Taggar Inlägg "Träd"

Träd

Dame Judi Dench på Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Hon är världsberömd skådespelerska och har en stark passion för träd. På Chelsea Flower Show 2019 presenterades en kampanj för att plantera en ny alm som är motståndskraftig mot almsjukan, sorten Ulmus ‘New Horizon’. Den har varit i odling sedan 1990-talet men den förökas vegetativt, allt för att säkerställa dess egenskaper, vilket medför att det tar år, det tar decennier att bygga upp ett rejält lager av träd. Först nu, efter nästan 30 år, har man tillräckligt många stora träd att man kan sälja sorten i större antal.

I Storbritannien finns även en kampanj att få alla som äger ett stycke mark att plantera ett nytt almträd, ”Re-Elming the British Countryside”. För 50 år sedan fanns det över 30 miljoner skogsalmar i Storbritannien, det var innan almsjukan slog till. Idag lär det bara finnas 100 kvar.

‘New Horizon’ är en korsning, Ulmus davidiana var. japonica x pumila, alltså mellan Ulmus japonica och Ulmus pumila. Den är alltså inte av brittisk ursprung, som skogsalmen Ulmus glabra. ‘New Horizon’  är en härdig sort för Storbritannien och klarar även översvämningar bra, vilket sorten blev utsatt för redan under sitt andra levnadsår!

Och så här berättade Dame Judi Dench själv. Inte lätt att tala när mängder av fotografer smattrar med kamerorna! Men som tur var satt jag på första parkett. De smattrande fotograferna fick stå längre bort.

 

I Sverige anges den klara sig till och med växtzon 4 och är ett stort träd, över 18 meter. Dock Hilliers anger att det blir lite över 12 meter. Först om 20 år vet vi mera exakt hur stort Ulmus ‘New Horizon’ blir! Bara det perspektivet kan göra en andlös. Det har under de här 30 åren planteras på en mängd platser runt om i Europa, allt för att testa om det verkligen är motståndskraftigt mot almsjukan och det har det visats sig vara.

Dame Judi Dench nämnde även problematiken med att även hästkastanj och ask har angrepp av sjukdomar.

Och ett dött träd kan påverka mycket. Adam Dunnett från plantskolan Hilliers berättade att han har själv personliga minnen av just skogsalmen, från sin pappas trädgård. Och även den skogsalmen dog av almsjukan, det var just det döda trädet som fick honom att satsa på en karriär inom hortikultur.

Adam Dunnett , Dame Judi Dench  och Robert Hiller vid almträdet 'New Horizon'. Foto: Kerstin Engstrand
Adam Dunnett , Dame Judi Dench och Robert Hiller vid almträdet ‘New Horizon’. Foto: Kerstin Engstrand

Förutom Ulmus ‘New Horizon’PBR Resista® finns även  Ulmus ‘Rebona’PBR Resista® som också är resistent mot almsjukan men är dock mindre härdigt, det klarar sig upp till och med växtzon 3.

Fram till den 30 mars 2020 kan du se det underbara programmet om Dame Judis passion för träd på URPLAY: https://urplay.se/program/205167-judi-denchs-passion-for-trad

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Mannaask. Foto: Kerstin Engstrand

Det regnar manna från himlen är ett uttryck som många av oss känner igen. Det återfinns i Bibeln, manna var mat som regnade ned från himlen under israeliternas uttåg ur Egypten.

Men vad är egentligen manna?  Var det frö eller pollen som regnade ner? Finns det något som heter manna?

Mannagrynsgröt finns, liksom mannapudding och soppa, någon gång har jag smakat på pudding och gröt som jag minns inte smakade så mycket, det smakade mest av den sylt som man hade till. Gröten görs av mannagryn som görs av sädesslag som hirs och vete och ska vara en delprodukt vid framställning av mjöl. Semolina är ett annat namn för mannagryn. Det finns även källor som anger att mannagryn ska beredas av frön från mannagräset, Glyceria fluitans.

Idag säger man att manna avsöndras av mannaasken. Avsöndras, då är det inte frön man syftar på.  Mannaaskens frö är roliga att titta på, de bildar små moln. Blommorna doftar sött.

Mannaask, detalj blomställning. Foto: Kerstin Engstrand
Mannaask, detalj blomställning. Foto: Kerstin Engstrand

Mannaask (Fraxinus ornus) tillhör asksläktet och trivs även i Sverige. Det finns ett stort fint exemplar vid italienska terrassen i Bergianska trädgården, Stockholm. Blommar beroende på var det växer i april, maj eller i början av juni. Blir vanligen 20 meter högt.

Men det är på Sicilien manna utvinns kommersiellt. Där, särskilt norr om Palermo görs en kräm, crema di manna, som man brer på en bit panettone. Det är saven som man använder, och den tappas på traditionellt sätt med att skära en v-formad skåra i barken. Tappningen sker i augusti och september och påbörjas när trädet nått en ålder av sju år. Under fem år beräknar man att ett träd klarar att tappas. Sav från äldre träd får inte samma fina smak samt blir också mera brun i färgen. På Sicilien säger man också att manna ska fungera som milt laxerande, något som jag inte märkt av! Dock ska dess laxerande effekt vara dokumenterad sedan 1239. Men det kan bero på att jag frossar i mannakräm på en bit panettone.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ambraträd. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika är det ett vanligt alléträd, i Australien växer det numera vilt och där anses det vara ett så pass snabbväxande träd så att det kan vara svårt att bli av med.  Det går också att odla i Sverige, här är det inte lika snabbväxande.

Allt sedan jag första gången blev tipsad om att riva ett ambraträdsblad mitt itu för att känna doften bestämde jag mig för att ett sådant träd ska jag ha. American sweet gum tree är ett av dess många namn. Kådan är bärnstensfärgad. Länge trodde jag det skulle vara en omöjlighet men en dag fick jag tag på ett litet exemplar som var bördig från staten New York och idag växer det sakta men säkert i min trädgård i zon 3. Att trädet du tänker plantera har sin härstamning från New York är viktigt, de från Mexiko är året runt gröna och det fungerar inte i vårt klimat.

Jag gillar även ambraträdet för dess höstfärgers skull. De stjärnformiga bladen går i alla färger och ett och samma träd kan ha blad i allt från månskensgult till lila.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det har ett grunt rotsystem, som syren och granar, och trivs den brukar den föröka sig med rotskott. Dock inte ett problem i vårt land, ännu.

Ambraträdet anses vara snabbväxande men som många andra så brukar det vara ganska stillastående de första åren, då satsar den på att utveckla rotsystemet. Var noga med vattningen de första två åren.

Soligt läge. Vanlig bra trädgårdsjord. Gärna lite extra vindskyddat, rötterna är känsliga för kyla, och för uttorkning. Ambraträdet anses vara härdigt i växtzon 1 men det har även planterats flera stora i Stockholms innerstad.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man rekommenderas att plantera ett så stort exemplar som möjligt men de är svåra att få tag på.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Äkta kastanj som växer i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Höst, då dyker kastanjer upp i frukt- och grönsaksdisken. Lite plattare än de hästkastanjer vi plockar upp i parker och trädgårdar.

Äkta kastanj, Castanea sativa växer i stort sett i hela Europa och större skogsbestånd finns även i England. Den är lätt att känna igen, bladen är sågtandade och avlånga, de sitter inte i som i en paraplyform som hästkastanjens. Hästkastanjens nötter är inte ätliga.

Jag har ett, än så länge litet exemplar, som jag för många år sedan köpte i Östersund, uppdraget i en plantskola där. I Bergianska trädgården i Stockholm finns fina exemplar, likaså i Botan i Göteborg.

Är hösten varm och lång får man mogna kastanjer även Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som alla träd inom samma släkte blir de med tiden stora, minst 20 meter höga. Hanblommorna sitter på långa smala gula ax och inte i de vackra ljusliknande klasar som hästkastanjens. Honblommorna, som blir kastanjer, är så små att man knappt ser dem. Blomningstiden är maj, början av juni. Höljet runt kastanjerna är också taggigt, extremt taggigt. De ser ut som sjöborrar!

På hösten avnjuts de rostade med salt och smör, eller bara om de är. En klassiker att hålla värmen vintertid är att ha några varma kastanjer i fickan. I varenda gathörn brukar rostade kastanjer säljas.

Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand
Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand

Kastanjemjöl är populärt ibland annat Italien, av det gör man i Florens bland annat en kaka gjord på kastanjemjöl och rosmarin. Dock har kastanjemjöl kort hållbarhet, det är en färskvara.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett annat plus är att äkta kastanj får vackra höstfärger. Bladen går i orange toner. Äkta kastanj är långsamväxande. Säkrast är att plantera det vindskyddat och i väldränerad jord. Det finns större exemplar att köpa, du får räkna med att betala över tusen kronor för ett träd som är två meter högt.

Ärbar kastanj. Foto: Kerstin Engstrand
Nyskördade ätbara kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig.

Träd ger intryck. Den knotiga och samtidigt ståtliga eken är väl ett träd som de flesta av oss många gånger har stannat upp vid. Som barn har man samlat på vackra färgsprakande lönnlöv och enorma kastanjeblad.

Träd ger liv, fåglar bygger bo, fjärilar har vissa trädsorter som sina värdväxter, många andra insekter söker sig till träd. Hackspetten kommer när en gren har murknat.

Jag har fascinerats av träd ändå sedan jag var liten. Jag har sett vackra skogar. Jag har sett illa skötta slyskogar. Jag har sett kalhyggen och brandhärjade skogar. Jag har kramat träd och kämpat för almarna i Kungsträdgården. Det sistnämnda var på 1970-talet och almarna, som då skulle tas ner, står kvar än idag.

Förra året fick jag komma till en skog som gjorde starkt intryck på mig. Jag kom till en by, Fleury, som finns men ändå inte finns. Fleury har en borgmästare. Men inga innevånare.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

För där, bland kullarna utan Verdun, några timmars resa med snabbtåg från Paris, utspelades under första världskriget hemska strider och det i ett starkt kuperat område som var oerhört bördigt. Där förstördes jorden av ammunition, blod, granater och andra explosiva pjäser, pjäser som än idag fortfarande hittas och exploderar. Pjäser som än idag tar liv.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

När man går runt i Fleury finnar man markeringar av sten som anger vad som en gång funnits. Bagarens bod. Bondgården. Det berör men det finns också något som berör ändå mer. Efter krigets slut beslöt man att plantera träd på den obrukbara jorden. usentals träd växer på platsen där den en gång så bördiga jorden för hundra år sedan blev kontaminerad. Årtionden har gått, årtionden har kommit. Träden har fällt sina löv, löven har bildat mylla, träden har växt, fått nya blad, fällt sina blad igen, år ut och år in.

Träden har envist, med en naturlig regelbundenhet, arbetat för att läka jorden. De arbetar i tysthet men ändå inte, bladen susar och liksom viskar, vi kämpar på.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

Fortfarande, 100 år senare, har träden ännu inte helt hunnit läka jorden. Lövmyllan har höjt marknivån men fortfarande syns spåren av kratrarna som krigets explosiva verktyg skapade. Solens strålar banar sin väg genom trädkronorna. Fåglarna prasslar bland löven. Träden fortsätter att idogt läka jorden. Jag undrar hur det kommer att se ut om ytterligare hundra år. Det kommer jag inte få uppleva. Men jag hoppas att träden då står kvar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ginkgoträd i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

På väg in till Tokyo med tåget från flygplatsen så blinkar det plötsligt till i skärmen i taket. Guldgula blad mot blå himmel visas och så kommer texten:

Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag.  Foto: Kerstin Engstrand
Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag. Foto: Kerstin Engstrand

Det ni alla lokaltrafikbolag Sverige runt, när uppmärksammade ni att exempelvis magnoliaträden blommar i en park eller att påskliljorna har slagit ut? Vad säger exempelvis SL, det finns ju mängder av ginkgoträd på söder. Hela Hornsgatan är full. Över 250 träd som lyser som guld på hösten. Har ni uppmärksammat stockholmarna när träden fick gula blad? Det vore väl trevligt om vi kunde kopiera japanerna, vi sägs ju alla ha en liten bit av Linné inom oss. Carl von Linné, blomsterkungen är faktiskt mera känd utomlands än här hemma.

Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo brukar vi idag säga efter det vetenskapliga namnet Ginkgo biloba men det förekommer även som kinesiskt tempelträd.

Det är ett särdeles unikt träd. Dess närmaste släktingar lär vara barrträd och kotteplamer! Men det är ett lövfällande träd.

Kinesisk visdom:

Ha alltid ett ginkgoblad i plånboken,

för då blir du aldrig fattig.

Ovanstående lärde vi oss av Henrik Sjöman från Göteborgs Botaniska trädgård, Henrik är Sveriges Mr Träd. Och numera snart hela Europas Mr Tree, känd bland annat från Kew Gardens.

Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det lär härstamma från träd som växte för över 100 miljoner år sedan och kan ha funnits på vår jord långt innan vanliga blommande växter fanns.

Dinosaurier år dem. Trädet är ett unikum, det finns inget annat träd som liknar ginkgon.

Inte dumt, eller?

Och du kan ha ett ginkgoträd i din trädgård. Det klarar till och med att planteras när det är snö ute, förutsatt att trädet är i vila. Det gjorde man i Stockholm 2010, i december planterades träden på Hornsgatan. De står där än. Det är inte lätt att plantera träd längs Hornsgatan. Det finns mycket som konkurrerar under mark, en infrastruktur i sig finns därunder. Man fick bredda trottoarerna för att kunna plantera. 250 träd pryder nu gaturummet.

Ginkgo trivs i stadsmiljö, du har säkerligen sett det kanta gatorna i trafiktäta New York. Även på Skansen har man planterat en ginkgo. De första träden lär ha planterats i Sverige på mitten av 1940-talet, kanske till och med tidigare. Det ryktas att det ska finnas ett mycket gammal, ja i alla fall närmare 100 år gammalt på en innergård i Stockholm.

Det är ett elegant träd som kan bli mycket gammalt, det finns uppgifter att man kommit fram till att det finns träd i Kina som är över 1200 år gamla. I Hiroshima, Japan berättas det att några ginkgoträd som växte ett par kilometer från platsen där atombomben detonerade 1945 klarade sig. Jag har bara fått det berättas för mig, jag har inte sett dem och vet heller inte om de finns kvar.

Okej, en varning, det kan bli över 25 – 30 meter högt men risken att du ska få uppleva det är nog ganska liten. Det klarar bra att växa i vårt klimat men det växer inte lika fort som i exempelvis Japan. Här brukar det bli maximalt 15 meter högt. Börjar du drabbas av habegär?

De utsöktaste blad

Det är för de utsökt vackert formade bladen man främst odlar en ginkgo. Samt för dess svindlande historia förstås. Bladen är solfjäderformade och kan bli upp till 10 cm långa. Andra kanske skulle säga att de liknar en hjärna, biloba som återfinns i det vetenskapliga namnet, betyder just två lober.

Ginkgon färgar också marken med guld. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgon färgar också marken med bladguld. Foto: Kerstin Engstrand

1691 lär vara första gången en västerlänning fick se ett ginkgoträd. Det var Engelbert Kaempfer som såg dem planterade vid tempel i Japan. Trots sin ålder och härstamning finns bara en enda art, och den växer vilt i spridda delar av de kinesiska bergen. Den hittades på nytt 1989 av Peter Del Tredici från Harvard. Det är avkommor från dessa träd som kinesiska och japanska munkar i århundraden spritt ginkgon vidare. Därav att det oftast kallas för tempelträd.

Se upp för honträd
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo lär betyda silveraprikos och det passar ju bra när man ser frukterna. Fröet ser ut som en rund honungsgul kula med en diameter på cirka 2 cm.

Våra kommuner planterar hanträd. Det är också hanträd som säljs i plantskolorna. Varför det? Jo, man vill inte ha honträd, För fröet stinker. Och ett honträd släpper mängder av frö. Om du någon gång känt doften av härsket smör så vet du hur det luktar. Stanken beror på att fröet innehåller smörsyra. Fröet går att äta, i många asiatiska länder avnjuts de skalade fröerna kokta. Inget man ska äta många av. Just för att undvika honträd så sticklingsförökas ginkgo. Är du intresserad av att få tag på frö så finns chansen i Trelleborg. På 1950-talet planterade man ett 70-tal träd längs Nygatan Och bland dem finns några honträd.

Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Satsa på ett så stort exemplar som möjligt
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk på att välja så stort träd som möjligt. Unga träd klarar inte kyla. Unga träd har också extra spröda grenar och gör att de lätt bryts av snömassor. Det kan i och för sig vara en fördel att grenarna just bryts av istället att fläkas av då fläkskador är svåra att läka.

Växtplats: Sol eller halvskugga, säkrast i skyddat läge.

Jorden ska vara näringsrik och fuktighetshållande.

Man anger att ginkgo är härdig i växtzon 1–2 men det finns exemplar i privata trädgårdar i växtzon 4 som växer ganska öppet och i förbättrad lerjord. Väl etablerat klarar det torrare förhållanden. Det finns även rapporter om ginkgoträd som klarat sig i zon 5-6, i ytterst väldränerad växtplats. Mitt exemplar växer i  zon 3 på gränsen till zon 4.

Idag finns det flera namnsorter, ‘Mariken’ är vanlig i Sverige och är svagväxande. Många träd importeras från Tyskland och Holland. Det finns också en miniatyrsort ’Troll’ som ser ut som en bonsai.

Ginkgo står stilla de första åren innan den sätter fart. Man kan täcka den med säckväv för att underlätta övervintringen. Ett rejält lager löv uppskattar den också.

Tål att beskäras

Att ginkgo tål beskärning och formklippning märks då det är ett populärt träd att skapa bonsaier av.

Denna bonsai av sorten 'Chi-Chi' är 45 år gammalt.  Den finns i Montreals botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Denna bonsai av sorten ‘Chi-Chi’ är 45 år gammalt. Den finns i Montreals botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ginkgoträd som är för tätt planterade så klarar större exemplar hårdbeskärning, ja de klarar att mejas ända ner till marken. Som här i Nyckelviken, Stockholm. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.

Har du ginkgoträd som  är för tätt planterade så klarar större exemplar hård beskärning. Som här i Nyckelviken, Nacka. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.  Foto: Kerstin Engstrand
.
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Björklöv lyser som guld innan de faller. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten börjar närma sig sitt slut, träd och buskar fäller sina löv. Först ut är alltid asken, den är som fint folk, går först och kommer sist, ja på våren får den sina blad sist av alla träd.

I regel går det sakta, några blad singlar ner per dag men när den första rejäla frostknäppen kommit, då faller det ner drivor. Det är härligt att vada runt i löv men många av oss tänker nog mest på vilket jobb det är att räfsa upp allt.

Ta hand om denna skatt! den kommer att ge dig den finaste mylla som finns, lövmylla.

Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand
Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand

Löv som faller ner i rabatter ligger bäst kvar. Man kan också räfsa in lite extra löv under buskar och häckar. Lägg också ett lager löv runt nyplanterade buskar och träd. Och toppa grönsakslanden med löv och lägg lite jord ovanpå.

Gräsmattan

I naturen är det ingen som räfsar. Å andra sidan finns det inga paradgräsmattor där heller. Löv på gräsmattan kan du klippa sönder med hjälp av gräsklipparen, då behöver de inte räfsas upp.

Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand
Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand

Har du enorma mängder löv, och tillgång till hårdjord yta som asfalt eller stenbelagd gång är ett bra knep att bre ut de löven på denna hårda yta och sedan finfördela den genom att köra över dem med gräsklipparen. Dessa finhackade löv kan sedan antingen snabbkomposteras i svarta sopsäckar eller strös ut över rabatter och trädgårdsland, samt förstås läggas i komposten.

En lövmatta har jag haft mycket bra användning av.

”Snabbkompost”

Löv kan också räfsas samman och komposteras i svarta sopsäckar, välj sådana som kommunerna godkänner. Fyll säckarna, blanda i lite jord, det vill säga blanda in fuktig jord bland löven. Jag brukar varva jord och löv med lite ko-eller hönsgödsel. Bokashiströ fungerar också. Knyt ihop och gör några lufthål med grepen. Förvara säckarna i en skuggig del av trädgården och där de inte stör utsikten, varken för dig eller grannarna. Det är bra att vända på säckarna några gånger när det är plusgrader. Någon gång nu i höst och därefter i vår. Du får ingen jord över en vinter, processen stannar upp när de är minusgrader men efter två år brukar de flesta av löven ha förmultnat. Man kan packa löven ganska hårt och ett bra trick är att placera en gren i mitten av påsen, då fungerar grenen som ”luftrör”. Luft och fukt är två viktiga komponenter för att löven ska förmultna.

Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand
Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand

Ekblad är kraftiga, och har en fördel, de håller sig torra lättare än andra blad, varför de passar som extra vinterskydd för ömtåliga växter.

Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand

Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa löven bland de icke traditionella trädgårdsträden är ask, asp och al, därefter kommer björk och lönn. Särskilt asp förmultnar mycket snabbt.

Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p. Foto: Kerstin Engstrand
Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p. Foto: Kerstin Engstrand

Och glöm inte handskar när du räfsar, samt säkra tummarna med plåster. Skavsår får man annars alltför lätt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård

Vad var det för träd som Sir David Attenborough planterade i Göteborgs Botaniska trädgård? Jo , det var en magnolia, en mycket röd sådan. Här kommer Göteborgs Botaniska trädgårds berättelse om varför just denna magnolia blev planterad:

Den hittades första gången av engelsmannen Ernest Henry Wilson,  en av världens mest kända växsamlare. Han reste mycket i Kina och därav hans smeknamn, ’Chinese Wilson’.

Under sina resor skrev Wilson dagbok. En anteckning handlar om just den dagen som han i en kinesisk dalgång stod inför åsynen av flera vackert rosaröda och vita magnolior. från dessa träd kom han senare att samla in frön. De sändes per post till plantskolan Veitch Nursery i sydvästra England.

Dock, skrev han aldrig dalgångens position. Dessutom blandades fröna ihop.

Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård
Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård

När Veitch stängde sin plantskola blev det en mycket världsberömd utförsäljning där många av Wilsons insamlingar fanns med. En av dessa plantor var från Wilsons magnoliainsamling och det visade sig vara en fantastiskt vacker rosaröd.  Det unika med just denna purpurrosa magnolia är att den är rosa både i knopp och blom, inte som andra där endast knoppen är helt rosa men blomman är betydligt ljusare vilket gör att de tappar i sin blomfärgning.

Botanist Henrik Sjöman och hans kollega Erland Ejder (Sveriges Magnoliagrupp) kunde inte släppa tanken på dalgången med de röda magnoliorna. 2007 drog de igång ett forskningssamarbete med bland andra Sveriges lantbruksuniversitet och kinesiska forskare. De kinesiska forskarna började letandet  som underlättades med att de spred ett rykte, ett rykte om en belöning till den som kunde berätta var dalgången låg. 2008 anslöt de svenska kollegerna till expeditionen och en dag fann man en röd magnolia, men en odlad. Efter en lång resa upp i bergen i närheten öppnade sig en dag en dalgång skimrande i rött. Man hade hittat den!

Idag, sex år sedan, finns denna sprengermagnolia, Magnolia sprengeri med exceptionellt vackert rosaröda blommor i odling i Sverige och det är just en sådan purpurröd skönhet planterades den 6 september 2018 av David Attenborough och Henrik Sjöman i Botaniska trädgården i Göteborg. Hur det gick till kan du se här.

Senare i höst kommer en specialartikel om Kerstin Engstrands samtal med Sir David Attenborough.

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

I minst 125 miljoner år lär magnolians blommor bevarat sin inre struktur och därmed överlevt dinosaurierna. Vad kan då inte vara en mera lämplig växt för Sir David Attenborough att plantera när han den 6 september 2018 besökte Göteborgs botaniska trädgård. Han har nämligen givit namn till Attenboroughsaurus conybeari, en utdöd fisködla som man kan beskåda en modell av på Natural History Museum i London. Den levde för cirka 200 miljoner år sedan.

w151142

Det blev en sprengermagnolia som du kan läsa mer om här.  Och så här gick det till när Sir David Attenborough tillsammans med botanist Henrik Sjöman planterade denna unika växt. De var ett samspelt par! Och Sir David, som i år fyllde 92 år, var lika vig som Henrik.

Henrik Sjöman förbereder:

 

Sir David har planterat träd förut, det märks.

 

Och tydligen ska man slå klackarna i jorden, vilket Sir David snabbt gjorde.

 

Vill du också ha en magnolia i din trädgård? Läs gärna vår artikel: Förförd av magnolia. eller Så lyckas du med magnolia”.

Senare i höst kommer en artikel om vad jag pratade med sir David om!  Som enda trädgårdsjournalist fick jag glädjen att språka med honom. Och ämnet vi talade om tror jag kommer att förvåna många!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Papegojbuske. Foto: Kerstin Engstrand

Flammar stolt gör den, papegojbusken. Så här vacker är den i början av november månad. Blir inte så hög, är riktigt nätt och fin, mera litet träd än en buske. Har du möjlighet så ska du ha en papegojbuske i din trädgård!

Vad kräver den? Skyddat läge, gärna växtzon 1, eller 2. I växtzon 3 kan den trivas om den får växa i skydd av huset, eller på en innergård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Parrotia persica är dess vetenskapliga namn. Det finns en mängd olika med sortnamn som ’Bella’ ’Burgundy’. ’ Vanessa’ säljs även som häckväxt och som växtkub. Blir 4 – 6 meter hög, växer vild i norra Iran. Papegojbusken växer långsamt så den fungerar även att odla i stor kruka. Den är lite tråkig innan den får sina höstfärger, därför kan det vara en bra idé att odla den just i kruka så man kan lyfta fram den när den klär sig i gult, orange och rött.

Papegojbusken på bilderna i denna artikel växer i Göteborgs Botaniska trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och tycker du att bladen liknar trollhasselns så stämmer det, de tillhör samma familj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...