Taggar Inlägg "Höst"

Höst

Nyskördat! Nypressat! Årets skörd! Råpressade vindruvor. Foto: Kerstin Engstrand

I början till mitten av oktober skördar vi våra sista vindruvor. De är av sorten Zilga och växer mitt i trädgården, i växtzon 3, utan skyddande mur eller hus. Just när nätterna börjar närma sig noll grader, då är det skördedags! Just då, när nätterna börjar bli kyligare så är druvornas smak som bäst.

Zilga. Foto: Kerstin Engstrand
Zilga. Foto: Kerstin Engstrand

Och nu njuter vi av färskpressad vindruvsjuice. Enbart äkta vara, inga tillsatser. Det tar lite tid att pressa vindruvorna men det är det värt! Vi använder två olika metoder, antingen en potatispress eller pressar druvorna med en gaffel i en nätsil av metall. Vi föredrar nätsilsmetoden. Har du större mängder kan du göra som proffsen, knåda druvorna med knogarna!

Trådsil av metall fungerar utmärkt när man färskpressar vindruvor. Vi pressar lagom dags mängd åt gången. Foto: Kerstin Engstrand
Trådsil av metall fungerar utmärkt när man färskpressar vindruvor. Vi pressar lagom dags mängd åt gången. Foto: Kerstin Engstrand

Efter pressningen hälls den härligt röda saften i väl rengjorda flaskor och ställs i kylskåpet för att kunna avnjutas nästa dag. För råsaft av vindruvor är godast dagen efter — och iskall. den är mycket god, så god att man varken vill ha vin eller köpt druvsaft. Överskottet fryser vi in i portionsförpackningar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man kan även koka upp druvorna med ytterst lite vatten och på så sätt få ut lite mera saft. Det tar i regel minst en halvtimme för all saft att rinna igenom en saftsilduk. Därefter ska den silade saften tillbaka i grytan och få ett snabbt uppkok tillsammans med lite citronsaft och eventuellt lite socker, Saft gjord på uppkokta druvor blir också hållbarare, i upp till en vecka i kylskåp, men inte alls så god som kallpressad.

Sugen på att odla vindruvor, lär då vår artikel, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

5 x 1 liter toppdress noga fördelade i högar på en yta av en kvadrat meter. Foto: Kerstin Engstrand

September är utmärkt tid för att fräscha upp gräsmattan.  Nu har det regnat och gräset har i alla fall nästan hunnit ikapp efter sommarens långvariga torka. Om du har några kala fläckar i gräsmattan går det nu lätt att få dem grönare.

2018 bjöd på en tuff vår och sommar för våra gräsmattor. de har tagit sig ganska bra men mångas ser ut så här. Foto: Kerstin Engstrand
2018 bjöd på en tuff vår och sommar för våra gräsmattor. de har tagit sig ganska bra men mångas ser ut så här. Foto: Kerstin Engstrand

September månad bjuder på svalare väder och mera fukt vilket gör att kompletteringssådd fungerar bättre. Man brukar säga att det blir en riktig spakur!

Det är toppdress man gör. Toppdress, också kallat för gräsmattedress, dressjord eller liknande  är också beteckningen på en särskild jordblandning just för detta ändamål. Toppdressjordar innehåller både torv och sand och bidrar till att gräsmattan lättare håller kvar fukt.

Man brukar rekommendera att toppdressa gräsmattan vart tredje år. Det kan göras nu på hösten men också på våren. Samtidigt som man toppdressar kan man passa på att jämna ut ojämnheter.

Det går även bra att kompletteringsså i toppdress, eller förbättringssådd som man även säger. Förbättringsådd är något som man kan göra varje år om mattan är gles.

Så här gör du:

  1. Klipp gräset
  2. Ta bort eventuella ogräs.
  3. Kratta bort gammalt gräs. Det blir mer än man tror! Oftast ligger gammalt, visset gräs som ett filtlager i botten.
  4. Luckra gärna också upp jordytan i de delar som är helt kala.
  5. Lägg ut ett tunt lager toppdress, 1 – 2 centimeter. Toppdressen ska ner mot jorden, det ska inte ligga ovanpå gräset. Lättast är att först fördela i högar  om en liter, totalt 4 – 5 liter per kvadratmeter beroende på fabrikat, läs vad som anges på förpackningen. Man kan också öppna påsen uppe i toppen och dra ut innehållet över ytan. Det går fortare och blir oftast lika bra som att lägga ut högar om en liter.
    5  x 1 liter toppdress noga fördelade i högar på en yta av en kvadrat meter. Foto: Kerstin Engstrand
    5 x 1 liter toppdress noga fördelat i högar på en yta av en kvadratmeter. Foto: Kerstin Engstrand

    Vanligen räcker 40 liter toppdress till 8 kvadratmeter. Sprid sedan ut högarna med en räfsa eller piassavakvast.

    Vi föredrar att räfsa ut toppdresslagret. Det är enklare.

  6. Så nytt gräs i toppdresslagret.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Gräsfrö. Foto: Kerstin Engstrand
  7. Vattna sådden om det blir torrt, särskilt om det också blåser starkt. Blåst torkar ut. Men vattna försiktigt, annars flyter gräsfröna iväg!

    Text och foto: Kerstin Engstrand

Korallpions fröställning. Foto: Kerstin Engstrand

Augusti och september bjuder på små underverk Aldrig är krasse och ringblommor så vackra när förgängelsens tid börjar närma sig. De är nästan genomskinliga men ändå självlysande. Det är som de vet att snart kommer frosten att nypa dem så hårt att deras spänstiga kronblad blir till en sladdrig, oformlig massa. Våra käraste trädgårdsblommor kämpar på in i de sista för att säkra nästa års avkomma.

Krassens fröer kan man lägga in som kapris!  Foto: Kerstin Engstrand
Krassens fröer kan man lägga in som kapris! Foto: Kerstin Engstrand

Tittar man noga ser man att nästan alla har fröställningar. En riktigt vacker, torr, klar höstdag med mycket syre i luften är det speciellt roligt att förbereda nästa års sådd. Känslan att samla in sina egna fröer är mycket speciell. Höstdagar brukar bjuda på starka dofter och ekorren inom en känns stark. Kan man känna sig närmare naturen?

Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder.  Foto: Kerstin Engstrand
Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder. Foto: Kerstin Engstrand

Man förundras över alla de märkligaste former som fröställningarna har. De är så vackra, som små konstverk i sig.  Indiankrassen bildar en spiral runt sin lite bulliga frökapsel, formationen är märklig och liknar nästan en navel. Man kan nästan se vilken kraft den får av spiralen för att kunna borra sig ner i jorden och självså sig. Pipörtens frön balanserar fint på tå med sina små balettkjolar eller är det fallskärmar? Solrosorna försöker böja ner sina frötyngda huvuden men talgoxarna är ändå där och plockar frön, ett efter ett. Tittar man närmare ser man solroskakans fina spiralmönster.

Egentligen behöver man inte samla in frön. Liksom krassen sår ringblommor sig mer än gärna själva. En gång ringblommor, alltid ringblommor. Det gäller även de flesta vallmosorter. De av talgoxen tappade solroskärnorna gror långt innan man inomhus börjat förkultivera nya. De ligger ju där i jorden och kan vänta in exakt rätt groningstidpunkt. Ibland bjuder dessa självsådda frön på de märkligaste skådespel. De kan ligga flera år och vänta på rätt tillfälle vilket många som har grävt om gamla rabatter har blivit varse om. De självsådda brukar dessutom bli mycket livskraftigare. Spara därför några fröställningar om du vill ha dem växa på samma plats även nästa år. Annars kan man samla in mogna frön för att så nästa år på en annan plats eller rentav ge bort. Fördelen med trädgård är just att man alltid har något att ge, något smått i form av några frön eller något stort i form av skörd.

Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand
Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand

Väl mogna frön är oftast bruna till svarta i färgen. Vid minsta beröring faller de lätt ur sin frökapsel. Paradisblomster har långa smala frökapslar medan många pioners kan vara färgstarka.

Paradisblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Paradisblomster. Foto: Kerstin Engstrand

 

Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand

 

Lätt att samla in!
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Nyfiken på timvisaren, läs vår artikel, klicka här. Foto: Kerstin Engstrand

Samla in vid torrt väder, en vanlig enkel papperspåse eller kuvert är utmärkt att samla in fröer i och lätt att märka med sort och insamlingsdatum. Låt påsarna stå öppna i en till två veckor tills fröerna är riktigt torra, annars möglar de lätt. De små plastpåsarna med förslutning och skrivfält som man kan finna i välsorterade pappershandlare är även de utmärkta.

Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling.  Foto: Kerstin Engstrand
Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling. Foto: Kerstin Engstrand

Ser man några riktigt åtråvärda fröställningar som man absolut inte vill missa kan man tidigt dra en nylonstrumpa över dem, knyt till och på så sätt få fröna uppsamlade.

Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand
Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa stället att förvara sin fröer är i en tättslutande burk, en vanlig bra plastburk med snäpplock är utmärkt, som sedan får stå i kylskåpets svaldel. Ett bra tips är att sortera gärna dina fröpåsar efter såmånad, det brukar underlätta väsentligt när såivern sätter in. Riktigt torra fröer kan även förvaras i frysen.

Underblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Underblomma.Läs mer om underblomman i vår artikel, klicka här.  Foto: Kerstin Engstrand

De ettåriga växternas frön är det inget problem att så nästa vår. Så fort jorden reder sig så kan man försiktigt mylla ner dem på den tänkta växtplatsen. Grundregel för nästan all sådd är att sådjupet ska vara lika med tre gånger fröets storlek. De allra minsta, som kornvallmo, är ytgroende det vill säga de sås direkt ovanpå lucker jord. Naturligtvis kan man, som naturen själv, så redan på hösten. Frön från fleråriga är däremot lite vanskligare. Här gäller det att ha kunskap om deras optimala gronings­förhållanden. En del, som julros, vill ha en period av kyla för att gro medan andra gror när som helst. Aklejor korsar sig obekymrat med varandra men så kan de nästan se ut hur som helst. De mest fantastiska skönheter uppstår med en eller flera kjolar, korta eller långa sporrar och de mest fantastiska färgkombinationer. Många aklejor gror direkt men de som normalt är vilda eller växer uppe i bergen behöver en tids kyla för att gro.

De som kräver en period av kyla sås antingen direkt på hösten eller först inomhus på våren. Inomhussådden får stå ett par dagar inomhus innan krukorna flyttas ut. Ställ krukorna i husets närhet och se till att de aldrig torkar ut, de får gärna täckas av ett lager snö.

I din egen trädgård får du samla in hur många frön som helst. Men aldrig i andras trädgårdar eller i botaniska trädgårdar, de använder sina frön till undervisning och i vetenskapliga utbyten mellan andra botaniska trädgårdar världen över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Allium amethystinum ’Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av världens främsta växtkännares favoriter, en av Piet Oudolfs favoriter. Den syns! Blir 90 cm hög och kan nog rubriceras som fulsnygg. Första gången man ser den så tittar man till, ska den vara rund eller avlång? Har den en tofs på huvudet? Den är som gjord att få sticka upp lite vart stans i en större plantering. Den fungerar då både som utropstecken och något att vila blicken på, den bidrar till helheten på ett mycket effektfullt sätt.

Så här använder Piet Oudolf  'Red Moican'. Foto: Kerstin Engstrand
Så här använder Piet Oudolf ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Färgen då? Ett mellanting mellan rost och vinrött, kanske lite åt kastanjebrunt, eller rentav bordeaux. Ja, den är ursnygg mot rost och mot blått!

Här skymtar 'red Mohican' bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand
Här skymtar ‘Red Mohican’ bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Det är på hösten den sätts på ett djup motsvarande tre gånger lökens höjd. Allium amethystinum ’Red Mohican’ är en lökväxt och kommer att blomma nästa sommar, vanligen i slutet av juni, början av juli.

Lökar.  Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Läget ska vara soligt och jorden ska vara bra trädgårdsjord. Sätt lökarna på ett avstånd av 70 cm mellan varandra.

Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand
Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand

Och bästa av allt, den är en allium, tillhör samma familj som matlökar, och rådjur äter den inte.

Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Papegojbuske. Foto: Kerstin Engstrand

Flammar stolt gör den, papegojbusken. Så här vacker är den i början av november månad. Blir inte så hög, är riktigt nätt och fin, mera litet träd än en buske. Har du möjlighet så ska du ha en papegojbuske i din trädgård!

Vad kräver den? Skyddat läge, gärna växtzon 1, eller 2. I växtzon 3 kan den trivas om den får växa i skydd av huset, eller på en innergård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Parrotia persica är dess vetenskapliga namn. Det finns en mängd olika med sortnamn som ’Bella’ ’Burgundy’. ’ Vanessa’ säljs även som häckväxt och som växtkub. Blir 4 – 6 meter hög, växer vild i norra Iran. Papegojbusken växer långsamt så den fungerar även att odla i stor kruka. Den är lite tråkig innan den får sina höstfärger, därför kan det vara en bra idé att odla den just i kruka så man kan lyfta fram den när den klär sig i gult, orange och rött.

Papegojbusken på bilderna i denna artikel växer i Göteborgs Botaniska trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och tycker du att bladen liknar trollhasselns så stämmer det, de tillhör samma familj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Längst in finns godsakerna! Foto: Kerstin Engstrand

I Italien äter man efter årstiderna. Man lever efter årstiderna. Här importeras inget i onödan.
En sådan säsongsgrönsak är puntarelle.
Från slutet av oktober fram till vårens slut invaderas Roms grönsaksmarknader och restauranger av just puntarelle. Ibland finns den även att få tag på i svenska grönsaksdiskar. Testa den, och odla den själv!
Puntarelle är en cikoria, som på romerskt vis äts som tillbehör till huvudrätten, som sallad med en dressing gjord av sardeller.

Puntarelle a la romana.  Foto: Kerstin Engstrand
Puntarelle a la romana. Foto: Kerstin Engstrand

 

Blanda 6 msk olivolja med saften av en citron, blanda ner 2 finhackade vitlöksklyftor och 3 hela sardellfiléer som strimlas fint. Har du ingen citron hemma kan den eventuellt ersättas med vitvinsvinäger. Mal över lite svartpeppar. Vill du hetta upp dressingen kan du spetsa den med lite chilipeppar.

Den lata köper den färdigskuren, för den kräver annars mycket jobb. Den är svår att få fri från jord och grus, och den ska skäras i smala, långa remsor.

En tallrik av denna gröna sallad betalar romarna glatt 7– 8 euro för på restaurang. Räknar vi med en euro kostar ca 10 kr, skulle vi betala 80 kr för en sidosallad till lunchen….?

Knappast.
Men priset speglar mycket bra italienarnas syn på hur viktiga primörer är.
Jag har särskilt noterat att det är främst män som beställer in puntarelle. Det är uppenbart en sallat som faller män i smaken. De får något särskilt i blicken när de beställer in puntarelle.

Färdigskuren puntarelle .  Foto: Kerstin Engstrand
Färdigskuren puntarelle . Foto: Kerstin Engstrand

Själv avstår jag.helst puntarelle med sardeller, just den kombinationen smakar nyklippt gräs med lätt smak av salt som jag har lite svårt för. Schifo helt enkelt.
Man kan inte älska allt som är grönt. Men jag smörfräser gärna puntarelle med vitlök.

Varför heter då puntarelle puntarelle? Jo, det syftar på att skotten längst in i plantan de ser ut som sparristoppar.

Man får jobba sig fram till mitten av plantan. och nu börjar knopparna skymta. Foto: Kerstin Engstrand
Man får jobba sig fram till mitten av plantan. och nu börjar knopparna skymta. Foto: Kerstin Engstrand

Det är Cicoria catalogna Puntarelle di Galantina som är den bästa sorten men även Cicoria catalogna Brindisina är bra, den sistnämnda är lättare att få tag på.

Längst in finns godsakerna! Foto: Kerstin Engstrand

Längst in finns godsakerna! Foto: Kerstin Engstrand

Att det är en vintergrönsak i Italien beror på att den vill växa svalt, den klarar temperaturer runt 5 grader mycket bra. Och utvecklas som bäst i runt 15 grader. Därför fungerar den ypperligt här under vår och höst. Man kan dra upp plantor inomhus för utplantering när vitsipporna blommar och därefter så en andra omgång i slutet av juli, början av augusti.

En klar fördel med puntarelle är att i kylskåp, i en skål med kallt vatten, håller sig ett huvud sig fräscht i minst två veckor. Och ja, även de utvändes sittande bladen går utmärkt att äta.

Numera finns det även puntarelle att köpa i snabbköpen, färdigskuren och sköld. Foto: Kerstin Engstrand
Numera finns det även puntarelle att köpa i de italienska snabbköpen, färdigskuren och sköljd. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kaki. Foto: Kerstin Engstrand

Smaka på ordet kaki, visst låter det som uniformsbyxor? Du vet de där khakifärgade, sandfärgade som man även har på chicka safariturer. Men det är kaki med h, kaki utan h är en frukt, en gyllene orangeröd sådan.  Kaki mognar på hösten, ganska sent i november och då lyser de mogna frukterna upp trädet. För då har trädet nästan fällt alla sina blad. Och innan dess har trädet klätt sig i härliga höstfärger.

Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand
Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, kaki, Diospyros kaki, säljs också under beteckningen sharon eller persimon. Hur smakar då kaki? Lite kryddigt, mycket aromatiskt, suveränt god till ost eller burrata (se vårt salladsrecept!). Kanske är den perfekta smakbeskrivningen som ett kryddigt päron.

Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand
Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand

Kan man odla kaki i Sverige? Ja, om du har möjlighet att odla mycket skyddat eller i ett växthus. Blomningen sker i juni men frukterna ska inte skördas förrän sent på hösten och där har vi oftast problemet hos oss. Därav rådet att odla kaki i växthus. Det anses klara enstaka kalla dagar med åtskilliga minusgrader men garanterat är enbart några enstaka minusgrader.

Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand
Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand

I Japan växer kaki på Fujis sluttningar. En fördel är att det fäller sina blad på vintern, men föredrar en vintertemperatur på runt fem grader som kallast. Köp ett så stort träd du kan få tag på, större träd klarar sig bättre än mindre. Ett fullvuxet kaki blir i regel 10 meter högt, kan bli hela 15, men är ett nätt träd. Och det växer långsamt. Man kan skörd frukterna omogna och låta de eftermogna inomhus.

Kärna från kakifrukt. de brukar gro bra.  Foto: Kerstin Engstrand
Kärna från kakifrukt, de brukar gro bra. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Gentiana 'Berrybank Star' (bilden är ett montage). Foto: Kerstin Engstrand

Gentianablått är ett begrepp i modevärlden. Gentiana kan också vara ett kvinnonamn vilket många numera känner till via Final Fantasy. Där är dock Gentiana klätt i svart, och i läder. Men i trädgården är gentianan höstens blåaste ädelsten.

Höstgentianans färg gör en glad. Att få mötas av hennes starkt blåa blommor en kulen höstdag gör att det är definitivt en växt som är väl värd att pröva. Trivs den bildar den små täta mattor, och då är man lycklig! Blomningen brukar börja i slutet av september, och beroende på hur hösten utvecklar sig kan man numera ofta njuta av dess undersköna blommor en bit in i november.

'Berrybank Star'  Foto: Kerstin Engstrand
‘Berrybank Star’ Foto: Kerstin Engstrand

Inte nog med blommorna färg, de flesta sorter har också ett mycket vackert bladverk, oftast vårgrönt. En härlig länk mellan höst och vår.

Misslyckas man med höstgentiana så beror det i regel på att de fått växa för torrt och i kalkjord. Sur jord, väldränerat och fuktigt under växtsäsongen vill den ha. Samt sol. Inte det lättaste men försök efterlikna en fuktig bergslänt där vattnet sakna rinner nerför slänten, passerar plantan och rinner vidare, så trivs den och sakta men säker breder ut sig till blåa mattor. Skulle din trädgård inte bjuda naturligt på de bästa förutsättningarna är en jordblandning med mycket torv och väldränerat med grovt grus lätt att åstadkomma. Samt vattning förstås, en höstblommande gentiana får aldrig torka ut under växtsäsongen.

Mulna dagar bjuder höstgentianan på vackra knoppar. Foto: Kerstin Engstrand
Mulna dagar bjuder höstgentianan på vackra knoppar. Foto: Kerstin Engstrand

Gentianan vill också ha sol, så fort det blir mulet sluter den sina blommor. Å andra sidan är knopparna så vackra i sig att det bara är trevligt att få avnjuta både och. Den passar mycket bra som samplantering till rododendron, gärna lågvuxna sådana växandes i rododendronens framkant.

Trots höststormar och nattfrost lyser höstgentianan förhoppningsfullt blå. Foto: Kerstin Engstrand
Trots höststormar och nattfrost lyser höstgentianan förhoppningsfullt blå. Foto: Kerstin Engstrand

Första frosten brukar bara nagga kronbladen lite lätt i kanterna. Höstblommande gentiana brukar repa sig snabbt så fort lufttemperaturen går över till plusgrader igen. Kalla, fuktiga vintrar som ömsom bjuder på minusgrader, ömsom på plusgrader gillar den inte. Då ruttnar oftast plantorna, inte bara gentianor utan även en mängd andra som exempelvis kryddsalvia. Kall vinter med snötäcke är däremot inget problem.

Det påstår att de mörkare ska vara lättare att övervintra men det har vi inte funnit belägg för.

Gentiana passar också mycket bra att odla i kruka där den elegant brer ut sig över krukkanten. Så kallad rododendronjord passar då bra att fylla krukan med. Och kom ihåg vattningen.

Dr Ian McNaughton från Skottland är välkänd för just sina höstblommande sorter, han har särskilt fokuserat på att få fram tidigtblommande sorter. Här några av våra favoriter:

Gentiana 'Berrybank Star'. Foto: Kerstin Engstrand
Gentiana ‘Berrybank Star’. Foto: Kerstin Engstrand

Gentiana ’Berrybank Star’, blå med vita tecken är en av Ian McNaughtons hybrider. Blir ca 8 cm hög.

 

'Berrybank Dome' i knopp. Foto: Kerstin Engstrand
‘Berrybank Dome’ i knopp. Foto: Kerstin Engstrand

Även knopparna är små skönheter. Gentiana ‘Berrybank Dome’ har såtts och selekterats av Ian McNaughton från Macplants, Skottland. Denna är också en av Zetas, finsmakarens trädgårds favoriter.

Unik turkosblå, Gentiana ’Alex Duguid’. Foto: Kerstin Engstrand
Unik turkosblå, Gentiana ’Alex Duguid’. Foto: Kerstin Engstrand

 

Gentiana ’Alex Duguid’, tidigare G. farreri ‘Duguid Form’, har en unik turkosblå färg.

Gentiana ’Berrybank Sky’ har ett lite mörkare grönt bladverk än andra gentianor. Men det är blomman man faller för, den är blå med stråk av purpur. Blir ca 8 cm hög.

 

Höstblommande gentiana planteras bäst på våren men det brukar vara på hösten man lägger märke till dem i trädgårdsbutikerna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är blommorna som drar till sig ens intresse. Fulsnygga, lite märkligt formade och tittar man riktigt nära så kan man, med en liten gnutta fantasi, se en liten docka i dess mitt. Vad heter växten? Jo namnsorten är ’Gelbes Monster’ och det är ju ett passande namn så här i slutet av oktober när halloween står utanför dörren.

Stor höstbräcka, Saxifraga fortunei, är bland kännare en populär växt. Det finns mängder av namnsorter och många fungerar också bra att ta in som krukväxt på hösten Höstblommande är den, börjar i regel i september och fortsätter sedan tills frosten tar den. Och skulle den inte välja att blomma, eller hinna slå ut sina blommor, så är den även odlingsvärd för sina äppelgröna blads skull. Äpplen verkar vara populärt när det gäller höstbräckor, en annan namnsort heter ’Blackberry and Apple Pie’ som har ett utsökt bladverk, lika grönt som ett Granny Smith äpple och med röda inslag, av symboliska björnbär.

Blomställningarna på ’Gelbes Monster’ blir cirka 30 cm höga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

I Japan och Korea hittar man höstbräcka växandes längs halvskuggiga bergssidor. En känd sådan bergssida är Daimonji Yama i Kyotos utkant. 376 meter över havet och är det berg där Silvettemplet ligger. Dai betyder stor och blommans form passar in i det japanska tecknet för just stor. Det japanska namnet för stor höstbräcka lär vara daimonjiso. Det är i Japan som de flesta nya namnsorter tas fram, de har oftast japanska namn medan de brittiska och amerikanska har engelska. Dess vetenskapliga namn, Saxifraga fortunei, är efter Robert Fortune som i mitten av 1800-talet upptäckte stor höstbräckas mycket odlingsvärda egenskaper och introducerade den på marknaden. Det är för övrigt samma Robert Fortune som lär ha tagit med sig de första teplantorna från Kina till Indien och Sri lanka.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Väldränerat men också fuktigt vill höstbräckan växa. Den miljön får man lättast genom att imitera en halvskuggig bergssida. Låt höstbräckan växa som underplantering på en upphöjd eller stark sluttande växtplats. Samt imitera bevattningen som om det vore vatten som sakta rinner nedför ett berg. Jorden ska svagt sur, mullrik, kompost gjord av höstens löv är suveränt.

Vi har bra erfarenhet av ’Gelbes Monster’ i zon 3. Ibland tar vi in något exemplar som krukväxt på hösten, som idag till halloween.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Med ljungvöxter kan du få en raffinerad framsida som gör grannarna avundsjuka. Detta är Brita Johanssons egna. Foto: Brita Johansson ur boken "Odla ljung" .

Ljung är en växt som många har fördomar om, gammal skrock säger också att om man tar in ljung för den olycka med sig. Andra förknippar växten med kyrkogårdar, åter andra med kommunala enfärgade höstplanteringar. Men så finns det de som blivit hänförda, som Brita Johansson. Är du ännu inte det så blir du det efter att ha läst Brita Johansson senaste bok som just handlar om ljung. Har du en ”naturtomt” med näringsfattig jord och lågt pH i soligt läge så har du här en ypperlig inspirationskälla till att förnya din trädgård. För Brita visar upp ljungens färgsprakande sidor.

Boken börjar med en dikt av Björn Håkansson. Den handlar om ljung, förstås, om en liten risig buske med rosenröda honungsrika blommor. Själv skriver Brita att ljungen är den skönaste länken mellan sommar och höst. Men hon börjar inte med att berätta hur du använder dig av ljung i din trädgård. Som läsare får man hålla sig till tåls, boken börjar med bland annat om ljungens historia och hur den förr användes för invärtes bruk och i industriell användning. Men på sidan 22 kommer hon loss och berättar att man måste satsa på ljung för detta är ingen växt som man har enstaka exemplar av. Den lilla växten kräver storlek för dess egenart ska framträda. Och har du de rätta odlingsförhållandena rekommenderar Brita att du anlägger en ljungträdgård på huset framsida, för det kommer att väcka uppmärksamhet. Skönhet syns. Och det visar hon också i bild, boken är rikt illustrerad med hennes egna bilder. Vi får följa en planterings färgskiftningar från januari till november och enbart det är en spännande resa. Och hennes bildmaterial är unikt.

Att odla ljung är inte lätt, utbudet är dessutom stort. Brita har testat cirka 700 sorter i sin egen trädgård som ligger i växtzon 2 och bara det är en kulturgärning av stora mått. Av dem anser hon att ett trettiotal är värda att satsa på, de är av championklass. Tack för den ovärderliga kunskapen, precis detta man behöver en bok till! Och här märks det att det är en mästare som skrivit boken. Brita Johansson är nog mera känd utomlands än i Sverige, hennes gedigna erfarenhet och kärlek till ljung genomsyrar hela boken och generöst delar hon med sig av sina planteringar så för alla som vill prova är det ”bara” att kopiera.

Boken tar även upp sjukdomar, skötsel och hur man bäst förökar sina ljungväxter. Att en bok om enbart ljung baseras på författarens egna erfarenheter är oskattbart viktigt. Denna faktabok innehåller även verkligt kalla fakta, om vintern 1996 som bjöd på flera månader av frusen mark utan snötäcke och 800 av Britas ljungplantor torkade ihjäl. En erfarenhet som är ovärderlig för alla oss som nu trånar efter att anlägga en alldeles egen liten ljunghed. Erfarenhet märks också i språket, här finna inga märkliga ord, det behöver inte Brita för hon behärskar sitt ämne och då kan man beskriva det enkelt och vackert.

Brita Johansson är också mycket skicklig tecknare. Denna teckning av Erica carnea återfinns i dess original i British Museum i London.
Brita Johansson är också mycket skicklig tecknare. Denna teckning av Erica carnea återfinns i dess original i British Museum i London.

 

Kerstin Engstrand

wOdla-ljung

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...