Dags för en solhatt! Som solitär eller i en prärieäng

Dags för en solhatt! Som solitär eller i en prärieäng

'Hot Papaya' Blir ca 80 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

Nu när semestern är slut vill vi mötas av färgstark blomprakt. Men trädgården ser lite överblommad och färglös ut. Lugn, det finns bot! Solhattarna skapar en färgstark övergång mellan sensommar och höst. De är suveräna som ”instant gardening”, nu finns det fina blommande exemplar att köpa. De fungerar också utmärkt i kruka. Och det finns ett enormt urval att vraka bland. Bättre snabblösning på en färglös plantering finns knappast.

Länge var de mörk puderrosa, sedan började vi falla för svagt vita. Och så kom ketchupeffekten. Solhattarna blev starkt rödorange, mangogula, märkligt tvådelade och fick tropiska namn som Coconut, Hot Papaya, Mango. De skapar habegär. Och de älskas av humlor och fjärilar.

De heter röd solhatt men många säger fortfarande rudbeckia. Echinacea purpurea är numera det vetenskapliga namnet. Echinacea kommer från grekiskans echinos som betyder igelkott, ett namn som syftar på blommans mittkon.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tidigare hade man dem inom det stora släktet Rudbeckia. De flesta av oss känner igen Echinacea från hälsokostbutikens utbud för att lindra förkylningar. Det var vår svenska Carl von Linné som först gav växten det vetenskapliga namnet Rudbeckia purpurea, som en hedersbetygelse till Olof Rudbeck – Linnés företrädare på posten som medicinprofessor. Växten kommer ursprungligen från Nordamerika där indianerna tidigt använde den, krossad på sår. Den kom till Europa under slutet av 1600-talet.

De nya sorterna är verkligen nya. ‘Tomato Soup’ kom exempelvis ut på marknaden 2009 och är en frökorsning från sorterna Echinacea paradoxa x Echinacea purpurea ‘Ruby Giant’

'Tomato Soup' Foto: Kerstin Engstrand
‘Tomato Soup’ Foto: Kerstin Engstrand

Några av de nya sorterna påminner starkt om gerberan i form och färg, andra om zinnian. Medan de klassiska, som ’Magnus’, påminner om en kraftigare, och färgsatt, prästkrage. Solhatten är en utmärkt snittblomma och går även att torka.

De stormtrivs i kruka. I rabatt vill de växa väldränerat, och soligt. Färgerna ger en klar hint om att de älskar sol och värme. De brukar börja blomma i slutet av juli och fortsätter långt in i september. Får även igelkottsliknande fröställningar.

Prärieromantik
'Sunset' i ett hav av pastellröllika. Foto: Kerstin Engstrand
‘Sunset’ i ett hav av pastellröllika. Foto: Kerstin Engstrand

I USA är solhattarna enormt populära, särskilt i planteringar i präriestil med dekorativa gräs. Det var landskapsarkitekten James van Sweden som tillsammans med sin kollega Walter Oehme som fick amerikanarna att få upp ögonen för präriestilen. De har i nästan fyrtio år försökt påverka sina kunder att ha så lite gräsmatta som möjligt. Solhattarna kom in i den nya amerikanska trädgården som appellerar på amerikanens stora intresse för naturen och vida, öppna ytor. En ny sorts frihet kan man säga. En prärieromantik där rudbeckior, temyntor och dekorativa gräs växer tätt, tätt och bildar rufsiga hav där vinden får fara fritt, en ytterst rörlig öppenhet i jämförelse med den strikta, stela gräsmattan. Fler och fler amerikanare anammar nu en mera avslappnad trädgårdsstil. För naturen har, liksom för oss svenskar, ett starkt symbolvärde, frihet och där djur och människa lever i samklang.  För många är det numera viktigt att utåt visa att de tänker på naturen, att man bryr sig. Prärieromantiken drar till sig humlor och fjärilar och göds inte. Den passar i både det stora eller lilla formatet, precis som våra ängar.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Har du bara en remsa jord så kan du ha din lilla prärieäng. Vill du skapa ett hav av enbart solhattar  beräkna då elva plantor per kvadratmeter. Även holländaren Piet Oudolf skapar prärieängar i USA. Han slog igen på 1990-talet och han väljer solhattar med en av de vanligaste blomfärgerna, rosa. Effekten blir oftast dramatisk, ibland skimrande men aldrig sockersött. Rosa är en superb sammanhållare och utmärkt när ljuset inte längre är så starkt.

Magnus‘ är en klassiker, och blev  Årets Perenn 1998. Det är en sammanslutning av odlare, Perennagruppen, som varje år utser en perenn till ”Årets”.  Magnus, ja det är den internationellt kände svenska plantskolemannen Magnus B. Nilsson som var verksam vid Landsbergs perenner i Påarp utanför Helsingborg. Originalet vill man numera kalla för ‘Magnus Exklusiv‘ då det finns en mängd olika ’Magnus’ i omlopp. Den blir ca 100 cm hög.  Magnus själv dog 2012, vid en ålder av hedersamma 105 år.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det finns även vita sorter,Albaoch den något lägre ‘White Swansom också passar samplanterad med dekorativa gräs.

Smalbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand
Smalbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand

Även den smalbladiga solhatten, Echinacea angustifolia, är utsökt tillsammans med prydnadsgräs. Den är iögonfallande på ett annat sätt än för sin färg. Den ser lite slokörad ut, och så är den skapad med smala, nedhängande kronblad.

Mest långlivade är den rosa klassikern ’Magnus’ och de vita enkelblommande.

Så lyckas du:

Solhattarna ogillar konkurrens från andra växter, som marktäckare, eller revande smultron. De ska växa i soligt, öppet läge och väldränerat, de är prärieväxter. De trivs även med en sträng grovt grus runt plantan. Under torra perioder behövs ibland extra vattning, och det gäller särskilt  yngre plantor. Växer din solhatt dåligt kan det bero på näringsbrist. Bäst är att ge näring på våren.

Sniglar och snäckor äter gärna av bladen när bladen springer fram under tidig vår.

Härdigheten anges av svenska odlare som halvhärdig, C. Solhattar hatar vinterfukt. De sorter som är dubbla, och därmed mycket tunga blommor, brukar ha svårt att klara sig utan extra stöd vid regn, de lägger sig då helt enkelt ner mot marken.

Några sorter

Numera kan en solhatt se ut precis hur som helst. Bland de mera sofistikerade så är de svåra att få att återkomma mer än två år i rad. De synes ha dålig vinterhärdighet även i zon 1. Många har lyckat bäst med ’Hot Papaya’.

 

 

 

 

 

 

Av Kerstin Engstrand