Exklusivt från 1700-talet, hyacintglas och odlingsknep
Jul betyder julblommor. Många är vi som föredrar att fylla hemmet med mängder av blommor istället för tomtar och andra dekorationer. Denna sed är ingen nymodighet utan förekom redan på 1700-talet. Då sade man fönster- eller vinterblommor, julblommor blev ett begrepp först i början av 1900-talet. Då var det mest exotiska man kunde göra, om man hade råd, var att driva upp hyacinter i särskilda glas, hyacintglas.
Hyacintglas är ett speciellt glas med en midja i glaset där löken placeras och rötterna kan sedan hänga ner i vattnet. Det är lätt, tvätta hyacintlökarna rena från jord innan de placeras i glasen och du får ett roligt och vackert sätt att se en växt utvecklas. Det räcker med en på köksbordet för att få följa detta spännande skådespel. Men risken finns att du snart börjar samla på vackra hyacintglas för det finns mängder av spännande varianter, både nygjorda och äldre.
Odlingsinstruktioner från 1700-talet
I den trädgårdsbok jag har från 1744, Johan Alichs bok Trägårdsskiötsel, finns ett helt kapitel om att driva hyacinter och tazetter i glas. Ahlich var från Tyskland och ska ha bott i Stockholm samt varit verksam vid Tureholms slottspark. Även hur man lyckas med hyacinter i trädgården finns förstås också med. Den hyacint som vi i dagligt tal kallar just hyacint är Hyacinthus orientalis och den finns i otaliga namnsorter.
I SKUD, växtdatabasen, finns idag hur många som helst angivna, 332 när jag senast räknade. Bara att välja att vraka då? Nja, inte riktigt, tyvärr är det i regel bara ett fåtal som är lätt att få tag på i vanliga butiker men om du söker på nätet kan du få tag p sedan 1600-talet å hyacinter i princip alla färger. Dagens sorter är mycket kompakta och tätblommande, i alla fall det första året i trädgården. Vild växer hyacinten i ett område från Turkiet till Syrien, därav orientalis.
Som trädgårdsväxt finns den dokumenterad av historikern Olof Rudbeck den äldre. Den kom till Europa från Turkiet under 1500-talet. Det finns uppgifter om att hyacintlökar nästan blev lika dyra som tulpanlökar. Toppen ska ha uppnåtts 1733 med ’Passé Non Plus Ultra´, en fylld blå hyacint vars pris blev hela 1600 guilders vilket ska ha motsvarat fem ordinära stadshus i Amsterdam. Vilken tur att det inte tog kål på hyacintintresset.
Under 1800-talet, när priset hade blivit mera normalt, blev hyacinter allt vanligare som vinterblomma och runt år 1900 kom hyacintlökar drivna i hyacintglas bli vanligt i alla fall i de hem som beskrevs som borgerliga.
Åter till min trädgårdsbok från 1744. I den beskrivs noggrant hut stort hyacintglaset ska vara, halsen ska vara 4 tum lång (ca tio centimeter) och formen poängteras också, den ska vara rund, samt ingen lök ska kunna falla igenom.
I början av november ska glaset fyllas med regnvatten. Nu är detta en bok för yrkesverksamma trädgårdsmästare så antalet drivna lökar beräknas vara många varför man noga påtalar att man måste se till att man har gott om regnvatten lagrat, och den insamlingen ska ha skett föregående månad, under oktober. Mellan hyacintlöken och vattnet ska det vara ett mellanrum om ett finger brett.
Därefter ställs alla förberedda hyacintglas i ett fönster i ett varmare rum. Det påtalas även att ljuset är viktigt, att ”foten bestrålas”. Sedan var det att vänta, efter tre eller fyra veckor, ”förr eller senare” så kommer blomknoppen att synas.
Plantera ut
Och avslutningsvis rekommenderas man att spara lökarna efter blomningens slut för att nästföljande vår plantera ut dem. Precis som vi kan göra idag. De kommer att blomma nästföljande vår men då mycket glesare mellan varje blomma. Doften är det dock inget fel på.
Text och foto: Kerstin Engstrand
