Årets julgran är blommig och fruktig!
Visste du att blommor hör till de äldsta julgransprydnaderna? Blommorna motiverades med att de var vinterblommor eller hade religiös betydelse. Rosor som blommar på julnatten finns beskrivna i medeltida kristna legender och just ett sådan underverk omtalas i den kända psalmen ”Det är en ros ursprungen” som är en översättning av en tysk katolsk julsång från 1588. 1895 hade tidskriften Idun en gran klädd med rosor av silkespapper och matchande kulörta ljus. Nejlikor, fuchsior, liljor och grönsaker som morötter blev också populära. Aktuellt nu igen när trädgård är så i tiden!

2018 började frukt och grönsaker sitt verkliga återtåg i granen och det fortsätter nu 2019. Det finns mängder av just blommor och grönsaker i sortimentet. Det brittiska trädgårdssällskapet RHS säljer i sin internetbutik kulor i form av rädisor, morötter, kålhuvuden och apelsinskivor.
Nu får man liksom under 1880-90-talet klä julgranen mycket fritt. Då fick djur, allt från apor, trollsländor och spindlar till människor som sotare eller skidåkare mer än gärna pryda den granna granen. I år ser i att kolibris är mycket populära.

Tovade prydnader ska det också vara, även hundar som bär en kvist mistel i munnen och förstås ett bi eller en humla!

Bergianska trädgården inspirerar
Att göra sitt eget julgranspynt har nog alltid rekommenderats som en viktig familjetradition. När Bergianska trädgården i Stockholm har sin årliga julutställning finns alltid en hel del som är lätt att kopiera. Som färska fikon hängandes i en tråd och tomtar gjorda av kanelstänger eller renar av kork. Bergianska inspireras av de träd de har, som kanel- och korkträd!
Närodlat brukar inspirera, röda Ingrid Marieäpplen är för många självklara i julgranen. På Sicilien är det kaktusfikon, dock inte äkta vara utan konstgjorda.

Förvalta traditioner

I år torkar vi apelsinskivor i ugn och jag har alltid marsipangrisar i min gran, de hänger i röda sidenband. Detta var något som min mor hade som tradition och när jag var liten var det efter någon dag bara sidenbanden kvar. Hmm, jag var oskyldig, det var min äldsta bror som älskade marsipan. Och nej, han hade aldrig ätit någon marsipangris- sade han. Numera kör jag återbruk på dem, de stelnar så bra och kan lätt användas flera år i rad när ingen i familjen har åtrå efter marsipan. Det är däremot lite svårt att hitta rätta sortens form, det ska vara avlånga griskultingar och inga övergödda marsipangrisar.
Men runt förra sekelskiftet kom kritik mot den mycket personliga, bondgranna granen. Slut var det då att ha godis i julgranen, barnen skulle inte börja julen med lögner om att de inte hade ätit godis! På 1910-talet kom postorderfirmorna med köpepynt och då var det de som gällde som ”fint” och allt färre kom att göra sitt eget pynt. I år gör vi både och, letar på loppis och i andrahandsaffärer efter gammalt pynt samt gör eget. Kanske blir det även en nyinköpt julgranskula som kommer att gå i arv i generationer?
2018 föll jag för Bea Szenfelds röda pappersblommor som hon hade designat för IKEA samt ginkgobladen från H&M.

Källa om julgranens historia: Granna granen av Maria Flinck, utgiven 1998.
Text och foto: Kerstin Engstrand
Publ. Dec 16, 2018, reviderad Dec 10, 2019