2014 RHS CHelsea Flower Show: Purpurrött

2014 RHS CHelsea Flower Show: Purpurrött

Bäcktisteln fortsätter sitt segertåg. Foto: Kerstin Engstrand

Vinrött, purpur, svart − inga nybörjarfärger direkt, men sedan millenniumskiftet vågar vi! Purpur är en nyans mellan lila och vinrött. Under antiken utvanns purpurfärgen ur snäckor. På 2014 års Chelsea Flower Show återfanns särskilt två purpurfärgade växter i flertalet av idéträdgårdarna. Och det är en tacksam färg för den bjuder på spännande skiftningar allt eftersom ljuset förändras. I motljus lyser purpurfärgade växter som granater och glödande rubiner, medan de i skugga blir närmast svarta med en ton av kaffe eller choklad.

Purpurlysning och bäcktistel tillsammans med rodgersia. Foto: Kerstin Engstrand
Purpurlysning och bäcktistel tillsammans med rodgersia.
Foto: Kerstin Engstrand

En hel rabatt med vinröda växter ska man absolut undvika. Färgen blir helt död och rabatten riskerar att se ut som en jätteskål med kattmat. Men tillsammans med andra toner, som lime, vitt, rosa och framför allt blått tänder purpur lite extra. Gräs som går i guld förhöjer elegansen. Purpurfärgade växter är särskilt tacksamma att blanda med växter med helt annan struktur.

Två växter förekom flitigt i rabatterna på 2014 års Chelsea Flower Show:

 

Som en tavla, sammetsblå iris, läppstiftsrosa pioner i knopp och så pricken över i:et, bäcktisteln.  Foto: Kerstin Engstrand
Som en tavla, sammetsblå iris, läppstiftsrosa pioner i knopp och så pricken över i:et, bäcktisteln.I underkant skymtar bronsfänkål, till höger akleja ‘Black Barlow’. Foto: Kerstin Engstrand

Bäcktistel, Cirsium rivulare ‘Atropurpureum’ är en snäll tistel, den har knappt några taggar. Många kallar den också för purpurtistel  och det är ett högst passande smeknamn då blommorna är just purpurröda. Den slog igenom på Chelsea Flower Show år 2000 när Piet Oudolf och Arne Maynard flitigt använde den i deras millenniumträdgård. Där samsandes bäcktisteln med rubinröd  stjärnflocka.

Bäcktisteln är en bergsväxt som är vildväxande i hela Centraleuropa. Den vill växa på fuktiga ängar, dikes- och bäckkanter (därav namnet rivulare) och har vuxit vild i Sverige men är numera utdöd. Den lär ha upptäckts växa nära sjön Runviken i Bogsta socken i Södermanland 1882 och har även påträffats i Röddinge socken i Skåne. Enligt Artdatabanken samlades den in ett flertal gånger men har efter 1954 inte påträffats vild.

Bäcktisteln förökas genom delning vilket gör att det tar tid för växtnäringen att få fram plantorna. Blir upp till 1,2 m hög och blommar i juni–juli. Blommorna är 15–20 mm långa och purpurröda. Är också en riktigt bra snittblomma.  Härdighet: C

 

Purpurlysning med vit stjärnflocka. Foto: Kerstin Engstrand
Purpurlysning med vit stjärnflocka.
Foto: Kerstin Engstrand

Purpurlysing, Lysimachia atropurpurea är en dramatiskt växt som utstrålar självförtroende. Det är kombinationen  silvergröna blad med vinröda, nästan svarta blomax som bidrar till det stolta intrycket. Väl utslagna skimrar blommorna som om de vore gjorda av sammet.

Är inte så vanlig i våra trädgårdsbutiker. Man kan även dra upp egna plantor från frö. I regel behöver fröna en period av kyla för att gro. Ett par veckor i kylskåpet brukar göra underverk.

Även mycket trevlig i kruka och som snittblomma. Blommar juli–augusti. Trivs i soligt till halvskuggigt läge. Blir 45–65 cm hög. Härdighet: D

 

Text och foto: Kerstin Engstrand