Författare Inlägg avKerstin Engstrand

Kerstin Engstrand

570 Inlägg 0 kommentarer

Granatäpple. Foto: Kerstin Engstrand

Länge har vi hört att vulkanen Vesuvius ödelade staden Pompeji och några till i augusti månad år 79 e.kr. Tidpunkten baserades på vad Plinius den yngre hade angivet, en anteckning som han skrev ner cirka 25 år efter händelsen. En anteckning som anger att det skulle ha skett den 24 augusti.

Vesuvius sedd från Pompeji. Foto: Kerstin Engstrand
Vesuvius sedd från Pompeji. Foto: Kerstin Engstrand

I årtionden har arkeologer varit förbryllade över mängden granatäppelkärnor man funnit under utgrävningarna. Om ödeläggelsen hade hänt i augusti borde inte mängden kärnor vara så stor. För det är inte förrän i oktober som granatäpplena brukar explodera och slunga ut sina kärnor.

Och se, deras bryderier har nu fått ett svar.

I nya utgrävningar har man på ett hus hittat graffiti daterad just till oktober år 79. Eller mera exakt den 17 oktober 79. Så troligen var det den 24 oktober år 79 som Pompeji ödelades.

Granatäpple just vid entrén till Pompeji, fotograferad i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand
Granatäpple just vid entrén till Pompeji, fotograferad i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand

Och granatäpplet på bilden, det uppsprängda, är fotograferat just i slutet av oktober, just vid entrén till Pompeji. Så nu kommer det trädet få extra uppmärksamhet av guider och besökare!

Dessa nya fynd är även viktiga för de yrkesgrupper som forskar om människan och dess sjukdomar. För dem är förflyttningen i tiden, från sensommar till höst, en viktig aspekt. Det finns vissa sjukdomar som oftare än andra börjar härja på hösten. Influensa är en sådan. Även forskning om växtlighet och mathållning påverkas.

Iscrizione 1

Den nyligen funna inskriptionen. Foto: PARCO ARCHEOLOGICO DI POMPEI

Av Kerstin Engstrand

Nyskördat! Nypressat! Årets skörd! Råpressade vindruvor. Foto: Kerstin Engstrand

I början till mitten av oktober skördar vi våra sista vindruvor. De är av sorten Zilga och växer mitt i trädgården, i växtzon 3, utan skyddande mur eller hus. Just när nätterna börjar närma sig noll grader, då är det skördedags! Just då, när nätterna börjar bli kyligare så är druvornas smak som bäst.

Zilga. Foto: Kerstin Engstrand
Zilga. Foto: Kerstin Engstrand

Och nu njuter vi av färskpressad vindruvsjuice. Enbart äkta vara, inga tillsatser. Det tar lite tid att pressa vindruvorna men det är det värt! Vi använder två olika metoder, antingen en potatispress eller pressar druvorna med en gaffel i en nätsil av metall. Vi föredrar nätsilsmetoden. Har du större mängder kan du göra som proffsen, knåda druvorna med knogarna!

Trådsil av metall fungerar utmärkt när man färskpressar vindruvor. Vi pressar lagom dags mängd åt gången. Foto: Kerstin Engstrand
Trådsil av metall fungerar utmärkt när man färskpressar vindruvor. Vi pressar lagom dags mängd åt gången. Foto: Kerstin Engstrand

Efter pressningen hälls den härligt röda saften i väl rengjorda flaskor och ställs i kylskåpet för att kunna avnjutas nästa dag. För råsaft av vindruvor är godast dagen efter — och iskall. den är mycket god, så god att man varken vill ha vin eller köpt druvsaft. Överskottet fryser vi in i portionsförpackningar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man kan även koka upp druvorna med ytterst lite vatten och på så sätt få ut lite mera saft. Det tar i regel minst en halvtimme för all saft att rinna igenom en saftsilduk. Därefter ska den silade saften tillbaka i grytan och få ett snabbt uppkok tillsammans med lite citronsaft och eventuellt lite socker, Saft gjord på uppkokta druvor blir också hållbarare, i upp till en vecka i kylskåp, men inte alls så god som kallpressad.

Sugen på att odla vindruvor, lär då vår artikel, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vi odlar en staketdruva som tillhör Vitis Labrusca-gruppen. Sorten är Zilga som ger små och mycket smakrika druvor. Den har kärnor, oftast två tre stycken i varje druva men det bryr man sig inte om när man så enkelt kan få skörda druvor. Dessutom smakar Zilga mycket  bra.

Zilga. Foto: Kerstin Engstrand
Zilga. Foto: Kerstin Engstrand

Som namnet anger, staketdruva, fungerar Zilga även mycket bra som avskärmning eller insynsskydd. Zilga är tålig, klarar att växa – och ge skörd- i zon 4 och 5 utan problem. Zilga finns bland annat i Wij trädgårdar i Ockelbo och det är den sort som växer bäst där.

Staketdruva är en korsning mellan vindruva och labruscavin. Det är en härdig, frisk och ytterst lättodlad druva. Redan tredje året efter planteringen började Zilga ge en bra skörd. Den får blå druvor och är självfertil.

Zilga håller på att blomma. Foto: Kerstin Engstrand
Zilga håller på att blomma. Foto: Kerstin Engstrand

I juni blommar den med oansenliga pyttesmå blommor som man knappt kan tro ska kunna ge utveckla sig till druvor men det gör de!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats, vin har djupa rötter så har du en väldränerad sluttning är de perfekta att plantera där. Att rötterna går långt  ner i backen, sju till elva meter är vanligt, gör också att vin klarar sommartorka mycket bra. Det är en av anledningarna varför man runt Medelhavet ser just vin odlas i sluttningar.

Zilga ute på Rosendals trädgårdar i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Zilga ute på Rosendals trädgårdar i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Söderläge är ett måste för att få mogna druvor. Man kan ibland läsa att de ska planteras i kemiskt sur jord, att de annars växter dåligt. Jag odlar min ’Zilga’ i helt normal trädgårdsjord och det går utmärkt. Tillväxten är det inga problem med. Är du osäker på vad för typ av jord du har och enbart tänker odla en planta så sätt den i färdigköpt så kallad rododendronjord.

Vill du förstärka känslan av att finnas vid Medelhavet så plantera lavendel vid vinplantornas fötter, det är en snygg kombo!

Plantor säljs krukodlade. Zilga kan planteras även på hösten, men säkrast är sen vår eller tidig sommarplantering.

Toppade plantor förgrenar sig snabbt. Foto: Kerstin Engstrand
Toppade plantor förgrenar sig snabbt. Foto: Kerstin Engstrand

Plantering, oftast består den nya plantan av en enda lång, rak stängel. Naturligtvis kan den växa vidare utan att man gör något åt den, men då brukar man få ett myller av blad och blomningen dröjer ett par år. Därför ska man beskära den nya plantan. Beskärning gör man för att tvinga fram blomning och få finare druvor. Det första året bör man enbart låta två skott utvecklas och det får man lättast om man toppar plantan. Har du redan flera skott på plantan så behåll två och klipp ner dem så att bara två blad är kvar på varje gren.

Vin griper tag i det som finns! Foto: Kerstin Engstrand
Vin griper tag i det som finns! Foto: Kerstin Engstrand

Stöd, odla staketvin antingen längs en spaljé, eller sätt i kraftiga klätterstöd. Jag använder så kallade tomatstöd, skruvade metallstänglar och de fungerar utmärkt.

Vattning, vattna vid torr väderlek, och vattna rejält – minst 10 liter per gång och planta. Jag använder mig av en rotbevattnare, en av mina bästa investeringar. Kostar ett par hundra och sparar mycket tid och vatten.

Gödsel, på våren uppskattar Zilga  en giva hönsgödsel eller väl brunnen kogödsel.

Ansning, första året som ’Zilga’ börjar blomma, låt den lilla plantan enbart ge 3–5 klasar, klipp bort alla andra blomknoppar. Ett skott bör alltså första året enbart få ge en druvklase per skott. Ja, det är tufft att klippa bort blomknopparna, men det är glömt när den första klasen skördas.

När plantan blommar (vanligen efter midsommar i zon 3) och börjar bilda klasar, klipp av det fruktbärande skottet två blad ovanför fruktklasen. Detta för att klasarna ska få mera sol.

Vin tål att beskäras hårt. Foto: Kerstin Engstrand
Vin tål att beskäras hårt. Foto: Kerstin Engstrand

Sommarbeskärning, man kan sedan fortsätta att klippa men det behövs inte, det blir vindruvor i alla fall. Det kommer snart nya skott där du klippt, och de kan klippas av efter ett blad, sidorankor utan klasar kan beskäras efter 3–4 blad. Denna sommarbeskärning kan man fortsätta med under hela säsongen. Det gör att solen kommer fram till druvorna så de mognar ordentligt. Blad som skymmer klasarna kan också tas bort.

Höst, dags att skörda. Foto: Kerstin Engstrand
Höst, dags att skörda. Foto: Kerstin Engstrand

Skörd, staketdruvan ska få växa sig stor, och ’Zilga’ ger mer och mer skörd för varje år och ju större den blir. Även om du skulle behöva skära ner den till marken så kommer den att återkomma och ge skörd. Men vänta att skörda druvorna, sorten luras lite, druvorna är blålila innan de är ätmogna. Färg brukar druvorna en normal sommar få redan i början av augusti, men det tar ett par veckor till innan druvorna verkligen är mogna. Zilgadruvorna avnjuts bäst som de är, vin gjort på dem kan bli beskt. Jag gör druvsaft av dem, helt enkelt råpressad druvsaft som smakar bäst dagen efter pressningen och så ska den vara kylskåpskall. Överskott fryser jag in i små flaskor. Viktigt när man gör vin eller saft är att kärnorna inte ska krossas, då blir vinet/saften beskt. Läs om hur jag gör råsaft, klicka här.

En planta kan efter några år ge hela 15 kilo druvor.

Skulle nattfrosten komma innan druvorna är mogna kan du täcka dem med en gammal filt. Eller klipp av skotten med druvorna och ställ dem i vatten inomhus.

Maj månad och bladknopparna håller på att svälla. Foto: Kerstin Engstrand
Maj månad och bladknopparna håller på att svälla. Foto: Kerstin Engstrand

På hösten, i slutet av november, början av december är det dags att beskära igen. Då genom att klippa ner all sommarens nytillväxt till 50 cm. Det är ganska lätt att se vad som är nytillväxt, de rankorna är mjuka. De gamla rankorna är vedartade.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Man kan beskära även senare under vintern men vänta inte för länge, på våren när saven stiger “blöder” plantan lätt. Den överlever det men det kan lätt bli inkörsport till sjukdomar.

Snäckor går gärna upp på vinrankan men skadar den inte. Foto: Kerstin Engstrand
Snäckor går gärna upp på vinrankan men skadar den inte. Foto: Kerstin Engstrand

Sjukdomar och skadedjur, staketdruvor får sällan angrepp. Det kan hända att skott, blad och druvor får en gråaktig hinna. Den orsakas av vinmjöldagg. Druvorna utvecklas inte då, utan stannar i utveckling. Ta bort angripna delar, och lägg dem i soporna, eller bränn dem. På våren kan man behandla hela plantan med bikarbonatlösning, tillsätt 2 teskedar bikarbonat och 2 teskedar vanlig flytande såpa (gul eller grön spelar ingen roll, det är samma sak) i en liter vatten. Lösningen sprayas på hela plantan.

Snäckor klättrar ibland upp i plantorna men brukar inte göra någon skada.

Däremot händer det att fåglar försöker provsmaka druvorna!

Läs också om hur du gör råsaft av dina druvor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten 2018 är evighetsblommornas och gräsen tid. De är supertrendiga i all inredning och vi har naturligtvis redan skrivit om dem. Här få du en samlad bild av alla våra artiklar, de är sex i antalet. Om hur du torkar dem, hur du odlar dem och hur du bäst använder dem! Klicka på länkarna så kan du läsa respektive artikel. Och som vanligt är det helt gratis att läsa.

Om pampasgräs

Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand
Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand

Glansmiskantus

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Eterneller, sommaren som varar hela vintern

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Slottet blommar upp, och sätter en trend

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så lyckas du, skörd och torkning av eterneller

Klotamarant.  Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand

Life in Death, en stark upplevelse (om utställning i Kew gardens vintern 2017/2018 där 300 000 evighetsblommor användes.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård

Vad var det för träd som Sir David Attenborough planterade i Göteborgs Botaniska trädgård? Jo , det var en magnolia, en mycket röd sådan. Här kommer Göteborgs Botaniska trädgårds berättelse om varför just denna magnolia blev planterad:

Den hittades första gången av engelsmannen Ernest Henry Wilson,  en av världens mest kända växsamlare. Han reste mycket i Kina och därav hans smeknamn, ’Chinese Wilson’.

Under sina resor skrev Wilson dagbok. En anteckning handlar om just den dagen som han i en kinesisk dalgång stod inför åsynen av flera vackert rosaröda och vita magnolior. från dessa träd kom han senare att samla in frön. De sändes per post till plantskolan Veitch Nursery i sydvästra England.

Dock, skrev han aldrig dalgångens position. Dessutom blandades fröna ihop.

Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård
Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård

När Veitch stängde sin plantskola blev det en mycket världsberömd utförsäljning där många av Wilsons insamlingar fanns med. En av dessa plantor var från Wilsons magnoliainsamling och det visade sig vara en fantastiskt vacker rosaröd.  Det unika med just denna purpurrosa magnolia är att den är rosa både i knopp och blom, inte som andra där endast knoppen är helt rosa men blomman är betydligt ljusare vilket gör att de tappar i sin blomfärgning.

Botanist Henrik Sjöman och hans kollega Erland Ejder (Sveriges Magnoliagrupp) kunde inte släppa tanken på dalgången med de röda magnoliorna. 2007 drog de igång ett forskningssamarbete med bland andra Sveriges lantbruksuniversitet och kinesiska forskare. De kinesiska forskarna började letandet  som underlättades med att de spred ett rykte, ett rykte om en belöning till den som kunde berätta var dalgången låg. 2008 anslöt de svenska kollegerna till expeditionen och en dag fann man en röd magnolia, men en odlad. Efter en lång resa upp i bergen i närheten öppnade sig en dag en dalgång skimrande i rött. Man hade hittat den!

Idag, sex år sedan, finns denna sprengermagnolia, Magnolia sprengeri med exceptionellt vackert rosaröda blommor i odling i Sverige och det är just en sådan purpurröd skönhet planterades den 6 september 2018 av David Attenborough och Henrik Sjöman i Botaniska trädgården i Göteborg. Hur det gick till kan du se här.

Senare i höst kommer en specialartikel om Kerstin Engstrands samtal med Sir David Attenborough.

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

I minst 125 miljoner år lär magnolians blommor bevarat sin inre struktur och därmed överlevt dinosaurierna. Vad kan då inte vara en mera lämplig växt för Sir David Attenborough att plantera när han den 6 september 2018 besökte Göteborgs botaniska trädgård. Han har nämligen givit namn till Attenboroughsaurus conybeari, en utdöd fisködla som man kan beskåda en modell av på Natural History Museum i London. Den levde för cirka 200 miljoner år sedan.

w151142

Det blev en sprengermagnolia som du kan läsa mer om här.  Och så här gick det till när Sir David Attenborough tillsammans med botanist Henrik Sjöman planterade denna unika växt. De var ett samspelt par! Och Sir David, som i år fyllde 92 år, var lika vig som Henrik.

Henrik Sjöman förbereder:

 

Sir David har planterat träd förut, det märks.

 

Och tydligen ska man slå klackarna i jorden, vilket Sir David snabbt gjorde.

 

Vill du också ha en magnolia i din trädgård? Läs gärna vår artikel: Förförd av magnolia. eller Så lyckas du med magnolia”.

Senare i höst kommer en artikel om vad jag pratade med sir David om!  Som enda trädgårdsjournalist fick jag glädjen att språka med honom. Och ämnet vi talade om tror jag kommer att förvåna många!

Text och foto: Kerstin Engstrand

5 x 1 liter toppdress noga fördelade i högar på en yta av en kvadrat meter. Foto: Kerstin Engstrand

September är utmärkt tid för att fräscha upp gräsmattan.  Nu har det regnat och gräset har i alla fall nästan hunnit ikapp efter sommarens långvariga torka. Om du har några kala fläckar i gräsmattan går det nu lätt att få dem grönare.

2018 bjöd på en tuff vår och sommar för våra gräsmattor. de har tagit sig ganska bra men mångas ser ut så här. Foto: Kerstin Engstrand
2018 bjöd på en tuff vår och sommar för våra gräsmattor. de har tagit sig ganska bra men mångas ser ut så här. Foto: Kerstin Engstrand

September månad bjuder på svalare väder och mera fukt vilket gör att kompletteringssådd fungerar bättre. Man brukar säga att det blir en riktig spakur!

Det är toppdress man gör. Toppdress, också kallat för gräsmattedress, dressjord eller liknande  är också beteckningen på en särskild jordblandning just för detta ändamål. Toppdressjordar innehåller både torv och sand och bidrar till att gräsmattan lättare håller kvar fukt.

Man brukar rekommendera att toppdressa gräsmattan vart tredje år. Det kan göras nu på hösten men också på våren. Samtidigt som man toppdressar kan man passa på att jämna ut ojämnheter.

Det går även bra att kompletteringsså i toppdress, eller förbättringssådd som man även säger. Förbättringsådd är något som man kan göra varje år om mattan är gles.

Så här gör du:

  1. Klipp gräset
  2. Ta bort eventuella ogräs.
  3. Kratta bort gammalt gräs. Det blir mer än man tror! Oftast ligger gammalt, visset gräs som ett filtlager i botten.
  4. Luckra gärna också upp jordytan i de delar som är helt kala.
  5. Lägg ut ett tunt lager toppdress, 1 – 2 centimeter. Toppdressen ska ner mot jorden, det ska inte ligga ovanpå gräset. Lättast är att först fördela i högar  om en liter, totalt 4 – 5 liter per kvadratmeter beroende på fabrikat, läs vad som anges på förpackningen. Man kan också öppna påsen uppe i toppen och dra ut innehållet över ytan. Det går fortare och blir oftast lika bra som att lägga ut högar om en liter.
    5  x 1 liter toppdress noga fördelade i högar på en yta av en kvadrat meter. Foto: Kerstin Engstrand
    5 x 1 liter toppdress noga fördelat i högar på en yta av en kvadratmeter. Foto: Kerstin Engstrand

    Vanligen räcker 40 liter toppdress till 8 kvadratmeter. Sprid sedan ut högarna med en räfsa eller piassavakvast.

    Vi föredrar att räfsa ut toppdresslagret. Det är enklare.

  6. Så nytt gräs i toppdresslagret.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Gräsfrö. Foto: Kerstin Engstrand
  7. Vattna sådden om det blir torrt, särskilt om det också blåser starkt. Blåst torkar ut. Men vattna försiktigt, annars flyter gräsfröna iväg!

    Text och foto: Kerstin Engstrand

Korallpions fröställning. Foto: Kerstin Engstrand

Augusti och september bjuder på små underverk Aldrig är krasse och ringblommor så vackra när förgängelsens tid börjar närma sig. De är nästan genomskinliga men ändå självlysande. Det är som de vet att snart kommer frosten att nypa dem så hårt att deras spänstiga kronblad blir till en sladdrig, oformlig massa. Våra käraste trädgårdsblommor kämpar på in i de sista för att säkra nästa års avkomma.

Krassens fröer kan man lägga in som kapris!  Foto: Kerstin Engstrand
Krassens fröer kan man lägga in som kapris! Foto: Kerstin Engstrand

Tittar man noga ser man att nästan alla har fröställningar. En riktigt vacker, torr, klar höstdag med mycket syre i luften är det speciellt roligt att förbereda nästa års sådd. Känslan att samla in sina egna fröer är mycket speciell. Höstdagar brukar bjuda på starka dofter och ekorren inom en känns stark. Kan man känna sig närmare naturen?

Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder.  Foto: Kerstin Engstrand
Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder. Foto: Kerstin Engstrand

Man förundras över alla de märkligaste former som fröställningarna har. De är så vackra, som små konstverk i sig.  Indiankrassen bildar en spiral runt sin lite bulliga frökapsel, formationen är märklig och liknar nästan en navel. Man kan nästan se vilken kraft den får av spiralen för att kunna borra sig ner i jorden och självså sig. Pipörtens frön balanserar fint på tå med sina små balettkjolar eller är det fallskärmar? Solrosorna försöker böja ner sina frötyngda huvuden men talgoxarna är ändå där och plockar frön, ett efter ett. Tittar man närmare ser man solroskakans fina spiralmönster.

Egentligen behöver man inte samla in frön. Liksom krassen sår ringblommor sig mer än gärna själva. En gång ringblommor, alltid ringblommor. Det gäller även de flesta vallmosorter. De av talgoxen tappade solroskärnorna gror långt innan man inomhus börjat förkultivera nya. De ligger ju där i jorden och kan vänta in exakt rätt groningstidpunkt. Ibland bjuder dessa självsådda frön på de märkligaste skådespel. De kan ligga flera år och vänta på rätt tillfälle vilket många som har grävt om gamla rabatter har blivit varse om. De självsådda brukar dessutom bli mycket livskraftigare. Spara därför några fröställningar om du vill ha dem växa på samma plats även nästa år. Annars kan man samla in mogna frön för att så nästa år på en annan plats eller rentav ge bort. Fördelen med trädgård är just att man alltid har något att ge, något smått i form av några frön eller något stort i form av skörd.

Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand
Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand

Väl mogna frön är oftast bruna till svarta i färgen. Vid minsta beröring faller de lätt ur sin frökapsel. Paradisblomster har långa smala frökapslar medan många pioners kan vara färgstarka.

Paradisblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Paradisblomster. Foto: Kerstin Engstrand

 

Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand

 

Lätt att samla in!
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Nyfiken på timvisaren, läs vår artikel, klicka här. Foto: Kerstin Engstrand

Samla in vid torrt väder, en vanlig enkel papperspåse eller kuvert är utmärkt att samla in fröer i och lätt att märka med sort och insamlingsdatum. Låt påsarna stå öppna i en till två veckor tills fröerna är riktigt torra, annars möglar de lätt. De små plastpåsarna med förslutning och skrivfält som man kan finna i välsorterade pappershandlare är även de utmärkta.

Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling.  Foto: Kerstin Engstrand
Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling. Foto: Kerstin Engstrand

Ser man några riktigt åtråvärda fröställningar som man absolut inte vill missa kan man tidigt dra en nylonstrumpa över dem, knyt till och på så sätt få fröna uppsamlade.

Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand
Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa stället att förvara sin fröer är i en tättslutande burk, en vanlig bra plastburk med snäpplock är utmärkt, som sedan får stå i kylskåpets svaldel. Ett bra tips är att sortera gärna dina fröpåsar efter såmånad, det brukar underlätta väsentligt när såivern sätter in. Riktigt torra fröer kan även förvaras i frysen.

Underblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Underblomma.Läs mer om underblomman i vår artikel, klicka här.  Foto: Kerstin Engstrand

De ettåriga växternas frön är det inget problem att så nästa vår. Så fort jorden reder sig så kan man försiktigt mylla ner dem på den tänkta växtplatsen. Grundregel för nästan all sådd är att sådjupet ska vara lika med tre gånger fröets storlek. De allra minsta, som kornvallmo, är ytgroende det vill säga de sås direkt ovanpå lucker jord. Naturligtvis kan man, som naturen själv, så redan på hösten. Frön från fleråriga är däremot lite vanskligare. Här gäller det att ha kunskap om deras optimala gronings­förhållanden. En del, som julros, vill ha en period av kyla för att gro medan andra gror när som helst. Aklejor korsar sig obekymrat med varandra men så kan de nästan se ut hur som helst. De mest fantastiska skönheter uppstår med en eller flera kjolar, korta eller långa sporrar och de mest fantastiska färgkombinationer. Många aklejor gror direkt men de som normalt är vilda eller växer uppe i bergen behöver en tids kyla för att gro.

De som kräver en period av kyla sås antingen direkt på hösten eller först inomhus på våren. Inomhussådden får stå ett par dagar inomhus innan krukorna flyttas ut. Ställ krukorna i husets närhet och se till att de aldrig torkar ut, de får gärna täckas av ett lager snö.

I din egen trädgård får du samla in hur många frön som helst. Men aldrig i andras trädgårdar eller i botaniska trädgårdar, de använder sina frön till undervisning och i vetenskapliga utbyten mellan andra botaniska trädgårdar världen över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Tänk dig att ha klasar av tomater som gardiner. nej, det går väl inte. Jovisst, om du har odlat så kallade evighetstomater. De kan hänga i ditt kök ända fram till april nästa år. Och det utan att fruktflugor angriper dem.

Du behöver:

Klipp av klasarna så att skaftet blir så långt som möjligt. Foto: Kerstin Engstrand
Klipp av klasarna så att skaftet blir så långt som möjligt. Foto: Kerstin Engstrand
  • Klasar av evighetstomater, alla tomater på en klase behöver inte vara mogna men det är bra om lejonparten är det, i alla fall två till tre av fyra tomater i en klase.
  • Sortera tomatklasarna efter sort, det fungerar mindre bra att blanda sorterna. Välj enbart felfria tomater, ta bort alla som är på väg att spricka eller är övermogna.
  • Stadigt snöre, eller tunnare rep. Gör hellre flera, och mindre klasar, än en jättestor. En stor ”ögla” på 30 cm tycker jag är ett bra format.
  • Krok, eller s-krokar. Har du inga fasta krokar på lämpligt ställe att hänga upp dina klasar på så finns det suveräna s-krokar att köpa. De är lätta att haka på och finns i flera olika storlekar.

    Gula evighetstomater av sorten Yellow Piennolo di Serbia. odlade i växtzon 3 sommaren 2018. Foto: Kerstin Engstrand
    Gula evighetstomater av sorten Yellow Piennolo di Serbia. odlade i växtzon 3 sommaren 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Gör så här:

Om du inte har en färdig ställning kan du trä din piennolo på vad som helst där du kan fästa repet och där du har bra arbetsutrymme.

  1. Fäst snöret/repet i kroken, gör en rejäl ögla så att repet inte glider.
  2. Börja att lägga på några större klasar. Man behöver inte fylla en hel piennolo på en gång, det går utmärkt att lägga på klasar allt eftersom de mognar.

Gör du en piennolo som på bilden, dvs. max 30 cm hög, behövs inga mellansnören som extra stag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Häng den färdiga klasen på en sval plats, allra helst i en temperatur på mellan 10 till 15°C, men jag har haft klasar hängandes i köket, och där är det 22 grader hela vintern och det har gått utmärkt. Klasarna har varit fina ända till april månad. En sådan visade jag upp på Nordiska trädgårdar 2016:

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Tomaterna blir efter några månader lite ”rynkiga” och då blir de även sötare! Skatta efter behov, evighetstomater är utmärkta att göra tomatsås på. Och kontrollera klasarna regelbundet, ibland måste man ta bort någon som blivit dålig. Och nej, jag har aldrig fått fruktflugorna i mina klasar!

De gula tomaterna på bilden och i filmen är köpta som Yellow Piennolo di Serbia.

Sugen på att läsa mer om vintertomater, piennolo?

Nu vet vi sorten på Kerstins piennolotomat

Piennolo, Söderns hälsosamma guld

5 vintertomater som går utmärkt att odla i en pallkrage

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ljusblått hav av blommor! Foto: Kerstin Engstrand

Kryddhyllan är full av kryddor från världens alla hör men en krydda är numera nästan omöjlig att få tag i och det är kyndel!

Den franska kryddblandningen Herbes de Provence är en blandning av rosmarin, kyndel, oregano och timjan. Men att hitta ren kyndel är numera inte lätt! På 1980-talet var det inga problem, då fanns kyndel i nästan varje matvarubutik, men inte längre.

Kyndel kallas också för bönkrydda. Än idag kan man även höra äldre kalla kyndel för fattigmanskrydda. Detta då den används till bönor och kål. Jag använder den främst när jag mjölksyrar bönor. Kyndel, har förutom den fina smaken, också en bra egenskap, den balanserar gaser i magen som oftast bildas då man äter mycket bönor och kål. I Tyskland benämner man kyndel som just Bohnenkraut men den är också bra i korv om man nu gör egen sådan, och faktiskt även i köttfärssås.

Satureja efter satyren i den grekiska mytologin, som lär ha haft både bockfot och svans! Du känner säkerligen igen en satyr, den brukar avbildas runt vinets och fruktbarhetens gud,  Dinoysos. Man lär ha offrat just kyndel åt guden Dinoysos, för kyndel anses även stimulera kärlekslivet!

I trädgården odlas vanligen sommarkyndel och vinterkyndel.

Satureja hortensis är det  vetenskapliga namnet för sommarkyndel som oftast anges som en ettårig växt. Den har också en starkare smak än vinterkyndel, Satureja montana. Sommarkyndel är lätt att så, det kan du göra direkt i trädgårdslandet, men det kan ta lite tid innan fröna gror, ibland upp till hela tre veckor.

Vinterkyndel är perenn och dess blommor är ljusare än sommarkyndelns. Även vinterkyndel kan man fröså. Båda brukar finnas som plantor i välsorterade trädgårdsbutiker.

En klar fördel att man ”måste” odla kyndel är att det är en vacker växt! I augusti börjar den blomma och bjuder då på ett vackert flor av svag lavendelblå blommor. Blommorna är så små men många! Och de älskas av bin. Bladen är rikt mörkt gröna. Kyndel trivs i rabatten, i stenpartiet och även i lunden! Blir ca 30 cm hög.

Det finns även stenkyndel som du också kan fröså. Fröna ska ytsås, antingen på våren eller också på hösten. Stenkyndel, Clinopodium nepeta, blir lägre än sommar- och vinterkyndel, och har inte samma fina smak som sommar- och vinterkyndel.

Som alla kryddväxter vill kyndel växa i full sol. Jorden ska vara mager och väldränerad. Gräsmattejord är suveränt. Ingen näring ska ges.

Förutom bladen kan man även använda blommorna, lättast är att nypa av några blomtoppar. Kyndel blommar på höga flerdelade ax.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...