Nemesia ‘Wisley Vanilla’ är min “måste ha” växt

Jag har ett behov av uppleva en plötslig doft av något oväntat, dofter som sprider välbehag. Som ger en aha-känsla. Du vet, doften av något som man känner igen men förväntar sig inte att få uppleva just där, och just då, Dofter som träffar en när man just passerar. En sådan är nemesia, sorten Wisley Vanilla. Varför? Jo, för den är gullig, helt fylld med väna små vita blommor och de doftar vanilj!

Köper alltid en planta i maj och den blommar sedan hela sommaren. Den får en ny plats för varje sommar, i år finns den vid min italienska terrass. Förra året vid entrén, året dessförinnan vid frukostuteplatsen. Lite ansning i form av att klippa bort vissna blommor behöver den men bara den hålls fuktig håller varje blomma länge. Jag har hittills i år sedan maj bara behövt ansa den två gånger.

Tidigare köpte jag alltid en annan vanliljdoftande nemesia, som var svagt rosa i färgen, ‘Vanilla Mist’ som blir lite högre, ca 40 cm. Men som sagt, nu är det vita som gäller.

Nemesia trivs i halvskugga och det finns otaliga namnsorter, dock är det bara ett fåtal som doftar. Av någon underlig anledning så är de doftande svåra att få tag i Sverige. Jag hoppas att det snart blir bättring på den punkten, men jag har hoppats i över 15 år nu, minst.

Den kallas också för karnevalsblomma. Det finns roliga namn på flera sorter, som ’Rhubarb & Custard’ och ’Berries & Cream’ som funnits på marknaden ett par år nu, de doftar dock inget särskilt men har tuffa färgkombinationer och är roliga att ha i krukplanteringar.

Nemesia kan om de skyddas övervintra i mycket gynnsamma lägen men vanligen betraktar man den som ettåring. Det är en tålig sommarblomma bara den får vatten och en av de få som blommar minst september ut, oftast om hösten är varm även oktober ut.

De flesta sorter är namnsorter och skyddade. De går inte att köpa frön till. Namnsorter får man heller inte föröka med sticklingar.

Text och foto: Kerstin Engstrand