Taggar Inlägg "Sarah Price"

Sarah Price

Foto: Kerstin Engstrand

Den för ögat mest bedårande växten var alla irisar. Men vilka sorter hade Sarah använt? Och hur var hennes planteringsteknik?

För det första, en kombination av skicklighet och tur gjorde att alla utom en sort var i blom till Chelseaveckan som inträffar vecka 21. Nio olika sorter av Bentoniris hade hon valt ut. En ville inte komma i blom, ‘Benton Farewell’, (passande namn) så den blev ersatt. Alla sorter var odlade av plantskolan Crocus som är verkliga proffs. Men vädrets makter kan de inte råda över. Våren 2023 var kall. Dock, de hade tur, den brittiska sommaren 2022 var het! Så Crocus såg till att alla irisplantor då fick bada i sol och värme vilket resulterade i en fenomenal blomning -23.

Sarah använde en planteringsteknik med rejält utrymme mellan plantorna, negative spaces, något man använder sig av när man planterar en trädgård som ska leva vidare i årtionden men mindre vanligt i utställningsträdgårdar. Denna teknik medförde att plantorna fick bättre lyskraft. De fick medhjälp av jorden/gruset och stensättningen. Särskilt iris med sina svärdsliknande blad gagnades av detta.

Här ett exempel:

Sorterna som fanns i trädgården var :

  • Iris ‘Benton Argent’
  • Iris ‘Benton Olive’
  • Iris ‘Benton Caramel’
  • Iris ‘Benton Deidre’ (den stavning som flertalet etablerade plantskolor använder)
  • Iris ‘Benton Lorna’
  • Iris Benton Menace
  • Iris ‘Benton Nigel’
  • Iris ‘Benton Pearl’
  • Iris ‘Benton Susan’

Alla hade inte slagit ut till början av Chelsea, några slog ut först i slutet. Alla syntes heller inte lika bra då några bara fanns i enstaka exemplar. Här kommer jag att visa exempel på hur de flesta var planterade. Mer om hur Sir Cedric Morris tog fram och hur man namnsatte sina irisar kan du läsa i dessa artiklar:

Chelsea-15: Bentoniris

Sir Cedric Morris

Iris ‘ Benton Olive’

Foto: Kerstin Engstrand

Var den dominerande, här ovan i kombination med fänkålsdill. Detta var den iris som förförde Sarah Price i maj 2015 och som dansade fram i hela trädgården.

Ibland fick Olive sällskap som här med ‘Benton Susan’ i gult och vitt och med ‘Caramel’

Foto: Kerstin Engstrand

Ibland framhävdes den med hjälp av en annan iris som bildade bakgrund, den gulvita ‘Benton Susan’ syns i bakgrunden:

Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Benton Susan’

‘Benton Susan’ i förgrunden, Iris ‘Benton Deidre’ är irisen närmast bordet. Foto: Kerstin Engstrand

Var nog nummer två i antal, i alla fall i blom i början av veckan. En lite mera robust och vanlig iris i sina färgtoner. Hon syns även i kombinationer med ‘Benton Olive’.

Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Benton Deidre’ och ‘Benton Caramel’

‘Benton Deidre’ med ‘Benton Caramel’ i bakgrunden. Se hur fint färgväpplingen till höger vars knoppar tar på irisarnas färgtoner. Foto: Kerstin Engstrand

Ovanstående bild är en närbild, i sitt sammanhang ser planteringen ut så här: Lägg märke hur fint de tar upp bordsbenens färgtoner samt murens och att ‘Benton Susan’ syns längre bak till höger.

Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Benton Lorna’

Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Benton Pearl’

Hittade jag bara ett exempel av men ack i en så spännande kombination!

Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Argent’, ‘Benton Menace’ och ‘Benton Nigel’

De hittade jag inte i blom men de ser ut sär här:

Nyfiken på Cedric Morris? Klicka här!

Nyfiken på Bentonsirisar? Klicka här!

Nyfiken på andra blommor i Sarahs trädgård? Klicka här!

Av Kerstin Engstrand

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

Från idé till färdig trädgård. En sagolikt spännande resa som startade 2015 och fick sin Grande Finale i maj 2023. Då, i slutet av maj fick hon guldmedalj. Starten var en iris. Tänk vad en blomma kan åstadkomma!

2015 såg trädgårdsdesignern Sarah Price en utställning av mycket särskilda irisar, så kallade Bentonirisar som du kan läsa om här. Särskilt en iris, ‘Benton Olive’ väckte hennes intresse. Färgskalan kan jag nog säga var typisk Sarah, det fanns lite av den i hennes tidigare trädgårdar som på Chelsea-18 där hon hade haft Monet som inspirationskälla.

I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Foto: Kerstin Engstrand

Denna iris gjorde det självklart att skapa en trädgård med tema Cedric Morris, konstnär och växtförädlare av just dessa iris. Under åren 2015 – 2023 kom hans boningshus med trädgård att skänkas till Garden Museum i London. Benton End hade, och har, ett stort behov av renovering så det blev självklart att 2023 års trädgård skulle bli en trädgård som skulle leva vidare just på Benton End.

Vid sina besök på Benton End hittade Sarah växter som kämpade bland ogräs och hon fick även starka intryck av husets arkitektur och materialval. 1500-talet mötte 2020-talet.

Ser du hur färgtonerna går hand i hand? I trädgården växer även flera tallar. Foto: Sarah Price/Local Works Studio

Så några växter var självklara. Fler hittade hon i Cedrics målningar. Bland annat hade Garden Museum haft en stor utställning om hans verk våren 2018. Flera böcker hade också getts ut. Sakta men säkert börjar han bli allt mer uppmärksammad.

Denna målning av Sir Cedric Morris är en som Sarah Price refererar till. Lammöra, vallmo, målla m.m. med ett skimmer av medelhavsljus.

Beth Chatto, som var en av Morris vänner, ägde flera av hans verk varav några såldes efter hennes död.

Målning av Cedric Morris, tidigare ägd av Beth Chatto. Lägg märke till bakgrundens färger. Målningen lär heta Still Life (stilleben på svenska). Växterna är bland annat blå vädd, nejlikor och dagliljor. På bordet ligger en blomsterkrasse.

I Morris målningar finns det gott om växter, både blommor och grönsaker. Men också flera med hönsägg i olika färger. En av dem tillhörde den välkända kokboksförfattaren Elizabeth David och hon valde just den att pryda hennes bok ‘An Omelette and a Glass of Wine’. Hon skänkte senare tavlan “The Eggs” till Tate och bifogade en livfull beskrivning om tavlan och Cedric Morris. De var mycket nära vänner, David var nog till och mer mera vän med hans partner Lett vilken hon flitig brevväxlade med. Lett var den som lagade maten på Benton End, Morris kunde knappt koka ett ägg. Hon var även en flitig besökare på Benton End.

Omslagsbildens målning, The Eggs, där ligger äggen i en rustik keramikskål något som det fanns gott om i Benton Ends kök. Lägg märke till de olika färgtonerna i målningens bakgrund. Målningen till höger, där ser vi i bakgrunden den brödugn som fanns, och finns än idag på Benton End, medan flera växter finns till höger i bild. Två irisar i en vas och en fetbladsväxt av släktet Cotyledon, ett släkte som omfattar minst 35 arter. Nu var Sarahs färgskala för trädgården satt!

Det finns ännu en målning som jag tror påverkat Sarah Price, en föreställande Benton Ends muromgärdade grönsaksland där muren har mycket speciella färger. Färger som går igen i den mur som omgav Chelseaträdgården.

Målning ‘Benton End’ av Cedric Morris 1947. Ägs av Colchester and Ipswich Museum och visades på The Garden Museums stora utställning 2018. Detta är köksträdgården och lägg märke till murens form och färger.

Här har vi några av Sarah Prices skisser till Chelseaträdgården 2023:

Designskiss av Sarah Price.

Designskiss av Sarah Price

Hur blev då trädgården? Läs om den här.

På tisdagen fick Sarah och hennes team guldmedalj.

Av Kerstin Engstrand

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

The Nurture Landscapes Garden. Så hur blev Sarah Price trädgård?

Elegant, vacker, sofistikerad, rustik, oväntad, modern, hållbar, unik – ja, det är bara några få ord som beskriver den.

Eller så här: 50 meter mur, 50 meter flätat rep, mängder av specialgjorda krukor, specialgjorda tegelstenar, växter i mängd och framför allt iris!

Att Sarah Price i botten är konstnär, det märks. På bilder ser trädgården ut att vara en akvarellmålning! Själv skulle jag även gärna ha den som pusselmotiv.

Design: Sarah Price

Konstruktion: Crocus Ltd

Sponsor: Nurture Landscapes

Iris dansar fram i Sarah Prices trädgård. Lejonparten är av sorten ‘ Benton Olive’ Foto: Kerstin Engstrand
Designskiss: Sarah Price. Här syns tydligt den rytm som även finns mellan hårdgjorda ytor

Som Roms berömda pinjeträd

Det känns som att vara i Rom! Foto: Kerstin Engstrand

Själv fick jag en härlig känsla i magen, tallarna! De ser ut som Roms pinjeträd, paraplyformade pinjer men det är vanliga svarttallar, Pinus sylvestris, som Mark Fane från Crocus hittade på en plantskola i Tyskland. Gissa att det var många som var spekulanter på dem, även Monty Don.

Foto: Kerstin Engstrand

Genial mur och geniala gångar

Foto: Kerstin Engstrand

Muren som går i olika toner är genial. Liknande återkommer på många av Cedric Morris målningar. I kombination med marken, tegel som möter kross av diverse gammalt material. Som i sin tur återkommer i krukor och vattenspeglar. Allt är så ljuvligt sammanlänkat. Mer om hur muren skapades kan du läsa här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I sol som i skugga

Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården är lika eggande i sol som i mulet väder. Solens gula strålar ger mera terrakottaskimmer, mulet väder ger pastellfärgerna extra djup. På varje plats blev man ståendes och bara njöt. Vattenspeglar fångar minsta ljusglimt, de blommande irisarna likaså.

Lite silver

Foto: Kerstin Engstrand

Tre olika silverbuskar tog upp den silvriga tonen som även återfinns i Cedric Morris målningar. De var:

Elaeagnus angustifolia, Silverbuske
Elaeagnus ‘Quick Silver’ , som är en namnsort av silverbuske och vanlig i svenska trädgårdsbutiker.
Elaeagnus umbellata, Koreansk silverbuske

De är alla ganska snabbväxande, lättformade och ger ett “lätt” intryck. Extra snygga om de beskärs så att de blir flerstammade.

Silverbuske i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Även teglet har ett lätt skimmer av silver. Mer om teglet kan du läsa om här.

Bord och krukor

De icke glaserade krukorna var gjorde för hand på Crocus område. Mer om detta kan du läsa här.

Nyfiken på växterna? Läs då artikeln om dem, klicka här. Mer om irisarna finns kan du läsa, klicka här.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Plantlistan till varje trädgård på Chelsea Flower Show är lång, och Sarah Prices växtlista innehöll minst 144 olika och till det tillkommer mängder av exemplar av flera av dem. Ändå upplevs trädgården som lätt. Här finns plats att sätta ner fötterna, här finns plats att vila blicken och framför allt, här upptäcker man mängder med spännande kombinationer av det lilla slaget. Sarah kittlar vår nyfikenhet!

Vi börjar med växter på A

Trädtaklök. Den lilablommande växten är Tulbaghia violacea. Foto: Kerstin Engstrand

A som i Aeonium. En växt bördig från Teneriffa som ogillar vinterfukt. Ingen växt för oss att att normalt ha i våra trädgårdar. Vanligen har vi den i kruka och låter de står skyddade under vintern. Trädtaklök på svenska. Den är en suckulent som är lite som en vedartad minibuske och mycket snygg i kruka. Den blir som en skulptur. Vanlig även på Madeira och i Marocko. Många som vi köper i svenska butiker är odlade i Marocko. De med vinröda till purpurfärgade blad är mest eftertraktade. Trivs bra utomhus efter det att sista frosten har passerat tills höstfrosten kommer.

Sarah hade valt ut sju olika av de cirka 35 som finns och jag vet inte om alla sju till slut fanns med. De får finare färg om de står ljust. Det var Aeonium ‘Blood’, ‘Cyclops’, ‘Deep Purple’, ‘Pomegranate’, ‘Red Edge’, Schwarzkopf’ och ‘Urbicum’.

Foto: Kerstin Engstrand

Några mångula sömntutor

Eschscholzia California ‘Ivory Castle’ bland kvanne och Origanum dictamnus som på svenska kallas för spansk humle. Helt märkligt för detta är en grekisk krydda bördig från Kreta. Humle troligen för att blommorna ser ut som just humlekottar. Kretadiptam heter den också.

Många växter matchas med lila Tulbaghia violacea och namnsorten ‘Purple Eye’. Kallas ofta för vild vitlök. Här nedan tillsammans med irisen ‘Benton Olive’ .

Foto: Kerstin Engstrand

Mera lila, vän Linaria

Purpursporre är en trevlig växt. En bra ettåring som passar i rabatten och i den blivande ängen. Fin även som snittblomma och mycket lättsådd. En bra minglare som dyker upp lite överallt. Samt fångar upp det lila i flera irissorter. Linaria maroccana ‘Azure’ med vit fläck och Linaria maroccana ‘Violet’ som är enfärgad var flitigt använda. Linaria ventricosa som brukar blomma i brons skulle också finnas men den såg jag inte.

Och en mycket udda och unik växt, Beschorneria yuccoides, också kallad för Mexican Lily eller Mexican False Red Yucca skymtade fram. Det är växten med korallröd stjälk bakom krukan på bilden till vänster och på bilden till höger ser du den längst till vänster mot muren. Är sorten ‘Quicksilver’ som blir ca 1,2 meter hög och 1,5 meter bred. Når sin fulla storlek efter tio till tjugo år.

Några rosor och ett blåregn

‘Mutabilis’ Foto: Kerstin Engstrand

Några rosor hittade man också. Mest syntes Rosa chinensis ‘Mutabilis’. Den fanns i år i flera trädgårdar och det var länge sedan! Den svängde sig elegant mot muren. Går även under synonymen ‘Butterfly Rose’ vilket är passande namn då blommorna är fjärilsliknande. Mutabilis pga av att blommorna skiftar i olika orange och ceriseröda toner. Även känd för sina vackra blomknoppar. Har en fin doft av citrus.

‘Nozomi’ är en marktäckande ros med japansk namn som betyder hopp. Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen, Rosa glauca, är en intressant ros som är som gjord att kombinera med exempelvis lila växter. Här bjöd Sarah på en överraskning, bland rosen minglade en luktärt. Och det ingen mindre än Lathyrus ‘Cedric Morris’ ! Den liknar både ‘Cupani’ och ‘Matucana’ men just denna sägs härstamma från frön som Cedric Morris själv hade samlat in på Sicilien.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blåregn, Wisteria sinensis ‘Amethyst’

Foto: Kerstin Engstrand

Fler växter, alla de iris som växte i trädgården hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sarah Cooks irisutställning, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand

På Chelsea Flower Show 2015 väckte en utställning om trädgårdsiris stor uppmärksamhet. Främst för färgerna, de var knappt ”vanliga” irisfärger utan många hade en dov pastellton, några med tunt grått dis över sig. De var sofistikerade, verkligt sofistikerade, särskilt en sort.

Dessa iris tillhörde en “National Plant Collection of Tall Bearded Iris” och alla var de en gång framtagna av konstnären och växtkännaren Sir Cedric Morris (1889 – 1982). Han var bland annat god vän med Elizaberth David, Beth Chatto och Vita Sackville West. Man vet att han förädlade fram minst 90 sorter och att han tog fram tusen nya plantor varje år. Då han fröförökade dem behövdes ett stort urval. 

Han startade sin odling först i The Pound för att därefter 1940 flytta till Benton End i Suffolk. Där fortsatte han att tillsammans med partnern Arthur Lett-Hains (vanligen bara kallad för Lett) driva den konstskola de startade 1937 och som var vida populär, East Anglian School of Painting and Drawing. Det sägs att det var en skola med gott om skratt och att deras hem alltid var fullt av gäster. På Benton End samlades kändisar som Elizabeth David och Benjamin Britten. En av hans namnsorter, ‘Benton Stella’ är döpt efter den kända kokboksförfattaren Elizabeth David:s mamma. Det var troligen mamman som introducerade David för Morris.

Två år efter Morris död, 1984, höll Tate en retroperspektiv utställning med hans verk. Man vet att hans irisar såldes kommersiellt och även uppvisades på utställningar fram till 1970-talet. Men sedan? Efter 1984 var det tyst.

Mannen i vit rock till höger på bilden som pekar på några iris är växtkännaren och planthunter Roy Lancaster. Hustrun, i blå kappa, har fått en kaprifol uppkallad efter sig, en kaprifol som Roy en gång hittade i Sverige, vid en strand i Halland. Foto: Kerstin Engstrand

Det skulle ta 20 år innan Morris började att uppmärksammas igen.  2004 började Sarah Scott, tidigare sedan 1991 förste trädgårdsmästare på Sissinghurst, samla hans irissorter systematiskt. Varför då? Jo, hon hade gått i pension och på Sissinghurst hade de några av hans iris.  Något hon till en början inte visste om, det var först när hon hittade en växtetikett där det stod ‘Benton Nigel’ som intresset väcktes. Inte nog med det, etiketten väckte barndomsminnen vid liv. Hon hade nämligen vuxit upp i närheten av Benton End och namnet Benton gjorde sig påmint. Hon hade druckit te i trädgården som barn! Tydligen under något välgörenhetsevent för Röda korset och hon har minnen från när hon var sju år. Då såldes även plantor, särskilt de sorter han inte var riktigt nöjd med.  Etiketten och hennes barndomsminnen triggade i gång en nyfikenhet som blev starten för nationalkollektionen. Sarah Scott förstod också vikten av att inte bara hålla samlingen vid liv utan även se till att sorterna förökades för att säljas. Allt för att säkra dem för framtiden. Och att de verkligen är framtida sorter fick hon verkligen bekräftelse på 2015. ”Alla” vill ha en Bentoniris, särskilt sorten ’Olive’. Turligt nog hade hon inte långt till en av landets främsta plantskolor, Howard Wholesale Nurseries, som även drar upp en mängd plantor ute på fält vilket passar iris särskilt bra.

Att hon elva år senare, 2015, skulle få äran att visa upp dem på Chelsea Flower Show fanns då, 2004, inte ens i hennes drömmar. Detta trots att Morris iris hade visats på Chelsea under många år. Det finns uppgifter om att de såldes kommersiellt fram till 1970-talet. Tillsammans med Howard Wholesale Nurseries skapade hon utställningen på Chelsea-15 som fick guldmedalj – förstås.

I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Särskilt ‘Benton Olive’ förförde Sarah Price. Det var här, år 2015, hon bestämde sig för att snart skapa en trädgård med just dessa irisar. Åtta år senare, 2023, blev den till. Foto: Kerstin Engstrand

Det var denna utställning som Sarah Price såg och det var där hon bestämde sig för att några av dessa Bentoniris skulle bli primadonnor i en trädgård. Men just då hade hon inte tid då hon höll på att förbereda en annan trädgård för Chelsea-2018. Den fick tema efter en av Monets målningar.

Utställningen på Chelsea 2015 visade upp iris i ett sammanhang, Morris som konstnär och växtförädlare. Intressant att notera att de då var alla uppodlade i ett torvfritt odlingssubstrat, Melcourt’s Peat-freeSylvamix® Potting mix.

Målningarna som föreställde Cedric Morris var alla skapade av Cherryl Fountain.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Byggnation av The Nurture Landscape Gardens trädgård på Chelsea Flower Show 2023. Design: Sarah Price. Foto: Crocus.co.uk

Local Works Studio var ansvarig för ”återbruksdelen” i The Nurture Landscapes Garden som Sarah Price ansvarat för designen av på Chelsea Flower Show 2023. De har tidigare bland annat varit inblandad i en trädgård för Maggie’s i Southampton. Nu fick de uppgiften att med kunskap och kreativitet lyfta fram återbruk. Och det gjorde de med bravur.

Närhet

Local Works Studios planeringskarta.

Första steget var att lejonparten av det hårda materialen skulle tas ifrån platser så nära anläggaren Crocus område som möjligt. För där fanns alla de tusentals plantor som skulle till Chelsea. Crocus ansvarade även för Cleve West trädgård. Där fanns även material som använts i tidigare Chelseaträdgårdar. Att återanvända material från tidigare utställningsträdgårdar är inget nytt, det har både Sarah Eberle och Andy Sturgeron gjort sedan länge. Det konceptet fick sitt verkliga genombrott i samband med finanskrisen 2008, The Credit Crunch, då många sponsorer till både Chelsea- och Hampton Courtträdgårdar inte kunde ställa upp.

De tittade även på material från området runt Benton End, Suffolk då trädgården ska dit efter utställningen. Produkter som kan återanvändas. Det var alltså klart att lejonparten av trädgården skulle leva vidare i Benton End.

En bärande idé var att skapa något vackert av ganska intetsägande och för många helt ointressanta och icke värdefulla material.

Omfamnande, varm, bullig mur

Foto: Local Works Studio/Sarah Price

Muren som omgav två sidor, en långsida och en kortsida, var den största utmaningen.  Totalt skulle cirka 50 meter mur skapas. Resultatet blev en av de vackraste murar jag någonsin sett.

Och hur var den gjord? Jo, stommen var uppbyggd av halmbalar från en farm i närheten av Crocus. De hölls ihop med hjälp av pinnar av hassel. Därefter täcktes de av stora sjok av canvas som var överblivet material från filminspelningar. 

Foto: Crocus.co.uk

De i sin tur målades med slamfärg, samma typ av slamfärg som faluröd. Falu Rödfärg är ju en klassiker, onekligen vår mest kända, som onekligen satt färg på nästan hela Sverige och har anor från 1500-talet, vilket passade bra då även Benton End är från samma period. Numera finns Falu Rödfärg Original i flera färgtoner, som en ljusare röd, grått och svart. Fast i England kallade de det för skandinavisk färg. Man skapade en egen version baserad på vatten, linolja och rågmjöl samt naturliga färgämnen. Färgpigmenten var framtagna ur växter, skräpmaterial och jord. Färgtonerna hade Sarah Price redan satt, de fanns i Cedric Morris målningar.

När solen gav extra guldljus på halmbalarna och värmde dem fylldes luften av en doft söt som honung. Sarah Price

Perfekt in i minsta detalj. Foto: Kerstin Engstrand

Man använde sig även av korta hasselpinnar i muren, som pegs att hålla klätterväxterna, blåregn och rosor på plats. Trädgårdskvastar fick hoppa in och vara redskap när man skulle fixera klätterväxterna på plats. Vanliga trädgårdskvastar, av sorten lite bredare med svart borste. Samma som de därefter borstade ren stensättningen med.

Trädgårdens golv nästa utmaning

Foto: Kerstin Engstrand

Marken/golvet är en viktig del i trädgårdens atmosfär. Benton End är i stort en byggnad från 1500-talet där timmer och tegel möts. Därför hade Sarah bestämt sig för att delar av marken skulle vara belagd med tegel. Cementrester från gamla konstruktioner, sand och även trasiga terrakottakrukor från Crocus plantskola finkrossades för att gjuta tegelstenar av. Mått gjordes av trä.

Foto: Local Works Studio

Varje tegelsten fixerades i sand, utomhus, de brändes inte. Självklart hade de matchande färgpigment i sig som muren. Alla stenar gjöts på Crocus område, där hade de tillgång till ett stort område med sand.

Foto: Kerstin Engstrand

Man gjöt även större stenar som byggdes upp som fristående pelare men även som bordsben. Många var helt släta medan andra hade mönster i form av trianglar.

50 meter rep

Trämallarna från stentillverkningen återanvändes sedan som stolpar som avgränsade trädgården. Repet i sin tur var gjort av vissnade humleslanor från en humleodling för öltillverkning, också den i närheten av Crocus. Vanligtvis så mals dessa sönder efter det att humlekottarna är skördade. Humle växer med rekordfart under en säsong, lätt mer än fem meter men vissnar varje höst för att skjuta nya skott nästa vår igen. Numera använder de flesta kommersiella humleodlare nyare, lägre sorter men Bushel of Hops i High Weald kunde erbjuda gamla högväxande kulturarvssorter som var mera lämpade till att skapa de långa repen med. Humleslanor är sega. Lite mer än 50 meter rep behövdes och det lyckades! Undrar hur många som lade märke till avgränsningen, för de flesta var bländade av de vackraste av alla iris, ‘Benton Olive’. Men detta är också ett ypperligt exempel på att ”attention to detail” är en viktig del när fullblodsproffs skapar en trädgård.

Några krukor och fat

Nästa stora återbruksdel blev krukor. De är även de gjorda av överblivet material som krossats. Krukor och vattenfat gjöts i håligheter i marken på plantskolan Crocus område. En teknik som man hoppas att fler trädgårdsägare prövar på. Krukorna hade olika mått. De stora vida var fyllda med vatten och skapade fina vattenspeglar. De hade polerad insida.

Ingen trädgård utan bord

Foto: Kerstin Engstrand

Även borden var återbrukade. Ett högre bord utan sittplatser var gjutet i sten där cirka en fjärdedel av stenskivan var opolerad (den högra delen av bordsytan på bilden ovan). Det blev en spännande kontrast mot den polerade delen. Bordet hade bordsben av gjutna stenar.

Foto: Kerstin Engstrand

Det vackra träbordet med bänkar var av kastanj, kastanj återfinns bland annat i taken på Benton End.

Innan trädgården var färdig för officiell visning sa Peter Fane från The Nurture Landscape Design, att återbruk skulle omfatta gamla tegelstenar, aska, återvunnen plast, glas, skal av ostron och höns, fjädrar och trä. Jag glömde att fråga om det var något av detta som inte blev använt.

Det ska noteras att när man planterar en utställningsträdgård så planteras alla växter med krukorna kvar. Men att man är väldigt noga med att dölja krukorna så att de inte syns. Växterna återanvänds, som i denna trädgårds fall ska allt till Benton End.

Här kan du se hur slutresultatet blev! (Länken går till en annan artikel.)

Foto: Kerstin Engstrand

Av Kerstin Engstrand

Självporträtt. Sir Cedric Morris. Ca år 1910. Tillhör National Portrait Gallery.

Han tog fram och namnsatte runt 90 iris. Alla finns ännu inte i en sammanhållen samling och man letar fortfarande efter vissa sorter som kan finnas i trädgårdar i bland annat USA. Man vet att Cedric Morris samarbetade med en amerikanska odlare, Paul Cook. De bytte irispollen med varandra. Med USA finns även brevväxling om utvecklingen av vad som anges vara den första helt rosa irisen, ‘Edward of Windsor’.

Brevväxling om ‘Edward of Windsor’ visad på utställningen 2018, The Garden Museum, London.

Jag har inte sett den i verkligheten men de bilder jag sett har mera varit på en aprikosfärgad än en rosa iris. Däremot sägs den vara avbildad på den av Tate ägda målningen Iris Seedlings. Och där finns en iris som är mera rosa, som syn i målningens mitt. Eller så är det så att det som då kallades för rosa (pink) är vad vi idag anger som aprikosrosa.

Iris Seedlings, målning av Sir Cedric Morris. Är i Tates ägo men visas sällan. Fanns även med i utställningen 2018 på The Garden Museum. Detta är hans egna irisar, framtagna av honom. Motivet är intressant då man först efter ett tag noterar att det är en annan målning i bakgrunden.

‘Benton Strathmore’ är ett annat sådant “rosa” exempel. Den fanns med i stor mängd på Chelsea-15 och den var aprikosfärgad. Strathmore uppvisades första gången 1948, på Chelsea, för dåvarande drottning Elizabeth och hon lär ha godkänt att den uppkallades efter hennes barndomshem Strathmore. Detta var alltså Elizabeth, drottningmodern till Elizabeth II.

Iris ‘Benton Strathmore’ i förgrunden, ‘Benton Arundel’ i bakgrunden, från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand

2018 blev det dags igen. Då hyllades Cedric Morris med en utställning på Garden Museum. Där visades en stor samling av hans målerier. Morris är mest känd för sina blomstermålningar men han målade även grönsaker.  

The Garden Museum, entrén till Morrisutställningen 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Även en del dokument om hans växtförädling visades.

Sidor från Morris anteckningar om hans korsningsförsök för att få fram nya irissorter. Det har framgått att han gjorde minst 1000 korsningar varje år, eller i alla fall att 1000 lyckades växa sig till småplantor, seedlings. Från The Garden Museums utställning 2018.

Numera äger Garden Museum Benton End, de fick den som gåva och drivs som Charity. Anläggningen håller på att rustas upp och beräknas kunna öppnas 2026. Sarah Price Chelseaträdgård-23 flyttas till Benton End.

‘Benton Lorna’ i rabatterna utanför The Garden Museum, London 2018. Foto: Kerstin Engstrand

I trädgården till museet hade trädgårdsdesignern Dan Pearson bidragit med några irissorter från hans egen trädgård, sorter som han bl a fått tag i av Sarah Cook. Dan har ansvarat för museets nya trädgård. Han brukar benämna Morris iris som väldigt sofistikerade och det kan man hålla med om att flera av dem är. I trädgården hade han planterat fem sorter: Benton Nigel, Benton Pearl, Benton Lorna, Benton Caramel och Benton Duff.

Populära i USA

Minst 90 sorter, och lejonparten var populära i USA. Man har funnit att hälften var registrerade namnsorter där över vilket bekräftas i American Iris Society’s officiella register. Morris föredrog plicatas. Trädgårdsirisens stora antal färgkombinationer gör att de delas i olika grupper som exempelvis:

  • self           – en enda färg
  • bitone-     – två olika toner av en och samma färg
  • bicolor      – två olika färger
  • amoena    – vit eller krämfärgade inre kronblad och färgade yttre blad.
  • variegata  – gula inre kronblad och röda,bruna eller kastanjefärgade yttre blad
  • plicata      – oftast ljus, vit-gul grundfärg, med kanter i annan färg
  • blend        – två eller fler färger i kombination eller blandning på samma kronblad

Iris ‘Benton Arundel’, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand

Samtliga Bentoniris är vad vi idag kallar för trädgårdsiris, Iris germanica, även kallade för skäggiris. Släktet Iridaceae omfattar minst ett par hundra arter och en mängd hybrider. Man brukar indela iris i tre huvudgrupper varav de första två har rotstock, rhizom:

  1. Skäggbärande där den vanligaste irisen, trädgårdsirisen, Iris germanica  och småriris Iris barbata-nana ingår. De nedre kronbladen, som oftast hänger nedåt, har en starkt färgad mustasch eller skägg i blomöppningen. De skäggbärande har också kraftiga, svärdsliknande blad.
  2. Skägglösa där bl a den vilda svärdsliljan, Iris pseudacorus ,strandiris, Iris sibiricaIris setosa samt japansk iris, Iris ensata, glansiris ,Iris laevigata och vinteriris, Iris foetissima ingår. Gemensamt för alla dessa är att deras bladverk är gracilare än de skäggbärandes.
  3. Arter med knöl, som våririsen, Iris reticulata, Junosorterna och holländsk iris.
Iris ‘Crathie’ är den aprikosrosa irisen längst fram till vänster. Från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand

Att han satte prefixet Benton till sina namnsorter har underlättat spårningen. Alla har det dock inte, ’Edward of Windsor’ till exempel, ‘Crathie’ är en annan.  Troligen uppkallad efter Crathie Kirksom, beläget inte långt ifrån slottet Balmoral.

Intressant namngivning

Förutom Benton, efter hans sista bostad Benton End, hur valde hand då namnen? Att hedra en person med att få en växt uppkallad efter sig är vanligt. Morris valde sina vänner men även husdjur som katter och fåglar som ‘Benton Menace‘ efter en av hans katter. ‘Benton Rubeo’, en röd-vit iris nu återfunnen i USA, ska vara namnsatt efter en papegoja av arten macaw, en av Morris papegojor som finns på bild.

‘Benton Nigel’. Foto: Crocus.co.uk

‘Benton Nigel‘, Nigel Scott var en av Beth Chatto’s vänner. Beth Chatto och Morris var mycket nära vänner och hans måleri inspirerade henne. Hon ägde flera verk av honom och särskilt var det en stor tavla i hennes vardagsrum som hon särskilt refererade till. Chatto presenterade Nigel Scott för Morris. Det anges att Scott faktiskt även kom att flytta till Benton End där han arbetade som trädgårdsmästare. På vintrarna åkta han och Morris på växtjägarresor. Under deras resa till Kanarieöarna1957 dog Nigel Scott efter att ha insjuknat i feber.

‘Benton Lorna’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Lorna’, var en lättspårad sort då den verkar ha sålts även i modern tid och fanns att spåra i Plant Finder. Fått sitt namn efter Lorna Styles som lär ha hyrt Morris hus The Pound. En typisk plicata.

Iris ‘Benton Caramel’ i bakgrunden, i förgrunden ‘Benton Deidre’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

Flera kunde spåras via Plant Finder, som ‘Benton Caramel’. Andra har hittats i botaniska trädgårdar i bland annat Tjeckien, Schweiz och i USA.

Iris ‘Benton Olive’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Olive’, stjärnan i Sarah Price Chelseaträdgård 2023 var tidigt återfunnen men länge utan namn.  Sarah Cook hade fått några exemplar av denna högst annorlunda färgade iris, oliv och purpur, av vänner till Morris. Men den var utan namn. Det var först när hon fick möjlighet att gå igenom en växtkatalog från 1952, Historic Iris Preservation Society’s, som hon fann en färgbild av en iris kallad ‘Benton Olive’ som hon äntligen fick ett namn på denna utsökta skönhet. Namnet är efter Olive Murrell, ägare till Orpingtion Nurseries som var den ena av de två främsta plantskolorna som sålde hans iris. 

Iris ‘Benton Duff’ i rabatten vid The Garden Museum 2018 London. Foto: Kerstin Engstrand
Iris ‘Benton Pearl’ i Sarah Price trädgård Chelsea Flower Show 2023. Foto: Kerstin Engstrand

En annan som Sarah Cooks länge längtade efter var den mörkt lila ‘Benton Judith‘.  Judith var Judith Wogan, sekreterare vid Arts League of Service och som var den som såg till att visa Morris irisar på en utställning, den allra första 1925.

Beth Chattos plantskola har ett mycket stort utbud av Bentoniris. Här ett utdrag av sortimenten 2023. Här syns bland annat ‘Benton Menace’, ‘Benton Judith’, ‘Benton Nigel’, ‘Benton Opal’ och ‘Benton Farewell.

Av de irissorter Sarah Price hade valt ut till sin Chelseaträdgård 2023 så var det enbart en sort som inte lyckades slå ut i tid och det var ‘Benton Farewell’ som därmed inte fick vara med.

Även Crocus.co.uk har en del Bentonirisar:

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Så var hon tillbaka, Sarah Price. Det var år sedan vi senast fick avnjuta hennes verk, 2012. I år var det på uppdrag av Chelsea:s sponsor M&G Investments. En stor trädgård, förstås. Som alla stora trädgårdar på Main Avenue är ytan 10 x 22 meter. Och det är fantastisk vad mycket 220 kvm kan rymma! Detta är väl det bästa med Chelsea, att man får perspektiv på alla möjligheter ens tomt kan ge.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Monets målning Agapanthus Triptych var inspirationskällan. När Sarah såg den på Royal Accademy fick hon idén till dagens trädgård. Det var 2015/16 och redan då hade hon fått uppdraget att göra årets trädgård.

Aha Monet, det låter som ett säkert kort. Sarah är också ett säkert kort, hon brukar alltid få guldmedalj för sina trädgårdar. Sponsorerna får betala tvåsiffriga miljonbelopp för en trädgård men å andra sidan får de reklam i media som snabbt betalar tillbaka den kostnaden. Å andra sidan är Sarahs trädgårdar inga publikfriare. Hon får guld ja, men troligen kommer hon aldrig bli publikens favorit.Troligen för att hennes trädgårdar är mera en scen, ett stycke konst än för många en verklig trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Brända toner kombinerade med knotiga träd som oliv, förstås och granatäpple.

Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand
Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand

En och annan vallmo, någon i rosa (Beth Chattos!), en annan i lila och någon enstaka i flammande rött. För Sarah förde oss till Medelhavet. Och på den resan hade hon tagit med en riktigt fin korkek.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I denna torra, heta , brända trädgård ringlade sig lite vatten fram. Vattnet kom från ovansidan av en mur.

Men här fanns också en mindre bassäng, inte för att simma i utan för att samla vatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra lerkrus, du vet sådana man suktar efter bildade blickfång. Någon hade fått sällskap av Digitalis isabelliana som växer vilt på Kanarieöarna. Ett blåregn omfamnade den. Suck!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fler lerkrus:

Men här fanns också växtlighet som starkt påminde om James Bassons stenbrott från Malta från 2017. Senapsgul vejde och limegrön törel. Även konstruktionen påminde mångt och mycket om stenbrottet. När jag gick runt i den alldeles mol allena fick jag samma känsla. Båda trädgårdarna hade likheter i planteringen. Bådas var perfekt planterade, allt såg ut som om de alltid hade växt där. Men trädgården började byggas för tre veckor sedan. Det är också en konst, i sig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men är det en trädgård? Kanske,kanske inte sade många. I alla fall en del av en trädgård sade andra. Här fanns ingen sittplats.

Sara Price är konstnär och det märks. Hon har en fingertoppskänsla när det gäller att framhäva olika toner, som att terrakotta framhäver silver som återfanns i växter och trädens stammar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Beth's vallmo i RHS:s "Fell Good" trädgård . Foto: Kerstin Engstrand

Varje år är det några växter som plötsligt får en mer framträdande roll än andra i idéträdgårdarna. På årets Chelsea Flower Show 2018 var det tre som tog ”ledningen”. Med ledningen menar jag inte i antal, de flesta växter i trädgårdarna är sådana som är lätta att få fram i fina blommande exemplar till andra häften av maj. Som lupiner och iris. De finns alltid, även om de i år var ovanligt många, då gärna i en kombination med varandra och då skulle det vara mörkt lila toner. Färre var det däremot av stora prydnadsallium som vissa år syns i varje trädgård.

Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand
Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand

I år var det tre mindre växter som gjorde storslagen entré. Två rosa och en mörkt blålila.

Beth’s vallmo, strax innan Chelsea Flower Show lämnade Beth Chatto jordelivet vid en ålder av 94 år. Hon var en av trädgårdsvärldens absolut främsta och om hennes spännande experiment med grusträdgården som inte vattnas kan du läsa om här på Rabarber. Du kan även lyssna till Beth Chatto och höra hennes underbara språk. Det var därför extra glädjande att i många trädgårdar, som RHS:s och  Matt Keightley:s  ”Feel Good Garden”, Sarah Price och M&G Investments ”A romanticised Mediterranean haven”, i Tom Massey:s ”The Lemon Tree Trust Garden” samt några till fanns hennes väna och nästan självlysande lilla vallmo, Beth’s vallmo,  Papaver dubium ssp lecoqii. Det var Crocus som hade levererat plantorna. De hade planerat och dragit upp dem långt före Beth’s bortgång.

Beth's vallmo i RHS:s  "Fell Good" trädgård .  Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i RHS:s “Fell Good” trädgård, här med salvia och hästsvansgräs. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo är också känd för att växa i Great Dixter, som en gång fick just denna vallmo av just Beth Chatto. På Great Dixter visar den sig oftast med mörka fält i botten men här på Chelsea hade den vita fält. Åsa Gregers Warg, som är första trädgårdsmästare i Beth Chatto Gardens, anger att de har den i båda varianterna, den odlas ju från frö och därmed en viss variation. Vissa får vita fält, andra för mörkt rubinröda till lila fält i botten.

Beth's vallmo i Sara Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo blir ca 50 cm hög och blommar i Sverige vanligen i juni. Vill växa i väldränerad jord i full sol. Som all vallmon vill den inte flyttas utan den ska sås på växtplatsen. Sådd kan ske antingen i april eller på hösten. Nyp bort fröställningarna om du vill att plantan ska blomma länge. Och låt fröställningarna mogna och spricka upp om du vill att den ska självså sig, då får du flera Beth’s vallmo i din trädgård och som själva väljer sin växtplats. Och det brukar den göra bra!.

Thulbagia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård. Foto: Kerstin Engstrand

Tulbaghia var den andra, och också den rosa. Flest i antal fanns i den sydafrikanska trädgården ”The Trailfinders South African Wine Estate” designed av Jonathan Snow, men den återfanns även i Sarah Price:s och flera andra, samt bland plantskolorna i det stora tältet. Den är utsökt och har en sällsynt förmåga att lysa upp de växter som finns i dess närhet.

I Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus Det var med just agapanthus som den växte i den sydafrikanska trädgården. Vi har en stor artikel om Tulbaghia här på Rabarber.

Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.  Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma, Cerinthe major, som går i blått nu var ”tillbaka”.  Första gången den var en trendblomma var runt år 1995, sedan ”vilade” den lite till år 2010 och så nu, 2018, är den tillbaka igen! Men runt Medelhavet fortsätter både den stora och den lilla vaxblomman helt oberörda av trender att växa på ängarna och dikesslänterna. Den lilla går i mörkt gult och brunsvart.

Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma blir som vildväxande vanligen 50 cm hög, i sin odlade form i en trädgård kan den ibland bli meterhög och faktiskt hela 150 cm bred! Vaxblomma gör sig bäst i grupp. Den sås i början av april direkt på växtplatsen och blommar då i juli−augusti. Räkna alltså med 90 dagar från sådd till blomning. Blommorna nickar blygt ner mot marken. Bladverket är gråblått. Är ettårig, trivs i alla jordar och är mycket omtyckta av bin. Flest stor vaxblomma fanns i ”The Lemon Tree Trust Garden” och i  ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.

Stor vaxblomma i "The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma i “The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...