Om du är i Rom: Trädgården bakom Peterskyrkan
Rom, den eviga staden. Staden är alltid populär bland turister, historiens vingslag känns överallt vart än man går. Och i Rom finns sedan 1929 en stat i staden, Vatikanstaten. Och vad finns där, om inte en trädgård. Rabarber har varit där.
Rom är byggt på sju kullar men även Vatikanen ligger på en höjd. Här ligger även Peterskyrkan, på den plats där enligt traditionen apostel Petrus begravdes. Den nuvarande Peterskyrkan är från 1626. Inne i kyrkan ligger drottning Kristina begraven.
Bakom Peterskyrkan ligger trädgården. Den är enorm, hela 23 hektar (230 000 kvadratmeter eller nästan 33 fotbollsplaner stor). Och ska enligt uppgift då uppta mer än hälften av Vatikanens yta. Dock, när man ser på modellen ser ytan ut att vara mindre, men ögat luras, det vill bara se trädytorna, men det finns stora områden med öppna ytor.
Jag kanske inte skulle kalla den för trädgård, mera som en park, men mycket snabbt känner man att detta är en plats att sakta strosa runt i. Trots att trädgården ligger på en höjd, liksom hela Vatikanstaten, finns här inga branta trappor och promenadvägarna är elegant utformade. Det är en plats för att tillsammans med någon promenera och föra stilla intellektuella samtal. Och inget av stadens intensiva trafikrus hörs. Inte heller sorlet från alla de tusentals besökare som finns inne i Vatikanmuseet och det Sixtinska kapellet, med 5 – 6 miljoner besökare årligen räcker det med att varje bara säger ett enstaka Oh! för att ljudnivån ska bli en olägenhet.
Trädgården har anor. Redan på 1200-talet skapade här påven Nicholas III en fruktträdgård som var indelat i tre delar med de vackra beteckningarna, pomerium (innanför muren), pratellum (dvs. äng/gräsyta) och viridarium som då var själva trädgården. Det var 1279, hans näst sista år som påve, som Giovanni Gaetano Orsini tog beslutet att flytta från Lateranpalatset till Vatikanen. Antalet fontäner är stort, och de har högst varierande utseende.
Nuvarande påven Franciskus, och den tidigare Benedictus XVI favoritplats ligger i trädgårdens bortre del och på Vatikanens högsta punkt, 71 meter över havet ligger en grotta, kallad Lourdesgrottan. En exakt kopia av den som finns i Massabielle. Den donerades 1902 av Frankrike till Leo XIII. Den gröna kappan som omger statyn är murgröna, Parthenocissus tricuspidata ‘Planch’. Benedictus XVI var den första påven som ”pensionerade sig” och bor numera inom Vatikanens område. Den första tiden efter hans avgång tillbringade han i påvens sommarresidens uppe i Albanobergen, i byn Castel Gandolfo, Dess trädgård är kanske vackrare och har en magnifik utsikt mot Rom.
Då och då hör man skrik. Det är trädgårdens papegojor som hör av sig. De är munkparakiter.
Alla påvar får en mängd gåvor varav lejonparten återfinns inne i museet. Staten Israel skänkte ett olivträd. Den stora klockan är från år 2000.
Buxbom används flitigt , vi är ju i Italien, men även om trädgården är perfekt skött så är det skönt att det mitt i allt magnifikt se att man ibland missar något. Och till trädgården hör även några växthus.
Det finns sittplatser men det är inte många. Det här är en promenadträdgård. Länge fick man enbart se ut på trädgården från något av Vatikanmuseets fönster. Och då flockades alla att se den prakt som där fanns. I modern tid öppnades den för enstaka visningar, men ibland händer det att en påve vill jogga i lugn och ro och då blir det svårt att få tillträde. Idag kan man boka visningar över Internet.
Plöstligt blir man bländad, det gröna byts ut mot blänkande vit marmor. Vi står framför “La Casina di Pio IV” som ligger i ursprungsdelen av trädgården, från 1279. La Casina började på 1550-talet att byggas av Paulus IV men blev inte färdigt förrän under Pius IV (Giovanni Angelo De’ Medici) som använde den som jaktstuga och sommarhus. Och här framför la Casina “föddes” år 1288 det första italienska systematiska botaniska verket. Simone da Genova, skapade här även en kryddträdgård.
Därefter har den utvecklats av generationer av påvar, och då med ”nymodigheter” som en radiotstation, en tågstation och förstås en egen helikopterplatta. Samt en mängd gåvor som får pryda trädgården. Ännu fler gåvor finns inne i museet där bara ett fåtal visas, några mycket exklusiva och smakfulla, andra dyra men mindre smakfulla.
Av Kerstin Engstrand
