1700-talet möter 2000-talet

1700-talet möter 2000-talet

Foto: Kerstin Engstrand

Vi befinner oss i Tungelsta söder om Stockholm. Det är maj månad och himlen är mörk, ja det var nog en underdrift, den är svart. SMHI har varnat för rejält regn. Vi parkerar bilen på garageuppfarten och härifrån ser man varken boningshus eller trädgård. Däremot en väg, med en mittsträng gräs som för tankarna till hjulspår. Och vad skymtar längre fram, just där vägen svänger, om inte ett växthus. Men något boningshus syns inte.

Är jag förvånad över att huset inte syns från garageuppfarten? Nej, egentligen inte. För här bor Petra och Sven Lindvall med sina två barn. Petra är stadsträdgårdsmästare i Haninge strax söder om Stockholm. Sven är industridesigner, arkitekt och bygglovshandläggare. Jag är mycket nyfiken på deras trädgård och deras hus. För jag har hört rykten om att de har skapat en synnerligen fin balans mellan hus och trädgård.

Tungelsta var förresten på 1940-talet en verklig trädgårdsstad med en mängd handelsträdgårdar. Idag finns några kvar, varav en på promenadavstånd från deras fastighet.

Ibland blir man kär i ett hus. Och det blev Petra när hon kom hit julen 1999 för att överlämna en julblomma till en medarbetare. Och lämnade uppvaktningen med orden: Om du någon gång tänker sälja huset så kan du väl höra av dig …

Vad var det som gjorde att du så snabbt yttrade de orden?

– Det var glasverandan, känslan när jag kom in, jag kände direkt en härlig sommarkänsla fast det var vinter.

Jaha, andra faller i farstun. Men två år senare kom ett brev med fråga om hon fortfarande var intresserad. Och det var Petra och maken Sven. Ett nytt villaområde skulle byggas i stugans närhet och ägaren stod inte ut med tanken att skogen som han älskade skulle skövlas. Det brevet är idag en viktig del av husets proveniens.

Så blev Petra och Sven ägare av en backstuga med anor från 1700-talet. Som stod på en mycket avlång tomt. Att det här även före den tidigare ägaren bott en trädgårdsälskare märktes också när de började undersöka trädgården. Det fanns syrenberså och en stor japansk lönn men också en vattenspegel och en bit äng.

Det är oerhört bra förutsättningar. Och det var nu dags för Petra att skapa sin egen trädgård. Tidigare hade de hyrt en flygel på en hästgård. Nu skulle det skapas något eget, samtidigt som huset skulle byggas ut. Inte en alltid så lyckad kombination. Grävmaskiner och andra stora fordon brukar gå hårt åt jord och växter. En mängd växter flyttades till nya platser och inga växter mötte fordonsdöden. Syrenerna som stod i bersån flyttades för att bilda en häck. Stenar togs omhand. Det är mycket man kan använda en grävare till.

 

Klassiskt formspråk men nyanlagd ‒ buxbomsparterren ligger utanför glasverandan. Storleken är ca 5 × 5 meter.

Självklart underlättar det när man som Petra har utbildning inom området. Idag består trädgården av tolv olika delar. Alla med samma harmoni och självklarhet. De tolv delarna är inte avgränsade med höga häckar utan är naturliga ”rum”.

– Helheten är viktigast för mig, jag går inte igång på enstaka växter. Det ska kännas genuint och genomarbetat. Jag vill att en trädgård ska vara snygg året runt.

Entrégården. Trots att backstugan hade byggts ut av tidigare ägare var den inte stor nog för en familj med två barn. Sven ritade utbyggnaden. Att tillbyggnaden skulle underordna sig den gamla backstugan var en självklarhet. Den nya delen är så skickligt gjord att den känns som en naturlig enhet med det gamla 1700-talshuset. De båda delarna förstärker varandra. Tidigare hade de sin entré i den gamla glasverandan på backstugans ena kortsida. Det var den entrén som gav Petra sommarkänslan på vintern och orsaken till att de blev husets ägare. Men det var ändå självklart att lägga den nya entrén i sammanbindningen.

– Effekten vi ville uppnå var att man får titta till för att se övergången mellan1700-tal och 2000-tal. Det skulle flyta ihop och vara samma känsla i alla delar av huset.

Entrén syns heller inte direkt när man kommer från garaget. Det är först när man kommer till entrévägens böj mot höger man noterar entrén. Och där växer ett ståtligt biggaråträd. Väl inne ser man direkt trädgården på den andra sidan av huset. Hallen känns som en tidssluss mellan ute och inne och mellan 1700- och 2000-talet. Glasväggarna skapar det intrycket samtidigt som de för vidare ljuset, ett välkomnande ljus som sprids vidare in i den gamla delen.

I entrégården finns under bigarråträdet är av sorten ’Gårdebo’ (zon 4) en liten blomsteräng med pärlhyacinter, gullvivor och prästkragar. Här växer också en vingbenved som på hösten flammar stolt i rött och rosa tidlösa. Gångvägen är belagd med stenmjöl som passar bra ihop med alla de stenhällar som finns i trädgården.

2015 är jordens år. Jorden i trädgården är morän. Den karga moränjorden har Petra förbättrat på planteringsytorna till ett djup av 30–40 cm. Hon har bottnat med lera och därefter fyllt på med bra ogräsfri jord och naturgödsel. På de platser där det finns bar jord på våren påför Petra ett lager om 5 cm kompostjord. Naturen på andra sidan stenmuren är förebild. Där i skogen är jorden alltid täckt med mossa, vissna löv och dylikt. Petra hackar ner kompostjorden så att den blandas med den befintliga jorden. Marktäckande växter hjälper till att skydda jorden och hålla fuktighetsgraden.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Buskar är en viktig del av trädgården. De sammanbinder, markerar tillsammans med träden ”rummen” men är också länken mellan jord och himmel. Som det proffs Petra är tänker hon i skikt. Hon börjar vid marken med marktäckare och strävar sig sedan med hjälp av växterna uppåt. Grova skisser om hur planteringarna är tänkta att se ut är grunden. Fokus ligger på bladverket. Här kommer marktäckare in i bilden. De finns överallt, under häckar, buskar och träd. Men oavsett skisserna så flyttas det om en hel del. Några av favoriterna bland marktäckarna är röd sockblomma, flocknäva och lönnalunrot.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgårdslunden ligger längs vägen upp mot huset, under björkarnas halvskugga. Hit har stycken av grästorv flyttas från andra delar av tomten. Rejält med lökväxter planterades också in. Det blev vårstjärna och krolliljor som samsas med julrosor, nunneört, gullvivor, myskmadra, midsommarblomster och strutbräken.

Förebild för Petra är Beth Chatto och hennes devis om rätt växt på rätt plats. Särskilt hennes omgörning av den gamla parkeringsplatsen. Beth Chatto arbetar med mycket torra förutsättningarna och får ändå ett frodigt och fint resultat. (Möt Beth Chatto här).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växthuset har blivit mera ett uterum än växthus. Här stormtrivs de, särskilt regniga dagar, och härifrån har man fin utsikt över trädgården. Det ser ut som ett nytt, dyrt växthus men det är det inte. Det är lågbudget byggt efter Petras konstruktion. Lågbudget tack vare lite tur och bra grannar.

– Vi fick en hög profiler från ett gammalt växthus. Ett riktigt plockepinn av avflagnade kärnfuruprofiler. Sedan hade vi turen att få köpa glas från en granne för en krona rutan. Så glasen fick bestämma måtten för växthuset.

En hel del tankemöda och hjälp krävdes innan de fick ihop det. Det ritades om flera gånger innan Petra kände att det var rätt. Det blev 3 x 4,4 meter stort och har rejäl takhöjd, något som Petra medvetet valt.

– Jag ville ha stor luftvolym därför valde jag att göra taket lite toppigare än vad som är brukligt.

Växthuset har också förstärkts med stålstag. Eftersom marken lutar lite valde Petra att delvis låta sockeln vara nergrävd i marken. Det blir en liten nivåskillnad när man går in, en nivåskillnad som ger en känsla av att man gör entré i växthuset. Den förstärker karaktären, ger växthuset en extra glans.

Sockeln är byggd av lecablock som har slammats i grått. Golvet som tar upp sockelns gråa ton är lagt med grå gotländsk kalksten. Här finns en liten kamin som används flitigt under råa, kyliga dagar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Hit ut flyttar Petras pelargonsamling för sommarlov. Längs ena kortsidan växer en vinranka, en staketdruva av sorten ’Nimrod’. Den ser gammal ut, för ungplantan döljs av en souvenir, en bit knotig vinstock från en vingård i Frankrike.

– Det är ett semesterfynd! Under en båtfärd i Frankrike letade jag efter en gammal vinstock och fann en i en hög som skulle brännas. Men inspirationen kommer nog från Torsten Wallin som i sin trädgård har använt gamla stammar av en på liknande sätt.

 

Köksträdgården är oval, för här stod tidigare barnens studsmatta. Plötsligt fanns det ett utrymme som var över och Sven, som länge velat ha lite grönsaksodling, såg en ny möjlighet. Köksträdgården omgärdas av en häck av japansk lärk (Larix kaempferi, härdig zon 4–5) som är billigare än idegran och dessutom mycket lätt att forma till en smal häck.

Häcken kompletterades med ett 120 cm högt engelskt fårstängsel gjort av kastanj. För här ska inga rådjur få tillträde. Och det har hittills fungerat. Det enda de har sett är att rådjuren har fejat hornen utanför köksträdgården

Att raka former ska möta runda är ett klassiskt designknep. De raka formerna står de svartmålade odlingslådorna för. Här odlar de jordärtskockor, dill, persilja, lite bönor och squash.

– Jag gillar det som växer av sig själv och blir något man kan äta. Jordärtskockor är min absoluta favorit. Förra årets skörd har vi ätit av i stort sett hela denna vinter. Det har blivit soppor eller så rostar vi dem i ugnen.

Återigen är det glas som stått modell för formen. De fick några gamla drivbänksglas och dess mått fick bestämma odlingslådornas storlek. Lådorna är målade med slamfärg.

 

 

Petra och Sven Lindvall vann tävlingen Årets Tungelstaträdgård 2012. Mer om Petras och Svens trädgård kan du läsa i boken ”Hur en trädgård blir till” av Torsten Wallin (Norstedts 2013).

Växtzon: 3.

Läge: Svag norrsluttning

Liknande artiklar