Taggar Inlägg "Höst"

Höst

Bidens 'BE HAPPY RED'. Foto: Kerstin Engstrand

Hör namnen, ’BE HAPPY RED’ och ’CAMPFIRE FIREBURST’ (‘Koibid1346’) – det är kraft i de namnen!

Ampelskära, Bidens, borde odlas mer! För de blommar från tidig vår till långt in på hösten. Under blomningstiden så attraherar de otaliga insekter. De platsar i rabatten, i kruka och i ampel.

Korta perioder av torka klarar de, de kommer tillbaka bara de får lite omvårdnad. För att få Bidens att blomma långt in på hösten bör du ansa dem, dvs klippa bort vissna blommor regelbundet. Särskilt viktigt är det i augusti månad. Då får de kraft att blomma vidare.

Blir ca 30 cm höga.

*CAMPFIRE FIREBURST’ Foto: Kerstin Engstrand

Blommar från maj/juni tills frosten kommer. Den är en tuff sommarblomma, tål vind – måttlig sådan och regn.

Trivs i full sol men även i halvskugga.

Jord: Bra mullrik och fuktighetshållande jord.

Näring: Sommarblommor trivs bäst om de får en svag gödselgiva vid varje vattning. Hur det ska doseras står på förpackningen.

Det finns även ett flertal ampelskäror som går i gult.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Solbrud 'Septemberfuchs'. Foto: Kerstin Engstrand

Helenium, av ordet helios, är solbrudens vackra vetenskapliga namn. I den nya perennavågen, som nu kanske borde kallas den ”normala” perennavågen då den fick fart på 1990-talet, har solbrudarna en självklar plats. De är så kallade prärieväxter.

Färgerna den bjuder på är allt från ljust gulvitt till orange och nästan rött. Lika stor variationsbredd gäller höjden, det finns sorter som bara blir 50 cm höga till de som bjuder på verklig höjd, hela två meter!

Och som namnet anger trivs de bäst i soligt läge med väldränerad växtplats. De högre sorterna måste i regel få stöd och ska inte planteras i vindutsatta lägen.  Ett bra knep är att i början till mitten av juni klippa ner en tredjedel av alla stjälkar, då kommer de att förgrena sig samt blomma lite senare. Detta klassiska knep, som i England kallas för ”The Chelsea Chop”, gör att plantan blir stadigare. Chelsea för att i England är tiden som passar bäst för denna ansning sammanfaller med den stora världsberömda trädgårdsutställningen Chelsea Flower Show som pågår varje år runt den 23 maj.    

Helenium autumnale ’Bandera’ . Foto: Kerstin Engstrand

Hade de då inga nackdelar? Jo, småplantorna på våren kan falla sniglar och snäckor i smaken. För att hålla bladverket friskt ska vattning ske nere vid plantans bas, droppbevattning är att föredra. Solbrudar får inte torka ut men heller inte dränkas av vatten, och särskilt inte vattnas ovanifrån.    

Som alla höstblommande växter är det i regel bäst att plantera dem på våren. Å andra sidan så är det på hösten man kan hitta blommande exemplar och därmed vara säker på att man får rätt sort.   

Denna höst är det särskilt tre solbrudar jag fattat tycke för:

‘EL Dorado’ Foto: Kerstin Engstrand

Helenium autumnale ’Bandera’ är med sin höjd av 50 cm den lägsta av mina tre favoriter.  En kompakt och rikblommande sort. Se bild längre upp i artikeln.

’El Dorado’ går mest i gult med stråk av rödorange. Blir ca 75 cm hög.

’Septemberfuchs’ är absolut en av de bästa sorterna. Blir som mest 150 cm hög och drar till sig mängder med humlor och bin. Lär ursprungligen vara framtagen av legendariska Karl Foerster. Se ingressbilden.

Foto: Kerstin Engstrand

’Waltraut’ är en annan bra solbrud som blir cirka 100 cm hög. Här ses den bilda djup i en avancerad perennplantering skapad av paret van der Geest. Deras trädgård låg utanför Valdemarsvik, Östergötland och bilden är tagen på 1990-talet.

Visste du att solbrud på engelska även kallas för Sneezeweed? Detta då man för torkade blad och blomma och smulade sönder dem – vilket resulterade att man fick ett effektivt nysmedel!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Himalayakaprifol. Foto: Kerstin Engstrand

Vinröd till violett, ja det är färgerna på denna mycket speciella blomma! För att inte tala om fröställningarnas form!

Leycesteria formosa ‘Purple Rain’ är det vetenskapliga namnet men kallas även för Himalayakaprifol även om jag just nu inte hittar att den har fått något officiellt svenskt namn. Jag föll för dess smeknamn, karamellpanta. Och för blommorna! På tyska ser man den ofta benämnas karamellbeere.

För det är för blommorna man har den! Även en liten planta blommar tidigt. Hos mig slår den i regel ut i augusti men är sommaren bättre än till exempel 2023 års sommar så kan det ske redan i slutet av juli.

Leycesteria formosa. Foto: Kerstin Engstrand

Blommorna hänger i klasar och jag skulle jag säga att de går i vitt och vinrött medan bären blir mera purpurfärgade. Bären är mogna när de är nästan svarta. Det är nog bärklasarna som gör att tyskarna kallar den för karamellbeere. Mogna bär lär gå att äta, jag har inte provat. Nere i Europa har jag sett många torka dem och använda dem som russin.

Leycesteria formosa. Foto: Kerstin Engstrand
Leycesteria formosa. Foto: Kerstin Engstrand

Det är en nätt buske, har ett lite svajigt växtsätt, grenarna är mjuka och lätt bågformade. Blir som bäst 1,5 -2 meter hög och nästan lika bred. Den ska växa där man passerar den och då att man får en aha-känsla

Soligt läge, men även halvskugga fungerar. Och väldränerad växtplats. Klarar alla gånger zon 1, även troligen zon 2. Jag har min i zon 3 på gränsen till zon 4 men den växer skyddad och får viss vintertäckning.   

Leycesteria formosa. Foto: Kerstin Engstrand

Den tillhör familjen kaprifolväxter. Leycesteria är axtrysläktet uppkallat efter britten William Leycester (1775 – 1831).  Formosa har inget med ön Formosa att göra utan lär betyda vacker.

Det finns flera sortnamn, bland annat ‘Golden Lanterns’ som är gulbladig och enligt mitt tycke inte lika vacker.

Planteras bäst på våren.

Leycesteria formosa. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Bästa fågelmaten! Fina som dekoration inomhus, det finns växter som är extra roliga att odla.

Hirs ‘Violaceum’, Panicum miliaceum  ‘Violaceum’ är ett lättodlat dekorativt gräs. På sensommaren och början av hösten utvecklas de dekorativa hängande axen som först går i grönt för att senare skifta i lila. Väl torkat skimrar de i guld! Dessutom så sitter fröna kvar utan att skräpa ner. Så axen fungerar fint som dekorativa inslag i hemmet och ute i trädgården – som fågelmat. Att det drar till sig fåglar är bra – då hjälper de att även leta efter ohyra som bladlöss. Hirs blir cirka 140 cm högt. Många florister använder också detta hirs som utfyllnad i buketter.

Foto: Kerstin Engstrand

Kvastdurra, Sorghum bicolor, ett annat alternativ är kvastdurra som blir rejält mycket högre än hirs. Två till tre, ibland fyra meter är inte ovanligt! Men är lika lättodlat!

Främst odlas durra för mat, det finns otaliga sorter – till och med sockerdurra. Kvastdurra odlas fortfarande i de baltiska staterna, Ungern och i Rumänien. Som namnet anger så har den använts för att göra kvastar av blommvipporna. Fungerar också som fågelmat.

Foto: Kerstin Engstrand

Prydnadshirs, Setaria italica ’Hylander’, denna namnsort är efter en svensk, Nils Hylander. Jämfört med hirs och kvastdurra är denna mera slående, mera grafiskt vacker.  Fungerar bra som solitär i en rabatt. Kolvarna fungerar som snittblomma i både färskt som torkat tillstånd. Samt som fågelmat under vintern. Blir cirka 150 cm högt.

Så lyckas du:

Foto: Kerstin Engstrand

Förkultivera inomhus för senare utplantering. Så sent som i maj fungerar det bra att förkultivera. Går även att direktså i maj direkt på växtplatsen. Men skydda sådden med fiberduk, fåglarna har bra spaning på fröna och drar även gärna upp småplantorna.

Täck fröna lätt med jord. Vad menas med lätt? Jo 2-3 mm. Fröna gror oftast efter fem dagar men ibland kan det hända att det tar10 eller 15 dagar.

Vackrast blir det om du planterar flera plantor tillsammans, typ fem per grupp. Men kvastdurran blir maffig även på rad. Plantera ut efter det att sista frostrisken är passerad.

Hirs är också snyggt tillsammans med dahlior.

Fågelmat – bind kvastar/buketter

Bind gärna tunna tyllpåsar runt kolvarna så skyddas de från att ätas upp förtidigt. Det går att nå även fyra meter hög kvastdurra, de kan lätt böjas ner mot marken.

Foto: Kerstin Engstrand

På vintern blir det snyggt att binda ihop flera fröställningar och hänga upp i trädgården. Det kommer fåglarna att älska! Och du slipper fågelbord att göra rent. Detta tips kommer från Arthur Parkinson och Sarah Raven.

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Pumpa är roligt att odla! Den enorma växtkraften och de vackra formerna gör detta till något alldeles extra. Dessutom lär man sig odlingsteknik. Vad få vet om är att pumpa är mycket lätt att lagra i rumstemperatur. Även i temperatur som + 22 grader. Pumpa är dessutom bar mat, lätt att ha i grytor, ungsrosta, göra soppa på med mera.

Cucurbita maxima, ofta kallade jättepumpor eller matpumpor men även under benämningen vintersquash är de som klarar kyla bäst samt är lättast att långlagra i rumstemperatur. Cucurbita peposorterna brukar kallas för trädgårdspumpa. Ibland anges dock maxima vara en undergrupp av pepo. C. pepo har en mängd undergrupper där vi träffar på de klassiska sommarskördande frukterna av zucchini/squash men även  prydnadspumpa, pajpumpa, spagettipumpa med flera.

Det finns otaliga att välja bland, i alla de former och färger. Hösten 2018 hade Göteborgs Botaniska trädgård en magnifik pumpautställning.  Bland de mängder de där visade har jag valt ut mina favoriter.

Det blev tio sorter av C. maxima  och sju av C. pepo samt en ”överraskning”.

10 mycket odlingsvärda sorter av C. maxima: 

Foto: Kerstin Engstrand

Galeux d’Eysines är den verkliga favoriten i Frankrike. Anses av fransmännen vara den absolut godaste och jag håller med. Det är en rolig pumpa, den får knottror på skalet som ser ut som ditlagda jordnötter i sitt skal. De utvecklas ganska sent, i regel när tiden för mognad börjar närma sig. Den är både den vackraste och fulaste vintersquashen. Vacker på grund av färgen, skalet är orange till laxrosa och mer eller mindre knottrigt och vårtigt. Köttet är kraftigt orange och sött. Är perfekt för att ungsbaka och mycket god i soppor.  Rubriceras som normalstor, de plattrunda frukterna brukar väga mellan 3 – 5 kilo.

Sorten härstammar från Galeux, därav namnet och större mera kända stad är Bordeaux. Lär ha blivit omnämnd för första gången 1883. Är en pålitlig sort, ger även bra skörd en dålig sommar som sommaren 2021.  Den är ingen långlagrare utan bör ätas upp innan våren, mina brukar bli dåliga efter jul. Utvecklingstid: 95 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Blue Hubbard är från 1870 är en riktig klassiker bland de storväxta sorterna. Man lägger märke till den! När den tronar i kökslandet så hör man många ropa ”titta där!”. Blue Hubbard har onekligen ett annorlunda utseende. Den silverblå färgen gör den dessutom nästan självlysande. Vanlig skörd är pumpor på runt 15 kilo. Bli inte orolig om dina enbart väger ett par kilo, de är helt ok att äta. Orange fruktkött. Bra att lagra i ett år utan problem. Ger bra skörd även mindre bra somrar. 105 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Blue Ballet anges ofta som lillebror till ’Blue Hubbard’. Blue Ballet får frukter om ett till två kilo. Gulorange fruktkött som av många anses ha en lätt nötaktig smak. Är inte den mest lättlagrade men ett halvår brukar fungera bra. 95 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Marina di Chioggia är en välkänd klassisk sort från nordöstra Italien, orten Chioggia ligger i närheten av Venedig.  Frukten är plattrund, väger två till tre kg. och har ett knottrigt mörkgrönt till brungrönt skal. På bilden syns inte knottrorna, eller bucklorna som en del kallar dem, då det är pumpans undersida du ser. Orangegult fruktkött och anses vara en av de godaste. Går att lagra länge. 100 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Green Hokkaido säljs även under namnet ’Blue Kuri’. Som namnet anger så är detta en japansk sort.  Om du odlat den kända och lättodlade samt rikgivande ’Uchiki Kuri’ så är denna ett bra komplement, dock är Green Hokkaidos frukter mindre och plantorna inte lika rikgivande. Gult fruktkött som har en lite annorlunda konsistens, fast, inte så trådigt, lite torrt men ändå sött som smör är det många som beskriver det som! Green Hokkaido slänger ut långa rankor. Lagringstålig. 98 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Guatemalan Blue är som namnet anger en sort från Mellanamerika. Som du ser av formen så kallas den att vara av banantyp. Mycket god. En frukt väger som maximalt tre kilo och blir då cirka 40 cm lång. Orange fruktkött som är helt slätt. 100 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Golden Hubbard tidig som är en suverän långlagrare. Mycket kraftigväxande och frukterna väger i regel runt två till fyra kilo. 90 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Uchiki Kuri säljs även som ’Orange Hokkaido. Detta är den traditionella japanska vintersquash, oerhört vacker med sina rödorange  frukter. Frukterna har en bra storlek, de blir i regel mellan ett till två kilo tunga. Orange fruktkött som är nästan helt fiberfritt och vars smak har en lätt söt och nötliknande ton. Mycket lättlagrad. 92 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Crown Prince kommer ursprungligen från Sydafrika och är känd för sin goda smak, den är både söt och har en lätt touch av nötter. Dessutom mycket hållbar. Går at lagra i ett par månader, cirka tre och föredrar att lagras svalare än rumstemperatur.  Blir en rund och lite platt pumpa med skal i grön-stålfärg och med orange fruktkött. Får halvlånga rankor vilket innebär att den kräver inte så mycket plats. Odlad den i pallkrage så hittar du frukterna precis utanför pallkragen.

Foto: Kerstin Engstrand

Jarrahdale är oftast mera grön än den på bilden, färgens anses vara blågrå. En mycket vacker pumpa som är populär att ha som prydnad men är för oss en tillgång i matlagning. En pumpa väger i regel mellan fem och sju kilo.

7 mindre sorter, av C. pepo:

Foto: Kerstin Engstrand

Cream of the Crop, en ganska ny sort, kom någon gång på 1980-talet och blev direkt min favorit. Dess smak är lätt nötig. Varje frukt blir ca 15 cm hög och en är alldeles lagom som tillbehör för två personer. Buskvariant. Tar cirka 90 dagar på sig att bli skördeklar.

Foto: Kerstin Engstrand

Delicata Zeppelin, namnsort från 1894. Blir 15 – 20 cm lång. Att den fått heta Zeppelin förstår man när man ser dess form. Mycket god som ugnsbakad. Anges som normalstor och en frukt väger runt ett halvt kilo. Extra rolig att odla då den är både god och synnerligen dekorativ. Den är randig, ränderna är i början gröna men efter en tids lagring går de över till orange. Växtsättet är ganska kompakt varför ingen större yta behövs. Många anger att den är lite kräsen, den föredrar en bra och lång sommar.  Lagringsduglig i ett par månader. 100 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

New England Pie, denna ser man inte så ofta frön till men den är en av världens mest odlade pumpasorter.  Är en orange pumpa från USA och lär ha introducerats före 1863. Varje pumpa brukar väga mellan lite mer än ett kilo upp till tre kilo så den har en bra storlek. Fruktköttet är kraftigt orange med bra smak. Observera att innan den är mogen har skalet gröna fläckar, så det är normalt och ingen sjukdom. Och den går att ta in som fläckig, den blir orange efter ett tag, vanligen efter två till tre veckor inomhus. Säljs även under namnet ’Small Sugar’. 100 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Lemon squash, frukterna är verkligen citrongula! Har ett kompakt växtsätt och en planta ger riklig skörd. Det gäller att skörda hela tiden så kommer det mer. Kännare anser att man ska skörda när frukten är runt fem centimeter i diameter – som en citron. Som alla mycket god att ugnsbaka men även steka i skivor. 50 dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Sweet Reba, är en så kallad Acorn-squash, det vill säga dess form liknar ett ekollon och de brukar därför även kallas för ollonpumpor. Flera i vår lista har den formen och de är synnerligen lätta att odla. Sweet Rebas frukter brukar bli mellan ett halvt till ett kilo tunga. Räkna dock med att en planta ger normalt minst tre frukter. Fruktköttet anges som sött och torrt! Har ett buskliknande växtsätt.  Vid lagring går den från mörkgrönt till orange och räkna med en maximal lagringstid om tre månader. 90 dagar. Namnet Reba lär vara en förkortning av Resistant Early Bush Acorn.

Foto: Kerstin Engstrand

Rondini, är en småväxt men rankande planta och är känd för sin tidiga skörd. Nu talar vi om frukter som är apelsinstora. Minst fem oftast tre gånger fler frukter brukar en planta ge. Rondini är till en början grön men går över till orange under lagring. Trots det italienska namnet så är den bördig från Sydafrika. 80 dagar. Rondini går även att skörda under sommaren.

Foto: Kerstin Engstrand

Table Star, är en stjärna, varje frukt väger mellan ett halvt till ett kilo och har orange och saftigt fruktkött.  Buskigt växtsätt, dvs den ger inga rankor. Kan lätt odlas i stor kruka.

Samt en överraskning!

Foto: Kerstin Engstrand

Turbanpumpa, ’Red Turban’ och ’Turkish Turban’, dessa ser man mest använda som dekorationer men de går utmärkt att äta. Varje frukt brukar skördemogna väga mellan ett oh tre kilo. Orange fruktkött med en söt och nötaktig väldigt god smak. 95 dagar. Turbanpumpor kallas även för Fransk turban.

Foto: Kerstin Engstrand

Läs också:

Lyckas med din pumpaodling

Om hur du kan skriva ditt namn på din pumpa.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Världens första Chelsea Flower Show på hösten! Det var en märklig känsla, pandemin pågick fortfarande om än i lite mildare form – om man nu kan säga så om en pandemi men Storbritannien hade lättat lite på sina hårda restriktioner.

Det var en fantastisk Chelsea. Lite mindre än annars men så färgstark. En hel del nytt, som nya former av idéträdgårdar och för första gången någonsin – balkonger!

I 17 artiklar och 250 bilder kan du njuta av denna unika utställning:

Ormrot, en trendig eldig minglare

Show Gardens – stora idéträdgårdar

Sanctuary Gardens – ny form av mindre idéträdgårdar som hade fokus på växters läkande verkan. I två artiklar, den andra handlar om en trädgård som hade danska restaurangen Norma som inspirationskälla.

Artisans Gardens – En Chelseaklassiker där hantverk ofta står i fokus.

Balkonger! Avlånga balkonger med formatet 2 x 5 meter.

Container Gardens – allt från takterrass till minimal framsides-/baksidesträdgård, nya kategori 2021.

BBC:s The Garden of Hope

RHS trädgård där träden bildade en baldakin

Miljö och COP 26 i fokus

En kvartett i höstfärger, fyra växter som gav solsken till trädgårdarna.

Årets växt 2021

Hyllning till Peter Seebrook

Underbara buketter och snittblommor tog besökarna och juryn med storm!

Hantverk – broderade blommor!

Årets hållbara trädgårdsprodukt  

Bästa montern i tältet, gigantiska krysantemum drog blickarna till sig

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Saknar du något eldigt i trädgården? Kanske något som är mera sofistikerat, det vill säga ingen växt som blommar i stora blaffor utan mera diskret och elegant? Då är en växt i Bistorta (tidigare Persicaria) något att satsa på.

Men lugn, den finns även i rosa och diskret vitt. Och alla har de smala blomax.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När Chelsea Flower Show 2021 gick av stapeln, äntligen efter det att maj 2020 blev inställt och likaså maj 2021 så blev det då en höstversion i september 2021. Och vilken växt dominerade? Jo, ormroten!

I Sverige är det vanligen två sorter som är vanligast, en låg och en hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bergomroten, Bistorta affinis, blir cirka 20 cm hög och kan oftast ses täcka hela mattor. Den blommar i regel i juli och augusti.

Blodomrot, Bistorta amplexicaulis, kan bli hela 100 cm hög och brukar börja blomma i juli och fortsätter så tills frosten tagit sitt grepp om trädgården.

Alla ormrötter trivs i soligt läge, halvskugga är oftast också okey. Dock vill de växa i lätt fuktig jord och väldränerat.

Man brukar ange att blodomroten har härdighet C, dvs övervintrar ibland medan bergomroten har härdighet B, den övervintrar vanligen i väldränerat läge. Just detta med väldränerat och lätt fuktig jord brukar vara den ömma punkten. Just detta krav på växtplats är som den växer i dess ursprungliga form, i Himalaya.

Blodomrot, Bistorta (tidigare Persicaria) amplexicaulis ‘Firetail’ och förstås minglandes med dekorativa gräs:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta är troligen blodomroten ’ Fat White’:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Chrysanthemum ‘Joyce Fountain’ (24a) stod där som en människa. Jag har då sällan sett sådana enorma och när jag sett dem har det alltid varit på Chelsea Flower Show.

Dessa krysantemum såg ut som om det var en blomma med peruk , eller med golvmopp. Kanske skulle det vara något att satsa på, en designad golvmopp i stil med denna blomma?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I Storbritannien finns det enbart en återförsäljare av denna: Chrysanthemums Direct i Knutsford, Cheshire.Men det finns andra som säljer liknande. 150 cm höga brukar de bli och när de ser ut som på bilden har man dragit upp dem särskilt för just utställningar. Annars låter man plantan utveckla fem till sex knoppar på varje stjälk. Två gånger toppas då plantorna, och i England toppas de den 10 april respektive 10 juni för blomning i oktober.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Även om dessa gigantiska krysantemums drog ögonen till sig så bestod utställningen även av en grönsaksdel som var lika fantastisk:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

South West in Bloom, med design av Jon Wheatley fick utmärkelsen Best Exhibit/ Great Pavilion.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Guangzhou Garden

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Best in Show! En fantastisk trädgård! Makalös i sin enkelhet – en enkelhet som inte var enkel men så vackert. Bambu i fokus i form av koner vars färger skiftade fint efter ljusförhållandena. Den var änglalik, trolsk och man kunde även tänka sig några älvor dansa fram. Den var annorlunda och man kände en enorm vila när man var i den.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Designers var Peter Chmiel med Chin-Jung Chen. Konstruktion av The Outdoor Room. Fem “byggnader”, tolv halvvuxna träd, 20 000 liter av vatten samt bara så där runt 3000 växter skulle ytan som var den vanliga på 220 kvm fyllas med.

När resultatet var klart – visst känns det mycket större än 220 kvadratmetrar?

De fem strukturerna (jag såg bara fyra) var gjorda av laminerad bambu och på engelska kallas dessa strukturer, som påminner om pergoler för ”lattice structures”. De var alla i varierande höjder, från 1,8 till 8,4 meter. Bambu är världens största gräs och växer snabbt, därav en förnybar källa. Det var Xylotek i Storbritannien som konstruerade dem.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten en liten damm med näckrosor. En nästan helt dold bäck förde vattnet till dammen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Temat, budskapet var att lanskapsplanerarna måste ta tillvara naturen mycket mer. Trädgården fick guldmedalj och Best in Show.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Guangzhou är en stad som ligger i Kina, på fastlandet direkt mot Hong Kong.

 

The Trailfinders’ 50th Anniversary Garden

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jonathan Snow var tillbaka! Med kanske hans bästa trädgård någonsin. Denna var så bra att man började fundera hur han klarar av det. Den var självklar som en bit äkta trädgård av världsklass hade grävts upp och flyttats till London. Detta är mästerligt! Guldmedalj blev det förstås.

Vad föreställer då trädgården? Jo, växtligheten uppe på en höjd på 2 000 till 4000 meter över havet. Här är det enorma rhododendrons och showens absoluta växt nummer ett denna höst, persicarias (pilörter och ormrot) som blandar sig med bambu och en mängd andra växter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sponsorn, The Trailfinders, firade 50-årsjubileum och deras första resa gick just till Kathmandu. Det var 1970 (trädgården skulle ha visats 2020 men då blev Chelsea inställt pga av pandemin) därför var trädgården inspirerad av lanskapet vid foten av Himalaya. Imponerande!

Lite högre upp skymtade en liten byggnad, ett shelter. Längst ner skymtade man en liten bäck och en stenlagd gång ledde uppåt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bland träden märkets främst himalayatall, Pinus wallichiana. Hela trädgården var konstruerad av Stewart Landscape Construction som fick utmärkelsen för bästa konstruktion.

The Yeo Valley Organic Garden

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Publikens favorit! Tom Massey, som slog igenom på Hampton Court 2017 tog publiken med storm!

När guldmedaljen var ett faktum firade han i samma blåklintsblåa kostym som han bar på Hampton Court – ett vinnande koncept ska inte bytas ut.

Här var det landskapet Devon i fokus. Även här fans det organiska strukturer, som bränt trä, det kolsvartaste på Chelsea detta år och en äggformad hängfåtölj i natur och svart. Materialet var ek. Väl inne i den blev man paff, golvet var gjort av glas! Där kunde man i närbild studera den lilla bäck som forsade fram under den. Porlande vatten är viktigt då det ger lugnande känsla.

Gör man en trädgård för Chelsea så har man öga för detaljer – som att den äggformade sittplatsens form återkom i vissa växters fröställningar, som jätteliljans,Cardiocrinum giganteum.

Trädgården var byggd för Yeo Valley Organic Garden, en familjeägd verksamhet i Somerset, Devon.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den gula rudbeckian som syns på flera ställen i trädgården är höstrudbeckia, Rudbeckia laciniata ‘Herbstsonne’/ Rudbeckia nitida ‘Herbstsonne’ som även säljs under sortnamnet ’Autumn Sun’.  Även fackellilja, Kniphofia förekom ymmigt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

The Florence Nightingale Garden: A Celebration of Modern-Day Nursing

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dekorativa gräs, färgstarka planteringar- det var ju höst – och äntligen rejält med jätteverbena fick matcha en vägg fylld med citat och en pergolastruktur som liknande steriliserade träd som bildade ett skyddande tak.  Detta var tänkt som en ny gård till ett splitternytt sjukhus.

Varför var man då på Chelsea? Jo, för att visa upp att det nu var 200 år sedan Florence Nightingale födelse.

Trädgårdens tema var det slagkraftiga ‘nurture through nature’. Självklart var sjuksköterskor inbjudna, de var från St Thomas’ Hospital samt även Amber Lickerish som spelar Florence Nightingale vid museet med samma namn. Helen George från tv-serien Barnmorskan i East End var med och invigde trädgården.

Svartbjörk, Betula nigra, med sin fantastiska stam, var det dominerande trädet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Robert Myers är ett återkommande namn bland designers på Chelsea och 2021 var han tillbaka med denna trädgård som verkligen hade organiska former i fokus.

Anläggare/konstruktör: Bowles & Wyer. Trädgården var sponsrad av The Burdett Trust for Nursing.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bytet från maj 2020 till hösten 2021 innebar förstås byta av växter. Dahlian ‘Verrone’s Obsidian’ fångades mångas intresse.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter utställningen kommer trädgården att byggas upp vid London’s Guy’s and St Thomas’ Hospital, en självklar plats då det var där 1860 den första sjuksköterskeskolan startade på initiativ av Florence Nightingale. Sjukhuset ligger på andra sidan floden Thames och platsen där trädgården byggs upp på var under pandemin en plats för testning och vaccinering av Covid-19. Det var på St Thomas Hospital som premiärminister Boris Johnson vårdades för Covid i maj 2020.

Trädgården fick silvermedalj.

The M&G Garden

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På bästa platsen, där de flesta besökare ser den första stora idéträdgården, har alltid utställningens sponsor sin trädgård. Under många år har M&G varit huvudsponsor och de har vågat anlita trädgårdsdesigners som vågar ta ut svängarna.

Årets designerpar var Harris Bugg Studio med Crocus som anläggare. Harris Bugg är två personer, Charlotte Harris och Hugo Bugg som innan de bildade firma ihop var och en hade slagit igenom på Chelsea och det även som en av de yngsta någonsin.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

De är kunniga, vågade och otroligt trevliga – professionella ut i fingerspetsarna.2021 blev det lite industridesign men fokus var växterna. Alltid växter i fokus när de jobbar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växter:

Skogsaster i lila, Walter amsonia, dekorativa gräs, bergssilja med flera gav färg till trädgården.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården var ursprungligen ritad för våren 2020 – vars utställning blev inställd. De ville stimulera intresset av vikten av gröna områden i storstaden. 100 löpmeter industrirör fick bli en röd tråd- snarare guld och svart tråd.

I trädgårdens fond såg det ut så här:

 

Och Hugos förstfödde tränade på att känna på hur en mästarträdgård känns:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bodmin Jail, 60° East: A Garden Between Continents

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ekaterina Zasukhina och Carly Kershaw jade skapat en trädgård som var tänkt att ligga I hjärtat av staden Yekaterinburg. Varför valde de då denna ort? Jo staden är belägen nästan på gränsen mellan Europa och Asien. Så trädgården visade hur Uralbergens landskap.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården fick silvermedalj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

En storblad flammande växt i allt från svagt gult till mörkaste purpur tog hem priset som Årets trädgårdsväxt 2021. Det var amerikanskt judasträd, Cercis canadensis ETERNAL FLAME (NC2016-2′). Jag har inte sett den växa här i Sverige men troligen kommer nog några testodla den så snart de får syn på den. För den är magnifik! Den är framtagen 2010 av North Carolina State University. Som du ser av bladen på bilden nedan så är namnet den fått mycket passande.

Denna är en korsning mellan Cercis canadensis ‘Ruby Falls’ och C. candadensis ‘JN2’ THE RISING SUN som båda är kända här Sverige. ETERNAL FLAME är patenterad, PP28627.

Den blir ett litet träd, cirka fem meter högt men jag skulle nog se till att den istället växer som en buske.  Det vill växa i full sol och i väldränerad men lätt fuktig jord. Det påtalas särskilt att detta är ett träd som inte gillar att flyttas så det ska planteras där det kan växa hela tiden.

Blommar som alla judasträd på våren med starkt ceriserosa blommor direkt på grenarna. Troligen härdigt till och med växtzon 2 som de andra i Sverige förekommande namnsorterna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Allium ‘Lavender Bubbles’

Som tvåa kom en ny allium som en ny variant av Millenium:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Semponium ‘Sienna’

På tredje plats kom en ny taklök som kombinerar Sempervivums härdighet med trädtaklökens Aeoniums utsökta form. Resultat blev:  x Semponium ‘Sienna’ . Den lär klara -4°C vilket är bra för en trädtaklök medan mina vanliga Sempervivum klarar sig bra under ännu kallare vintrar

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Visst får man leka lite? Vi fyndade på loppis några vaser som såg ut som glasstrutar. De i sin tur födde idéen...