Författare Inlägg avadmin

admin

241 Inlägg 1 kommentarer

Amaryllis i lerkrukor, och en och annan liten tall, skogen möter julblomman. Så här är det vanligt att man arrangerar amaryllis i Japan. Bilden är tagen på Nederländska ambassaden julen 2014. Foto: K Engstrand

Knubbiga, tjocka lökar ligger där i butiken och väntar på dig. Bara det, att hålla en amaryllislök i handen är en upplevelse i sig. De kan synas vara helt utan liv men djupt där inne slumrar de ljuvligaste blomklockor. Ska du försöka driva en enda blomma till jul då är amaryllis ett säkert kort.

Gammal klassiker

Frågan är om Bellman hade sett en amaryllis när han skrev den numera klassiska raderna som börjar ”Opp Amaryllis!”. Blomman har odlats sedan 1700–talets mitt men Bellmans amaryllis var en kvinna, Amaryllis är ett gammalt grekiskt flicknamn som fanns redan under antiken.

Vild växer den i Syd- och Mellanamerika samt i Sydafrika och blommar där under våren och försommaren.

Vill du ha din amaryllis i blom till jul så tar de flesta 3-8 veckor på sig, där lökarna från Sydafrika är snabbast, medan de med mycket tunna kronblad oftast inte blommar förrän efter 10-15 veckor, de får du oftast njuta av efter jul vilket inte är fel, vi behöver färgstark blomning även i januari-februari.

 

Tittar man noga kan man hitta stänk av guld. Foto: K Engstrand
Tittar man noga kan man hitta stänk av guld. Foto: K Engstrand

För amaryllis väcker uppmärksamhet och gör en glad. Det finns ett 60-tal vildväxande arter och mängder av framkorsade hybrider och det är namnsorterna, vi idag främst träffar på i butikerna. Limegrön, oskuldsfull vit med svag rosa kant, liten och låg eller nästan meterhög, ja det är lätt att i sin iver att pröva så ovanliga sorter som möjligt att glömma bort de klassiskt röda. Men gör inte det!

För tittar du riktigt noga så har den vanligaste, den orangeröda ’Souvereign Gold’ faktiskt stänk av guld på sina vackert formade kronblad. De skimrar till och med i det svaga decemberljuset. Ibland kan man också hitta vita som också bjuder på samma effekt. Så de passar utmärkt in på Carl von Linnés beskrivning av blomman år 1742: ”Ingen blomma har fått så hög couleur och lysande glantz som denna sköna Amaryllis”.

Förr kallades den också för riddarlilja, äkta makar eller Adam och Eva, syftande på att blomklockorna vänder ryggen mot varandra –som man sade ”som så ofta sker i äktenskap”.

Ju större desto bättre
Knubbiga amaryllislökar i butiken. Foto: K.Engstrand
Knubbiga amaryllislökar i butiken. Foto: K.Engstrand
  • Köp fasta lökar och gärna lökar där en knopp tittar fram. Blomknoppen är lätt att känna igen som en tunn ljusgrön tunga som skymtar i allt det torra. Ju större lök, desto fler blomstänglar och fler klockor per stängel, du får vad du betalar för.

Plantera så här:

  • Innan du planterar löken så kan du låta den dra vatten ett dygn men det är inte ett tvång, vanligtvis lyckas löken mycket bra att utveckla nya rötter om den planteras direkt i jord.
  • Ta bort torrt lökskal och rötter som är grå och sladdriga men akta de som är ljusa och saftiga. Plantera löken i en kruka så bred att det blir knappt två centimeter kvar mellan löken och krukkanten.
  • Krukan ska vara så hög att rötterna kan hänga rakt ner när man fyller på jord.
  • Vanlig krukväxtjord duger bra och minst en tredjedel upp till halva löken ska synas ovanför jorden.
  • Vattna och ställ krukan ljust i vanlig rumstemperatur, 20 – 22 grader.

Efter planteringen:

  • Nu gäller det att hålla vattningsnerverna i schack! Inte förrän blomknoppen syns i sin helhet och börjat svälla ska du vattna på nytt. För vattnar du tidigare kan det hända att det bara blir blad. Likaså kan för mycket vattning innebära att stängeln blir oredligt lång.
  • Sedan, allt medan blomstängeln växer till sig och blir allt längre så vattnar man enbart när jorden blivit torr.
  • När så första blomknoppen äntligen slår ut, ja då är det dags att gödselvattna en gång i veckan.

 

Foto: K. Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och i sommar kan du plantera ut dina lökar, gärna under en buske. När risken för nattfrost närmar sig tar du in dem och driver dem på nytt.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Säg Ipomea och de flesta tänker på Blomman för dagen. I själva verket är släktet Ipomea mycket stort, runt 650 arter omfattar det och de klassas som tropiska och subtropiska.

En som man ser bilda blåa vattenfall av blommor är gryningsvindan, Ipomea indica. Har du varit på Capri så har du säkerligen noterat hur den kastar sig ner över klipporna. Blommorna är trattformade, blåvioletta när de blommar i söderns heta sol, mera ljusblå i vårt klimat. Nästan åtta cm breda blir de och man blir verkligen glad när den blommar. Och det gör den, utomhus från juni tills det är dags att ta in den strax innan de första frostnätterna är på g. För gryningsvindan är busenkel att övervintra inomhus, den stormtrivs i vanlig rumstemperatur och fortsätter glatt att blomma när den kommit in i stugvärmen, dock tar den oftast en liten paus när vårt vintermörker tar vid.

Varje blomma är utslagen en dag, och när den är på väg att vissna går det allt med i purpurrött än blått.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det är osäkert varifrån gryningsvindan har sitt ursprung men man tror att det är Sydamerika. På italienska heter den Campanella indiana och på tyska Indishe prunkwinde men vackrast är nog det engelska namnet, Oceanblue morning glory. På Hawaii lär den kallas för Koali ’Awa. Kollibris lär älska den!

Den är en vig klättrare som ivrigt slänger ut sina långa skott.  Den ”snor” sig fram kan man gott säga, för den slingrar sina nya skott runt allt den kan finna. Ja, i länder med lite varmare klimat än vårt är den invasiv. Här odlas den bäst i en stor kruka med två stödpinnar att klättra på. Vattna regelbundet, dvs. när jorden känns torr och ge lite näring under sommaren. Trivs bäst i full sol men klarar även halvskugga. Vanlig krukväxtjord fungerar ypperligt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gryningsvindan känns igen på sina treflikiga blad och stjälkar som är lätt luddiga. Bladen liknar fikonblad i formen. Den säljs ibland i handeln på försommaren och ser du den så köp ett exemplar eller två. Den kan bli hela sex meter hög, alternativt lång, men det är inga problem att hålla den runt 150 -170 cm, bara den inte får för mycket gödning. På bredden täcker en planta ett utrymme av 60 – 90 cm.

Sticklingsförökas på våren. Det är ytterst ovanligt att gryningsvindan sätter frö.

Gryningsvindan är lik kejsarvindan, som dock är ettårig.

Och att den är populär, trots att den är invasiv i många länder, märks för den är ofta avbildad. Som här på en parksoffa i  Vatikanens trädgård i Rom, även om det kan vara så att konstnären gjort sig egen tolkning av en kombination av kejsar- och gryningsvinda.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

De växter som Fergus använder i sin rabatt trivs i fullt soliga till halvskuggiga lägen och vill ha näringsrik väldränerad jord. Det intressanta är att dessa växter återfinns i plantskolor i Italien, i England och i Sverige! Dessutom, nästan alla har härdighetsangivelse C= Kan odlas i stora delar av landet på skyddat och väldränerat läge. 

I bakgrunden skymtar den vita höstblommande Anemone hybrida ‘Honorine Jobert’. Blir ca 100 cm hög och blommar hos oss i september – oktober.  Härdighet: C

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kinesisk blåblomma, Ceratostigma wilmottianum är en hög och synnerligen  blå blomma men hos oss är Blåblomma, Ceratostigma plumbaginiodes lättare att få tag på, den är lika blå men den blir bara 25 cm hög. Blommar i september – oktober. Vanligen odlar vi den som utplanteringsväxt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Japanskt blodgräs, Imperata cylindrical ‘Red Baron’ går i rödlila toner. Bli ca 80 cm i Italien, ca 50 cm i Sverige. Härdighet: C

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Lampborstgräs, Pennisetum alopecuroides, har blomax som liknar klassiska flaskborstar. Höjd 80 cm och blommar i augusti – september. Vill stå i full sol och väldränerat men i lätt fuktbindande jord. Härdighet: C

Jätteverbena skymtar bakom det japanska blodgräset. Foto: Kerstin Engstrand
Jätteverbena skymtar bakom det japanska blodgräset. Foto: Kerstin Engstrand

Jätteverbena, Verbena bonariensis, blommar i lilarosa i juli – oktober. Blir ca 120 cm hög och trivs i full sol. Vill växa väldränerat. Brukar övervintras hos oss som dahlior, frösår sig ofta. I de sydligaste delarna av vårt land händer det att jätteverbenan klarar vintern.

Och plötsligt skymtar drakblomman fram. Foto: Kerstin Engstrand
Och plötsligt skymtar drakmyntan fram. Foto: Kerstin Engstrand

Drakmynta, Physostegia virgniniana, här sorten  ‘Bouquet Rose’ är enligt några rosa, andra säger rödlila. Höjd 80 cm och blommar i augusti – september. Vill växa i full sol i väldränerad och näringsrik jord. Härdighet: C

Strålrubeckia och perovskia. Foto: Kerstin Engstrand
Strålrubeckia och perovskia. Foto: Kerstin Engstrand

Strålrudbeckia, Rudbeckia fulgida ´Goldsturm´ är lysande orangegul är nog den mest kaxiga växten i denna kombination. Har ett stabilt växtsätt. Blir 60 cm och blommar i juli – september. Trivs i fullt soliga lägen och väldränerad lätt fuktbindande jord. Härdighet: C.

Perovskia, Perovskia  ‘Blue Spire’  är egentligen en lövfällande halvbuske men odlas hos oss som perenn. Lavendelblå blommor, 80 – 100 cm hög och blommar augusti  – september. Växtplatsen ska vara full sol och jorden väldränerad. Härdighet: C

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kinesisk kärleksört,  Hylotelephium  (tidigare Sedum) spectabile  ‘Brillant’,  ca 40 cm hög och blommar i augusti – september. ’Brillant’ lär härstamma från USA, är ganska robust och har ganska starkt lysande nästan rosenröda blommor. Härdighet: C.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Arkansas–amsonia, Amsonia hubrichtii,  blommar i maj–juni i ljusblått med små stjärnlika blommor, är väldoftande och lockar till sig bin och fjärilar. Men det är på hösten man lägger märke till den. Då blir bladen guldgula. 70 cm hög. Vill växa i full solig men klarar även till halvskugga. Jorden ska vara näringsrik och lätt fuktbindande. Härdighet: C.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Röd snötussock, Chionochloa rubra ssp. Cuprea härstammar från Nya Zealand och är mycket svår att få tag på i Sverige. Kan antingen ersättas med kopparstarr eller Stipa tenuissima.

Kopparstarr, Carex buchananii, har vackert rostbrunt bladverk och blir ca 50 cm hög. Trivs i de flesta jordar i full sol till halvskugga. Härdighet: C

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Japanskt starr, Carex morrowi,  finns i flera namnsorter, 35 cm hög och trivs i halvskuggiga lägen, i dränerad lätt fuktbindande jord. Härdighet: C


Härdighetsangivelser för perenner:

A =Fullständigt härdig i hela landet utan extra åtgärder.

B= Kan odlas i hela landet på skyddat och väldränerat läge.

C= Kan odlas i stora delar av landet på skyddat och väldränerat läge. Hit hör även arter med sen blomning.

D= Kan bara odlas i landets gynnsamma delar. Krav på värme och dränering, även vinterskydd kan behövas.

 

Läs också om hur Fergus tänker när han skapar en rabatt.

Se Fergus in action när han på 7 minuter skapar grunden till sin höstrabatt.

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är nu tio år sedan Fergus Garrett tog över huvudansvaret för den legendariska brittiska trädgården Great Dixter. Trädgårdens tidigare ägare, den stora plantmannen Christopher Lloyd avled 2006. Han var världsberömd för sina oanade växtkombinationer och stora växtkunskap. Han vågade, och älskade också att chockera lite. Dessutom var en mycket omtyckt författare till trädgårdsböcker.

Great Dixter är framför allt känt för sina breda ”borders”, långa, och breda (oftast över 5 meter breda) rabatter där lejonparten av växterna utgörs av perenner.  Vi har haft förmånen att vara med när Fergus visar hur han tänker när han skapar Great Dixters nya rabatter. För det har visat sig att han har förvaltat och utvecklat arvet mycket bra. Inte undra på det när han är upplärd av inte mindre än både Beth Chatto och Christopher Lloyd!

Vi kommer att se hur Fergus tänker när han skapar en ny rabatt. Platsen är en plantskola i norra Italien, i slutet av september, så växterna är lite hösttrötta. Men det är tekniken, tankesättet vi ska fokusera på. Och lejonparten av de växter Fergus här använder sig av dras även upp av svenska plantskolor. Mer om växterna och hur Fergus på 7 minuter skapar rabatten (exklusive planteringstid förstås) kan du se i ett separat inlägg här.

Nu börjar vi. Foto: Kerstin Engstrand
Nu börjar vi. Foto: Kerstin Engstrand

Han har bland annat två bra käpphästar:

  1. På hösten, titta på dina rabatter och notera var det finns plats för höstblommande växter.
  2. På våren ser man bäst var man har plats för vårblommande lökväxter och tidigblommande perenner.

Det här fokuserar Fergus på:

  • Välj en växt som tar fram det bästa ur den andra, som ett bra äktenskap. Det handlar om att hitta just den växtpartnern.
  • Växters form och textur är viktiga för att skapa rytm och känsla i en rabatt.
  • Fröställningar är oerhört viktiga för senhösten och vinterns fägring.
Make music! Do not stop to improve!

Är två uttryck han ofta använder sig av. Fergus säger att viktigast är att aldrig sluta titta, aldrig sluta lära. Drivkraften, viljan och skarpa ögon är nyckelkraften bakom en bra rabatt. Han har, liksom sin läromästare Christopher Lloyd, en ständig hunger för nya kombinationer. Men du måste kunna din trädgård, dess jordmån, läge och dränering.

Glada växter, rätt växtplats och rätt sort, och du lyckas men kom ihåg att växterna måste ha armbågsrum! Titta i andra trädgårdar men tänk också på vad beror det på att just den växten trivs så bra där, sort, växtplats, klimat, skötsel.

Ha koll på vilka som tar död på varandra! I England kan man exempelvis inte plantera en stockros vid ett högväxande prydnadsgräs då stockrosen kommer att ta död på gräset, något som inte händer i Sverige.

 “Plant randomly, let the eye move”

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

”Fluid planting”, inga fyrkanter eller block. – de gäller att omfamna tankesättet hur växter växer i det vilda.

Vita växter är viktiga i de flesta rabatter, de ger stänk av glitter som är viktigt för att lyfta fram andra växters färger. Här skymtar i bakgrunden  den vita höstblommande Anemone hybrida ‘Honorine Jobert’. Blir ca 100 cm hög och blommar hos oss i september – oktober.  Härdighet: C

Vad vi kallar gardinväxter, växter som skapar ridåer är oerhört viktiga för en rabatts känsla. Prydnadsgräs är bra gardiner, likaså jätteverbena. De fungerar också bra att kombinera!

Fill the gaps

Spara mellanrum och fyll ut med tidigt blommande vårväxter, snödroppar, julrosor, allium. Här använder han tomma grå krukor för att visa var han tycker att julros platsar bäst:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förgätmigej och vallmo är bra ettåriga utfyllare men ha i åtanke att självsådda som förgätmigej gör att det är svårt att jordförbättra i rabatten. Därför rekommenderar han tre lager, perenner, lökar och en och annan buske. Eventuellt ettåringar som dalior, men vill du ha en lättskött rabatt ska du undvika ettåringar som frösår sig. Lökväxter ska finnas i mellanrummen, han praktiserar inte metoden att kasta ut lökarna för att se hur de landar. Det skapar endast problem, enda gången den metoden kan fungera är om du ska sätta lökarna i en gräsmatta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allium är mycket bra att fylla ut med, det finns de som blommar tidigt på våren som de som blommar på försommaren. Välj sorter som inte tar död andra växter, och undvik gärna de som sprider sig lite för välvilligt med frö. Då  bladen oftast vissnar ner just när blomningen börjar bör de skymmas av perenner. Och hur Fergus då tänker ser vi här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

w175907m
Den röda markeringen visar det medvetet sparade utrymmet för storblommiga allium. Foto: Kerstin Engstrand

 

Ett knep för att markera var exempelvis dalior finns är att lägga ut bambukäppar i rabatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Mer om växterna Fergus har använt kan du läsa här.

Av Kerstin Engstrand

Härlig höstrabatt mitt i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

2015 blev den årets perenn, den vita skogsastern. Och det var en utmärkelse som jag verkligen instämde i. I och med detta så blir den lättare att få tag på. Få höstblommande perenner har skänkt mig sådan glädje som just denna. Varför det? Jo, den är suverän som partner till prydnadsgräs. Dess mitt går i orangebrungult och matchar perfekt mångas gräs höstfärger. I Stockholmsområdet brukar den blomma från början av september i skuggigt läge och fortsätter så till långt in i oktober, ibland även i november om hösten är mild. Den är vän, trogen och med sin höjd av 50 cm en bra utfyllare. Trivs även i torr skugga.

Vit skogsaster i full blom. Foto: Kerstin Engstrand
Vit skogsaster i full blom. Foto: Kerstin Engstrand

Mitt första exemplar fick jag av Mr Clematis, Magnus Johnson. Han hade i sin tur fått sitt första exemplar från Bergianska trädgården i Stockholm. Jag blev så förälskad i de vita skyarna av stjärnformade blommor. Och kärleken består än idag och den är över 20 år gammal!

Halvskugga är det läge den föredrar. En annan klar fördel är att den klarar konkurrens av andra, som exempelvis prydnadsgräs som breder ut sig. Vild lär den växa i östra Nordamerikas och östra Kanadas lövskogar, ibland lär man där även se den där växa längs vägrenar.

Efter blomningen får den gosiga beigebruna fröställningar. Klipps ner på våren. Det kan vara bra att markera dess växtplats då bladverket på våren lätt kan förväxlas vid ogräs.

Kaniner, harar och rådjur brukar inte tycka om den vita skogsastern, däremot har det hänt att sniglar ätit av bladen.

Den vita skogsasterns fröställningar. Foto: Kerstin Engstrand
Den vita skogsasterns fröställningar. Foto: Kerstin Engstrand

 

Tidigare var dess vetenskapliga namn Aster divaricatus, under vilket den fortfarande förekommer i handeln, numera heter den Eurybia divaricata.

 

Höstanemon. Foto: Kerstin Engstrand
Höstanemon. Foto: Kerstin Engstrand

En annan favorit är höstanemon, Anemone hupehensis och stor höstanemon, Anemone hupehensis x hybrida som vajar graciöst med sina vackra blommor på halmeter respektive  meterhöga stänglar i augusti-september, ibland långt in i oktober. I södra delarna av landet och varma somrar slår den ut redan i juli. Jag föredrar den i vitt, men den finns även i ljuvt rosa enkelt formade blommor och i vinrött.  Blommar bäst i halvskugga och sprider sig sakta men säkert. Trivs bäst i lerhaltig jord. Kommer igång mycket sent på våren, så sent att man ibland tror att den är död men det är den inte. Kan behöva extra vintertäckning av granris de första vintrarna. Tvestjärtarna brukar besöka höstanemonen men gör i regel ingen större skada. Härdighet C, plantavstånd 35 cm.

 

Härlig höstrabatt mitt i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Härlig höstrabatt mitt i Stockholm. I bakgrunden skymtar blodomrot. Foto: Kerstin Engstrand

Blodomrot, Bistorta amplexicaulis ’Firetail” sätter pricken över i:et i denna rabatt. Det är en storväxt perenn som upplevs som skir. Under sensommaren och hösten når den sin fulla prakt. Blommorna är som höga rödrosa streck i luften, varje ax brukar bli cirka 15 cm långt. Bladen är äggrunda. Blir ca  80 cm hög och trivs i de flesta jordar bara det inte är för torrt. Väldränerat är viktigt för övervintringsförmågan. Halvskuggigt läge föredrar den men många vittnar om att den även trivs i sol. Härdighet: C, planteringsavstånd 35 cm.

Arten växer vild i Himalaya.

Text och foto: Kerstin Engstrand

2016 bjöd på rekordskörd, 2018 likaså. Plommon, päron och äpplen tynger ner träden och vi hinner inte med att skörda. Dessutom har några intensiva stormiga dagar hjälpt till, plötsligt är gräsmattor och gångar fulla av fallfrukt.

Inte kul alls, särskilt när ryggen efter en liten stund säger ifrån. Alternativet till att kröka rygg är att lägga sig på alla fyra och plocka fallfrukt. Kanske heller inte den bästa arbetsställningen.

Men det finns bra alternativ. I år har fruktuppsamlare blivit lätta att få tag på. Vad är då en fruktuppsamlare? Jo, ett ellipsformat redskap som man rullar över fallfrukten. Det är en liten bur gjord av flexibla metalltrådar som vidgas när de rullar över ett föremål, som en frukt. Efter ”infångandet” av frukten sluter sig buren igen. Det sägs att detta redskap verkligen inte är nytt, det lär redan funnits liknande under den viktorianska tidsperioden i England, en tidsperiod som var känd för sina fantastiska köks- och fruktträdgårdar.

w142535besk

Vi har testat två varianter. Testet har genomförts med fallfrukt på stenlagd, hård yta, på kortklippt gräs och på gräsyta med över 10 cm högt gräs och tre olika sorters frukt, plommon, päron och äpplen. Fruktens kvalitet har varit både nyfallen och som legat ett tag och varit ganska förruttnad. Vi som testat har varit ungdomar, medelålders och även några lite äldre med knäbesvär.

w4265

Apple Wizard inköptes på nätet från England. Den kom snabbt, vi beställde en söndag kväll och på tisdag förmiddag stod budet utanför dörren. Apple Wizard levereras med metallskaft, tredelat som är lätt att sätta ihop. Själva fruktuppsamlaren är gjord av metall.

w133939

Till Apple Wizard ingår även en ”krok” som ser ut som ett u, den används när man ska tömma fruktuppsamlaren. Priset var 2016 GBP 59,95 plus snabb frakt på GBP 14,90, totalt GBP 74,85 vilket motsvarar cirka 860 kronor.

Det finns även en svensktillverkad variant, fruktuppsamlaren, ”Pompe” ( efter Karl den XII:s hund då konstruktören Hans Olsson tycker det känns som att gå ut med hunden när man använder den, och ”pomona” för äpple).  Den har vi inte testat, konstruktören anger att han har förbättrat en fruktuppsamlare som han hade hittat i Österrike, hans variant ska vara stadigare, är gjord i stål och tillverkas i Örebrotrakten. Pompe säljs via Internet, då utan skaft för 876 kr plus frakt på 150 kr (2016 års priser). Träskaft med 28 mm diameter och med en skaftlängd på 150-180 cm finns att köpa i de flesta byggvaruhus för runt femtiolappen. Totalkostnaden för ”Pompe” med skaft blir ca 1026 kronor.

w140753

Svenskägda Gardenas är tillverkad i Tyskland och är gjord i plast. Till den måste man köpa ett separat skaft men fruktuppsamlaren ingår i deras Combisystem. Den är avsedd för mindre trädgårdar med några fruktträd. Enligt Gardena är den gjord för frukt med en diameter på ca 4 – 9 cm. Pris ca 400 kr för uppsamlaren, skaft tillkommer om man inte har det redan, pris cirka 200 kronor. Köper du över nätet tillkommer frakt om ca 100 kronor vilket ger ett totalpris på ca 700 kr (2016 års priser).

w133848

Slutsats: Fruktuppsamlarna gör detta mycket tråkiga, och ganska jobbiga arbete, mycket lätt. Och faktiskt roligt, man känner sig mycket effektiv! På knappa tio minuter hade vi fyllt en skottkärra med äpplen. De underlättar så betydligt att man hinner ta hand om fallfrukt som just har trillat vilket betyder att de inte hinner bli dåliga. Frukten blir inte direkt skadad av att samlas upp, största risken för skada föreligger när man tömmer uppsamlaren från för hög höjd.

w134001

Båda varianterna fungerade mycket bra, oavsett yta där frukten skulle tas upp på men Gardenas var lättast att tömma.Den vickar man bara på så faller frukten ut ur sidohålet. De i metall gjorda fruktuppsamlarna är ett vackert hantverk. Ingen klarade tyvärr plommon, som helt enkelt är för blöta, de mosas sönder när man rullar över fruktuppsamlarna.

En annan klar fördel av att använda sig av fruktuppsamlare är att gräsmattan mår bra av att fallfrukten snabbt försvinner. Vi har också träffat på trädgårdsägare som använt fruktuppsamlare med bra resultat på golf- och pingisbollar. Vad som står på vår önskelista nu är ett redskap som lätt får upp plommon.

Söker du på Internet är fruktuppsamlare för fallfrukt bra sökord. På tyska ska du söka på ”Obstsammler” eller på ”Obstsammler roll-in”, även ”Roll Blitz” ger träffar. På engelska ger sökorden ”Apple Broom ”och ”Apple Wizard” träffar.

Det finns även fruktuppsamlare anpassade för valnötter, hasselnötter och oliver.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Hårig skugglilja. Foto: Kerstin Engstrand

Är det en orkidée? Ja, det  brukar vara den första frågan som ställs när någon ser den håriga skuggliljan,Tricyrtis hirta, för första gången. Den andra frågan blir i i regel, är den härdig?

I Japan växer den vild, längs bergsluttningar och ibland hittar man den även växa i templen belägna på högre höjder. Blommorna lockar till att böja sig fram och titta dem i ögonen. De är fläckiga i lila och vitt. Lite fulsnygga och klart annorlunda. I sin vilda naturliga växtplats kan man se den växa i utkanten av bambulundar, i skuggigt till halvskuggigt läge. Här i Sverige finns flera som har lyckats med den även i lite soligare läge. Jorden ska vara bra, dvs. måttligt näringsrik. Väldränerat är ett måste, men jorden ska vara fuktighetshållande utan att vara våt.

Odlar du den där det sällan blir ett täckande snötäcke kan den behöva ett extra vinterskydd. I regel är det vintrar som bjuder på ömsom stark kyla och ömsom plusgrader som är farligast för dess överlevnad. Då brukar den helt enkelt ruttna, vilket många plantor gör under sådana vintrar. Den vill ha ett jämnt vinterklimat, antingen ett par plusgrader eller ett rejält snötäcke.

Knopparna är lätt håriga och ger skäl för den håriga skuggliljans namn.  Foto: Kerstin Engstrand
Knopparna är lätt håriga och ger skäl för den håriga skuggliljans namn. Foto: Kerstin Engstrand

Hårig skugglilja heter den på svenska, bladen och knopparna är nämligen lätt håriga. Blir ca 60 cm hög när den blommar, ibland hela 90 cm. Bladverket brukar hålla sig på 30 till 50 cm. Blommar från augusti och oftast, när vi får varma, fina höstar september ut.

Den håriga skuggliljan är också trevligt som snittblomma. Blommorna blir ca 2,5 cm stora och kommer i grupper om två till tre stycken.

Den brukar älskas av sniglar och snäckor, mycket beroende på att den vill växa i skuggigt läge där även dessa skadedjur trivs. Däremot brukar harar och kaniner undvika den.

Skuggliljan kan även förökas med frö. Bäst lyckas man med färska frön och med direktsådd, förutsatt att man har för skuggliljan ”bra” vintrar”. Annars kan man lyckas med att så inomhus, i krukor, på våren, beroende på var du bor i landet så är bästa såtiden i regel mars månad. Fröerna är mycket små och ska inte täckas, de ska sås på ytan. Vanligtvis gror de inom en månad. Om inte kan man ställa in sådden i kylskåpet i en månad för att därefter ställa ut sådden utomhus.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Avenyn är gatan med verkligt stort A, för det finns väl ingen liknande här i Sverige, inte ens i huvudstaden Stockholm. Det är här det händer, i år blommade Avenyn upp och blev under sommaren ett skyltfönster för grön stadsutveckling.

Avenyn heter egentligen Kungsportsavenyn, är 860 meter lång och sträcker sig från Kungsbron till Götaplatsen. Detta är verkligen centrum av Göteborg.  Tio meter breda trottoarer kantar den och de var från början förträdgårdar!

2016 satsar Göteborg stort på att marknadsföra sig som Nordens Trädgårdsstad nummer ETT.

På temat grön stadsutveckling skapades 17 pop up trädgårdar som förlades på trottoarerna. Syftet var att hitta inspiration och nya idéer till att skapa offentliga platser utifrån sociala och ekologiska aspekter. Platserna skulle bidra till ett rikt och hälsosamt stadsliv och fanns att beskåda 4 juni till 7 augusti.

– Göteborg satsar hårt på att arbeta med både sociala och ekologiska faktorer, allt för att få en mer hållbar stad, säger stadsträdgårdsmästare Helena Bjarnegård. Och Götaplatsen är ett självklart utropstecken på det gröna stråk som under nio veckor etablerade sig från Trädgårdsföreningen, via Avenyn, upp till platsen runt Poseidon.

 

Och pricken över i:et stod Poseidon på Götaplatsen för. Här hade man byggt en härlig plats där sittplatser samsades med grönsaksplanteringar och en äng. Och allt var kryddat med budskap. Här fanns även en återvinningsbar, för växter, dvs. man kunde få med sig hem en stickling. Det var White arkitekter som vann tävlingen förslaget ”Poseidon i det gröna”. Syftet var att förvandla Götaplatsen till en mötesplats med såväl grönska som aktiviteter, plats för avkoppling och ”ätbar inspiration” och de lyckades de mycket väl med.
Utställarna, som alla arbetar med grön utveckling, var landskapsarkitekter,  kommuner och privata aktörer, på såväl lokal och nationell nivå, som internationell nivå. Förhoppningen var att såväl trädgårdsintresserade, som arkitekter, villaägare som balkonginnehavare, vuxna som barn skulle hitta  något av intresse.

PRATA GÄRNA DYNGA MED OSS
UTSTÄLLARE: BOSTADSBOLAGET, FAMILJEBOSTÄDER, POSEIDON

Onekligen den bästa pop-up trädgården. Här lyckades de tre bostadsbolagen mycket skickligt entusiasmera och informera. Deras syfte var att visa hur de skapar gröna gårdar tillsammans med hyresgästerna. Allt material, som planteringslådor, markbeläggning, sittplatser, växter med mera kommer att återanvändas i bolagens bostadsgårdar. Resultatet blev en tropisk miljö mitt bland avgaserna. Med en verklig raritet, ett brokbladigt tulpanträd som krona på verket. Interagerande med besökarna var också på topp, rösta på din favoritblomlåda och du får en liten burk honung. Parken var också under stor tid bemannad.

 

BEE CONECED (BI-KOPPLAD)
CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA, SOM EN DEL I FORSKNINGSPROJEKTET CARE OF CITIES
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken gul? Hur kan vi förstärka ekosystemtjänster genom att förbättra eller skapa gröna länkar? Chalmers Arkitektur utvecklar en ny metod för att förbättra bins överlevnadschanser i staden, genom att öka deras tillgång till gröna platser och det projektet blev en illgul stadsminipark med formen som direkt associerar till en bikupa. C/O City projekt är ett forskningsprojekt som utförs på Chalmers Arkitektur i samarbete med Beijerinstitutet och SLU. Popup-parken var en del av forskningsprojektet, där även White arkitekter och Mareld landskapsarkitektur deltar.

HELLRE UTE ÄN INNE
MALMÖ STAD
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Malmö Stads gatukontor bjöd in till en pop up-park, som byggde på deras vision ”Hellre ute än inne”.  De ville välkomna till rörelse, lek och häng med i en mötesplats med urbant formspråk och grönska.

GROW GOTHENBURG, GROW!
THE FOODPRINT LAB
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grow Gothenburg är en satsning som startade våren 2016 för att tillgodose det stora intresset för att odla i stan, besöka en stadsodling eller köpa stadsodlad mat genom en digital plattform där  hela stadsodlingsrörelsen samlas på en interaktiv karta. I popup-parken fick man inspiration kring vad som hände kring stadsodling i Göteborg samt prata självförsörjning och matstrategier för framtiden.

CLAIMING AVENYN
ARKITEKTER UTAN GRÄNSER, SVERIGE
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I en oas av ätbar och frodig grönska ville Arkitekter utan gränser skapa en plats för möten och diskussioner om stora och små frågor. Bland annat kring matförsörjning och hur en hållbar framtida stad kan se ut, några av de frågor som organisationen Arkitekter utan gränser arbetar med. Under sommaren hölls workshops, föreläsningar och temporära utställningar i pop-up trädgården.

SURRANDE MÖTESPLATS
GRY ELLEN RINGSTAD, VEGARD RINGSTAD (NO)
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bin var populära, ännu en surrande mötesplats för människor och bin och gjord i blågult. Här fanns sittplatser och en bikupa med information om bin.

Hur var villkoren?

Enligt Cecilia Liljedahl, projektledare för Gothenburg Green World 2016, har man gått ut brett och efterfrågat idéer till hållbara miniparker. Ett villkor var att besökaren skulle kunna gå in i och komma nära, och alla har fått samma yta att arbeta med. Man fick in ett 30-tal förslag och de fick vardera 20 000 kronor för att använda till material och uppbyggnad. Någon ersättning för arbetet ingick emellertid inte vilket kan synas anmärkningsvärt Park- och naturförvaltningen har stått för skötsel och jord.

Och till stadens stora glädje har miniparkerna klarat sig bra från skadegörelse. Någon enstaka växt har försvunnit, och en skateboard. Den sistnämnda var väntad att någon skulle lägga vantarna på den.

Nu när pop-up trädgårdarna är nedtagna undrar många vad som har hänt med alla växter. De fleråriga växterna har fått nytt liv i många skolträdgårdar, jorden har återanvänts främst som jordförbättring  och nästa års ryttarVM 2017 har fått ta över en hel del trä, som man ska använda till att bygga hinder med.

Av Kerstin Engstrand

I Göteborg har Land Art verk rullat ut Volvo och rullat in naturen.

Ett starkt förhållande till naturen. För alla som gillar naturen är Val di Sella i norra Italien välkänt, och det oavsett om man föredrar snö eller alpina växter. Där bildades 1986 ett nätverk som ett konstnärligt alternativ till traditionella samtidskonsten. Man ville lyfta fram relationen mellan konst och natur, och göra konst i naturen – och av naturen. Och självklart har man en internationell utomhusutställning med Land Art-installationer i Sella-dalen, platsen där nätverk började. I år, 2016, är det 30 år sedan starten och under sommaren har några av Arte Sellas konstnärer visat upp sina verk i Göteborg och Mölndal.

Konstverken brukar få stå kvar tills de vittrar sönder. Naturen ska ha sin gång. Kretsloppet. Och naturen ska vara ett levande friluftsgalleri där solen står för ljussättningen.

Under Gothenburg Green World 2016 har Land Art fått en självklar plats. Inte direkt i stadsrummet utan på flera platser med botanisk anknytning. I Botaniska, det gamla Papyrusområdet med sin forna fruktträdgård i Mölndal samt Gunnebo slott. Totalt sju installationer från lika många konstnärer. Alla män, dock. Varför ingen kvinna kan man undra.

Vild konst kallade Göteborgs Botaniska sin kollektion. Botaniskas chefsträdgårdsmästare, och från tv-programmet Äntligen hemma kände Anders Stålhand berättar att de kommer att få stå kvar så länge de inte blir en fara för besökarna. Han har märkt att skulpturerna väcker samtal, om känslor och omkring träd och växter.

Ja, verken förstärker, de ger en tredje dimension till det kanske vackraste konstverk som finns, naturen.

I Pinetet, Botaniskas barrträdssamling drar koreanen Jaehyo Lees verk blickarna till sig. En stor ring vars lyster gör att man tror att verket är gjort av siden. Men det är kastanjeträ, och polerad sådan. Nästen tre meter hög och det är först när man står det nära som man förstår att det är mer än manshögt. Pinetets ståtliga barrträd förminskar storleken samtidigt som barrträdens grova struktur ger det ett extra skimmer. Hundratals delar består det av, allt byggt i Korea och skeppat till Göteborg.  Och inga rostiga spikar kommer att förstöra dess glans.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I Klippträdgården reser sig en gammal död ek, engelsmannen Stuart Ian Frost har polerat dess yta och bränt in ett mönster. Eken var redan död när han tog sig an den. Men plötsligt så syns den döda eken på ett helt annat sätt. Och liksom kasteanjeringen älskar besökarna denna pånyttfödda ek. Frost använder sig alltid av naturmaterial från platsen, i Finland is, i Peru papyrus och pelikanfjädrar, i Danmark pil. I Göteborg en död ek.

Men den första Arte Sella-installation som besökarna möts av återfinns i Spegeldammen. Med det passande namnet ”Origin of species” har Will Beckers skapat vad barnen säger en jättemyra, eller enligt andra en tusenfoting. Hans verk är gjort av sammanfogade almstammar. Beckers har lekt med en tanke: Hur hade träden sett ut om evolutionen tagit en annan väg i arternas utveckling? Kanske hade de blivit rörliga?

På den minst glamorösa platsen återfinns italienaren Roberto Contes  ”Janus” som står vid den blivande entrén till det bostadsområde som ska byggas på Papyrus gamla område i Mölndal. Tre meter hög, som en våg på väg att brytas, av björk från platsen. ”Janus” är en entré till det nya promenadstråket som förbinder Botaniska med Gunnebo.

BAMBU­INSTALLATION ”THE REINCARNATION”
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På Milleniumplatsen, som ingen göteborgare vet var den ligger visar det sig men det är utanför Stora teatern, har den japanske installationskonstnären Tetsunori Kawana skapat en enorm ring av bambu och lokalt material, delar av döda träd och rötter som han hittade på Tippen. Hans vision har varit att skapa ett stilla svävande moln. 400 tjocka gröna bamburör, sex meter långa, och med en diameter på tio centimeter inskeppade från Kina till Göteborg är grundmaterialet. Det blev en reinkarnation av naturen och de döda träden fick ett nytt sammanhang att leva i.

Ett tjugotal lokala volontärer har medverkat och verket invigdes den 30 juni. Kawana är känd för sina platsspecifika verk. Tidigare har han varit verksam i New York, Denver, Moskva , Melbourne och Hong Kong, samt i sitt hemland Japan förstås.

Kawanas verk finns att se fram till den 31 oktober.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Av Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...