Eller kameliablommande balsamin, den var förr en vanlig sommarkrukväxt, numera en växt som brukar hamna i kategorin mormorsväxter. Men mormödrar ska man inte underskatta!
Idag finns sällan plantor att köpa så man får dra upp själv från frö. Och det går alldeles utmärkt. Många fröfirmor har den i sitt sortiment.
Det är en rakryggad växt vars stjälk i regel går i rubinrött. Blommorna sitter längs stammen, i bladvecken och de är antingen enkla eller dubbla. Och som de doftar!
Rosenbalsaminens stjälk är vackert rubinröd. Stjälkar, blad och blommor går att äta! Foto: Kerstin Engstrand
Impatiens balsamina är dess vetenskapliga namn. Fröna är ganska små, hårda och svartbruna. Det är en billig växt att dra upp, varje påse har gott om fröer och priset brukar även vara bland de billigaste fröpåsarna.
Så dem inomhus, dvs förkultivera, i såjord, kaktusjord eller i pluggar. Oftast trivs de även i vanlig krukväxtjord. Jag brukar så dem i april-maj. Fröna kan ta tid på sig att gro, ibland hela tio dagar, ibland hela 20. Men de gror så misströsta inte.
Därefter bör småplantorna stå ljust men svalt, annars ränner de i väg. Om du har ett ställe som har en temperatur av 18 – 20 grader är det suveränt, annars kan man ställa sådden när fönsterrutan och då i ett läge där solens strålar inte träffar dem.
Balsaminer vill ”avhärdas”, dvs rastas utomhus i en veckas tid, och då successivt allt längre tid ute innan det är dags att plantera ut dem. Det sker när frostrisken är över och för exempelvis Stockholmsområdet är det oftast runt den 10 juni.
Rosenbalsaminens blad är ätbara. Foto: Kerstin Engstrand
I början går det lite långsamt, men plötsligt så har plantorna fått fart och på sensommaren, i augusti blommar de i regel för fullt och har förgrenat sig. Det finns flera olika sorter och i färgerna vit, rosa, rött, rödvitt och lila. Höjden är mellan 60 och 75 cm. de brukar klara sig utan stöd.
Man kan även toppa några plantor för att få ännu buskigare exemplar men i regel så förgrenar sig plantorna av sig själva.
Rosenbalsamin trivs tillsammans med andra växter i en stor kruka. Foto: Kerstin Engstrand
Därefter blommar de intensivt tills första frosten nyper dem. Men då har vi i regel ätit upp dem! Ja, du läste rätt, rosenbalsamin är en utmärkt växt att anrätta. recept hittar du här. Så därför många så att du ha gott om plantor. Den är även fin som krukväxt eller i balkonglådan och förstås i klassiska lerkrukor.
Frökapslar på väg att mogna. Foto: Kerstin Engstrand
Visste du att denna sköna växt förr kallades för plåsterträd? I England kan man se den kallad för Touch Me Not, för liksom sina övriga släktingar så spricker de mogna frökapslarna upp vid beröring. De sprätter iväg fröna. Men rosenbalsamin ska inte förväxlas med jättebalsaminen som är rubricerad som invasiv, och som också kallas för sprätt iväg.
Rosemary Verey (1918−2001), brittisk trädgårdsdesigner, odlare, visionär och matematiker. Hon var världsberömd och gav ut flera böcker. Barnsley House i Gloucestershire var hennes hem, och till trädgården kom flockar av trädgårdsintresserade för att se hennes skapelse. I hennes trädgård lärde man sig alltid något nytt. Rosemary hade öga för kombinationer och hon förde in en ny sinnlighet i trädgårdsvärlden. Det var efter sin makes död som hon tog steget och blev professionell trädgårdsdesigner. Innan dess hade hon tagit bort sin svärmors rabatter för att barnens hästar skulle få bättre plats…
Rosemary Vereys Barnsley House återfanns även som pussel.
Rosemary Verey designade flera trädgårdar åt män, och mycket kända sådana, bland andra dåvarande prins Charles, numera kung Charles III och sir Elton John. För prins Charles skapade hon bland annat en timjangång och för Elton John en Alhambrainspirerad trädgård. På Barnsley skapade hon en broderiträdgård, en mycket modern köksträdgård, ett magnifikt tempel och otaliga fina plantkombinationer. I omgångar skulle växterna blomma och alltid fanns det något som drog ögat till sig.
Perfektionisten som tänjde gränser
Rosemary Verey, hon älskade denna duvblå färg. Bilden är tagen år 2000. Hon uppmuntrande mig mycket och inte nog med det, hon var även väldigt lik min egen mor i utseende! De var nästan lika gamla. Foto: Kerstin Engstrand
Hennes trädgård var den första moderna drömträdgården efter Vita Sackville-Wests Sissinghurst. Hon återuppväckte den slumrande engelska trädgårdsstilen och skapade en egen cross over-stil mellan engelsk mormorsträdgård och de strama franska och italienska trädgårdsidealen. Man brukar säga att en trädgård dör med sin ägare. Det kommer aldrig Barnsley att göra, då Rosemary kom att skapa en unik trädgård där hennes svärmors rabatter en gång låg. Ett tag förvaltades hennes arv av den lokala puben som köpte egendomen efter hennes död. Numera är själva Barnsley House hotell, The PIG in the Cotwolds.
Ruiner
Foto: Kerstin Engstrand
Ruiner och rosor har väl alltid bedårat oss. Eller blåregn och ruiner. Redan på 16- och 1700-talen prydde man sina trädgårdar med antika fynd. Verkligt antika, ofta kom de från Italien eller Grekland. Har man inte en äkta ruin, staty eller rentav tempel kan man ju skapa en kopia. De kallas follies och är vanliga i brittiska trädgårdar. Oftast har de en funktion − att påminna om alltings förgänglighet. Engelska follies är sällan äkta, ibland är de helt galna nya skapelser. Eller vad sägs om att ha ett tak som ser ut som en jättelik ananas? En folly är en byggnad vi inte förstår och inte ska förstå. Närmsta svenska motsvarighet är en fåfänga, men den brukar aldrig vara lika galen.
I Barnsley House trädgård finns ett doriskt tempel – från 1787, och det stod ursprungligen i en annan trädgård. 1962 fick Rosemary Verey det som gåva. Det kom nermonterat i delar, alla ordentligt numrerade. Det blev ett av hennes favoritställen. Där satt hon och hennes man så ofta de kunde. Och framför den anlade hon en groddamm som gjorde platsen magisk. Templets vitkalkade innerväggar speglar sig fortfarande i dammen och svalorna kommer flygande för att dricka vatten. Och från templet går en av trädgårdens många siktlinjer (vistas), just denna passerar dammen och slutar långt borta vid en mur. Och där vid muren finns en liten fontän, i form av en groda.
Foto: Kerstin Engstrand
En mer modern folly är den klarblå grind som hon placerade mitt i en rabatt. Ingen stig leder till grinden, för grinden är klätterstöd till en lika blå klematis. Humor hade hon också. Även i sitt orangeri skapade hon moderna kopior, som den snäckgrotta som också var en fontän. Inspirationen hittade hon i de italienska renässansträdgårdarna där en grotta symboliserar antikens heliga källor. Rosemary Verey tog ut svängarna på ett underbart lekfullt sätt.
En trädgård skulle också ge näring till själen, menade hon. Och en trädgård skulle växa fram långsamt, i takt med sin ägare.
Templet och grinden är två goda bevis på att hon lärt av en annan mästare, Russel Page. Han betonade alltid att enkelhet är elegansens främsta princip. Samt att allt man placerar i sin trädgård ska vara ett naturligt komplement till helheten och inte något som skapar förvillelse.
Gullregnsgången
Rosemary Verey älskade pussel och flera av hennes motiv är egna från den egna trädgården. Som här den berömda gullregnsgången.
Rosemarys mest kända skapelse, flitigt kopierad världen över, kom till när hon fick en idé att till sin och makens 25-åriga bröllopsdag göra ett minnesmärke i växter. Silverbröllopet blev tolkat i guldgult och lila, en kejserlig kombination. Fröet till gullregnsgången började gro när Rosemary läste Russel Pages bok Education of a Gardener. Längs en gång skulle det guldfärgade gullregnet med sina långa, eleganta blomkolvarna böja sig ner mot marken. Men Rosemary kände att det behövdes något som mötte dem nerifrån jorden. Annars, som hon sa, kunde gången bli en ledsen gång. Här behövdes glädje och färg.
Vad gjorde hon? Jo, hon rådfrågade en av sina holländska lökleverantörer, Van Tubergen. ”Vilken växt blommar samtidigt som gullregnet och kan komplettera dess prakt?” Svaret hon fick var allium, av sorten kirgislök. Mer än 800 kirgislökar sattes och resultatet blev exceptionellt. Tio är antalet gullregn, fem på vardera sidan om gången. Under tre veckor, från mitten av maj till början av juni, blommar de och kirgislökarna. Hos oss blommar båda vanligen några veckor senare.
Innan denna färgfanfar slår ut har gullregnsgången lysts upp av den tidiga vårblomningen, främst av vita blommor som vita julrosor och snöklockor. Och strax innan kirgislökarna blommar har vita poetnarcisser och röda darwintulpaner dragit blickarna till sig. Efter denna intensiva blomning tar funkior över som en lugn, grön matta.
Som en solid, trygg ryggrad ligger själva gången där i mitten, belagd med sten. Men det är inte vilken stengång som helst. Rosemarys make David förde med sig stenarna från grevskapet Pembrokeshire, som han ibland passerade i sitt arbete. Varje gång tog han med sig några stenar från stränderna. De sattes i cement och sakta men säkert växte gången fram. Den är gjord i fyrkanter − en fyrkant lika med en resa − och inte två fyrkanter är lika. En enda sak tyckte Rosemary blev fel, gången var lite för smal för att vara perfekt.
Rosemarys gullregnsgång blev lika känd som Vita Sackville-Wests vita trädgård och en inspirationskälla för trädgårdsägare över hela världen. Många, många har sagt: ”Det här kan vi göra hemma.” För den är lätt att också göra i miniatyr, ett gullregn och några alliumlökar räcker.
Foto: Kerstin Engstrand
Gullregn tillhör familjen ärtväxter. Den som vi har i våra trädgårdar är i regel en hybrid mellan alpgullregn och sydgullregn. En hybrid som har rikligare blomning och längre och tätare blomklasarna, upp till 30 cm, än de vilda sorter som växer i södra Europas bergstrakter. Köper man ett gullregn idag är det klokt att välja sorten ’Vossi’ som blir maximalt 4 meter högt och knappt sätter några frön alls. Hela växten innehåller ett giftigt ämne, alkaloiden cytisin, och därför har man tagit fram sorter som inte sätter frö. Gullregn trivs bäst i näringsrik, gärna kalkhaltig jord och i soligt läge. Finns enbart i gult och blommar beroende på växtzon och försommarens ankomst i slutet av maj eller början av juni. Härdig upp till zon 4 och brukar aldrig beskäras.
KirgislökFoto: Kerstin Engstrand
Allium År 1993 slog allium igenom med dunder och brak. Då visade alliumodlaren Rupert Bowlby sina allium i en monter på Chelsea Flower Show. Han hade gjort samma sak i 25 år men inte på samma spektakulära sätt. Idag är allium en klassiker i den romantiska trädgården, gärna tillsammans med akleja. Allium, matlökens eleganta släktingar, lyser som uppochnervända utropstecken när de blommar. Oftast är blommorna lila men det finns allium med vita, rosa, gula eller blå blommor. Om en rabatt saknar det där lilla extra är oftast några allium en bra lösning.
Kirgislök, azurlök, stäpplök … bara namnen fascinerar. Till det stora släktet allium med flera hundra arterhör en rad dekorativa arter. En sak har de alla gemensamt − doften. I äldre trädgårdslitteratur finner man sällan allium nämnd för sitt prydnadsvärde, däremot brukade de rekommenderas som effektiv avskräckare mot sork och möss. Allium får dessutom vara i fred för rådjuren. Alla allium lär gå att äta och namnet kommer från det keltiska ordet ”al”=het, brännande. Allium är mycket härdiga förutsatt att de växer på en väl dränerad växtplats.
Kirgislöken är den som man oftast ser i våra rabatter då den länge har rekommenderats som sorkavskräckare. Med sina apelsinstora, rödvioletta bollar på ca 80 cm höga stjälkar i maj−juni liknar den en mindre jättelök.
Hörn en specialitet
Om Beth Chatto hade full stop plants som sin specialitet så var Rosemary Vereys hörnplanteringar. Enkla men effektfulla som jättedaggkåpa eller mera sofistikerad som revsuga, echeveria och ormbunkar. Lika lätta att kopiera som gullregn med kirgislök.
Foto: Kerstin Engstrand
Läs också om Rosemarys smarta knep att odla potatis på elegant sätt och på en och samma gång få tidig potatis.
De snäckor som finns i våra trädgårdar är oftast den stora vinbergssnäckan och den mindre lund- respektive trädgårdssnäckan. Vinbergssnäckan är en fridfull varelse som inte orsakar mycket skada. Vinbergssnäckan, Helix pomatia, är vår största art och trivs i våra trädgårdar. Det matta grå eller gulbruna huset kan bli 5 cm brett och högt. När skalet börjar bli grått är det avskavt pga av ålder. Vinbergssnäckan finns lokalt i Götaland och Svealand och kan bli mycket gammal, man talar om hela 20–35 år! Man har hittat en 37 år gammal vinbergssnäcka i Sverige. Den har också funnit här i Sverige under många hundra år, först kom den till klostren då den var klassificerad som fisk, och tillåten att äta under fastan. Också känd som ”escargots” eller att man äter ”sniglar”. Numera är det sällan vinbergssnäckan man då får utan den odlade fläckiga vinbergssnäckan. Får du den “äkta” så är det i regel vildinsamlade.
Enda obehaget den medför är när man trampar på den. I regel klarar den det bra, skalet är hårt utan oftast är det yngre snäckor vars skal går sönder när man trampar på det. Den åstadkommer ingen större skada. Snarare tillför den en viktig dimension i trädgården, en trädgård utan vinbergssnäckor är liksom ingen riktigt trädgård.
Huset på ryggen
Foto: Kerstin Engstrand
Utan sitt skal kan snäckan inte överleva, den torkar ut och dör men den kan laga en mindre skada i skalet. Skalet bildas genom att kalk avsöndras från körtlar på vissa partier av kroppsväggen. Det växer på två sätt, till sin tjocklek och i storlek. Tjockleken skapas när kalken avlagras på skalets insida. Storleken, diametern, skapas i en tillväxtzon kring öppningens kant. Spiralformen på ”huset” bildas genom att de körtlar som ligger an mot öppningens yttre kant avsöndrar kalk snabbare än de som ligger an mot öppningens inre kant. Om snäckan får mycket mat växer ”huset” fort. Om den svälter så blir ränderna smala. Under vintern växer inte skalet alls. Man kan se tillväxterna tydligt, som årsringarna hos träd. Om man ritar en linje med en vattenfast penna alldeles i kanten på skalet vid öppningen och sedan väntar en vecka eller längre kan man se att skalet har växt förbi linjen.
Snäckorna lever av bredbladiga saftiga örter, och gärna grönsaker, sallad till exempel. Lupiner tycker de också om, liksom jättestäppliljans blad. Trädgårdssnäckan har en förkärlek för stäppsalvia.
Även för snäckor är torka dess största vanliga bekymmer. Därför kan du se dem sitta indragna i sitt skal uppe i träd, på en sten eller en växt, rentav på husfasaden. De sitter som fastklistrade och vilar, inväntande fuktigt väder. När en snäcka drar in sig i sitt skal drar den in huvudet först. Känner den sig mycket hotad drar den in foten och drar för manteln över öppningen. När den kryper ut gör den tvärt om, huvudet kommer ut sist.
Hermafroditer
Parandes vinbergssnäckor, observera att skalet är upp och ner. Foto: Kerstin Engstrand
Även landsnäckorna är hermafroditer, tvåkönade, både hane och hona på en och samma gång. Både spermien och ägg finns i deras könsorgan. Trädgårdens snäckor blir normalt könsmogna vid tre års ålder. De är riktigt söta när de parar sig. Med känselspröten berör de varandra på huvudena, tills kropparna ligger tillsammans. Vinbergssnäckorna reser sig, och vaggar. Detta kan pågå länge, i ett par timmar, helt öppet i din trädgård.
Ägg
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Till skillnad mot mördarsnigeln så lägger snäckor sina ägg nere i jorden. Sex till åtta veckor efter parning är äggen färdiga att läggas. Då letar snäckan upp en skyddad plats med lös jord där hon gräver ett hål med foten. Hålet är konformat, och hon lägger 30–60 ägg per gång. Äggläggningen kan ta en hel dag. Därefter täcks hålet till och syns inte längre. Man kan misstänka att en snäcka håller på att borra hålet när snäckan ligger på samma plats en längre tid. Lyfter man på den ser man hålet under snäckan.
Ägg till snäckor. Foto: Kerstin Engstrand
Man ser redan tidigt på äggen att detta är en snäckas ägg. De är vita och genomskinliga. Lund- och trädgårdssnäckans ägg är cirka 2 mm, vinbergssnäckans ägg cirka 5 mm stora. I två veckor ligger äggen i gropen. Snäckan syns tidigt. Efter tre veckor är de klara. Den första tiden som liten unge är också skalet transparent. Det har bara två varv, som fullvuxen kommer den att ha fyra till fem varv.
Övervintring
Stängt för säsongen! Foto: Kerstin Engstrand
När vintern nalkas gräver snäckorna ner sig i jorden, i en lövhög eller i din kompost. Där sover den sött. Öppningen i vinbergssnäckans skal täcks till av ett skyddande kalklager, ett lock. Ju kallare det blir, desto tjockare gör den locket. Andra snäckor klarar övervintringen utan lock.
På våren knäcker vinbergssnäckan locket med foten och kryper iväg. Då hittar du locket på marken, det ser ut sim en oval svamphatt som ligger upp och ner. Snäckorna vaknar vid samma tidpunkt som sniglarna, när jordtemperaturen håller +4 grader. De brukar vara allmänt synliga när det är +8–+10 grader i luften.
Sommaren 2024 har varit ett verkligt snigelår. I slutet av augusti kom ett nytt larm, den gröna källarsnigeln hade hittats inne i Göteborg, i Kungsladugård och genast blev den en ny klickmaskin.
Som tur var bara enstaka exemplar och det har hänt tidigare. Sommaren 2021, 20 juli 2021, hittade Mikael Andersson två stycken och även då inne i Göteborg, dock på annan plats än 2024 års fynd. Mikael är en av Sveriges främsta trädgårdsexperter och det var tur att det var han som då gjorde fyndet. Han förstod direkt att detta är en snigel vi inte ska ha i Sverige. Den ena hann han fånga in men den andra smet sin väg. Som du ser på bilden är den svår att se på mossa! Och sniglar är faktiskt mycket snabbare än man kan tro.
Mikael återkom dock flera gånger till fyndstället utan att hitta den andra. Men han lade ut ferramol (ett snigelgift) där den andra hade synts till så troligen har 2024 års fynd annat ursprung.
Grön källarsnigel, Limacus maculatus (Kaleniczenko, 1851), är enligt Artfakta en relativt stor snigel, 8 till 13 cm lång. Vanligen mörkt gul till gulgrön med mörkare, grönaktiga fläckar och linjer. Det vetenskapliga namnet är uppbyggt av Maculatus (lat.) = fläckig; macula = fläck; suffixet -atus = -försedd.
Gröna källarsniglar, fynd sommaren 2021 i Göteborg. Foto: Mikael Andersson
Som du ser på Mikaels bilder från fyndet 2021 kan den se både elegant och plufsig ut. Mikael lämnade in exemplaret till Göteborgs Naturhistoriska museum där den efter en sista tur i det gröna numera finns i sprit. Där bekräftade Ted von Proschwitz att det var just en grön källarsnigel.
Troligen har den kommit till Sverige via plantor eller jord.
Grön källarsnigel anger Artfakta att den är mycket lik gul källarsnigel, Limacus flavus, som dock ska vara slankare. Gul källarsnigel namngavs redan år 1758 av Linné. Artfakta har uppgifter om att den är funnen i Sverige fyra gånger: matkällare, Göteborg, Västergötland (1870), två gamla källare i Landskrona, Skåne (1959; där kvar fram till mitten av 1970-talet) och ett restaurangkök i Göteborg (2009).
Båda är vanliga i England. Där det är många som just har dem i sina källare. Det finns de som anger att har du problem med spindlar i källaren är den även en trevlig miljö för dessa sniglar. Dock, mina vänner uppskattar dem inte, de är obehagliga att plocka upp.
Grön källarsnigel funnen i Göteborg sommaren 2021. Foto: Mikael Andersson
Annars är det lövskogar som den vanligen påträffas i. Från sitt ursprungsområde, Kaukasus och kring Svarta havet, har arten med människan spridits till flera platser i Ukraina och Ryssland anger Artfakta. Själv känner jag många som har den i sina källare i England där den är utbredd vilken den även ska vara på Irland. Fynd har också gjorts i bl.a. Danmark, Tyskland, Tjeckien och Grekland. Artdatabanken anger även att arten troligen förekommer i Frankrike.
Av Kerstin Engstrand med artfakta från SLU Artdatabanken (2024) Foto: Mikael Andersson
Fläckig vinbergssnäcka. Foto: Jonas Roth/Artdatabanken
Plötsligt så händer det, först ser man en, sedan ser man många. En snäcka, fläckig vinbergssnäcka, har funnits ett tag i vårt avlånga land, i runt tio år, men på senare år plötsligt hittats i större mängder. Den verkar ha nått break-even för oss människor för att se och reagera på den. Och vårt klimat har gjort det bra för den.
Den är, jämfört med vinbergssnäckan. mindre i storlek och mörkare i färgen samt som namnet anger så är skalet fläckigt. Några har liknat dess storlek med en golfboll, vilket gäller för fullvuxna sniglar.
Flest förekomster har man funnit i Skåne, bland annat i många koloniområden, och på Västkusten. Just på Västkusten har den under sommaren 2024 ökat rejält i antal. Den finns även i våra grannländer, flest då i Danmark men än så länge enstaka fynd i Norge och Finland.
Enligt Artfakta är fläckig vinbergssnäcka, Cornu aspersum, orangebrun fläckig till färgen och den näst största landsnäckan i Sverige, med ett runt koniskt skal, som blir upp till 4 cm stort och som utsträckt (dvs när snigelkroppen i skalet visar sig) är snäckan 6 – 8 cm lång som fullvuxen. Skalet kan dock variera i färg. Kroppen är ljusbrun och den dras in i snäckskalet vid fara, något alla snäckor gör, även sniglar drar ihop sig till en boll vid fara. Endast vinbergssnäckan, Helix pomatia, är större. Den kan även misstas för fläcklundsnäckan, Arianta arbustorum men fläcklundsnäckan är betydligt mindre och vanlig i hela vårt avlånga land.
Fläckig vinbergssnäcka har kort livscykel och snabb tillväxt och den odlas också för att ätas. Bilden i denna artikel är från en matmarknad på Sicilien. I trädgården äter den många växter, särskilt perenner och grönsaker. Växter som är mjuka, unga plantor, sticklingar och frösådder och då äter den hål i både bladverk, stam och blomdelar. Som alla snäckor är den duktig på att klättra och glider fram på sitt slem och lämnar därför silvriga slemspår efter sig som i solen glittrar som såpbubblor.
Fläckig vinbergssnäcka på en matmarknad på Sicilien. Foto: Kerstin Engstrand
Det kan sägas att i USA heter den Common Garden Snail. Den är nämligen ursprunglig i gles skogs- eller buskmark, kalkhedar och sanddyner Västra Europa och i Sydeuropa. Men återfinns nu från Brittiska öarna över Frankrike och Iberiska halvön österut genom hela Medelhavsområdet. Och därifrån spritt sig över stora delar av världen. Fast jag som reser en del, och alltid tittar efter sniglar och snäckor, har ännu inte sett den ute i naturen men däremot att köpa i lösvikt på matmarknader.
Här i Sverige har den hittats i trädgårdar, offentliga grönområden som parker, handelsträdgårdar och på ruderatmarker. Men även bland grönsaker i livsmedelsaffärer vilket visar att den är en riktig fripassagerare, den kommer med växter, grönsaker och troligen även med jord och annat gods.
Odlas
Fläckig vinbergssnäcka är i regel den snäcka som äts då den större vinbergssnäckan är för långsam att odla fram. Smaken lär dock vara lika. Man kan köpa dem konserverade och får då skalen separat.
Då den fläckiga vinbergssnäckan är snabbväxande och dessutom förökar sig snabbare än den större vinbergssnäckan så odlas den för att ätas. Då ugnsgratinerad med mycket smör och vitlök. Det finns många odlingar i Europa och faktiskt även minst en i Sverige. De som har återfunnits i trädgårdar lär dock inte vara rymlingar från odlingar. Den är även populär att ha som husdjur!
Blir den invasiv?
Enligt artdatabanken har fläckig vinbergssnäcka låg risk för att bli en invasiv art i Sverige men den bedömningen är troligen på väg att ändras. Så ät dem eller döda dem.
Hittar du den så rapportera fyndet till Artportalen. Detta är viktigt så att vi får fram en aktuell bild hur arten breder ut sig.
Av Kerstin Engstrand Foto: Jonas Roth och Kerstin Engstrand
Enligt legenden var det den irländske munken Fiacrius som skapade den första franska köksträdgården. Var han än drog sin spade rycktes buskar upp med rötterna. En kvinna som hörde detta ansåg att det var trolldom medan biskopen beslöt att det var ett mirakel. Fiacrius tilläts behålla allt som jorden gav och idag är han främst trädgårdsmästarnas skyddshelgon. Han dog den 18 augusti år 670, rester av hans kvarlevor återfinns i många av Europas kyrkor. Han avbildas med en spade och en korg med grönsaker, ibland med en bibel och en spade för en trädgårdsmästare måste arbeta med både handen och tanken. Den 30 augusti firas hans dag. Han är också krukmakarnas skyddshelgon. Även Dorothea är trädgårdsmästarnas skyddshelgon, dessutom floristernas. Dorothea håller oftast en ros eller en rosengirlang i sin hand, ibland en korg med blommor eller frukt. Just före hennes avrättning den 6 februari år 311sände en ängel en liten gosse med en korg fylld av rosor och frukter till hennes domare, mitt i vintern. Sedan dess välsignas fruktträd denna dag. Dorothea har ingen officiell dag.
Detalj svarthuvad snigel /Naturvårdsverket/Foto: Jonas Roth
Just huvudet är mycket karakteristiskt, dess översida och tentaklerna är svarta till blåsvarta på ett mycket karakteristiskt sätt. Den är inte ny, redan 1851 beskrevs den första gången av en rysk botaniker men den är ”ny” i Sverige. Och den är kategoriserad som invasiv främmande art.
Från 2019 finns den i stor mängd här i Sverige. Det första officiella svenska fyndet gjordes i en helt vanlig trädgård i Västmanland, närmare bestämt i orten Virsbo. Där dök en snygg, elegant och ovanlig snigel upp på en farstubro. Och inte nog med det, efter första fyndet hittade man hundratals i samma trädgård och i närliggande trädgårdar vilket medförde att man antog att den måste ha funnits ett tag i vårt land. På grund av den stora mängd sniglar som då hittades tror experter att den kan ha funnits i Sverige sedan några år vilket senare bekräftades när man hittade ett foto av den från 2015.
Den 28 oktober 2019 fastställdes fyndets vetenskapligt namn till Krynickillus melanocephalus Kaleniczenko, 1851 och fick ett nytt rekommenderat svenskt namn: svarthuvad snigel. Det var en ovanligt snabb hantering, den svenska namnsättningen gjordes på knappt en vecka. Det svenska namnet är en översättning av det vetenskapliga. Melanocephalus betyder “den som har svart huvud”. Just huvudet är mycket karakteristiskt, dess översida och tentaklerna är svarta till blåsvarta på ett mycket karakteristiskt sätt.
Enligt Artdatabanken har svarthuvad snigel (Krynickillus melanocephalus) sitt ursprung i Kaukasus, Krim och Turkiet. Man vet att den är etablerad i Ukraina och Baltikum. 2024 anger Artdatabanken att den med människans hjälp spridits till Tyskland, Ungern, Ukraina, Ryssland, Vitryssland, Baltstaterna, Finland och Sverige där det första fyndet utanför ursprungsområdet var i Erfurt, Tyskland år 1994. De anger även att den har spridit sig mycket snabbt i både Lettland och Ungern. I Sverige hittades den ganska snart från södra Hälsingland, genom Gästrikland, Uppland, Södermanland, Östergötland och Västmanland till Närke samt på flera platser i sydvästra Småland och angränsande del av Halland. 2021 påträffades den även vid Buttle på Gotland.
Skiss och foto: Jonas Roth från Naturvårdsverkets sida om svarthuvad snigel.
Just nu, augusti 2024 när denna artikel uppdateras, finns den inrapporterad på Artportalen i totalt 516 fynd varav lite mer än 150 är från 2024, främst från augusti. Men det är i september till november man vanligtvis hittar den. Årets noteringar har knappt börjat. Notera att denna art är sensommar- och höstlevande. Den hittas nästan aldrig före mitten av juli. Sniglar med svart huvud som hittas tidigare än juli är nästan alltid varianter av andra arter.
Svarthuvad snigel är 4–7 cm lång med grå kropp, svart huvud och ljus ring kring andningsöppningen som ligger i bakre delen av mantelns högra sida. Till skillnad mot mördarsnigelns och andra skogssniglars som ligger långt fram. Unga exemplar av arten liknar de vuxna men den svarta färgen på huvudet är ofta inte lika stark.
Det är en mycket snygg och elegant snigel.
En viss förväxlingsrisk finns då den svarthuvade snigeln kan påminna om åkersnigel, Deroceras reticulatum men åkersnigeln är dels betydligt mindre och har inte den mörka färgen på huvudets översida och tentaklerna som den svarthuvade har. Åkersnigeln är heller inte lika bred och heller inte lika elegant.
Varför upptäcker man den då så pass sent på säsongen?
Enligt Artdataportalen lever den i sitt ursprungliga utbredningsområde i skogar och subalpina områden där man finner den i markskiktet, i murkna stubbar samt under stenar och fallna trädstammar. Inte direkt i grönsakslandet eller i rabatten alltså samt de vuxna sniglarna dyker upp först på sensommaren och hösten. Dessa vuxna individer dör i oktober MEN arten övervintrar enbart som ägg. Där har vi en stor skillnad gentemot mördarsnigeln vars ägg inte klarar svensk vinter och det är vuxna mördarsniglarna sniglar som övervintrar. Det finns flera sniglar vars ägg övervintrar i Sverige, bland annat ängssnigeln. Så den egenskapen är inte ny. Att den vuxna svarthuvade snigeln dör på senhösten, i oktober, november beror troligen att den är ”programmerad” att så göra.
Äggen är ganska små och svagt vitblåskimrande. De är svåra att hitta, den svarthuvade snigeln gräver nämligen ner dem. Detta betyder att man i första hand ska fokusera på att hitta de levande sniglarna och avliva dem. Allt för att de inte ska hinna lägga ägg. Handplockning och avlivning, fällor och snigelgift är det som gäller. Hittar du ägg kan du mosa sönder dem eller lägg dem i en hink och häll kokande vatten över dem.
De som hittat svarthuvad snigel i sina trädgårdar har bland annat noterat att den gärna äter på rabarberblad men även noteringar om pepparotsblad verkar finnas på dess meny. Så du ska även leta i de grönsaksland, rabatter och skogsområden du har på din fastighet.
Varför den svarthuvades ägg klarar vinterkyla vet man inte, men även i dess ursprungsplatsers bergsområden råder stränga vintrar.
Och det är från augusti och framåt man i regel hittar vuxna sniglar och de ska avlivas så fort som möjligt så att de inte hinner lägga ägg.
Leta, fotografera, avliva och rapportera. Varsko dina grannar om du hittar svarhuvad snigel. Det är Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet för invasiva främmande arter och information, kartläggning och bekämpning av snigeln är igång. Länsstyrelserna arbetar med bekämpning men många har 2024 drabbats av mindre budget. Ett flertal inriktar sig därför på att bekämpa äggen och anlitar bland annat specialtränade sökhundar..
Har du hittat den svarthuvade snigeln så ta en bild på den och rapportera in fyndigheten, kan göras via mobilen, till www.invasivaarter.nu eller via www.artfakta.se. Ta också gärna några exemplar i en burk och sänd in dem för säker artbestämning till Göteborgs Naturhistoriska Museum, www.gnm.se.
Detta är viktigt, mer kunskap om hur den beter sig i Sverige behövs. När kläcks äggen på våren? Vad den äter den och hur mycket? När blir den könsmogen? Det är frågor som vi måste få bättre svar på.
Var en falköga!
Förebyggande åtgärder och bekämpningsåtgärder är de samma som för mördarsnigeln. Det gäller att kontrollera växter, jord och emballage som du får hem. Och självklart samma kontroller om du ger bort eller säljer växter.
Och inget trädgårdsmaterial får dumpas i naturen, det är absolut förbjudet.
Av Kerstin Engstrand
Foton från Artfakta och Naturvårdsverket, samtliga Jonas Roth.
2024 har bjudit oss på en verklig mördarsnigelsommar. Är det något nytt? Till viss del ja, idag finns det bättre bekämpningsmedel och mer information. Även myndigheter tar tag i problemet, om än inte så omfattande som många drabbade skulle önska. Jag engagerade mig tidigt i kampen mot mördarsnigeln då jag i mitt arbete som trädgårdsjournalist mötte många trädgårds- och kolonilottaägare som mådde dåligt, så dåligt att man ville sälja och flytta. Att under en månad plocka 12 000 sniglar i sin trädgård var då inte ovanligt. Eller att för varje steg man tog en regnig dag trampade på minst 10 stycken…
Nedanstående artikel publicerades hösten 2002 för Nyhetsbyrån TT Spektra. Då hade mördarsniglarna verkligen blivit ett stort problem för många, för vissa i över tio år.
Text från hösten 2002:
Finns inte
Tidigt började man i Danmark engagera sig i bekämpningen av mördarsnigeln. Här ett intressant exempel på hur man testade att skydda sallat. Ett mindre fort hade byggts upp. Och ja, de tog sig in långt innan hönsnätet hade gått sönder. Foto: Kerstin Engstrand
Trots den torra sommaren 2002 så breder den spanska skogssnigeln (sedan hösten 2021 ändrat officiellt namn till mördarsnigel red.anm.), mördarsnigeln, ut sig i landet. Att höra att problemet är för svårt eller att man ska acceptera naturens villkor känns som en skymf om man på en månad plockar 12 000 sniglar i sin trädgård. Eller för varje steg man tar en regnig dag trampar på minst 10 stycken…
Mördarsnigeln har blivit skadedjuret som inte finns. Alla drabbade vet att den gör stor ekonomisk skada när den med sin glupska aptit på en natt äter de upp de växter som vi värderar högt, lobelia, tagetes, kryddor, tomater, jordgubbar, potatis och till och med rosor. Även yrkesodlare som plantskolor och potatisodlare är drabbade. Otaliga är de som har slutat äta potatis efter att bara fått upp stora klungor av sniglar när färskpotatisen skulle skördas. Man blir äcklad, rentav kräkfärdig. Att plocka och döda de slemmiga djuren är ingen trevlig sysselsättning. Dessutom en tröstlös uppgift, man kan inte vara borta från sommarstugan eller villatomten. Fler och fler säljer sina kolonilotter och sommarstugor för man orkar inte mer. Så det är inte bara den höga fastighetsskatten (red.anm numera fastighetsavgift som är lägre) som driver folk från sina täppor. Dessutom finns halkrisken som en hundägare uppgav när han sent på kvällen rastar hunden på kommunens mark.
Obs! reds. anm.: Du läser en text som var publicerad hösten 2002!
Hänvisar vidare
Mördarsnigeln var lika slemmig för över 20 år sedan. Bilden tagen i en trädgård i Täby, där, sen kväll, när regnet kom, kröp sniglarna fram i snabb fart. Foto: Kerstin Engstrand
Frågan om mördarsnigeln är som en katt på råttan lek. Ingen forskning bedrivs i Sverige för som försökstekniker Carl Åkerberg vid SLU i Uppsala säger:
– Det är för svårt, därför vill ingen.
Vid en rundringning till de olika verken svarar Jordbruksverket att problemet ligger hos kommuner och länsstyrelse. Snigeln är inget karantänskadedjur då den kom in redan 1975 och idag är allmänt utbredd. Länsstyrelserna kan inte göra mycket, deras verksamhet är främst riktad mot yrkesfolk. Anders Ryberg, konsulent på Länsstyrelsen Västra Götaland är mycket oroad över att privatpersoner nu går bekämpningsmedelskurser för att få behörighet att köpa in de snigelmedel som enbart får användas i yrkesmässig odling.
– Det är stor risk att de använder snigelgift som inte är tillåtet i privata trädgårdar. Medel som även slår ut tusenfotingar, gråsuggor och är giftigt för fåglar.
Samtidigt kan han förstå att de gör det. Problemet med sniglarna är för många oöverstigligt.
Naturvårdsverket anger den spanska skogssnigeln på sin hemsida om skadedjur och hänvisar till Jordbruksverket eller Miljödepartement, ja även till Socialdepartementet. Men medger att om snigeln hade blivit känd idag, med den kunskap man har och den EU-finansierade forskning som bedrivs vid universitet Graz, Österrike så skulle den omgående blivit reglerad som skadedjur. Och Miljödepartementet lämnar uppgiften att det är Naturvårdsverket som måste undersöka.
Obs! reds. anm.: Du läser en text som var publicerad hösten 2002!
Fastighetsägarens ansvar
Kommunförbundets rådgivare Arne Edholm anger att det idag (hösten 2002 reds.anm.) inte finns något lagrum som behandlar den spanska skogssnigeln (numera mördarsnigeln reds.anm.) och därför är det idag fastighetsägarens problem. Det betyder också att man har rätt att kräva att kommunen som egenskap av fastighetsägare bekämpar sniglarna på sin mark. Men flertalet kommuner tycker att problemet är för stort.
För stort problem
Samtliga instanser är faktiskt eniga. Utan att vilja bli citerade medger de att mördarsnigeln är ett nationellt problem som måste åtgärdas! Samt att en instans måste vara ägare av problemet. Mördarsnigeln har fallit mellan två stolar är en vanlig kommentar. Man är rörande eniga om att man skulle ha reagerat för över 20 år sedan. Man är oroad över att problemet blivit för stort och för svårt att hantera. Den går nu inte att utrota men kanske hållas i schack. Vad som i första hand behövs är att krav ställs att den klassificeras som ekonomiskt och psykosocialt skadedjur för att få en ägare till problemet, något som blir en uppgift för våra folkvalda att driva.
Motion avslagen
Man kan då fråga sig varför Miljöpartiets motion om den spanske skogssnigeln blev lämnad utan åtgärd? Svaret i Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2001/2002: MJU 24 är att det inte bör ankomma på riksdagen att behandla den i sak och hänvisar till aktuell forskning att identifiera tänkbara fienden till arten samtidigt som man konstaterar att den är ett problem sedan början av 1980-talet. Miljöpartiet krävde en nationell handlingsplan men krävde inte att ett verk skulle utses som ägare av problemet.
Och själv blev jag efter denna artikel citerad i en motion av C, Centerpartiet. Se bild här ovan. Det hade jag då ingen aning om. Tyvärr blev den avslagen som alla andra motioner om mördarsnigeln blivit.
Hoppet till politikerna?
Fredrik Reinfeldt, partiledare för Moderaterna framför riksdagshuset 2006. Hemma i trädgården i Täby tjänade hans barn storkovan på att plocka mördarsniglar. Foto: Kerstin Engstrand
Torgny Larsson, socialdemokratisk politiker i Tomelilla lade för ett par veckor sedan (dvs hösten 2002 reds.anm.) en lokal motion riktad till Miljö- och byggnadsnämnden i Tomelilla för att utrota den i kommunen.
– Jag ser likheter med myggen som plågar människor på andra orter, säger Torgny Larsson.
Själv har han dem nu tusen meter ifrån sig och bävar att få in dem i sin egen trädgård. Förhoppningsvis vågar nu fler politiker följa efter. För det gäller att höja rösten. Kerstin Engstrand/ TT-Spektra
Fotnot: Inför valet 2006 gjorde jag för Allt om Trädgård en enkät för de partier som då satt i riksdagen att svara på. En av frågorna handlade om mördarsnigeln. Enbart två av de olika partiernas representanter hade egna erfarenheter, det var Fredrik Reinfeldt (M), boendes då i Täby som tillsammans med sin hustru betalade barnen 50 öre styck per plockad mördarsnigel och Ronny Olander, riksdagsman för (S). Ronny svarade: “Ja, tyvärr har vi massor av dem och vi har provat alltifrån nergrävda ölfällor till bekämpningsmedel.”
Runt 2006-2007 började riksdagsmännen bli allt aktivare i att tala om vilket problem mördarsniglarna var för Sveriges medborgare.
Härkomst och utbredning
Mördarsnigeln lever i sydvästra Frankrike där man numera tror den är bördig från, där är den inget problem. Troligen är det torra klimatet som håller den i schack. Det var när den kom till Tyskland, Österrike, Schweiz, Sverige, Danmark och Norge samt Finland med fuktigare klimat som den också fick sitt smeknamn, mördarsnigeln. Den upptäcktes första gången i Skåne 1975 och i Stockholm 1988. Den har sedan snabbt spritt sig vidare och finns idag i över 900 orter och så långt upp som Norrlands kustland.
Den registrerades i Norge 1988, i Danmark 1991, i Finland 1994 och i Island 2003.
Karta: Källa Naturhistoriska museet, Göteborg från 2008. Idag, 2024 är den ännu mera utbredd
Salt är inte ett tillåtet medel för växtskydd. Klipp eller hugg huvudet av mördarsnigeln istället. Foto: Kerstin Engstrand
Vi bekämpar sniglar främst för att skydda våra växter, särskilt ätbara växter. År som är riktiga snigelår, som 2024, bekämpas de också för att många mår dåligt av dessa mängder. Dessutom är de en klar halkrisk när de sniglar runt i stora grupper på kommunens gångvägar. Det är Kemikalieinspektionen (populärt kallat Kemi) som bedriver tillsyn av de företag som sätter ut växtskyddsmedel på den svenska marknaden. Men när det gäller användning av växtskyddsmedel är det kommuner och länsstyrelser som ansvariga för tillsynen.
Ja, då är de medel som får användas så kallade växtskyddsmedel. Och då gäller det att de är produktgodkända, alternativt ska det finnas ett godkännande för allmänkemikalier som får användas i växtskyddsmedelssyfte. Innan ett växtskyddsmedel godkänns bedöms vilka risker medlet har för hälsa och miljö. Därefter ger Kemikalieinspektionen villkor för hur medlet ska användas på ett säkert sätt. Men eftersom växtskyddsmedel alltid kan innebära vissa risker för hälsa och miljö är det bra att bara använda dem när det är nödvändigt förtydligar Kemikalieinspektionen på sin hemsida. På min fråga anger Jenny Larsson, handläggare på Tillstånd\Samordning och beslut på Kemikalieinspektionen att ett sådant exempel på allmänkemikalier som får användas i växtskyddsmedelssyfte är öl. Öl får användas i fällor för att bekämpa sniglar. Mer om öl kan du läsa i artikelnDoft och fukt lockar mördarsniglar .
Metoder som kräver kemiska verksamma ämnen – och här räknas de under 2024 i sociala media mest populära ämnena salt, “dödsdeg” och vattenglas, så är de inte tillåtna, anger Jenny Larsson som vidareutvecklar: “Det finns inget godkännande. Det är heller inte tillåtet att marknadsföra produkter som växtskyddsmedel som inte är godkända.”
Sniglar dödade med salt, en mycket plågsam död. Även en snigel är värd ett värdigt slut. Förutom att det inte är tillåtet (bilden är tagen för länge sedan) så börjar sniglar dödade så här snabbt att stinka. Foto: Kerstin Engstrand
Att använda salt, natriumklorid, dvs det vi kallar för vanligt salt, i trädgården är sedan länge förbjudet. Men fortfarande anges på föreningssidor och i artiklar att man bara avråder. Det är stor skillnad på förbud och avrådan, vilket dessa självklart ska kunna. Salt medför en plågsam död för snigeln och påverkar även mikrolivet i jorden. Många drabbade med tusentals sniglar i sin trädgård tror inte att salt är förbjudet och hänvisar då ofta till att vintertid så saltas många vägar. Men där handlar det inte om växtskydd utan man gjort en avvägning om att saltning kan motverka att människor dör i trafikolyckor. Så det är inte jämförbart. Salt är som växtskyddsmedel mot sniglar förbjudet i hela EU. Salt får alltså varken användas för att döda sniglar med eller användas som en skyddsbarriär runt den egna tomten. Det enda natriumklorid får användas är mot vinmjöldagg och mot svampsjukdomar (Cladobotryum, Lecanicillium, Mycogonome) på trädgårdschampinjon. Se Jordbruksverkets förteckning.
Skärmdump från SVT:s program Trädgårdstider som man lagt ut i repris sommaren 2024. Just detta avsnitt sändes hösten 2016. Det var andra gången det året man gjorde reklam för att använda vattenglas. Programmen sänds under sommaren 2024 på nytt i SVT Play utan att SVT lagt in att det inte är tillåtet att använda.
Vattenglas, detta är intressant för flera influerare, radio, tv och dagstidningar med flera, till och med trädgårdsorganisationer rapporterar ivrigt om dessa metoder, även om “dödsdeg”. De är “klickmaskiner”. Och numera jagar alla klick – tyvärr. Och har gjort så länge. Salt och vattenglas har exempelvis förekommit i SVT:s trädgårdsproduktion Trädgårdstider som just nu går i repris – utan att man har redigerat, man har inte ens lagt in en varningsruta på de gamla avsnitten. Vattenglas förekommer i flera av programmen. Och allt som sägs i tv är ju sant – not. Direkt kom det en svans av artiklar om vattenglas. Än idag läser man om att vattenglas rekommenderas. Extra märkligt då det den andra gången SVTs Trädgårdstider hade med vattenglas konstaterade man att det inte fungerade särskilt bra. Dock, 12 augusti 2024 och SVT har fortfarande inte redigerat sina program.
Beträffande vattenglas anger Johanna Stigwall, inspektör Tillsyn\Tillsyn av bekämpningsmedel på Kemikalieinspektionen att Kemikalieinspektionen har haft flera tillsynsärenden mot försäljare och marknadsförare av vattenglas mot sniglar. Dessa tillsynsärenden bedrevs under 2017, 2018 respektive 2022 och de aktuella företagen slutade sälja produkterna.
Vid en snabb Googling den 31 juli 2024 fanns det ett företag som på sin hemsida säljer vattenglas mot sniglar. Och hittills är det nog bara jag som sedan 2016 i media påtalat att det inte är tillåtet.
Vattenglas är ett flamskyddsmedel för impregnering av cement, betong, sten och murbruk och består av vatten och natriummetalsilikat. På säkerhetsbladet anges att utsläpp till vattenrecipienter kan ge pH-förhöjning vilket medför risk för skador på vattenlevande organismer. Behandlas som farligt avfall. Det är inte godkänt av Kemikalieinspektionen att användas mot mördarsniglar, dvs. som växtskyddsmedel och får inte marknadsföras och säljas som sådant. Hur trevligt är det med en produkt som kan ge ögonskador vid stänk och där man rekommenderas att använda skyddsglasögon vid risk för direktkontakt eller stänk, lämpliga skyddskläder vid eventuell risk för hudkontakt och skyddshandskar av neopren, nitrilgummi, PVC samt andningsskydd endast i de fall aerosol eller dimma kan bildas. Märkligt att man då i Trädgårdstider ser Pernilla Månsson Colt finklädd, i bästa fall med handskar i tyg med rosenbroderier men andra gången sitter på gräset med bara ben och inga handskar, än mindre skyddsglasögon och häller upp vattenglas i koncentrerad form! Samt där står flaskan direkt i gräset. Och den andra medverkande satt bredvid i gräset barfota… Och Pernilla har matchande blått nagellack. Gulligheten förstärks av att man använder en gammaldags kaffekopp. Rekvisitan är mycket medveten, och tyvärr invaggar den tittaren till att tro att detta är helt ofarligt. Pinsamt SVT!
Detta inslag om “dödsdegen “sändes den 26 juli 2024 och lades ut även på Facebook. Det fick snabbt spridning och den 12 augusti 2024 har det delats 93 gånger och har 111 kommentarer. SR P4 Skaraborg har inte bemött påtalanden, däremot har de lagt ut receptet på nytt.
“Dödsdegen” är enligt många ett “husmorstips” som jag inte hittat upphovspersonen till här i Sverige, det vill säga vem som startade att ange deg,surdeg mot mördarsniglar. Men den har förekommit som tips på sociala media i flera år, både här i Sverige som utomlands. Troligen har tipset sin härkomst från USA från, Oregon State University Extension Service där man i försök testat deg som lockämne för sniglar. Särskilt sniglar som invaderade jordbrukares odlingar av halm och hö men även av mynta. Man serverade dem ett urval av deras favoritfödoämnen som till exempel öl, gurka, sallat, jordgubbar, tomater och hosta och lade till deg som ett alternativ. Och de gick “bonkers”, de valde alltid degen, enligt Rory McDonnell som har titeln associate professor and Extension gastropod specialist. Studien gjordes tillsammans med specialister från flera stater, från bland annat Kalifornien, Hawai med flera och fick stöd från USA:s Jordbruksdepartement och publicerades 2021. Den hade fokus på två arter, fläckig vinbergssnäcka (Cornu aspersum) och åkersnigel (Deroceras reticulatum). Vi har dem båda i Sverige. Man angav också att deg är ett billigt alternativ och ingredienserna är lätta att få tag på och att frakta. Man gjorde även en särskild poäng med att detta kunde vara ett bra och billigt alternativ för underutvecklade länder. Samt att de trodde att degvällingen kan vara effektiv i upp till en vecka.
Det är en typ av mellanting mellan välling och surdeg, gjord på mjöl, socker och jäst samt många spetsar med lite extra salt, järnsulfat eller alkohol som handsprit eller annan sprit. Många anger att det är viktigt att degen har utvecklat alkohol för att den ska locka till sig sniglar. Enligt uppgift drunknar sniglarna i denna “deg”, alternativt äter av den och sedan tar sig ut ur behållaren för att senare dö när degen jäser i dem. Uppenbart en obehaglig död, degen lär ju jäsa vidare i snigeln och alkoholen gör dem förvirrade. Det ges rekommendationer att servera dödsdegen i långpannor eller andra byttor som är ganska flata och öppna.
Igelkottar är numera sällsynta. Foto: Kerstin Engstrand
Här finns också andra aspekter, degen drar till sig andra skadedjur som råttor, igelkottar mår inte bra av att äta av den och surdeg är även skadligt för hundar och katter. Den jäser i magen.
Denna gegga, för det blir en gegga särskilt när sniglar hamnar i den, stinker även rejält. Eller som många anger på sociala media, den är effektivt men de klarar inte av stanken och hanteringen av denna stinkande massa så de återgår till att använda ferramol. Observera att lejonparten av de som skriver om degvällingen inte anger något om hur den kan påverka andra djur.
Både surdegsvällingen och salt har i år fått mycket stort genomslag och de som varnar för dem blir oftast hårt angripna. Många är i år desperata då de i år har invaderats av sniglar. Många har heller inte kännedom om de pellets som är gjorda av järnfosfat som sedan årtionden tillbaka är tillåtet att använda och ett mycket verksamt medel. Men när exempelvis Sveriges Radio gör inslag om “dödsdegen” utan motkommentarer eller varningar så förstår man att många nappar.
Johanna Stigwall fortsätter: “När det sedan gäller icke-professionell användning av växtskyddsmedel är det kommunerna som utövar tillsyn över användningen. Upplever man att någon använder ett växtskyddsmedel på fel sätt bör man kontakta tillsynsmyndigheten i sin kommun för att lämna in en anmälan eller lämna ett tips.”
Var hittar du godkända medel? Jo, i bekämpningsmedelsregistret på Kemikalieinspektionens hemsida finns uppgifter om de växtskyddsmedel som får användas för bekämpning av sniglar. Där anges det också om man får använda det som privatperson, klass 3, eller måste ha särskild behörighet.
Förutom manuell plockning och klippning av av sniglar är ferramolbaserade medel bra och även nematoder. Under juli månad 2024 började äntligen nematoder åter finnas på den svenska marknaden. De “tillverkas” bland annat i Storbritannien och Brexit satte länge stopp för export.
Det ska sägas att det är inte första gången vi haft ett intensivt mördarsnigelår. Detta är nog det tredje sedan jag började bevaka ämnet på 1990-talet. Dock är 2024 det kanske värsta, mycket för att man idag lätt kan sprida sina upptäckter via sociala media. Att många plötsligt upptäcker att gräsmattan är full av sniglar medför också att man vill ha snabbt resultat och utan att det kostar skjortan. Det har medfört att salt och surdegsvälling även kallad för dödsdeg fått stort genomslag.
Det går att hålla mördarsniglarna i schack. Under fliken “Mördarsniglar” finner du flera artiklar med beprövade tips. Och glöm inte att ställa krav på kommuner och grannar.
Övermogna äpplen, här sorten Rescue, är en verklig snigelfavorit. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns två saker som lockar mördarsnigeln mer än annat, fukt och doften av det den gillar.
Ska vi börja med fukt så räcker det med att sätta ut ett litet insektsbad, som på dagen bjuder insekter på vatten men på kvällen kommer att locka till sig sniglar. Vad händer då med dem? De badar gärna och du kan plocka upp dem för oskadliggöra dem. Jag har ett sådant bad i närheten av ett stort område med marktäckare och det fungerar bra. Marktäckare som nävor och daggkåpa äter de inte av men de gömmer sig där under.
Vattenbad för insekter under dagen, på kvällen och natten fungerar det som vattenhål för sniglar och snäckor. Foto: Kerstin Engstrand
Sniglar behöver fukt, som vatten, mycket fukt. De lär alla en gång levt i havet. Detta för att kunna producera slem. Så att de visar sig en regnig dag är helt normalt. Likaså fungerar det bra med dagar med mycket hög luftfuktighet. 95% av slemmet består av vatten. Slemmet använder de sig av för att glida fram i livet. Det finns uppgifter att just detta med att glida fram är energikrävande, men ännu mera energikrävande är att producera slemmet. Slemmet gör att de lätt kan ta sig fram, lodrätt uppåt och lodrätt nedåt, över vasst grus och till och med över vassa knivseggar och rakblad!
Och behovet av vatten medför att de föredrar att äta växter som har stort vatteninnehåll, som svampar (de älskar kantareller), dahlior och andra mjuka och saftiga växter som sallat, rucola och wasabi. För att inte tala om maskrosblad vars smak som mångt och mycket påminner om rucola.
Slemspåret underlättar att bland annat hitta tillbaka och även vägleda kompisar. Foto: Kerstin EngstrandIbland tipsas det om starka medel, oftast rengöringsmedel, som man ska spraya på mördarsniglarna. Dessa är inte tillåtna att använda. Mördarsnigeln reagerar med att producera extra mycket slem. Foto: Kerstin Engstrand
Kommer de att drunkna? Nej, vanligen inte, de sniglar jag längst sett under vatten har varit där i cirka en halvtimme, de har inte drunknat utan kunnat ta sig upp och ut igen, mycket på grund av att kanterna har varit låga. Detsamma har jag sett då vattendjupet varit större. Men jag plockar upp dem för manuellt avlivning med sax eller ogräsjärn. Så hur länge kan en snigel vara under vatten? Jag frågade GNM, Göteborgs Naturhistoriska Museums expert, intendenten Ted von Proschwitz, och han angav att det tar i regel 12 till 24 timmar under vatten innan de drunknar. Den långa tiden är för att de har en förmåga att sluta sina lungor. Snigelns andningshål sitter vid manteln, du ser det tydligt på snigelns högra sida. Manteln täcker flera viktiga organ, som anus, genitalier och ägg. Mördarsniglar kan befrukta sig själva men föredrar en partner, allt för att hålla standarden uppe.
Öl är ett tillåtet lockmedel för snigelbekämpning.
Hur är det då med alkohol i flytande form, som öl? Öl doftar starkt, och ännu intensivare om det är varmt ute. Öl är också ett tillåtet lockämne så att göra fällor med öl är helt ok. Vissa anger att det ska vara starköl, andra säger att det går lika bra med lättöl. Dock alkohol bidrar till att ölen luktar mer så där borde starköl vara sniglarnas favorit. Mörkt starköl lär dofta ännu mer.
Men alkoholen bidrar till att de drunknar snabbare. Även om det kan ta tid, det finns exempel på att mördarsniglar klarat sig ett par dygn i öl. Sniglar påverkas av alkoholen på så sätt att de tappar större delen av sin rörelse- och orienteringsförmåga så de klarar då i regel inte att ta sig ut ur fällan, förutsatt att den har tillräckliga höga kanter eller en trång öppning.
Om drunkning är en behaglig död för en snigel? Säger nej. Det är även en myt att drunkning är en behaglig död för oss människor. Bäst och snabbast är att klippa itu sniglarna, cirka en halv till en centimeter in på huvudet. Meningen med fällor är att de ska locka till sig sniglarna för att därefter manuellt avlivas. Saltvatten är till exempel inte tillåtet att använda för att dränka sniglar i. Däremot får du plocka sniglarna i en hink, förslagsvis en metallhink och hälla kokhett vatten över dem. Då blir döden momentan. Men de är de viga och snabba så vänta inte för länge att att hälla på vattnet. Ett trick är att gnida in vaselin längs innerkanten av hinken, då lyckas de inte rymma lika lätt. Dock, sniglar dödade på detta sätt börjar snabbt lukta riktigt illa. Du måste ha förberett en strategi hur du ska göra dig av med innehållet. Några gräver ner det, vilket kan locka till sig grävling och råttor, andra lägger det i minst dubbla plastpåsar i restavfallet. Kontrollera med din kommun vilka regler som gäller. Det finns kommuner som säger ok till att lägga dem i matavfallet.
Dofter
Med tentaklernas hjälp vet de hur de ska ta sig fram. Foto: Kerstin Engstrand
Med de övre, långa tentaklerna ser de med så kallade bägarögon utan lins. De undre, kortare, är lukt- och smakorgan. En skrämd snigel drar in alla fyra väldigt fort! Man får ibland känsla av att det är en strutsmetod. Då brukar de även kura ihop sig som en boll. Och den “bollen” är stark och seg, en riktig studsboll. En mördarsnigels kropp är en stark muskel.
Usch, en människa har lyft upp mig! Tentaklerna är väl indragna, det enda man ser är “ögonen”. I Finland rekommenderas att det bästa sättet att döda en snigel på är att klippa av huvudet på mitten, dvs mellan de två paren tentakler. Hur de lyckas med det förstår jag inte för de jag testat detta på är mycket snabba att dra in hela huvudet så fort de ser saxen. Foto: Kerstin Engstrand
Doft och smak
Äpple är favorit nummer ett, som god två kom ferramol, de blå kornen du ser på bilden. det kallas populärt idag för snigelgift. Foto: Kerstin Engstrand
Doft kan de känna på minst ett par meters avstånd, oftast mycket längre. Doftmöjligheterna är nog mördarsnigelns största styrka. När jag gjorde diverse dofttester föredrog dock mördarsniglarna hellre halvruttna äpplen är snigelpellets så att lägga några pellets på fallfrukt kan vara en bra idé. Dessa pellets gör att de tappar aptiten och drar sig undan för att stilla avlida vilket betyder att du slipper se dem.Detta “snigelgift” har funnits på marknaden sedan början av 2000-talet och är baserat på järnIIIfosfat. Det är format som små blåturkosfärgade korn, vissa är avlånga, andra mera runda, som också innehåller ett lockämne vars doft gör sniglarna uppmärksamma på att det finns något gott att äta. Utan lockämnet äter de inte järnIIIfosfat.
OBS! Järnsulfat anges felaktigt att användas mot sniglar. Under 2024 har jag sett detta grova faktafel, att till och med de blå kornen, snigelgiftet, ska innehålla järnsulfat, vilket anges i både Aftonbladet och i Allt om Trädgård samt flera andra tidningar. De blå kornen innehåller järnfosfat som är tillåtet att använda mot sniglar. Järnsulfat är ett medel som är tillåtet att bekämpa mossa med, inte mot sniglar.
Mördarsniglar, andra sniglar och snäckor dras även till döda släktingar. De äter girigt av dem. Även annat, som hundbajs och kattmat är riktiga magneter för dem. På bilden nedan ser du hur mycket unga mördarsniglar äter på krossade snäckor. Detta att de äter döda släktingar omvandlas ofta i artiklar till att de “att den kan äta andra sniglar” vilket många tolkar till att den äter levande sniglar (nej på det) till att de blir ifattjagade av pantersniglar och mördade av dem. Mycket kan man säga om mördarsniglar men nån måtta får det vara. Nyligen döda sniglar och snäckor innehåller mycket vatten.
Mycket unga mördarsniglar äter på krossade snäckor. Foto: Kerstin Engstrand
När det gäller växter så dras de till växter med saftiga och mjuka blad, blommor och stjälkar. Växter som innehåller mycket vätska, då vatten. Törelsläktet som har en vit saft som på oss människor lätt ger utslag undviker de. Tagetes är en klassiker, sallat likaså samt korgblommiga som solrosor, dahlior och rudbeckior. Plantera en solros i rabatten och samma kväll vet du om du har mördarsniglar i din trädgård: Här nedan ser du tre bilder, först vackra solrosor. Men på en solros stjälk fanns ganska högt upp en snigel som åt friskt på ett blad. och vad fanns då ännu längre ner, närmare marken, om inte en snigel som vigt höll sig fast runt stjälken för att i lugn och ro äta av solrosens blad. Onekligen en balanskonst!
Solrosor. Foto: Kerstin EngstrandSnigel ätandes på en solros blad. Foto: Kerstin EngstrandMördarsnigel som håller sig fast runt en solrosstjälk. Foto: Kerstin Engstrand
Man har även noterat att de föredrar trädgårdar som bjuder på ett rikt utbud av växter! Sommaren 2024 har dock många fått sina gräsmattor “levande”, dvs fulla av sniglar. De kommer då oftast från angränsande områden som publika, kommunala gräsområden och fält Samt förstås många gånger från motsvarande privata och även från odlad åkermark.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK