Fingrarna bästa vapnet mot trädgårdens vanligaste angrepp

Fingrarna bästa vapnet mot trädgårdens vanligaste angrepp

Bladlusliv! Det vita på bladen är rester av de ömsade skinnen. Foto: Kerstin Engstrand

Vad är det som är grönt, eller svart, eller gråblå, har päronformad kropp och har sex ben? Jo, det är några små varelser som är en del av trädgårdslivet att på nära håll få uppleva. Bladlöss, på dina kära växter. De flesta är ganska harmlösa, de utger i regel inget dödligt hot mot växten men ibland vill man ha bort dem, särskilt om de är på en växt i ens närhet, kanske på terrassen eller balkongen.

Det lär finnas över 500 arter av bladlöss i Sverige. Vissa kommer när det är fuktigt ute, andra när det är torrt. I regel sitter de på toppskotten av plantan, där tillväxten är starkast och kanske godast delen av växten?

Flest angrepp brukar växter som står för torrt få. Växter i stark tillväxt brukar också få bladlöss, då just på de nya skotten. Åter andra får alltid angrepp, som bondbönan. Min aklejruta får också alltid angrepp oavsett om den står torrt eller ej. Och plötsligt en dag är de borta, om jag inte dessförinnan tagit till fingrarna och klämt ihjäl dem. Det är aklejrutan som syns på bilden ovan

 

Nyckelpiga i en rosbuske, då finns det säkerligen bladlöss! Foto: Kerstin Engstrand
Nyckelpiga i en rosbuske, då finns det säkerligen bladlöss! Foto: Kerstin Engstrand

Vilka äter då bladlöss? Fåglar ja, nyckelpigor och bladluslejon är några. Bladluslejon är guldögonsländans larv. Dock brukar mängden löss vara betydligt fler än vad som dessa hinner äta upp. För en bladlus är också synnerligen produktiv. Ser du inga bladlöss men däremot mängder av nyckelpigor eller myror på växten, ja då finns det bladlöss där

Bladlöss lägger ägg men det är sällan man ser dem. I regel läggs äggen på hösten men kläcks först på våren. En bladlus kan också föda levande ungar. Efter äggstadiet lever den en tid som nymf, och under denna tid ömsar den skinn flera gånger. Det är därför du kan se som vita spån på växtens blad. Tittar man noga så ser man att dessa spån liknar små insekter, det är alltså bladlössens gamla skinn.

Bladlusliv! Det vita på bladen är rester av de ömsade skinnen. Foto: Kerstin Engstrand
Bladlusliv! Det vita på bladen är rester av de ömsade skinnen. Foto: Kerstin Engstrand

Blir det ont om mat på ett ställe lär bladlössen födas med vingar! Allt för att kunna förflytta sig till nytt matställe. Beundransvärt, eller hur? En flygande bladlus har jag ännu inte sett, det står på min bucketlist över upplevelser! Bladlössen på bilden ovan gottar sig på en dahlias nytillväxt.

 

Honunsgdagg ser ut som små sockerkristaller. Bladlöss på aklejruta. Foto: Kerstin Engstrand
Honunsgdagg ser ut som små sockerkristaller. Bladlöss på aklejruta. Foto: Kerstin Engstrand

En bladlus små ”rör” och ur dem kan den utsöndras en söt vätska. Det är det som oftast anges som honungsdagg, något som myror älskar. Vissa myror ”mjölkar” bladlössen för att få tag på denna vätska! Vätskan lär vara matöverskottet, en bladlus äter hela tiden och äter mer än vad den behöver. Resten blir honungsdaggen som också skyddar den från vissa fiender. Oftast ser man honungsdaggen som små kristalliknande pärlor på bladen.

Buckliga eller nerböjda och ihoprullade blad
Buckliga blad på vinbär. Foto: Kerstin Engstrand
Buckliga blad på vinbär. Foto: Kerstin Engstrand

Betyder oftast bladlöss, då sitter de på bladens undersida. Schersmin, vinbär, äpplen och körsbär brukar oftast bli angripna. På de här växterna brukar jag bladlössen vara, de skadar varken växterna eller mig. Bladlössen brukar försvinna efter någon månad.  Men vill du inte ha dem så ta direkt bort det första buckliga bladet.

Nytt skott på körsbär. Foto: Kerstin Engstrand
Nytt skott på körsbär. Foto: Kerstin Engstrand

Den svarta körsbärsbladlusen kommer alltid på körsbärsträden. Dess värdväxt är måresläktet, som gulmåra och myskmadra, och veronikor. Man ser oftast angreppen när bladen plötsligt rullar ihop sig och böjer sig neråt. Det är ingen idé att bekämpa bladlöss på ett annars välmående körsbärsträd. Är trädet nyplanterat och illa åtgånget av bladlöss kan såplösningen användas. Bäst är att behandla innan körsbärsträdet blommar, det brukar fungera för unga och därmed små nyplanterade träd där man lätt kan ha överblick. Om du hellre vill ta bort de angripna bladen, så nyp enbart bort bladen, inte skotten. Detta gäller om enstaka blad är angripna, är alla blad angripna är såplösning bättre. Eller spola med vatten.

Buckliga blad på persika är i regel krussjuka, här kan du läsa mer om persika.

Nektarrika växter och fingrarna bästa vapnet
Honungsfacelia gillas av humlor och många andra nyttoinsekter.  Foto: Kerstin Engstrand
Honungsfacelia gillas av humlor och många andra nyttoinsekter. Foto: Kerstin Engstrand

Bra för dina växter är att ha många nektarproducerande växter i trädgården. Honungsfacelia, som man ibland ses nämnas som honungsört, är en sådan. Nektarproducerande växter drar till sig parasitsteklar som mer än gärna äter bladlöss. Även blomflugor och tvestjärtar äter bladlöss.

Du kan också spruta bort dem med hjälp av vattenslangen. Men observera att många växter reagerar hårdare på det iskalla vattnet och trycket än på lössen! Och ja, de kan klättra upp igen.

Bladlöss andas genom huden. Det är därför såplösning dödar dem. Duscha de angripna växterna med såplösning eller så kallad såpsprit. Görs på kvällen. Upprepa behandlingen två till tre gånger med en veckas mellanrum. Se till att blandningen når bladens undersida och bladveck.

Såpsprit: Denna sats blir en liter och ryms i de flesta sprayflaskor. Blanda 9 dl vatten med 0,5 dl deciliter grön eller gul såpa. Tillsätt därefter 1 msk T-rödsprit och blanda igen. Du behöver inte ha T-sprit i blandningen, den fungerar även utan. Observera ta inte mera såpa, då dör växten.

Såplösning är som ovan men utan T-röd.

Spraya inte i direkt solljus, då blir det i regel brännmärken på bladen.

Ja, man vänjer sig.  Foto: Kerstin Engstrand
Ja, man vänjer sig. Foto: Kerstin Engstrand

Fingrarna är bästa vapnet mot löss. Kläm ihjäl dem helt enkel om du tycker att de blir för många. Och nyp bort angripna buckliga blad, släng dem sedan i soporna.

Text och foto: Kerstin Engstrand