Rosemary Verey: ”Queen of the potager”

Rosemary Verey, brittisk trädgårdsdesigner, odlare, visionär och matematiker. Hon var “”stor”, dvs världsberömd och gav ut flera böcker. Ännu mera populär blev hon när hon i mitten av 1990-talet skapade sin köksträdgård. Då hon dessutom visade en modern variant av den franska potagern på världens mest anrika trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, då ville alla ha en likadan.

Köksträdgården var den del av trädgården som mest påverkade andra. Bakom klassiska höga murar möttes man av luktärter i mängd, och blommande lavendel växte tillsammans med − mörkbladig huvudsallat! Den kombinationen var en typisk Verey-kombination. Och hon tillät både kungsljus och silvermartorn att fröså sig.

Uppstammade krusbär och rosor var också självklara i hennes köksträdgård. Hon hade lärt sig vikten av såväl vertikala som horisontella linjer och påtalade ständigt att linjeföringen var särskilt viktig i just köksträdgården. Uppstammade bärbuskar och spaljerade fruktträd stod för höjden vid sidan av formklippt buxbom. Stramt mötte mjukt. När hon skapade kombinationer var det som om hon målade med växterna i nyttoträdgården. Och överallt fann man sittplatser – hon framhöll gång på gång vikten av att ta sig tid att njuta av det man skapat. Humor hade hon som sagt i mängd, så självklart hade hennes köksträdgård flera fågelskrämmor.

Inspirationskällan till omdaningen av köksträdgården var William Lawson, som var verksam som kyrkoherde − i början av 1600-talet. Det var hans böcker som fick henne att sluta odla brysselkål i långa rader och låta smultron och jordgubbar täcka marken under fruktträden. Han sådde fröet till hennes kombination av lavendel och sallat och att låta vallmo fröså sig vilt.

Rosemary var lika generös med idéer som med goda råd. Hon introducerade kakaoflis som marktäckning för mig. Det har visat sig ha avskräckande effekt på mördarsniglar. Antecknade gjorde hon alltid, och hon skrev direkt i handflatan med bläck. Ofta hade hon sonens hund i sällskap och alltid bar hon sitt älskade pärlhalsband, som de som inte kände henne brukade reta sig på. Och då människor som aldrig hade träffat henne! Särskilt flera kända svenska kvinnliga kulturskribenter höll på med detta. Då hade de inte mött Kamela Harris som använder pärlor varje dag. Eller Mary-Anne på Cothay Manor.

Det verkliga genombrottet för Rosemarys nydaning av den franska köksträdgården kom 1992 då hon designade en liten stadsträdgård för den anrika trädgårdsutställningen Chelsea Flower Show. Där kombinerade Rosemary bågar av klätterrosor som ramade in uppstammade krusbärsbuskar och spaljerade fruktträd. Och besökarna suckade längtansfullt efter att få kopiera hennes stil. Rosemary hade uppnått den effekt William Lawson anbefallde:

Att på kvällen i sin egen trädgård ska ens sinnen svämma över av välbehag.

Lavendel i ny kombination

Lavendel och rosor är väl det säkraste kortet, men håll med om att Rosemarys kombination med mörkbladig sallat ligger i tiden. Man talar ofta om lavendelblått och det är en ljust blålila ton som också kallas engelsk lavendel. Rosemary föredrog sorter med starkare och mörkare blålila färg. Det finns faktiskt ett 30-tal olika sorter. ’Dwarf Blue’ är den härdigaste sorten i vårt klimat. Den intensivaste färgen har ’Hidcote’. ’Munstead’ är så nära färgtonen engelsk lavendel man kan komma. Idag är det lätt att få tag på lavendelplantor.

All lavendel doftar, såväl blad som blomma. Lavendeldoft är mycket rogivande. Detta påverkar dock inte humlor, bin och fjärilar som ivrigt flockas kring blommorna. Lavendeln blommar som bäst från mitten av juli till början av augusti. Beroende på sort blir den 35−60 cm hög. I soligt, väldränerat läge och gärna kalkrik jord trivs den bäst. Med åren blir de träiga och mer buskliknande. Därför bör man beskära dem och det rejält, 10−15 cm kan klippas bort. Det görs på våren, just när de nya skotten börjar skjuta fart. Äldre plantor får silvergråa blad, nybeskurnas blad är gröna.

Det går utmärkt att torka lavendel. Plocka dem en tidig, torr, solig morgon, just när blommorna börjat slå ut. Bind ihop till buketter som får hänga uppochner tills de torkat.

Smultron och jordgubbar

Jordgubbar är vid sidan av smultron sommarens rödaste guld. Solvarma, nyplockade jordgubbar är en av de största delikatesserna man kan ha i sin trädgård. Jordgubben är ett bär som helt och hållet skapats av människan, resultatet av flera smultronsorter som odlades i Sydamerika och kom till Sverige redan på 1700-talet via England. Nyttiga fiberrika gubbar, som hjälper till att hålla kolesterolet på en bra nivå. De innehåller faktiskt mer C-vitamin än apelsiner och är dessutom rika på järn. Över 400 olika aromer består smaken av, inte undra på att den är så svår att kopiera artificiellt!

Inte bara vi som odlar jordgubbarna älskar dem, det gör fåglarna också. Bästa skyddet enligt yrkesodlare är nät. Det räcker med att man lägger nätet direkt över jordgubbslandet för att hålla fåglarna borta. Man kan också odla dem i kryddlandet. Varva jordgubbsplantorna med exempelvis isop som blommar i blått, rosa eller vitt, och du har det vackraste jordgubbslandet på jorden. Jordgubbar vill ha sol precis som rosor, och den kombinationen är inte heller dum! Rosemary planterade sina jordgubbar bakom de spaljerade fruktträden och hon hade också nätburar över sina bär. Burar så höga så att man kan gå in i dem vilket är vanligt i England.

Läs också om Rosemarys smarta knep att odla potatis på elegant sätt och på en och samma gång få tidig potatis.

Och om hur hon skapade sin egen trädgård.

Text och foto: Kerstin Engstrand