Snödroppen i människans tjänst

Numera kan en snödroppe i princip se ut precis hur som helst men det finns en som jag har ett särskilt gott öga till. En som är lite lägre än de flesta andra, med lite blankare och bredare blad och med blommor som bildar eleganta trianglar.

Galanthus woronowii är dess vetenskapliga namn. På svenska heter den grön snödroppe. Vild växer den bland annat i Kaukasus, nordöstra Turkiet och i närheten av OS-staden Sochi, där den bland annat kan ses växa i gräs. Det var den ryska botanisten A S Losina-Losinskaya som namngav den. Han uppkallade den efter Georg Woronow (1874-1931) som också var botanist och ivrig växtjägare.

I dag är den kanske mest känd för att den bland annat innehåller en alkaloid, galantamin, som verkar genom att minska nedbrytningen av signalämnet acetylkolin i hjärnan. Acetylkolin är ett för tankeförmågan viktigt signalämne. Som beståndsdel i demensläkemedel används galantamin för att behandla symtomen på mild till måttligt svår Alzheimers sjukdom.

Det var i Ryssland, troligen på 1950-talet, från snödroppen som galantamin först kunde isoleras, och namnet kommer från Galanthus. Idag går det också att ta fram galantamin syntetiskt men även från narcisser.

Text och foto: Kerstin Engstrand