Det finns mycket att se på Chelsea Flower Show. Man kan tillbringa en vecka där utan att hinna se allt. Mängder med intressanta växter, detaljer, kombinationer och all kunskap som finns bland de som ställer ut. 8000 personer är engagerade att skapa denna utställning.
Bland de mindre trädgårdarna, de som kallas för Sanctuary Gardens, var det fyra som väckte mitt intresse. En finns presenterad i artikeln om vilda trädgårdar och de tre andra kommer här.
The Biophilic Garden Otsu – Hanare
Chelseas mest älskade designer, japanen Kazuyuki Ishihara var tillbaka. Ingen blir så glad för sin medalj som han. Det blev guld – förstås igen. Jag håller längre inte räkningen på alla hans guld med jag har följt honom sedan han först ställde ut. 2023 hade han även ett stort uppbåd japansk press med sig.
Biophilia handlar om att interagera med andra av naturens livsformer. Här bland annat hur det känns att samverka när man är inne i det lilla huset, ‘hanare’, som är en liten byggnad avskild från huvudbyggnaden. En byggnad där du känner lugn.
Här är sol och skugga viktigt, de reflekteras via taket och man omges av det rofulla porlandet av vatten. Eller som mr Ishiharas tolk översatte till:
Accept the past, live in the present, and look forward.
En smart och trevlig tredelad trädgård. Entré, uteköksdel med matplats samt en stilla avskild plats med plats för bara två personer. Skulle även fungera som exklusivare takterrass.
Här var det onekligen medelhavet som inspirerade. Det var funktionellt och vackert.
Foto: Kerstin Engstrand Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand Lägg märke till mellanväggarna som är genombrutna. Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Text och foto: Kerstin Engstrand
London Square Community Garden
London Square Community Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Ännu en fräsch trädgård med stor plats för att äta mat och umgås på. Bordet i terrazzoteknik hade inlagda schackbräden. Även här hade man delat in ytan i rum där det innersta även rymde en hammock. pergolan var uppbyggd av en typ av armeringsjärn som även var dekorativt som tak trots att det ännu inte var klätt av växter. Trachelospermum jasminoides, stjärnjasmin växer längs stolparna. Den är inte vinterhärdig här i Sverige.
Han gjorde det igen! Chris Beardshaw blev publikens favorit – igen. 2023 var det hans sjätte publikfavoritpris. Med hans signatur, hav av perenner, ovanligt många träd för detta var en skuggträdgård och med konst som inslag fick han även guldmedalj. Dessutom var trädgårdens budskap i dess namn: Myeloma UK – A Life Worth Living Garden. Chris vet hur man berör.
Vanligen har han skulpturer i sina trädgårdar. Denna gång var det inga för publiken synliga sådana. Utan vad som utgjorde det för ögonen viktiga var två stycken enkla byggnader, som mindre tempel. Själv sa Chris att detta var en slow gardenträdgård och det låg verkligen något i det.
Myeloma UK – A Life Worth Living Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Vid publikens fötter var det perenner planterade i block:
Som alltid när det gäller Chris Beardshaws trädgårdar så finns en harmoni. Samt växter av absoluta högsta kvalitet, denna gång dock inte från hans egna plantskola utan de kom från Deepdale Trees, Hardy’s Cottage Garden Plants och Kelways. 2023 års Chelsea Flower Show var också viktig ur ett annat perspektiv, det var 25 år sedan hans gjorde sin första utställningsträdgård 1998 och det var 25-års jubileum för välgörenhetsorganisationen Myeloma UK. A Life Worth Living visade den verkligen! Jag har följt hans utveckling under dessa 25 år och Chris är alltid att lita på samt oerhört trevlig att ha att göra med. En gyllene regel han alltid haft är att växterna i hans trädgårdar är växter som är som bäst i slutet av maj. Han vägrar specialimportera växter som inte passar in i det brittiska klimatet. 25 år på Chelsea, 40 år yrkesverksam inom hortikultur och faktiskt gjort hela 40 internationella utställningsträdgårdar. Varit programledare för trädgårdsprogram för BBC, fått minst 14 guldmedaljer, sex Best in Show, otaliga gånger blivit publikens favorit med mera! Glömde en sak, han har även skrivit fyra böcker.
Han talade även om att uppskatta de små skeendena i en trädgård vilket oftast blir ännu mera betydelsefulla när man exempelvis blir sjuk i cancer, som blodcancer. Mitt i arbetet med att slutföra det allra sista innan domarna skulle komma så tid han sig tid och talade varmt om det lilla, som en fjäril som plötsligt fladdrar förbi i solen eller ljudet av stilla vattendroppar. Eller blänket från en vattenspegel när ljuset når den.
De två minihusen, nästan som tempel, var sammanbundna. Från långsidan kom man till den första som hade ett fint grönt mönster i plattsättningens skarvar:
Så vatten fanns det, förstås. Det har en stark symbolverkan. Via vattnet kommer man i kontakt med sitt innersta. Från denna leddes man visade, nu på en gång som var mera vanlig. Den ser bred ut på bild men var “bara” 90 cm bred. Meningen var att med tiden ska växterna täcka mera av bredden så att de berör ens fötterna när man går.
Foto: Kerstin Engstrand
Väl framme kom det gröna i stenfogarna fram i ny form. Nu ledande en till ännu ett vatteninslag.
Det är sofistikerat enkelt. Så “enkelt” att det är svårt att skapa. Chris visade upp en ny sida. Denna åttkantiga vattenspegel syntes knappt från utsidan. Den låg där som en önskebrunn.
Foto: Kerstin Engstrand
Huvudbyggnaden, var det ett tempel eller ett kapell?, skimrade ibland plötsligt i guld. Något därinne glimrade till beroende på hur solens strålar nådde den. Vad var det som skapade detta skimmer? Jo, guldsprayade blad. Blad med samma form som de växter som fanns i trädgården. En idé att ta efter!
En lugn trädgård. En lugnande trädgård. En trygg plats där man kan dra sig undan för att samla kraft. Där växterna bäddade in en med sin grönska. Något som behövs när man drabbas av livshotande sjukdom. Totalt var det nio träd planterade, bland annat en ginkgo.
Äntligen! En härlig köksträdgård där man även åt lunch varje dag samt skolklasser fick besöka, det var en av de verkliga pärlorna på 2023 års Chelsea Flower Show. Plot to Plate gillades skarpt, från jord till bord brukar vi säga.
Jag har varit med så länge att jag minns Sir Terence Conrans takterrass med spaljerade tomatplantor och Rosemary Vereys franska potager. Rosemary orsakade då en verklig buzz, plötsligt ville alla ha en köksträdgård där blommor och ätbart samsades i skira och praktfulla kombinationer. Idag talar man om “edimentals”, dvs en kombination av orden ornamental och edible.
Nu var det en av Chelseas verkliga veteraner Mark Gregory’ s tur. På senare år mest känd för att ha blivit publikens favorit för sina trädgårdar tillägnande grevskapet Yorkshire. Nu blev det en trädgård för Savills. Hans, håll i dig nu, 108:e utställningsträdgård och för 34:e året i rad! Fem guldmedaljer har han fått på Chelsea, 2023 blev det “bara” förgyllt silver vilket många trodde att Mark var ledsen för. Men inte, han hade fått ut sitt budskap om vikten att odla nära. Idag är det självklart att allt som används i en Chelseaträdgård är återanvänt och återanvänds igen.
Både gammal som ung besökte trädgården. Foto: Kerstin Engstrand
Nu blev det en trädgård som föreställde en köksträdgård tillhörandes ett lantligt beläget hotell. En levande köksträdgård, en fungerande, här plockade kocken kryddor och grönsaker från odlingen och varje dag t ett antal Chelseapensionärer lunch här vilket i sig var unikt, första gången mat regelbundet serverades i en trädgård. Dessutom kom skolklasser på besök och några hade extra fint sällskap med prinsessan Catherine of Wales.
Foto: Kerstin Engstrand
Det är mycket man kan göra på 100 kvm! Ett utekök, en matplats för åtta personer under tak och, mängder med odlingsyta så frågan man ställer sig, varför gör inte fler något liknande av sina trädgårdar?
En stor urna fylld med vatten och blommor var ett enkelt och effektfullt sätt att skapa ögonfröjd. Den var så placerad att man avnjöt den från flera olika håll.
Notera mönstret i bänken, ärtor! Foto: Kerstin Engstrand
En bänk runt det “berömda trädet”, Gleditsia tricanthus ‘Ruby Lace’, var flitigt använt av de som fick komma in i trädgården.
Träd
Foto: Kerstin Engstrand
Höga, spaljerade avenbokar skyddade trädgården vid entrén mot uteköket. Mot muren i trädgårdens nederkant fanns ett ståtligt fikonträd som samsades med lök och kryddor.
I mitten stod det träd som vissa förståsigpåare angav var orsaken varför Mark inte fick guld. För att det inte var utslaget. Gissa vad Mark blev upprörd! För som han påtalade, det stod redan i briefen som lämnats in ett år tidigare, att detta träd inte skulle vara fullt utslaget.
Äpple- och päronträd var självklara. Foto: Kerstin EngstrandVin fanns förstås också! Foto: Kerstin Engstrand
Kryddhörna
Foto: Kerstin Engstrand
Överallt hittade man kryddor. I ett hörn vid grillen fanns några. Andra växte i rabatten och åter andra i fina krukor. Myntor och citronmeliss växte i regel i krukor, de är kända “rymmare”. Svamp fanns förstås också.
Perfekta kålrabbbin, sallat i mängd, fänkål i rabatterna samt bondbönor med rubinröda blommor.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Lite vatten
Foto: Kerstin Engstrand
Den lilla bäcken med vattenkrasse och wasabi ansågs inte uppfylla säkerhetskriterierna. Vatten i form av vattentunnor och vattenkannor fanns lite var stans.
Efter Chelsea kommer Savills dels att använda sina erfarenheter tillsammans med välgörenhetsorganisationen Rethink Food, som särskilt arbetar med skolbarn samt i samarbete med Shaw Trust kommer den att byggas upp på Meadow View House i Nottinghamshire.
Horatio’s trädgårdar är alla skapade för personer som har drabbats av plötsliga och allvarliga trauman, är sängliggandes eller efter ett tag sittandes i rullstol, då man drabbats av ryggradsskador. Med dessa skador följer även en extra stor känslighet för ljus och UV-utstrålning samt att man har svårt att reglera kroppstemperaturen. Ofta tillbringar man minst ett år på sjukhuset, oftast på sjukhus som inte har en egen sjukhusträdgård. Då är det mycket svårt för patienterna att få komma ut, och om det går, så behövs det omfattande planering långt i förväg. Behov av avskildhet är också mycket stort, många ligger på rum som delas med flera.
Så uppdraget var att göra en både vacker och användbar trädgård för denna målgrupp i Sheffield. Där man lätt ska kunna vara ute liggandes i sin säng. Självklart även fungerande för anhöriga, sjukhuspersonal och de som arbetar med själva trädgårdens skötsel. Att Sheffieldsjukhuset har ett stort upptagningsområde innebär att många patienter är långt hemifrån. Långt från sina nära och kära och att de i regel inte har någon anknytning till orten. Samt förstås att det blir svårare att få besök.
Samma växter men med olika fokus:
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Uppdraget att göra denna trädgård fick Charlotte Harris och Hugo Bugg en vecka innan Chelsea-21, i september-21. Där framgick det att de dels skulle göra en trädgård till Chelsea-23 och den riktiga, hela trädgården till Sheffield. Det innebar också att de hade nio månader på sig att planera tills Chelseadelen skulle lämnas in våren -22.
Hur använde de då den tiden? Nio månader är i dessa sammanhang en lång tid och ett unikt tillfälle. Jo, de började att samla hela sitt kontor på en resa upp till Sheffield. De jobbar alltid med att förstå sammanhanget trädgården ska leva i. De vandrade i bergen, de besökte områdets museer och de intervjuade skadade och personal. Även den brittiska sjukvårdsförvaltningen, NHS, har mycket att säga till om. Man besökte även andra Horatioträdgårdar, bland annat en som Tom Stuart Smith år 2020 designat, London Spinal Cord Injury Centre, Royal National Orthopaedic Hospital, Stanmore.
Betula nigra i mitten. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården ska vara så lättillgänglig att man inte ska behöva boka tid med mängder av personer för att ta sig ut. För det är ett problem på sjukhus där man inte har en egen trädgård och då kommer patienterna väldigt sällan ut. Vad krävs för att lätt kunna röra sig runt i en trädgård i en sjukhussäng eller i rullstol? Ett av kraven vid sidan om tillräckligt breda gångar och svängutrymmen var att underlaget måste vara absolut slätt för minsta ojämnhet ger för en ryggradsskadad person enorma smärtor. Absolut inga skarvar och kanterna måste var säkra. Samt att man vill kunna njuta av det vackra oavsett man sitter i en rullstol, ligger ner eller står upp som anhörig eller sjukvårdspersonal. Det blir minst tre olika höjder och perspektiv.
Terrazzospecial!
Aquilegia ‘Yellow Queen’ bäddar in gången. Foto: Kerstin Engstrand
Markbeläggningen blev en speciallösning för Chelsea, en egenkonstruerad cementfri terrazzoteknik där bindemedlet släpper igenom regn och fukt. I slutträdgården i Sheffied kommer en liknande lösning finnas. Markmaterialet från Chelsea kommer där att användas till växthusfundament och tillverka möbler av.
Foto: Kerstin Engstrand
Denna trädgård är cirka en åttondel av den blivande riktiga trädgården. Den “riktiga” börjar att byggas under 2024 och beräknas invigas under 2025. I Storbritannien finns elva “spinal units” och Princess Royal Spinal Injuries Centre i Sheffield är ett av de största med ett mycket stort upptagningsområde. Idag finns det ingen sjukhusträdgård där. Platsen som trädgården byggs på är – en parkeringsplats! Denna trädgård blir den åttonde Horatioträdgården. Att omvandla parkeringen till en trädgård innebär också att ta hänsyn till insyn från sjukhusbyggnaden. Genom trädgården går det även två cirka fyra meter breda utrymningsvägar.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Behovet av enskildhet löstes genom flera mindre trådgårdsbyggnader, liknande de som Tom Stuart Smith hade infört i den trädgård han designade för Horatios. De byggs av ek och är inspirerade av bikupor. Där inne finns flera fönster och även ett takfönster så man kan se ut åt alla håll. Väggarnas dekoration är tumavtryck från patienter och sjukhusanställda, 1200 och alla gjorda i lera. Arkitekten är Andrew Mcmullan som även var delaktig i Harris & Buggs Chelseaträdgård 2021.
Foto: Kerstin Engstrand
De stenhögar som syns mitt bland växtligheten har en särskild story. Dels att man som tradition i Peak Distric och andra vandringsleder bygger stenrösen för att visa vägen, och att man lägger på en sten när man passerar. Peak Distric är nära, bara 20 minuters promenad från Sheffield. Tre stenrösen återfanns i Chelseaträdgården, det kommer att bli nio i den slutliga. Det finns även en annan rolig detalj om dessa. En av dem som bygger dem var som barn med sin far som byggde liknande i landskapet till barntv-serien Teletubbies! Stenrösena som också påminner om bikupor blir särskilt vackra under vintern när frost, och kanske även snö, klär dem.
Foto: Kerstin Engstrand
Vatten är även en viktig del i trädgården. Att känna på, se hur det glittrar i solen, höra hur det porlar. Vattenspegeln är ganska stor och ser ut som ett bord. Men där finns avtryck av bestick, avtryck av formar till besticktillverkning. Det och verkygstillverkning är en del av staden Sheffields historia. Valet av färg, mörkt silvergrått var ytterst medvetet. För när solen lyser så skimrar vattnet i en silvergrå ton, samma färg på vattnet där två av Sheffields floder korsar varandra. Där får vattnet en särskild färg då de två floderna har helt olika berggrunder de passerar. Det är ett av många exempel på att små detaljer gör stor skillnad. Dessutom är denna typ av vattenkonst en av Horatio’s signaturer.
Amsonia illustris och Briza media. Foto: Kerstin Engstrand
Träd är en bärande del av trädgården. Här valde man särskilt björkar som använts inom industrin, björkris lär ha använts för elden på något sätt. Planteringarna är generösa och många växter vajar fint i vinden. Buskar hjälper även till att sila trafikbullret från en närliggande större transportled.
Rosa mutabilis. Foto: Kerstin Engstrand
Vad kommer då bli nytt i denna Horatioträdgård jämfört med de tidigare? Först – en kompost! Den var ganska lätt att få in i planen vid godsentrén. Trädgårdsmästarna har ett eget litet kontor i trädgården samt det kommer även att finnas ett växthus. Merparten av odlingsbänkarna är tillgängliga med rullstol. Plats för social samvaro och att kunna dra till sig tillbaka är två viktiga delar.
Designskiss: Harris Bugg Studio
Varför heter då trädgården Horatio’s?
Foto: Kerstin Engstrand
Horatio’s Garden är en välgörenhetsorganisation grundad av David och Olivia Chapel, läkare i Salisbury och vars son Horatio, tragisk omkom 2011 vid 17 års ålder, dödad av en isbjörn under en vetenskapsresa till Svalbard med The British Exploring Society. Han hade arbetat som volontär på Salisbury Spinal Centre och skulle utbilda sig till läkare. Där hade han särskilt påtalat att det saknades en bra utomhusmiljö för patienterna.
Trädgården i Sheffield förvaltar de på ett 25-års kontrakt. Organisationen är öppna om hur mycket det kostar, exempelvis skötsel av en trädgård kan gå på 90 000 GBP per år. Visionen är att alla de elva sjukhusen ska få en egen trädgård. I skrivandes stund finns sju, den åttonde i Sheffield blir färdig 2025, Trädgårdarna finns i South West, Scotland, Stoke Mandeville, Midlands, London & South East, Wales samt Northern Ireland.
Exceptionell kvalitet
Foto: Kerstin Engstrand
Designfirman Harris Bugg Studio har vunnit sex guldmedaljer, två förgyllt silver, en Best in Show på RHS Tatton Park och nu 2023 Best in Show på Chelsea Flower Show. De slog sig samman 2017 och det går bra för dem, idag har de tolv anställda. Deras signatur är att hortikultur – årstidsväxlingar och storytelling om platsen där trädgården anläggs. Hållbarhet är en självklarhet. En av slagord är också “Small things – big difference”.
Chelseaträdgården var 8 x 22 meter. Den fick guldmedalj och Best in Show vilket betydde att den fick flest poäng av de stora trädgårdar som fick guld. Trädgårdarna jämförs inte med varandra utan mot den brief man lämnat in och blivit antagen mot ett år innan Chelsea samt utförande, konstruktion, växtkvalitet etc. Kriterierna är officiella och handlar inte om smak. Om en trädgård får lika många poäng väljer domarna vilken av de med lika höga poäng som ska bli Best in Show. När domarna skulle bedöma denna trädgård fick de var sin rullstol att passera trädgården i! Det var enligt flera av dem en oerhört viktig upplevelse.
Att trädgården fick en enorm uppmärksamhet är väldigt viktigt för Horatio’s. Man har nått ut till så många, patienter, anhöriga, sjukvårdsanställda, politiker med mera.
Det finns de som uttalat sig nedlåtande om denna trädgård. Att den inte skulle ha vunnit för att den inte var vacker nog! Att den inte gjorde något större intryck! Ja, det kunde man läsa i svensk trädgårdspress. Uppenbart hade man en favorit, Sarah Price trädgård som också fick guld. Okunskap eller fördomar, både och verkar fått blomma ut. Hade ju varit bra om man läste på att det är inte en “skönhetstävlan” som det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, bedriver utan bedömningen är grundlig.
Från idé till färdig trädgård. En sagolikt spännande resa som startade 2015 och fick sin Grande Finale i maj 2023. Då, i slutet av maj fick hon guldmedalj. Starten var en iris. Tänk vad en blomma kan åstadkomma!
2015 såg trädgårdsdesignern Sarah Price en utställning av mycket särskilda irisar, så kallade Bentonirisar som du kan läsa omhär. Särskilt en iris, ‘Benton Olive’ väckte hennes intresse. Färgskalan kan jag nog säga var typisk Sarah, det fanns lite av den i hennes tidigare trädgårdar som påChelsea-18där hon hade haft Monet som inspirationskälla.
I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Foto: Kerstin Engstrand
Denna iris gjorde det självklart att skapa en trädgård med tema Cedric Morris, konstnär och växtförädlare av just dessa iris. Under åren 2015 – 2023 kom hans boningshus med trädgård att skänkas till Garden Museum i London. Benton End hade, och har, ett stort behov av renovering så det blev självklart att 2023 års trädgård skulle bli en trädgård som skulle leva vidare just på Benton End.
Vid sina besök på Benton End hittade Sarah växter som kämpade bland ogräs och hon fick även starka intryck av husets arkitektur och materialval. 1500-talet mötte 2020-talet.
Ser du hur färgtonerna går hand i hand? I trädgården växer även flera tallar. Foto: Sarah Price/Local Works Studio
Så några växter var självklara. Fler hittade hon i Cedrics målningar. Bland annat hade Garden Museum haft en stor utställning om hans verk våren 2018. Flera böcker hade också getts ut. Sakta men säkert börjar han bli allt mer uppmärksammad.
Denna målning av Sir Cedric Morris är en som Sarah Price refererar till. Lammöra, vallmo, målla m.m. med ett skimmer av medelhavsljus.
Beth Chatto, som var en av Morris vänner, ägde flera av hans verk varav några såldes efter hennes död.
Målning av Cedric Morris, tidigare ägd av Beth Chatto. Lägg märke till bakgrundens färger. Målningen lär heta Still Life (stilleben på svenska). Växterna är bland annat blå vädd, nejlikor och dagliljor. På bordet ligger en blomsterkrasse.
I Morris målningar finns det gott om växter, både blommor och grönsaker. Men också flera med hönsägg i olika färger. En av dem tillhörde den välkända kokboksförfattaren Elizabeth David och hon valde just den att pryda hennes bok ‘An Omelette and a Glass of Wine’. Hon skänkte senare tavlan “The Eggs” till Tate och bifogade en livfull beskrivning om tavlan och Cedric Morris. De var mycket nära vänner, David var nog till och mer mera vän med hans partner Lett vilken hon flitig brevväxlade med. Lett var den som lagade maten på Benton End, Morris kunde knappt koka ett ägg. Hon var även en flitig besökare på Benton End.
Cotyledon and Eggs, 1944 Cedric Morris
Omslagsbildens målning, The Eggs, där ligger äggen i en rustik keramikskål något som det fanns gott om i Benton Ends kök. Lägg märke till de olika färgtonerna i målningens bakgrund. Målningen till höger, där ser vi i bakgrunden den brödugn som fanns, och finns än idag på Benton End, medan flera växter finns till höger i bild. Två irisar i en vas och en fetbladsväxt av släktet Cotyledon, ett släkte som omfattar minst 35 arter. Nu var Sarahs färgskala för trädgården satt!
Det finns ännu en målning som jag tror påverkat Sarah Price, en föreställande Benton Ends muromgärdade grönsaksland där muren har mycket speciella färger. Färger som går igen i den mur som omgav Chelseaträdgården.
Målning ‘Benton End’ av Cedric Morris 1947. Ägs av Colchester and Ipswich Museum och visades på The Garden Museums stora utställning 2018. Detta är köksträdgården och lägg märke till murens form och färger.
Här har vi några av Sarah Prices skisser till Chelseaträdgården 2023:
Designskiss av Sarah Price. Designskiss av Sarah PriceVi fick ett härligt samtal i Sarahs trädgård. Tv Tania Compton, Hazel Gardiner, Anja Oudolf, Piet Oudolf och Sarah längst t. h. Foto: Kerstin Engstrand BBC:s Monty Don och Joe Swift i diskussionstagen. Foo: Kerstin Engstrand
På tisdagen fick Sarah och hennes team guldmedalj.
Guldglädje! Sarah Price och Peter Clay från Crocus.co.uk Foto: Kerstin EngstrandMark Fane och Peter Clay från Crocus.co.uk samt längst t. h. Peter Fane från The Nurture Lanscapes Group. Foto: Kerstin Engstrand
The Nurture Landscapes Garden. Så hur blev Sarah Price trädgård?
Elegant, vacker, sofistikerad, rustik, oväntad, modern, hållbar, unik – ja, det är bara några få ord som beskriver den.
Eller så här: 50 meter mur, 50 meter flätat rep, mängder av specialgjorda krukor, specialgjorda tegelstenar, växter i mängd och framför allt iris!
Att Sarah Price i botten är konstnär, det märks. På bilder ser trädgården ut att vara en akvarellmålning! Själv skulle jag även gärna ha den som pusselmotiv.
Iris dansar fram i Sarah Prices trädgård. Lejonparten är av sorten ‘ Benton Olive’ Foto: Kerstin Engstrand Designskiss: Sarah Price. Här syns tydligt den rytm som även finns mellan hårdgjorda ytor
Som Roms berömda pinjeträd
Det känns som att vara i Rom! Foto: Kerstin Engstrand
Själv fick jag en härlig känsla i magen, tallarna! De ser ut som Roms pinjeträd, paraplyformade pinjer men det är vanliga svarttallar, Pinus sylvestris, som Mark Fane från Crocus hittade på en plantskola i Tyskland. Gissa att det var många som var spekulanter på dem, även Monty Don.
Foto: Kerstin Engstrand
Genial mur och geniala gångar
Foto: Kerstin Engstrand
Muren som går i olika toner är genial. Liknande återkommer på många av Cedric Morris målningar. I kombination med marken, tegel som möter kross av diverse gammalt material. Som i sin tur återkommer i krukor och vattenspeglar. Allt är så ljuvligt sammanlänkat. Mer om hur muren skapades kan du läsa här.
Foto: Kerstin Engstrand Foto: Kerstin Engstrand
I sol som i skugga
Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården är lika eggande i sol som i mulet väder. Solens gula strålar ger mera terrakottaskimmer, mulet väder ger pastellfärgerna extra djup. På varje plats blev man ståendes och bara njöt. Vattenspeglar fångar minsta ljusglimt, de blommande irisarna likaså.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Lite silver
Foto: Kerstin Engstrand
Tre olika silverbuskar tog upp den silvriga tonen som även återfinns i Cedric Morris målningar. De var:
Elaeagnus angustifolia, Silverbuske Elaeagnus ‘Quick Silver’ , som är en namnsort av silverbuske och vanlig i svenska trädgårdsbutiker. Elaeagnus umbellata, Koreansk silverbuske
De är alla ganska snabbväxande, lättformade och ger ett “lätt” intryck. Extra snygga om de beskärs så att de blir flerstammade.
Silverbuske i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Även teglet har ett lätt skimmer av silver. Mer om teglet kan du läsa om här.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Bord och krukor
De icke glaserade krukorna var gjorde för hand på Crocus område. Mer om detta kan du läsa här.
Byggnation av The Nurture Landscape Gardens trädgård på Chelsea Flower Show 2023. Design: Sarah Price. Foto: Crocus.co.uk
Local Works Studio var ansvarig för ”återbruksdelen” i The Nurture Landscapes Garden som Sarah Price ansvarat för designen av på Chelsea Flower Show 2023. De har tidigare bland annat varit inblandad i en trädgård för Maggie’s i Southampton. Nu fick de uppgiften att med kunskap och kreativitet lyfta fram återbruk. Och det gjorde de med bravur.
Närhet
Local Works Studios planeringskarta.
Första steget var att lejonparten av det hårda materialen skulle tas ifrån platser så nära anläggaren Crocus område som möjligt. För där fanns alla de tusentals plantor som skulle till Chelsea. Crocus ansvarade även för Cleve West trädgård. Där fanns även material som använts i tidigare Chelseaträdgårdar. Att återanvända material från tidigare utställningsträdgårdar är inget nytt, det har både Sarah Eberle och Andy Sturgeron gjort sedan länge. Det konceptet fick sitt verkliga genombrott i samband med finanskrisen 2008, The Credit Crunch, då många sponsorer till både Chelsea- och Hampton Courtträdgårdar inte kunde ställa upp.
De tittade även på material från området runt Benton End, Suffolk då trädgården ska dit efter utställningen. Produkter som kan återanvändas. Det var alltså klart att lejonparten av trädgården skulle leva vidare i Benton End.
En bärande idé var att skapa något vackert av ganska intetsägande och för många helt ointressanta och icke värdefulla material.
Omfamnande, varm, bullig mur
Foto: Local Works Studio/Sarah Price
Muren som omgav två sidor, en långsida och en kortsida, var den största utmaningen. Totalt skulle cirka 50 meter mur skapas. Resultatet blev en av de vackraste murar jag någonsin sett.
Och hur var den gjord? Jo, stommen var uppbyggd av halmbalar från en farm i närheten av Crocus. De hölls ihop med hjälp av pinnar av hassel. Därefter täcktes de av stora sjok av canvas som var överblivet material från filminspelningar.
Foto: Crocus.co.uk
De i sin tur målades med slamfärg, samma typ av slamfärg som faluröd. Falu Rödfärg är ju en klassiker, onekligen vår mest kända, som onekligen satt färg på nästan hela Sverige och har anor från 1500-talet, vilket passade bra då även Benton End är från samma period. Numera finns Falu Rödfärg Original i flera färgtoner, som en ljusare röd, grått och svart. Fast i England kallade de det för skandinavisk färg. Man skapade en egen version baserad på vatten, linolja och rågmjöl samt naturliga färgämnen. Färgpigmenten var framtagna ur växter, skräpmaterial och jord. Färgtonerna hade Sarah Price redan satt, de fanns i Cedric Morris målningar.
Foto: Sarah Price
När solen gav extra guldljus på halmbalarna och värmde dem fylldes luften av en doft söt som honung. Sarah Price
Perfekt in i minsta detalj. Foto: Kerstin Engstrand
Man använde sig även av korta hasselpinnar i muren, som pegs att hålla klätterväxterna, blåregn och rosor på plats. Trädgårdskvastar fick hoppa in och vara redskap när man skulle fixera klätterväxterna på plats. Vanliga trädgårdskvastar, av sorten lite bredare med svart borste. Samma som de därefter borstade ren stensättningen med.
Trädgårdens golv nästa utmaning
Foto: Kerstin Engstrand
Marken/golvet är en viktig del i trädgårdens atmosfär. Benton End är i stort en byggnad från 1500-talet där timmer och tegel möts. Därför hade Sarah bestämt sig för att delar av marken skulle vara belagd med tegel. Cementrester från gamla konstruktioner, sand och även trasiga terrakottakrukor från Crocus plantskola finkrossades för att gjuta tegelstenar av. Mått gjordes av trä.
Foto: Local Works Studio
Varje tegelsten fixerades i sand, utomhus, de brändes inte. Självklart hade de matchande färgpigment i sig som muren. Alla stenar gjöts på Crocus område, där hade de tillgång till ett stort område med sand.
Foto: Kerstin Engstrand
Man gjöt även större stenar som byggdes upp som fristående pelare men även som bordsben. Många var helt släta medan andra hade mönster i form av trianglar.
50 meter rep
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Trämallarna från stentillverkningen återanvändes sedan som stolpar som avgränsade trädgården. Repet i sin tur var gjort av vissnade humleslanor från en humleodling för öltillverkning, också den i närheten av Crocus. Vanligtvis så mals dessa sönder efter det att humlekottarna är skördade. Humle växer med rekordfart under en säsong, lätt mer än fem meter men vissnar varje höst för att skjuta nya skott nästa vår igen. Numera använder de flesta kommersiella humleodlare nyare, lägre sorter men Bushel of Hops i High Weald kunde erbjuda gamla högväxande kulturarvssorter som var mera lämpade till att skapa de långa repen med. Humleslanor är sega. Lite mer än 50 meter rep behövdes och det lyckades! Undrar hur många som lade märke till avgränsningen, för de flesta var bländade av de vackraste av alla iris, ‘Benton Olive’. Men detta är också ett ypperligt exempel på att ”attention to detail” är en viktig del när fullblodsproffs skapar en trädgård.
Några krukor och fat
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Local Works StuidoFoto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Nästa stora återbruksdel blev krukor. De är även de gjorda av överblivet material som krossats. Krukor och vattenfat gjöts i håligheter i marken på plantskolan Crocus område. En teknik som man hoppas att fler trädgårdsägare prövar på. Krukorna hade olika mått. De stora vida var fyllda med vatten och skapade fina vattenspeglar. De hade polerad insida.
Ingen trädgård utan bord
Foto: Kerstin Engstrand
Även borden var återbrukade. Ett högre bord utan sittplatser var gjutet i sten där cirka en fjärdedel av stenskivan var opolerad (den högra delen av bordsytan på bilden ovan). Det blev en spännande kontrast mot den polerade delen. Bordet hade bordsben av gjutna stenar.
Foto: Kerstin Engstrand
Det vackra träbordet med bänkar var av kastanj, kastanj återfinns bland annat i taken på Benton End.
Innan trädgården var färdig för officiell visning sa Peter Fane från The Nurture Landscape Design, att återbruk skulle omfatta gamla tegelstenar, aska, återvunnen plast, glas, skal av ostron och höns, fjädrar och trä. Jag glömde att fråga om det var något av detta som inte blev använt.
Det ska noteras att när man planterar en utställningsträdgård så planteras alla växter med krukorna kvar. Men att man är väldigt noga med att dölja krukorna så att de inte syns. Växterna återanvänds, som i denna trädgårds fall ska allt till Benton End.
Piet Oudolf i Skärholmens Perennapark augusti 2012. Foto: Kerstin Engstrand
När färgen kommer i sista hand. Med sina suggestiva planteringar som rör sig så vackert i vinden väcker holländska Piet Oudolf känslor och öppnar våra sinnen. Han skapar i stora sjok, hela hav av perenner som varje höst falnar för att på våren åter spricka fram. På en och samma gång både kraftfullt, pockande och romantiskt Han skapar ett slags jordnära och mycket modern prärieromantik av perenner. Och han jobbar i cirklar och ovaler. Varför det, jo det måste vara enkelt för de som ska plantera och för de som ska sköta planteringen.
Plantkombinationer som blev Best in Show på Chelsea Flower Show 2000. Foto: Kerstin Engstrand
Hans planteringar ser enkla ut men är som japanska träsnitt, bara en mästare hanterar skapandet till fullo. Det ska sägas att Piet Oudolf är en av flera bakom den perennvåg som slog igenom på 1990-talet och som utvecklas och sprids allt jämnt över så gott som hela världen. Men han är den som idag är mest känd. Och vem älskar inte ett fyrverkeri av höga gräs och mjuka färgtoner? Här i Sverige finns han sedan 1996 representerad i Enköping med “Drömparken”. Det var Enköpings stadsträdgårdsmästare Stefan Mattson som bjöd in honom och det blev så bra att Drömparken till och med byggdes ut 2002. Den är en av stadens över 20 parker och dit vallfärdar trädgårdsintresserade.
Ett bra team, Stefan Mattson till vänster och Piet Oudolf till höger fångandes suveräna plantkombinationer i bild. Foto: Kerstin Engstrand
Enköping ligger Piet varmt om hjärtat, bland annat för att han vet om att de alltid håller parken i toppskick.
En annan milstolpe var när Piet tillsammans med Arne Maynard blev inbjuden av den ansedda trädgårdstidskriften Gardens Illustrated att göra en stor idéträdgård på Chelsea Flower Show 2000. Den blev – förstås – Best in Show. Ett utsnitt av den planteringen kan då läsa om här. Chelsea är världens mest ansedda trädgårdsmässa, trädgårdsvärldens “haute couture”.
Form före färg
Foto: Kerstin Engstrand
Blommans form, bladens struktur, vissnandet, fröhusen – balansen kommer före färgen. Varje växt har en viss karaktär, en själ och den tar han till vara. Våra vanligaste trädgårdsväxter är oftast så förädlade att blommorna är för stora i förhållande till växten i övrigt. Stjälk och bladverk orkar inte tona ner de oftast för starka färgerna. Men i naturen skär sig aldrig färgerna, mycket beroende på förhållandet blomma-blad-stjälk är så precist. Därför väljer Piet Oudolf struktur och form före färg. Strukturen finns där även efter blomningen och bladens form påverkar oss mycket mer än vi först tror, särskilt på nära håll. Stora blad låter ögat vila medan små tenderar att bilda lugna bakgrundsmiljöer. Växter med särskilt fina bladstrukturer är oftast skugg- eller fuktälskande.
Kvittot på en bra plantering är enligt Piet att den fungerar även fotograferat i svart-vitt. Och själv fotograferar han flitigt allt han ser. Jag har alltid sett honom med en kamera i handen.
Solen är på väg att gå ner, det är augusti i Skärholmen. Gräsen är exakt rätt placerade, de tänds av solen. Foto: Kerstin Engstrand
Och resultatet? Hans trädgårdar ser vilda ut men är det inte. De liknar ett slags moderna impressionistiska ängar som går i en lätt beslöjad rosa-blå färgton. Grövre, massivare och mera pockande än våra älskade vilda ängar. Här finns både stramhet och rufsighet i en charmfull blandning. Motsvarande finns faktiskt i vägkanternas tistlar, gräs och smörblommor. Piets blandning tränar ögat att se detaljer och som man lär sig uppskatta ju mer man lever med den. Särskilt när växterna tänds i ljuset. Piet Oudolf vet exakt vilka växter som ska avnjutas i motljus och vilka som ska placeras i medljus eller i gassande sol. I svagt släpande ljus framträder också bladens struktur till fullo.
Länkande gräs
Foto: Kerstin Engstrand
Gräset är länken mellan den traditionella ängen och Piets moderna perenna version. Men gräset planteras inte jämnt med enstaka blommor i det utan tvärtom. Här är det gräset som bildar enstaka ruggar i blomprakten. Gräset planteras oftast framför blommorna så att det fungerar som transparenta draperier, ibland tillåts man skymta vad som finns där bakom. Och gräs spelar i vinden. Gräs behöver vind för att utvecklas till fullo. Dessutom tränas ögat att fokusera, på gräset eller växten där bakom.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Färgen finns där
Det är blomhuvudenas och stjälkarnas form som är basen i en harmonisk kombination.
Här kombineras likartade färger med olika former. Den röda rudbeckians, Echinacea purpurea, prästkrageliknande och ganska kraftiga blommor tillsammans rakare och graciösare fackelblomster, Lythrum virgatum (Drömparken, Enköping) Foto: Kerstin Engstrand
Naturligtvis finns färgen där och är nödvändig för att uttrycka trädgårdens sinnesstämning. Ingen färg är fel i sig, kanske bara omodern eller så används den på fel sätt. När Piet Oudolf väljer en av de vanligaste blomfärgerna, rosa, som är både lätt och svår på en och samma gång, är det oftast den starkare ceriserosa tonen. Effekten blir oftast dramatisk, ibland skimrande men aldrig sockersött. Rosa är en superb sammanhållare och utmärkt där ljuset inte är så starkt, som vårt svenska.
Bland de rosa växterna är stjärnflocka, Astrantia ‘Roma’ en mycket bra växt, mångsidig, både graciös och stark på en och samma gång. Rosa stormhatt, Aconitum ‘Pink Sensation’ är en annan elegant i sin svaga rosa färgton och som rosa kandelabrar som tänds i det sena eftermiddagsljuset, kransveronika Veronica virginica ‘Rosea’.
Skärholmen, bilden tagen på invigningsdagen i augusti 2012. Foto: Kerstin Engstrand
Tillsammans med blått skapas rymd, djup och dramatiska effekter. Grå frossört, Scutellaria incana, är faktiskt mer blå än grå och har länge varit holländarnas favorit. Med sina lite otydliga blommor är den en utmärkt utfyllare Blå stormhatt, Aconitum ‘Stainless Steel har han ofta tillsammans med röd rudbeckia. När gräset planteras i stora ruggar blir det prärievackert. Blå bolltistel, Echinops bannaticus och rosa kärleksört, Sedum ‘Matrona’ tillsammans med silvergräs, Achnatherum calamagrostis är en annan kombination.
Generöst, som en blå flod bildar olika blå och blålila toner av stäppsalvia, Salvia nemorosa. Lammöra, Stachys byzantina, med sina mjuka luddiga grågröna blad ramar in och bildar kontrast. (Drömparken, Enköping). Detta är hans första Salvia River. Idag talas det mest om den i Chicago. Foto: Kerstin Engstrand
Blått förstärker också ljusets betydelse, det tänds i den tidiga morgonens eller sena kvällstimmens ljus. Mjuka färgtoner som rosa och blått är också lättare att använda i massplanteringar och tursamt finns det en mängd blommor i dessa färger med en mängd nyanser. En nog så viktig aspekt när man ska skapa generösa, harmoniska men samtidigt dramatiska jordnära kombinationer. För Piet Oudolfs trädgårdar är höstens trädgårdar. De är storslagnast i augusti just när vi åter är hemma igen. Då visar de upp sitt fyrverkeri av växtkraft och ljusspel – ett kort moment av liv innan fröställningar, nervissnande och jorden tar över.
Piet Oudolf använder sig bara av odlingsvärda växter. De flesta går utmärkt här i Sverige vilket Drömparken i Enköping visar. Därefter nappade Sölvesborg med sin De fyra årstidernas park 2008/2009.
I Sverige finns även Perennparken belägen i Skärholmen. Även den på initiativ av Stefan Mattson som då hade bytt jobb till Svenska Bostäder. Den invigdes i augusti 2012.
Stefan hann också med att anlita Piet till Halmstad, Vänskapsparken 2014 och nu nio år senare, 2023, invigs en anläggning i anslutning till konstmuseet i Värnamo, Vandalorum.
I välsorterade plantskolor brukar de flesta av de växter han använder finnas. Länge hade Piet och hans hustru Anja en egen plantskola men den är numera nedlagd. Den skapades för att kunna erbjuda de växter han hade börjat använda.
Plantkatalog.
Stor i Europa, stor i Amerika
Kung Charles III delade ut medaljen till Piet på 2023 års Chelsea Flower Show. Foto: RHS
New York, Chicago, Detroit, otaliga platser i England och övriga Europa, Piet är nästan alltid på resande fot.
2018 var ett år där han fick lite extra uppmärksamhet. I juli blev han av det brittiska trädgårdssällskapet RHS utsedd till den första RHS Horticultural Hero. Hösten innan hade filmen om hans konstnärskap haft premiär, och nu spreds den världen runt. Och den visas fortfarande. Det var den första film som gjorts om en trädgårdsdesigner. Tyvärr är inte Sverige med i den.
Bergamo 2018. Foto: Kerstin Engstrand
Konferensen I Maestri del Paesaggio i Bergamo inviterade honom att skapa ett grönt levande landskap på ansedda piazzan i Bergamo Alta, 2018 och även dekaler och banderoller om Piet prydde den nedre stadens huvudgata.
2023 fick han även Elizabeth Medal of Honour, den första i sitt slag och det var i samband med hennes 70 år på tronen. Plus att han bland annat är hedersprofessor och mycket annat.
Men han är sig lik. Lika nyfiken och ivrig att studera sina älskade växter. I över 30 år har jag följt honom. Mycket av hans storhet ligger också i hans öppenhet att följa sina anläggningar, att se vad som fungerar och inte och att han inte motsätter sig att växter måste bytas ut.
Alltid lika nyfiken. Det är härlig att se gamla bilder när han besökte Rosendal i Stockholm på 1990-talet. Då men en ung Ulf Nordfjell. Och självklart träffade han även legendariska Beth Chatto.
Foto: Piet Oudolf privat.
Fotnot
Piet Oudolf har givit ut flera böcker. Hans första, Droomplanten, utkom på nederländska 1990. Den köpte jag direkt, mängden bilder visade på nya växter. Några år senare övertalade redaktör Eva Björkman sitt förlag LT:s/Natur & Kultur att översätta den till svenska. År 1995 kom den första svenska upplagan ut och därmed var Sverige först ut att översätta den. Prestigefullt var det när “Designing with plants” gavs ut av Conran Octopus Ltd. Den är en mycket vacker bok som tog upp alla aspekter på hans konstnärskap.
Vi kan nog utan skryt säga att vi är bäst på att bjuda på reportage från världens främsta trädgårdsutställning: Chelsea Flower Show som varje vår, i maj månad, hålls i London. Det är det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, The Royal Horticultural Society, som arrangerar. Under en knapp vecka vallfärdar tiotusentals trädgårdsentusiaster hit. Med Chelsea börjar trädgårdssäsongen.
Biljetter säljs redan hösten innan och mer information kan du hitta påRHS:s hemsida. Är du medlem får du möjlighet att köpa biljetter lite tidigare än andra och till rabatterat pris.
Foto: Kerstin Engstrand
Unik kunskap
Med kunskap om Chelsea sedan decennier så får du därför många extra vinklar. Lägg märke till att vi har angett varje trädgårds storlek. Storleken är viktig, det visar hur mycket man kan göra på liten yta! Den minsta är på 20 kvadratmeter (4 x 5 meter), de största är 12 x 22 meter och många är på runt 100 – 120 kvm. Dessutom balkonger på 10 kvm och uteplatser på 12 kvm.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Här får du inspiration från världens främsta trädgårdsdesigners. Och skänk dem gärna en extra tanke, allt är uppbyggt på tre veckor. Detta är en yrkeskunskap utan dess like.
I 12 artiklar och med över 200 bilder kan du njuta av denna unika utställning Chelsea Flower Show 2022. Det innebär bland annat hela:
12 stora trädgårdar
10 mindre trädgårdar
9 balkonger & uteplatser
Klicka på texten så öppnas artikeln i en ny flik/fönster. Du kan även gå in under Inspiration och där under hitta Chelsea Flower Show. Där hittar du även mängder med artiklar från tidigare Chelsea.
Iris ‘Kent Pride‘ från Body Shops trädgård. Växttrenderna på Chelsea Flower Show 2022 var väldigt lika 2015 års växttrender både när det gäller färger och sorter. Foto: Kerstin Engstrand
Sarah Eberele med 2022 års guldmedalj "på säkert" ställe. Foto: Kerstin Engstrand
Andy Sturgeon och Sarah Eberle är två av flera verkliga Chelseaveteraner. Dessutom ytterst priebelönta. Sarah är en klass för sig, hon är den enda som fått alla de olika slag av utnämningar man kan få och dessutom i alla de olika kategorierna.
De fick 2022 guld – förstås. I år bjöd de på lite annorlunda trädgårdar än vad de vanligtvis brukar skapa. När det gäller titeln Best in Show i kategorien Show Gardens låg Andy med sin trädgård och bäverträdgården på samma antal poäng. Så då fick domarna välja. Mer om bäverträdgården kan du läsa här. Sarah var Sarah någon poäng efter. De kan sina saker!
Till vänster detalj från Sarahs, till höger från Andys:
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Trädgårdarna var lika stora, 12 x 22 meter och som alla idéträdgårdar byggs de upp under tre veckor med byggstart runt Valborg.
The Mind Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Design: Andy Sturgeon Konstruktion: Crocus Sponsor: Mind och Project Giving Back
The Mind Garden är tänkt för att skapa kontakt, med varandra, med en själv och med växter. Mängder med halvmåneformade låga murar skapade ett tempo men också ett lugn. Man såg varandra och man var även delvis dold. Flödet görs sig bäst på film, stillbilder gör den inte rättvisa.
Stora gräs, som Celtica (Stipa) gigantea, jättefjädergräs, dyker upp lite var stans och skapar både en aha-upplevelse som rörelse. Man förnimmer vinden.
Foto: Kerstin Engstrand
Murarnas sträva yta förstärker växtlighetens frodighet. De inbjuder även till beröring samt avger värme. Flera sittplatser finns i anslutning till murarna.
Daggros,Rosa glauca och vallmon Lauren’s Grape återkommer flitigt i trädgården. Lauren såg vi i flera trädgårdar – en verklig favorit bland trädgårdsdesigners.
MEDITE SMARTPLY Building the Future
Foto: Kerstin Engstrand
Design: Sarah Eberle Konstruktion: Landform Consultants Sponsor: MEDITE SMARTPLY
En urskog på Chelsea? Sarah Eberele är skicklig på att tänja gränser. Plötsligt stod man inför något annorlunda, stort, gigantiskt stort och frodigt. Växtmaterialet var typiskt brittiskt men känslan som skapades var regnskog.
Det såg ut som en grotta gjord av sten, kanske skiffer? Kommer färgen från järn? Hur klarar man av att bygga något så stort och som ser så tungt ut? Frågorna dök upp. Så kom svaret – det är MEDITE SMARTPLY- och vad är det ? Jo ett modernt material gjort av – trä!
Man kände sig liten. Se på bilden ovan så ser du proportionerna. Uppe på toppen växte en tall. Till höger skymtar en damm.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Dessutom hörde man porlande vatten. Ett vattenfall!
Det känns som en skog. Det är en skog! Saknas nästan bara John Bauers tomtar och troll. Denna idéträdgård har Sarah skapat för sig själv. För sin egen utveckling. Sarah har varit verksam som trädgårdsdesigner och landskapsarkitekt nu i cirka 45 år. Hon är känd för att tänka utanför boxen men detta hade nog få tänkt sig. Detta är drama. Helt fantastiskt dramatiskt.
Här några fler detaljer, återigen samma trämaterial:
Trädgården fick guldmedalj och pris för bästa konstruktion i kategorin Show Gardens. Och allt på 12 x 22 meter! Det ni, detta är skicklighet ut i fingerspetsarna!
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK