Taggar Inlägg "Vinter"

Vinter

Vintersådd. Foto: Kerstin Engstrand

”Lönar” det sig att så extra tidigt? Är det värt rädslan om att fröna ska gro för tidigt och att de små plantorna ska duka under av isande kyla? Eller ruttna om vårvintern bjuder på ömsom kyla ömsom plusgrader? Eller överväger det roliga, att så när fingrarna nästan är blå av kyla och se att det faktiskt fungerar? Du vet, utmaningen och utforskarandan som roar många av oss. Och blir det mindre angrepp av sniglar, jordloppor med mera?

19 januari, ingen snö, fröerna ska ner i jorden. Fyra olika platser, fyra sådder på vardera, en per månad. Foto: Kerstin Engstrand
19 januari, ingen snö, fröerna ska ner i jorden. Fyra olika platser, fyra sådder på vardera, en per månad. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har ”vintersått” i decennier men aldrig gjort ett systematiskt test. Vårvintern 2020 testade jag därför att så ett antal olika växter ute, på friland som det heter, direkt i öppen jord utan skydd. Startdatum var 19 januari och därefter fortsatte jag varje månad till och med april. Just i detta test var det enbart grönsaksfröer som spenat, kål, persilja, dill, pak choi, ruccola, rädisa och ärta.

Fyra olika månader på fyra olika platser i trädgården. Det var alla i pallkragar, både en- och tvåvåningars och i olika väderstreck. I växtzon 3. Enda ”fusket” var att just denna vårvinter blev ovanligt varm, nästan en brittisk vårvinter varför svinnet blev mycket litet, i princip inget alls.

Ingen av sådderna täcktes av något, varken av fiberduk, plast eller lock. Ingen extra vattning skedde förrän i maj. Men i april fick sådderna lite vindskydd – i form av vitlöken som växte upp. Alla sådder skedde nämligen i raderna mellan den vitlök som hade satts hösten innan.

Ganska brutala villkor, eller?
Den 15 januari var det ovanligt varmt rapporterade TV4.
Den 15 januari var det ovanligt varmt rapporterade TV4.

Nu var denna vinter ovanligt varm men ändå frös jag rejält om fingrarna när startskottet gick den 19 januari. Jorden var för årstiden ganska varm, ingen gång var det rejält kallt, dock var det snö i februari.

Spenaten var som väntat först med att gro. Den brukar skymta redan när det är fyra till fem plusgrader i jorden men allra bäst gror den när jordtemperaturen är i intervallet 14 till 25 grader.

Spenaten var först. Foto: Kerstin Engstrand
Spenaten var först. Foto: Kerstin Engstrand

Samtliga tre sorter, Palco, Matador och Viking växte på bra, stadigt och lugnt.  Palco grodde tidigare än de andra två sorterna och det oavsett växtplats och såtid men någon större skillnad på skördestorlek blev det inte, Palcos försprång kom Matador och Viking snabbt i kapp. Likaså så jämnades såperioderna ut sig, i maj-juni  var all spenat lika stor oavsett såmånad.

Januarisådden av Palco visade småplantor runt 5 mars. Februarisådden den 28 mars och marssådden den 15 april. Sist men icke minst aprilsådden som var fint i gång den 8 maj. Ju senare sådd på våren desto snabbare skymtar småplantorna fram, helt enkelt för att jorden är då mera uppvärmd.

Soenaten symtar fint mellan vitlöken och den i mitten växer bäst trots att den inte är sådd först. Foto: Kerstin Engstrand
Spenaten skymtar fint mellan vitlöken och den i mitten växer bäst trots att den inte är sådd först. Foto: Kerstin Engstrand

Det var ingen större skillnad i tillväxt mellan januari och marssådden. Däremot var plantorna som såddes mitt i pallkragen i februari större än de andra. Troligen för att där var jorden lite varmare. Så sensmoralen är att du kan lugnt så spenat både i mars och i april men gärna mitt i bädden. Du behöver inte känna dig stressad över att så i januari eller februari men det går.

Persilja och dill har börjat och sallaten av sorten 'Alpina'.  Foto: Kerstin Engstrand
Persilja och dill har börjat och sallaten av sorten ‘Alpina’. Foto: Kerstin Engstrand

Snabb att gro var också sallaten av sorten alpina, januarisådden var fin redan 20 mars medan februari- och marssådderna började ta sig runt 20-24 april.  Sallat kan gro vid samma låga temperatur som spenaten och trivs ypperligt när jordtemperaturen är runt 15 grader och i vanlig rumstemperatur på 22.

Här är det bland annat ruccola på gång. Foto: Kerstin Engstrand
Här är det ruccola och rädisa på gång. Foto: Kerstin Engstrand

Ruccola gror alltid snabbt, om fröna gror och grodde nästan vid samma tidpunkt som sallaten. Kål och pac choi grodde alla i mitten av april oavsett om de var sådda i januari, februari eller mars.

Blåärten  växte på bra, hela sommaren lång. Här skymtar den fram mellan bönblad.  Foto: Kerstin Engstrand
Blåärten växte på bra, hela sommaren lång. Här skymtar den fram mellan bönblad. Foto: Kerstin Engstrand

Roligast var dock ärtorna! Jag hade sått gotländsk blåärt och sorten Winterkefe. Winterkefe är en så kallad mangetoutärt, en populär sort både i Danmark och nere på kontinenten. Där sås den i november, jag sådde som sagt från januari och framåt. Den får vackra rosa blommor och gråärten lila ärtskidor. De stormtrivdes! I början av april hade sådderna från januari, februari och mars bildat fina knubbiga småplantor. Aprilsådden gjord den 24 april kom i gång i början av maj. De klarade frostnätterna i maj suveränt bra. Plantorna var friska hela sommaren lång och gav bra skörd.

Gotländsk blåärt är en variant av gråärt och ska enligt Nordfrö tillhöra de köldtåligaste ärtorna. Utsädet var framodlat av Ove på Fridtuna utanför Kristianstad.

I mitten av juni gick resterande spenat i blom.

Spenat 1 juni.  Foto: Kerstin Engstrand
Spenat 1 juni. Foto: Kerstin Engstrand
Blomknoppar på spenaten. Nu blir den gröngödsling.  Foto: Kerstin Engstrand
Blomknoppar på spenaten. Nu blir den gröngödsling. Foto: Kerstin Engstrand

Vårvintern 2020 var som sagt ingen riktig vinter. Visst kan man så även en riktig vinter, på frusen jord och strö över köpejord. Det är roligt att se att det fungerar men en vinter som bjuder på ömsom minusgrader ömsom plusgrader kan resultera i att fröna ruttnar. Sådana vintrar är också förödande för många fleråriga växter, som exempelvis kryddsalvia. Vårvintern 2021 var det ordning på, först ganska varmt, sedan kom kylan men också med ett lager snö om cirka 20 cm vilket skyddar men mars bjöd på iskalla nätter utan snö varför de frilandsådda fortfarande ligger i stargroparna.

4 februari och SVT visar på lite kyligare temperaturer jämför med januari.
4 februari och SVT visar på lite kyligare temperaturer jämför med januari.

Vad är då sensmoralen?

Jo, att så i januari eller februari är ganska osäkert och ger ingen direkt tidigare skörd om man odlar på verklig friland. Att däremot så i slutet av mars har sina fördelar men det går lika bra att vänta till april. I zon 3 i alla fall.

Ett bra tips är att följa naturens såtecken så får du en skön vår.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mistelsådd i äppelträd, ett riktigt pussträd! Foto: Kerstin Engstrand

Kärlekens växt, misteln, hur kommer det sig att den växer i träd?

Förklaringen ligger dels i dess naturliga växtsätt, misteln är en halvparastit med egen fotosyntes och behöver en annan växt för att leva. Den är Sveriges enda trädlevande parasit!

För att klara det är fröet extra klibbigt. Och med extra klibbigt menar jag verkligen klibbigt. Som extra starkt klister.

Det är på våren misteln bäst sås. I mars månad om den är varm. Inte tidigare.

Misteln föredrar att växa på lind och lönn, i trädgården trivs den framför allt på äppelträd. Den har skilda han- och honexemplar, de vita bären finns enbart på honplantorna men det behövs även hanplantor för att få bär.

Mistelbär är minst sagt kletiga. Foto: Kerstin Engstrand
Mistelbär är minst sagt kletiga. Foto: Kerstin Engstrand

Ett bär innehåller ett frö. Det kan man se om man håller bäret mot ljuset, då skymtar ett litet svart frö. Tryck bäret mot den gren där du vill att den ska fästa. Gärna på grenens undersida, där kommer det att leva mera ostört än på ovansidan. Min erfarenhet är att fröerna trivs bättre på grenar i sydvästläge än de på samma träd som ligger mot norr eller öster. Har du problem med snäckor i träd kan jag säga att de ödelägger mycket effektivt mistelfröer.

Då grobarheten inte är den bästa kan man utan problem så flera frön på en och samma gren. Markera platserna med en bit färgat garn och häng gärna upp en färgad såpinne också, detta för att lätt hitta platserna när trädets bladverk skymmer sikten.

Markera var på grenen du sått dina mistelfröer. Foto: Kerstin Engstrand
Markera var på grenen du sått dina mistelfröer. Foto: Kerstin Engstrand

Ganska snart efter det att bäret har kletats fast på grenen blir allt grönt, ser ut som en grön knapp.

Därefter blir det hela vitt igen, och ser närmast ut som fågelskit.

Om fröet gror syns det ganska snart, du ser som små öglor på grenen.

En liten krok, eller ögla, här har fröet grott! Foto: Kerstin Engstrand
En liten krok, eller ögla, här har fröet grott! Foto: Kerstin Engstrand

Om ett år så kommer första bladparet. Tillväxten kommer att gå långsamt även om tillväxttakten är 100% per år. Efter ett par år kommer dock misteln bli rejält stor.

Segt! Det klibbiga fruktköttet bildar lätt långa strängar. Att man för gjorde  lim av bären känns helt naturligt när man får detta klet på fingrarna. Tyvärr användes limmet för att fånga fåglar med något som Carl von Linné omnämnde i Flora Svecica 1755.

Den växer långsamt, sakta men säkert. Foto: Kerstin Engstrand
Den växer långsamt, sakta men säkert. Foto: Kerstin Engstrand

Mistel är fridlyst men inte rödlistad. Den anses vara livskraftig och trivs framför allt i Mälardalen. Markägare och den som har nyttjanderätt till marken får plocka bär om det sker för att vårda värdträdet, och den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt. De mistlar som i juletid säljs i Sverige är importerade.

Mer om mistel kan du läsa här: Misteln, parasiten som ger oss habegär

Text och foto: Kerstin Engstrand

Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand

Vad gör man av allt som blir över när man beskurit vinrankorna? Jo, nya plantor – förstås!

Att själv föröka vin är roligt och enkelt. I princip så rotar de sig bara de får stå varmt och i fuktig jord, eller i vatten. Att får pyssla med vinsticklingar mitt i vintern gör att den mörka årstiden går fortare!

En fördel är att sticklingarna, de avklippta grenarna från beskärningen är smala och därmed föga utrymmeskrävande. En hög smal vas, gärna mörk eller en hög smal kruka med jord räcker för att börja rotningen av tio sticklingar. En stickling blir en ny planta.

Vilka sticklingar ska man då välja?
Årets vinterbeskärning av Zilga. Foto: Kerstin Engstrand
Årets vinterbeskärning av Zilga. Foto: Kerstin Engstrand

De korta, de mellanlånga eller de riktigt långa? Vid första anblicken känns det omöjligt att välja ut.

Först ska du välja de som är penntjocka, de smala, tunna kommer inte att fungera. De kan du istället spara för att använda som kransmaterial eller annat stöd.

Är du osäker på om det är liv i sticklingarna kan du skrapa lite lätt med tumnageln på barken, skymtar du grönt under den bruna barken lever sticklingen.

Några av de bästa sticklingar får man från riktigt långa rankor, de som är över 150 cm långa. De delar man upp i flera. En sekatör är ett bra hjälpmedel när dessa långa rankor ska delas upp. Man vill ha rena snitt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Klipp så att varje stickling har minst två knoppar (noder), allra helst fyra. Proffsen anger att fyra är ett måste, jag har fått fram fina plantor av sticklingar med färre än fyra knoppar.

Klipp så att du vet vilken del som är upp! Många väljer att markera den översta delen med ett rakt snitt.

Har du flera olika sorter så märk dem, det går annars inte att se skillnad på dem.

Ha en vas med vatten i närheten så att du direkt kan sätta de nyklippta sticklingar i vatten.

2 metoder

Därefter finns det två alternativ:

  1. Fortsätt att låta sticklingar stå i vatten.
  2. Sätta sticklingar i en kruka med jord.

Oavsett metod så kommer rötter att bildas. Allmänt anses rötter bildade i jord är bättre, de är mindre sköra det vill säga livskraftigare.

Rötter bildade på sticklingar som stått i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Rötter bildade på sticklingar som stått i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

Många anser att man ska beskära precis under en nod, att sticklingen då bildar rötter fortare, särskilt om man rispar upp barken lite. Det sistnämnda, att barken luckras upp lite sker med tiden när sticklingen står i jord eller i vatten men att man rispar upp barken i förväg underlättar rotbildandet.

Sticklingarna trivs förträffligt i vanlig rumstemperatur, runt 22 grader.  Har du svalare kan undervärme från element eller en värmematta vara bra.

Plastpåsar att trä över är också bra, då torkar sticklingar inte så lätt.

Mörka, täta vaser fungerar bäst om sticklingarna ska stå i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Mörka, täta vaser fungerar bäst om sticklingarna ska stå i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

I vatten: Ställ sticklingarna i en hög, mörk vas fylld med rumstempererat vatten. Det kommer även att bildas rötter om vasen är genomskinlig men det tar lite längre tid.

Sticklingar i jord. Stick ner dem så djupt det går, det räcker med att ett par bladknoppar är ovan jord. Foto: Kerstin Engstrand
Sticklingar i jord. Stick ner dem så djupt det går, det räcker med att ett par bladknoppar är ovan jord. Foto: Kerstin Engstrand

I jord: Även här bör krukan vara hög och smal, och av plast. Jorden kan vara såjord eller en lätt porös krukväxtjord. Stick ner sticklingarna längs krukans kant, där utvecklar de rötter snabbare. Proffsen sticker ner sticklingen så att bara en noder(knopp) är över jord. Jorden ska hela tiden hållas fuktig men inte våt.

Bladknopparna sväller innan rötter bildas. Foto: Kerstin Engstrand
Bladknopparna sväller innan rötter bildas. Foto: Kerstin Engstrand

Först kommer bladknopparna att svälla. Det går ganska fort. Ibland redan efter en vecka, ibland efter två. Efter ytterligare cirka 10 dagar kan det hända att även blomknoppar skymtar! Efter en månad brukar bladen ha vecklat ut sig.

Det går att få vindruvor inomhus på en stickling. Vin är självfertila. Det är roligt men inget du ska sukta efter. Det är bättre att ta bort blomknopparna. Sticklingen ska använda sin kraft att rota sig.

Dags att plantera om
När rötter har bildats är det dags att plantera om. Foto: Kerstin Engstrand
När rötter har bildats är det dags att plantera om. Foto: Kerstin Engstrand

Hur vet man att sticklingarna har bildat rötter? Det brukar synas när man lyfter upp krukan, de små tunna rötterna börjar sticka ut ur krukans bottenhål. Vanligen sker det cirka två månader efter sticklingarna sattes, ibland går det lite snabbare, typ sex eller sju veckor.

I vatten syns de bra, snabbt har de bildat avlånga vita rötter om cirka 2,5 cm.

Här har sticklingen som blommade och satte bär fått rötter och ska nu planteras om i en egen kruka. En druva sitter kvar!  Foto: Kerstin Engstrand
Här har sticklingen som blommade och satte bär fått rötter och ska nu planteras om i en egen kruka. En druva sitter kvar! Foto: Kerstin Engstrand

När rötterna har bildats är det dags att plantera om. Sätt sticklingarna en och en i en hög plastkruka. Plast för att plast håller fukten bättre. Låt odlingen stå ljust, och över 10 grader, jag har mina i vanlig rumstemperatur tills det är dags att avhärda dem i maj7juni. Det vill säga vänja dem vid att stå ute.

Låt aldrig sticklingarna torka ut.

Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand
Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand

Under sommaren får de växa vidare i sina krukor. De står då ute på en halvskuggig plats. I augusti planterar jag ut dem på den tilltänkta växtplatsen. Markera de spröda plantorna, särskilt om du har katt eller hund i närheten då dessa unga plantor inte klarar en katts tyngd, än mindre en hunds. Jag brukar sätta metallbur, typ gammal klädback över dem som skydd.

Därefter ä det bara att se till att de får vatten, rötterna ska nu växa rakt neråt. Vin har en förmåga att gå djupt ner i backen, sex eller sju meter ner går rötterna lätt. På följande år, år två får de fortsätta växa i lugna och ro och år 3 kan du börja beskära dem.

Sticklingarna på bilderna är av sorten Zilga, mer om den och hur du lyckas odla vin på friland kan du läsa HÄR.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Liten snackpaprika 'Hamik' odlad i en airpot. Foto: Kerstin Engstrand

Snackpaprika, så kallas de också, de små minipaprikorna som finns flera sorter av. Läckert guldorange, gröna, gröna eller rentav lila. Januari och februari är utmärkta månader att så dessa godbitar.

Sorten Hamik, Capsicum annuum (Paprika-Gruppen) ‘Hamik ‘är min favorit. Det är en söt och smakrik liten paprika som jag mer än gärna ungnsbakar i halvor fyllda med fetaost. När jag som ung tjugoplusåring lärde mig laga mat i Italien så var ett budskap att paprika alltid ska avnjutas tillagad, rå paprika anser italienarna är för hårdsmält. Det rådet bryter jag emot, Hamik är som gjord att äta direkt från plantan!

Hamik har även en annan fördel, den har knappt några frön varför den är lätt att gröpa ur. Det finns även snarlika sort, lika orange och lika liten, som säljs som snackpaprika ‘Snacking Orange’ som är lika god.

Dessa små paprikor blir ganska låga plantor och går utmärkt att odla kruka. Både sju- och tioliterns fungerar mycket bra. Jag odlar i urnjord och ger näring i form av tomatpinnar som man sticker ner i jorden. De avger näring till växten vid varje vattning och de räcker i 60 dagar. Enkelt, effektivt och bekvämt. Har använt dessa tomatgödselpinnar sedan de kom, kan det vara på 1990-talet någon gång?

Blommor , omogen frukt och strålande mogna orange frukter på en och samma gång.  Foto: Kerstin Engstrand
Blommor , omogen frukt och strålande mogna orange frukter på en och samma gång. Foto: Kerstin Engstrand

Det är extra roligt att odla Hamik då man har så mycket att iaktta. Som hur en frukt går från grönt till orange.  Att det finns både omogna och mogna frukter samtidigt på plantan och blommor! Och inte att förglömma, det känns så lyxigt att odla egen paprika i kruka ute på balkongen eller i trädgården.

Inte nog med det, Hamik fungerar även bra uppe i norra Sverige. Känner till flera som får bra skördar i växtzon 7. Den fungerar även att odla i pallkrage i soligt läge.

Snackpaprika kan förkultiveras inomhus redan i januari och i februari för tidig skörd. Jag sätter ut mina plantor i slutet av maj, början av juni allt beroende på hur vädret är. Då börjar jag kunna skörda i augusti och sedan fortsätter skörden hela hösten, till och med efter det att jag tagit in plantorna i oktober kan jag fortsätta skörda. De sista skördade jag på julafton! Plantorna är lätta att ta in, de är så nätta. En minipaprika blir mellan sex och nio centimeter lång.

När frukterna mognar sprids färgen sakta uppåt på plantan.  Foto: Kerstin Engstrand
När frukterna mognar sprids färgen sakta uppåt på plantan. Foto: Kerstin Engstrand

Jag toppar aldrig plantorna, det behövs inte men däremot behövs en liten stödpinne. En planta blir i regel cirka 40 cm hög. Soligt läge, i söder eller sydväst trivs den bäst. Hamik ger mycket bra skörd odlad i kruka på balkongen eller ute i trädgården, växthus behövs inte. Jag brukar få ett tjugotal frukter per planta, riktigt heta somrar det dubbla! Det sägs att man får bästa skörden om man knipsar bort det första fruktämnet som kommer. Ett knep jag än så länge inte använt mig av men som jag lovat mig själv ska testa – om jag kommer ihåg det.

En annan klar fördel med att odla i krukor utomhus att då brukar plantorna inte angripas av bladlöss vilket annars lätt händer i växthus eller i uterum.

Det finns också en mix som säljs som Mini Bell Pepper Mix. Det är inte olika sorter i den blandningen utan en sort som beroende på frukternas mognadsgrad ger grön, orange, röda eller lila frukter.

Läs också: Tre chilipepparfavoriter

Läs också: Odla en elefant eller en spaghetti

Text och foto: Kerstin Engstrand

Chili av sorten 'Spaghetti (säljs även under namnet 'Spagetti'. Foto: Kerstin Engstrand

Att chilisorten ‘Spaghetti’ (säljs även under namnet ‘Spagetti’) heter som pastasorten är väl nästan en självklarhet. Den blir lång och smal och kan ibland bilda små vackra kurvor eller små knutar. Är du skicklig kan en enda frukt bli 30 cm lång, det finns de som lyckats att få längre än så!  Men den är väldigt spektakulär att odla och man kan tävla om att få den längsta.

Frukterna är gröna ganska länge för att plötsligt bli knallröda. Varje planta ger rejält med frukter. Jag odlar dem i så kallad airpots om tio liter och tiolitershinkar som jag gjort hål i botten i. När frukterna kommer brukar jag ge plantorna lite extra stöd, några mindre bambupinnar räcker bra. Plantorna blir inte jättehöga, runt 70 cm.

Torkade chilifrukter av sorten 'Spaghetti'.  Foto: Kerstin Engstrand
Torkade chilifrukter av sorten ‘Spaghetti’. Foto: Kerstin Engstrand

Spaghetti är lätt att torka, den är så smal, mindre än en centimeter bred, vanligen cirka 7 mm som bredast. Detta gör den även lätt att smula sönder och göra chiliflakes av.

Vad smakar då denna spaghettichili? Det är en mild till medelhet chili, styrka 8 000 scoville. Skulle likna den vid en paprika med lite bett i. En brasklapp dock, det händer att enstaka frukter är starkare på runt 10 000 Scoville.

Jag brukar så i januari eller i början av februari, de på bilderna här är sådda 16 februari men många sår dem redan i början av december. Spaghettiplantor kan man övervintra frostfritt för fortsatt odling nästa år.

Och en elefant
'Elephant pepper'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Elephant pepper’. Foto: Kerstin Engstrand

Liksom sorten Spaghetti har ’Elephant Pepper’, som även finns under det riktiga namnet namnet ’Vezena Piperka’, fått sitt namn efter sitt utseende. Sorten lär ursprungligen komma från Makedonien. Denna chilis skal ser ut som skrynklig elefanthud medan Vezena Piperka lär betyda broderad peppar. Dock är den inte elefantgrå utan vackert röd. Den är först riktigt mörkt grön innan den går över till rött. Rodnaden börjar alltid från spetsen och går uppåt.

Elephant är en Capsicum annuum (Chilipeppargruppen) och frukten brukar växa i en liten böj. Plantan blir i regel nästan en meter hög men ger även bra med frukt om plantan blir lägre. Och den brukar ge tidig skörd!

Det är vad som anges en söt chili och inte så stark. Skulle likna smaken lite vid russin. Det mesta av hettan sitter längst upp där fröerna sitter. Men så ofta med chili så kan enstaka frukter vara starkare.

Den har lite hårdare skal än andra sorter men går utmärkt att torka. När en frukt är riktigt mogen kan man känna att skalet redan är ganska torrt.

Jag odlar Elephant i 10-liters svarta krukor och krukorna står ute i trädgården. Den fungerar även bra att odla i pallkrage eller på friland. 2019, som inte var någon supervarm vår, skördade jag mina första frukter den 11 juni från plantor som var sådda den 13 januari. Fröna brukar gro efter nio dagar utan värmematta i rumstemperatur, med värmematta lite tidigare.

Det finns även en mindre variant, MINI Elephant Pepper, som ska vara sötare och ge större skördar än Elephant Pepper.

Scovillestyrka: 1 000 till 5 000

 

De ljusa strecken, sprickorna på Elephant Pepper är ingen sjukdom utan karakteristiskt för just denna sort.   Foto: Kerstin Engstrand
De ljusa strecken, sprickorna på Elephant Pepper är ingen sjukdom utan karakteristiskt för just denna sort. Foto: Kerstin Engstrand

Kuriosa: Skalets sprickor kallas för kork eller ”jalapeño corking” vilket är naturligt för elefantpepparn men även andra sorter kan ibland få dessa sprickor. Då sker det i regel när det varit en stor variation i luftfuktighet. Oftast sker sprickbildningen när en period av mycket regn går över till en period av stark som och hög värme. Då reagerar frukten med att snabbt mogna, de spurtar och då blir det lite småsprickor. Att skal på vanlig chili då spricker behöver man inte oroa sig för, frukterna brukar reparera skadan själva.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Het-hetare-hetast

Den starka brännande, heta smaken kommer från ämnet capsaicin som inte löses i vatten. Hettan mäts i scovillegrader efter kemisten Wilbur Scoville. Man späder med sprit tills chilipepparn blir helt smaklös. De svagaste är de som bara måste spädas 0-100 gånger medan den starkaste, som  exempelvis sorten Red Savina, måste spädas hela 577.000 gånger för att bli helt smaklös!

Mild: 0-100 scovillegrader: vanlig paprika, så kallad söt paprika.

Medium: 1.000-2.000 scovillegrader: Ancho & Pasilla har denna styrka.

Het: 2.500-5.000 scovillegrader: Jalapeno

Mycket het:: 30.000-50.000 scovillegrader: Cayenne & Tabasco

Superhet: 100.000-350.000 scovillegrader: Thai & Habanero

Sedan finns det världens hetaste, Carolina Reaper brukar toppa den listan med en medelstyrka på 1. 641.000 Scoville samt att det finns uppgifter på hela 2.200.000!

Husmorstips: Smörj in huden med olivolja om du drabbas av klåda när du tar hand om din skörd, ett gammal beprövat tips som fungerar.

Sugen på mera chili, läs också: Våra 3 chilipepparfavoriter

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ljuslyktor av snö. Foto: Kerstin Engstrand

Fest betyder ljus även i trädgården. Som gäst är det extra roligt om man nås av feststämning redan vid brevlådan. Och ännu festligare är det om värden har brytt sig lite extra. När det finns gott om snö kan man passa på att göra något nytt. Här får du några tips:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ibland slår snön till och ligger i gnistrande vita drivor som gjorda att uppmärksammas lite extra. Här hade barnens vintertäckta sandlåda blivit så väl inbäddad att den blev en bra grund till en värmeljuspyramid.

Platta till snön med en spade, sedan är det bara att sticka ner värmeljus i snön. Men tänkt på att etagen där ljusen sticks ner ska vara ganska fasta och inte för djupa, värmeljusen smälter snön och ljusen sjunker annars lätt ner. Vill du göra det enklare för dig kan du skotta ut håligheter i snövallen längs entrégången och sätta stora blockljus i fördjupningarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Snö- och snabbvarianten av den klassiska islyktan. De här lyktorna är gjorda av snö som packats hårt i en vanlig 10–litershink. Vänd hinken upp och ner och snölyktan är på plats. Skrapa ut ett hål i sidan så att ett ljus får plats.

Tips: Finns det snö men ingen kramsnö så kan du göra din egen, blanda snön med lite vatten direkt i hinken.

Snölyktorna bakifrån. Foto: Kerstin Engstrand
Snölyktorna bakifrån. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

’Victoria’ är nog den elegantaste. Foto: Kerstin Engstrand

En klar fördel med hösten är att man kan frossa i krukväxter! För nu är man ju mera inomhus och behöver något extra vackert att vila ögonen på. Frukostbordet, soffbordet, arbetsbordet, i sovrummet, ja alla platser där man spenderar lite tid, där behövs ögongodis.

Måste ses underifrån!  Foto: Kerstin Engstrand
Måste ses underifrån! Foto: Kerstin Engstrand

Just nu är min favoritkrukväxt cyklamen. Jag får nästan lägga band på mig att inte köpa alla jag ser för det finns så många vackra sorter att välja bland. De är så underbart fint formade, som små fjärilar dansar de fram över de sirligt formade bladen. Det är ännu en fördel med cyklamen, bladverket är vackert även när de inte blommar! Och visst blir man lätt kär i denna växt, särskilt när bladen är hjärtformade.  Dessutom kostar de inte så mycket, de ovanligare sorterna kostar som mest under 40 kronor. Vad många inte vet är att du kan spara din cyklamen, se tips längre ner i artikeln. Den behöver alltså inte vara en slit och släng växt.

´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand
´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand

´Origami´ har mycket små blommor, cirka 1,5 centimeter stora och som namnet antyder så ser de ut som om de vore vikta. ´Origami´ har tvåfärgade blommor som går ceriserosa och vitt.

Faktiskt går cyklamen även att ha utomhus i kruka, den klarar en och annan natt med lätt frost.

Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand
Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus vill de inte stå varmt, ju svalare desto längre blommar den. Står den i fönstret över ett varmt element brukar bladen snabbt sloka. För alla inomhuscyklamen gäller att aldrig vattna uppifrån! Vattna på fatet, cyklamen är en knölväxt och vattnar du uppifrån är risken stor att knölarna ruttnar. Har du samplanterat din cyklamen med andra växter som gör det svårt att vattna underifrån kan du välja att vattna en bit ifrån plantan.

Jag klipper bort vissna blommor men odlarna säger att man ska rycka bort dem! Det ska jag försöka med i år.

Överraska dina vänner
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand

Som snittblomma: Cyklamen har långa stjälkar vilket gör den suverän som snittblomma.

I vatten: Man kan även plantera hela växten i ett hyacintglas. Viktigt då att knölen placeras i de övre delen av hyacintglaset.

Spara din cyklamen! Efter vinterns blomning, låt plantan vila under sommaren, och då helt torrt. I slutet av augusti börjar du vattna lite försiktigt och den kommer att blomma igen i november.

Så lyckas du:
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
  • Köps i blom, välj ett exemplar som också har många knoppar. Stänglarna ska vara stolta, raka och bladverket kompakt.
  • Plats: Ljust, och klarar även ganska svalt, även temperatur som går mot noll! Men den övervintrar inte utomhus. Cyklamen trivs inte i sol men det är knappast ett problem under vår svenska höst och vinter.
  • Klarar också att växa utan jord! Istället för att ha den i kruka kan man ha den i ett hyacintglas. Bara knölarna inte får kontakt med vattnet så står den sig fin i många fler veckor än i traditionell kruka med jord.
  • Ta bort vissna blommor. Odlarna tipsar om att man kan även rycka bort blommorna.
  • Vattning: Vattnas underifrån, på fatet. Cyklamen vill inte torka ut men heller inte få för mycket vatten. Ett knep är att plantera om till en lerkruka, jorden torkar snabbare upp i en lerkruka än i en av plast.

Nyfiken på andra cyklamen som du kan odla din trädgård året runt? I min trädgård: Rosa oktoberfest

Text och foto: Kerstin Engstrand

Längst in finns godsakerna! Foto: Kerstin Engstrand

I Italien äter man efter årstiderna. Man lever efter årstiderna. Här importeras inget i onödan.
En sådan säsongsgrönsak är puntarelle.
Från slutet av oktober fram till vårens slut invaderas Roms grönsaksmarknader och restauranger av just puntarelle. Ibland finns den även att få tag på i svenska grönsaksdiskar. Testa den, och odla den själv!
Puntarelle är en cikoria, som på romerskt vis äts som tillbehör till huvudrätten, som sallad med en dressing gjord av sardeller.

Puntarelle a la romana.  Foto: Kerstin Engstrand
Puntarelle a la romana. Foto: Kerstin Engstrand

 

Blanda 6 msk olivolja med saften av en citron, blanda ner 2 finhackade vitlöksklyftor och 3 hela sardellfiléer som strimlas fint. Har du ingen citron hemma kan den eventuellt ersättas med vitvinsvinäger. Mal över lite svartpeppar. Vill du hetta upp dressingen kan du spetsa den med lite chilipeppar.

Den lata köper den färdigskuren, för den kräver annars mycket jobb. Den är svår att få fri från jord och grus, och den ska skäras i smala, långa remsor.

En tallrik av denna gröna sallad betalar romarna glatt 7– 8 euro för på restaurang. Räknar vi med en euro kostar ca 10 kr, skulle vi betala 80 kr för en sidosallad till lunchen….?

Knappast.
Men priset speglar mycket bra italienarnas syn på hur viktiga primörer är.
Jag har särskilt noterat att det är främst män som beställer in puntarelle. Det är uppenbart en sallat som faller män i smaken. De får något särskilt i blicken när de beställer in puntarelle.

Färdigskuren puntarelle .  Foto: Kerstin Engstrand
Färdigskuren puntarelle . Foto: Kerstin Engstrand

Själv avstår jag.helst puntarelle med sardeller, just den kombinationen smakar nyklippt gräs med lätt smak av salt som jag har lite svårt för. Schifo helt enkelt.
Man kan inte älska allt som är grönt. Men jag smörfräser gärna puntarelle med vitlök.

Varför heter då puntarelle puntarelle? Jo, det syftar på att skotten längst in i plantan de ser ut som sparristoppar.

Man får jobba sig fram till mitten av plantan. och nu börjar knopparna skymta. Foto: Kerstin Engstrand
Man får jobba sig fram till mitten av plantan. och nu börjar knopparna skymta. Foto: Kerstin Engstrand

Det är Cicoria catalogna Puntarelle di Galantina som är den bästa sorten men även Cicoria catalogna Brindisina är bra, den sistnämnda är lättare att få tag på.

Längst in finns godsakerna! Foto: Kerstin Engstrand

Längst in finns godsakerna! Foto: Kerstin Engstrand

Att det är en vintergrönsak i Italien beror på att den vill växa svalt, den klarar temperaturer runt 5 grader mycket bra. Och utvecklas som bäst i runt 15 grader. Därför fungerar den ypperligt här under vår och höst. Man kan dra upp plantor inomhus för utplantering när vitsipporna blommar och därefter så en andra omgång i slutet av juli, början av augusti.

En klar fördel med puntarelle är att i kylskåp, i en skål med kallt vatten, håller sig ett huvud sig fräscht i minst två veckor. Och ja, även de utvändes sittande bladen går utmärkt att äta.

Numera finns det även puntarelle att köpa i snabbköpen, färdigskuren och sköld. Foto: Kerstin Engstrand
Numera finns det även puntarelle att köpa i de italienska snabbköpen, färdigskuren och sköljd. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vacker som en tavla är portionsodlingen av mikrogrönt! Foto: Kerstin Engstrand

Smörgåskrasse är en klassiker att odla inomhus under vinterhalvåret. Vad sägs om att odla smörgåskrasse portionsvis?

Den här metoden är rolig för alla åldrar, och får även plats i ett pyttelitet studentrum. Odlingen är dockskåpssöt men synnerligen effektiv! Samla på dig kapsyler och andra mindre föremål som kakformar, enda kravet är att de ska tåla vatten och vara täta.

Smörgåskrasse gror snabbt, oftast inom 24 timmar. Detta blir en rolig stafettodling, skörda en portion och så nästa. Du kan även odla i äggskal men de brukar vara lite instabila. Självklart går det även bra att odla andra sorter av mikroblad med kapsylportionsmetoden, pröva gärna bladrädisa eller basilika.

Läs mer: Odla mikroskott

Gör så här:
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

  1. Rengör kapsylerna och de andra små formarna du valt.
  2. Lägg lite jord, bomull eller en liten bit hushållspapper i botten på varje kapsyl.
  3. Fukta jorden/bomullen/hushållspappret.
  4. Strö över frön.
  5. Fukta lätt igen, bäst fungerar det med en blomspruta.
  6. Håll sådden fuktig.

Redan efter 24 timmar brukar fröna grott. Fyra till fem dagar efter sådd kan skörda din krasseportion!

Ha en rad portioner på gång så kan du skörda en varje dag. Smörgåskrasse är rikt på C- och D-vitamin och gott på smörgås eller som extra krydda i en sallad. Gott också strödd över en soppa.

Metoden passar också att testa grobarheten för gamla fröer man har liggandes.

Idén kommer från Writtle University College som visade upp den på Chelsea Flower Show 2012.  En kul och praktisk idé som vi praktiserat sedan dess.

w4048bb2

Läs också: Odla smörgåskrasse utomhus, som en tulpan eller skriv ditt namn med smörgåskrasse

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Numera kan en snödroppe i princip se ut precis hur som helst men det finns en som jag har ett särskilt gott öga till. En som är lite lägre än de flesta andra, med lite blankare och bredare blad och med blommor som bildar eleganta trianglar.

Galanthus woronowii är dess vetenskapliga namn. På svenska heter den grön snödroppe. Vild växer den bland annat i Kaukasus, nordöstra Turkiet och i närheten av OS-staden Sochi, där den bland annat kan ses växa i gräs. Det var den ryska botanisten A S Losina-Losinskaya som namngav den. Han uppkallade den efter Georg Woronow (1874-1931) som också var botanist och ivrig växtjägare.

I dag är den kanske mest känd för att den bland annat innehåller en alkaloid, galantamin, som verkar genom att minska nedbrytningen av signalämnet acetylkolin i hjärnan. Acetylkolin är ett för tankeförmågan viktigt signalämne. Som beståndsdel i demensläkemedel används galantamin för att behandla symtomen på mild till måttligt svår Alzheimers sjukdom.

Grön snödroppe. Foto: Kerstin Engstrand
Grön snödroppe i Kew botaniska trädgård  Foto: Kerstin Engstrand

Det var i Ryssland, troligen på 1950-talet, från snödroppen som galantamin först kunde isoleras, och namnet kommer från Galanthus. Idag går det också att ta fram galantamin syntetiskt men även från narcisser.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...