Taggar Inlägg "Ettåringar"

Ettåringar

Ballongranka Foto: Kerstin Engstrand

Först kommer pyttesmå vita blommor, sedan händer det, de gröna roliga fröställningarna får ens uppmärksamhet. I regel har jag knappt lagt märke till blommorna förrän fröställningarna dyker upp.

Love-in-a-puff! Ja så heter ballongranka på engelska.

Ballongranka på svenska med det vetenskapliga namnet Cardiospermum halicacabuminte , inte lika roligt namn men mycket rättvist. Detta är en klätterväxt och trivs den kan den lätt nå en höjd av tre meter. Odlar du den utomhus så räkna med halva den höjden, runt 150 cm. Den går utmärkt att odla i kruka.

Den är halvhärdig vilket betyder att den går att övervintra inomhus som krukväxt.

Den behöver något att klättar på! Men den är en snäll klättrare, den är varken tung eller förstör det den klättrar på.

Den trivs i en stor kruka på balkongen och du kan även odla den som krukväxt.

Fröställningarna har en spännande utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
Fröställningarna har en spännande utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna är svarta och runda och ska enligt många blötläggas i 24 timmar innan de sås. Det har jag slarvat med men de har grott i alla fall. Det går utmärkt att så ballongranka i vanlig krukväxtjord. Sådjupet ska vara 1 cm. Groningstiden är i regel runt tre veckor, ibland tar den en månad på sig att gro.  Du behöver troligen bara plantera om den en eller två gånger innan det är dags att sätta ut den.

Småplanta som nyss grott. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta som nyss grott. Foto: Kerstin Engstrand

Plantera ut den när risken för frost är över. I regel brukar den blomma i fyra månader.

Även om den blir hög så växer den ganska långsamt till en början. Så den från mars och framåt, även i maj går det bra att så och du hinner få fröställningar även i norra Sverige.

I varje ballong finns det två frön. De här är ännu omogna. Mogna frön är svarta. Foto: Kerstin Engstrand
I varje ballong finns det två frön. De här är ännu omogna. Mogna frön är svarta. Foto: Kerstin Engstrand

Ibland kan man se den kallas för Green Lanterns vilket också det är ett ett bra namn. Soligt läge och fuktighetshållande jord trivs den i. Tänker du plantera flera är ett plantavstånd på 50 cm att rekommendera.

I Bergianska trädgården stöttade de en ballongranka med stadiga bambukäppar. Foto: Kerstin Engstrand
I Bergianska trädgården stöttade de en ballongranka med stadiga bambukäppar. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns även en liknande växt, stor ballongranka, Cardiospermum grandiflorum som är rubricerad som invasiv enligt EU och får sedan 15 september 2019 inte säljas eller innehas.  Den heter Ballon vine på engelska och har inte påträffats i svensk natur.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Att dra upp egna plantor av zinnia från frö är lätt och roligt! Foto: Kerstin Engstrand

Att dra upp plantor av sommarblommor inomhus för att senare, när risken för nattfrost är över, plantera ut dem i krukor eller i rabatten är vanligt. Men det är lite platskrävande. Samt det är lätt att ”förså sig”, det vill säga drabbas av fröfrossa och så på tok för många frön och sorter. Men värre bekymmer kan man ju ha. Att ha många zinniaplantor är i regel inget problem, dessutom finns zinnia sällan att köpa som färdiga plantor så det lönar sig verkligen att så.

Detta är en värmeälskande blomma, bördig från Mexiko och den hatar kalla nätter. Zinnia brukar gro snabbt, och växer snabbt till sig. Förså därför inte zinnia för tidigt, fröna gror på några dagar och småplantorna växer till sig också snabbt.

Många anser att bästa såtidpunkt är tre veckor innan utplanteringstid. Kan du normalt sätta ut dina sommarblommor i mitten av maj är slutet av april en bra såtid. Är det 10 juni som är vanlig utplanteringstid så är mitten av maj helt okej tid att förkultivera dina zinnior.

Zinnia är trevlig att samplantera med tomater, en zinnia per tomatplanta blir en spännande upplevelse. Foto: Kerstin Engstrand
Zinnia är trevlig att samplantera med tomater, en zinnia per tomatplanta blir en spännande upplevelse. Foto: Kerstin Engstrand

Det tar ungefär åtta till elva veckor från sådd till att en planta blommar, vissa zinniasorter är snabbare än andra. Skulle försommaren bli kall kan det ta 14 veckor. Men när de väl kommer igång blommar de och blommar långt in på hösten.

Zinnia räknas till de växter som inte är så jätteglada över att bli omplanterade. De kan också direktsås på växtplatsen, men då ska jorden vara varm. Fördelen med att först förkultivera är att du har bättre koll på fröerna och småplantorna samt att de får vara ifred från sniglar och snäckor. Även om de fullvuxna plantorna är stadiga och sällan angrips av sniglar eller snäckor så är småplantorna lätta byten.

Sådjup: 3 mm.

Förkultivering:

Så i 5 x 5 cm krukor med såjord eller krukväxtjord. Fröna ska täckas med 3 mm jord. Grobarheten är i regel stor så det räcker med att så ett frö per kruka, eller om du sår två så klippt sedan då bort den svagaste plantan.

49 zinnior i en pluggbox. Dessa är mindre än en vecka gamla.  Foto: Kerstin Engstrand
49 zinnior i en pluggbox. Dessa är mindre än en vecka gamla. Foto: Kerstin Engstrand

Zinnia går även utmärkt att så i så kallade pluggboxar, de som har 49 hål. Pluggboxarna är bra om man vill ha många zinnior och i dem är det lätt att exempelvis så sju olika sorter med sju plantor vardera.

Samma sort av zinnia, alla sådda samtidigt i en pluggbox men plantorna är ganska olika i storlek.  Foto: Kerstin Engstrand
Samma sort av zinnia, alla sådda samtidigt i en pluggbox men plantorna är ganska olika i storlek. Foto: Kerstin Engstrand

Jag föredrar att så zinnia i torvbriketter, jiffybriketter, särskilt är jag inte vill ha så många. Då slipper jag plantera om plantorna vilket behövs i regel om man sår i de små 49-pluggarna.

 

Zinnia sådda i torvbriketter. Foto: Kerstin Engstrand
Zinnia sådda i torvbriketter. Foto: Kerstin Engstrand
Zinniaplantorna syns längst till vänster. Så här fina är de efter tre veckor. Plantorna till höger är rosenskära, cosmos. Foto: Kerstin Engstrand
Zinniaplantorna syns längst till vänster. Så här fina är de efter tre veckor. Plantorna till höger är rosenskära, cosmos. Foto: Kerstin Engstrand

Sådden får inte torka ut. Täck sådden med klarplast, typ en plastpåse med lufthål eller en plasthuva och låt sådden därefter stå i 20 – 25 grader. Zinniafrön gror snabbt, normalt på två till fem dagar.

När fröna grott ska plastkupan eller plastpåsen som du haft över sådden tas bort. Zinnia är känslig för fukt. Vattna därför alltid småplantorna underifrån. Nu är det läge att flytta dem till en plats som är lite svalare men fortsatt med gott om ljus.

”Skola om”
Zinniaplantorna blir automatiskt förgrenade och fina i och med att man plockar blommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Zinniaplantorna blir automatiskt förgrenade och fina i och med att man plockar blommorna. Foto: Kerstin Engstrand

De små pluggplantorna kan ”skolas om”, dvs planteras i ny, större kruka när de fått ett nytt bladpar efter de första hjärtbladen. Det går också att vänta tills plantorna har totalt tre bladpar inklusive det första hjärtbladsparet. Plantera då om dem i var sin kruka med bra jord, krukväxtjord fungerar bra.

Zinnia klarar av att planteras djupt, med jord upp till första bladparet men någon större effekt på plantan blir det inte. Däremot brukar man vid sista omplantering, då i regel vid utplanteringen, toppa alla plantor. Då kommer varje planta att förgrena sig och bli stadigare. Energin går till att utveckla rotsystemet. Så har du totalt tre bladpar på plantorna är det läge att toppa dem vid omplanteringen men de kommer att blomma senare. Man kan förstås blanda lite, toppa hälften och låta resterande vara som de är. Plantorna som inte är toppade kommer senare i sommar förgrena sig naturligt när du skördar blommorna. Zinnia är en utmärkt snittblomma.

Topparna kan du sätta i vatten, de kommer snabbt att utveckla rötter och du får ”på köpet” fler plantor.

Fortsätt att vattna underifrån. Tre veckor efter omplantering kan du ge lite extra näring, som 1 ml flytande krukväxtnäring per liter vatten.

Vänj inför utelivet
Omplanterade pluggplantor som får stå ute för att vänja sig vid sol och vind. Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterade pluggplantor som får stå ute för att vänja sig vid sol och vind. Foto: Kerstin Engstrand

Innan det är dags att plantera ut måste plantorna ”avhärdas”. Det vill säga de ska vänja sig vid utelivets vind och varierande temperatur. Jag brukar sätta plantorna i en plastback och jag låter backen stå ute på dagarna, då med ett lager fiberduk över som skydd mot solens starka strålar. Allra bäst är om du har en plats i skugga. Solen skapar lätt brännmärken på bladen.

Ta in plantorna på natten. Under minst en vecka, kanske två brukar de få stå ute dagtid innan det är dags att plantera ut dem. Sätter du dem i rabatt eller i kökslandet rekommenderas att plantorna sätt på ett avstånd av 25 cm mellan varandra.

Zinnia kommer från Mexiko där den växer vild. Den älskar sol! Ju varmare desto bättre men den klarar även att växa i halvskugga.

Läs också om de olika zinniasorterna i artikeln: Lite mexikanskt solsken, zinnian en färgklick i kruka och rabatt (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Och glöm inte att ta egna frön i höst!

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Zinnia är en förtjusande snittblomma, tuff och elegant. Färgstark och värmeälskande. Trivs både i kruka, rabatt och i grönsakslandet, bara det är soligt så gillar den läget. Du kan direktså den på växtplatsen eller förkultivera inomhus. Den finns i en mängd färger och former. Och du kan plocka buketter hela sommaren, kan det bli bättre?

Mexiko är dess hemland. Zinniasläktet består av ett 20-tal arter och det var ingen mindre än vår blomsterkung Carl von Linné som gav zinnian dess namn. Detta efter den tyske botanisten Gottfried Zinn som var liksom Linné botanist och verksam under 1700-talet. Zinn ska ha samlat in fröer under en resa i just Mexiko. Och det sägs även att han ska ha blivit överfallen av pirater men att blomfröerna räddade honom! De ansåg visst att en man som samlade på fröer skulle vara en galen man. Och därmed skulle han medbringa olycka. Och därmed kunde han resa tillbaka till Europa och tack vare honom är vi nu också galna – i zinnia.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samma blommor bakifrån:

Foto: Kerstin Engstrand
Korgen håller mycket elegant upp kronbladen. Foto: Kerstin Engstrand

Zinnia tillhör familjen korgblommiga växter. Samma stora familj som prästkrage och solrosor och många andra. Ett kännetecken är de vackra knopparna och ”korgen” som håller upp kronbladen. Detta gör att zinnior är extra roliga att studera.

Älskas av humlor, bin och fjärilar

Inte nog med det, blommorna har fler charmiga delar. Varje blomma är uppbyggd av två delar: Strålblommor i kanten plus de märkliga trattlika diskblommorna som sitter i mitten och oftast lite högre upp från strålblommorna. Det är när dessa diskblommor slår ut som de gula ståndarna syns, de glänser i guld och kan se ut som stjärnor eller vippor. Zinnia har även gott om nektar och pollen vilket gör zinnian till en insektsfavorit.

Humla på besök i en zinnia. Foto: Kerstin Engstrand
Humla på besök i en zinnia. Foto: Kerstin Engstrand
En nyckelpigelarv i en zinnia.  Foto: Kerstin Engstrand
En nyckelpigelarv i en zinnia. Foto: Kerstin Engstrand

Du kan hitta zinnior i färger från vitt, limegrönt, rosa, orange, gult, rött, lila  men vad jag vet finns ännu ingen blå zinnia. Du kan köpa frön till enskilda sorter och har du svårt att bestämma dig så finns det även fröblandningar. Då zinniaplantor är sällsynta i handeln lönar det sig extra bra att så.

Det är en stadig växt, stjälkarna är kraftiga. En bra snittblomma som ger fler blommor allt eftersom du skördar dem. Och blommar gör den, till långt in på hösten. MEN zinnia är mottaglig för mögel och röta. Vattna därför på jorden och använd inte spridare. Droppbevattning fungerar bra. Vattnar du för hand är det bäst att vattna på morgonen så att eventuellt spill som hamnat på växterna hinner torka upp inför natten.

Ett urval sorter
Sorten 'Dreamland Coral' ser nästan ut som en fylld ringblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Sorten ‘Dreamland Coral’ ser nästan ut som en fylld ringblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Zinnia, Zinnia elegans, är den vanligaste. Finns i alla de färger och höjder, från 40 cm till 70. Dubbla med tydlig mittdisk, runda som små bollar, enkla, limegröna, låga, ja allt finns. Blommorna är nästan självlysande och de syns extra bra då plantan är mycket högvuxen. Mycket bra som snittblomma, håller en vecka i vas om du tar bort de nedersta bladen.

Zinnia ‘Miss Wilmot’ är en rosa skapelse. Den ska vara dubbel men som de flesta zinnior uppträder den ibland som enkel eller halvfylld. Blir 75 cm hög.

Zinnia ’Queen Lime with Blotch’ är helt enkelt så elegant och en verklig favorit, blir ca 75 cm hög.

Zinnia ’Queen Lime with Blotch' .Foto: Kerstin Engstrand
Zinnia ’Queen Lime with Blotch’ .Foto: Kerstin Engstrand

Zinnia ‘Queeny Lime Red’ har ett unikt skimmer över sig. Den är svagt limegrön med hallonrosa mitt. Blommorna blir antingen halv- eller heldubbla men även enstaka enkla kan förekomma vid sådd från en och samma fröpåse. 65 – 75 cm hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Zinnia ‘Pop Art White & Red’ är onekligen en annorlunda blomma. Man lägger märke till den! Den ser ut som en polkagris som blivit rund. Kronbladen går i vitt med röda stänk och strimmor. Ibland blir det lite fel och några kronblad kan bli helt röda. Ibland blir några blommor helt röda. Höjd: 60 cm

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Zinderella Peach':

'Zinderella Peach' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Zinderella Peach’ . Foto: Kerstin Engstrand

 

Marylandzinnia, Zinnia marylandica, är en korsning mellan zinnia, Zinnia elegans och dvärgzinnia, Zinnia angustifolia. Den är lägre och buskigare än den vanliga zinnian. ‘Zahara Starlight Rose’ ser mera ut som en prästkrage än en zinnia. Den är ett säkert kort, blomningen är jämn med enkla blommor i cremevitt med gul mitt och en rosa stjärna. 40 cm hög.

vvzstarlightrose258

Guldzinnia, Zinnia haageana, finns både som halvfylld och tvåfärgad. Är en zinnia som hade en verklig storhetstid runt år 1800 med namn som ’Chippendale’. Dess färg är typisk för just guldzinnia, blommorna är mahognyröda, roströda med gyllengul spets. Blir bara cirka 30 cm hög.

'Old Mexico' Foto: Kerstin Engstrand
‘Old Mexico’ Foto: Kerstin Engstrand

 

'Aztec Red'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Aztec Red Bicolor’. Foto: Kerstin Engstrand
'Jazz Mixed' Foto: Kerstin Engstrand
‘Jazz Mixed’ Foto: Kerstin Engstrand

Spindelzinnia, Zinnia peruviana L, är en kulturarvssort från 1801. En söt och ovanlig art vars scharlakansröda blommor visserligen är små men de syns! Blir 70 cm hög.

'Spider Red' Foto: Kerstin Engstrand
‘Spider Red’ Foto: Kerstin Engstrand

 

'Andes Jewel' Foto: Kerstin Engstrand
‘Andes Jewel’ Foto: Kerstin Engstrand
Så trivs zinnia
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växtplatsen ska vara solig, zinnia älskar värme! Men halvskugga fungerar också.

I övrigt är zinnia lättskött bara du inte vattnar på växten, vattna jorden! Passa på att plocka blommorna, zinnia är en utmärkt snittblomma och blommar bättre om man också ser till att ansa bort överblommade.

Zinnia älskas av insekter. Dessutom är det lätt att ta egna frön, spara några blommor som får vissna och sätta frö. En liten tyllpåse, sådana man har till smycket är bra att trä på blomman innan den vissnar så samlas fröna i den.

Läs också om hur du lyckas med sådd av zinnia: Förkultivera zinnia (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Klockrankan gäckar många, den är starkväxande och bildar snabbt en fin bladridå som först går i vinrött för att senare gå över allt mer i härligt mörkgrönt. Den fungerar som ett utmärkt insynsskydd både i trädgården och på balkongen. Och kronan på verket är blommorna!

Första gången jag odlade klockranka var jag fattig student. Fröna grodde bra, plantorna växte ännu bättre men några blommor såg jag inte skymten av innan frosten tog bladverket. Jag hade sått fröna för sent, vad jag minns i slutet av maj. Men plantan fungerade alldeles utmärkt som insynsskydd på min lilla balkong.

Denna blåa färg är den vanligaste på klockrankan. Foto: Kerstin Engstrand
Denna blåa färg är den vanligaste på klockrankan. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns tre färger av klockranka, mellanblå (vanligast), mörkare blålila, nästan violblå samt vit. Cobaea scandens är dess vetenskapliga namn, scandens betyder just klättrande. I Mexiko eller ”tropiska Amerika” där den växer vild hittar man den som en buske som klättrar. Cobaea är en hyllning till Bernabé Cobo, en spansk missionär som på 1600-talet just utforskade växtlivet i Mexiko. Jag har varit i Mexiko men har aldrig fått äran att se den växa i det vilda, tyvärr.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Att den heter klockranka på svenska är helt naturligt, blommorna är klockformade och den bildar snabbt långa rankor. På engelska heter den Cathedral Bells, ett namn som man ibland även hittar i Sverige som sortnamn på den vita varianten men jag har inte funnit några belägg på att det verkligen finns några namnsorter. Själv tycker jag den ser ut som en kopp på fat, Cup and Saucer Vine är också ett av dess engelska namn. Kärt barn har många namn, Mexican Ivy (mexikansk murgröna) och Monastery Bells (klosterklockor) är ytterligare andra.

Inomhus kan den blomma året runt om den på vintern får stå ljust och svalt (8 till 15 grader).

Det är en gammal växt i odling, att man gärna sått klockranka finns dokumenterat i frökataloger. I början av 1800-talet var det den blå medan den vita först dök upp i 1800-talets andra del. Vad få vet är att klockrankan tillhör samma växtfamilj som flox, Polemoniaceae, också den en gammal populär trädgårdsväxt.

En bra tumstock är att klockrankan blommar ungefär 20 veckor efter sådd, om du har tur med bra frön kanske redan efter 16 veckor. Men bli nu inte stressad, när den väl börjar blomma så blommar den länge, här i Stockholm långt in i november. I mars 2019 sådde jag till exempel en omgång vita den 3 mars och blommorna slog ut den 5 augusti!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den blir lätt 2,5 meter hög, eller rentav 4 meter, även högre men den är lätt att beskära och den är en lätt klättrare, rankorna är inte särskilt tunga.  Soligt läge vill den ha. Trots höjden går den utmärkt att odla i stor kruka, dels begränsar jordvolymen tillväxten, dels är det bara att beskära den om den skulle bli för yvig. De avklippta rankorna är fina i buketter.

Man får räkna med att den börjar blomma på sensommaren, i augusti men när den väl kommit igång så fortsätter den att blomma. Dessutom är blomknopparna mycket spännande att följa utvecklingen av!

Blomknopp! jag tycker den ser ut som ett ormhuvud. Foto: Kerstin Engstrand
Blomknopp! jag tycker den ser ut som ett ormhuvud. Foto: Kerstin Engstrand

Det sägs att klockrankan doftar, en doft jag missat men doften ska locka till sig insekter. I Mexiko lär den locka till sig fladdermöss.

Frö av klockranka. Foto: Kerstin Engstrand
Frö av klockranka. Foto: Kerstin Engstrand

Vissa säger att de blå gror snabbare än de vita, mina vita gror snabbare än de blå. Det beror troligen på fröernas kvalitet.

Om du förkultiverar klockrankan tidigt, t ex den 15 februari så kommer den att blomma som tidigast 14 juli- på Frankrikes nationaldag men mera troligt att du får en riklig blomning som startar i augusti. Om man sår 1 april så blommar den med stor säkerhet den 1 september. Därefter kommer den blomma villigt och intensivt tills frosten tar den.  Men det händer att den blommar redan fyra månader efter sådd.

Det är främst den blåblommande klockrankan som får nya skott i vinrött.  Foto: Kerstin Engstrand
Det är främst den blåblommande klockrankan som får nya skott i vinrött. Foto: Kerstin Engstrand

Att förkultivera betyder att odla innan, det vill säga så fröna i en kruka inomhus. Några anger att man måste lägga fröna i blöt innan de sås, exempelvis i två timmar. Det behövs inte. Det sägs också att fröna, som är stora men tunna och lite pappersliknande, ja de är inga vackra frön, måste sås på högkant för att de annars ruttnar men det spelar ingen roll om du lägger fröna ner eller om de står upp. Det viktigaste är att jorden är fuktig men inte våt och definitivt inte plaskvåt. Däremot lyckas du bättre om sådden står på en värmematta.

Fröplanta med sina första blad, hjärtbladen. Foto: Kerstin Engstrand
Fröplanta med sina första blad, hjärtbladen. Foto: Kerstin Engstrand

Sådjup: Fröet sås på ett djup av 1 cm.

Jord: Jorden du sår i bör vara lätt, såjord eller krukväxtjord uppblandat med perlit alternativt kokosjord.

Så i 7 cm krukor och plantera om så fort det första bladparet efter hjärtbladen kommit till 11 cm krukor. När omplanteringen till 11 cm kruka sker är det dags för vanlig krukväxtjord.

Skulle din planta bli för yvig kan du toppa den. Toppen som du klippt av kan du rota, sätt den i ett glas vatten eller stick ner den i fuktig såjord så kommer snart rötter att bildas.

Plantera ut plantan när risken för nattfrost är över. Som ett riktmärke brukar man ange att i zon 3, t ex i Stockholm är det i början av juni, i slutet av maj om du bor i zon 1 och troligen vid midsommar om du bor högre upp i landet.

Jag samplanterar klockrankan med tomater. Tomatbladen skymtar på bilden. Foto: Kerstin Engstrand
Jag samplanterar klockrankan med tomater. Tomatbladen skymtar på bilden, Nere till höger ser du en grön tomat. Den orangefärgade pricken är en orange tomat. Foto: Kerstin Engstrand

Utplanteringsläget ska vara soligt, jorden fuktighetshållande men väldränerad. Tre veckor efter utplantering kan du börja näringsvattna, hellre en svag giva vid varje vattning än ett fåtal och starka. En fullt vuxen klockranka är törstig men inte överdrivet törstig.

Klockrankan klarar lätt höstfrost bra. Du kan övervintra den inomhus om du har tillgång till ett ljust och svalt utrymme som en inglasad veranda vars temperatur inte går under sju grader.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Lejongap. Foto: Kerstin Engstrand

Snittblommor har återigen blivit populära att odla i den egna täppan. Lejongap är en som man lätt drabbas av habegär av. Rakryggad står den där och liksom tittar på en, utbudet av färger är stort och kombinationen färg och elegans gör att den är rolig att använda i buketter. Det är en hållbar snittblomma, en vecka i vas står den sig fint.

Lejongap, Antirrhinum majus, är blomman som önskar sig en sval sommar! Den blommar dessutom länge. Det är vanligt att den i exempelvis stockholmstrakten fortfarande är i blom när julen gör sitt antåg. Jag har även haft plantor i full blom i januari, men då var vintern mera brittisk än svensk. Den verkar tycka om att frosten biter blommorna lätt i kinden.

Lejongap. Foto: Kerstin Engstrand
Lejongap. Foto: Kerstin Engstrand

Att lejongap heter just lejongap på svenska beror på det utseende den får om man trycker till blomman. När tunga insekter, som humlor, sätter sig på blommans underläpp så vips öppnar sig blomman, den gapar, och humlan klättrar in. På engelska heter lejongap snapdragon, på tyska lövemund. Britterna föredrar drakars mun, vi och tyskarna ett lejons.

Fröna är pyttesmå och svarta, som gjorde att inte synas på jord! Tänk att dessa kan ge plantor som kan bli hela 120 cm höga! Lejongap finns nämligen i alla de höjder, även låga, så låga som 20 cm. Intresset för snittblommor har medfört att det återigen är ganska lätt att få tag på frön till de höga sorterna.

Frö av lejongap. Finare sorter säljs i små rör. Foto: Kerstin Engstrand
Frö av lejongap. Finare sorter säljs i små rör. Foto: Kerstin Engstrand

Den är lättodlad men man måste så inomhus i god tid. För att lyckas med lejongap måste man förkultivera, så fröna inomhus. En mall är att man senast ska så dem 12 veckor innan tidpunkten för sista nattfrosten vilket till exempel i Stockholm brukar vara runt 10 juni. Det betyder att i så fall ska man så lejongap senast den 18 mars. Men det går att så dem i april också. Likaså går det att så dem i januari och februari, om du har extraljus som är på 16 timmar per dag.

15 dagar efter sådd är småplantorna mindre än ett knappnålshuvud. Det röda i bildens nederkant är just en knappnåls huvud. Foto: Kerstin Engstrand
15 dagar efter sådd är småplantorna mindre än ett knappnålshuvud. Det röda i bildens nederkant är just en knappnåls huvud. Foto: Kerstin Engstrand

Det är svårt att så fröna ett och ett varför bredsådd, det vill säga att fröna strös ut på ytan är vanligast sättet att så lejongap på. OBS! Fröna ska ligga på ytan, de är ljusgroende och ska inte täckas med jord. Jorden ska vara porös och fuktig men inte våt. Jag brukar fylla tomma vindruvsaskar med jord. De understa 2-3 centimetrarna fyller jag med krukväxtjord och därefter fyller jag på med såjord.

Groningstiden är 7-15 dagar i vanlig rumstemperatur om 20-22 grader. Se till att sådden är fuktig, man kan spraya lätt med vatten om ytan verkar torr. Vanligtvis behövs det inte om man har locket på, vindruvsaskens lock är perfekt då det har lufthål. Om du inte har möjligheten att ha denna rumstemperatur kan du ställa sådden på värmematta men så fort fröna har grott ska de tas bort från värmemattan och ställas så ljust som möjligt. Sår du i januari till mars behövs extraljus. Har du inte så mycket extraljus så måste temperaturen sänkas. Lejongapen trivs bra i 15 grader. Svalt och mycket ljus ger knubbiga plantor. Varmt och för lite ljus ger rangliga plantor.

35 dagar efter sådd, 5 veckor är fröplantorna betydligt kraftigare och det är tid att skola om dem, dvs plantera om dem.  EfterFoto: Kerstin Engstrand
35 dagar efter sådd, 5 veckor, är fröplantorna betydligt kraftigare och det är tid att skola om dem, dvs plantera om dem. Foto: Kerstin Engstrand

Efter 4- 5 veckor börjar det bli lite studs i plantorna, de ser då inte längre så sköra ut. Dessförinnan har de sett ut som små plättar på en tunn skör tråd.

När de nu går att hantera är det dags att plantera om till krukor, en och en i 7 cm stora krukor (7 cm är här en fyrkantig kruka och det är krukans sida som är 7 cm.) När du tar upp småplantorna, lyft i ett blad, inte i stjälken! Nu kan du plantera om i krukväxtjord. När sedan rötterna börjar tränga ut ur krukans botten är det dags för ny omplantering, i regel till en 9 cm-kruka. Och därefter till en 11 cm-kruka.

Innan blommorna slår ut kan de se så här roliga ut. Att barn gillar lejongap är lätt att förstå! Foto: Kerstin Engstrand
Innan blommorna slår ut kan de se så här roliga ut. Att barn gillar lejongap är lätt att förstå! Foto: Kerstin Engstrand

Innan plantorna sätts ut i rabatten ska de vänjas vid utelivets omväxlande temperatur och vindar. Man brukar avhärda plantorna. Gör det under en till två veckor, börja med en timme utomhus, frostfritt förstås och öka tiden successivt.

Trädgårdsbutikens plantor är kraftiga, här har en planta förgrenat sig i tre. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgårdsbutikens plantor är kraftiga, här har en planta förgrenat sig i tre. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligt är att man toppar plantorna när de blivit 7,5 till 10 cm höga eller efter att sex bladpar har bildats. Det går utmärkt att toppa dem just innan de ska planteras ut. Då får du stadigare plantor som förgrenar sig fint. Om lejongapen får växa utan toppning blir de höga och smala vilket gör dem bångstyriga.

Därefter brukar det vara dags att plantera ut i trädgården vilket sker när risken för sista nattfrost är över. Ska du använda dem som snittblomma är det bra att trä över ett nät med rutor om 1 dm. Plantavståndet brukar vara 50 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ansa, knipsa bort vissna blommor så blommar dina plantor längre. Plocka in som snitt får samma effekt.

De senaste vintrarna har många upptäckt att lejongapen har övervintrat, i alla fall upp till zon 3, vissa har även lyckats få dem att övervintra i zon 4.  OM du skulle få uppleva att dina lejongap övervintrar kan du i början av maj beskära plantorna. En måttstock är att man då beskär dem 1/3 så att 2/3 av plantan är kvar.

Stökigt och risigt? Nej, förra årets lejongapsplantor har klarat vintern bra. Bilden är tagen i slutet av februari. Foto: Kerstin Engstrand
Stökigt och risigt? Nej, förra årets lejongapsplantor har klarat vintern bra. Bilden är tagen i slutet av februari. Foto: Kerstin Engstrand

Vårvintern 2021 var mina plantor fina till och med februari, snötäcket på 20 cm isolerade bra men mars månads kalla nätter utan snö verkar lejongapen inte ha trivts med. Men som tur var så tog jag sticklingar i slutet av januari. De satte jag i vatten och efter 10 dagar hade de börjat bilda rötter. Sticklingarna är nu omplanterade en och en i små krukor med kokosjord och de mår prima.

En annan fördel med lejongap är att de klarar sommartorka bra. Soligt läge trivs den i, och väldränerat. Går utmärkt i både kruka och i rabatt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

vvlejongapoldgold

Odla bomull, en rolig kunskapsresa! Foto: Kerstin Engstrand

Bomull känner vi väl alla till, bomullstussarna i badrummet, underkläder gjorda av bomull och handdukar med mera. Men har du odlat bomull? Om inte, dags att göra det i vår. Bara för att det är roligt, det är alltid roligt att lära sig något nytt!

Man vet att bomull odlades redan för 7000 år sedan. Bomullsfibern är lätt att spinna, bomullstyg ”andas” och suger lätt upp vätska, egenskaper som gör att bomullkläder är sköna att ha på sig när det är varmt. Bomullstyg klarar även höga temperaturer, utan problem kan de tvättas i 60 grader och uppåt.

Blomma, texasbomull. Foto: Kerstin Engstrand
Blomma, Texasbomull. Foto: Kerstin Engstrand

Bomull tillhör malvasläktet och det syns tydligt på blommorna, de liknar hibiskusblommor. Västindisk bomull har till exempel vackra ljusgula blommor medan den indiska har mera starkt gula blommor.

Frökapsel bomull. Foto: Kerstin Engstrand
Frökapsel bomull. Foto: Kerstin Engstrand

Frökapslarna blir först gröna, de ser ut som en liten omogen citrusväxt. Bomull är som citrusfrukter, plantorna kan både blomma och bära frukt samtidigt. När frökapslarna är mogna spricker de upp och ut kommer – just det en bomullstuss, vars storlek är som ett ägg. Nåväl nästan, denna tuss döljer en mängd frön, ett 30-tal frön är vanligt i en tuss.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fröna ser ut som videkissar. Fröet är luddigt, det ser ut att ha päls och denna päls kan bestå av runt 20 000 små korta ”hår”. De är till för att hjälpa fröna att spridas för vinden. Av fröna görs även vegetabilisk olja.

Bomullsfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Bomullsfrö. Foto: Kerstin Engstrand

Bomull tillhör släktet Gossypium som omfattar ett 40-tal arter. I kommersiell odling är det främst följande arter som dominerar:

Texasbomull, Gossypium hirsutum, från Florida och Centralamerika som är den som odlas mest och kallas ibland även för mexikansk bomull. Det är den vi i regel kan köpa i blomsterbutikerna. Finns även att köpa frön till under namnet ’Upland Cotton Plant’.

Indisk bomull, Gossypium herbaceum härstammar från tropiska S Afrika och Sydafrika

Västindisk bomull. Gossypium barbadense, från Ecuador och Peru och anses vara den mest svårodlade men också finast, kallas också för ”black seed”.

Kommersiell odling av bomull sker på stora öppna fält och är en odling som är mycket vattenkrävande. I yrkesodling hålls plantorna låga men en planta kan bli upp till 1,5 meter hög.

En bomullsblomma är i regel utslagen i tre dagar, när den vissnar skiftar den färg, svagt rosa är då vanligt. Bomull är självpollinerande så man kan lyckas även med få plantor.

Köp en kvist och leta fram frön!
Bomullskvistar finns att köpa som snittblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Bomullskvistar finns att köpa som snittblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Bomull har bra grobarhet, i alla fall de som man köper som kvistar i blomsterbutiken. Jag har skattat frö från en sådan kvist i flera år. De gror lika bra varje år! Det är roligt att leta fram fröna, de ligger väl inbäddade i tussarna.

Nu är bomull en tropisk växt, den trivs inte under 15 grader varför förkultivering inomhus är ett måste.

Proffsen rekommenderar höga, smala krukor, gärna krukor där man lätt kan klippa upp botten. Detta för att skydda rötterna vid utplanteringen. Man planterar då ut plantan i krukan med den uppklippta botten. Mjölk- eller juicekartongen på 1,5 eller allra helst 2 liter är suveräna.

Du kan odla bomull antingen inomhus eller i växthus, oftast fungerar det även på en skyddad solig plats i trädgården eller i en stor kruka på balkongen. Jordtemperaturen ska vara minst 15 grader när plantorna planteras ut.

Så lyckas du med att odla bomull
Frön från en bomullsblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Frön från en bomullsblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Från sådd till skörd tar det minst fem månader. Var därför beredd på att du kan behöva ta in dina plantor när hösttemperaturen går ner mot 15 grader.

  1. Låt fröna dra i vatten i 24 timmar. Det fungerar även med blötläggning i 48 timmar men längre blötläggning påverkar inte groningen. 24 timmar i vatten gör att fröna gror cirka 2- 3 dagar snabbare.

    Blötlägga fröna i ett dygn. Foto: Kerstin Engstrand
    Blötlägga fröna i ett dygn. Foto: Kerstin Engstrand
  2. Så fröna i väldränerad jord, kokosjord fungerar mycket bra. Täck fröna med ett 2,5 cm tjockt lager av jord. Så dem antingen som bredsådd för att senare omplantera plantorna eller så två frön i en kruka, typ 2-liters juicekartong. Ställ sådden varmt, med undervärme, typ värmematta eller på golv med golvvärme.
  3. Fröna gror snabbt, de första brukar visa sina hjärtblad redan fyra dagar efter att de blötlades.
    Bomullsfrön gror snabbt! Foto: Kerstin Engstrand
    Bomullsfrön gror snabbt! Foto: Kerstin Engstrand

    De till vänster är frön som inte dragit i vatten, till höger plantor från frön som dragit vatten i 24 timmar. Foto: Kerstin Engstrand
    De till vänster är frön som inte dragit i vatten, till höger plantor från frön som dragit vatten i 24 timmar. Foto: Kerstin Engstrand
  4. Håll odlingen väl vattnad och ge tillskottsljus.
  5. Första karaktärsbladet brukar visa sig efter 21 dagar. Då är det dags att plantera om plantorna en och en till större krukor, juice- eller mjölkkartonger på 1,5 eller 2 liter är utmärkta.

    Snart dags att plantera om! Foto: Kerstin Engstrand
    Snart dags att plantera om! Foto: Kerstin Engstrand
  6. Fyra till sex veckor efter omplanteringen brukar plantan förgrena sig.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand
  7. Blomknoppar brukar visa sig efter åtta veckor. De är fyrkantiga. Glöm inte att vattna och ge näring, vanlig tomatnäring fungerar utmärkt.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand
  8. När fruktkapseln bildas behöver plantan extra mycket vatten.

    En omogen frökapsel och en som är på väg att mogna. Foto: Kerstin Engstrand
    En omogen frökapsel och en som är på väg att mogna. Foto: Kerstin Engstrand
  9. Fem månader tar det i regel från sådd till färdig bomullstuss eller en månad efter det att blomman vissnat. När frökapseln spricker upp börjar plantan visa tecken på att vissna ner.

    Bomullskvist. Foto: Kerstin Engstrand
    Bomullskvist. Foto: Kerstin Engstrand

Stort tack till Bergianska trädgården i Stockholm och Göteborgs botaniska trädgård för inspiration, era bomullsplantor väckte min nyfikenhet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fröer av jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt!

Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att fröet grott, så den måste sås tidigt på året. den har fått ett rykte om sig at  vara svårsådd men det håller jag inte med om! Det går utmärkt att förkultivera inomhus i januari till mars. När väl fröet grott är jätteverbenan först lite långsam i tillväxten innan den sätter fart. Och då talar vi verkligen om fart, i augusti är den lätt nästan två meter hög!

Sår du tidigt på året har du även möjlighet att ta sticklingar av dina frösådda plantor. Ett utmärkt sätt att få fler plantor för en och samma arbetsinsats.

Länge var det regel att jätteverbenafrö skulle kylbehandlas, stratifieras, det vill säga sådden skulle antingen stå i kylskåp eller utomhus ett par veckor innan den togs in i värmen. Idag finns det preparerade jätteverbenafrön som inte behöver kylbehandlas. Läs på fröpåsen om just de frön du köpt är preparerade. Men även om de inte är förpreparerade går de att så utan extra kylperiod.

Test

Jag har testat att så inomhus frön som både var angivna som behandlade och de som inte varit det. Och det går utmärkt att så inomhus. Bland annat har jag testat frön från Nelsons och Impecta. Impectas frön angavs vara preparerade, om Nelsons fanns det ingen uppgift om eventuell behandling. Jag sådde dem på ytan, jorden var vanlig krukväxtjord. Båda grodde utan problem. Jag har jag gjort om testet och kompletterat med frön från Lindbloms, även de grodde inomhus utan problem. Noteras ska att även 2021 har jag sått igen, fröerna 2021 var från samma fröpåsar som de som såddes tidigare år. Och de har alla grott mycket bra. Lindbloms fröer grodde till och med lite snabbare än de övriga.

OBS! Jätteverbenafrön har i regel dålig grobarhet, titta på fröpåsen vad som anges. En grobarhet på 60% eller 70% är inte ovanligt. Så vill du ha sju plantor måste du i regel så tio frön.

Foto: Kerstin Engstrand
Små frön blir pyttesmå plantor, i alla fall i början. Ser du de små gröna plantorna? Det guldfärgade materialet som ligger på jorden är vermikulit. Foto: Kerstin Engstrand

Sådjup: Täck fröet med ytterst lite jord, jag föredrar att täcka dem lätt med vermikulit. Fröna är mycket små så bäst är att bredså, dvs strö ut fröna över hela jordytan. Här på bilden är de sådda i en tomatask fylld med vanlig blomjord.

Både Impectas och Nelsons fröer grodde på tio dagar. Fröna är små, och de första fröplantorna är pyttesmå så de är lätta att missa. Det betyder också att de är känsliga, vattna underifrån och skydda småplantorna från stark sol.

Men de växer snart till sig och blir riktigt tuffa små plantor, tre veckor efter sådd:

En månad efter sådd:

Och 50 dagar efter sådd:

När småplantorna har blivit några centimeter ska de stå ljust och svalt, allra helst i 10–15 grader. Där är det många av oss som stöter på problem, vi har inget svalt rum att tillgå. Jag brukar ställa ut plantorna på balkongen, i en plastlåda där plantorna får ett skyddande lager av fiberduk, ett dubbelt lager av fiberduk. Där får de stå på dagarna och lådan tas in över natten.

Plantorna får stå svalt utomhus under dagen, då täckta med ett dubbelt lager av fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand
Plantorna får stå svalt utomhus under dagen, då täckta med ett dubbelt lager av fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand
Ta sticklingar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det går utmärkt att ta sticklingar av de plantor som är rejält höga. Klipp av toppskotten, sätt dem direkt i jord och de kommer snabbt att rota sig.

 

Stratifiera, låt sådden stå kallt

53 dagar efter sådd, dessa har stått ute, fröerna har stratifieras. Foto: Kerstin Engstrand

53 dagar efter sådd, dessa har stått ute. De är efter 53 dagar ungefär lika stora som de inomhussådda var 30 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Det traditionella sättet att så jätteverbena har varit att låta sådden stå en till två dagar i vanlig rumstemperatur så att fröna sväller upp, för att därefter flyttas till ett ställe som håller betydligt kyligare temperatur, exempelvis kylskåpet i två veckor. Eller låt stå utomhus, jätteverbenans frön tål några minusgrader men låt sådden inte stå ute om det blir minus tre grader eller kallare. Därefter är det återigen dags att låta sådden stå i rumstemperatur, gärna på en värmematta. Då brukar de gro utan problem. Allt som allt så tar det för denna variant 3–6 veckor innan fröerna har grott.

Man kan också ”kallså”, vinterså fröerna, då blir plantorna knubbigare.

Läs också:

Skapa en oas av jätteverbena

Jätteverbena, stjärna och trogen minglare i augustirabatten

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Dahlia 'Christopher Taylor' torkad , här med guldsprayat gräs. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa snittblomman under vintern, det är mina torkade dahlior! Jag har några i en låg vas på köksbordet, en annan tittar mig ögat vid skrivbordets dator och i sovrummet har en flera låga vaser på rad, alla fyllda med höstens dahlior. Ja, nu i januari är mitt hem fyllt med de färgstarkaste av alla blommor, dahlior.

Dahlian är numera en riktig modeblomma, det säljs mer än någonsin och trenden verkar öka allt eftersom det tas fram allt fler sorter. Det finns dahlior i nästan alla de färger och former. Det är så lätt att drabbas av habegär! För att förlänga säsongen och ge oss lite nytt vackert att titta på har jag torkat ett antal av mina dahlior. Det går alldeles utmärkt och de skänker nu en härlig stor dos av extra välbehag inomhus när vintern och mörkret härjar utanför.

Hösten 2020 var ovanligt varm, den rådande pandemin gav också lite extra tid hemmavid och det blev startskottet för att testa flera olika sätt att torka dahlior på än vad jag gjort tidigare. Jag hade också, som så många andra, med åren samlat på mig ovanligt många olika dahliasorter. Antalet har blir lite för många, jag får skylla på att de har klarat övervintringen ovanligt bra. Därför dövas nu minst inköpssamvete lite när jag kan njuta av dahlior året runt och även kan ge bort några unika när vintern är som mörkast.

Dagens utvalda för torkning.  Foto: Kerstin Engstrand
Dagens utvalda för torkning. Foto: Kerstin Engstrand

Det här är slowflower, torkade blommor utan några tillsatser, inga hårsprayer, inga bekämpningsmedel.

Jag har testat att:

  • Torka i sand.
  • Ståendes i en vas med vatten.
  • Torka upp och ner, hängandes, både med och utan blad och med både långa och korta stjälkar.
  • Ståendes, i glipan mellan fönsterkarmen och fönsterbrädan.
På väg att vissna är ok
I novembermörkret lyser några torkade dahlior upp. Foto: Kerstin Engstrand
I novembermörkret lyser några torkade dahlior upp. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har lärt mig att det går alldeles utmärkt att torka dahlior ganska sent på säsongen, strax innan risken för frost började närma sig. Även att torka blommor så just är på väg att vissna fungerar suveränt bra. På så sätt får man dubbel glädje, att njuta av dem länge medan de ännu är fräscha och få en andra omgång buketter, som torkade.

I vanliga fall är rådet att man ska plocka blommor för torkning tidigt på morgonen men efter det att morgondaggen har torkat. Jag har plockat mina mitt på dagen och det gick mycket bra men det var som sagt sen höst.

Du behöver bara spara cirka 10 centimeter av stjälken, det är en bra längd om du vill göra kransar, men torkar du dem hängandes upp och ner är det lättare med att ha långa och avbladade stjälkar. Stjälkarna håller sig fasta och fina efter torkningen.

Ett annat klassiskt basråd är att man ska välja blommor som ännu inte har slagit ut fullt ut. De flesta blommor brukar nämligen öppna sig allt mer när de torkar. Det rådet följde jag inte heller. Det gick i regel bra att plocka de blommor som jag helt enkelt tyckte om och ville torka. Dock, de riktigt stora, de som var stora som en handflata hade säkerligen klarat sig bättre om jag hade plockat dem innan de var fullt utslagna. Samt att de riktigt stora håller bättre om man torkar dem hängandes upp och ner. De blir då visserligen mera rufsiga men de blir vackra med sin bångstyriga charm!

Det sägs att blommor ska torkas där det är svalt och mörkt. Mörkt för att blommorna inte ska blekna men jag har torkat mina i vanlig inomhustemperatur och i västerfönster. Det har gått utmärkt. Dahlior har så mycket färg i sina kronblad så jag har inte märkt någon skillnad jämfört med om de torkat i mörker. Däremot har det hänt att de jag torkat på ett svalt ställe har gjort att blommorna lättare har möglat. Ofta håller svala ställen högre luftfuktighet än varmare.

Alla de olika dahliasorter jag torkat har blivit mörkare torra än som färska.

I de flesta fall blir de yttersta kronbladen lite fula men de kan lätt klippas bort.

Ingen av de dahlior jag torkade, oavsett färg, har blekts av att på hösten torka i ett fönster.

 

Hängandes
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Torka upp och ner i buntar, hängandes, både med och utan blad och med både långa och korta stjälkar, är onekligen både enkelt och lite svårt. Det var lite svårt att hålla ihop buntarna, stjälkarna krymper när de torkar. Vanligen använder man gummisnoddar och bäst blir det om man tar bort alla gröna blad , stjälkarna blir bäst om de är kala.

Bäst fungerade det med pompondahlior som har en mera sammanhållen blomma. Dahlior som är mera spretiga håller inte formen, kronbladen faller ju neråt när de hängs upp och ner och då blir det inte lika snyggt. Jag tyckte heller inte det blev snyggt med bladen kvar på stjälkarna, de tog bort intrycket av de vackra blommorna. Bladen bidrog mera att det hela såg skräpigt ut.

Pompondahlia. Foto: Kerstin Engstrand
Pompondahlia. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt när man torkar dahlior hängandes upp och ner är att de hänger på en plats där det är god luftväxling och att det finns mellanrum mellan varje knippe. Ha heller inte för många blommor i varje knippe, tre fungerar alltid och fem är maximalt. Det ska vara luft mellan varje blomma i knippet och mellan varje knippe.

Dahlia torkad hängandes.Foto: Kerstin Engstrand
Dahlia torkad hängandes.Foto: Kerstin Engstrand

Hur hänga upp dem? Torkställningar för inomhusbruk fungerar bra, har du många dahlior att torka så häng upp ett nät, typ tunt metallnät där det är lätt att fäste knippena i och kanske kan du hänga nätet i taket. Har du inte så många går det utmärkt att hänga dem i gardinstången eller spänna en metalltråd ovanför fönstret.

Att torka hängandes upp och ner är den mest effektiva metoden, du kan enkelt få plats med många.

Torka i sand
Torka dahlior i fin sand. Foto: Kerstin Engstrand
Torka dahlior i fin sand. Den ljust lila blomman längst ner är en tidlösa. Foto: Kerstin Engstrand

Förr torkade jag blommor i en orange grynig massa som ser ut som pyttesmå pärlor, silica gel. Den är numera lite svår att få tag på och lite smådyr. Det är samma porösa material som finns i de små kuddar med torkmedel som ibland ligger i förpackningar. Silica gel går dock att återanvända nästan hur många gånger som helst.

Nu hade jag tillgång till verklig fin sand, samma sand som exempelvis används till vattenfilter, 0,4-0,8mm, så det använde jag. Det blev tungt! För att kunna få med lite stjälk behövdes mycket sand och sand väger. Denna mycket fina sand finns att köpa i säckar om  25 kilo till ett pris kostar runt 150 – 200 kronor per säck.

Jag fyllde sanden i låga, breda hinkar av typ murarhink. Det var lätt att lägga ner blommorna på sanden. Att sedan täcka blommorna med ett rejält lager sand krävde försiktighet, man fick sakta strö över sanden så att kronbladen inte blev ödelagda. Det här är en utrymmeskrävande och tung metod!

De fick sedan stå undanskymda i rumstemperatur och ljust. Efter lite mer än en månad så krafsades blommorna försiktigt fram. Sandtorkning gör blommorna sköra! De riktigt stora tappade lätt bladen, blommorna föll helt enkelt i bitar, i kronbladsbitar. De mindre klarade sig bättre och blev fantastiskt vackra men som sagt sköra. Det var också svårt att få bort sanden i blommornas mitt även om en liten pensel underlättade. Jag upplevde också att stjälkarna som torkade i sand inte blev lika starka som de dahliors stjälkar som lufttorkades.

Kronbladen på dahlior som torkats i sand blir mera papperslika och mera transparanta än de som torkas i luft.

Nytorkad gul dahlia, nu ska sanden som ligger i blommans mitt försiktigt borstas bort. Foto: Kerstin Engstrand
Nytorkad gul dahlia, nu ska sanden som ligger i blommans mitt försiktigt borstas bort. Foto: Kerstin Engstrand

När du torkar i sand ska kronbladen ligga uppåt. Är blommans form platt går det också att lägga den med huvudet nedåt.

Det lär även gå att torka dahlior i ris, vanligt matris men det tar mig emot, jag vill inte använda mat till detta då det går så bra att torka i luft eller i sand.

Stora blommor, de som är större än en handflata blir inte bra i sand. När den vita här nedan skulle tas upp ur sanden ramlade alla kronblad isär.

Långsamt, mycket långsamt, i en vas med vatten

 

Torkad 'Christopher Taylor'. Foto: Kerstin Engstrand
Torkad ‘Christopher Taylor’. Foto: Kerstin Engstrand

En av mina verkliga favoriter, den nästan självlysande dahlian ‘Christopher Taylor’, en färgstark, nästan lysande mörkt fuchsiarosa näckrosdahlia som blir vinröd torkad. Att torka blommor ståendes i vatten är ett sätt att torka mycket långsamt. En annan blomma som alltid ska torka långsamt är hortensia.

Denna metod är enkel, låt helt enkelt blommorna stå som snittblommor i en vas. Se till att inga blad finns kvar på stjälkarna, bara blomman ska vara kvar. Bäst fungerar metoden med näckros- och pompondahlior.

Ståendes, i glipan mellan fönsterkarmen och fönsterbrädan
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett enkelt sätt att torka, särskilt om du inte har så många att torka. Dessutom är det lätt att hålla koll på blommorna. Nåväl, de var inte ståendes utan liksom hängde rakt ner med stöd av fönsterbräda och fönsterkarm. Egentligen gick det nästan lika bra som att hänga dahliorna upp och ner men finessen med att torka dem i glipan är att blommorna torkas mera utslagna. Hänger de upp och ner blir blommorna mera rufsiga.

 

 

Lycka till med dina dahlioodlingar. Odlar du för att sälja är torkade dahlior ett bra sätt att få avsättning av överskottet. När blommorna väl är torkade, efter cirka en månad, kan de lätt förvaras liggandes i kartonger sorterade efter sort och färg. Behåll då stjälkarna långa.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' .Foto: Kerstin Engstrand

Skyar av rosa som med tiden blir allt mera lila och med stjälkar av mörkaste vinrött, järnörten ’Bampton’ har tagit världens blomälskare med storm.

Bampton har fått sitt namn efter orten Bampton som ligger i Devon, Storbritannien. Där ”upptäcktes” den då den växte lite var stans i byn, även längs järnvägen. Efter kontakt med det brittiska trädgårdssällskapet, The Royal Horticutural Society (RHS), fick man svaret att byns växt måste vara en variant av den sydeuropeiska järnörten,Verbena officinalis var. grandiflora.

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' Foto: Kerstin Engstrand
Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’ Foto: Kerstin Engstrand

Så fick den namnet Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’.

Detta är en mingelväxt, Bampton är suverän där du vill ha en ridå av något lätt och lite fulsnyggt. Det är de pyttesmå rosa blommorna och de sträva, mörkt vinröda nästan svartbruna stjälkarna man lägger märke till. Några blad syns knappt och särskilt fröuppdragna plantor får mindre bladverk än de som sticklingsförökas.

Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand
Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand

Bampton vill växa soligt och torrt och passar utmärkt i en stor kruka. Den växer som en liten buske, länge är den cirka 45 x 45 cm men i slutet av sommaren, början av hösten har den plötsligt växt till sig, särskilt en torr het sommar som den 2018 och blir då cirka 60 cm bred och 90 cm hög. Den är inte kräsen när det gäller jordmån, väldränerat och soligt är viktigast men sandblandad jord gör den extra vacker.

Blommar från juli till september. Men blomningen avtar med tiden, i september är det främst stjälkarnas struktur man lägger märke till. Då är Bampton rufsig som på bilderna hör där den växer i kruka. Bampton passar fint i sluttningar, gärna tillsammans med dekorativa gräs, den passar mycket bra i en så kallad präriestil.

Vanligast förökas Bampton via sticklingar eller delning men frösådda exemplar blir enligt mitt tycke vackrast.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat den i ett par år nu. Det var 2015 den kom ut på marknaden. I zon 3 i norra Stockholm har den inte övervintrat, inte heller frösått sig men i södra Sverige, i Skåne känner jag till att den lyckats fröså sig. Även i sitt hemland Storbritannien vissnar den ner under vintern och även där måste den på de flesta platser få vinterskydd, då kommer den att skjuta skott på våren. Klipp inte ner den på hösten utan sköt om den som dekorativa gräs, klipp ner plantan när den på våren börjar skjuta nya skott.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Jag kommer fortfarande ihåg i mina första inomhussådder! Det var länge sedan, jag gick på mellanstadiet och det var tomat efter tips från min mor som blev första försöket. Just detta att varje morgon gå fram till odlingen där på fönsterbrädan för att se om något hade grott eller hur mycket som hade hänt under natten är en känsla som jag än i dag uppskattar. Före frukost ska det vara. En glädje och förundran över vad mycket växtkraft det finns i ett lite frö som jag än idag gläds åt, jag och tusentals andra som odlar.

Min mor fortsatte att odla tomater i köksfönstret, även året när hon skulle fylla 85 år. I godisburkar från mataffären, utan dräneringshål. Det gick utmärkt.

Mycket har hänt sedan 1960-talet. Samtidigt inte men en sak märker jag mest och det är idag mycket lättare att få tag på ”finesser” som värmematta och bra belysning. Inte bara lättare, de har också blivit billigare.

Vad behöver man då?
Bakbordet av plast har många funktioner, under våren är det planteringsbord, under vintern pusselbord men aldrig bakbord.   Foto: Kerstin Engstrand
Bakbordet av plast har många funktioner, under våren är det planteringsbord, under vintern pusselbord men aldrig bakbord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har inga stora utrymmen inomhus, jag har ett rum med två fönster i sydväst där plantor mår bra att stå och det praktiska arbetet med att så, hantera jord med mera sker antingen på köksbordet eller i tvättstugan. Mycket av det jag förkultiverar inomhus kommer att växa i 30 pallkragar och i lika många stora krukor. Inga hundratals kvadratmeter av köksträdgård och inget växthus men det fungerar mer än bra. Jag får enorma skördar och ger bort en hel del.  Och har så gjort i flera decennier.

Idag är det lättare att få tag på smarta lösningar än tidigare. Bara under det senaste decenniet har det hänt mycket gällandes utbudet. Inte minst har näthandeln blivit bra mycket bättre vilket underlättar. Även i Stockholmsområdet är avstånden stora och det tar tid att åka runt. Samt att priserna har gått ned.

Det enklaste först, ett bakbord! När barnen var små köpte jag bakbord av plast, 50 x 60 cm och det används än idag, numera enbart av mig. Verkligt hållbart och kommer att hålla min livstid ut. Köptes som pysselbord, används idag under julen till pussel och efter jul är det så-och omplanteringsbord. Ibland sätts det på köksbordet eller diskbänken, ibland sätter jag det över tvätthon i tvättstugan. Lätt att rengöra och lätt att förvara när det inte används. Finns än idag att köpa, Daloplast står det på etiketten och kostar runt 200 kr.

Pluggar jord
Odlingspluggar är lätta att hantera. Foto: Kerstin Engstrand
Odlingspluggar är lätta att hantera. dessa är av kokos. Här är det grön malabarspenat som är på väg att gro och ska flyttas till en plats under växtbelysning. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, pluggar, du läste rätt, odlingspluggar istället för såjord. Jag behöver inga mängder av enstaka växter utan odlar ett fåtal växter av samma sort. Därför drar jag upp pelargoner, aubergine, kronärtskocka, chilipeppar, paprika och tomater i pluggar. Det går enkelt och snabbt att så i dem, inget slabb med jord som hamnar överallt. Då många växter har olika groningstid, vilket även kan variera mellan sorter, så är det extra lätta att använda. Bara att lyfta upp en som behöver planteras om eller flyttas närmare ljuset.

Från vänster: Roockwoolplugg, kokosplugg, jiffybrikett och RooIIt/RootRiot-plugg, alla i torrt format. de sväller i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Från vänster: Roockwoolplugg, kokosplugg, jiffybrikett och RootIt/RootRiot-plugg, alla i torrt format. de sväller i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

Sedan några år tillbaka har det kommit flera olika typer av odlingspluggar. När jag var liten, i alla fall ung, så var jiffybriketter det fiffigaste. Det är briketter gjorda av torv eller kokos som är sammanpressat till en cirka 0,5 cm tjock och 3 cm rund bricka. Man häller lite ljummet vatten i hålet i mitten och vips så sväller briketten upp. De är ett bra och smart alternativ att så frön i till växter som du vill ha enstaka exemplar av. Brukar kosta mellan 1 och 1,50 kr styck, säljs ibland lösa och då blir de lite dyrare men finns oftast i 15- eller 50 pack. Förvaras de torrt håller de i väldigt många år.

Häll vatten på dem och efter 3-5 minuter har de svällt. Foto: Kerstin Engstrand
Häll vatten på dem och efter 3-5 minuter har de svällt. Foto: Kerstin Engstrand

Efter Jiffy har pluggar av kokos och så kallade ”rootit” kommit.

Odlingspluggar av kokos, komposterbar kokosfiber, torv och näring är mindre än jiffy och lite dyrare i inköp. De lanserades först för hydroponisk odling men jag använder dem även till växter som ska planteras i jord. En nackdel med dessa pluggar är att de torkar ut snabbare än jiffy om de inte sitter i ett kärl där de har väggar ända upp till kanten. Sticker pluggen upp så torkar den snabbt, vilket lätt åtgärdas med att spraya pluggen med vatten. Det syns tydligt när en plugg håller på att torka upp, då blir den ljusbrun, den ska, när den är fuktig, vara svartbrun som kaffesump. Rötterna blir fina och det är lätt att ta hand om enstaka plantor av sorter som växer snabbare än andra. Det är bara att lyfta upp och plantera om. Lättast får man upp dem om man sticker en penna i hålet i behållaren under den aktuella pluggen. Dessa odlingspluggar finns som mest att köpa i 14-pack och priset varierar stort från butik till butik så här lönar det sig att kolla runt, som billigast brukar styckpriset bli 3,50 kr. Förhoppningsvis kommer de snart att säljas i större förpackningar. Dessa kokospluggar brukar finnas i alla stora välsorterade trädgårdsbutiker och andra kedjor som säljer odlingstillbehör.

Root-IT eller Root-RIOTpluggar är enkla att hantera. Här är det chilipeppar som sås, ett frö i varje. Foto: Kerstin Engstrand
Root-IT eller Root-RIOTpluggar är enkla att hantera. Här är det chilipeppar som sås, ett frö i varje. Foto: Kerstin Engstrand

Root-It eller Root-Riot brukar kosta cirka 3 kronor styck om man köper ett 50-pack, runt 2,50 kr om man köper 100-pack. De är inte lika lätta att få tag på, oftast får man köpa dem över Internet. Det är en rotningsbrikett som är sammansatt av torv och bark men känns som en svamp. Jag gillar inte konsistensen men jag gillar resultatet man får när jag sår eller sätter sticklingar i dem!  Finessen med root-it är att varje brikett har två hål, ett för frö och ett för sticklingar, vilket gör att de fungerar suveränt bra även för att rota krukväxtsticklingar i, även mycket små sticklingar beståendes av enbart ett blad eller en tillväxtpunkt. Det finns också en variant som säljs under beteckningen Root- Riot där kuberna anges bestå av finfördelad jord som sammanfogats med växtbaserat lim. Dessa har samma svamp eller skumgummiliknande konsistens som Root-It. För båda dessa typer ska just den porösa strukturen medföra att syre lättare kan nå växtens rotningsområde och därför ska främja rotbildningen. Det är behändigt att ha en stor påse hemma, de håller i många år.

Ett annat plus är att en rootitplugg torkar ut utifrån så du känner direkt när det är dags att vattna. Båda varianterna fungerar mycket bra i pluggbrätten från mycket små om 6, 14 osv. till riktigt stora med flera hundra pluggar. De säljs i en återförslutbar påse men även i små hållare. Ett annat bra tips är att ställa kuberna på en bädd av vermikulit (säljs också som vermiculite) när du sår så håller de fukten ännu bättre.

Det är inte lätt att så frön som ska ha en viss täckning i stenullspluggar.  Foto: Kerstin Engstrand
Det är inte lätt att så frön som ska ha en viss täckning i stenullspluggar. Foto: Kerstin Engstrand

Stenullspluggar, det finns även pluggar av rockwool som oftast föredras av yrkesodlare. De fungerar mycket bra men jag använder de mest för att testa och då ett snäpp större än de på bilden här ovan, sådana som har storleken 25x25x40 mm som är porösare och lättare att så i. Varför använder jag dem inte så ofta? Dels för känslan men också att det är lätt att gnugga sig i ögonen efter man använt dem och då sticks det. Att storodlare gärna använder sig av odlingspluggar av rockwool beror på att det är ett helt sterilt media. Risken för sjukdomsangrepp som svamp och mögel minskar markant. Även dessa har ett litet hål förberett.

Gyllengula knep
Gul klisterremsa är en bra fångsfälla. Det guldiga i den gröna krukan är vermikulit.  Foto: Kerstin Engstrand
Gul klisterremsa är en bra fångstfälla. Det guldiga i den gröna krukan är vermikulit. Foto: Kerstin Engstrand

Två gula saker jag inte kan leva utan, gula klisterskivor och vermikulit. Bägge är bra mot sorgmygg. Gula klisterskivor är oerhört effektiva, så effektiva att man själv lätt fastnar med fingrarna på dem. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Jag köper klisterskivor som är avsedda för växthus. Av dem klipper jag små remsor som jag placerar ut bland odlingarna, de är lätta att sätta fast på en liten pinne, för som sagt klistret är starkt!

Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna.

Vermikulit är ett bra material att ha hemma. Lätt, en påse om tre liter väger ingenting och det skimrar som guld, kattguld som barnen sa när de var små. Länge var det bara superamatörer som hade det på sina växtförsäljningar men numera finns det i alla trädgårdsbutiker. Det är lerskiffer som efter kraftig upphettning får en struktur som både absorberar och avger fukt. Det buffrar vatten och tillför därmed lagom fuktighet till ytskiktet av odlingssubstratet och fröet. För små till medelstora frön är ett skikt på 1-3 mm bra, till stora frön är ett 3 – 5 mm tjockt lager bra. Jag använder det till att toppa pluggar och såjord med där jag sår frön som är ljusgroende. Jag strör även ut ett lager på jorden efter omplantering då sorgmyggor då inte får så lätt fäste. Det håller också alger och mosa  borta. Vermikulit kan också blandas in i jord för växter som vill ha mera fukt. I konsumentförpackning brukar de säljas i påsar om tre eller fem liter med ett pris om tio eller tjugo kronor litern. Räcker länge och håller länge. Har du riktigt stora odlingar så är en tumregel att det går år mellan en och tre liter per kvadratmeter.

Märk sådderna
I princip allt går att använda, glasspinnar blir bra såetiketter. Foto: Kerstin Engstrand
I princip allt går att använda, glasspinnar blir bra såetiketter. Foto: Kerstin Engstrand

Man glömmer, kanske inte att man sått, inte heller vad för typ av växt man sått men sortens namn är omöjligt att komma ihåg. När tomater gror så ser i princip alla sorter likadana ut så märk dem direkt efter sådd! Etiketter av plast, som går att tvätta/sudda bort texten på är utmärkta och håller i många år. Jag föredrar de som har lite sträv yta. Glasspinnar fungerar också men brukar bara hålla en sommar. Detsamma gäller för de träetiketter som säljs. Man kan även klippa till remsor av plastförpackningar. Jag skriver texten med mjuk blyertspenna, den texten håller i alla väder, även i många år. Samt för anteckningar även i ett block, som efter en säsong är ganska tummat och jordigt men guld värt!  Jag för även över motsvarande till en Excelfil. Det är ovärderligt att ha information om hur sådderna har utvecklat sig till kommande år. En annan bra minnespåminnelse är att ta bilder med mobilen, då får du till och med exakt på minuten när du sått något. Ja, är man nörd så är man!

Ett år körde jag med nummersystem, började att märka första sådden som nr 1, sedan 2 etc. och förde över allt i Excel för jag tänkte då att spara tid genom att slippa sudda, man kan ju göra samma nummersystem nästa år igen och samma etiketter igen. De fungerade ja, men var för krångligt. Jag var ju tvungen att gå in och se på listan vad varje nummer stod för.

Vad sätter jag pluggarna i?
En skomatta, en värmematta och ett minidrivhus med några minibrätten. Foto: Kerstin Engstrand
En skomatta, en värmematta och ett minidrivhus med några minibrätten. Foto: Kerstin Engstrand

Miniväxthus, folieformar, kötttråg av plast, körsbärstomataskar och vindruvsförpackningar, allt används. När boken Nybörjarens lata trädgård kom ut så visades mitt återbruk även upp i SVT! Särskilt programmet Fråga Doktorn tyckte detta var så hälsosamt att jag återanvände juiceförpackningar men de noterade inte att jag även återanvänder glasspinnar.

Pluggarna brukar jag sätta i de förpackningar som pluggarna ibland kommer med, men de finns även att köpa separat och det fungerar mycket bra. Då står de upp och få skydd på sidorna. De i sin tur placerar jag antingen i ett plasttråg som det varit kött i, eller i en gammal folieform. Som lock kör jag med plasttråg. Det blir som små miniväxthus och är lätt att lufta genom att bara skjuta det lite åt sidan.

stabilt minivöxthus som jag haft i så många år att jag inte lngre kommer ihåg när det köptes. det har två öppningar i taket som underlättar när man ska reglera luftfuktigheten. Foto: Kerstin Engstrand
Stabilt miniväxthus som jag haft i så många år att jag inte längre kommer ihåg när det köptes. Det har två öppningar i taket som underlättar när man ska reglera luftfuktigheten. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har också några gamla minidrivhus som de brukar kallas för. De har ett underrede, ett ”fat” av kraftig plast som håller. Jag har slutat med de tunnare varianterna, de blir snabbt sköra. Till detta en tillhörande kåpa, också den av kraftig plast som har två öppningar i taket så man lätt kan reglera luftfuktigheten. Det blir lätt för mycket kondens annars. Även i minidrivshuset sätter jag pluggarna eller småkrukorna i olika formar så att man lätt kan flytta runt allt eftersom det gror.

Jag vattnar underifrån, då blir jorden porösare. Men det går självklart att vattna ovanifrån också. Oavsett metod så ha koll så att växterna inte står djupt i vatten. Försök häll bort det vatten som står kvar efter en timme.

Mammas gamla sprayflaska fungerar än idag. Hon skulle i år ha fyllt 102 år.  Foto: Kerstin Engstrand
Mammas gamla sprayflaska fungerar än idag. Hon skulle i år ha fyllt 102 år. Foto: Kerstin Engstrand

Till pluggarna har jag också en stril som sätts på en petflaska, passar både till mindre flaskor och stora samt jag har min mors gamla stryksprayflaska, båda fungerar utmärkt. Att duscha plantorna mår de bra av, dels för att få eventuella fröskal att släppa från bladet, dels för att höja luftfuktigheten när inomhusklimatet är torrt och varmt.

 

Värmematta!
Det svarta är en värmematta, här skymtar också folieformar och plasttråg från köttförpackningar. Foto: Kerstin Engstrand
Det svarta är en värmematta, här skymtar också folieformar och plasttråg från köttförpackningar. Foto: Kerstin Engstrand

Förkultivering av mera värmekänsliga växter blev väsentlig enklare när värmemattor blev prisvärda. Så kallade varmgroende frön gror i regel inom några dagar, tomater till exempel och de gror lätt i vanlig rumstemperatur mellan 20 – 22 grader. Men det finns andra, som en del chilipeppar som vill ha högre temperatur, liksom en del exotiska frön och kaktusar och då behövs högre temperatur. Att använda sig av element har många gjort men jag rekommenderar inte att lägga något överhuvudtaget på ett element. Har man golvvärme i exempelvis badrummet, och inga husdjur som gärna vill leka med jord och sådder, kan man ställa sådden där men så fort fröna gror måste de få ljus. Idag kan man få en bra värmematta för cirka 150 kronor. Här är det värt att kolla runt på priset, en och samma kan variera från 149 till 399 kronor! Jag lägger min värmematta på en bit frigolit. Observera att man aldrig ska ställa krukor direkt på värmemattan, krukorna ska stå i ett kärl som ställs på värmemattan. Den får stå på dygnet runt när värmekrävande växter ska gro.

Hamstrar krukor och andra förpackningar
Plantagens blåa krukor som de säljer över 400 olika sorters perenner i ingår egentligen i ett retursystem, för fem krukor får man välja en ny perenn men jag sparar på dessa krukor, de är suveränt bra.  Foto: Plantagen
Plantagens blåa krukor som de säljer över 400 olika sorters perenner i ingår egentligen i ett retursystem, för fem krukor får man välja en ny perenn men jag sparar på dessa krukor, de är suveränt bra. Foto: Plantagen

Jag sparar alla små fyrkantiga planteringskrukor i storlekarna 7, 9 ,11 samt 13 som jag får när jag köper plantor. Använder särskilt de kraftigaste men alla används. Särskilt bra är de blå krukor, 11 cm, som Plantagen säljer perenner i. I över tio år har man kunnat panta dem, om man lämnar tillbaka fem får man en ny växt som säljs i samma typ av kruka men jag behåller de blå krukorna. Att de är bra säger sig självt, de tar tillbaka dem och återanvänder så bättre kruka kan man knappast få. De lär ha 400 olika växtsorter i de blå krukorna så med tiden blir det alltid några. Jag tror att de alla är svenskodlade perenner som säljs i dem.

Fyrkantiga krukor, här i tre olika storlekar är viktiga för att jag ska lyckas med mina tidiga odlingar.  Foto: Kerstin Engstrand
Fyrkantiga krukor, här i tre olika storlekar är viktiga för att jag ska lyckas med mina tidiga odlingar. Foto: Kerstin Engstrand

Fyrkantiga krukor är lättare att ställa tillsammans, de är mera yteffektiva. De sorteras efter storlek, de är lätta att stapla i varandra. Och de fyrkantiga ställer jag närmast dörren i förrådet så jag lätt får tag i dem när våren kommer för mitt förråd är nog som de flestas, överfullt.

Sår jag i jord använder jag småkrukor, låga formar, tomataskar, vindruvsförpackningar eller juice-och mjölkförpackningar. Jag använder mig också av små 49-pluggbrätten, särskilt när jag sår kaktusar.

49-håls minipluggbrätte, ett rött syns på annan bild. Numera verkar de bara finnas i sobert grått. Platshuva av kraftig plast ingår.  Foto: Kerstin Engstrand
49-håls minipluggbrätte, ett rött syns på annan bild. Numera verkar de bara finnas i sobert grått. Huva av kraftig plast ingår. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dessa pluggbrätten är kraftiga och håller länge, har ännu inte lyckats slita ut något av dem. Samt har några stora pluggbrätten med 77 hål för sådder av blommor köpta på 1980-talet av Lindbloms och de håller än!  Men 77-pluggsbrättena använder jag mest för utomhussådd.

Och lite doft av jord

Jord kan variera mycket i kvalitet och det är kanske det svåraste att välja rätt. Men under alla mina år har jag bara fått dålig jord en gång! För vårens sådder och omplanteringar blir det oftast köpejord från den lokala matbutiken. Såjord för sådder och krukväxtjord för omplanteringar. Det har alltid fungerat bra. Jag använder främst såjord när jag odlar i pluggbrätten eller ”bredsår” i ett kärl för att få många exemplar av en och samma växt. Annars använder jag mig av odlingspluggar för alla växter som jag behöver enstaka exemplar av.

Ett annat suveränt alternativ är de nya kompakta jordarna som säljs i små block, i sammanpressade briketter. Jag brukar kalla dem för brikettjord. Vatten får man tillsätta själv, du häller i vatten och får jord! Dessa substrat är mycket bra och är tillverkade av kokosfiber/kokosnötsskal. Fungerar även att så kaktusar i. Jag tror det var Ikea som började och idag finns de även hos Clas Ohlson och jag tror även hos en stor växtkedja där jag i alla fall tidigare har köpt. Det är jord som är smidig att ha hemma och fungerar suveränt bra.

"Brikettjord" eller "komprimerad tjord", här Ikeas variant. Foto: Ikea
”Brikettjord” eller ”komprimerad tjord”, här Ikeas variant. Foto: Ikea

Kokos håller vatten upp till åtta gånger sin egen vikt och en klar finess att jorden inte blir plaskvåt. Jag har även återanvänt denna typ av jord och det fungerar bra, den behåller strukturen då kokos inte bryts ner lika snabbt som torv. Ikeas lösning om tre jordbriketterna som vardera sväller till 5 liter jord när de blandas med ungefär 2 liter vatten tycker jag fungerar bäst men de går tyvärr inte att köpa online. Och många av oss har en bit att åka till deras närmaste varuhus. När jag ungefär var tredje år kommer dit så bunkrar jag upp. Clas Ohlsons har också ”brikettjord” och den sväller till ca 10 liter jord.

Ljus från sådd till första omplantering
Småplantor i kokospluggar i fas 1, innan första omplantering. Foto: Kerstin Engstrand
Småplantor i kokospluggar i fas 1, innan första omplantering. Foto: Kerstin Engstrand

Under denna fas står mina odlingar i ett ställ som jag köpt från IKEA, ett trevåningsställ som egentligen är för hydroponisk odling (se test här) men just denna suveräna storlek finns tyvärr inte längre. Nu har de en mindre och lägre variant. Men båda har plats för att sätta fast en belysning. Etagen är särskilt anpassade för växter, med extra insats och belysningen som man köper till har IP-klass 44 och ett PPFD-värde på 100. Det PPFD-värdet är visserligen inte det optimala men passar suveränt just för denna ställning. Jag får jättefina plantor. Har självklart timer kopplat till belysningen. Energiförbrukning är 4,8 kWh per månad vid användning 16 timmar per dag och jag har tre, ett för varje etage. I perioden november till mars står här också många medelhavsväxter som får extra vinterljus. Samt belysningen gör också att hemmet känns ljusare under vinterhalvåret.

Jag sätter, i början när plantorna är små, odlingen på en skobricka som står på upp och nervända krukor, på så sätt kommer plantorna närmare ljuset. När de växer till sig och planteras om tar jag bort upphöjningen.

Många använder sig av en stadigare hylla, typ lagerhylla av metall och monterar på en belysning.

Omplantering
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När en planta har fått två till fyra karaktärsblad, dvs de blad som växer fram efter de första två, de så kallade hjärtbladen, är det dags för omplantering vilket brukar inträffa cirka en månad efter sådd.

Lejonparten av alla växter vill stå svalare och ljusare efter första omplanteringen. Ljuset går lätt att fixa med extraljus men jag kan inte få svalare än 22 grader i något rum och nu vill växterna ha 18 grader!  Så jag kompenserar värmen med att plantera om mina plantor en gång extra innan det är utplanteringsdags. En omplantering gör att växten stannar upp lite i tillväxt innan den sätter fart igen.

7,9,11 och kanske 13, nu har man användning av krukor i olika storlekar. Första omplantering sker till 7 cm kruka, 8 cm går också bra. Det vinner du på, man förlorar på att välja större krukor vid första omplanteringen. Rötterna arbetar så att de hela tiden söker sig ytterkanterna, man brukar säga att rötter jagar syre och fukt. Är krukan för stor tar det för lång tid, dessutom är risken stor att jorden lätt blir för våt, helt enkelt plaskvåt och det skadar rotbildningen. Visst det tar lite tid att successivt plantera i storlek efter storlek men i längden så får du finare och mera välmående växter.

Nu är det plantjord som gäller, kan även kallas för krukväxtjord, eller kokosjord från stora briketter. Har jag inte ”brikettjord” hemma köper jag i min närmsta butik som är en matbutik som säljer flera olika märkens jord. En 7 cm kruka rymmer cirka 2,5 dl jord.

Omplanterade växter får dra vatten i ett par timmar.  Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterade växter får dra vatten i ett par timmar. Foto: Kerstin Engstrand

Jag ställer krukor på skobrickor, Ikeas skomatta Bagmuck eller liknande. För mig passar Bagmuck bäst då jag även kan skjuta in en sådan i trevåningsstället och därmed öka ytan. Den är dessutom rak i kanterna, har ytterformatet 71 x 35 cm (innerformat 68 x 30 cm), kostar bara 25 kr och  går knappast att slita ut samt går att köpa on-line.

Jag föredrar att välja krukor med storleken 7, 9 och 11 cm då det helt enkelt blir mera yteffektivt. En sådan skomatta rymmer utan problem 36 stycken 7 cm krukor. Den får också plats på fönsterbrädan och det är ett lätt sätt att utöka en vanlig fönsterbrädas bredd.

Nu behöver växterna också mera ljus, jag låter belysningen vara på i 14 timmar.

Andra, tredje och kanske fjärde omplanteringen
Om plantorna står för nära ljuskällan kan bladen lätt brännas. Här är det basilika som fått sig en liten törn. Foto: Kerstin Engstrand
Om plantorna står för nära ljuskällan kan bladen lätt brännas. Här är det basilika som fått sig en liten törn. Foto: Kerstin Engstrand

När rötterna tränger ut ur krukornas bottenhål är det dags att göra nästa omplantering, till 9 (10) cm, här fungerar också 2-liters juicekartonger bra, de har exakt en sida på 9 cm. Klipp bara bort ett hörn så att överskottsvatten kan rinna ut. Därefter till 11 (12) cm krukor och troligen därefter brukar det bli dags att plantera ut växterna.  Men är våren kall och försommaren dröjer så kan det bli ytterligare en omplantering till 13 cm krukor.

  • En 9 cm kruka rymmer cirka 5 dl jord.
  • En 11 cm kruka rymmer cirka 10 dl jord.
  • En 13 cm kruka rymmer cirka 14 dl jord.

På varje skomatta ryms nu:

  • 21 stycken krukor med storlek 9 cm

eller

  • 12 stycken krukor av storleken 11 cm

eller

  • 10 stycken 13 cm krukor.

Vid andra omplanteringen så placeras de successivt, allt efter växtsort, vidare ut till fönstret som ger rejält med ljus plus att jag har extra belysning, en ljusramp i vardera. Enkla sådana, den är en ljusrörsarmatur som hängt med i många år, den andra är en ledrampsarmatur. Båda hänger på fönstret med en fiffig anordning med sugkoppar. Jag skulle få ännu finare plantor om jag satsade på en större, bredare och mera ljusintensiv ljusramp samt kunde få ner rumstemperaturen. Särskilt svalare temperatur vore bra.

Mer än 16 timmar ska inte ljuset vara på. I nödfall kan man köra 18 timmar särskilt i slutfasen, växter som ska blomma och sätta frukt behöver mera näring och mera ljus när de ska in i blomfasen.

Sår du två frön i en lugg, och båda gror, så kan man försiktigt sära på plantorna i pluggen. och plantera om dem i var sin kruka. Foto: Kerstin Engstrand
Sår du två frön i en plugg, och båda gror, så kan man försiktigt sära på plantorna i pluggen för att därefter plantera om dem i var sin kruka. Foto: Kerstin Engstrand

Behövs extra näring? Gör du regelbundna omplanteringar från 7 till 9 till 11 centimeterskrukor klarar sig i regel plantorna med den näring som finns i jorden men det är också beroende vad för växter du odlar, vissa är hungrigare än andra. Gör du ingen mer omplantering efter 11 cm krukan så är det dags att börja näringsvattna lätt efter ett par tre veckor, särskilt om du odlar chili, paprika och tomater.  Det har visat sig att växterna mår bättre av lite och ofta, en riktlinje är en milliliter flytande krukväxtnäring per liter vatten och vattning.

I slutet av maj, i början av juni, allt beroende hur vädret utvecklar sig är det dags för slutlig utplantering i krukor och pallkragar. Dessförinnan har jag låtit dem vänja sig vid utelivet.  Skomattorna fungerar nu som brickor när jag varje dag lyfter ut och in växterna. Under denna tid, avhärdningen som man brukar säga, borde vara tillvänjningstid, står de aldrig i direkt solljus, utan i garanterad skugga. Ställs de i solljus bränns bladen och det syns som vita fläckar. Sista veckan får de stå ute dygnet runt, med extra skydd, under tak och med lite skyddande fiberduk. Mer om hur jag väljer växtplats och krukor för sommarens växtliv kommer senare i en annan artikel.

När skomattorna inte längre behövs är de lätta att skölja av. De går att sätta i varandra och tar ingen plats. Jag förvarar dem tillsammans med ”bakbordet” när de inte är i bruk, i en liten smatt mellan tvättmaskinen och tvätthon i tvättstugan.

Ha en skön odlingsvår!

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...