Taggar Inlägg "Resor"

Resor

Granatäpple. Foto: Kerstin Engstrand

Länge har vi hört att vulkanen Vesuvius ödelade staden Pompeji och några till i augusti månad år 79 e.kr. Tidpunkten baserades på vad Plinius den yngre hade angivet, en anteckning som han skrev ner cirka 25 år efter händelsen. En anteckning som anger att det skulle ha skett den 24 augusti.

Vesuvius sedd från Pompeji. Foto: Kerstin Engstrand
Vesuvius sedd från Pompeji. Foto: Kerstin Engstrand

I årtionden har arkeologer varit förbryllade över mängden granatäppelkärnor man funnit under utgrävningarna. Om ödeläggelsen hade hänt i augusti borde inte mängden kärnor vara så stor. För det är inte förrän i oktober som granatäpplena brukar explodera och slunga ut sina kärnor.

Och se, deras bryderier har nu fått ett svar.

I nya utgrävningar har man på ett hus hittat graffiti daterad just till oktober år 79. Eller mera exakt den 17 oktober 79. Så troligen var det den 24 oktober år 79 som Pompeji ödelades.

Granatäpple just vid entrén till Pompeji, fotograferad i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand
Granatäpple just vid entrén till Pompeji, fotograferad i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand

Och granatäpplet på bilden, det uppsprängda, är fotograferat just i slutet av oktober, just vid entrén till Pompeji. Så nu kommer det trädet få extra uppmärksamhet av guider och besökare!

Dessa nya fynd är även viktiga för de yrkesgrupper som forskar om människan och dess sjukdomar. För dem är förflyttningen i tiden, från sensommar till höst, en viktig aspekt. Det finns vissa sjukdomar som oftare än andra börjar härja på hösten. Influensa är en sådan. Även forskning om växtlighet och mathållning påverkas.

Iscrizione 1

Den nyligen funna inskriptionen. Foto: PARCO ARCHEOLOGICO DI POMPEI

Av Kerstin Engstrand

Sin egen stil, med en ypperlig fingertoppskänsla för vad som passar ihop, skapade Karen i sina buketter. Rödkålsblad var en av favoriterna, som hon gärna kombinerade med gammaldags doftande rosor. Foto: Kerstin Engstrand

Hon försökte ivrigt att få pioner som hon hade tagit med sig från Danmark att trivas i Kenyas klimat. Och hemma i Danmark var rödkålsblad en av favoriterna som hon gärna kombinerade med gammaldags doftande rosor. Möt Karen Blixen, blommor blev den begåvade och världsberömda Karen Blixens fjärde och sista språk att uttrycka sig på.

 

Rom, den eviga staden. Staden är alltid populär bland turister, historiens vingslag känns överallt vart än man går. Och i Rom finns sedan 1929 en stat i staden, Vatikanstaten. Och vad finns där, om inte en trädgård. Rabarber har varit där.

Rom är byggt på sju kullar men även Vatikanen ligger på en höjd. Här ligger även Peterskyrkan, på den plats där enligt traditionen apostel Petrus begravdes. Den nuvarande Peterskyrkan är från 1626. Inne i kyrkan ligger drottning Kristina begraven.

w3585v

Bakom Peterskyrkan ligger trädgården. Den är enorm, hela 23 hektar (230 000 kvadratmeter eller nästan 33 fotbollsplaner stor). Och ska enligt uppgift då uppta mer än hälften av Vatikanens yta. Dock, när man ser på modellen ser ytan ut att vara mindre, men ögat luras, det vill bara se trädytorna, men det finns stora områden med öppna ytor.

w3924

Jag kanske inte skulle kalla den för trädgård, mera som en park, men mycket snabbt känner man att detta är en plats att sakta strosa runt i. Trots att trädgården ligger på en höjd, liksom hela Vatikanstaten, finns här inga branta trappor och promenadvägarna är elegant utformade. Det är en plats för att tillsammans med någon promenera och föra stilla intellektuella samtal. Och inget av stadens intensiva trafikrus hörs. Inte heller sorlet från alla de tusentals besökare som finns inne i Vatikanmuseet och det Sixtinska kapellet, med 5 – 6 miljoner besökare årligen räcker det med att varje bara säger ett enstaka Oh! för att ljudnivån ska bli en olägenhet.

 

 

Trädgården har anor. Redan på 1200-talet skapade här påven Nicholas III en fruktträdgård som var indelat i tre delar med de vackra beteckningarna, pomerium (innanför muren), pratellum (dvs. äng/gräsyta) och viridarium som då var själva trädgården. Det var 1279, hans näst sista år som påve, som Giovanni Gaetano Orsini tog beslutet att flytta från Lateranpalatset till Vatikanen. Antalet fontäner är stort, och de har högst varierande utseende.

 

Nuvarande påven Franciskus, och den tidigare Benedictus XVI favoritplats ligger i trädgårdens bortre del och på Vatikanens högsta punkt, 71 meter över havet ligger en grotta, kallad Lourdesgrottan. En exakt kopia av den som finns i Massabielle. Den donerades 1902 av Frankrike till Leo XIII. Den gröna kappan som omger statyn är murgröna, Parthenocissus tricuspidata ‘Planch’. Benedictus XVI var den första påven som ”pensionerade sig” och bor numera inom Vatikanens område. Den första tiden efter hans avgång tillbringade han i påvens sommarresidens uppe i Albanobergen, i byn Castel Gandolfo, Dess trädgård är kanske vackrare och har en magnifik utsikt mot Rom.

 

Då och då hör man skrik. Det är trädgårdens papegojor som hör av sig. De är munkparakiter.

w3752b

 

Alla påvar får en mängd gåvor varav lejonparten återfinns inne i museet. Staten Israel skänkte ett olivträd. Den stora klockan är från år 2000.

 

Buxbom används flitigt , vi är ju i Italien, men även om trädgården är perfekt skött så är det skönt att det mitt i allt magnifikt se att man ibland missar något. Och till trädgården hör även några växthus.

 

Det finns sittplatser men det är inte många. Det här är en promenadträdgård. Länge fick man enbart se ut på trädgården från något av Vatikanmuseets fönster. Och då flockades alla att se den prakt som där fanns. I modern tid öppnades den för enstaka visningar,  men ibland händer det att en påve vill jogga i lugn och ro och då blir det svårt att få tillträde. Idag kan man boka visningar över Internet.

 

Plöstligt blir man bländad, det gröna byts ut mot blänkande vit marmor. Vi står framför ”La Casina di Pio IV” som ligger i ursprungsdelen av trädgården, från 1279. La Casina började på 1550-talet att byggas av Paulus IV men blev inte färdigt förrän under  Pius IV (Giovanni Angelo De’ Medici) som använde den som jaktstuga och sommarhus. Och här framför la Casina ”föddes” år 1288 det första italienska systematiska botaniska verket. Simone da Genova, skapade här även en kryddträdgård.

Därefter har den utvecklats av generationer av påvar, och då med ”nymodigheter” som en radiotstation, en tågstation och förstås en egen helikopterplatta. Samt en mängd gåvor som får pryda trädgården. Ännu fler gåvor finns inne i museet där bara ett fåtal visas, några mycket exklusiva och smakfulla, andra dyra men mindre smakfulla.

Av Kerstin Engstrand

Vänstertrafik och smala landsbygdsvägar kantade av hög häckar är väl knappast en bilist dröm. Men ibland är det extra värt att våga sig ut på dem, särskilt när målet är en av Englands absolut finaste egendomar. Vi är på väg till en trädgård strax utanför orten Wellington i grevskapet Somerset. Somerset är känt för sin cidertillverkning, särskilt  orten Taunton som figurerade i 1970-talets succétvserie ”Upstairs,  Downstairs ”(Herrskap och tjänstefolk) som även visades i tre nya avsnitt 2010. Västra Somerset anses vara en av Storbritanniens bästa delar att bo i, här är människor tydligen extra lyckliga. På andra sidan Taunton ligger den världsberömda trädgården Hestercombe Gardens, en gång skapad av Gertrude Jekyll och Edward Lutyens. Men vi är på väg till Cothay Manor, som har gamla anor och som för andra gången under de senaste hundra åren skriver trädgårdshistoria.

En enorm Magnolia grandiflora flankerar husets ena hörn. Foto: Kerstin Engstrand
En enorm Magnolia grandiflora flankerar husets ena hörn. Foto: Kerstin Engstrand

Cothay Manor är privatägt och ett av Englands vackraste gods. Inte så stort, synes det. Det ligger fridfullt vilandes mitt bland fälten där fåren fridsamt betar. Fasadens tegel har en patina som enbart verklig ålder kan ge ett hus. Fönstren är ett kapitel för sig, blyinfattade. Utåt syns det som ytterst litet har hänt sedan Richard Bluett först byggde sig ett hem av lokal sandsten här 1485, och det gjorde han på en plats som redan på 1300-talet var bebyggd. Det ligger ett skimmer av romantik och saga över hela platsen. Kanske är det gamla blåregnet och alla klätterrosor som bidrar till det men huvudhuset byggdes under den tid när War of Roses, rosorna krig härjade. 1455 – 1485 utkämpades detta krig om Englands tron. Men benämningen Rosornas krig fick det långt senare och kommer från att striden stod mellan ätterna Lancaster och York, som båda var för sig valde just en ros som symbol, Lancaster en röd ros, och York en vit.

Nästan 50 stora villaträdgårdar

á 1000 kvm styck får plats i Cothay Manors trädgård. Ändå känns den intim, och knepet är indelningen i rum. Här finns också sagovärldens enhörning vilken besökaren möter just vid ingången till trädgården. Den vakar över allén med kantnepeta, buxbom samt klotrobina, Robinia pseudoacacia ’Umbraculifera’. Klotrobinia anses vara härdig i våra svenska växtzoner 1-2.  På våren blommar här vita liljetulpaner av sorten ’White Triumphator’.

Enligt legenden är enhörningar vita, stolta men skygga och fruktade för sin förmåga att slåss mot sina fiender. Enhörningen återfinns också i både Storbritanniens och Skottlands stadsvapen. Men Cothays enhörning är av åldern grå med inslag av grönt, men dess blick mjuk. I sagans värld får man enbart avnjuta dess magiska krafter om man är tillräcklig god. Och självklart börjar vi undra om dessa magiska krafter har avnjutis här på Cothay.

Strax får vi svar.

Ja, här finns magiska krafter, och magiska fingrar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgårdsfingrar. Fem timmar om dagen tillbringar ägarinnan Mary‐Anne Robb i Cothays trädgård, oftast iklädd de klassiska gröna engelska gummistövlarna, Wellington boots,och oftast också ett bredradigt pärlhalsband. Dock inte när vi besökte henne, däremot var dottern Charlie exakt rätt klädd. I trädgårdens utkant ringlar sig floden Tone som vanligen knappt ens kan kallas för bäck men senare år har Somerset, liksom övriga England, drabbats av intensiva regn och då ökar vattenståndet drastiskt. Man förstår behovet av ett par wellingtons samt varför flodkanterna måste vara så höga.

Det var en kris som var orsaken till att de hamnade här 1993. 1990-talets finanskris medförde att de behövde kapital till familjeföretaget  Marlborough Tiles, försäljningen av deras huvudegendom blev ett måste och därmed behovet av något mindre.

Ja, inget ont utan att det kommer något gott ur det! Mary-Anne har sedan dess utvecklat trädgården till att bli en av Englands tjugo bästa. Och det gör hon med finess, hennes fingertoppskänsla är suverän. Här leker ettåringar fram i gångarna och i krukor.

Foto: Kerstin Engstrand
Typisk Cothay Manorstil, lerkruka med salvia står i ett hav av murbinka som flitigt får växa i stenläggningens fogar. Murbinka var också en växt som Getrude Jekyll flitigt använde sig av. Foto: Kerstin Engstrand

 

Det strama möts av rufsiga planteringar.

w18
Kryddträdgården där muskatellsalvia och kryddsalvia matchar varandra fint färg. Foto: Kerstin Engstrand

 

Hennes krukplanteringar är värda ett besök i sig. De är skapade för att vara intressanta under den långa säsongen.

Trapporna mjukas upp av växter:

Nya rum har tillkommit, några har fått namn efter den färgton som dominerar, som det rosa respektive gula rummet.

Ett av knepen är att använda olika växtstöd, oftast är de gjorda av hassel.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Förebild för Sissinghurst!

Känslan av att vara i en trädgård som inte är vilken som helst inträder i samma sekund som man kommer in. Grunden till dagens trädgården lades 1925 då Reggie Cooper, som var överste eller överstelöjtnant, köpte egendomen. Bland Coopers vänner fanns Harold Nicolson, som tillsammans med sin hustru Vita Sackville-West skapade världens mest kända trädgård Sissinghurst i Kent, Lawrence Johnston , skapare av en annan världsberömd trädgård, Hidcote Manor i närbelägna Gloucesterhire samt Gertrude Jekylls vapendragare i trädgårdsdesign,  Edwin Lutyens.

Cooper skapade under cirka tolv år en trädgård med mängder av rum, rum som alla utgår från den 183 meter långa av idegranskantade mittgången. Och då ska vi komma ihåg att egendomen hade försummats under en mycket lång tid innan han blev ägare, i över två hundra år. Skulle gärna ha varit en fluga på väggen när det sällskapet diskuterade trädgårdsplanering! Vad dessa väggar måste ha mycket spännande att berätta.

Ofta ser man Cothay Manor beskriven som Västra Englands svar på Sissinghurst men i själva verket skapades alltså Cothays trädgård tio år före Sissinghurst.

Älskade hundar

Hönsen går gärna in i den lilla serveringen, och tigger kaksmulor. Även godsets hundar ser bedjande på oss som om de aldrig har fått något att äta i hela sitt liv. De är flera, men särskilt pekineserna är lika mycket en del av trädgården som ägarna. ‘Happiness is being loved by a Pekinese’ står det broderat på en kudde inne i huset.

Men även Cothay Manor har haft sin kris. Att driva en sådan här anrik egendom med enorm trädgård kostar i uppvärmning och underhåll. Till det att ingen av barnen var särskilt intresserade att senare ta över den, i Storbritannien är arvskatten dessutom hög, och Rose-Marys trädgårdsintresse blomstrade bättre än intresset för att få besökare till trädgården. Till slut fick hon ge vika, det finns numera både servering och ett stort utbud av kurser där just hennes kurser om odling i kruka snabbt blir fullbokade. Då och då håller man även antikmarknader och konserter i trädgården.

 Annnorlunda bruk av dammar

Husets ena fasad speglar sig i en av dammarna, det är bara sjöjungfrun som saknas, eller ett par svanar. I trädgården finns flera dammar, mera som vattenspeglar än traditionell damm. Och alla är inte anlagda för skönhets skull, utan för nytta, och då nytta lika med rörelse och lite tidsfördriv, en var nämligen en skridskodamm som anlades 1925. Ja tänkt nu att vi är i England som har i förhållande till oss varma vintrar, skridskoåkning! Härligt, det gillar vi!

Unikt hus
Foto: Kerstin Engstrand
Nävor minglar med buxbomsklot och ormbunkar. Foto: Kerstin Engstrand

Själv kan jag inte slita blicken från husets fasad, den vindlar fram och tillbaka, den är fylld av språng och utbuktningar, mängder av skorstenar, en för varje eldstad i varje rum, stuprännorna ser fortfarande vara gjorda av bly och sandstenens färgskiftningar vittnar om passion till naturliga material.  Innergården bjuder på aristokratisk charm och lugn. Här vill jag stanna! Och självklart finns det här lite humor. Humor är en viktigt beståndsdel i varje trädgård och här finns det precis lagom mycket, och bitvis mycket brittisk sådan, hundar och skyltar är en del av denna.

Bästa tiden att komma hit är juni månad. Rosornas månad. Några av väggarna kläs då in av rosa rosor, ett sätt för nuvarande ägare att påminna om Rosornas krig. Då, under medeltiden så betalades markarrendet med just en ros och ett par silversporrar. Två gånger per år skulle arrendet erläggas,vid jul och på Johannes Döparens dag i juni. Och det sägs att redan efter rosornas krig blev de första röda och vita klätterrosorna planterade.

Framtiden säkrad
Dottern Charlie kommer att ta över ansvaret för Cothay Manor.  Foto: Kerstin Engstrand
Dottern Charlie kommer att ta över ansvaret för Cothay Manor. Foto: Kerstin Engstrand

Numera är det också klart att dottern Charlie Campbell med make Jamie tar över egendomen. Men Mary-Anne kommer att vara kvar, för alltid. Bestämt pekar hon på ett stort vattenbad: Där! Vi begriper ingenting, ja ett fågelbad, men det finns ju redan där. Något suckande säger då Mary-Anne:

– Där under ska mitt hjärta vila, det är redan bestämt. Asken som det ska ligga i är redan gjord.

Och hon menar det, hennes hjärta ska få sista vilan i trädgården. Enligt vår minicab chaufför så ryktas det i bygden om att hon har en överenskommelse med den lokala slaktaren om att hjälpa henne med den saken.

Planerna för Cothay Manor går vidare, nu med Charlie. En trädgård är i ständig förändring. Senaste skapelsen är en egen liten olivlund, fyra olivträd, bara 150 år gamla är redan inköpta. Och numera kan man även få se huset från insidan, där Mary-Annes samling av bronsinsekter är värt en resa i sig.

Och onekligen är Mary-Annes trädgårdskonst i världsklass, och jag kan inte låta bli att känna att hon har samma klass som Rosemary Verey och Vita Sackville-West en gång hade.

Av Kerstin Engstrand

Fakta

Cothay Manor är öppet några dagar i veckan från första söndagen i april till slutet av september. Huset är vanligen enbart öppet under söndagar.  Kafé och shop finns. Inga hundar är tillåtna. Entré.

Man behöver inte åka dit i egen bil, en minicab Taunton – Cothay Manor kostar ca 30 GBP enkel resa, gör upp med chauffören om hämtning.

Redaktionens val

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig. Träd ger intryck. Den...