Så är det jul igen, och julen den färgas av E120

Så är det jul igen, och julen den färgas av E120

Detalj från julutställningen 2018/Bergianska trädgården. Garnet är färgat med E 120.Foto: Kerstin Engstrand

Säg E 120 och många av oss ryser lite lätt. Kanske inte för att det är ett färgnummer, E120 är faktiskt ett naturligt färgämne som används i både läppstift och i polkagrisar samt i julgodiset jule-/tomteskum.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och det är ett naturligt färgämne. Hur då?  Jo, på flera håll är kaktusfikon värdväxt för en lus, koschenillsköldlusen Dactylopius coccus. Denna lus odlas sedan 1500-talet kommersiellt då den producerar det färgämne som vi i vardagligt tal kallar för karmin. Det är de torkade lössen som man utvinner färgämnet ur.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Du kan köpa torkade koschenillsköldlöss (honor) på nätet, de används för bland annat växtfärgning, något som indianerna lär ha använt för över 2000 år sedan. Man maler dem, går utmärkt i en stenmortel (metallmortel lär förorena) och du får fram ett pulver som går i mörkaste rött, nästan vinrött. Om du tänker prova att färga med koschenill är det viktigt att ha tillgång till ett rostfritt kärl och absolut inga andra metaller får komma i kontakt med färgbadet. Andra namn är scharlakansrött och det är karminsyra C22H20O13 som är E-nummer 120.

wwkaktcamp

 

E120 finns även angivet som färgämne i Systembolagets beskrivning av Campari Bitter, vilket lär vara unikt då det inte anges på något annat ställe i världen. Vi har även hört att granatäpple ska vara ett annat alternativt i Campari men receptet ska enbart tre känna till, och dessa tre personer ska sinsemellan inte heller  känna till vilka de andra är. Så här skriver Systembolaget (december 2019): “Campari tillverkas genom att örter, aromatiska växter och frukter får macerera i en blandning av alkohol och vatten. Det sägs att det ingår mellan 20 till 60 olika ingredienser i blandningen, bland annat malört och kinesisk dvärgapelsin. Den röda färgen kommer från karminsyra, E120, som är ett färgämne som finns naturligt i koschenillsköldlöss.”

Lusen har i århundraden sålts på apotek, de här burkarna återfinns på apoteksmuseet i Krakow:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Försök att odla denna attraktiva lus skulle en gång även ha gjorts i Sverige. Blomsterkungen Carl von Linné var nyfiken av sig. Han försökte odla pärlor i Fyrisån i Uppsala och 1755 fick han en försändelse med kaktusar som dessutom rymde mängder med koschenillöss. Det var hans lärljunge Daniel Rolander som hade sänt dem från Surinam. Dock lär Linné inte varit hemma när paketet anlände. Hans trädgårdsmästare var ovetande om att dessa löss var extra intressanta och förfärades troligen av de många lössen varför han snabbt såg till att de dödades. Vilket, enligt Linné själv, ska ha utlöst en svår migrän när han fick detta besked. Trädgårdsmästaren lär ha fått sparken.

Detalj plansch Apotekarmuseet Krakow.
Detalj plansch med löss, Apotekarmuseet Krakow.

Nyfiken på att veta mer om kaktusfikon? Läs då vår artikel, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand