Buketter som påminner om Botticellis våren.

Mannen bakom buketten är Gunnar Kaj. Kan det vara en stjälk blommande lammöra som kuvertblomma han tänker på måntro? Och så fyller han på:

– Jag brukar inte blanda in hjärnan i besluten hur en bukett ska se ut.

Förstår det, det behöver han inte, han har fingertoppskänsla och en sällsynt begåvning. Och en synnerligen ödmjuk och stor kärlek till allt levande. Blåbärsris, kvistar, vissnade blomställningar som exempelvis av oregano är alla utmärkta som stöd till blommorna i en bukett. De håller sig, och du byter bara ut de vissna blommorna mot nya. På så sätt förändras buketten också automatiskt beroende på vilka nya blommor man väljer.

Gunnar är högaktuell med sin nya bok, ”Blommande rum” (Norstedts). Jag kan inte få nog av de sensuella arrangemangen, många med ett stänk av humor. Som den cremefärgade tulpanen i en gräddkanna, som synes växa fram ur en nöt, men tittar man efter så upptäcker man att nöten, det är ett urblåst brunt hönsägg. Gunnar dansar och flirtar med växterna på ett unikt sätt. Det sägs att han är en mycket god dansör säger de som haft lyckan. Hmm, måste bjuda upp honom någon gång.

Om jag skulle teckna en bild av Gunnar Kaj skulle det bli en modern renässansmänniska som elegant sträcker ut sina ena arm- och där ur handen – växer de skiraste ängsblommor fram. Fingertoppskänslan hans är unik. I boken finns det en bukett där den mörka klockliljans blommor i olika nyanser av aprikos och brunt  kittlar alla ens sinnen. Hela kroppen kommer till ro.

Vem är då Gunnar Kaj? Han presenterar sig själv som blomsterkreatör. Bördig från Stora Tuna, Dalarna, där ligger Kaj-gården ännu, bebodd av kusinbarn. Mycket inspiration får han bland annat från familjen Jobs mönster. Han är utbildad bildlärare från Konstfack och arbetade länge enbart som illustratör. På sin hemsida, www.kaj.se skriver han att han arbetar med bilder och blommor.

– Jag studerade först litteraturvetenskap i Uppsala. Sedan kom jag in på Konstfack vilket var då min största lycka. För 23 år sedan blev jag med sommarställe uppe i Roslagen. Då kom lusten till blommorna fram.

Berätta, hur konkret kände du lusten till blommorna?

– Jag började anlägga rabatter och började plocka in och göra egna buketter inomhus. Sedan fick vänner buketter och ryktet spreds sig. Det blev blomsterarrangemang till bröllop, andra stora fester och utställningar och sedan Nobelfesten.

Just Nobelfesten i Stadshuset är nog det som Gunnar Kaj är mest känd för. Där hade han tio tusen blommor att arbeta med, varje år. Festernas fest lämnade han över till Helen Magnusson år 2014. Då hade Gunnar skapat arrangemangen i 14 år. Mycket av det arbetet återfinns i hans tidigare bok ”Låt det blomma”.

Själv föll jag redan vid första mötet för hans förföriska enkelhet som är hans signum. En enkelhet som passar i både slott som koja. Tankarna går till japanska träsnitt. Han får en att lyfta blicken och se det som vi annars inte ser. Det självklara som vi ofta glömmer bort när vi hastar vidare.

-Det finns något fint att plocka i varje naturgnutta, året om, säger Gunnar med ett mjukt leende. Även det minsta kan göra stor skillnad.

Och gör han en enorm bukett så är det mängden av blommor, oftast av samma slag, som gör den enorm, inte antalet sorter. Tror nog aldrig jag sett honom blanda en mängd olika sorter för att skapa en gigantisk bukett.

Är han blomstervärldens Kajsa Varg? Ni vet, kok­boks­författaren som citeras ”man tager vad man haver”. Kanske det, ett fåtal vanliga växter och bär, är ofta grunden i hans kompositioner. Ett av hans tips är att fylla ut med blad från krukväxter.

– Men en av mina mest lyckade dekorationer var när jag tejpade upp några grässtrån i taket över middagsbordet.

Jag har nog aldrig träffat på en blomsterkreatör som både med blommor som i ord kan uttrycka sin kärlek till just växter. I boken kommer det fram i de fina texterna. Just texterna kommer jag att läsa gång, på gång, på gång.

Kerstin Engstrand