Taggar Inlägg "Piet Oudolf"

Piet Oudolf

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

Från idé till färdig trädgård. En sagolikt spännande resa som startade 2015 och fick sin Grande Finale i maj 2023. Då, i slutet av maj fick hon guldmedalj. Starten var en iris. Tänk vad en blomma kan åstadkomma!

2015 såg trädgårdsdesignern Sarah Price en utställning av mycket särskilda irisar, så kallade Bentonirisar som du kan läsa om här. Särskilt en iris, ‘Benton Olive’ väckte hennes intresse. Färgskalan kan jag nog säga var typisk Sarah, det fanns lite av den i hennes tidigare trädgårdar som på Chelsea-18 där hon hade haft Monet som inspirationskälla.

I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Foto: Kerstin Engstrand

Denna iris gjorde det självklart att skapa en trädgård med tema Cedric Morris, konstnär och växtförädlare av just dessa iris. Under åren 2015 – 2023 kom hans boningshus med trädgård att skänkas till Garden Museum i London. Benton End hade, och har, ett stort behov av renovering så det blev självklart att 2023 års trädgård skulle bli en trädgård som skulle leva vidare just på Benton End.

Vid sina besök på Benton End hittade Sarah växter som kämpade bland ogräs och hon fick även starka intryck av husets arkitektur och materialval. 1500-talet mötte 2020-talet.

Ser du hur färgtonerna går hand i hand? I trädgården växer även flera tallar. Foto: Sarah Price/Local Works Studio

Så några växter var självklara. Fler hittade hon i Cedrics målningar. Bland annat hade Garden Museum haft en stor utställning om hans verk våren 2018. Flera böcker hade också getts ut. Sakta men säkert börjar han bli allt mer uppmärksammad.

Denna målning av Sir Cedric Morris är en som Sarah Price refererar till. Lammöra, vallmo, målla m.m. med ett skimmer av medelhavsljus.

Beth Chatto, som var en av Morris vänner, ägde flera av hans verk varav några såldes efter hennes död.

Målning av Cedric Morris, tidigare ägd av Beth Chatto. Lägg märke till bakgrundens färger. Målningen lär heta Still Life (stilleben på svenska). Växterna är bland annat blå vädd, nejlikor och dagliljor. På bordet ligger en blomsterkrasse.

I Morris målningar finns det gott om växter, både blommor och grönsaker. Men också flera med hönsägg i olika färger. En av dem tillhörde den välkända kokboksförfattaren Elizabeth David och hon valde just den att pryda hennes bok ‘An Omelette and a Glass of Wine’. Hon skänkte senare tavlan “The Eggs” till Tate och bifogade en livfull beskrivning om tavlan och Cedric Morris. De var mycket nära vänner, David var nog till och mer mera vän med hans partner Lett vilken hon flitig brevväxlade med. Lett var den som lagade maten på Benton End, Morris kunde knappt koka ett ägg. Hon var även en flitig besökare på Benton End.

Omslagsbildens målning, The Eggs, där ligger äggen i en rustik keramikskål något som det fanns gott om i Benton Ends kök. Lägg märke till de olika färgtonerna i målningens bakgrund. Målningen till höger, där ser vi i bakgrunden den brödugn som fanns, och finns än idag på Benton End, medan flera växter finns till höger i bild. Två irisar i en vas och en fetbladsväxt av släktet Cotyledon, ett släkte som omfattar minst 35 arter. Nu var Sarahs färgskala för trädgården satt!

Det finns ännu en målning som jag tror påverkat Sarah Price, en föreställande Benton Ends muromgärdade grönsaksland där muren har mycket speciella färger. Färger som går igen i den mur som omgav Chelseaträdgården.

Målning ‘Benton End’ av Cedric Morris 1947. Ägs av Colchester and Ipswich Museum och visades på The Garden Museums stora utställning 2018. Detta är köksträdgården och lägg märke till murens form och färger.

Här har vi några av Sarah Prices skisser till Chelseaträdgården 2023:

Designskiss av Sarah Price.

Designskiss av Sarah Price

Hur blev då trädgården? Läs om den här.

På tisdagen fick Sarah och hennes team guldmedalj.

Av Kerstin Engstrand

Piet Oudolf i Skärholmens Perennapark augusti 2012. Foto: Kerstin Engstrand

När färgen kommer i sista hand. Med sina suggestiva planteringar som rör sig så vackert i vinden väcker holländska Piet Oudolf känslor och öppnar våra sinnen. Han skapar i stora sjok, hela hav av perenner som varje höst falnar för att på våren åter spricka fram. På en och samma gång både kraftfullt, pockande och romantiskt Han skapar ett slags jordnära och mycket modern prärieromantik av perenner. Och han jobbar i cirklar och ovaler. Varför det, jo det måste vara enkelt för de som ska plantera och för de som ska sköta planteringen.

Plantkombinationer som blev Best in Show på Chelsea Flower Show 2000. Foto: Kerstin Engstrand

Hans planteringar ser enkla ut men är som japanska träsnitt, bara en mästare hanterar skapandet till fullo. Det ska sägas att Piet Oudolf är en av flera bakom den perennvåg som slog igenom på 1990-talet och som utvecklas och sprids allt jämnt över så gott som hela världen. Men han är den som idag är mest känd. Och vem älskar inte ett fyrverkeri av höga gräs och mjuka färgtoner? Här i Sverige finns han sedan 1996 representerad i Enköping med “Drömparken”. Det var Enköpings stadsträdgårdsmästare Stefan Mattson som bjöd in honom och det blev så bra att Drömparken till och med byggdes ut 2002. Den är en av stadens över 20 parker och dit vallfärdar trädgårdsintresserade.  

Ett bra team, Stefan Mattson till vänster och Piet Oudolf till höger fångandes suveräna plantkombinationer i bild. Foto: Kerstin Engstrand

Enköping ligger Piet varmt om hjärtat, bland annat för att han vet om att de alltid håller parken i toppskick.

En annan milstolpe var när Piet tillsammans med Arne Maynard blev inbjuden av den ansedda trädgårdstidskriften Gardens Illustrated att göra en stor idéträdgård på Chelsea Flower Show 2000. Den blev – förstås – Best in Show. Ett utsnitt av den planteringen kan då läsa om här. Chelsea är världens mest ansedda trädgårdsmässa, trädgårdsvärldens “haute couture”.

Form före färg

Foto: Kerstin Engstrand

Blommans form, bladens struktur, vissnandet, fröhusen – balansen kommer före färgen. Varje växt har en viss karaktär, en själ och den tar han till vara. Våra vanligaste trädgårdsväxter är oftast så förädlade att blommorna är för stora i förhållande till växten i övrigt. Stjälk och bladverk orkar inte tona ner de oftast för starka färgerna. Men i naturen skär sig aldrig färgerna, mycket beroende på förhållandet blomma-blad-stjälk är så precist. Därför väljer Piet Oudolf struktur och form före färg. Strukturen finns där även efter blomningen och bladens form påverkar oss mycket mer än vi först tror, särskilt på nära håll. Stora blad låter ögat vila medan små tenderar att bilda lugna bakgrundsmiljöer. Växter med särskilt fina bladstrukturer är oftast skugg- eller fuktälskande.

Kvittot på en bra plantering är enligt Piet att den fungerar även fotograferat i svart-vitt. Och själv fotograferar han flitigt allt han ser. Jag har alltid sett honom med en kamera i handen.  

Solen är på väg att gå ner, det är augusti i Skärholmen. Gräsen är exakt rätt placerade, de tänds av solen. Foto: Kerstin Engstrand

Och resultatet? Hans trädgårdar ser vilda ut men är det inte. De liknar ett slags moderna impressionistiska ängar som går i en lätt beslöjad rosa-blå färgton. Grövre, massivare och mera pockande än våra älskade vilda ängar. Här finns både stramhet och rufsighet i en charmfull blandning. Motsvarande finns faktiskt i vägkanternas tistlar, gräs och smörblommor. Piets blandning tränar ögat att se detaljer och som man lär sig uppskatta ju mer man lever med den. Särskilt när växterna tänds i ljuset. Piet Oudolf vet exakt vilka växter som ska avnjutas i motljus och vilka som ska placeras i medljus eller i gassande sol. I svagt släpande ljus framträder också bladens struktur till fullo. 

Länkande gräs

Foto: Kerstin Engstrand

Gräset är länken mellan den traditionella ängen och Piets moderna perenna version. Men gräset planteras inte jämnt med enstaka blommor i det utan tvärtom. Här är det gräset som bildar enstaka ruggar i blomprakten. Gräset planteras oftast framför blommorna så att det fungerar som transparenta draperier, ibland tillåts man skymta vad som finns där bakom. Och gräs spelar i vinden. Gräs behöver vind för att utvecklas till fullo. Dessutom tränas ögat att fokusera, på gräset eller växten där bakom.

Färgen finns där

Det är blomhuvudenas och stjälkarnas form som är basen i en harmonisk kombination. Här kombineras likartade färger med olika former. Den röda rudbeckians, Echinacea purpurea, prästkrageliknande och ganska kraftiga blommor tillsammans rakare och graciösare fackelblomster, Lythrum virgatum (Drömparken, Enköping) Foto: Kerstin Engstrand

Naturligtvis finns färgen där och är nödvändig för att uttrycka trädgårdens sinnes­stämning. Ingen färg är fel i sig, kanske bara omodern eller så används den på fel sätt. När Piet Oudolf väljer en av de vanligaste blomfärgerna, rosa, som är både lätt och svår på en och samma gång, är det oftast den starkare ceriserosa tonen. Effekten blir oftast dramatisk, ibland skimrande men aldrig sockersött. Rosa är en superb sammanhållare och utmärkt där ljuset inte är så starkt, som vårt svenska.

Bland de rosa växterna är stjärnflocka, Astrantia ‘Roma’ en mycket bra växt, mångsidig, både graciös och stark på en och samma gång. Rosa stormhatt, Aconitum ‘Pink Sensation’ är en annan elegant i sin svaga rosa färgton och som rosa kandelabrar som tänds i det sena eftermiddagsljuset, kransveronika Veronica virginica ‘Rosea’.

Skärholmen, bilden tagen på invigningsdagen i augusti 2012. Foto: Kerstin Engstrand

Tillsammans med blått skapas rymd, djup och dramatiska effekter. Grå frossört, Scutellaria incana, är faktiskt mer blå än grå och har länge varit holländarnas favorit. Med sina lite otydliga blommor är den en utmärkt utfyllare Blå stormhatt, Aconitum ‘Stainless Steel har han ofta tillsammans med röd rudbeckia. När gräset planteras i stora ruggar blir det prärievackert. Blå bolltistel, Echinops bannaticus och rosa kärleksört, Sedum ‘Matrona’ tillsammans med silvergräs, Achnatherum calamagrostis är en annan kombination.

Generöst, som en blå flod bildar olika blå och blålila toner av stäppsalvia, Salvia nemorosa. Lammöra, Stachys byzantina, med sina mjuka luddiga grågröna blad ramar in och bildar kontrast. (Drömparken, Enköping). Detta är hans första Salvia River. Idag talas det mest om den i Chicago. Foto: Kerstin Engstrand

Blått förstärker också ljusets betydelse, det tänds i den tidiga morgonens eller sena kvällstimmens ljus. Mjuka färgtoner som rosa och blått är också lättare att använda i massplanteringar och tursamt finns det en mängd blommor i dessa färger med en mängd nyanser. En nog så viktig aspekt när man ska skapa generösa, harmoniska men samtidigt dramatiska jordnära kombinationer. För Piet Oudolfs trädgårdar är höstens trädgårdar. De är storslagnast i augusti just när vi åter är hemma igen. Då visar de upp sitt fyrverkeri av växtkraft och ljusspel – ett kort moment av liv innan fröställningar, nervissnande och jorden tar över.

Odlingsvärda växter

Piet Oudolf använder sig bara av odlingsvärda växter. De flesta går utmärkt här i Sverige vilket Drömparken i Enköping visar. Därefter nappade Sölvesborg med sin De fyra årstidernas park 2008/2009.

I Sverige finns även Perennparken belägen i Skärholmen. Även den på initiativ av Stefan Mattson som då hade bytt jobb till Svenska Bostäder. Den invigdes i augusti 2012.

Stefan hann också med att anlita Piet till Halmstad, Vänskapsparken 2014 och nu nio år senare, 2023, invigs en anläggning i anslutning till konstmuseet i Värnamo, Vandalorum.

I välsorterade plantskolor brukar de flesta av de växter han använder finnas. Länge hade Piet och hans hustru Anja en egen plantskola men den är numera nedlagd. Den skapades för att kunna erbjuda de växter han hade börjat använda.

Stor i Europa, stor i Amerika

Kung Charles III delade ut medaljen till Piet på 2023 års Chelsea Flower Show. Foto: RHS

New York, Chicago, Detroit, otaliga platser i England och övriga Europa, Piet är nästan alltid på resande fot.

2018 var ett år där han fick lite extra uppmärksamhet. I juli blev han av det brittiska trädgårdssällskapet RHS utsedd till den första RHS Horticultural Hero. Hösten innan hade filmen om hans konstnärskap haft premiär, och nu spreds den världen runt. Och den visas fortfarande. Det var den första film som gjorts om en trädgårdsdesigner. Tyvärr är inte Sverige med i den.

Bergamo 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Konferensen I Maestri del Paesaggio i Bergamo inviterade honom att skapa ett grönt levande landskap på ansedda piazzan i Bergamo Alta, 2018 och även dekaler och banderoller om Piet prydde den nedre stadens huvudgata.

2023 fick han även Elizabeth Medal of Honour, den första i sitt slag och det var i samband med hennes 70 år på tronen. Plus att han bland annat är hedersprofessor och mycket annat.

Men han är sig lik. Lika nyfiken och ivrig att studera sina älskade växter. I över 30 år har jag följt honom. Mycket av hans storhet ligger också i hans öppenhet att följa sina anläggningar, att se vad som fungerar och inte och att han inte motsätter sig att växter måste bytas ut.

Alltid lika nyfiken. Det är härlig att se gamla bilder när han besökte Rosendal i Stockholm på 1990-talet. Då men en ung Ulf Nordfjell. Och självklart träffade han även legendariska Beth Chatto.

Foto: Piet Oudolf privat.

Fotnot

Piet Oudolf har givit ut flera böcker. Hans första, Droomplanten, utkom på nederländska 1990. Den köpte jag direkt, mängden bilder visade på nya växter. Några år senare övertalade redaktör Eva Björkman sitt förlag LT:s/Natur & Kultur att översätta den till svenska. År 1995 kom den första svenska upplagan ut och därmed var Sverige först ut att översätta den. Prestigefullt var det när “Designing with plants” gavs ut av Conran Octopus Ltd. Den är en mycket vacker bok som tog upp alla aspekter på hans konstnärskap.

Av Kerstin Engstrand

Blommande höstanemon hittade i Battery park. Denna bild är dock tagen i Sverige, den 11 september 2021. Foto: Kerstin Engstrand

2001: New York Times rapporterar att under allt bråte och all aska i World Trade Centers närhet hittas rosa höstanemoner med svällande knoppar och blommande blå salvia. Det var i den närbelägna parken Battery Park som trädgårdsarbetare iklädda gasmasker fann de strävsamma blommorna.

Kärleksört. Foto: Kerstin Engstrand
Kärleksört. Foto: Kerstin Engstrand

Just när attacken skedde arbetade 15 trädgårdsmästare i parken med att beskära träden. Två dagar efter den 11 september var de tillbaka, 25 trädgårdsmästare och underhållsarbetare, för att rensa upp i det djupa asklagret. De började med polisernas minnesplats som var täckt med ett meterdjupt ask- och bråtlager. Två dagar tog det att gräva fram platsen och det första man gjorde var att plantera en rosablommande kärleksört. Allt för att hjälpa de hundratals sörjande till saknade polismän som sökte sig till platsen. Kärleksört är även en vanlig växt på svenska kyrkogårdar.

Höstanemon.  Foto: Kerstin Engstrand
Höstanemon. Foto: Kerstin Engstrand

Battery Park är till stor del planterad av jordmassor från när World Trade Center en gång byggdes. Idag är den fylld av planteringar skapade av Piet Oudolf.

Utsikt mot Frihetsgudinnan från Battery Park. Foto: Kerstin Engstrand
Utsikt mot Frihetsgudinnan från Battery Park. Foto: Kerstin Engstrand

New Yorkborna var, liksom många andra av oss, eniga om att moder jord och dess blommor är extra viktiga efter stora tragedier som denna.

Ekorrar finns överallt i New York och de stormtrivs i Piet Oudolfs planteringar. Foto: Kerstin Engstrand
Ekorrar finns överallt i New York och de stormtrivs i Piet Oudolfs planteringar. Foto: Kerstin Engstrand

Naturen, parkerna och trädgårdarna får en djupare betydelse och läkande verkan. Många New Yorkbor sökte sig också till den då nyligen restaurerade bibliska trädgården vid St. Johnkatedralen. Många träd klarade sig förvånansvärt bra men denna tysklönn fick en skada:

New Yorkbilderna är tagna hösten 2007.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Han är nog den största bland de trädgårdsdesigners som var med och skapade den nya perennavågen, Piet Oudolf som bland annat skapat Perennaparken i Enköping som faktiskt blev hans genombrott! Och kanske den anläggning som han gillar bäst, fortfarande. Mycket för att Enköpings stad sköter den så bra.

Han har fått mängder med utmärkelser, och 2018 blev han den första att få det brittiska trädgårdssällskapets RHS nya pris:  Horticultural Hero.

po333

Som “tack” fick han också äran att skapa en äng av perenner som alla besökare, och det är över 200 000 kunde njuta av. Den vinröda allium ‘Red Moican’ som så fräckt dyker upp lite här och där, som på bilden ovan, är mycket intressant. Läs mer om den i vår artikel,klicka här. (Artikeln öppnas i ny sida/fönster).

po0293

Läs också vår specialartikel om den dansande solhatten, klicka här  och om andra solhattar.

po322.

Sue Briggs från RHS och prisutdelningen:

Efter utställningen så återplanterades alla växter på RHS:s flaggskeppsträdgård Wisley.

Av Kerstin Engstrand

Allium amethystinum ’Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av världens främsta växtkännares favoriter, en av Piet Oudolfs favoriter. Den syns! Blir 90 cm hög och kan nog rubriceras som fulsnygg. Första gången man ser den så tittar man till, ska den vara rund eller avlång? Har den en tofs på huvudet? Den är som gjord att få sticka upp lite vart stans i en större plantering. Den fungerar då både som utropstecken och något att vila blicken på, den bidrar till helheten på ett mycket effektfullt sätt.

Så här använder Piet Oudolf  'Red Moican'. Foto: Kerstin Engstrand
Så här använder Piet Oudolf ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Färgen då? Ett mellanting mellan rost och vinrött, kanske lite åt kastanjebrunt, eller rentav bordeaux. Ja, den är ursnygg mot rost och mot blått!

Här skymtar 'red Mohican' bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand
Här skymtar ‘Red Mohican’ bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Det är på hösten den sätts på ett djup motsvarande tre gånger lökens höjd. Allium amethystinum ’Red Mohican’ är en lökväxt och kommer att blomma nästa sommar, vanligen i slutet av juni, början av juli.

Lökar.  Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Läget ska vara soligt och jorden ska vara bra trädgårdsjord. Sätt lökarna på ett avstånd av 70 cm mellan varandra.

Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand
Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand

Och bästa av allt, den är en allium, tillhör samma familj som matlökar, och rådjur äter den inte.

Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand

För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken, Allium cristophii, blommar i juni/juli med stjärnbeströdda bollar upp till 20 cm i diameter. Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande violetta blommor. Man kan verkligen tala om blommor i blomman! Blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har den i norra Iran och på Centralasiens sluttningar upp till 2 200 meter över havet och är därför lättodlad på soliga platser med kraftig och väldränerad jord. Fin också i kryddlandet. Fröställningen är magnifik och står länge. Här samsas den med stjärnflocka, Astrantia major, som har många goda egenskaper, är ett pålitligt sällskap i rabatten och lättplacerad men även fin som snittblomma. Den är en utmärkt s k vävarväxt, då den är lätt att blanda med andra växter, ettåringar, perenner eller dekorativa gräs. Pröva den exempelvis med det ettåriga sirliga svansfjädergräset. Eller kombinera den med rosor. Den ser nästan ut som tårtpapper, när man kommer riktigt nära ser man hur utsökt den är. Varje blomstjälk är förgrenad och bär flera blomflockar. Stjärnflockan finns i vitt, gräddfärgat, rosa och vinrött och vitgrönt. ’Claret’, ’Lars’ och ’Hadspen Blood’ är mörkt röda med mörka stjälkar och blad. ’Roma’, som är trädgårdsdesignern Piet Oudolfs favorit, har starkt rosafärgade blommor. Den rika huvudblomningen infaller i juli. Sedan kan man få några enstaka blommor ända in i september. Klipp bort vissna blomstjälkar efterhand, det lockar plantan att bilda nya blommor. Beroende på sort blir stjärnflockan 40−70 cm hög. Bladen är flikiga och i de flesta fall friskt gröna och glänsande. Brokbladig stjärnflocka förekommer också. Vackrast blir den om den får växa i soligt eller halvskuggigt läge. Den trivs i de flesta mullrika jordar, särskilt om de är näringsrika och fuktighetshållande.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vad är en drömväxt? Jo, en som inte bara har spännande och vackra blommor utan också vackra blad och dessutom är synnerligen odlingsvärd för sin friskhet och sina fina fröställningar. Höstsilveraxets olika bladschatteringar, från beslöjat grönt till nästan blåsvart grönt, vävs här samman med bordeauxröd stjärnflocka ’Claret’, karamellsöt pipört och blålila stäppsalvia  ’Mainacht’. och är det en drömplanteringen så är den förstås skapad av Piet Oudolf, just denna i sällskap med Arne Maynard.

Stjärnflockan har många goda egenskaper. Den är ett pålitligt och lättplacerat sällskap i rabatten men även fin som snittblomma. Den är en utmärkt s k vävarväxt, då den är lätt att blanda med andra växter. Pröva den exempelvis med det ettåriga sirliga svansfjädergräset. Eller med rosor. Varje blomstjälk är förgrenad och bär flera skira blomflockar. Stjärnflockan finns i vitt, gräddfärgat, rosa, vinrött och vitgrönt. ’Claret’, ’Lars’ och ’Hadspen Blood’ är mörkt röda med mörka stjälkar och blad. ’Roma’ har starkt rosafärgade blommor. Den rika huvudblomningen infaller i juni–juli, några enstaka blommor kan finnas ända in i september. Klipp bort vissna blomstjälkar, det lockar plantan att bilda nya blommor. Bladen är flikiga och i de flesta fall friskt gröna och glänsande. Brokbladig stjärnflocka finns också. Vackrast blir den om den får växa i soligt eller halvskuggigt läge. Den trivs i de flesta mullrika jordar, gärna näringsrika och fuktighetshållande. Beroende på sort blir stjärnflockan 40−70 cm hög.

Det finns flera sorter av höstsilverax i gruppen Atropurpurea; ’Braunlaub’, ’Brunette’ och ’White Pearl’ är några. De blir ca 140 cm höga och blommar i augusti med silverfärgade gracila spiror som doftar. En synnerligen bra perenn som man har glädje av långt före blomningen, för bladen är så vackra, fint flikiga, matta och som gjorda att skapa kombinationer med. Vinröda eller strimmiga tulpaner passar fint till.

Av Kerstin Engstrand

Snart är det dags, igen, the same procedure as every year, Chelsea Flower Show. Kerstin Engstrand har fått en exklusiv intervju med Chelseas ansvarige, show manager Tom Harfleet.

Vad händer i år?

– I år har vi inte mindre än 17 stora visningsträdgårdar samt förstås de mindre i kategorierna Fresh och Artisan. Sarah Eberle kommer att göra anrika Hillier:s stora monter inne i tältet. Samt självfallet kommer vi att uppmärksamma drottningen fyller 90 år.

wHillier_artist-illustration

Hillier har bara fått 70 guldmedaljer i rad, så Sarah har något att stå upp för. Hon är cool Sarah så det grejar hon. Den uppmärksamma läsaren har noterat att jag har följt henne i många år och hon är en av de absolut skickligaste trädgårdsdesigners som finns. Sarah är en av de få designers som hela tiden skapar nya uttryck. I år byter Hillier också plats. Deras tidigare, vid obelisken, kommer nu att intas av Bowden Hostas.

Sarah går in i tältet, och en annan kvinna går ut och gör en showgarden. Efter 25 år kommer nu Rosy Hardy att debutera med att skapa en stor trädgård. Rosy skapar Brewin Dolphins trädgård “Forever Freefolk”.  En annan av mina favoriter, Jekka McVicar, kommer också ut och skapar sin första visningsträdgård. Jekka är känd för sina fantastiska örter och hon har ”bara” 62 RHS-guldmedaljer från sina år som utställare för sin tidigare plantskola.

Sam Ovens, som vann “RHS Young Designer of the Year 2014” gör debut på Chelsea med en stor trädgård för Cloudy Bay.

wpowell

– Vi har även vad vi kallar för ”Special Garden Feature” som i år sätter strålkastarljuset på vår kampanj ”RHS GREENING GREY BRITAIN” som bland annat fokuserar på att få en minskning av tendensen att göra om sin framsidesträdgård till parkeringsplats. Vi har anlitat trädgårdsdesignern och BBC programledaren Ann- Marie Powell och hennes trädgård har temat hälsa, lycka och hortikultur (vilket på engelska blir tre h:n, health, happiness och horticulture red anm).

Kommer det bli en strid och debatt om årets Best in Show titel?

– Ha ha, kanske det, det är domarnas poäng som avgör, den trädgård som fått guld och flest poäng får detta åtråvärda pris. Skulle det bli så att två trädgårdar får lika många poäng, ja då blir det domarnas hjärtan som avgör och deras personliga favorit som får titeln.

Bland de stora namnen återfinns Cleve West, som två gånger har belönats med RHS Best Show Garden, i år gör Cleve showens sponsors trädgård, ‘The M&G Garden’. Kampen om Best in Show kommer säkerligen även att tas upp av Andy Sturgeon, som fått titeln en gång och har sex guldmedaljer. Andy skapar dagstidningen The Telegraphs trädgård. Men vem vet, det kanske blir någon av showens nykomlingar som tar BIS. Eller kanske det bli excentriske Diarmuid Gavin?

Tom fick jobbet som Chelsea Flower Showmanager 2014, 2015 var hans första show som totalt ansvarig och förnyelse är något som RHS ständigt jobbar för. Jobbannonsen var en av de bästa jag någonsin sett, kraven på de sökande och vad tjänsten innebar var mycket noga specificerat.

Hur känns det att ha detta åtråvärda jobb?

– Det är mycket intensivt, särskilt i perioden från slutet av april till mitten av juni. Vi brukar börja bygga Chelsea den 30 april, och fram tills att hela området är återställt igen i mitten av juni, ser jag knappt min familj!

Tom vet vad det innebär att ställa ut på Chelsea, en av hans drömmar redan när han som tonåring besökte Chelsea var att dels bli trädgårdsdesigner men också att ställa ut här, vilket han gjorde 2013 i kategorin Fresh. Totalt har han deltagit på fyra av RHS:s utställningar och har belönats med guldmedaljer på både Chelsea och Hampton Court. Dessutom har han jobbat i en trädgårdsbutik, så han kan sitt jobb.

wdigital9495

Och hans trädgård år 2013, Digital Capabilities Garden, som han skapade tillsammans sin bror Paul, fick stor uppmärksamhet. Senare samma år fick han även uppdraget att tillsammans med UK Garden Designer of the Year, Andrew Fisher Tomlin att delta på Australian Garden Show Sydney.

Och vilka designers är ditt drömlag på Main Avenue?

Nu glittrar Toms ögon, att få fritt önska sin drömuppställning, ja nog är han tävlingsmänniska allt, här kommer de sju han direkt vill ha, i bokstavsordning:

Sarah Eberle, Luciano Giubbilei,  Arne Maynard, Piet Oudolf, Dan Pearson, Tom Stuart-Smith och Julie Toll.

Och ett råd till alla trädgårdsdesigners som vill ställa ut på Chelsea?

– Ta kontakt med oss, vi har en hel del bra material som gör att det är lättare att få en sponsor, för utan sponsorer klara kan man inte bygga en trädgård.

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Hot Papaya' Blir ca 80 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

Nu när semestern är slut vill vi mötas av färgstark blomprakt. Men trädgården ser lite överblommad och färglös ut. Lugn, det finns bot! Solhattarna skapar en färgstark övergång mellan sensommar och höst. De är suveräna som ”instant gardening”, nu finns det fina blommande exemplar att köpa. De fungerar också utmärkt i kruka. Och det finns ett enormt urval att vraka bland. Bättre snabblösning på en färglös plantering finns knappast.

Länge var de mörk puderrosa, sedan började vi falla för svagt vita. Och så kom ketchupeffekten. Solhattarna blev starkt rödorange, mangogula, märkligt tvådelade och fick tropiska namn som Coconut, Hot Papaya, Mango. De skapar habegär. Och de älskas av humlor och fjärilar.

De heter röd solhatt men många säger fortfarande rudbeckia. Echinacea purpurea är numera det vetenskapliga namnet. Echinacea kommer från grekiskans echinos som betyder igelkott, ett namn som syftar på blommans mittkon.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tidigare hade man dem inom det stora släktet Rudbeckia. De flesta av oss känner igen Echinacea från hälsokostbutikens utbud för att lindra förkylningar. Det var vår svenska Carl von Linné som först gav växten det vetenskapliga namnet Rudbeckia purpurea, som en hedersbetygelse till Olof Rudbeck – Linnés företrädare på posten som medicinprofessor. Växten kommer ursprungligen från Nordamerika där indianerna tidigt använde den, krossad på sår. Den kom till Europa under slutet av 1600-talet.

De nya sorterna är verkligen nya. ‘Tomato Soup’ kom exempelvis ut på marknaden 2009 och är en frökorsning från sorterna Echinacea paradoxa x Echinacea purpurea ‘Ruby Giant’

'Tomato Soup' Foto: Kerstin Engstrand
‘Tomato Soup’ Foto: Kerstin Engstrand

Några av de nya sorterna påminner starkt om gerberan i form och färg, andra om zinnian. Medan de klassiska, som ’Magnus’, påminner om en kraftigare, och färgsatt, prästkrage. Solhatten är en utmärkt snittblomma och går även att torka.

De stormtrivs i kruka. I rabatt vill de växa väldränerat, och soligt. Färgerna ger en klar hint om att de älskar sol och värme. De brukar börja blomma i slutet av juli och fortsätter långt in i september. Får även igelkottsliknande fröställningar.

Prärieromantik

'Sunset' i ett hav av pastellröllika. Foto: Kerstin Engstrand
‘Sunset’ i ett hav av pastellröllika. Foto: Kerstin Engstrand

I USA är solhattarna enormt populära, särskilt i planteringar i präriestil med dekorativa gräs. Det var landskapsarkitekten James van Sweden som tillsammans med sin kollega Walter Oehme som fick amerikanarna att få upp ögonen för präriestilen. De har i nästan fyrtio år försökt påverka sina kunder att ha så lite gräsmatta som möjligt. Solhattarna kom in i den nya amerikanska trädgården som appellerar på amerikanens stora intresse för naturen och vida, öppna ytor. En ny sorts frihet kan man säga. En prärieromantik där rudbeckior, temyntor och dekorativa gräs växer tätt, tätt och bildar rufsiga hav där vinden får fara fritt, en ytterst rörlig öppenhet i jämförelse med den strikta, stela gräsmattan. Fler och fler amerikanare anammar nu en mera avslappnad trädgårdsstil. För naturen har, liksom för oss svenskar, ett starkt symbolvärde, frihet och där djur och människa lever i samklang.  För många är det numera viktigt att utåt visa att de tänker på naturen, att man bryr sig. Prärieromantiken drar till sig humlor och fjärilar och göds inte. Den passar i både det stora eller lilla formatet, precis som våra ängar.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Har du bara en remsa jord så kan du ha din lilla prärieäng. Vill du skapa ett hav av enbart solhattar  beräkna då elva plantor per kvadratmeter. Även holländaren Piet Oudolf skapar prärieängar i USA. Han slog igen på 1990-talet och han väljer solhattar med en av de vanligaste blomfärgerna, rosa. Effekten blir oftast dramatisk, ibland skimrande men aldrig sockersött. Rosa är en superb sammanhållare och utmärkt när ljuset inte längre är så starkt.

Magnus‘ är en klassiker, och blev  Årets Perenn 1998. Det är en sammanslutning av odlare, Perennagruppen, som varje år utser en perenn till ”Årets”.  Magnus, ja det är den internationellt kände svenska plantskolemannen Magnus B. Nilsson som var verksam vid Landsbergs perenner i Påarp utanför Helsingborg. Originalet vill man numera kalla för ‘Magnus Exklusiv‘ då det finns en mängd olika ’Magnus’ i omlopp. Den blir ca 100 cm hög.  Magnus själv dog 2012, vid en ålder av hedersamma 105 år.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det finns även vita sorter,Albaoch den något lägre ‘White Swansom också passar samplanterad med dekorativa gräs.

Smalbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand
Smalbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand

Även den smalbladiga solhatten, Echinacea angustifolia, är utsökt tillsammans med prydnadsgräs. Den är iögonfallande på ett annat sätt än för sin färg. Den ser lite slokörad ut, och så är den skapad med smala, nedhängande kronblad.

Mest långlivade är den rosa klassikern ’Magnus’ och de vita enkelblommande.

Så lyckas du:

Solhattarna ogillar konkurrens från andra växter, som marktäckare, eller revande smultron. De ska växa i soligt, öppet läge och väldränerat, de är prärieväxter. De trivs även med en sträng grovt grus runt plantan. Under torra perioder behövs ibland extra vattning, och det gäller särskilt  yngre plantor. Växer din solhatt dåligt kan det bero på näringsbrist. Bäst är att ge näring på våren.

Sniglar och snäckor äter gärna av bladen när bladen springer fram under tidig vår.

Härdigheten anges av svenska odlare som halvhärdig, C. Solhattar hatar vinterfukt. De sorter som är dubbla, och därmed mycket tunga blommor, brukar ha svårt att klara sig utan extra stöd vid regn, de lägger sig då helt enkelt ner mot marken.

Några sorter

Numera kan en solhatt se ut precis hur som helst. Bland de mera sofistikerade så är de svåra att få att återkomma mer än två år i rad. De synes ha dålig vinterhärdighet även i zon 1. Många har lyckat bäst med ’Hot Papaya’.

 

 

 

 

 

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Har publiken och domarna samma smak? Kanske, kanske inte. Dock är ett säkert, publiken är långt många fler än domarna. För man kan publikrösta utan att ha varit på plats, det räcker med att ha sett trädgårdarna från soffan där hemma. Det är BBC, som sänder minst två program per dag från showen, som arrangerar publikomröstningen.

Det stod snabbt klart att det är story telling och engagemang som publiken vill ha. I avdelningen stora trädgårdar blev Sentibale –  Hope in Vulnerabilityträdgården vinnare. Det är en idéträdgård gjord för att visa Sentebale Mamohato Children Centre i Leshoto som ska öppna senare under 2015. Det är HIV-smittade barn som man tar emot och beskyddare för verksamheten är prins Harry. Designer var Matt Keightley som slog igenom på Chelsea 2014 med en annan välgörenhetsträdgård som han då fick guldmedalj för. Och i juni förra året fick han ett telefonsamtal från prinsen med förfrågan om han ville skapa en idéträdgård för välgörenhetsorganisationen. Det var en varm trädgård, och känslan av att befinna sig i Lesotho var starkare än Londonkänslan. Enbart det en bedrift i sig, för temperaturen under de första dagarna var ganska nära noll grader, dessutom bjöd vädret på intensiv blåst och regn.

 

I avdelningen “Fresch Gardens” vann “The Breakthrough Breast Cancer Garden” publikens pris. Den fick av juryn förgylld silvermedalj. Vad som avgjorde att den inte fick guld av juryn vet vi inte, men designern Ruth Willmott trodde att det var för att hon hade glömt att fylla upp vattenspeglarna ordentligt  före juryns ankomst. Med de begränsade resurser hon hade till sitt förfogande, hon arbetade i princip ensam jurydagen och de efterföljande dagarna, var hon helt slutkörd och föll i gråt av trötthet när BBC och RHS på tisdagsmorgonen kom för att ge henne medaljen. Så att sedan få publikens pris var en stor glädje för henne. Ruth själv förlorade 2014 sin svägerska i bröstcancer och för henne var det en självklarhet att skapa denna trädgård. Organisationen Breakthrough Breast Cancer  arbetar med forskning inom gentester inom området bröstcancer. Trädgården symboliserade DNA-koden och vattenspeglarna porlade till var tionde minut. För var tionde minut får en kvinna Storbritannien besked om att hon har fått bröstcancer.

Trädgården dominerades av en skulptur i rostfritt stål skapad av Rick Kirby. Den ska symbolisera hur kvinnan, med kraft, mod och värdighet, reser sig upp ur vattenspeglarna.  Skulpturen symboliserar också alla kvinnor som får kraft av den hjälp som välgörenhetsarbetet ger.

Bakgrunden var en kort men hög häck av idegran. Växtvalet var typiska mormorsväxter, en del gick i vitt, en annan i rosa och en tredje i limegrönt.  Det fanns även smultron i blom och morötter mitt bland blommorna.

Den tredje trädgården som fick publikens pris var också tillägnad bröstcancer. Trädgården hette “Breast Cancer Haven Garden” och återfanns i avdelningen “Artisan Gardens”. Designer för den var Sarah Eberle som fått många guldmedaljer på RHS olika utställningar, samt fick även år 2007 titeln Best in Show på Chelsea. Att en så pass etablerad designer gör mindre trädgårdar är ovanligt. Men Sarahs drivkraft är annorlunda, hon gillar utmaningar av andra slag än stort och dyrt. Och att skapa två mindre trädgårdar där budskapet tydligt skulle framgå anser hon vara något av det viktigaste hon gjort under sin karriär. Sarah fick guldmedalj för årets två trädgårdar.

Idén bakom designen var att skapa ett tryggt bo där man kan vila. En trygg plats där du även känner dig som en del av det som händer runt omkring dig. Trädgården dominerades av en stor divan skapad av pil. En divan som också fungerade som skulptur. Bland växterna så var det främst de rödblommiga som drog till sig många uppmärksamhet. Men där fanns även smörblomma och många andra lundväxter. Stegen upp till divanen var skurna ur en ekstam. Trädgården skapades för välgörenhetsorganisationen Haven och den kommer att flyttas till ett nytt Haven center i Hampshire.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...