Taggar Inlägg "Historia"

Historia

'Sensation' Foto: Kerstin Engstrand

Mmm, det doftar syren, skolavslutning, försommar och sköna stunder. När hela trädgården är insvept i förförisk syrendoft, vems hjärta klappar inte lite extra då? Syren är dessutom användbar på många sätt − den kan växa som häck, buske eller träd och sorterna är fler än man anar.

En härlig sommarkombination, syrenen blommar samtidigt som de tidiga kaprilfolsorterna. Foto: Kerstin Engstrand
En härlig sommarkombination, syrenen blommar samtidigt som den äkta kaprifolen. Foto: Kerstin Engstrand

I välsorterade trädgårdsbutiker finns minst ett tiotal olika färgvarianter av den gamla bondsyrenen. Rent bländande vita, nästan crèmevita, rosa, äppelblomsrosa, rosaröda, purpurfärgade … och så kanske den mest sofistikerade av dem alla, ’Sensation’, vars purpurvioletta blommor med sin vita kant verkligen gör skäl för namnet. Den klassiska, blekt lila syrenen finns förstås kvar. de blommar samtidigt som den Äkta kaprifolen som har gräddvita blommor.

Det finns flera fördelar med syrener. De är lätta att föryngra med rotskott, de tål hård beskärning och de flesta sorter har vackra, lite blanka, spänstiga blad. Efter blomningen kommer frökapslarna som inte alls behöver tas bort. De ger småfåglarna mat under vintern.

Syren finns att köpa som buskar eller häckplantor. Som vanligt när det gäller växter beror priset på storlek och ovanlighet. Buskar ger snabbare effekt och säljs antingen med jordklump eller i kruka. Syren har en tendens att stå stilla de första tre åren efter plantering och därför vinner du tid om du köper buskplantor istället för de mindre häckplantorna. Häckplantor brukar säljas i storleken 30/50 cm höga. Syren finns också som stamträd.

Syrensläktet omfattar ett 20-tal arter samt ett antal underarter. Det finns idag över 2 000 sorter. Favoriten är förstås den klassiska bondsyrenen som idag finns att få i en mängd färger. Den är också mycket härdig och inte ett dugg bonnig, snarare elegant! Här följer ett urval bondsyrensorter som vanligen kallas ädelsyrener:

'Andenken an Ludwig Späth' Foto: Kerstin Engstrand
‘Andenken an Ludwig Späth’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Andenken an Ludwig Späth’, fortfarande en av de mest populära sorterna. Den lanserades 1883 av plantskolan Späth i Berlin. Purpurlila blommor, zon 5.

'Beauty of Moscow' Foto: Kerstin Engstrand
‘Beauty of Moscow’ Foto: Kerstin Engstrand

’Beauty of Moscow’ (’Krasavitsa Moskvy’), fyllda, lätt rosakantade blommor, zon 5−6. Blomman är enormt vacker men busken har ett lite trist växtsätt.

wgeorge-bellair
’George Bellair’ Foto: Kerstin Engstrand

 

’’George Bellair’, dubbel lila, framtagen i Frankrike 1900, zon 4.

'Michel Buchner' Foto: Kerstin Engstrand
‘Michel Buchner’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Michel Buchner’, dubbel ljust lilarosa, blir renare rosa i motljus, zon 3.

'Madame/Mme Lemoine' Foto: Kerstin Engstrand
‘Madame/Mme Lemoine’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Madame/Mme Lemoine’, fylld crèmevit−vit, en sort förädlad av Victor Lemoine 1896, zon 4−5.

’President Viger’ Foto: Kerstin Engstrand
’President Viger’ Foto: Kerstin Engstrand

’President Viger’, dubbel lila, framtagen i Frankrike 1900, zon 4.

’Reaumur’ Foto: Kerstin Engstrand
’Reaumur’ Foto: Kerstin Engstrand

’Reaumur’, stora rödlila blommor, fransk sort från 1904, zon 3−4.

'Sensation' Foto: Kerstin Engstrand
‘Sensation’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Sensation’, purpurviolett med vit kant, zon 4.

Bland de vita rekommenderar vi särskilt ‘Veberöd E’, vit, E-planta = särskilt odlingsvärd i vårt klimat, zon 6 och ‘Alba’, vit, zon 5−6.

 

Syrenen tillhör växtfamiljen Oleaceae där även olivträdet, forsythia och jasmin ingår. 

 

Att syrenen är släkt med olivträd märks en het sommardag, särskilt om syrenen växer som litet träd. Foto: Kerstin Engstrand
Att syrenen är släkt med olivträd märks en het sommardag, särskilt om syrenen växer som litet träd. Foto: Kerstin Engstrand
Skötsel

Efter tio år brukar syrenen ha växt till 2−3 meters höjd och den kan bli lika bred som hög. Soligt läge ger bäst blomning, men halvskugga tolererar den också. Syrenen är inte det minsta kinkig och klarar de flesta jordar, men jorden får gärna vara lätt fuktig och näringsrik lerjord.

Nyplanterade plantor ska vattnas ordentligt den första säsongen. Håll jorden runt plantorna fri från gräs och ogräs de första två somrarna. Om man efter fem år börjar skära av en av de äldsta grenarna per buske och fortsätter så vart tredje år blir bersån fin och spänstig och behöver sällan någon drastisk föryngringskur.

Lite gödsel på våren när tillväxten börjar ta fart uppskattar den, men det är inte nödvändigt. Trivs dina syrener skjuter en mängd rotskott upp alldeles intill plantan. De kan behöva hållas efter, i all synnerhet om de växer i en syrenberså.

Föryngring, skulle din häck eller berså ändå bli vildvuxen och träig är syren mästare på föryngring. Den tål att skäras ner till knappa decimetern och skjuter sedan snabbt nya skott. Men vill du behålla insynsskyddet är bästa beskärningstipset att ta halva bredden åt gången. Om det är en häck så beskär du på din sida först, och låter grannen ta sin sida efter ett par år. Det vill säga, efter ett par år, när den beskurna delen har vuxit upp till insynskyddshöjd, skär du ner den andra halvan.

 

Syrenhistoria

Denna sort heter just Hyasinthenflierd. Foto: Kerstin Engstrand
Denna sort heter just Hyasinthenflierd. Foto: Kerstin Engstrand

Ursvensk anses syrenen vara, men så vidare svensk är den faktiskt inte utan en gäst fjärran ifrån. Den härstammar från Persien och kom till Europa på 1500-talet, först till Wien via Konstantinopel. Här i Sverige har vi odlat den sedan 1600-talet. Det lär ha varit Olof Rudbeck som förde den till Uppsala 1635. Förr i tiden använde man syrenträ till krattor.

Vårt svenska namn syren kommer från dess latinska namn Syringa, som Linné en gång gav den. För länge sedan gjorde man små flöjter av grenarna och det lär ha varit inspirationen för Linné − syrinx är ett latinskt ord för flöjt. Turkarna kallade den populära busken för lilak, men det gillade inte wienarna som döpte den till turkisk fläder och det namnet lever kvar i tyskans Flieder. Men engelsmän och fransmän höll fast vid dess turkiska namn, så än idag heter syren lilac på engelska och lilas på franska.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Symbolspråk är spännande, blomsterspråk ännu mera spännande och Da Vincikoden, boken som sålt i över 60 miljoner inbundna exemplar, är full av båda. Faktiskt kan man lära sig riktigt mycket om trädgård när man läser denna spännande bok!

 

Gyllene snitt

wjattesolros

Redan i början möts man av något som vi tillämpar än i dag, när vi planerar våra trädgårdar och som även återfinns i många av trädgårdens mest älskade växter. När Jacques Saunière tänker ”Jag måste komma på något sätt”, då  är det när han senare återfinns liggandes på Louvrens golv, naken och i den pose som återfinns på Leonardo da Vincis kända teckning ”Den vitruvianska människan”, som i sin tur  är ett ypperligt exempel på det gyllene snittet. En människas kroppsproportioner är, nåväl oftast, uppbygga efter det gyllene snittet.

Gyllene snittet är ett sätt att ge en yta harmoniska proportioner och är ett utmärkt knep att ta till när man ska planera sin trädgård. Det är ett förhållande mellan två sträckor, t.ex. längden och bredden på en rektangel, som i årtusenden har ansetts vackert. Det kan matematiskt uttryckas som (√5+1)/2 = 1,618 (avrundat). Femuddingen är en form, förhållandet mellan en sida och en diagonal på femhörningen ger värdet av gyllene snittet, men även trendriktiga ogräs som bellis eller ståtligare växter som solrosen. Gyllene snittet finns också närvarande i spiralen. Den allra finaste spiralformen hittar man på en tallkotte, som är uppbyggd med fjällen i åtta spiraler motsols och fem medsols. Åtta delat med fem blir 1,6. Edenprojektet i Cornwall, dess kupoler lär också vara format efter det gyllene snittet.

En hel trädgård skapad efter det gyllene snittet, med spiralen som utgångspunkt. Skärningspunkten är tegelpelaren. Rabatterna har fått mjukt svängda former som bäddar in gräsmatten. Foto. K. Engstrand
En hel trädgård skapad efter det gyllene snittet, med spiralen som utgångspunkt. Skärningspunkten är tegelpelaren. Rabatterna har fått mjukt svängda former som bäddar in gräsmatten. Foto. K. Engstrand

 

Och gyllene blommor

wfirenze

Nyckeln som Sophie får har en iris som dekoration, samma blomma som de har i sin trädgård, en vit iris. Fleur-de-lis på franska, men har inget med Mona Lisa att göra (lis-Lisas blomma) men var under många hundra år en kunglig symbol. Den franska liljan har haft den vildväxande svärdsliljan som förebild och kom år 1179 att pryda de franska kungarnas vapen, alltid förgylld. Detta efter det att Louis VII räddade sig över floden Lys i Flandern. Då såg han några råddjur vada vid ett stort bestånd av just svärdsliljor, som visade på att vattnet där var vadbart. Den franska liljan hamnade genom Ludvig XI också i ätten Medicis vapen och därifrån i Florens och Toscanas. Bourbonernas lilja har ståndare som den florentinska saknar. Och i Florens levde La Gioconda, Lisa Gherardini, dvs. Mona Lisa.

Den alltid är avbildad tredelad, så den har länkas samman med treenigheten och Jungfru Maria. Då är den vit, oskuldens färg.

Glansirisen är vanlig i Toskana, och doftar förföriskt av viol. Trivs även alldeles ypperligt i Sverige också. Foto: K. Engstrand
Glansirisen är vanlig i Toskana, och doftar förföriskt av viol. Trivs även alldeles ypperligt i Sverige också. Foto: K. Engstrand

 

Fulländad form

Rosen, symbolen för kärlek, lust och lyx, alla känner igen en ros och den förekommer flitigt i boken. Den första röda rosen lär ha spirat ur den döende guden Adonis blod. Han var Venus (på grekiska Afrodite), kärleksgudinnans älskare och rosen blev för alltid symbol för storslagen kärlek. Den vita rosen föddes redan tidigare, i spåren efter de vattendroppar som Venus skakade av sig när hon steg upp ur havet på Cyperns strand. Den vanliga rosen, Rosa rugosa, har med sina fem kronblad också en femuddig symmetri, som den symmetri som stjärntecknet Venus bildar.  

Venus från Milo i Louvren, Paris.
Venus från Milo i Louvren, Paris.

Rosen är också symbolen för martyrskap, dess törnen skär in i huden och blod tränger fram. Också lika med makt, även där har den ett starkt symbolvärde. Under rosen, Sub rosa, det är beteckningen om vad som sägs i förtrolighet, utanför protokollet. Uttrycket kommer från en gammal sed att hänga en ros över rådsbordet för att markera att alla närvarande svor att inte yppa något om vad som sades. Det har troligen sitt ursprung från legenden om Cupid som gav Harpocrates en ros för hans tystnad att inte berätta om Venus lättsamma liv. Än idag används begreppet inom diplomatin.

Kompassros finns också, vackert utformat anger den norr, söder, öster och väster, än idag använder vi den på våra kartor, inklusive din tomtkarta. Fast ursprungligen kallades den för vindros och visade vindriktningarna, 32 olika och om man ritade in dem i en cirkel blev formen, just den, en ros. Dan Brown går ett steg längre i sin jakt på symboler, han anger att norriktningens pilspets har formen som den franska liljan.

warago
Arago, bronsplattorna finns också i Louvren, markerar meridianen i Paris. Foto: K.Engstrand

 

I boken talas det också om roslinjen, vad vi vanligtvis betecknar som meridian eller longitud. Han menar att roslinjen ska vara lika med nollinjen, som går igenom Greenwich i England. Meridianen går igenom Paris, bl.a. genom observatoriet, men inte genom St Sulpicekyrkan, utan en bit därifrån. Däremot kan man i Louvren, på golven, hitta bronsplattor som markerar meridianens läge. 135 sådana finns i Paris, alla längs en nord-sydlig linje. I Paris kallar man dem för Aragolinjen, efter den franske matematikern och astronomen med samma namn.

Ljuvlighetens trädgård I Paris. Foto: K. Engstrand
Ljuvlighetens trädgård I Paris. Foto: K. Engstrand

Ljuvlighetens trädgård, i Bois de Boulogne, som är mera en skog än en park, än mindre en trädgård, där finns fortfarande många prostituerade men också en av de finaste rosarierna, mycket sevärd framför allt i juni månad.

Gröna män

 

Rosslyn Chapel utanför Edinburgh har inget med ros att göra. Ross lär betyda kulle, och lyn vatten. Det lilla kapellets insida är helt täckt av dekorationer. Av bl.a. gröna män, hela 103 stycken lär man kunna hitta men om det skriver Dan Brown intet. Däremot nämner han grönsaker. I Westminister Abbey och i Lincolns katedral finns de gröna männen också. En del väl synliga, andra väl dolda av ett lövverk. Alla gjorda av sten. Somliga tittar ner på en med ett retsamt leende, lite gäckande är de. Varför finns de där? Ingen vet med exakthet betydelsen, men många ser honom som en symbol för livet i döden, och döden i livet. Som symbol för våren, eller för återfödelse.

En klar motsats finns i det strikta formspråket runt Château Villette. som ägs av en amerikanska och som driver slottet som hotell. Det gick inget vidare – och hon hade planer på att sälja, men så kom Dan Browns bok ut. Självaste Le Nôtre skulle ha ritat de två sjöarna och trädgården. Le Nôtre stod för en stramt ideal, med långa linjer och grönt formklippt i mängd. En sträng trädgårdsskola som bl.a. Claude Monet värjde sig emot.

Äpplen

Isaac Newton är begraven i Westminster Abbey men där fick man inte filma. Istället blev det Lincolns katedral som fick ikläda sig rollen för att vara platsen för hans grav. Det passade bra, för här i närheten fick han känna det berömda äpplet falla. Äpplet föll i trädgården till Woolsthorpe Manor, nära Grantham, som idag är öppet och tillhör National Trust.  Och än idag finns där ett äppelträd som sägs stamma från det berömda från 1600-talet. Sorten är ‘Flower of Kent’.  Sir Isaac Newton var också mannen som fascinerades av regnbågens sju färger, rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Han noterade att när en solstråle lyser genom en prisma framkallades färger som liknade regnbågen. 1672 presenterade han sina rön.

Foto: K Engstrand
I The College Garden finns också en broderiträdgård, så kallad ”knotgarden” av buxbom och rosor, på våren så är gräsmattorna fyllda med påskliljor. Förutom elever från Westminster School, som använder parken att studera i, har de boende trädgården i hög grad för sig själva. Bara några dagar i veckan släpps allmänheten in. Foto: K Engstrand

De äldsta träden i College Garden, som är en del av Westminster Abbey i London, är inte äppelträd utan fem enorma plataner, från 1850. Trädgården skapades av benediktinermunkarna på 1000-talet och har odlats i mer än 900 år. Ursprungligen odlade munkarna örter till klostersjukhuset här. En del av medicinalväxterna odlas här än idag, bland annat isop. Det är isop som munken Silas nämner i ett citat från Psaltaren: ”Rena mig med isop från min synd”. Ingången är separat. En härlig lugn oas, här finns knappt några turister jämfört med de mängder som trängs inne i Westminster Abbey. Chapter House som de befinner sig i kapitel 101 är ett vackert rum, men fönstren är helt täckta av vackra glasmålningar, och sitter så högt upp att Robert Langdon inte kunde se ut till College Garden. Däremot, skyddade under mattan, finns de gamla målningarna av rosor i rött kvar. Be vakten visa dem när du är där. Chapter House var fram till 1395 mötesrummet för det brittiska underhuset.

 

Oumbärlig i trädgården är trädgårdskorgen Sussex trug. Foto: K Engstrand

”Alla” engelsmän har den, och då även kändisar och kungligheter som den träd­gård­sintresserade kronprinsen Charles. I världsberömda trädgårdar som Sissinghurst använder trädgårdsmästarna den då den fungerar till allt, lättare ogräsrensning, utplantering, bära fröpåsar i, lökar och krukor. Vacker är den också, många låter den stå i köket fylld med eterneller eller skördegrönsakerna. Ja, lika oumbärlig som lövkorgen är för oss svenskar är den klassiska engelska trädgårds­korgen, Sussex trug, för engelsmännen. Här har vi en korg som verkligen går i arv. Att få in en över hundra år gammal korg för reparation är inte en ovanligt för en s.k. trugmaker.

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

1851 visade Thomas Smith upp sina korgar på ”The Great Exhibition” i London. Det sägs att drottning Victoria gillade dem så mycket att hon inhandlade korgar både till sig själv och för att ge bort. Thomas Smith blev Kunglig hovleverantör, och är så än idag, Och korgarna, de kallas numera ROYAL Sussex Trugs.

Innan Thomas Smith skapade sin korg var korgarna i Sussex gjorda av träkärl i massivt trä. Formen var då rund, men det var mycket tunga korgar. De användes för att mäta upp säd eller vätska. Därför fanns de i olika storlekar och storlekarna behöll Thomas Smith även i sin variant.

”Sussex trug” tillverkas fortfarande av kastanj och pil. Det är den äkta kastanjen, Castanea sativa, som används.  Hela byn Herstmonceux, där tillverkningen fortfarande sker, är omgiven av kastanje- och pilträd. Det pilträ som man använder är faktiskt en biprodukt från tillverkningen av cricketslagträn. Och korgarna är lätta, en korg av första storleken väger bara 500-600 gram.

När träet ångas upp inför böjningen så sprids en svag doft av kastanj, inte bara i verkstaden, hela byn doftar.

En äkta trug ska hållas ihop av kopparspik, inget annat. Varje korg är unik och äkta hantverk. Men det finns kopior, till och med i plast. I botten ska äkthetsstämpel finnas, varje korg gjord hos Thomas Smith är numrerad och signerad av den som har tillverkat den.

wtrug0012

Kastanjen klyvs med en träklubba och en specialyxa. Varje stock delas för hand.

 

wtrug10003

Sittandes på en täljhäst hyvlas kastanjen till rätt form och storlek, därefter ångas delarna.

Det är överblivet trä som bränns i en ugn och genererar ånga. Delarna läggs i ett tegelrör, ångan gör att trät blir lagom fuktigt och böjbart.

wtrug10005

Handtaget och ramen är gjort av äkta kastanj. Kastanj är lätt att klyva samtidigt som det är ett hårt träslag och har även bra motståndskraft mot röta. De ångade delarna böjs runt en form, en mall.

 

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

Spånen i korgens botten är gjort av pil, blåpil, Salix Coerulea.

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

Spånen fästs i ramen med kopparspik. Allra sist spikas benen fast.

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

Funktion, form och tradition är tre ord som när det gäller denna korg . Korgen finns i tio olika storlekar, från 0 till 10, och varje avslöjar dess funktion. No 8 rymmer standardmåttet för en portion foder till djuren. Engelska trädgårdsägare föredrar No 7 som har de exakt rätta måtten för att platsa i en engelsk rabatt.

wtrug10007

Med åren kommer träet åldras och få en vacker patina. De flesta tycker korgarna blir vackrare och vackrare ju äldre de blir. Robin och Sue Tuppen, som idag driver Thomas Smiths Trugs, är vana att få in riktigt gamla korgar för reparation. Denna är över 100 år. Det är sällan som dagligt bruk i trädgården gör att de går sönder. Nej, vanligen är det att mannen i huset backar över korgen.

Korgarna där tåliga och kan lätt rengöras med vatten och grönsåpa. Smuts som sitter fast kan borstas bort med en nagel- eller skurborste. Vill du ha din korg stående utomhus året runt bör du däremot behandla den ett bra miljövänligt impregneringsmedel.

wtrug0011

Synd bara att svenska trädgårdsbutiker inte riktigt har upptäckt den. För den här korgen går i arv, i generationer. och även den har fått sina kopior, uppoppade i billigare träslag och till och med i plast! Självklart ser man  korgarna skymta i filmer, i”Stolthet och fördom” och Sherlock Holmes.

Och i slutfasen av den sista delen av Sagan om Ringen, vad stod där inte i den lilla cottage garden med stockrosor som vajade så fint i den stilla vinden, en härlig kontrast till alla dataanimerade scenerna, om inte en äkta klassisk Sussex trug.

wtrug10002
Foto: K Engstrand

Men det finns även modernare trugs, i glada färger och gjorda ibland annat finsk plywood.

Nu talar vi om en låg, vid nästan flat korg, som framför allt används som skördekorg. Vi använder vår i köket under vinterhalvåret, och i trädgården under sommaren. Skönt att ha en så användbar brukskorg. En har vi också i hallen, utmärkt att lägga alla de små konstiga prylar som plötsligt ska ha en plats, som hundbajspåsar, hundkoppel och udda vantar. Ja, Sussex trug, som görs i grevskapet Sussex i södra England, är så bra och ett sådant måste att den däröver är en vanlig bröllopspresent.

Foto: K.Engstrand
Foto: K.Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

del av föreningen Sesams, skatt av ärtor. Foto: Kerstin Engstrand

Reginald Scholz som odlar mer än 30 olika sorters ärter har tack vare sitt medlemskap i Föreningen Sesam möjlighet att få tillgång till köksväxtssorter som inte finns på den öppna marknaden. Själv fick jag kännedom om dem på ett dop. För barnets farfar var medlem i Sesam och hade drösvis av tomatfrön i fickan. Gissa vad jag kom hem med från det dopet? Förutom en livslång vänskap – tomatfrön förstås.

Sesam är en ideell förening som genom praktiskt arbete verkar för att bevara den mångfald som finns bland köksträdgårdens och åkerns växter. I första hand vänder föreningen sig till hängivna odlare som är nyfikna på ovanliga eller gamla köksväxtsorter och andra nyttoväxter.

Kärnverksamheten är att medlemmarna fröodlar dessa sorter då egen fröodling är ett säkert sätt att bevara gamla favoriter även om de försvinner ur handeln. Man odlar en mängd sorter för att få fram fler för av dem.

För utbyte av fröer har Föreningen Sesam kontakter med genbanker, andra bevarandeorganisationer och fröfirmor över hela världen.

Har du en gammal köksväxtsort som du eller någon granne, släkting eller annan som du känner odlat under lång tid? Då vill Sesam gärna veta mer om just dessa sorter.

Föreningen Sesam är en helt fristående organisation och är inte knuten till någon myndighet, institution eller företag. Medlemmarna finns spridda över hela Sverige.

Av Kerstin Engstrand
Mer om Sesam här: Föreningen Sesam

Där kan du på sidan ”Odla eget frö” även läsa boken ”Om fröodling” av Ossian Lundén från 1922

Redaktionens val

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig. Träd ger intryck. Den...