Symbolspråk är spännande, blomsterspråk ännu mera spännande och Da Vincikoden, boken som sålt i över 60 miljoner inbundna exemplar, är full av båda. Faktiskt kan man lära sig riktigt mycket om trädgård när man läser denna spännande bok!

 

Gyllene snitt

Redan i början möts man av något som vi tillämpar än i dag, när vi planerar våra trädgårdar och som även återfinns i många av trädgårdens mest älskade växter. När Jacques Saunière tänker ”Jag måste komma på något sätt”, då  är det när han senare återfinns liggandes på Louvrens golv, naken och i den pose som återfinns på Leonardo da Vincis kända teckning ”Den vitruvianska människan”, som i sin tur  är ett ypperligt exempel på det gyllene snittet. En människas kroppsproportioner är, nåväl oftast, uppbygga efter det gyllene snittet.

Gyllene snittet är ett sätt att ge en yta harmoniska proportioner och är ett utmärkt knep att ta till när man ska planera sin trädgård. Det är ett förhållande mellan två sträckor, t.ex. längden och bredden på en rektangel, som i årtusenden har ansetts vackert. Det kan matematiskt uttryckas som (√5+1)/2 = 1,618 (avrundat). Femuddingen är en form, förhållandet mellan en sida och en diagonal på femhörningen ger värdet av gyllene snittet, men även trendriktiga ogräs som bellis eller ståtligare växter som solrosen. Gyllene snittet finns också närvarande i spiralen. Den allra finaste spiralformen hittar man på en tallkotte, som är uppbyggd med fjällen i åtta spiraler motsols och fem medsols. Åtta delat med fem blir 1,6. Edenprojektet i Cornwall, dess kupoler lär också vara format efter det gyllene snittet.

 

Och gyllene blommor

Nyckeln som Sophie får har en iris som dekoration, samma blomma som de har i sin trädgård, en vit iris. Fleur-de-lis på franska, men har inget med Mona Lisa att göra (lis-Lisas blomma) men var under många hundra år en kunglig symbol. Den franska liljan har haft den vildväxande svärdsliljan som förebild och kom år 1179 att pryda de franska kungarnas vapen, alltid förgylld. Detta efter det att Louis VII räddade sig över floden Lys i Flandern. Då såg han några råddjur vada vid ett stort bestånd av just svärdsliljor, som visade på att vattnet där var vadbart. Den franska liljan hamnade genom Ludvig XI också i ätten Medicis vapen och därifrån i Florens och Toscanas. Bourbonernas lilja har ståndare som den florentinska saknar. Och i Florens levde La Gioconda, Lisa Gherardini, dvs. Mona Lisa.

Den alltid är avbildad tredelad, så den har länkas samman med treenigheten och Jungfru Maria. Då är den vit, oskuldens färg.

 

Fulländad form

Rosen, symbolen för kärlek, lust och lyx, alla känner igen en ros och den förekommer flitigt i boken. Den första röda rosen lär ha spirat ur den döende guden Adonis blod. Han var Venus (på grekiska Afrodite), kärleksgudinnans älskare och rosen blev för alltid symbol för storslagen kärlek. Den vita rosen föddes redan tidigare, i spåren efter de vattendroppar som Venus skakade av sig när hon steg upp ur havet på Cyperns strand. Den vanliga rosen, Rosa rugosa, har med sina fem kronblad också en femuddig symmetri, som den symmetri som stjärntecknet Venus bildar.  

Rosen är också symbolen för martyrskap, dess törnen skär in i huden och blod tränger fram. Också lika med makt, även där har den ett starkt symbolvärde. Under rosen, Sub rosa, det är beteckningen om vad som sägs i förtrolighet, utanför protokollet. Uttrycket kommer från en gammal sed att hänga en ros över rådsbordet för att markera att alla närvarande svor att inte yppa något om vad som sades. Det har troligen sitt ursprung från legenden om Cupid som gav Harpocrates en ros för hans tystnad att inte berätta om Venus lättsamma liv. Än idag används begreppet inom diplomatin.

Kompassros finns också, vackert utformat anger den norr, söder, öster och väster, än idag använder vi den på våra kartor, inklusive din tomtkarta. Fast ursprungligen kallades den för vindros och visade vindriktningarna, 32 olika och om man ritade in dem i en cirkel blev formen, just den, en ros. Dan Brown går ett steg längre i sin jakt på symboler, han anger att norriktningens pilspets har formen som den franska liljan.

 

I boken talas det också om roslinjen, vad vi vanligtvis betecknar som meridian eller longitud. Han menar att roslinjen ska vara lika med nollinjen, som går igenom Greenwich i England. Meridianen går igenom Paris, bl.a. genom observatoriet, men inte genom St Sulpicekyrkan, utan en bit därifrån. Däremot kan man i Louvren, på golven, hitta bronsplattor som markerar meridianens läge. 135 sådana finns i Paris, alla längs en nord-sydlig linje. I Paris kallar man dem för Aragolinjen, efter den franske matematikern och astronomen med samma namn.

Ljuvlighetens trädgård, i Bois de Boulogne, som är mera en skog än en park, än mindre en trädgård, där finns fortfarande många prostituerade men också en av de finaste rosarierna, mycket sevärd framför allt i juni månad.

Gröna män

 

Rosslyn Chapel utanför Edinburgh har inget med ros att göra. Ross lär betyda kulle, och lyn vatten. Det lilla kapellets insida är helt täckt av dekorationer. Av bl.a. gröna män, hela 103 stycken lär man kunna hitta men om det skriver Dan Brown intet. Däremot nämner han grönsaker. I Westminister Abbey och i Lincolns katedral finns de gröna männen också. En del väl synliga, andra väl dolda av ett lövverk. Alla gjorda av sten. Somliga tittar ner på en med ett retsamt leende, lite gäckande är de. Varför finns de där? Ingen vet med exakthet betydelsen, men många ser honom som en symbol för livet i döden, och döden i livet. Som symbol för våren, eller för återfödelse.

En klar motsats finns i det strikta formspråket runt Château Villette. som ägs av en amerikanska och som driver slottet som hotell. Det gick inget vidare – och hon hade planer på att sälja, men så kom Dan Browns bok ut. Självaste Le Nôtre skulle ha ritat de två sjöarna och trädgården. Le Nôtre stod för en stramt ideal, med långa linjer och grönt formklippt i mängd. En sträng trädgårdsskola som bl.a. Claude Monet värjde sig emot.

Äpplen

Isaac Newton är begraven i Westminster Abbey men där fick man inte filma. Istället blev det Lincolns katedral som fick ikläda sig rollen för att vara platsen för hans grav. Det passade bra, för här i närheten fick han känna det berömda äpplet falla. Äpplet föll i trädgården till Woolsthorpe Manor, nära Grantham, som idag är öppet och tillhör National Trust.  Och än idag finns där ett äppelträd som sägs stamma från det berömda från 1600-talet. Sorten är ‘Flower of Kent’.  Sir Isaac Newton var också mannen som fascinerades av regnbågens sju färger, rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Han noterade att när en solstråle lyser genom en prisma framkallades färger som liknade regnbågen. 1672 presenterade han sina rön.

De äldsta träden i College Garden, som är en del av Westminster Abbey i London, är inte äppelträd utan fem enorma plataner, från 1850. Trädgården skapades av benediktinermunkarna på 1000-talet och har odlats i mer än 900 år. Ursprungligen odlade munkarna örter till klostersjukhuset här. En del av medicinalväxterna odlas här än idag, bland annat isop. Det är isop som munken Silas nämner i ett citat från Psaltaren: ”Rena mig med isop från min synd”. Ingången är separat. En härlig lugn oas, här finns knappt några turister jämfört med de mängder som trängs inne i Westminster Abbey. Chapter House som de befinner sig i kapitel 101 är ett vackert rum, men fönstren är helt täckta av vackra glasmålningar, och sitter så högt upp att Robert Langdon inte kunde se ut till College Garden. Däremot, skyddade under mattan, finns de gamla målningarna av rosor i rött kvar. Be vakten visa dem när du är där. Chapter House var fram till 1395 mötesrummet för det brittiska underhuset.