Träd är till för att kramas

Träd och trädgård hör ihop, det hörs ju på namnet men kanske associerar vi stora träd, de riktiga giganterna, trädens träd mest till naturen, till skogen. Som liten fick man lära sig att krama ett träd om man gick vilse och forskning har bekräftat att riktigt stora och gamla träd och mossbelupna stora stenar skänker oss trygghet och ro. De finns där, vakar över oss, lever sitt ganska stillsamma liv. De rubbas inte i första taget. Och man kan krama dem hur mycket som helst.

Träd har något magiskt över sig. Men de ses också som individer vilket otaliga sagor har inspirerats av. Vi planterar vårdträd och minnesträd. Vårdträdet ska vara ett stort  träd, nåväl det var väl litet och ungt när det en gång planterades, eller så har man valt ut ett stort träd, ett lövträd ska det vara, som tomtens vårdträd. Det ska finnas kvar oavsett vad som än händer. Ett vårdträd hugger man inte ner! Och man skyddar det med vatten om fastigheten skulle drabbas av brand. Seden med vårdträd lär ha börjat i slutet av 1800-talet. Trädet ska ha en koppling mellan fastigheten och de som bor där, släktens vårdträd. Det är ett träd som ska ge lycka.

Vi planterar även minnesträd, oftast för en kär vän eller släkting som gått bort. Men idag är det också populärt att ge bort ett fruktträd som gåva till ett nyfött barn. Och många par önskar sig ett bröllopsträd. De två senare är fantastiska i tanken men kanske inte alltid så praktiska, vad gör man när man flyttar? För flyttar gör ju dagens unga.

Har man plats kan man bygga upp en skog, eller i alla fall en skogsdunge, där varje träd symboliserar en person i släkten, eller i alla fall närmaste familjen. Där står morfar, och där borta farfar, gammelmorfar finns också långt där borta och familjens senaste barnbarn växer inte långt ifrån. En sådan stamträdsdunge har jag sett i England, på håll ser den ut som vilken skogsdunge som helst men när man kommer nära så möts man av en bronsskylt som anger trädslag och vem trädet symboliserar. Oerhört vackert och starkt. Valet föll på ekar, med två rödekar, Quercus rubra i mitten föreställande mamma och pappa som skapade denna ”family copse” år 1988. Inga årtal för personerna, bara när dungen skapades. Här är det personernas namn och trädslagen som är de viktiga. Och helheten, stillheten, historien, livskraften, evigheten, framtiden. Att dungen tillhör en av världens rikaste familjer, som har allt materiellt man kan önska sig, gör trädens kraft ännu starkare. Och vackrare än de pampigaste sarkofager.

Man kan även plantera sina vänner som inte längre finns i livet. Eller låta några redan existerande träd symbolisera sina närmaste. Det har skådespelaren Judi Dench gjort. För oss svenskar är hon väl kanske mest känd för sin medverkan i James Bondfilmerna. För över 30 år sedan började hon samla sina vänner som träd. Hon drivs även för en passion för den rödbruna vanliga ekorren som har minskat starkt i antal i England, oftast blir den utkonkurrerad av den importerade gråa från Nordamerika. Träd och ekorrar hör ihop. Människor och träd hör ihop. Heter man Judi Dench så får man även möjligheter, som att få en film om sitt intresse, det är en oerhört givande film, My passion for trees är den engelska titeln och den visas fram till 31 mars 2020 även på Kunskapskanalen. Se den, njut av den och se om den! Det är en unik film som skapar visioner.

Text och foto: Kerstin Engstrand