Taggar Inlägg "Höst"

Höst

Triss i goda vinteräppelsorter. Foto: Kerstin Engstrand
Smaken, jag säger bara det smaken! Det är något visst med svenskodlade äpplen. Det sägs att det är våra ljusa nätter och att de får tunnare skal än de som odlas i varmare klimat som gör smaken så unik. Lagom stora är de också.  Äpplen är mitt favorittillbehör i matlagningen just nu, det är sensuellt att laga mat med äpplen.

De här sorterna kommer aldrig bli stora kommersiella framgångar, de tunna skalen gör att de inte klarar stötar så bra som de importerade med tjockare skal. Just nu är det suveränt att provsmaka några av våra bästa svenskodlade sorter. Det finns tre som jag gärna gör ett slag för, kanske faller även du för något av dem och blir inspirerad till att plantera ett träd i vår.

Ingrid Marie
Ingrid Marie. Foto: Kerstin Engstrand
Ingrid Marie. Foto: Kerstin Engstrand

Min mors favoritäpple, och mitt. Dessutom ett klassiskt juläpple. De putsar jag alltid med en sträv handduk innan jag lägger upp dem i fruktfatet. Då blir de glänsande. Precis som min mor gjorde. Ingrid Marie är också utmärkta att ge till fåglarna. Lagom stora som de är, fåglarna hinner äta upp dem innan de blir dåliga.

Ingrid Marie är ett välkänt äpple som brukar finnas i varenda matvarubutik. Det har en intensiv mörk vinröd färg. Varje äpple är ganska litet. Smaken är frisk med en lite kryddig arom, jag älskar att ha Ingrid Marie i fruktsallad. Ingrid Marie är också mycket god till brysselkål och till fläsk

Sorten är ursprungligen dansk, från 1910 och bördig från Flemlöse. Namnet har detta utsökta äpple fått från dottern till den som fann denna sort. Anton Nilsson, författaren till bibeln Våra äpplesorter, beskrev Ingrid Maries smak som mört, saftigt, sötsyrligt med behaglig arom.

Ingrid Marie skördas från oktober månad och smakar bäst om man låter lagra frukterna ett tag, till november innan man börjar äta av dem. Sorten blommar sent och pollineras av bland annat ’Discovery’, ’Filippa’ och ’Mio’. En fördel är också att Ingrid Marie brukar ge bra skördar redan som ungt träd.

Härdighet: Upp till växtzon 3. Ingrid Marie finns som E-planta. Ingrid Marie fungerar bra i ekologisk odling.

Rubinola
Rubinola, ett äpple på frammarsch. Foto: Kerstin Engstrand
Rubinola, ett äpple på frammarsch. Foto: Kerstin Engstrand

Är egentligen en tjeckisk sort som på senare år många har upptäckt.  Anges ha hög c-vitaminhalt.

Det är också ett vackert äpple, oftast blir det mycket vackert rött.  Det är rödare upptill än nertill så bildens äpple är lite missvisande. Mognar i oktober och kan lagras till senvintern. Är saftigt, friskt sötsyrligt och mycket aromatiskt. Jag tycker att smaken framträder extra bra som rårivet.

Det är en mycket frisk sort, är resistent mot skorv och motståndskraftig mot mjöldagg. Avkastningen är också att lita på, här är det sällan att man får var annat års körd som är annars ganska vanligt med just äpplen.

Härdigt upp till växtzon 3. Lär pollineras av bland annat Alice, Ingrid Marie och Transparante Blanche.

Aroma
Aroma. Foto: Kerstin Engstrand
Aroma. Foto: Kerstin Engstrand

Aroma är mångas favorit, det betecknas som ett sprött äpple med lite kryddig arom och med bra balans mellan sött och syrligt. Inte undra på det, dess föräldrar är Ingrid Marie och Filippa. Korsningen gjordes redan på slutet av 1940-talet och kom ut på marknaden i början av 1970-talet. En klar fördel med Aroma att det är ett äpple som inte faller sönder så lätt om man använder det i matlagning. Brukar mogna i slutet av oktober, då kan man njuta av det direkt vilket är en annan av Aromas uppskattade fördelar. Går också att lagra. Sorten pollineras av andra sorter som ’Discovery’, ’Filippa’ och ’Mio’. Aroma är en svensk sort som framtagits av Sveriges Lantbruksuniversitet Balsgård och är även känd för att ge bra skördar.

Härdighet: Upp till växtzon 4. Finns som E-planta.  Aroma anses vara mycket bra i ekologisk odling.

Visste du att man kan spruta in råsaft av äpple i fläskkött innan det anrättas?

 Väl svagväxande grundstam om du har liten trädgård

Fruktträd säljs i regel krukodlade och kan därför planteras under hela växtsäsongen. För äpple är grundstammen viktig, dvs den stam som fruktgrenarna är ympade på, för dess härdighet avgör valet. A2 för äppelträd innebär starkväxande och härdigt upp till zon 6 och är därför särskilt lämpligt för träd som ska växa i de norra delarna av landet. Söderöver ska man hellre välja den svagväxande B9 eller MM106. Trädgårdsbutiken vet vilken sorts grundstam trädet är ympat på och det står också på etiketten.

Nyfiken på vårt goda potatis- och äpplemos? Klicka här för att komma till receptet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Publ. Dec18, 2018

Mispel på väg att mogna i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand

De ska vara pepparkaksbruna och mjuka när de ska skördas. Okej, de kan också få eftermogna inomhus. Annars smakar de som bäst om de får mogna på trädet och utsättas för lätt frost. På svenska heter denna minst sagt fula frukt mispel, på engelska medlar.

Det är ett litet träd som blommar i slutet av maj, början av juni med enkla lite äppleblomsliknande vita blommor. Är alla gånger härdigt i zon 3. I Sverige har vi sett att sorten ’Nottingham’ är lättast at få tag på vilket är bra då den anses ha den bästa smaken. Mispel blir 5 till 7 meter högt och lika brett. Intressant är att mispel tål torka mycket bra och är även ett tåligt klätterträd.

Mispel, Mespilus germanica, kan man även dra upp från frö, fröerna liknar avlånga krassefrön. De sås bäst på hösten då de behöver en period av kyla för att gro bra. Man kan även så dem inomhus i en liten kruka och låta krukan stå två månader i kylskåpets svaldel innan man låter den stå i rumstemperatur igen.  Ibland behöver de ytterligare en vinter på sig för att gro. Dock tar det många, många år innan en frösådd planta blir till ett träd som ger frukt.

wtiptreejellymedlar

Den välkände firman Tiptree, som har specialiserat sig på olika inläggningar på frukt och bär, säljer gelé gjord på mispel. Hur smakar då denna underbart vackra rubinröda gelé? Jo, lätt av äpple. Triptree tipsade oss att använda gelen som äppelsås till exempelvis en skinkstek eller till fågel.

Mispelgelé

Av en brittisk väninna fick jag detta recept där det till 1 kilo frukt går åt 12 dl vatten och två citroner. Samt socker, 375 gram strösocker till 5 dl avrunnen saft.

Frukterna skärs itu, gärna i fyra delar men två fungerar också. Även citronerna ska delas i fyra delar vardera. Tvätta citronerna väl!

Frukterna ska sedan koka i en lag bestående av vatten och de två citronerna. När vattencitronlösningen har kokat upp ska härligheten sjuda under lock i cirka en timme. Det ska noteras att specialisten Tiptree kokar sina frukter i hela fyra timmar. Nu gäller det att ha lite koll så att det inte kokar torrt. Tryck till frukterna lite då och då men de ska inte krossas! Frukterna ska bli mjuka.

Sila därefter av saften. Saften ska rinna sakta ur, krama inte frukterna för du blir gelén inte klar utan ser mosig ut. Det är viktigt att låta saften rinna av ostört, det är då gelen får den vackra röda färgen.  Häll därefter den avrunna saften i en gryta och tillsätt 375 gram strösocker per 5 dl avrunnen saft. Låt koka upp och se till att sockret löses upp, därefter ska det koka i ytterligare några minuter, runt fyra brukar räcka. Gör ett s.k. geléprov och om det är ok häll därefter över i små burkar.

Geléprov: I grundskolans hemkunskap lärde jag mig att man skulle hälla lite gelé, cirka en matsked, på en liten tallrik som ställs in i kylskåpet eller i frusen under några minuter. Därefter drar man med en matkniv genom gelén. Gelén är ok om gelén inte flyter ihop igen. Om det inte stelnar kan man koka gelén lite till.

Ännu ej mogen mispel av sorten 'Nottingham' . Foto:  Kerstin Engstrand
Ännu ej mogen mispel av sorten ‘Nottingham’ . Foto: Kerstin Engstrand

OBS! I Spanien och andra länder runt Medelhavet har du säkerligen sett gula frukter till försäljning som också brukar kallas för mispel. Detta är japansk mispel som blommar på hösten och får mogen frukt på våren. Japansk mispel har stora, avlånga blad som är lätt luddiga på undersidan. Mig veterligen har ingen lyckats få frukt på japanska misplar i Sverige.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Bären sitter kvar länge även om bladen håller på att vissna, just dessa av torka. Foto: Kerstin Engstrand

De lyser som små ametister, bären som sitter i små grupper, ofta i par mellan bladen. Går den att odla här i Sverige är den andra frågan vi får.  Och sitter bären kvar på vintern?

Busken med de iögonfallande bären är glasbär, Callicarpa bodinieri var giraldii, och oftast är det sorten ‘Profusion’ man ser.  Det är en nätt, ganska luftig buske som brukar bli 150 cm hög. Ser du den i en trädgårdsbutik på hösten med bären som dragplåster då brukar man falla för den. Gör det säger vi!

På våren blommar den med svagt lilarosa blommor och den är helt okej på våren men det är på hösten och vintern man tycker som bäst om glasbäret. Då är den beroendeframkallande, bären har så fin lyster!

Med åren så ändrar den sitt växtsätt, för att ha vuxit rakt uppåt så börjar grenarna när de blir längre böja sig i vackra bågar. Som om de verkligen vill försäkra att vi ser bären. Bären sitter kvar länge, jag har aldrig sett att fåglarna brukar ta dem.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På engelska kallas den för beutyberry eller American beatyberry och det är onekligen ett kanske mera beskrivande namn än glasbär.  Man kan även hitta den under namnet västkinesisk glaspärlebuske.

Den är absolut härdig i växtzon 3 om den får växa i soligt och skyddat läge.  Den luras lite, bladen slår ut sent på våren så ge inte upp hoppet!  Oftast anges att den vill växa i svagt sur jord men min erfarenhet är att den trivs bra i vanlig trädgårdsjord, samma erfarenhet har mina brittiska vänner. Att växtplatsen ska vara väldränerad är däremot ett måste.  Och medan du väntar på bären kan du njuta av de vackra bladen. Vanligtvis blommar den i juli, ibland i början av augusti och älskas av fjärilar, humlor och bin. En fin höst bjuder den även på nästan guldfärgade blad som är oemotståndliga ihop med de lila bären.

Vanligen räcker det med en buske, särskilt om du passerar den ofta då räcker en för att man ska lägga märke till de lila bären. Vill du ha en verklig effekt planterar du tre tillsammans.

Det finns inga uppgifter om att bären ska var giftiga, inte heller att någon smakat på dem. Fåglarna brukar inte ta dem. Blommar på de nya årsskotten. Glasbär bör därför ansas regelbundet. Den går utmärkt att föröka med sticklingar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Monte Cassino'. Foto: Kerstin Engstrand

Blommande fleråriga växter i november, är det möjligt? Ja, i min trädgård blommar några i himmelsk blått, andra i vitaste vitt. Det är höstblommande astrar. Och en annan fördel är att det sägs att varken rådjur eller kaniner äter astrar. Kan kanske stämma, ”mina” rådjur har då aldrig knaprat på dem. Några kaniner har mig veterligen inte besökt min trädgård, ännu, så om deras matvanor kan jag inte uttala mig om.

Redan på 1630-talet kom höstblommande astrar till Europa från sina hemtrakter i Nordamerika. Troligen kom de till Sverige i mitten av 1700-talet. De blev direkt en succé. Nu är det dags att återupptäcka dem, det finns hur många sorter som helst att välja bland. Här tipsar jag om fem som blommar länge, några blommar även mitt i november.

'Monte Cassino' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Monte Cassino’ . Foto: Kerstin Engstrand

Ju varmare höst desto fler blommor. Monte Cassino är en klassisk aster som man tyvärr alltför sällan ser i svenska trädgårdar. På engelska är den känd som Michaelmas Daisy eller Frost Flower. Dess vilda ursprung är USA. Man brukar säga att Monte Cassino (säljs också som Monte Casino) bara behöver sol och luft för att utvecklas bra. Mina plantor har också utvecklat sig bra trots att de en gång i tiden planterades på hösten. Annars är regeln att höstblommande växter ska planteras på våren.

’Monte Cassino’ är lättodlad, mjöldaggsresistent och blommar för fullt i oktober och november. Den gör allt för att lysa upp våra trädgårdar. Förr var den vanlig som snittblomma, numera ser jag den sällan i Sverige men i USA och övriga Europa är den fortfarande mycket populär. Som snittblomma brukar den lätt stå i över tio dagar.

Vetenskapligt namn: Symphyotrichum pilosum var. pringlei ‘Monte Cassino’, säljs också som Aster pringlei ‘Monte Cassino’. Filtaster är det svenska namnet på denna intensivt blommande aster. Namnet ger den rättvisa, trivs den så blommar den så tätt att de bildar en matta, eller en filt av blommor.

De flesta astrar blir lätt glesa i mitten av plantan, men inte Monte Cassino. För att få en extra fin planta kan man toppa delar av plantan i juni – juli, då förgrenar den sig extra bra. Stormtrivs i torrt och soligt läge.

Kan behöva delas efter några år och delning ska göras på våren. Blir i regel efter ett par år runt 60 till 80 cm hög, i bästa fall hela en meter och ska planteras på ett plantavstånd om 80 cm.

Aster, från grekiskans aster, betyder stjärna och syftar på blommornas form.

'Kylie'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Kylie’. Foto: Kerstin Engstrand

Luktaster ’Kylie’, Symphyotrichum novae-angliae ’Kylie’ förekommer även som Aster novae-angliae ‘Kylie’ är bedårande med sina rosa blommor. Trivs i soligt och torrt läge, blir nästan en meter hög och kan behöva stöd.

'Andenken an Alma Pötschke' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Andenken an Alma Pötschke’ på väg att vissna, då blir den lite blekare. Nere till höger skymtar några blommor från en grenaster. Foto: Kerstin Engstrand

En annan färgstark luktaster är Symphyotrichum novae-angliae ‘Andenken an Alma Pötschke‘. Den är en relativ ny sort, från 1960-talet och blev direkt en försäljningssuccé. Vill växa i sol till halvskugga och i normal bra trädgårdsjord. I Sverige anger många att den vill växa i fuktig jord men det har jag aldrig upplevt. Blommar som bäst i september-oktober. Blir ca 90 cm hög.

'Henri Picot'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Henri Picot’. Foto: Kerstin Engstrand

Höstaster ’Henri Picot’, Symphyotrichum novi-belgii ’Henri Picot’, säljs även som Aster novi-belgii ’Henri Picot’ blommar i min trädgård lika länge som Monte Cassino. Den är mycket vacker tillsammans med sockblommans bärnstensgula höstfärger. Den är ursprungligen fransk, från arboretet Balaine och det är Henri Picot själv som taget fram den. Suverän vacker i mitten av november 2018 i zon 3 och behöver inget stöd. Är en mycket livskraftig och frisk aster. Och jag älskar dess blå färg, den ger mig lite himmelsblått när november är som gråast.

'Chatterbox'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Chatterbox’. Foto: Kerstin Engstrand

Höstaster ’Chatterbox’, Symphyotrichum novi-belgii ’Chatterbox’ blir 30-40 cm hög och har i mitt tycke den vackraste av alla rosa toner. Har sitt ursprung i USA och där säljs den som New York aster ’Chatterbox’.  Den börjar blomma i slutet av sommaren och fortsätter så i regel till slutet av oktober, ibland ännu längre.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Höstblommande växter planteras bäst på våren.

Astrarna nämnda i denna artikel klipps ner på våren, inte på hösten. De klarar våra vintrar bättre om de skärs ner på våren. Gör det när du ser nya skott komma fram vid plantans bas, inte tidigare.

Varför två olika vetenskapliga namn? Jo, DNA-tekniken har gjort att man funnit att alla astrar inte är lika, därför tillhör numera de höstblommande Symphyotrichum medan brittsommaraster fortfarande tillhör Aster. Det finns hur många som helst, och enbart Symphyotrichum innehåller ett 90-tal arter.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

’Victoria’ är nog den elegantaste. Foto: Kerstin Engstrand

En klar fördel med hösten är att man kan frossa i krukväxter! För nu är man ju mera inomhus och behöver något extra vackert att vila ögonen på. Frukostbordet, soffbordet, arbetsbordet, i sovrummet, ja alla platser där man spenderar lite tid, där behövs ögongodis.

Måste ses underifrån!  Foto: Kerstin Engstrand
Måste ses underifrån! Foto: Kerstin Engstrand

Just nu är min favoritkrukväxt cyklamen. Jag får nästan lägga band på mig att inte köpa alla jag ser för det finns så många vackra sorter att välja bland. De är så underbart fint formade, som små fjärilar dansar de fram över de sirligt formade bladen. Det är ännu en fördel med cyklamen, bladverket är vackert även när de inte blommar! Och visst blir man lätt kär i denna växt, särskilt när bladen är hjärtformade.  Dessutom kostar de inte så mycket, de ovanligare sorterna kostar som mest under 40 kronor. Vad många inte vet är att du kan spara din cyklamen, se tips längre ner i artikeln. Den behöver alltså inte vara en slit och släng växt.

´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand
´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand

´Origami´ har mycket små blommor, cirka 1,5 centimeter stora och som namnet antyder så ser de ut som om de vore vikta. ´Origami´ har tvåfärgade blommor som går ceriserosa och vitt.

Faktiskt går cyklamen även att ha utomhus i kruka, den klarar en och annan natt med lätt frost.

Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand
Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus vill de inte stå varmt, ju svalare desto längre blommar den. Står den i fönstret över ett varmt element brukar bladen snabbt sloka. För alla inomhuscyklamen gäller att aldrig vattna uppifrån! Vattna på fatet, cyklamen är en knölväxt och vattnar du uppifrån är risken stor att knölarna ruttnar. Har du samplanterat din cyklamen med andra växter som gör det svårt att vattna underifrån kan du välja att vattna en bit ifrån plantan.

Jag klipper bort vissna blommor men odlarna säger att man ska rycka bort dem! Det ska jag försöka med i år.

Överraska dina vänner
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand

Som snittblomma: Cyklamen har långa stjälkar vilket gör den suverän som snittblomma.

I vatten: Man kan även plantera hela växten i ett hyacintglas. Viktigt då att knölen placeras i de övre delen av hyacintglaset.

Spara din cyklamen! Efter vinterns blomning, låt plantan vila under sommaren, och då helt torrt. I slutet av augusti börjar du vattna lite försiktigt och den kommer att blomma igen i november.

Så lyckas du:
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
  • Köps i blom, välj ett exemplar som också har många knoppar. Stänglarna ska vara stolta, raka och bladverket kompakt.
  • Plats: Ljust, och klarar även ganska svalt, även temperatur som går mot noll! Men den övervintrar inte utomhus. Cyklamen trivs inte i sol men det är knappast ett problem under vår svenska höst och vinter.
  • Klarar också att växa utan jord! Istället för att ha den i kruka kan man ha den i ett hyacintglas. Bara knölarna inte får kontakt med vattnet så står den sig fin i många fler veckor än i traditionell kruka med jord.
  • Ta bort vissna blommor. Odlarna tipsar om att man kan även rycka bort blommorna.
  • Vattning: Vattnas underifrån, på fatet. Cyklamen vill inte torka ut men heller inte få för mycket vatten. Ett knep är att plantera om till en lerkruka, jorden torkar snabbare upp i en lerkruka än i en av plast.

Nyfiken på andra cyklamen som du kan odla din trädgård året runt? I min trädgård: Rosa oktoberfest

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ginkgoträd i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

På väg in till Tokyo med tåget från flygplatsen så blinkar det plötsligt till i skärmen i taket. Guldgula blad mot blå himmel visas och så kommer texten:

Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag.  Foto: Kerstin Engstrand
Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag. Foto: Kerstin Engstrand

Det ni alla lokaltrafikbolag Sverige runt, när uppmärksammade ni att exempelvis magnoliaträden blommar i en park eller att påskliljorna har slagit ut? Vad säger exempelvis SL, det finns ju mängder av ginkgoträd på söder. Hela Hornsgatan är full. Över 250 träd som lyser som guld på hösten. Har ni uppmärksammat stockholmarna när träden fick gula blad? Det vore väl trevligt om vi kunde kopiera japanerna, vi sägs ju alla ha en liten bit av Linné inom oss. Carl von Linné, blomsterkungen är faktiskt mera känd utomlands än här hemma.

Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo brukar vi idag säga efter det vetenskapliga namnet Ginkgo biloba men ldet förekommer även som kinesiskt tempelträd.

Det är ett särdeles unikt träd. Dess närmaste släktingar lär vara barrträd och kotteplamer! Men det är ett lövfällande träd.

Kinesisk visdom:

Ha alltid ett ginkgoblad i plånboken,

för då blir du aldrig fattig.

Ovanstående lärde vi oss av Henrik Sjöman från Göteborgs Botaniska trädgård, Henrik är Sveriges Mr Träd.

Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det lär härstamma från träd som växte för över 100 miljoner år sedan och kan ha funnits på vår jord långt innan vanliga blommande växter fanns.

Dinosaurier år dem. Trädet är ett unikum, det finns inget annat träd som liknar ginkgon.

Inte dumt, eller?

Och du kan ha ett ginkgoträd i din trädgård. Det klarar till och med att planteras när det är snö ute, förutsatt att trädet är i vila. Det gjorde man i Stockholm 2010, i december planterades träden på Hornsgatan. De står där än. Det är inte lätt att plantera träd längs Hornsgatan. Det finns mycket som konkurrerar under mark, en infrastruktur i sig finns därunder. Man fick bredda trottoarerna för att kunna plantera. 250 träd pryder nu gaturummet.

Ginkgo trivs i stadsmiljö, du har säkerligen sett det kanta gatorna i trafiktäta New York. Även på Skansen har man planterat en ginkgo. De första träden lär ha planterats i Sverige på mitten av 1940-talet, kanske till och med tidigare. Det ryktas att det ska finnas ett mycket gammal, ja i alla fall närmare 100 år gammalt på en innergård i Stockholm.

Det är ett elegant träd som kan bli mycket gammalt, det finns uppgifter att man kommit fram till att det finns träd i Kina som är över 1200 år gamla. I Hiroshima, Japan berättas det att några ginkgoträd som växte ett par kilometer från platsen där atombomben detonerade 1945 klarade sig. Jag har bara fått det berättas för mig, jag har inte sett dem och vet heller inte om de finns kvar.

Okej, en varning, det kan bli över 25 – 30 meter högt men risken att du ska få uppleva det är nog ganska liten. Det klarar bra att växa i vårt klimat men det växer inte lika fort som i exempelvis Japan. Här brukar det bli maximalt 15 meter högt. Börjar du drabbas av habegär?

De utsöktaste blad

Det är för de utsökt vackert formade bladen man främst odlar en ginkgo. Samt för dess svindlande historia förstås. Bladen är solfjäderformade och kan bli upp till 10 cm långa. Andra kanske skulle säga att de liknar en hjärna, biloba som återfinns i det vetenskapliga namnet, betyder just två lober.

Ginkgon färgar också marken med guld. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgon färgar också marken med bladguld. Foto: Kerstin Engstrand

1691 lär vara första gången en västerlänning fick se ett ginkgoträd. Det var Engelbert Kaempfer som såg dem planterade vid tempel i Japan. Trots sin ålder och härstamning finns bara en enda art, och den växer vilt i spridda delar av de kinesiska bergen. Den hittades på nytt 1989 av Peter Del Tredici från Harvard. Det är avkommor från dessa träd som kinesiska och japanska munkar i århundraden spritt ginkgon vidare. Därav att det oftast kallas för tempelträd.

Se upp för honträd
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo lär betyda silveraprikos och det passar ju bra när man ser frukterna. Fröet ser ut som en rund honungsgul kula med en diameter på cirka 2 cm.

Våra kommuner planterar hanträd. Det är också hanträd som säljs i plantskolorna. Varför det? Jo, man vill inte ha honträd, För fröet stinker. Och ett honträd släpper mängder av frö. Om du någon gång känt doften av härsket smör så vet du hur det luktar. Stanken beror på att fröet innehåller smörsyra. Fröet går att äta, i många asiatiska länder avnjuts de skalade fröerna kokta. Inget man ska äta många av. Just för att undvika honträd så sticklingsförökas ginkgo. Är du intresserad av att få tag på frö så finns chansen i Trelleborg. På 1950-talet planterade man ett 70-tal träd längs Nygatan Och bland dem finns några honträd.

Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand

 

Satsa på ett så stort exemplar som möjligt
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk på att välja så stort träd som möjligt. Unga träd klarar inte kyla. Unga träd har också extra spröda grenar och gör att de lätt bryts av snömassor. Det kan i och för sig vara en fördel att grenarna just bryts av istället att fläkas av då fläkskador är svåra att läka.

Växtplats: Sol eller halvskugga, säkrast i skyddat läge.

Jorden ska vara näringsrik och fuktighetshållande.

Man anger att ginkgo är härdig i växtzon 1–2 men det finns exemplar i privata trädgårdar i växtzon 4 som växer ganska öppet och i förbättrad lerjord. Väl etablerat klarar det torrare förhållanden. Det finns även rapporter om ginkgoträd som klarat sig i zon 5-6, i ytterst väldränerad växtplats.

Idag finns det flera namnsorter, ‘Mariken’ är vanlig i Sverige och är svagväxande. Många träd importeras från Tyskland och Holland. Det finns också en miniatyrsort ’Troll’ som ser ut som en bonsai.

Ginkgo står stilla de första åren innan den sätter fart. Man kan täcka den med säckväv för att underlätta övervintringen. Ett rejält lager löv uppskattar den också.

Tål att beskäras

Att ginkgo tål beskärning och formklippning märks då det är ett populärt träd att skapa bonsaier av.

Denna bonsai av sorten 'Chi-Chi' är 45 år gammalt.  Den finns i Montreals botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Denna bonsai av sorten ‘Chi-Chi’ är 45 år gammalt. Den finns i Montreals botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ginkgoträd som är för tätt planterade så klarar större exemplar hårdbeskärning, ja de klarar att mejas ända ner till marken. Som här i Nyckelviken. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.

Har du ginkgoträd som  är för tätt planterade så klarar större exemplar hård beskärning. Som här i Nyckelviken, Nacka. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.  Foto: Kerstin Engstrand
.
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Björklöv lyser som guld innan de faller. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten börjar närma sig sitt slut, träd och buskar fäller sina löv. Först ut är alltid asken, den är som fint folk, går först och kommer sist, ja på våren får den sina blad sist av alla träd.

I regel går det sakta, några blad singlar ner per dag men när den första rejäla frostknäppen kommit, då faller det ner drivor. Det är härligt att vada runt i löv men många av oss tänker nog mest på vilket jobb det är att räfsa upp allt.

Ta hand om denna skatt! den kommer att ge dig den finaste mylla som finns, lövmylla.

Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand
Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand

Löv som faller ner i rabatter ligger bäst kvar. Man kan också räfsa in lite extra löv under buskar och häckar. Lägg också ett lager löv runt nyplanterade buskar och träd. Och toppa grönsakslanden med löv och lägg lite jord ovanpå.

Gräsmattan

I naturen är det ingen som räfsar. Å andra sidan finns det inga paradgräsmattor där heller. Löv på gräsmattan kan du klippa sönder med hjälp av gräsklipparen, då behöver de inte räfsas upp.

Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand
Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand

Har du enorma mängder löv, och tillgång till hårdjord yta som asfalt eller stenbelagd gång är ett bra knep att bre ut de löven på denna hårda yta och sedan finfördela den genom att köra över dem med gräsklipparen. Dessa finhackade löv kan sedan antingen snabbkomposteras i svarta sopsäckar eller strös ut över rabatter och trädgårdsland, samt förstås läggas i komposten.

En lövmatta har jag haft mycket bra användning av.

”Snabbkompost”

Löv kan också räfsas samman och komposteras i svarta sopsäckar, välj sådana som kommunerna godkänner. Fyll säckarna, blanda i lite jord, det vill säga blanda in fuktig jord bland löven. Jag brukar varva jord och löv med lite ko-eller hönsgödsel. Bokashiströ fungerar också. Knyt ihop och gör några lufthål med grepen. Förvara säckarna i en skuggig del av trädgården och där de inte stör utsikten, varken för dig eller grannarna. Det är bra att vända på säckarna några gånger när det är plusgrader. Någon gång nu i höst och därefter i vår. Du får ingen jord över en vinter, processen stannar upp när de är minusgrader men efter två år brukar de flesta av löven ha förmultnat. Man kan packa löven ganska hårt och ett bra trick är att placera en gren i mitten av påsen, då fungerar grenen som ”luftrör”. Luft och fukt är två viktiga komponenter för att löven ska förmultna.

Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand
Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand

Ekblad är kraftiga, och har en fördel, de håller sig torra lättare än andra blad, varför de passar som extra vinterskydd för ömtåliga växter.

Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand

Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa löven bland de icke traditionella trädgårdsträden är ask, asp och al, därefter kommer björk och lönn. Särskilt asp förmultnar mycket snabbt.

Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p. Foto: Kerstin Engstrand
Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p. Foto: Kerstin Engstrand

Och glöm inte handskar när du räfsar, samt säkra tummarna med plåster. Skavsår får man annars alltför lätt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Nyskördat! Nypressat! Årets skörd! Råpressade vindruvor. Foto: Kerstin Engstrand

I början till mitten av oktober skördar vi våra sista vindruvor. De är av sorten Zilga och växer mitt i trädgården, i växtzon 3, utan skyddande mur eller hus. Just när nätterna börjar närma sig noll grader, då är det skördedags! Just då, när nätterna börjar bli kyligare så är druvornas smak som bäst.

Zilga. Foto: Kerstin Engstrand
Zilga. Foto: Kerstin Engstrand

Och nu njuter vi av färskpressad vindruvsjuice. Enbart äkta vara, inga tillsatser. Det tar lite tid att pressa vindruvorna men det är det värt! Vi använder två olika metoder, antingen en potatispress eller pressar druvorna med en gaffel i en nätsil av metall. Vi föredrar nätsilsmetoden. Har du större mängder kan du göra som proffsen, knåda druvorna med knogarna!

Trådsil av metall fungerar utmärkt när man färskpressar vindruvor. Vi pressar lagom dags mängd åt gången. Foto: Kerstin Engstrand
Trådsil av metall fungerar utmärkt när man färskpressar vindruvor. Vi pressar lagom dags mängd åt gången. Foto: Kerstin Engstrand

Efter pressningen hälls den härligt röda saften i väl rengjorda flaskor och ställs i kylskåpet för att kunna avnjutas nästa dag. För råsaft av vindruvor är godast dagen efter — och iskall. den är mycket god, så god att man varken vill ha vin eller köpt druvsaft. Överskottet fryser vi in i portionsförpackningar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man kan även koka upp druvorna med ytterst lite vatten och på så sätt få ut lite mera saft. Det tar i regel minst en halvtimme för all saft att rinna igenom en saftsilduk. Därefter ska den silade saften tillbaka i grytan och få ett snabbt uppkok tillsammans med lite citronsaft och eventuellt lite socker, Saft gjord på uppkokta druvor blir också hållbarare, i upp till en vecka i kylskåp, men inte alls så god som kallpressad.

Sugen på att odla vindruvor, lär då vår artikel, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

5 x 1 liter toppdress noga fördelade i högar på en yta av en kvadrat meter. Foto: Kerstin Engstrand

September är utmärkt tid för att fräscha upp gräsmattan.  Nu har det regnat och gräset har i alla fall nästan hunnit ikapp efter sommarens långvariga torka. Om du har några kala fläckar i gräsmattan går det nu lätt att få dem grönare.

2018 bjöd på en tuff vår och sommar för våra gräsmattor. de har tagit sig ganska bra men mångas ser ut så här. Foto: Kerstin Engstrand
2018 bjöd på en tuff vår och sommar för våra gräsmattor. de har tagit sig ganska bra men mångas ser ut så här. Foto: Kerstin Engstrand

September månad bjuder på svalare väder och mera fukt vilket gör att kompletteringssådd fungerar bättre. Man brukar säga att det blir en riktig spakur!

Det är toppdress man gör. Toppdress, också kallat för gräsmattedress, dressjord eller liknande  är också beteckningen på en särskild jordblandning just för detta ändamål. Toppdressjordar innehåller både torv och sand och bidrar till att gräsmattan lättare håller kvar fukt.

Man brukar rekommendera att toppdressa gräsmattan vart tredje år. Det kan göras nu på hösten men också på våren. Samtidigt som man toppdressar kan man passa på att jämna ut ojämnheter.

Det går även bra att kompletteringsså i toppdress, eller förbättringssådd som man även säger. Förbättringsådd är något som man kan göra varje år om mattan är gles.

Så här gör du:

  1. Klipp gräset
  2. Ta bort eventuella ogräs.
  3. Kratta bort gammalt gräs. Det blir mer än man tror! Oftast ligger gammalt, visset gräs som ett filtlager i botten.
  4. Luckra gärna också upp jordytan i de delar som är helt kala.
  5. Lägg ut ett tunt lager toppdress, 1 – 2 centimeter. Toppdressen ska ner mot jorden, det ska inte ligga ovanpå gräset. Lättast är att först fördela i högar  om en liter, totalt 4 – 5 liter per kvadratmeter beroende på fabrikat, läs vad som anges på förpackningen. Man kan också öppna påsen uppe i toppen och dra ut innehållet över ytan. Det går fortare och blir oftast lika bra som att lägga ut högar om en liter.
    5  x 1 liter toppdress noga fördelade i högar på en yta av en kvadrat meter. Foto: Kerstin Engstrand
    5 x 1 liter toppdress noga fördelat i högar på en yta av en kvadratmeter. Foto: Kerstin Engstrand

    Vanligen räcker 40 liter toppdress till 8 kvadratmeter. Sprid sedan ut högarna med en räfsa eller piassavakvast.

    Vi föredrar att räfsa ut toppdresslagret. Det är enklare.

  6. Så nytt gräs i toppdresslagret.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Gräsfrö. Foto: Kerstin Engstrand
  7. Vattna sådden om det blir torrt, särskilt om det också blåser starkt. Blåst torkar ut. Men vattna försiktigt, annars flyter gräsfröna iväg!

    Text och foto: Kerstin Engstrand

Korallpions fröställning. Foto: Kerstin Engstrand

Augusti och september bjuder på små underverk Aldrig är krasse och ringblommor så vackra när förgängelsens tid börjar närma sig. De är nästan genomskinliga men ändå självlysande. Det är som de vet att snart kommer frosten att nypa dem så hårt att deras spänstiga kronblad blir till en sladdrig, oformlig massa. Våra käraste trädgårdsblommor kämpar på in i de sista för att säkra nästa års avkomma.

Krassens fröer kan man lägga in som kapris!  Foto: Kerstin Engstrand
Krassens fröer kan man lägga in som kapris! Foto: Kerstin Engstrand

Tittar man noga ser man att nästan alla har fröställningar. En riktigt vacker, torr, klar höstdag med mycket syre i luften är det speciellt roligt att förbereda nästa års sådd. Känslan att samla in sina egna fröer är mycket speciell. Höstdagar brukar bjuda på starka dofter och ekorren inom en känns stark. Kan man känna sig närmare naturen?

Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder.  Foto: Kerstin Engstrand
Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder. Foto: Kerstin Engstrand

Man förundras över alla de märkligaste former som fröställningarna har. De är så vackra, som små konstverk i sig.  Indiankrassen bildar en spiral runt sin lite bulliga frökapsel, formationen är märklig och liknar nästan en navel. Man kan nästan se vilken kraft den får av spiralen för att kunna borra sig ner i jorden och självså sig. Pipörtens frön balanserar fint på tå med sina små balettkjolar eller är det fallskärmar? Solrosorna försöker böja ner sina frötyngda huvuden men talgoxarna är ändå där och plockar frön, ett efter ett. Tittar man närmare ser man solroskakans fina spiralmönster.

Egentligen behöver man inte samla in frön. Liksom krassen sår ringblommor sig mer än gärna själva. En gång ringblommor, alltid ringblommor. Det gäller även de flesta vallmosorter. De av talgoxen tappade solroskärnorna gror långt innan man inomhus börjat förkultivera nya. De ligger ju där i jorden och kan vänta in exakt rätt groningstidpunkt. Ibland bjuder dessa självsådda frön på de märkligaste skådespel. De kan ligga flera år och vänta på rätt tillfälle vilket många som har grävt om gamla rabatter har blivit varse om. De självsådda brukar dessutom bli mycket livskraftigare. Spara därför några fröställningar om du vill ha dem växa på samma plats även nästa år. Annars kan man samla in mogna frön för att så nästa år på en annan plats eller rentav ge bort. Fördelen med trädgård är just att man alltid har något att ge, något smått i form av några frön eller något stort i form av skörd.

Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand
Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand

Väl mogna frön är oftast bruna till svarta i färgen. Vid minsta beröring faller de lätt ur sin frökapsel. Paradisblomster har långa smala frökapslar medan många pioners kan vara färgstarka.

Paradisblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Paradisblomster. Foto: Kerstin Engstrand

 

Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand

 

Lätt att samla in!
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Nyfiken på timvisaren, läs vår artikel, klicka här. Foto: Kerstin Engstrand

Samla in vid torrt väder, en vanlig enkel papperspåse eller kuvert är utmärkt att samla in fröer i och lätt att märka med sort och insamlingsdatum. Låt påsarna stå öppna i en till två veckor tills fröerna är riktigt torra, annars möglar de lätt. De små plastpåsarna med förslutning och skrivfält som man kan finna i välsorterade pappershandlare är även de utmärkta.

Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling.  Foto: Kerstin Engstrand
Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling. Foto: Kerstin Engstrand

Ser man några riktigt åtråvärda fröställningar som man absolut inte vill missa kan man tidigt dra en nylonstrumpa över dem, knyt till och på så sätt få fröna uppsamlade.

Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand
Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa stället att förvara sin fröer är i en tättslutande burk, en vanlig bra plastburk med snäpplock är utmärkt, som sedan får stå i kylskåpets svaldel. Ett bra tips är att sortera gärna dina fröpåsar efter såmånad, det brukar underlätta väsentligt när såivern sätter in. Riktigt torra fröer kan även förvaras i frysen.

Underblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Underblomma.Läs mer om underblomman i vår artikel, klicka här.  Foto: Kerstin Engstrand

De ettåriga växternas frön är det inget problem att så nästa vår. Så fort jorden reder sig så kan man försiktigt mylla ner dem på den tänkta växtplatsen. Grundregel för nästan all sådd är att sådjupet ska vara lika med tre gånger fröets storlek. De allra minsta, som kornvallmo, är ytgroende det vill säga de sås direkt ovanpå lucker jord. Naturligtvis kan man, som naturen själv, så redan på hösten. Frön från fleråriga är däremot lite vanskligare. Här gäller det att ha kunskap om deras optimala gronings­förhållanden. En del, som julros, vill ha en period av kyla för att gro medan andra gror när som helst. Aklejor korsar sig obekymrat med varandra men så kan de nästan se ut hur som helst. De mest fantastiska skönheter uppstår med en eller flera kjolar, korta eller långa sporrar och de mest fantastiska färgkombinationer. Många aklejor gror direkt men de som normalt är vilda eller växer uppe i bergen behöver en tids kyla för att gro.

De som kräver en period av kyla sås antingen direkt på hösten eller först inomhus på våren. Inomhussådden får stå ett par dagar inomhus innan krukorna flyttas ut. Ställ krukorna i husets närhet och se till att de aldrig torkar ut, de får gärna täckas av ett lager snö.

I din egen trädgård får du samla in hur många frön som helst. Men aldrig i andras trädgårdar eller i botaniska trädgårdar, de använder sina frön till undervisning och i vetenskapliga utbyten mellan andra botaniska trädgårdar världen över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och. Honungsrosen, Rosa helenae hybrida,...