Köksträdgård 206 km söder om ekvatorn
Att vara trädgårdsmänniska,odlare, en “keen gardener” har sina fördelar. Ens intresse märks och öppnar dörrar, eller rättare sagt grindar. Och man behöver inte kunna tala samma språk för när två odlare möts så öppnas samförståndets språk. Vi har hängt på grinden till en köksträdgård i Kenya.
Masai Mara är nog för de flesta mest känt för sina vilda djur. Naturreservatet ligger på gränsen till Tanzania och där fortsätter reservatet under annat namn, det likaledes världsberömda Serengetti.
Här är naturen ganska karg. Jorden karakteristiskt röd, och här finns ett rikt djurliv, eller vad sägs om att få sina odlingar störda av elefanter, hyenor eller buffel? Elefanten trampar lätt ner stängsel och förstås grödorna. Och när vi talar med trädgårdsmästaren Georg så får vi tips om hur vi ska hantera eventuella angrepp av elefant eller buffel. Kommer det en uppjagad elefant så är det bäst att springa, och då välja att springa i en nedförsbacke, för elefanter har svårt att ta sig fram när det går nedför. Och kommer en buffel så ta skydd i första bästa träd… Vilken tur att hans odling ligger i en sluttning, och att det finns några träd i dess utkant!
Vi befinner oss 2104 meter över havet, och 206 kilometer söder om ekvatorn. Köksträdgården drivs av lodgen vi bor på. 2008 startade de odlingarna och idag är de oerhört stolta över att kunna servera färska lokalgrönsaker till sina gäster. För här finns också en annan praktiskt aspekt. Vägen hit är inte den bästa, utan den knöligaste jag någonsin åkt på. Det är mera håligheter än väg. Så det är inte lätt med transporter.
Mot en elefant eller buffel räcker inga staket. Här i Kenya är det vanligt att använda akaciabuskar som skydd, även runt sina hyddor. Akacian har långa sylvassa taggar och bildar snabbt ett oigenomträngligt snår som även håller getterna borta. Andra effektiva växter är kaktus, då sorten som ger kaktusfikon, men även Kristi törnekrona. Den sistnämnda brukar vi ha som krukväxt hemma. Här blir det flera meter hög, och den grova stammen är minst sagt taggig.
Och när vi beundrar en nyskördad majrova ser vi direkt vissa likheter mellan Masai Mara och vår egen täppa hemma i Sverige: jordloppor äter även här med förkärlek små hål i bladen. Men majrovan har också en lång rottråd som är helt oskadad. Det tyder på lucker jord. Och själva rovan håller första klass. Nu är vi rejält nyfikna, hur odlar man!
Och förstås, helt självklart, här odlar man enligt de bästa metoderna, högbäddar och marktäckning. Allt tas tillvara. Så självklart. Man odlar som Börje. Eskilstuna möter Masai Mara. fast här har man lärt sig av tidigare generationer, inga klatschiga odlingsböcker eller tidningar finns att tillgå.
Den bara jorden skyddas med överblivet växtmaterial. Här finns inget gräsklipp att tillgå. Och bönorna, de sås även här två och två, och varje säng har tre rader med lågväxande bönor. Lågväxande för att de ger snabbast skörd och behöver inget stöd.
En av favoritgrödorna för att den är så lättodlad och tacksam är mangold. Även om man föredrar spenat när det gäller smak så går spenat oftast i blom, så mangold odlas istället. Överhuvudtaget är man mycket förtjust i bladväxter, både vilda som odlade.
Klimatet bjuder på ganska jämna temperaturer, i regel är medeltemperaturen under dagen på 18-20 grader med enstaka toppar mitt på dagen på runt +28 grader. Nederbörden varierar, i april kan det komma så mycket som 190 mm regn, medan i juli enbart ca 39 mm. Just här finns det en liten bäck som aldrig brukar sina. Ett vattendrag som lokalbefolkningen kämpat för att skydda när lodgen byggdes.Bäcken är också viktig för djuren, fåren och getterna vallas på stora områden och oftast är de som sköter dem borta i flera dagar, ibland en hel vecka. Getterna ger mjölk och kött, fåren ger kött och värmande ull. Fåren och getternas spillning tas också tillvara. Av det gör man gödselvatten.
Och man tror på samodling, tagetes planteras för att skydda tomaterna.
Här finns inga växthus eller odlingstunnlar, allt odlas på friland. Busktomaterna får grenar till stöd. Och även här så delar vi erfarenheter, tomatens gyllene tal fungerar även här, 8 veckor från sådd till blomning, och 8 veckor från blomning till skörd.
Även chili odlas på friland.
Och redskapen är traditionella, djupbäddarna gör jorden lättbearbetad.
Och vad har man på fötterna? Inga trendiga stövlar utan sandaler gjorda av gamla traktordäck. De fungerar mot vassa taggar och när jorden blir lerig efter regn.
Av Kerstin Engstrand
