Taggar Inlägg "Ettåringar"

Ettåringar

Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten 2018 är evighetsblommornas och gräsen tid. De är supertrendiga i all inredning och vi har naturligtvis redan skrivit om dem. Här få du en samlad bild av alla våra artiklar, de är sex i antalet. Om hur du torkar dem, hur du odlar dem och hur du bäst använder dem! Klicka på länkarna så kan du läsa respektive artikel. Och som vanligt är det helt gratis att läsa.

Om pampasgräs

Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand
Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand

Glansmiskantus

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Eterneller, sommaren som varar hela vintern

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Slottet blommar upp, och sätter en trend

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så lyckas du, skörd och torkning av eterneller

Klotamarant.  Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand

Life in Death, en stark upplevelse (om utställning i Kew gardens vintern 2017/2018 där 300 000 evighetsblommor användes.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Korallpions fröställning. Foto: Kerstin Engstrand

Augusti och september bjuder på små underverk Aldrig är krasse och ringblommor så vackra när förgängelsens tid börjar närma sig. De är nästan genomskinliga men ändå självlysande. Det är som de vet att snart kommer frosten att nypa dem så hårt att deras spänstiga kronblad blir till en sladdrig, oformlig massa. Våra käraste trädgårdsblommor kämpar på in i de sista för att säkra nästa års avkomma.

Krassens fröer kan man lägga in som kapris!  Foto: Kerstin Engstrand
Krassens fröer kan man lägga in som kapris! Foto: Kerstin Engstrand

Tittar man noga ser man att nästan alla har fröställningar. En riktigt vacker, torr, klar höstdag med mycket syre i luften är det speciellt roligt att förbereda nästa års sådd. Känslan att samla in sina egna fröer är mycket speciell. Höstdagar brukar bjuda på starka dofter och ekorren inom en känns stark. Kan man känna sig närmare naturen?

Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder.  Foto: Kerstin Engstrand
Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder. Foto: Kerstin Engstrand

Man förundras över alla de märkligaste former som fröställningarna har. De är så vackra, som små konstverk i sig.  Indiankrassen bildar en spiral runt sin lite bulliga frökapsel, formationen är märklig och liknar nästan en navel. Man kan nästan se vilken kraft den får av spiralen för att kunna borra sig ner i jorden och självså sig. Pipörtens frön balanserar fint på tå med sina små balettkjolar eller är det fallskärmar? Solrosorna försöker böja ner sina frötyngda huvuden men talgoxarna är ändå där och plockar frön, ett efter ett. Tittar man närmare ser man solroskakans fina spiralmönster.

Egentligen behöver man inte samla in frön. Liksom krassen sår ringblommor sig mer än gärna själva. En gång ringblommor, alltid ringblommor. Det gäller även de flesta vallmosorter. De av talgoxen tappade solroskärnorna gror långt innan man inomhus börjat förkultivera nya. De ligger ju där i jorden och kan vänta in exakt rätt groningstidpunkt. Ibland bjuder dessa självsådda frön på de märkligaste skådespel. De kan ligga flera år och vänta på rätt tillfälle vilket många som har grävt om gamla rabatter har blivit varse om. De självsådda brukar dessutom bli mycket livskraftigare. Spara därför några fröställningar om du vill ha dem växa på samma plats även nästa år. Annars kan man samla in mogna frön för att så nästa år på en annan plats eller rentav ge bort. Fördelen med trädgård är just att man alltid har något att ge, något smått i form av några frön eller något stort i form av skörd.

Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand
Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand

Väl mogna frön är oftast bruna till svarta i färgen. Vid minsta beröring faller de lätt ur sin frökapsel. Paradisblomster har långa smala frökapslar medan många pioners kan vara färgstarka.

Paradisblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Paradisblomster. Foto: Kerstin Engstrand

 

Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand

 

Lätt att samla in!
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Nyfiken på timvisaren, läs vår artikel, klicka här. Foto: Kerstin Engstrand

Samla in vid torrt väder, en vanlig enkel papperspåse eller kuvert är utmärkt att samla in fröer i och lätt att märka med sort och insamlingsdatum. Låt påsarna stå öppna i en till två veckor tills fröerna är riktigt torra, annars möglar de lätt. De små plastpåsarna med förslutning och skrivfält som man kan finna i välsorterade pappershandlare är även de utmärkta.

Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling.  Foto: Kerstin Engstrand
Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling. Foto: Kerstin Engstrand

Ser man några riktigt åtråvärda fröställningar som man absolut inte vill missa kan man tidigt dra en nylonstrumpa över dem, knyt till och på så sätt få fröna uppsamlade.

Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand
Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa stället att förvara sin fröer är i en tättslutande burk, en vanlig bra plastburk med snäpplock är utmärkt, som sedan får stå i kylskåpets svaldel. Ett bra tips är att sortera gärna dina fröpåsar efter såmånad, det brukar underlätta väsentligt när såivern sätter in. Riktigt torra fröer kan även förvaras i frysen.

Underblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Underblomma.Läs mer om underblomman i vår artikel, klicka här.  Foto: Kerstin Engstrand

De ettåriga växternas frön är det inget problem att så nästa vår. Så fort jorden reder sig så kan man försiktigt mylla ner dem på den tänkta växtplatsen. Grundregel för nästan all sådd är att sådjupet ska vara lika med tre gånger fröets storlek. De allra minsta, som kornvallmo, är ytgroende det vill säga de sås direkt ovanpå lucker jord. Naturligtvis kan man, som naturen själv, så redan på hösten. Frön från fleråriga är däremot lite vanskligare. Här gäller det att ha kunskap om deras optimala gronings­förhållanden. En del, som julros, vill ha en period av kyla för att gro medan andra gror när som helst. Aklejor korsar sig obekymrat med varandra men så kan de nästan se ut hur som helst. De mest fantastiska skönheter uppstår med en eller flera kjolar, korta eller långa sporrar och de mest fantastiska färgkombinationer. Många aklejor gror direkt men de som normalt är vilda eller växer uppe i bergen behöver en tids kyla för att gro.

De som kräver en period av kyla sås antingen direkt på hösten eller först inomhus på våren. Inomhussådden får stå ett par dagar inomhus innan krukorna flyttas ut. Ställ krukorna i husets närhet och se till att de aldrig torkar ut, de får gärna täckas av ett lager snö.

I din egen trädgård får du samla in hur många frön som helst. Men aldrig i andras trädgårdar eller i botaniska trädgårdar, de använder sina frön till undervisning och i vetenskapliga utbyten mellan andra botaniska trädgårdar världen över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Detalj från "Life in Death" av Rebecca Louise Law. Foto: Kerstin Engstrand

375 000 torkade evighetsblommor (eterneller), frökapslar och gräs- samt sädesstrån, vad bli det om man lägger till koppartråd i okänt antal meter? Det blev installationen Life in Death, en känslosam unik upplevelse skapad av Rebecca Louise Law. Det var i perioden 7 oktober 2017 – 11 mars 2018 som installationen kunde upplevas i Shirley Sherwood Gallery of Botanical Art som är en del av världens främsta botaniska trädgård, Kew Gardens, i Londons utkant.

Det var vackert, suggestivt och tänkvärt. Ett paradis i ett rum där allt rörde på sig. Växterna var vackert surrade på koppartråd som gick från golv till tak. Fint grupperade efter form och färg samt en hel del oanade effekter! Jag ville aldrig gå ut! Men till slut blev jag tvungen, galleriet skulle stänga för dagen. Och ut kom jag till en kylig januarikväll där mörkret redan hade omslutet Kew. Men jag var kvar i känslan som Life in Death hade skapat inom mig.

Och när jag återigen tittar på bilderna från installationen kommer samma känsla tillbaka. Av lätthet och av förgängelse men också hopp.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sex år hade det tagit Law att få ihop tillräckligt med material. Totalt blev det 1000 girlanger. En viktig del för hela effekten var skuggorna som blommorna bildade, på väggarna och golvet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Law skapade en installation som kittlade ens sinnen! Jag kommer för alltid att bära med mig denna underbara lättsamma känsla och eftertanke som hennes konstverk gav mig. Law är ett namn att hålla utkik efter, och det vore underbart om hennes verk kunde visas här hemma i Sverige. På Waldemarsudde kanske?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken på att odla egna eterneller? Läs våra två artiklar, den ena om hur du skördar dem och den andra om några sorter som vi rekommenderar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Varje dag tittar några nya just utslagna blommor på mig, och ja jag blir bara mer förälskad för varje dag. Sedan slutet av juli blommar den för fullt, växten som ser ut som en graciös hibiskus, Hibiscus trionum av sorten ’ Simple Love’. Den som givit den detta sortnamn visste vad den gjorde!

På svenska heter den inget alls med hibiskus, utan timvisare! Varför detta svenska namn? Det sägs att det kommer från att blommorna bara är utslagna ett fåtal timmar, upp till tre. Det är under dessa timmar man blir så förförd. Blommorna liknar hibiskus. ’Simple Love’ har cremevita blommor med en svag ljust lila ring. Men innan dess har man fått skåda tuffa blomknoppar som liknar lite kantiga ballonger. Då är det svårt att förstå att det snart ur dem ska födas en så ljuvlig blomma.

Timvisare är en ettårig växt som är lätt att få tag på frön till. Och den är lätt att dra fram egna plantor av. Den trivs utmärkt i kruka!

Fröna förkultiveras inomhus, i mars eller i april, eller redan i februari om du har möjlighet att ge tillskottsljus. Redan efter två dagar brukar de ha grott. Dock brukar fröfirmorna ta det säkra före det osäkra och ange att det kan ta hela 40 dagar innan de gror. Jag täcker inte fröna med någon jord, jag sår fröna på ytan. Dvs. jag ytsår dem. Efter fyra veckor brukar det vara dags att omplantera plantorna, ibland hinner man med ännu en omplantering innan det är dags att sätta ut dem när risken för nattfrost är över. Det går även att så dem på friland men det har jag ännu inte prövat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Simple Love’ blir 50 cm hög. Blommar från juli till långt in i september om inte frosten kommer tidigare. Den tillhör de blommor som enbart slår ut i sol. Mulna dagar sluter den sig.

På engelska kallas den för ”Flower-of-an-Hour” som syftar på den dagliga korta blomningstiden men den kallas även för ”Bladder hibiscus”, då med tanke på frökapslarnas utseende.

Humlor och bin älskar timvisaren.

Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand

Och du kan lätt samla in dina egna frön. Lär mer om september månads skatter i vår artikel om frö, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Nemsia 'Wisley Vanilla'. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har ett behov av uppleva en plötslig doft av något oväntat, dofter som sprider välbehag. Som ger en aha-känsla. Du vet, doften av något som man känner igen men förväntar sig inte att få uppleva just där, och just då, Dofter som träffar en när man just passerar. En sådan är nemesia, sorten Wisley Vanilla. Varför? Jo, för den är gullig, helt fylld med väna små vita blommor och de doftar vanilj!

Köper alltid en planta i maj och den blommar sedan hela sommaren. Den får en ny plats för varje sommar, i år finns den vid min italienska terrass. Förra året vid entrén, året dessförinnan vid frukostuteplatsen. Lite ansning i form av att klippa bort vissna blommor behöver den men bara den hålls fuktig håller varje blomma länge. Jag har hittills i år sedan maj bara behövt ansa den två gånger.

Tidigare köpte jag alltid en annan vanliljdoftande nemesia, som var svagt rosa i färgen, ‘Vanilla Mist’ som blir lite högre, ca 40 cm. Men som sagt, nu är det vita som gäller.

Nemesia trivs i halvskugga och det finns otaliga namnsorter, dock är det bara ett fåtal som doftar. Av någon underlig anledning så är de doftande svåra att få tag i Sverige. Jag hoppas att det snart blir bättring på den punkten, men jag har hoppats i över 15 år nu, minst.

Nemesia 'Rhubard  Custard'. Foto: Kerstin Engstrand
Nemesia ‘Rhubard Custard’. Foto: Kerstin Engstrand

Den kallas också för karnevalsblomma. Det finns roliga namn på flera sorter, som ’Rhubarb & Custard’ och ’Berries & Cream’ som funnits på marknaden ett par år nu, de doftar dock inget särskilt men har tuffa färgkombinationer och är roliga att ha i krukplanteringar.

Nemesia kan om de skyddas övervintra i mycket gynnsamma lägen men vanligen betraktar man den som ettåring. Det är en tålig sommarblomma bara den får vatten och en av de få som blommar minst september ut, oftast om hösten är varm även oktober ut.

Nemesia 'Berries & Cream'. Foto: Kerstin Engstrand
Nemesia ‘Berries & Cream’. Foto: Kerstin Engstrand

De flesta sorter är namnsorter och skyddade. De går inte att köpa frön till. Namnsorter får man heller inte föröka med sticklingar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Petunia 'LightningSky' är vackrast i halvskugga. Foto: Kerstin Engstrand

Petunian är en av sommarens mest spännande blomma. Perfekt i kruka och i balkonglåda. Samt mycket torktålig vilket passar bra så som sommaren har börjat.

'Phantom'  Foto: Kerstin Engstrand
‘Phantom’ . Egentligen ska den ha gula fält på varje kronblad. Foto: Kerstin Engstrand

 

Petunia, Petunia x hybrida, i början av 2000-talet sade man att petunior fanns i alla färger utom svart.

Happy Magic Giant Velvet Wash. Foto: Kerstin Engstrand
Happy Magic Giant Velvet Wash. Foto: Kerstin Engstrand

Idag finns den defintivt i alla färger och svarta har blivit riktigt populära.

'Pinstripe' Foto: Kerstin Engstrand
‘Pinstripe’ Foto: Kerstin Engstrand

Den trivs i sol till  halvskugga, blommar från juni till långt in i september och blir ca 20–30 cm hög.

Årets ”hetaste” petunia är ‘LightningSky’. Som alla mörka petunior får den lite olika färgnyans om den ses i skugga eller i sol eller i motljus. Varje blomma förändras också under tiden den är utslagen.

Det finns stora, små, hängande, enkla, fyllda eller med formen av en snäcka. Det är nog minst sagt omöjligt att inte finna en petunia som man inte gillar.

'Moonstruck'. Foto: Kerstin Engstrand
Crazytunia ‘Moonstruck’ passar bra med vanliga rosa petunior. Foto: Kerstin Engstrand

Utbudet är enormt och vi har valt elva favoriter, elva som sticker ut. Det finns en hel serie, Amore Halo,  där kronbladets mönster bildar hjärtan! Se själv här på bilden nedan:

wpa125343

När ‘Night Sky’ presenterades 2015 föll hela världen i trans. Och som några säger, Han Solo i StarWars skulle nog tycka den är värd en stjärna i Galaxen. ‘Night Sky’ är framtagen av Selecta och den italienska växtförädlaren Antonella Capo. Den skapade snabbt habegär!

Petunia 'Night Sky' är så iögonfallande att man inte lägger märkte till plastampeln den växer i.  Foto: Kerstin Engstrand
Petunia ‘Night Sky’ är så iögonfallande att man inte lägger märkte till plastampeln den växer i. Foto: Kerstin Engstrand

Petunia är en så kallad sommarblomma. Det vill säga den är hos oss ettårig, man köper den i regel uppdragen men kan också sås. Fröna är pyttesmå och ska ytsås i slutet av februari eller början av mars.  Dock de sorter som vi visar här är alla sticklingsförökade, de är sorter som är licenserade.

'BabyDoll' Foto: Kerstin Engstrand
‘BabyDoll’ Foto: Kerstin Engstrand

Efter ‘Night Sky’ kom den rosa ‘Baby Doll’ som i folkmun oftast kallas för Pink Sky. Dessa passar också bra i ampel eller varför inte låta den lysa upp sallatslandet?

I år har vi också fallit för en riktigt ceriserosa, Surfinia Hot Pink:

'Hot Pink'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Hot Pink’. Foto: Kerstin Engstrand

 

Petunia är en bra sommarblomma. Du kan lätt hitta en som matchar något annat du har i trädgården.

Crazytunia 'Kermit Rose'. Foto: Kerstin Engstrand
Crazytunia ‘Kermit Rose’. Foto: Kerstin Engstrand

Bland dess bättre egenskaper är att den är mycket torktålig. Enda nackdelen är de vissna, klibbiga blommorna. De vissna blommorna ska man ta bort, annars hindrar de växten att sätta nya blomknoppar. Lättast är att antingen dra av den helt  vissna blomman om den verkligen är kruttorr eller ansa med en liten sax.

Sweetunia 'Amethyst Halo' .Foto: Kerstin Engstrand
Sweetunia ‘Amethyst Halo’ .Foto: Kerstin Engstrand

Och kom ihåg, bästa sättet att få ett bättre utbud i butikerna är att fråga efter spännande sorter!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Beth's vallmo i RHS:s "Fell Good" trädgård . Foto: Kerstin Engstrand

Varje år är det några växter som plötsligt får en mer framträdande roll än andra i idéträdgårdarna. På årets Chelsea Flower Show 2018 var det tre som tog ”ledningen”. Med ledningen menar jag inte i antal, de flesta växter i trädgårdarna är sådana som är lätta att få fram i fina blommande exemplar till andra häften av maj. Som lupiner och iris. De finns alltid, även om de i år var ovanligt många, då gärna i en kombination med varandra och då skulle det vara mörkt lila toner. Färre var det däremot av stora prydnadsallium som vissa år syns i varje trädgård.

Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand
Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand

I år var det tre mindre växter som gjorde storslagen entré. Två rosa och en mörkt blålila.

Beth’s vallmo, strax innan Chelsea Flower Show lämnade Beth Chatto jordelivet vid en ålder av 94 år. Hon var en av trädgårdsvärldens absolut främsta och om hennes spännande experiment med grusträdgården som inte vattnas kan du läsa om här på Rabarber. Du kan även lyssna till Beth Chatto och höra hennes underbara språk. Det var därför extra glädjande att i många trädgårdar, som RHS:s och  Matt Keightley:s  ”Feel Good Garden”, Sarah Price och M&G Investments ”A romanticised Mediterranean haven”, i Tom Massey:s ”The Lemon Tree Trust Garden” samt några till fanns hennes väna och nästan självlysande lilla vallmo, Beth’s vallmo,  Papaver dubium ssp lecoqii. Det var Crocus som hade levererat plantorna. De hade planerat och dragit upp dem långt före Beth’s bortgång.

Beth's vallmo i RHS:s  "Fell Good" trädgård .  Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i RHS:s ”Fell Good” trädgård, här med salvia och hästsvansgräs. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo är också känd för att växa i Great Dixter, som en gång fick just denna vallmo av just Beth Chatto. På Great Dixter visar den sig oftast med mörka fält i botten men här på Chelsea hade den vita fält. Åsa Gregers Warg, som är första trädgårdsmästare i Beth Chatto Gardens, anger att de har den i båda varianterna, den odlas ju från frö och därmed en viss variation. Vissa får vita fält, andra för mörkt rubinröda till lila fält i botten.

Beth's vallmo i Sara Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo blir ca 50 cm hög och blommar i Sverige vanligen i juni. Vill växa i väldränerad jord i full sol. Som all vallmon vill den inte flyttas utan den ska sås på växtplatsen. Sådd kan ske antingen i april eller på hösten. Nyp bort fröställningarna om du vill att plantan ska blomma länge. Och låt fröställningarna mogna och spricka upp om du vill att den ska självså sig, då får du flera Beth’s vallmo i din trädgård och som själva väljer sin växtplats. Och det brukar den göra bra!.

Thulbagia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård. Foto: Kerstin Engstrand

Tulbaghia var den andra, och också den rosa. Flest i antal fanns i den sydafrikanska trädgården ”The Trailfinders South African Wine Estate” designed av Jonathan Snow, men den återfanns även i Sarah Price:s och flera andra, samt bland plantskolorna i det stora tältet. Den är utsökt och har en sällsynt förmåga att lysa upp de växter som finns i dess närhet.

I Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus Det var med just agapanthus som den växte i den sydafrikanska trädgården. Vi har en stor artikel om Tulbaghia här på Rabarber.

Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.  Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma, Cerinthe major, som går i blått nu var ”tillbaka”.  Första gången den var en trendblomma var runt år 1995, sedan ”vilade” den lite till år 2010 och så nu, 2018, är den tillbaka igen! Men runt Medelhavet fortsätter både den stora och den lilla vaxblomman helt oberörda av trender att växa på ängarna och dikesslänterna. Den lilla går i mörkt gult och brunsvart.

Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma blir som vildväxande vanligen 50 cm hög, i sin odlade form i en trädgård kan den ibland bli meterhög och faktiskt hela 150 cm bred! Vaxblomma gör sig bäst i grupp. Den sås i början av april direkt på växtplatsen och blommar då i juli−augusti. Räkna alltså med 90 dagar från sådd till blomning. Blommorna nickar blygt ner mot marken. Bladverket är gråblått. Är ettårig, trivs i alla jordar och är mycket omtyckta av bin. Flest stor vaxblomma fanns i ”The Lemon Tree Trust Garden” och i  ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.

Stor vaxblomma i "The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma i ”The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Innan de moderna treglasfönstren gjorde entré lade man vadd mellan fönstrets dubbla glas. Och pyntade vadden med rosa jätteeterneller, sommaren varade på så sätt hela vintern.

Eterneller, evighetsblommor, det är växter som genom vanlig lufttorkning blir tidlösa. De hör till det som kommer och går bland trenderna och nu är de på väg tillbaka. På slottet i Stockholm återfinns de, där skapar slottsmästaren Claes Carlsson och floristen Fredrik Larsson estetiska vaser av eterneller. Fredrik Larsson skapar även blomklot av just det, eterneller, förstås.

Arrangemang skapade av en av Sveriges skickligaste florister, Fredrik Larsson, Bloem.se. Foto: Fredrik Larsson på Instagram
Arrangemang skapade av en av Sveriges skickligaste florister, Fredrik Larsson, Bloem.se. Foto: Fredrik Larsson på Instagram

Att odla och torka eterneller är ett sätt att förlänga sommarens blomsterprakt. De flesta växter går att torka och teknikerna är många. En del är lättare att torka än andra, speciellt när det gäller att bevara blommornas färg och form. Och man kan göra så mycket med dem − några enkla buketter som hänger i taket, stora avancerade arrangemang, spröda kombinationer eller kraftfulla … Dessutom går alla eterneller utmärkt att odla i rabatter eller i grönsakslandet. Väldränerad växtplats är ett måste för de flesta. Mer om hur du lyckas att odla eterneller och hur de bäst torkar dem kan du läsa här.

Romantiska pasteller och mustiga jordiga toner

Blåaste blått, dimblå toner, silvergrågrönt, gult som guld, docksött rosa, vitaste vitt, jordnära brungult eller lysande citrongult − allt från mild pastell till intensiv färgprakt går att få. Det finns ett tjugofemtal ettåringar och ett antal tvååringar och perenner som lämpar sig särskilt väl. Vanligast är roseneternell, brudslöja och romerska riddarsporrar. De flesta fröfirmor brukar ha minst ett femtontal olika sorter i sortimentet. Några brukar man också kunna finna som plantor.

Praktröllika. Foto: Kerstin Engstrand
Praktröllika. Foto: Kerstin Engstrand

Praktröllika ser ut som en jätteröllika med stora, guldgula blommor. Den ska förkultiveras i mars−april och sådden ska ske ytligt, praktröllikans frön är ytgroende. Efter ca två veckor har de grott. Släktingen pastellröllika ‘Summer Pastels F2′ är också mycket odlingsvärd. Båda är fleråriga och härdiga.

Bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand
Bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand

Blå bolltistel är en flerårig växt som första året bildar en grön bladrosett. Andra året kommer blommorna i juli−augusti. Bolltistel är mycket härdig och klarar sig bra ända upp till de södra delarna av Norrland. Ska skördas när blomhuvudet fortfarande är hårt och runt som ett klot. Har blomman slagit ut faller den sönder vid torkningen. Ståtlig, 150 cm hög, och platsar längst bak i rabatten. Blommorna älskas av både bin och fjärilar.

Bolltistlar som dekoration. Nyckelvikens trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Bolltistlar som dekoration. Nyckelvikens trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Guldeternell är intensivt lysande gul. De luddiga bladen skvallrar om att den är mycket torktålig och den härstammar också från Australien. Förkultiveras i april eller direktsås i maj. Bäst utvecklas den om plantavståndet är 20 cm. Guldeternell blir 30−40 cm hög och blommar redan 60 dagar efter sådd, från juli till långt in i september. Är lite ömtålig som torkad.

Sideneternell är med sina silverfärgade yttre fjäll en mycket graciös eternell, som dessutom doftar som honung. Den sås på friland med ett plantavstånd på 10 cm. Lätt sandblandad jord ska det vara, på styva jordar kan den drabbas av mögelangrepp. Den blir ca 30 cm hög och har som de flesta eterneller en lång blomningstid, från juli till september. Blommorna är i olika toner av rosa. Sideneternellen måste kollas varje dag för skörd. Plocka den när två, tre blommor har slagit ut. Måste hanteras varsamt vid torkning.

Vit roseneternell. Foto: Kerstin Engstrand

Vit roseneternell. Foto: Kerstin Engstrand

Roseneternell är otroligt rikblommig, så det räcker med en löpmeter av den. Trots namnet finns roseneternellen med sina stora dubbla blommor inte enbart i rosa nyanser utan även i vitt, rött och i vitrosa toner med gul mitt. Den blir 40 cm hög och har en lite kortare blomningstid än de andra, juli−augusti.

Jungfrun i det gröna. Foto: Kerstin Engstrand
Jungfrun i det gröna. Foto: Kerstin Engstrand

 

Jungfrun i det gröna är en oerhört tacksam växt. Med sina blå eller vita blommor passar den in överallt och kan också sås i omgångar direkt på växtplatsen under hela säsongen, från april till långt in i oktober. Den kan ta upp till 14 dagar på sig att gro. Vid höstsådd brukar den blomma i slutet av juni nästa år och då kan man en månad senare skörda de första vackra fröställningarna. Blir ca 45 cm hög.

Jungfrun i det gröna har två släktingar som också odlas för sina fröställningar: Spanska jungfrun blir ca 45 cm, har himmelsblå blommor och långa, hornliknande fröställningar. Det finns även vita sorter. Orientaliska jungfrun blir 60 cm hög och blommar i juli−september med små, gula blommor. De avlånga fröställningarna liknar skålformade horn. Orientaliska jungfrun tar oftast tre veckor på sig att gro.

 

Romersk riddarsporre. Foto: Kerstin Engstrand
Romersk riddarsporre. Foto: Kerstin Engstrand

Romersk riddarsporre finns med både enkla och dubbla blommor och alla är de ljuvligt romantiska. Djupblå, milt ljusblå, vita eller godisrosa brukar de vara. De är härliga i rabatten och även vackra som snittblommor. Romersk riddarsporre direktsås i april och blommar i juli−september. Den är ganska lättodlad men behöver under växtsäsongen mer vatten än de andra eternellerna. Blir vanligen ca 80 cm hög, men det finns också lägre sorter på ca 35 cm. Romersk riddarsporre skördas när de nedersta blommorna slår ut medan de översta fortfarande är i knopp. Låter man några stå kvar och bilda fröställningar självsår den sig och kommer tillbaka år efter år.

Jätteeternell. Foto: Kerstin Engstrand
Jätteeternell. Foto: Kerstin Engstrand

Jätteeternell doftar gott och lite jordigt. Den lär höra hemma i Australien och är väl den mest kända eternell som finns. Det finns vit, lila, gul, röd, orange, brungul, till och med äppelblomsrosa jätteeternell och både höga och låga sorter. Den blommar i juli−september med sina 5 cm stora blommor. Kan direktsås i maj men förkultivering rekommenderas. Tar  upp till 15 dagar på sig att gro. Jätteeternellen är nog den mest lättodlade av alla eterneller. Plantorna blir stora med många blommor. Stjälkarna kan vara svaga, men mullhaltig, näringsrik jord, soligt läge och stort radavstånd brukar ge kraftigare stjälkar. Blommorna skördas när de två första raderna av kronbladen har slagit ut. Bladen ska tas bort från stjälkarna. Torkas hängande, snabb torkning i värme ger stadigare stjälkar.

Klotamarant.  Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand

Klotamarant har små, runda blommor på korta stjälkar. Den trivs också inomhus som krukväxt om placeringen är ljus. Som alla amaranter bör den förkultiveras och tar oftast upp till två veckor på sig att gro. Klotamaranten blir 30 cm hög, blommar i juli−september och klarar de flesta jordar. Om de första knopparna plockas bort blir blomningen rikare. Den ska skördas i full blom men kan vara lite svår att torka. Den är mycket frostkänslig. Har man tur kan man finna frön av de ovanligare släktingarna guld- och silveramarant.

Harsvans. Foto: Kerstin Engstrand
Harsvans. Foto: Kerstin Engstrand

Harsvansen är mjuk, gullig och gosig. Sås direkt på växtplatsen, som ska vara mager. 90 dagar efter sådd slår axen ut. Harsvansen blir 30 cm hög.

Läs också om hur du lyckas med att odla eterneller.

Eller upplev över 300 000 eterneller.

Av Kerstin Engstrand

Fingerborgsblomma 'Suttons Apricot' tillsammans med rosen 'Rapsody in Blue' . I förgrunden syns Thalictrum 'Black Stockings. Foto: Kerstin Engstrand

Tänkt att flera gånger i veckan börja dagen med att i morgonrock gå ut i sin alldeles egen snittblomträdgård och skapa nya, fräscha buketter. Och det från sen vår, tidig försommar till långt in på hösten. En dröm som enbart kommer att förbli en dröm? Nej, inte alls, Sarah Raven och Tricia Guild lär dig knepen!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgården“The Colour Cutting Garden” på årets RHS Chelsea Flower Show 2017 var skapad för Anneka Rice som länge, varje lördag från 2012 fram till februari 2017, var programledare för BBC 2 Radio Saturday Morning Breakfast Show. Idag har hon en ny show, The Happening. Anneka är också konstnär. Färg är hennes signatur och trädgården var en av fem som skapades för att fira BBC ” Radios 50 års jubileum.

 

Sarah är läkaren som för lite över 25 år sedan började hon intressera sig för växter och färgstarka sådana. Hon sadlade om. Hennes färgval väckte uppmärksamhet för då var det lugna pasteller som gällde. Sarah blev direkt omtyckt för hennes livfulla kombinationer, en kärlek som hennes kunder fortfarande håller kär, liksom hon själv. Idag är hennes företag mycket tongivande och framgångsrikt. Hon är även skicklig skribent och har gett ut flera böcker med färg som tema. Dessutom medverkar hon regelbundet i den ansedda trädgårdstidningen Gardens Illustrated och hon är sedan något år tillbaka även medlem i det brittiska trädgårdssällskapet RHS:s styrelse.

Sarah är känd för sina fantastiska färgkombinationer, ”bold och brillant”, och trots att hon om någon borde klara av att skapa trädgården helt själv så tog hon hjälp av en annan färgernas mästarinna, Tricia Guild. Tricias Designer’s Guild säljer tapeter och tyger över hela världen och hon är mångas färgguru. Vilken trio! Vad blev det?

Blommor, blommor och åter blommor
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination.  Foto: Kerstin Engstrand
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination. Foto: Kerstin Engstrand

Varje kvadratcentimeter upplevs vara fylld av blommor i sin skönhet. Men det finns faktiskt både gångar, en sittplats och ett mycket trevligt trädgårdsskjul, allt på 10 x 10 meter, det vill säga hälften så stort som de stora trädgårdarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Design: Sarah Raven
Design: Sarah Raven

Gå gärna ut i morgonrock!

Foto: Kerstin Engstrand

Åtta bäddar består trädgården av, var och en 2,5 meter i sida. Varje säng har en egen färgton. Varma färger i framkant, därefter mera fyllda toner till lysande längst bak. Foto: Kerstin Engstrand

Detta är ingen artig trädgård. Det är en intensiv, livfull trädgård.

Fokus har varit på växter som återkommer, “cut and come out again” växter som Sarah kallar dem för. Finessen är att du ska kunna klippa dig en bukett på måndagen för att senare i veckan, på torsdagen, kunna skapa nästan samma bukett igen.

− Gå gärna ut i morgonrock!, säger Sarah med ett skratt, bättre start på dagen finns inte än att just njuta av trädgården och samtidigt få skörda och skapa något vackert.

En av Tricia Guilds favoritkombinationer är blåaste riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa.

Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Släpp in en partyförstörare!

Hur skapar man då en trädgård som denna, hur tränar man lättast upp sin färgförmåga?

− Lättast är att börja smått, sätt ihop några olika färger I en bukett, prova i en kruka och sedan kan du lätt skapa dem i trädgården. På så sätt lär man sig vad som fungerar ihop och inte. Och de här knepen använder jag än idag, de inspirerar till experiment, öppnar ens ögon.

Men så tillägger hon: Att skapa en bra kombination är som att bjuda in gäster till en fest eller middag. Det ska vara några som harmonierar ihop och en som skapar något oväntat, en ”party chrusher”.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Purpurlysing är en populär växt på Chelsea. Lägg märke till elegansen och tempot i planteringen.

Två som harmonierar och en som bryter av.  Foto: Kerstin Engstrand
Två som harmonierar och en som bryter av. Foto: Kerstin Engstrand

Linnévallmo, Papaver nudicaule, är försommarens bästa snittblomma. Doppa stjälkarnas snittytor 10 sekunder i kokande vatten och de håller länge. Särskilt rekommenderar Sarah sorten ‘Champagne Bubbles’ som är den av alla de hon provodlat som har de största blommorna och som dessutom varar längst som snittblomma.

Rosenskära och Purpurlysning, Lysimachia 'Beaujolais' är ett samspelt par och så kommer då 'Champagne Bubbles' och stör ordningen.  Foto: Kerstin Engstrand
Rosenskära och purpurlysning, Lysimachia ‘Beaujolais’ är ett samspelt par och så kommer då ‘Champagne Bubbles’ och stör ordningen. Foto: Kerstin Engstrand

Rosenskära är också ett måste i en snittblomträdgård. Den kan ge ett femtiotal blommor per kvadratmeter. Och idag finns det ett stort utbud av olika sorter, dessutom lätt att själv dra upp från frö. Mörkt sammetsröda ‘Rubenza’ är en av hennes favoriter, så också min. Sarah tipsar också om ‘Click Cranberries’ som dock kan vara svår att få tag på.

Triss i blomning
w075756
Stjärnflocka, silverax och Linnévallmo i ett av kvarterens hörn. Så här, i hörnen, skapade även legendariska Rosemary Verey sina rabatter. Foto: Kerstin Engstrand

Växterna är de som Sarah vet fungerar, växter som hon själv i decennier odlat i sin egen snittblomsträdgård Perch Hill i Sussex. De är valda för att de ger maximalt antal stjälkar per meter, ja här är det löpmeter som räknas. Hon är generös när det gäller färg och mängden växter men det ska även vara ekonomiskt nyttigt. Samt att de ska vara de vackraste och lättaste att odla! Triss i blomning helt enkelt. Det är växter som blommor från sen vår genom hela sommaren och långt in på hösten. Samt nog så viktigt, de ska vara rika på nektar. Och det märktes, hennes trädgård var full av humlor och bin.

Färgpalletten är fylld av varma toner, från varmt aprikos, persikofärg till djupt burgunderrött och portvinsrött samt kardinalrött. Till det några intensivt ljusgröna toner och en uns vitt.

Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!"  Foto: Kerstin Engstrand
Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner ‘Terracotta’, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!” Foto: Kerstin Engstrand

En person som förlöste hennes färgtänkande var legendariska Christopher Lloyd som hon praktiserade hos en sommar. Han hade redan chockat de brittiska trädgårdsentusiasterna med sin tropiska trädgård, som han skapade efter att tagit bort sin klassiska rosträdgård. Bara det, att gräva bort rosor var på den tiden mycket chockerande. Roligt, öppet med att tänja på gränserna, där hade de något gemensamt. Fast enligt mitt tycke är Sarah mera kvinnlig i sina kombinationer än Christo, Christopher Lloyd. En annan inspirationskälla just inför denna trädgård på Chelsea Flower show var Monets trädgård.

Och Chelseaträdgården skulle förstås vara färgstark, generös, självsäker och stark.

Och Sarah understryker: − Gör din snittblomsträdgård stor, yvig, stark och full av växter och du kommer helt enkelt att skapa något mycket vackert. Det går då bara inte att misslyckas.

Spontant tänker jag på många av våra koloniområden där växtprakten också kännetecknas av samma mantra. Och vackert blir det.

Sarah älskar de vad hon kallar för de venezianska färgtonerna, biskopslila, rödorange och djupt rosa. Men hon är numera också intresserad av starkt blå och gröna toner. De sistnämnda är Tricia Guilds signaturfärger. Det blev förstås en mycket lyckad kombination. Ett plus ett blev inte två, utan tre, eller fem. På Chelsea blev publiken hänförda av denna synergieffekt.

Även Anneka blev hänförd och fick upp ögonen för andra färgkombinationen än vad hon var van vid.

− Tänk att man kan kombinera aprikos, kaffelatte och persika med ett stänk av djupt crimsonrött, det är faktiskt helt enkelt underbart!

w080904
Purpur, orange, starkt rosa med en rejäl dos limegrönt samt lite kaffe med mjölk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Smyrnium, numera vingloka på svenska, Smyrnium perfoliatum, som syns på bilden ovan längst till höger, var en av Christopher Lloyds favoriter och den brukar självså sig flitigt och den trivs mycket bra även i skugga. Dess ljusgröna färg är verkligen vårens färg. den är vacker länge, oftast från sen vår och flera månader framåt samt dessutom –förstås- en suverän snittblomma. Håller oftast hela tre veckor i vas! För ljusgröna inslag föredrar Sarah smyrnium före daggkåpa och törel.

Och ett kryddmått vitt
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand

Trädgården har fått en lätt pudring av vitt. Några enstaka mörkt rödbladiga hundkäx, Anthriscus sylvestris ’Ravenspring’, en likörrot som inte är så vanlig i Sverige, Athamanta vestina, det är allt. För vitt är helt enkelt för dominerande, säger Sarah som faktiskt är gift med en sonson till Vita Sackville West, hon med sin berömda vita trädgård på Sissinghurst. När jag undrar om denna krock med släkthistorian  skrattar hon och säger: Vitt är underbart med vitt men inte annars!

Att skapa denna trädgård för Chelsea var inte lätt. Det var med kort varsel de fick förfrågan, i mars och det tar tid att få fram växter. Perennerna skulle drivas fram i blom fyra veckor tidigare än deras normala blomning. Andra, som ettåringarna hela tio veckor tidigare.

Det är ganska nytt för Sarah att använda sig av perenner. Mycket för att ettåringar kräver sol, och det är då perenner kommer in i bilden. Det finns en hel del perenner som är vackra i skugga. Bland hennes perennfavoriter finns flera skuggälskare som anagrambräcka, Tellima grandiflora och alunrot, Heuchera.

Limegrön törel och kungsblå iris. Foto: Kerstin Engstrand
Limegrön törel och kungsblå strandiris och lika kungsblå Lupinus pelosus. Foto: Kerstin Engstrand

 

Törelsläktet har alltid varit populärt I engelska trädgårdar. Sarah använder sig främst av två som inte är vanliga i Sverige, Euphorbia oblongata och Euphorbia ceratocarpa. Den sistnämnda blommor i England nästan hela året. Den förökas med sticklingar medan den förstnämnda förökas med frö.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dahlior, i England har klimatet ändrats så mycket att hemma hos Sarah i Sussex så övervintrar numera dahliorna. Dahlior är som luktärter, de producerar fler blommor allt eftersom du plockar dem.

Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand
Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Guldbröllopsfärger

Stänk av guld, ett måste i en trädgård som firar ett jubileum, guld är färgen för 50 års äktenskap, guldbröllop. BBC Radio 2 firade i år 50 år.

Foto: Kerstin Engstrand
Jätteslok, Melica altissima ’Alba’ lyser upp många kombinationer och fångar fint upp både ljuset som de orangefärgare rosorna. Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa 'Caradonna' med guldorange nejlikrot.  Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa ‘Caradonna’ med guldorange nejlikrot. Foto: Kerstin Engstrand

 

Uteplatsen
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Sarahs bästa tips för att få snibblommorna att hålla länge: Doppa stjälkarnas nya snittytor 5 – 10 sekunder i kokhett vatten och de kommer stå fint i en vecka. Foto: Kerstin Engstrand

 

Och till sist, vi kikar in i skjulet

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

 

Och det är förstås fyllt av färgstarka vaser från Sarahs webbshop.

 

 

Det är bra att låta blommorna vila över natten i en stor hink i ett svalt utrymme. För det har man förstås en vask i sitt trädgårdskjul!

En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull.  Foto: Kerstin Engstrand
En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Rosenskära 'CUPCAKES' Foto: Thompson & Morgan/Fleuroselect

Rosenskära, Cosmos bipinnatus, är bara ett måste, så sirlig och fin och ytterst blomvillig. Den kallas även för Cosmos eller mexikansk aster. I Mexiko är ursprungssorten inhemsk, och ses växa som små buskar i områden med vulkanisk jord. Och där, på andra sidan världshaven, i Mexiko och södra delarna av USA anses den till och med vara ett ogräs. Den självsår sig gärna, även i vårt klimat. Som trädgårdsblomma lär den ha odlats i ett sekel. Och ändå känns den som ny, och blir allt modernare i färg och form för varje år som går.

Nu har 2016 utsetts till rosenskärans år och det är den väl värd!  Det är en av de mest tacksamma sommarblommorna och en blomma man ska vara generös med. Fin att så i långa rader, i blomrabatten eller bland potatisen. Bladverket är friskt grönt, ser ut som dill. Att den heter Cosmos lär vara på grund av en spansk missionärspräst som ansåg att dess blomma var lika perfekt som just – cosmos.

w11112534
Foto: Thompson & Morgan

 

Förra året var rosenskäran som alla ville ha ‘Cupcakes White’, den sålde snabbt slut och är i år fortfarande svår att få tag på, den är redan slutsåld. Inte undra på det, den är en riktig snackis, de 10-12 cm stora blommorna i vitt eller ljusrosa ser verkligen ut som om de vore gjorda av papper. Höjd 70-90 cm.

I år tror Thompson & Morgan, som har en av marknadens bästa sortiment av rosenskära, runt 40 sorter, att den gula ’Xanthos’ kommer att årets ”måste ha” växt. Kanske, kanske inte, gult är för många en svår färg. Men att rosenskära är populär är det ingen tvekan om, ett normalår brukar de totalt sälja runt 120 000 förpackningar rosenskärafrö.  Xanthos är grekiska  och betyder, just det  – gult. Att denna gula skönhet också förärats guldmedalj är inte förvånande. Det är Fleuroselect som givit sorten högsta betyg gällande skönhet, nyhetsvärde, användningssätt och växtsätt. Passar även utmärkt i kruka. Troligen kommer handeln även att sälja plantor av den, den är kompakt och låg, som gjord att transportera. Dessutom en härlig svavelgul färg. ‘Xanthos’ är rosenskäran för dig som vill ha mera sol i trädgården. Dess färg är unik, för att vara en rosenskära, citrongul med en tunn kant i vitt. Men en gul rosenskära är väl inget nytt tänker du kanske nu, för länge sedan fanns ‘Yellow Garden’ men den försvann ganska snabbt från marknaden beroende på att den var mycket sen att blomma, oftast först i slutet av september, början av oktober. Sverige är inte det enda land i Europa som har kort sommar så marknaden vill ha en rosenskära som börjar blomma i juli, och det gör ’Xanthos’. Blommorna är ca 6 cm stora. Grobarheten ska vara 90 %. Växthöjd ca 60 cm. ’Xanthos’ blommar 70 dagar efter sådd. Plantavstånd: 25 cm.

wCosmos-bipinnatus-Xanthos
‘ Xanthos’ Foto: Fleuoselect

Sorter: Rosa, vita, polkagrisfärgade, enkla som fyllda. Finns även halvfylld, med kronblad som ser ut som kråskragar. Sonatavarianterna är lägre, runt 50 cm höga.

Blomningstid:  Beroende på sort och vart i landet blommar rosenskäran från juli fram till oktober. Den sätter knopp först när dagarna blir kortare.

Växtplats: Sol – halvskugga, i inte allt för näringsrik jord.

wvitrosenskara
Vit rosenskära är räddaren i nöden. En suverän utfyllare och som tillsammans med lavendel bildar ett lättsamt par. Foto: Kerstin Engstrand

 

Odling

Rosenskärans frön är långa och tunna, de ser ut som små svarta nålar. Storleken gör att de är lätta att hantera så sådden blir inte något pillergöra som exempelvis när man sår petunior.

Frö, rosenskära  Foto: Kerstin Engstrand
Frö, rosenskära
Foto: Kerstin Engstrand

Förkultiveras inomhus i 20-22 °C, i såjord mars – april. 3 – 5 mm djupt ska fröet sås . Täck gärna fröna med vermikulit istället för jord. Håll sådden fuktig men inte våt. Rosenskära kan ta två veckor på sig att gro. Vid 20 graders temperatur gror den på 5–10 dagar.

Första tiden ska småplantorna stå ljus och i en temperatur av 20 grader. När plantorna blivit ca två cm höga ska sådden allra helst stå svalare, men fortfarande ljust, ljus och svalt, runt gärna 15 grader men18 är också okej. Allt för att få knubbigare plantor.  När plantorna blivit ca 10 cm höga ska de omplanteras en och en, 7,5 cm stora krukor fungerar bra.

Förkultiverade plantor bör inte planteras ut förrän risken för nattfrost är över, vilket i växtzon 3 brukar vara i början av juni.

Kan även sås direkt på växtplatsen i april – maj, så fort som jorden reder sig. Men den börjar inte sätta knopp förrän dagarna blir kortare men blommar sedan från juli tills frosten tar den. Blir beroende på sort 50 −100 cm hög. Rosenskäran blir extra blomvillig om jorden inte är alltför näringsrik.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
wrosenskara1
Foto: Kerstin Engstrand

 

Låt den gärna bilda en minihäck runt grönsakslandet, den attraherar humlor och bin och fördelen med att låta rosenskäran växa i större grupper är att plantorna då ger varandra stöd. Detta gäller särskilt för de högre sorterna som blir ca 80 cm höga.

Skötsel: Ska inte gödslas, då uteblir eller försenas blomningen och växten producerar bara blad. Klipp bort vissna blommor så svarar den med att sätta nya knoppar.

Låter du den bilda fröställningarna kommer den att fröså sig. Och den kan även höstsås.

 

 

Rosenskäran är en utmärkt snittblomma.
Rosenskäran är en utmärkt snittblomma. Foto: Fleuroselect
Några sorter:
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Rubenza‘ är en av mina absoluta favoriter, och det är för den mörkt röda färgens skull. Den är mera sofistikerad än de andra, mera elegant. Blir 60 – 75 cm hög.

 

foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Double Click Snow Puff’, numera finns det rosenskära som liknar pom-pom dalior och som även ger riktigt fyllda blombollar  av frösådda plantor. ‘Double Click Snow Puff’ är en spektakulär vit fylld rosenskära som rodnar lätt i rosa. Trots att blommorna är lite tyngre än de enkelblommande sorterna så håller de sig upprätt. Höjd 80 cm, rad- och plantavstånd 30 cm.

wDouble-Click-Rose-Bonbon
Foto: Thompson & Morgan

 

Doble Click Rose Bonbon’, en riktig skönhet med stora, dubbla blommor i en rosa ton som går mot lavendel. Plantorna förgrenar sig väl och är stadiga. Höjd ca 80 cm, rad- och plantavstånd 30 cm

wCosmos-bipinnatus-Double-Click-Bicolore
Foto: Thompson & Morgan

’Double Click Bicolour Pink’

 

‘Sweet Sixteen’ är en iögonfallande rosa rosenskära, särskilt bedårande för de små extrabladen i mitten av varje blomma och snabbt en favorit.

wCosmos-bipinnatus-Rosetta
Foto: Thompson & Morgan

’Rosetta’, höjd 90 cm, från sådd till blomma tar det 80 dagar. Grobarhet 85 %.  Plantorna bör sättas med att plantavstånd på 40 cm. En kvadratmeter kräver 10 plantor.

 

Andra i släktet

Gullskäran, Cosmos sulphureus, påminner om rosenskäran men har inte en lik graciös och självklar blomform, och ofta är blommorna halvdubbla, samt mindre än rosenskäran. Här är det orange toner som är tongivande.

w8843110809630
Foto: Thompson & Morgan

 

 ‘All Sorts Mixed’ är en blandning för den som har svårt att bestämma sig, eller som vill ha en tropisk fruktblandning i sin trädgård. Den innehåller såväl enkla som fyllda sorter.

’Britghtness Mixed’ liknar inte den klassiska rosenskäran, den är av en Cosmos sulphureus och är ett ypperligt alternativ för den som önskar sig växter som har tagetes färgtoner men som inte kan med tagetesens form och doft. ‘Brightness Mixed’ är nog den gullskära som är den mest blomvilliga. Denna blandning innehåller olika toner av citrongult, orange, guldgult och rött. En onekligen självlysande färgkombination!

w8796363489310ladybord-Mixes
Foto: Thompson & Morgan

 ‘Ladybird Mixed’ är en låg gullskära, bara ca 30 cm hög.

 

Text: Kerstin Engstrand

 

 

Redaktionens val

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig. Träd ger intryck. Den...