Taggar Inlägg "Chelsea Flower Show"

Chelsea Flower Show

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blommor som liknar både passionsblomma och dahlia samt en färgkombination som är ovanlig så är ’Taiga’ en riktig publikfriare.

Och när hon 2017 lanserades som nyhet på Chelsea Flower Show så charmades besökarna, ”alla” ville ha ett exemplar. ’Taiga’ är utvecklad i Japan av Masataki Udagawa och tas nu fram av Shigeaki Ochiai, i  Nara, Japan.

Det var i en frösådd som ’Taiga’ ”hittades” år 2000. Idag är det en steril sort och kan enbart mikroförökas. Tyvärr hann Masataki Udagawa inte uppleva Taigas segertåg. Han är pappa till runt tusen klematis, och han hade särskild förkärlek till just floribunda. Jag har fått höra att det snart kommer ut ännu en spektakulär klematis från hans arbete. Den är jag mycket nyfiken på!

Namnet är japanska för stor flod, ett mycket passande namn då ’Taiga’ blommar glatt och gärna även bjuder på en andra, lite mindre blomning på senhösten. Varför Udagawa valde just det namnet är dock en väl förborgad hemlighet, men det är ett mycket passande namn.

'Taiga' , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
‘Taiga’ , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Här I Sverige får du räkna med att hon börjar blomma i mitten, slutet av juli och fortsätter att blomma till september, ibland med ett litet uppehåll

En annan fördel med Taiga är att hon passar suveränt bra i kruka. Med en höjd av 1,5 till 2 meter och en bredd av cirka en meter är hon elegant och en riktigt ögonmagnet.

Jag har odlat den sedan 2017 så det betyder att den överlevt två vintrar i zon 3, i Stockholm. Varje vinter har den vissnat ner men i april har den glatt skjutit nya skott från basen. Klematis indelas i olika beskärningsgrupper och ’Taiga’ tillhör grupp 3 vilket är en fördel, då är den enkel att beskära. Om den inte har vissnat ner helt så beskärs plantan på våren ner till ca 10 -20 cm, precis över ett bladpar. Men som sagt, i zon 3 har hon vissnat ner helt och skjutit nya skott.

’Taiga’ är en Clematis floribunda och trivs i soligt till halvskuggigt läge och som alla klematis vill hon ha fötterna dvs. rötterna i skuggan. Skugga dem med en högre perenn, varför inte lavendel, eller med en tegelpanna.

Lite extra benmjöl och bra trädgårdskompost uppskattas på våren men undvik att lägga det för nära plantans bas.

Plantering: Fötterna i skuggan och huvudet i solen, så vill klematis ha det. Gräv en rejäl grop, 60 cm bredd och 60 cm djup, minst 45 cm från husvägg eller annat som kan göra att regnvattnet inte når plantan. Bottna med allra helst hästgödsel, men kogödsel går också bra och fyll på med bra planteringsjord utblandat med några nävar benmjöl och väl uppblött torv. Vattna ordentligt de första sex veckorna. Jorden ska vara ordentligt våt, är den torr 10 cm under jordytan behöver plantan vatten.

Skötsel: På våren är klematis extra törstiga och hungriga. Genomvattna först plantan rejält, och ge hönsgödsel utblandat med vatten, två nävar till 10 liter vatten.

 

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Taiga’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det kanske mest fantastiska med Chelsea Flower Show är att man på några meter kan resa nästan jorden runt. Från Yorkshire, till Medelhavet, till Sydafrika på cirka 50 meter. Inte dumt alls. Så vilken trädgårdsstil vill du ha på 220 kvm? Här kommer en bit Sydafrika. Och nej, huset är en attrapp men trädgården fungerar bra.

Denna trädgård är i tre delar, närmast huset en ganska klassisk plantering, därefter en liten vingård och sist men inte minst ett landskap där eld sätter sin signatur på växtligheten.

Jonathan Snow heter designern som har en hälsning till oss i Sverige:

 

Linné är stor i Sydafrika, vart man än kommer, i alla botaniska trädgårdar så finns det skyltar om vår svenska Carl von Linné. Eller Linneaus som britterna säger. Lite klassisk brittisk cottage garden plantering med klätterrosor och vita fingerborgsblommor:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Afrikas blå lilja växer som ogräs i Sydafrika, läs mer om hur du lyckas med denna vackra kärlekslila i vår artikel, klicka här (artikeln öppnas i nytt fönster/flik) . Den rosa blomman är också typisk för Sydafrika, vild vitlök kan den ibland kallas för här i Sverige,tulbaghia.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett litet stycke vingård:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samt kanske det mest iögonfallande, fynbosdelen:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården fick förgylld silvermedalj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns trädgårdar som växer ju oftare man ser dem. Hay-Joung Hwangs trädgård var en sådan. rektangulär, som alla stora trädgårdar, 10 x 22 meter hade hon valt att göra en modern variant på klassiska sunken garden. Och det var trivsamt!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gula lupiner lyste upp, vatten fanns nästan överallt och så tekniken. Okej, jag kunde vara utan de stora skärmarna men köket och de genomskinliga solcellerna som såg ut som glas skulle jag inte tacka nej till.

Trädgården sedd från huset. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården sedd från huset. Foto: Kerstin Engstrand
Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand
Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand

LG Eco-City Garden hade också ett ”grönt” kök.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rinnande vatten var tänkt att fungera som ljudfilter mot storstadens intensiva brus.

 

Och fint besök fick Hay-Joung Hwang, ingen mindre än premiärminister Theresa May med make. Här tillsammans med RHS:s chef Sue Briggs. Trädgården fick förgyllt silver.  

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Var det de praktfulla rhododendronbuskarna som gjorde det? Det var länge sedan de fanns i en idéträdgård på Chelsea. Eller suveräna träd och intensiv växtlighet? Oavsett så fick Chris mest poäng av de trädgårdar som fick guld, och fick äran att få skrinet, priset för Best in Show.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som vanligt hade han skulpturer i trädgården, i år inte riktigt min smak men helt ok.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Och sist men inte minst, en glad Chris, som släppte vattenslangen en stund när han fick sin utmärkelse. Well done och vi hoppas få njuta av din trädgårdskonst många gånger till. Chris brukar alltid bli publikens favorit, men inte i år, den äran gick i år till Yorkshire. Man kan inte få allt!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Lupiner, kål och gräslök i blom, årets vackraste trädgårdsland på Chelsea Flower Show 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Det är bara att konstatera, Yorkshire kan detta med att visa upp sitt bästa jag. De har gjort idéträdgårdar länge nu, och får i regel alltid guld och blir i regel alltid publikens favorit. Så också 2018. I år fick de även pris för bästa konstruktion.

Vad är framgångsreceptet?

Jo, först en bit berömt stycke Yorskshire dalgång, du vet som Hem till gården.

Därefter harmoni, och gediget hantverk,samt en stor nypa passion.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Luktärter och blommande blåregn på en och samma gång. Därtill en bäck. Och äkta rök från skorstenen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samt äkta kallstensmurar!

Attention to detail, här lämnas inget åt slumpen.Detta är kanske bästa turistreklamen de kan få.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Och en liten kulle.

 

Nyfiken på hur du lyckas med blåregn? Vi har en utförlig artikel som är helt gratis att läsa, klicka här. (Artikeln öppnas i nytt fönster/sida).

Hur byggare man en kallmur? Läs vår artikel, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Så var hon tillbaka, Sarah Price. Det var år sedan vi senast fick avnjuta hennes verk, 2012. I år var det på uppdrag av Chelsea:s sponsor M&G Investments. En stor trädgård, förstås. Som alla stora trädgårdar på Main Avenue är ytan 10 x 22 meter. Och det är fantastisk vad mycket 220 kvm kan rymma! Detta är väl det bästa med Chelsea, att man får perspektiv på alla möjligheter ens tomt kan ge.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Monets målning Agapanthus Triptych var inspirationskällan. När Sarah såg den på Royal Accademy fick hon idén till dagens trädgård. Det var 2015/16 och redan då hade hon fått uppdraget att göra årets trädgård.

Aha Monet, det låter som ett säkert kort. Sarah är också ett säkert kort, hon brukar alltid få guldmedalj för sina trädgårdar. Sponsorerna får betala tvåsiffriga miljonbelopp för en trädgård men å andra sidan får de reklam i media som snabbt betalar tillbaka den kostnaden. Å andra sidan är Sarahs trädgårdar inga publikfriare. Hon får guld ja, men troligen kommer hon aldrig bli publikens favorit.Troligen för att hennes trädgårdar är mera en scen, ett stycke konst än för många en verklig trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Brända toner kombinerade med knotiga träd som oliv, förstås och granatäpple.

Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand
Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand

En och annan vallmo, någon i rosa (Beth Chattos!), en annan i lila och någon enstaka i flammande rött. För Sarah förde oss till Medelhavet. Och på den resan hade hon tagit med en riktigt fin korkek.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I denna torra, heta , brända trädgård ringlade sig lite vatten fram. Vattnet kom från ovansidan av en mur.

Men här fanns också en mindre bassäng, inte för att simma i utan för att samla vatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra lerkrus, du vet sådana man suktar efter bildade blickfång. Någon hade fått sällskap av Digitalis isabelliana som växer vilt på Kanarieöarna. Ett blåregn omfamnade den. Suck!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fler lerkrus:

Men här fanns också växtlighet som starkt påminde om James Bassons stenbrott från Malta från 2017. Senapsgul vejde och limegrön törel. Även konstruktionen påminde mångt och mycket om stenbrottet. När jag gick runt i den alldeles mol allena fick jag samma känsla. Båda trädgårdarna hade likheter i planteringen. Bådas var perfekt planterade, allt såg ut som om de alltid hade växt där. Men trädgården började byggas för tre veckor sedan. Det är också en konst, i sig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men är det en trädgård? Kanske,kanske inte sade många. I alla fall en del av en trädgård sade andra. Här fanns ingen sittplats.

Sara Price är konstnär och det märks. Hon har en fingertoppskänsla när det gäller att framhäva olika toner, som att terrakotta framhäver silver som återfanns i växter och trädens stammar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

En pärlfiskare gjord av plast dyker ner i vatten… debatten om all plast som fyller världshaven var temat i denna ”trädgård” som hade fått namnet Pärlfiskarens trädgård. Pärlfiskaren var gjord i 3D-teknik. och förstås gjord av återvunnen plast.

Nere i havet fick kaktusar symbolisera koraller.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En vägg var gjord av 500 använda gamla PET-flaskor som kom ”flytande”. De symboliserade rmängden plast som var 2,5 sekund slängs i haven. Det blir motsvarande 12000 i minuten, eller 720 000 i timmen, eller 17 280 000 per dygn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Idéträdgården var designad av Karen Welman and John Warland och fick guld.

 

Och publiken flockades framför den.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det finns en anledning till att Chelsea Flower Show är världens främsta trädgårdsutställning, för här har även de kommersiella montrarna mycket hög klass. Som Tom Raffields. Det var förresten första gången en möbeltillverkare fick en plats på Main Avenue. 5 stjärnor fick han och Tom kommer tillbaka 2019.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Med fokus på mellanrum och rörelse skapar han en plats där man instinktivt känner sig hemma i. Samtidigt som man känner att man blir lyft till skyarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Organiska former skapad av en hand. Naturens kraft i kraftfull rörelse. Det är så vackert!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och behöver jag säga att jobba med varmböjt trä i sådana här former är svårt?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Suck, detta skapar en måste vilja ha känsla. Allt material är från Cornwall.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

En grundläggande regel när det gäller trädgårdsdesign är att rakt ska möte runt samt att olika höjder samt texturer ska mötas. Allt dessa fanns i den lilla, knappt 80 kvm stora trädgården  ”The Silent Pool Gin Garden” som deltog i kategorin ”Space to Grow”. Av domarna fick den förgylld silvermedalj men den vann det bästa priset, den blev publikens favorit. Det ska sägas att domarna har mycket mera att ta ställning till inför deras bedömning än vad publiken har men visst visar det att brittisk tv-publik, det är genom BBC som sänder från Chelsea som publikröstningen sker, har bra koll på detta med trädgård.

Varför heter då trädgården som den gör, varför finns ordet gin med i namnet. Jo, det handlar om vem som sponsrat trädgården, Silent Pool Distillers. Och då blev det ”naturligt” att plocka upp färgtemat från ginflaskans etikett, som lär gå i blått. Därav mängden blå blommor.

Man hade också koncentrerat sig på att allt material i trädgården skulle vara inhemskt producerat.

The Silent Pool Gin Garden. Foto: Kerstin Engstrand
The Silent Pool Gin Garden. Blå växter lär matcha ginetiketternas färg. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården har en skön avslappnad ton. Jag var inne i den flera gånger och varje gång fick jag en härlig, avslappnad känsla i kroppen.

Låga kallstensmurar som är också sköna att sitta på. Foto: Kerstin Engstrand
Låga kallstensmurar som också är sköna att sitta på. Foto: Kerstin Engstrand

Samma upphöjda rabatt från annan synvinkel. Foto: Kerstin Engstrand

Samma upphöjda rabatt från annan synvinkel. Foto: Kerstin Engstrand

Hörn nummer 2:

Jag säger bara det, kallstensmurar är oerhört vackra! Foto: Kerstin Engstrand
Jag säger bara det, kallstensmurar är oerhört vackra! Foto: Kerstin Engstrand

Moderna material möter klassiska. Strukturer möts. Trädgården är tänkt för ett ungt par som jobbar i City. Stenen är från Dorset och kallas för Pubecksten. Just denna gråa nyans kallas också för Pubeckgrått.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trä möter sten som möter corteenstål som möter trä som möter sten. Raka linjer möter runda.

Foto: Kerstin Engstrand
Som en tavla! Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten finns en fontän gjord i koppar. Koppar är valt för det är det material man använder sig av i själva destilleringsprocessen, alla rör etc. är där gjorda av koppar. Fontänen symboliserar formen av en skalad citrus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården är designad av David Neale.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ärtor som gröda är högsta mode och vi är många som älskar att odla mängder med olika sorter. Här kommer lite inspiration för dig som är verklig nörd! En trädgård som kan göra dina grannar gröna av avundsjuka.

Denna trädgård var också tillägnad Dr Calvin Lamborn, växtförädlaren som tack vare en rejäl portion nyfikenhet och envishet fick fram den än idag mycket populära Sugar Snap. 1952 började han utveckla den och 1979 började den säljas kommersiellt.

Sugarsnap lovprisas i frökatalog från 1979.  Foto: Kerstin Engstrand
Sugar Snap lovprisas i frökatalog från 1979. Foto: Kerstin Engstrand

Ärtiga former dominerade, förstås. Överallt såg jag något nytt, och ofta fick man sig ett gott skratt.  Trädgårdsboden gick förstås också i grönt (och nej, smak ska man inte diskutera).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fåglar kunde också hitta mat, för vad döljer sig bland trampstenarna om inte ärter:

Friggeboden kallades ”The Shrine” eller The Peavillon”och var förstås fylld med intressanta objekt, här en liten bildkavalkad:

Utsikt från boden mot trädgården.  Foto: Kerstin Engstrand

Utsikt från boden mot trädgården. Foto: Kerstin Engstrand

Inne i boden hittade jag denna maskin som jag aldrig sett tidigare men idag finns moderna varianter, elektriska sådana. En peasheller skalar helt enkelt ärtskidorna och ut kommer fina runda hela ärter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra mörkt lila lupiner, som är en ärtväxt, prydde en sida av trädgården.

Detalj från The Seedlip Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Detalj från The Seedlip Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Vattnet ska vara färgat med blåärter. Foto: Kerstin Engstrand

Vattnet ska vara färgat med blåärter. Foto: Kerstin Engstrand

Nog är trädgården en ärtig hyllning. Design av Dr Catherine MacDonald för firman Seedlip. Trädgården fick guldmedalj i kategorin ”Space to Grow”. Catherine fick guld även för en trädgård hon gjorde för samma firma året innan, 2017. Familjen bakom den alkoholfria drycken Seedlip har odlat ärter i generationer. Deras odlingar ligger i Yorkshire och norra Lincolnshire.

Man ville också passa på att hylla munken Gregor Mendel,som bland annat använde ärtväxter i sin forskning. Han korsade olika ärtsorter och genom resultaten från dessa försök  lade han fram en teori om hur egenskaper nedärvs, att anlag slumpmässigt kombineras i avkomman. termer han använda var dominanta och reccessiva anlag, termer som används än idag. Mendel publicerade sina rön 1865 men de fick genomslag i början av 1900-talet och det efter hans död.

Klassiska risstöd och mera påkostade varianter. Foto: Kerstin Engstrand
Klassiska risstöd och mera påkostade varianter. Lägg märke till dekorationen på väggen i fonden. Foto: Kerstin Engstrand

Seedslip är en alkoholfri spridryck skapad för att vara ett bra alternativ till drinkar. Namnet Seedlip kommer efter den typ av skördekorg som användes på 1700-talet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Peas & Love hälsar Tom Harfleet (klicka så öppnas artikel om Tom i ny flik) som tidigare var ansvarig för Chelsea Flower Show och numera jobbar för Seedlip.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

samt en av världens främsta trädgårdsdesigners Giuliano Gubbelei som gillade denna ärtiga trädgård helskarpt. Dock är hans trädgårdsstil ljusår från denna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

En ros vars blomma ser ut som en konstnär gått förbi och skvätt lite akvarellfärg på den, kan det vara något? En ros vars...