Rådjursfri trädgård? Ja visst!
På våren brukar det suckas i många trädgårdar. Även under hösten. Vår barndoms älskade bambi, rådjuret har dykt upp i trädgården, ivrigt spejandes efter läckerheter. Våra trädgårdar är riktiga väldukade smörgåsbord. Än och annan får även besök av älg och hjortar.
För det behövs inte så många växter för att göra ett rådjur glad. Rådjuren är som vi människor, väljer det godaste först. Saftiga rosenknoppar, späda gula krokus, friska skott. Tulpaner. MUMS!
Vad ska man göra? Acceptera att trädgården ser ut som en snaggad punkträdgård, eller?
Nu behöver man inte bo på landet för att drabbas. I mitt villaområde möter jag ofta ett ensamt rådjur tidigt på morgonen, vid 6-tiden. Ibland kommer det trippandes även på eftermiddagen, vid 16-tiden. Lugnt och oberört och utan minsta rädsla. Ibland i sällskap. Den hittade snabbt min tomt. Kanske beroende på att det är den på gatan som har mest växter. Kanske för att jag hade planterat lysande gula krokusar ute vid brevlådan. Gula krokusar, som enligt alla experter rådjuren skulle rata. Tji fick jag.
De blev snabbt en närande frukost och brevbäraren fick inte mötas av den solgula lysande, välkomnande planteringen som jag hade tänkt. Enligt Jägarförbundet är rådjurens bäst utvecklade sinnen smak-, hörsel- och luktsinne. Att deras smaksinne är högt utveckkat beror på att de är beroende av att födan har ett högt näringsinnehåll hos födan, därför äter de väl utvalda godsaker i våra trädgårdar. Hörseln ska också vara bra, men de är inte rädda. Mig tittar de bara på och fortsätter att äta av mina tulpaner.
Klassisk gärdsgård
För vår del blev en klassisk gärdsgård tillsammans med grannen en bra lösning. Om stöttorna inte kortas av, utan hålls så höga som möjligt och sätts tätt, tätt så ryggar faktiskt rådjuren för gärdsgården och vänder tvärt. Förr byggde man kortgärdsgårdar, där som namnet anger, avståndet mellan störarna var mycket kort. Dessa kortgärdsgårdar ansågs vara finare än de andra långgärdsgårdarna och gav ett bättre skydd mot vilda djur och andra inkräktare. De gärdsgårdar var mycket vanliga i Småland och på Gotland.
Vill man inte ha en hel gärdsgård kan man nöja sig med att sätta enbart höga störar, gamla höstörar som är minst 180 cm höga. Så har Maj-Lis Pettersson och Tomas Lagerström, båda välkända trädgårdsexperter och tidigare verksamma vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, gjort i sin egen trädgård. Det är ett vackert och funktionellt sätt att hålla rådjuren på avstånd. Deras tips är att sätta dem mycket tätt, upp till tio stycken per löpmeter. Målade i falurött blir de dessutom som en installation.
Läs om hur Petra har skyddat sin köksträdgård.
Nätstängsel
Vad kan man då mer göra för att hålla rådjuren utanför den egna trädgården? Jo, det finns fler staketalternativ. Ett är höga viltstängsel, samma typ man har längs våra motorvägar. Usch, vad fult tänker du nu. Men inte alls. I en trädgård i Kinnekulles utkant i Västergötland, granne med skogen och mängder av rådjur och hjortar har jag sett just viltstängsel som lösning. Det i en underbar vacker och prisbelönad trädgård. Där fanns viltstängsel inte bara runt trädgården utan även inne i den, som rumsavdelare. Klematis, klätterväxten som också kallas för Nordens lianer hade man planterat vid stängslet och snabbt och effektivt täcktes det in. Så inget ont utan att det har något gott med sig!
Ett annat bra alternativ är de nya svarta näten som knappt syns. Läs mer om den trädgården i artikeln Bland liljor och klematis.
Rådjurssäkra växter
Vill man inte hägna in, vilket naturligtvis kostar, kan man välja växter som rådjuren inte föredrar. Rådet att gula krokusar skulle vara de enda krokusar de inte äter verkar inte stämma har jag själv fått uppleva. Nu kan man aldrig vara hundraprocentigt säker, för rådjuren liksom vi människor, ändrar smak och verkar även lära sig att tycka om nya växter. Rent illaluktande växter, som den populära lökväxten allium vars stora lila mjuka runda bollar har varit populära under många år nu, äter de inte. Inte heller kryddväxter. Scilla, kejsarkronor och kungsängslilja går också fria från angrepp. Pioner brukar klara sig, liksom klematis och tistlar av olika slag. Påskliljor och narcisser äter de heller inte. Däremot tulpaner äter rådjuren med stor förtjusning. De tar oftast tulpanerna när knoppen just ska börja bekänna färg. Ja, de är finsmakare.
Har du ett litet grönsaksland eller någon enstaka plantering av attraktiva växter kan man alltid skydda dem med fiberduk.
Och om man nu inte vill glömma tulpaner, rosor och krokus men väl höga staket?
Då kan alternativet vara allehanda brygder. Blodmjöl kan spridas ut i rabatten men måste upprepas efter regn och alla gånger minst var 14:e dag. På Rosendahls trädgårdar på Djurgården kokade Lars Krantz ihop en rådjursoppa som han med stor framgång har använt sig av. Den består av 1 kilo blodmjöl som rörs ut med en kaffekopp ammoniak i en hink ljummet vatten. Gröna bitar av oasis sticks på långa pinnar, typ grillpinnar, som sedan doppas i soppan. Sätts ut på strategiska platser, särskilt där man vet att djuren brukar ta sig in i trädgården, och i närheten av deras favoritväxter. Behöver förnyas på samma sätt som ren blodmjöl. Liknande kuddar finns också att köpa färdigpreparerade under namnet “Rå-Väck”. De kuddarna är doppade i en blandning av gödningsmedel och kryddor och ska ha en nästan 97% effekt. Samt verka i minst sex månader. Finns både som pinnar och hängen.
Dinglande cd-skivor och ull är andra alternativ som sägs skrämma rådjuren. Tricogarden är ett annat medel som man sprayar på utsatta växter och lär vara effektivt. Jag har prövat det och det har fungerat så till vida att inga växter det året blev uppätna men å andra sidan såg jag det året heller inga rådjur.
Annars är det bara att acceptera de fyrbenta vännerna. Jag kan förlåta dem, likaså barn, men aldrig de vuxna som ibland står och sliter i mina växter…
Har du vildsvin i din närhet? Läs då vår artikel om vildsvin.
Text och foto: Kerstin Engstrand
