Många tulpaner tar plats, både när det gäller utrymme och när det gäller uppmärksamhet. men det finns också tulpaner som nästan kryper längs marken och ändå fångar ens uppmärksamhet. Och som skapar habegär.
Tulipa humilis ‘Rosea Caerulea Oculata’ är en sådan. Så mjukt rosavit, så vänlig i sitt växtsätt och så utsökt fast hon beskrivs ibland att ha ett hjärta av stål! Det vill säga, det vi i regel kallar för öga, det blåa i mitten, är till färgen stålblått. Därav ett hjärta av stål.
10 till 15 cm hög är hon och trivs allra bäst i soligt läge, gärna med några stenar i närheten. Blommar i april. Lökarna, som är små, sätt på hösten på ett djup motsvarande lökens höjd x 3 och alltid med spetsen uppåt.
Lökar av Tulipa humilis ‘Rosea Caerulea Oculata’. Foto: Kerstin Engstrand
I Sydafrika är det ett vanligt alléträd, i Australien växer det numera vilt och där anses det vara ett så pass snabbväxande träd så att det kan vara svårt att bli av med. Det går också att odla i Sverige, här är det inte lika snabbväxande.
Allt sedan jag första gången blev tipsad om att riva ett ambraträdsblad mitt itu för att känna doften bestämde jag mig för att ett sådant träd ska jag ha. American sweet gum tree är ett av dess många namn. Kådan är bärnstensfärgad. Länge trodde jag det skulle vara en omöjlighet men en dag fick jag tag på ett litet exemplar som var bördig från staten New York och idag växer det sakta men säkert i min trädgård i zon 3. Att trädet du tänker plantera har sin härstamning från New York är viktigt, de från Mexiko är året runt gröna och det fungerar inte i vårt klimat.
Jag gillar även ambraträdet för dess höstfärgers skull. De stjärnformiga bladen går i alla färger och ett och samma träd kan ha blad i allt från månskensgult till lila.
Foto: Kerstin Engstrand
Det har ett grunt rotsystem, som syren och granar, och trivs den brukar den föröka sig med rotskott. Dock inte ett problem i vårt land, ännu.
Ambraträdet anses vara snabbväxande men som många andra så brukar det vara ganska stillastående de första åren, då satsar den på att utveckla rotsystemet. Var noga med vattningen de första två åren.
Soligt läge. Vanlig bra trädgårdsjord. Gärna lite extra vindskyddat, rötterna är känsliga för kyla, och för uttorkning. Ambraträdet anses vara härdigt i växtzon 1 men det har även planterats flera stora i Stockholms innerstad.
Foto: Kerstin Engstrand
Man rekommenderas att plantera ett så stort exemplar som möjligt men de är svåra att få tag på.
Vid första lätta frosten brukar dahlians blad bli svarta. Det är ingen fara, knölarna tål en frostnatt, eller flera bara inte kylan har gått ner i jorden.
För att undvika att frosten tar blommorna kan man täcka dem med fiberduk, det fungerar mycket bra om frosten är lätt. Duken är så lätt och luftig att den skyddar utan att knäcka stjälkarna. Den kan också förlänga livet på många andra sommarblommor än bara dahlior.
Dahlior är numera ganska dyra, och kanske har du fått tag på lite ovanliga sorter så det är väl lönt mödan att ta hand om knölarna. Dahlia övervintrar inte i Sverige, kanske någon har lyckats på Gotland eller i Skåne, men för de flesta av oss behövs knölarna tas hand om.
Börja med att markera varje planta med sortnamn. Lättast är att trä en etikett runt stjälkens bas så att etiketten följer med plantan.
Därefter klipper jag bort de blommor som fortfarande är fina. De får pryda så många rum som möjligt, dahlian är en härlig snittblomma!
Gräv upp knölarna med en grep, grep är ett förträffligt redskap och risken minskar betydligt att du skadar de ömtåliga knölarna med grepen än med spade.
Nyuppgrävd dahlia. Foto: Kerstin Engstrand
Lyft upp försiktigt, och skaka av det mesta av jorden. Klipp nu av allt som är grönt förutom 10 cm av stjälkarna.
Jag låter dem nu torka inomhus i ett par dagar för att resten av jorden lättare ska gå att få bort. Nu granskas rötterna ordentligt, gamla knölar som är mjuka skär jag bort med en vass kniv.
Allt som är skadat och dåligt ska bort då risken för röta ökar. De tunnaste av rötterna kan man också klippa bort.
Foto: Kerstin Engstrand
Viktigt, en dahliaknöl ska vara i ett stycke bestående av 10 cm stjälk, mellandelen som håller ihop de olika knöldelarna och så ett par knöldelar. En knöldel som saknar stjälk och mellandel kommer inte att växa nästa år.
Knölarna ska vinterförvaras mörkt och frostfritt. Ett kylskåps svaldel, dvs där grönsakslådan finns har bra temperatur och kan hållas som ledtråd när du ser över lämpliga vinterförvaringsställen. Tänk dock på att dahliaknölar är mums för möss och råttor! Se till att förvara dem så att inga gnagare kan ta sig dit och kalasa under vintern!
Foto: Kerstin Engstrand
En låda med träull, spån eller torv fungerar bra. Spån och torven förhindrar uttorkning men tar även bort överflödig fukt.
Man kan även linda in dem i platsfolie.
Foto: Kerstin Engstrand
Och så glöm inte att njuta av dina dahlior nu, även i vaser inomhus!
I vår kan du göra som i Göteborgs botaniska trädgård. I mitten på april tar de fram de övervintrade knölarna för kontroll och plantering i kruka. Under sex till åtta veckor får de växa i krukor innan de planteras ut i rabatter i juni. Naturligtvis kan du sätta dina dahliaknölar direkt i din rabatt när frostrisken är över. Du får då räkna med en senare blomning än om du driver dem inomhus först.
Höstbukett på Waldemarsudde. Foto: Kerstin Engstrand
'Firestars Scorchio' är en ny sort från Hardy's 2018. Foto: Kerstin Engstrand
Denna ”jag vill ha växt” är ingen perenn utan en knölväxt. Har sitt ursprung i Sydafrika och introducerades i England 1966. I England stormtrivs den och har blivit lätt invasiv.
En växt som inte är gjord för vårt klimat men den klarar att övervintra i mycket bra lägen om vintern blir mild.Tricket är att sätta knölarna djupt, 30 cm ner i jorden. Det fungerar för oss. Men markera var du har knölarna för de kommer igång ganska sent på våren. Lättast övervintrar sorten ‘Lucifer’.
‘Lucifer’ som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand
I Sydafrika växer montbretia, Crocosmia x crocosmiiflora, med milda vintrar och fuktiga somrar och så vill den ha det hos oss också. Blommorna är minst sagt spektakulära, den gracila formen förför. Finns i gult, orange och klart rött. Bladen är svärdsliknande. Bra snittblomma och får vackra fröställningar. Perfekt partner till höga gräs.
Eldigt röd kanna gör sig fint i mängd men även i ensamt majestät i en kruka. Foto: Kerstin Engstrand
Den syns! Den är mäktig. Redan innan den blommar tar den plats, bladen är stora, blomknoppen ser ut som ett spjut och så spricker den upp i en eldig flamencodans.
Plockar du bort de vissna blommorna så tackar kannan dig med att blomma vidare. En planta räcker fint i en kruka, i en rabatt blir den en verklig aha-upplevelse om du planterar många.
Soligt och vindskyddat läge, och genom att den är så stor med rik bladmassa så behöver den rejält med vatten. Den blir beroende på sort mellan 70 – 120 cm hög. Den färgstarka blomningen, den finns i gult, orange och rött, går från juni till september, oktober.
Knölarna av kanna, Canna x generalis, sätts grunt vilket gör att den inte kommer att övervintra utomhus. På hösten kan du hantera knölarna på samma sätt som du gör med dahlia. Har du odlat kanna i kruka kan du låta hela krukan med växt övervintra på en ljus och frostfri plats. Inget vatten under vintern. Nästa år, på senvåren, försommaren, när risken för nattfrost är över kan du sätta ut den igen. Då mår den bra om den får lite ny och näringsrik jord.
Du kan även vinterförvara knölarna torrt, i en temperatur av 5-10 grader, och ha gärna lite träull eller liknande runt knölarna. Knölarna väcks sedan till liv igen nästa vår, i februari, mars. Plantera då dem i krukor och sätt ut dem när risken för frost är över.
Triss i goda vinteräppelsorter. Foto: Kerstin Engstrand
Smaken, jag säger bara det smaken! Det är något visst med svenskodlade äpplen. Det sägs att det är våra ljusa nätter och att de får tunnare skal än de som odlas i varmare klimat som gör smaken så unik. Lagom stora är de också. Äpplen är mitt favorittillbehör i matlagningen just nu, det är sensuellt att laga mat med äpplen.
De här sorterna kommer aldrig bli stora kommersiella framgångar, de tunna skalen gör att de inte klarar stötar så bra som de importerade med tjockare skal. Just nu är det suveränt att provsmaka några av våra bästa svenskodlade sorter. Det finns tre som jag gärna gör ett slag för, kanske faller även du för något av dem och blir inspirerad till att plantera ett träd i vår.
Ingrid Marie
Ingrid Marie. Foto: Kerstin Engstrand
Min mors favoritäpple, och mitt. Dessutom ett klassiskt juläpple. De putsar jag alltid med en sträv handduk innan jag lägger upp dem i fruktfatet. Då blir de glänsande. Precis som min mor gjorde. Ingrid Marie är också utmärkta att ge till fåglarna. Lagom stora som de är, fåglarna hinner äta upp dem innan de blir dåliga.
Ingrid Marie är ett välkänt äpple som brukar finnas i varenda matvarubutik. Det har en intensiv mörk vinröd färg. Varje äpple är ganska litet. Smaken är frisk med en lite kryddig arom, jag älskar att ha Ingrid Marie i fruktsallad. Ingrid Marie är också mycket god till brysselkål och till fläsk
Sorten är ursprungligen dansk, från 1910 och bördig från Flemlöse. Namnet har detta utsökta äpple fått från dottern till den som fann denna sort. Anton Nilsson, författaren till bibeln Våra äpplesorter, beskrev Ingrid Maries smak som mört, saftigt, sötsyrligt med behaglig arom.
Ingrid Marie skördas från oktober månad och smakar bäst om man låter lagra frukterna ett tag, till november innan man börjar äta av dem. Sorten blommar sent och pollineras av bland annat ’Discovery’, ’Filippa’ och ’Mio’. En fördel är också att Ingrid Marie brukar ge bra skördar redan som ungt träd.
Härdighet: Upp till växtzon 3. Ingrid Marie finns som E-planta. Ingrid Marie fungerar bra i ekologisk odling.
Rubinola
Rubinola, ett äpple på frammarsch. Foto: Kerstin Engstrand
Är egentligen en tjeckisk sort som på senare år många har upptäckt. Anges ha hög c-vitaminhalt.
Det är också ett vackert äpple, oftast blir det mycket vackert rött. Det är rödare upptill än nertill så bildens äpple är lite missvisande. Mognar i oktober och kan lagras till senvintern. Är saftigt, friskt sötsyrligt och mycket aromatiskt. Jag tycker att smaken framträder extra bra som rårivet.
Det är en mycket frisk sort, är resistent mot skorv och motståndskraftig mot mjöldagg. Avkastningen är också att lita på, här är det sällan att man får var annat års körd som är annars ganska vanligt med just äpplen.
Härdigt upp till växtzon 3. Lär pollineras av bland annat Alice, Ingrid Marie och Transparante Blanche.
Aroma
Aroma. Foto: Kerstin Engstrand
Aroma är mångas favorit, det betecknas som ett sprött äpple med lite kryddig arom och med bra balans mellan sött och syrligt. Inte undra på det, dess föräldrar är Ingrid Marie och Filippa. Korsningen gjordes redan på slutet av 1940-talet och kom ut på marknaden i början av 1970-talet. En klar fördel med Aroma att det är ett äpple som inte faller sönder så lätt om man använder det i matlagning. Brukar mogna i slutet av oktober, då kan man njuta av det direkt vilket är en annan av Aromas uppskattade fördelar. Går också att lagra. Sorten pollineras av andra sorter som ’Discovery’, ’Filippa’ och ’Mio’. Aroma är en svensk sort som framtagits av Sveriges Lantbruksuniversitet Balsgård och är även känd för att ge bra skördar.
Härdighet: Upp till växtzon 4. Finns som E-planta. Aroma anses vara mycket bra i ekologisk odling.
Visste du att man kan spruta in råsaft av äpple i fläskkött innan det anrättas?
Väl svagväxande grundstam om du har liten trädgård
Fruktträd säljs i regel krukodlade och kan därför planteras under hela växtsäsongen. För äpple är grundstammen viktig, dvs den stam som fruktgrenarna är ympade på, för dess härdighet avgör valet. A2 för äppelträd innebär starkväxande och härdigt upp till zon 6 och är därför särskilt lämpligt för träd som ska växa i de norra delarna av landet. Söderöver ska man hellre välja den svagväxande B9 eller MM106. Trädgårdsbutiken vet vilken sorts grundstam trädet är ympat på och det står också på etiketten.
Nyfiken på vårt goda potatis- och äpplemos? Klicka härför att komma till receptet.
Mispel på väg att mogna i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand
De ska vara pepparkaksbruna och mjuka när de ska skördas. Okej, de kan också få eftermogna inomhus. Annars smakar de som bäst om de får mogna på trädet och utsättas för lätt frost. På svenska heter denna minst sagt fula frukt mispel, på engelska medlar.
Det är ett litet träd som blommar i slutet av maj, början av juni med enkla lite äppleblomsliknande vita blommor. Är alla gånger härdigt i zon 3. I Sverige har vi sett att sorten ’Nottingham’ är lättast at få tag på vilket är bra då den anses ha den bästa smaken. Mispel blir 5 till 7 meter högt och lika brett. Intressant är att mispel tål torka mycket bra och är även ett tåligt klätterträd.
Mispel, Mespilus germanica, kan man även dra upp från frö, fröerna liknar avlånga krassefrön. De sås bäst på hösten då de behöver en period av kyla för att gro bra. Man kan även så dem inomhus i en liten kruka och låta krukan stå två månader i kylskåpets svaldel innan man låter den stå i rumstemperatur igen. Ibland behöver de ytterligare en vinter på sig för att gro. Dock tar det många, många år innan en frösådd planta blir till ett träd som ger frukt.
Den välkände firman Tiptree, som har specialiserat sig på olika inläggningar på frukt och bär, säljer gelé gjord på mispel. Hur smakar då denna underbart vackra rubinröda gelé? Jo, lätt av äpple. Triptree tipsade oss att använda gelen som äppelsås till exempelvis en skinkstek eller till fågel.
Mispelgelé
Av en brittisk väninna fick jag detta recept där det till 1 kilo frukt går åt 12 dl vatten och två citroner. Samt socker, 375 gram strösocker till 5 dl avrunnen saft.
Frukterna skärs itu, gärna i fyra delar men två fungerar också. Även citronerna ska delas i fyra delar vardera. Tvätta citronerna väl!
Frukterna ska sedan koka i en lag bestående av vatten och de två citronerna. När vattencitronlösningen har kokat upp ska härligheten sjuda under lock i cirka en timme. Det ska noteras att specialisten Tiptree kokar sina frukter i hela fyra timmar. Nu gäller det att ha lite koll så att det inte kokar torrt. Tryck till frukterna lite då och då men de ska inte krossas! Frukterna ska bli mjuka.
Sila därefter av saften. Saften ska rinna sakta ur, krama inte frukterna för du blir gelén inte klar utan ser mosig ut. Det är viktigt att låta saften rinna av ostört, det är då gelen får den vackra röda färgen. Häll därefter den avrunna saften i en gryta och tillsätt 375 gram strösocker per 5 dl avrunnen saft. Låt koka upp och se till att sockret löses upp, därefter ska det koka i ytterligare några minuter, runt fyra brukar räcka. Gör ett s.k. geléprov och om det är ok häll därefter över i små burkar.
Geléprov: I grundskolans hemkunskap lärde jag mig att man skulle hälla lite gelé, cirka en matsked, på en liten tallrik som ställs in i kylskåpet eller i frusen under några minuter. Därefter drar man med en matkniv genom gelén. Gelén är ok om gelén inte flyter ihop igen. Om det inte stelnar kan man koka gelén lite till.
Ännu ej mogen mispel av sorten ‘Nottingham’ . Foto: Kerstin Engstrand
OBS! I Spanien och andra länder runt Medelhavet har du säkerligen sett gula frukter till försäljning som också brukar kallas för mispel. Detta är japansk mispel som blommar på hösten och får mogen frukt på våren. Japansk mispel har stora, avlånga blad som är lätt luddiga på undersidan. Mig veterligen har ingen lyckats få frukt på japanska misplar i Sverige.
Bären sitter kvar länge även om bladen håller på att vissna, just dessa av torka. Foto: Kerstin Engstrand
De lyser som små ametister, bären som sitter i små grupper, ofta i par mellan bladen. Går den att odla här i Sverige är den andra frågan vi får. Och sitter bären kvar på vintern?
Busken med de iögonfallande bären är glasbär, Callicarpa bodinieri var giraldii, och oftast är det sorten ‘Profusion’ man ser. Det är en nätt, ganska luftig buske som brukar bli 150 cm hög. Ser du den i en trädgårdsbutik på hösten med bären som dragplåster då brukar man falla för den. Gör det säger vi!
På våren blommar den med svagt lilarosa blommor och den är helt okej på våren men det är på hösten och vintern man tycker som bäst om glasbäret. Då är den beroendeframkallande, bären har så fin lyster!
Med åren så ändrar den sitt växtsätt, för att ha vuxit rakt uppåt så börjar grenarna när de blir längre böja sig i vackra bågar. Som om de verkligen vill försäkra att vi ser bären. Bären sitter kvar länge, jag har aldrig sett att fåglarna brukar ta dem.
Foto: Kerstin Engstrand
På engelska kallas den för beutyberry eller American beatyberry och det är onekligen ett kanske mera beskrivande namn än glasbär. Man kan även hitta den under namnet västkinesisk glaspärlebuske.
Den är absolut härdig i växtzon 3 om den får växa i soligt och skyddat läge. Den luras lite, bladen slår ut sent på våren så ge inte upp hoppet! Oftast anges att den vill växa i svagt sur jord men min erfarenhet är att den trivs bra i vanlig trädgårdsjord, samma erfarenhet har mina brittiska vänner. Att växtplatsen ska vara väldränerad är däremot ett måste. Och medan du väntar på bären kan du njuta av de vackra bladen. Vanligtvis blommar den i juli, ibland i början av augusti och älskas av fjärilar, humlor och bin. En fin höst bjuder den även på nästan guldfärgade blad som är oemotståndliga ihop med de lila bären.
Bären kommer redan långt ner på busken och även en mycket ung planta ger bär. De blir allt mer lila ju äldre bären och även busken blir, Foto: Kerstin Engstrand
Vanligen räcker det med en buske, särskilt om du passerar den ofta då räcker en för att man ska lägga märke till de lila bären. Vill du ha en verklig effekt planterar du tre tillsammans.
Det finns inga uppgifter om att bären ska var giftiga, inte heller att någon smakat på dem. Fåglarna brukar inte ta dem. Blommar på de nya årsskotten. Glasbär bör därför ansas regelbundet. Den går utmärkt att föröka med sticklingar.
På hösten kan man även köpa kvistar med glasbär i blombutikerna.
Blommande fleråriga växter i november, är det möjligt? Ja, i min trädgård blommar några i himmelsk blått, andra i vitaste vitt. Det är höstblommande astrar. Och en annan fördel är att det sägs att varken rådjur eller kaniner äter astrar. Kan kanske stämma, ”mina” rådjur har då aldrig knaprat på dem. Några kaniner har mig veterligen inte besökt min trädgård, ännu, så om deras matvanor kan jag inte uttala mig om.
Redan på 1630-talet kom höstblommande astrar till Europa från sina hemtrakter i Nordamerika. Troligen kom de till Sverige i mitten av 1700-talet. De blev direkt en succé. Nu är det dags att återupptäcka dem, det finns hur många sorter som helst att välja bland. Här tipsar jag om fem som blommar länge, några blommar även mitt i november.
‘Monte Cassino’ . Foto: Kerstin Engstrand
Ju varmare höst desto fler blommor. Monte Cassino är en klassisk aster som man tyvärr alltför sällan ser i svenska trädgårdar. På engelska är den känd som Michaelmas Daisy eller Frost Flower. Dess vilda ursprung är USA. Man brukar säga att Monte Cassino (säljs också som Monte Casino) bara behöver sol och luft för att utvecklas bra. Mina plantor har också utvecklat sig bra trots att de en gång i tiden planterades på hösten. Annars är regeln att höstblommande växter ska planteras på våren.
’Monte Cassino’ är lättodlad, mjöldaggsresistent och blommar för fullt i oktober och november. Den gör allt för att lysa upp våra trädgårdar. Förr var den vanlig som snittblomma, numera ser jag den sällan i Sverige men i USA och övriga Europa är den fortfarande mycket populär. Som snittblomma brukar den lätt stå i över tio dagar.
Vetenskapligt namn: Symphyotrichum pilosum var. pringlei ‘Monte Cassino’, säljs också som Aster pringlei ‘Monte Cassino’. Filtaster är det svenska namnet på denna intensivt blommande aster. Namnet ger den rättvisa, trivs den så blommar den så tätt att de bildar en matta, eller en filt av blommor.
De flesta astrar blir lätt glesa i mitten av plantan, men inte Monte Cassino. För att få en extra fin planta kan man toppa delar av plantan i juni – juli, då förgrenar den sig extra bra. Stormtrivs i torrt och soligt läge.
Kan behöva delas efter några år och delning ska göras på våren. Blir i regel efter ett par år runt 60 till 80 cm hög, i bästa fall hela en meter och ska planteras på ett plantavstånd om 80 cm.
Aster, från grekiskans aster, betyder stjärna och syftar på blommornas form.
‘Kylie’. Foto: Kerstin Engstrand
Luktaster ’Kylie’, Symphyotrichum novae-angliae ’Kylie’ förekommer även som Aster novae-angliae ‘Kylie’ är bedårande med sina rosa blommor. Trivs i soligt och torrt läge, blir nästan en meter hög och kan behöva stöd.
‘Andenken an Alma Pötschke’ på väg att vissna, då blir den lite blekare. Nere till höger skymtar några blommor från en grenaster. Foto: Kerstin Engstrand
En annan färgstark luktaster är Symphyotrichum novae-angliae‘Andenken an Alma Pötschke‘. Den är en relativ ny sort, från 1960-talet och blev direkt en försäljningssuccé. Vill växa i sol till halvskugga och i normal bra trädgårdsjord. I Sverige anger många att den vill växa i fuktig jord men det har jag aldrig upplevt. Blommar som bäst i september-oktober. Blir ca 90 cm hög.
‘Henri Picot’. Foto: Kerstin Engstrand
Höstaster ’Henri Picot’, Symphyotrichum novi-belgii ’Henri Picot’, säljs även som Aster novi-belgii ’Henri Picot’ blommar i min trädgård lika länge som Monte Cassino. Den är mycket vacker tillsammans med sockblommans bärnstensgula höstfärger. Den är ursprungligen fransk, från arboretet Balaine och det är Henri Picot själv som taget fram den. Suverän vacker i mitten av november 2018 i zon 3 och behöver inget stöd. Är en mycket livskraftig och frisk aster. Och jag älskar dess blå färg, den ger mig lite himmelsblått när november är som gråast.
‘Chatterbox’. Foto: Kerstin Engstrand
Höstaster ’Chatterbox’, Symphyotrichum novi-belgii ’Chatterbox’ blir 30-40 cm hög och har i mitt tycke den vackraste av alla rosa toner. Har sitt ursprung i USA och där säljs den som New York aster ’Chatterbox’. Den börjar blomma i slutet av sommaren och fortsätter så i regel till slutet av oktober, ibland ännu längre.
Foto: Kerstin Engstrand
Höstblommande växter planteras bäst på våren.
Astrarna nämnda i denna artikel klipps ner på våren, inte på hösten. De klarar våra vintrar bättre om de skärs ner på våren. Gör det när du ser nya skott komma fram vid plantans bas, inte tidigare.
Varför två olika vetenskapliga namn? Jo, DNA-tekniken har gjort att man funnit att alla astrar inte är lika, därför tillhör numera de höstblommande Symphyotrichum medan brittsommaraster fortfarande tillhör Aster. Det finns hur många som helst, och enbart Symphyotrichum innehåller ett 90-tal arter.
’Victoria’ är nog den elegantaste. Foto: Kerstin Engstrand
En klar fördel med hösten är att man kan frossa i krukväxter! För nu är man ju mera inomhus och behöver något extra vackert att vila ögonen på. Frukostbordet, soffbordet, arbetsbordet, i sovrummet, ja alla platser där man spenderar lite tid, där behövs ögongodis.
Måste ses underifrån! Foto: Kerstin Engstrand
Just nu är min favoritkrukväxt cyklamen. Jag får nästan lägga band på mig att inte köpa alla jag ser för det finns så många vackra sorter att välja bland. De är så underbart fint formade, som små fjärilar dansar de fram över de sirligt formade bladen. Det är ännu en fördel med cyklamen, bladverket är vackert även när de inte blommar! Och visst blir man lätt kär i denna växt, särskilt när bladen är hjärtformade. Dessutom kostar de inte så mycket, de ovanligare sorterna kostar som mest under 40 kronor. Vad många inte vet är att du kan spara din cyklamen, se tips längre ner i artikeln. Den behöver alltså inte vara en slit och släng växt.
´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand
´Origami´ har mycket små blommor, cirka 1,5 centimeter stora och som namnet antyder så ser de ut som om de vore vikta. ´Origami´ har tvåfärgade blommor som går ceriserosa och vitt.
Faktiskt går cyklamen även att ha utomhus i kruka, den klarar en och annan natt med lätt frost.
Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand
Inomhus vill de inte stå varmt, ju svalare desto längre blommar den. Står den i fönstret över ett varmt element brukar bladen snabbt sloka. För alla inomhuscyklamen gäller att aldrig vattna uppifrån! Vattna på fatet, cyklamen är en knölväxt och vattnar du uppifrån är risken stor att knölarna ruttnar. Har du samplanterat din cyklamen med andra växter som gör det svårt att vattna underifrån kan du välja att vattna en bit ifrån plantan.
Jag klipper bort vissna blommor men odlarna säger att man ska rycka bort dem! Det ska jag försöka med i år.
Överraska dina vänner
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand
Som snittblomma: Cyklamen har långa stjälkar vilket gör den suverän som snittblomma.
I vatten: Man kan även plantera hela växten i ett hyacintglas. Viktigt då att knölen placeras i de övre delen av hyacintglaset.
Spara din cyklamen! Efter vinterns blomning, låt plantan vila under sommaren, och då helt torrt. I slutet av augusti börjar du vattna lite försiktigt och den kommer att blomma igen i november.
Så lyckas du:
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
Köps i blom, välj ett exemplar som också har många knoppar. Stänglarna ska vara stolta, raka och bladverket kompakt.
Plats: Ljust, och klarar även ganska svalt, även temperatur som går mot noll! Men den övervintrar inte utomhus. Cyklamen trivs inte i sol men det är knappast ett problem under vår svenska höst och vinter.
Klarar också att växa utan jord! Istället för att ha den i kruka kan man ha den i ett hyacintglas. Bara knölarna inte får kontakt med vattnet så står den sig fin i många fler veckor än i traditionell kruka med jord.
Ta bort vissna blommor. Odlarna tipsar om att man kan även rycka bort blommorna.
Vattning: Vattnas underifrån, på fatet. Cyklamen vill inte torka ut men heller inte få för mycket vatten. Ett knep är att plantera om till en lerkruka, jorden torkar snabbare upp i en lerkruka än i en av plast.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK
Föregående
