Taggar Inlägg "Vår"

Vår

Anemonella ‘Schoaf's Double’ . Foto: Kerstin Engstrand

Sippruta, Anemonella thalictroides, med de vackra vetenskapliga släktnamnet Anemonella som många föredrar före sippruta, trivs i samma miljö som vitsippor, den vill på sommaren växa där den får skugga av träd. Har du ett woodland med fuktighetshållande jord så kommer den att trivas där. Nackdelen kan vara att du kanske då inte ser den så ofta som du vill! Kanske har du en buske som du passerar ofta på våren och du då kan ha i alla fall en planta växandes just där. För sipprutan blommar i maj månad, bor du längre norrut så blommar den i juni.

Anemonella härstammar från Nordamerika och anemonella betyder liten anemon och bättre släktnamn kan den knappast ha fått. Thalictroides har den fått för att bladen liknar rutornas blad. Både blad och blomma bildar en elegant enhet. Anemonella är ljuvlig!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter blomningen vissnar den ner, helt. Då gäller det att komma ihåg var man har planterat den! Eller märka ut den noggrant. Jag har glömt bort en ljuvlig limegrön anemonella som jag tyvärr rensade bort! Det grämer mig än. Nere i jorden ligger små knölar, som under sommaren växer till sig och bildar nya sidoknölar. Du behöver inte oroa dig för att sipprutan ska bli invasiv, tyvärr säger nog många för den är så underbar. Den sprider sig mycket långsamt, det är därför en planta av en namnsort i regel kostar runt 120 till 150 kronor.

Har du en perfekt växtplats så kommer den att vara mycket lättodlad. Är härdig, jag vet flera som odlar den i exempelvis Östersund. Blir cirka 15 cm hög.

Blommande exemplar i trädgårdsbutiken och man faller som en fura! Foto: Kerstin Engstrand
Blommande exemplar i trädgårdsbutiken och man faller som en fura! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Blå presidentsippa. Foto: Kerstin Engstrand

Ljuv och elegant, mysig, spännande, så kan man beskriva presidentsippan. I Stockholmsområdet blommar den som regel i början till mitten av maj. Om april är riktigt varm redan i slutet av april.

Och den ger en små problem! Vilken är vackrast?  Den lavendelblå eller den vita?

Jag har svårt att bestämma mig. Båda är vackra, bådas blommor bildar fin kontrast mot bladen men jag tror nog att den lavendelblå ändå är min favorit.

Men mest gillar nog det kuddformade växtsättet. Och knopparna, att följa en blommas utveckling från knopp till utslagen blomma är balsam för själen.

Vit presidentsippa fotograferad i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Vit presidentsippa fotograferad i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Dess vetenskapliga släktnamn är Jeffersonia, den blå heter Jeffersonia dubia och den vita Jeffersonia diphylla. Varför då presidentsippa på svenska? Jo, presidentsippan har fått sitt namn efter den amerikanske presidenten Thomas Jefferson ( 1743–1826) som lär ha varit mycket intresserad av botanik. Dessutom, den vita växer vilt främst i östra Nordamerika medan den blå främst härstammar från östra Asien, norra Kina och Nordkorea.

Blir cirka 20 cm hög. Växer som i små kuddar. Trivs bäst i halvskuggigt till skuggigt läge där det är väldränerat och jorden näringsrik. Trivs också bra under buskar och i lundpartier.

Presidentsippan kan också fröförökas. Vanligtvis ser den till det själv, oftast hittar man små fröplantor i dess närhet. Vill du har mer kontroll över frösådden så ska fröna sås färska. Låt inte frösådden torka ut och vänta med att flytta de små fröplantorna tills de har växt till sig rejält.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

En mycket älskad jordviva! Foto: Kerstin Engstrand

Strax innan påsk brukar den dyka upp överallt där krukväxter säljs, den lilla charmiga och numera färgstarka jordvivan och oftast under namnet primula. Den är en bra investering! Plantera ut den i rabatten så har du snart fler!

Primula betyder “den lilla första”. Passande namn för denna lilla krukväxt som, när den har blommat färdigt inomhus, kan planteras ut i trädgården. Där kommer den snabbt att acklimatisera sig, ja den trivs bättre i rabatten än inomhus. Nästa vår kommer den att blomma, oftast redan i april ute i trädgården. Ett annat namn är jordviva, Primula vulgaris.

F1 hybriden 'Double Apricot'. Foto: Kerstin Engstrand
F1 hybriden ‘Double Apricot’. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus kanske den blommar i 2-3 veckor. Den vill stå svalt och ljus. Dock, den är känslig för torka och man får inte glömma att vattna den.

Utomhus, i rabatten klarar den torrare perioder betydligt bättre men plantera den allra helst i halvskuggigt läge. Den är fin under buskar och träd. Efter ett par tre år har den växt till sig och kan då med lätthet delas, så snart har du en hel primularabatt! Men vänta med att plantera ut dina krukväxtexemplar tills risken för nattfrost är över.

Jordviva. Foto: Kerstin Engstrand
Jordviva. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Skogslök också kallad kajp. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, eller vad säger du om: Kaijp,  kaip,  kaipe,  kaipä,  kajp,  kajplök,  keipe,  keipelök,  keipkål,  kejpe, kejpelök,  kep,  roccamboll,  rockenboll,  råckenbåll,  sandpurjo (efter engelskans Sand Leek) alla dessa är enligt Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD) lokala namn på den underbara skogslöken,  Allium scorodoprasum.

På Gotland är denna lök “stor”.  På våren, när gullvivan blommar, ska man gå ut och plocka kajp som gotlänningarna säger. Vi på fastlandet säger skogslök, kanske, för förvånansvärt få känner till denna tidiga primör som dessutom är synnerligen lättodlad.

Vad gör man då med kajp? Jo soppa! En soppa man behöver för att få igång kroppen så här på våren! På Öland sägs det att man smaksätter kroppkakor med kajp.

Skogslök köper man på hösten då de ska sättas. I en 80 x 120 cm pallkrage får man lätt plats med 120 lökar. Sätt dem i en pallkrage som är två våningar hög, och i vanlig trädgårdsjord fungerar fint. I varje 80 cm rad sätter du tio lökar. Bli inte orolig om lökarna skjuter blad redan på hösten, det klarar de utan problem. Ja, du kan oftast skörda lite medan snön ligger kvar! I slutet av april, början av maj börjar den växa till sig så glöm inte att vattna om det är torrt.

Kajp är flerårig och blommar med små söta lila blomställningar i juli. Blir från 30 cm upp till 90 cm när den blommar. Sprider sig sakta men säkert.

Recept på Farfar Gunnars kajpsoppa hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Skördedags! Kajp skördas för att bli soppa. Foto: Kerstin Engstrand

Vad är bästa sättet att få igång kroppen på våren? Jo, det är kajpsoppa! När gullvivan blommar är det dags att skörda kajp, som egentligen heter skogslök. Kajp smakar som en mildare purjolök.

Läs också: Odla kajp/skogslök i pallkrage

“Den som äter kajpsoppa sju gånger innan göken gal undgår vårtrötthet”.

Farfar Gunnars kajpsoppa

Ingredienser (4 portioner)

4 dl  finklippt färsk kaip ( centimeterstora bitar är helt ok)

1 medelstor gul lök

2 hönsbuljongtärningar

10 dl vatten

4 msk smör

2 dl grädde

0,5 dl vetemjöl

2 msk sherry

1 citron

svartpeppar

Denna soppa tar cirka 20 minuter att laga. Soppan blir god även utan sherry.

Koka upp vattnet och lös upp buljongtärningarna.

Finhacka den gula löken.

Smält smöret i en traktörpanna och fräs den gula löken tills den blir glansig.

Tillsätt kajp/skogslök och låt allt fräsa lätt. Skogslöken ska inte bli bränd.

Tillsätt buljongen och låt småkoka i 10 minuter.

Blanda ut vetemjölet i grädden så att inga klumpar finns kvar.

Häll grädd-mjölblandningen i soppan, vispa väl.

Smaka av med pressad citronsaft, sherry och svartpeppar.

Även trädgårdens finare jordvivor blommar samtidigt som gullvivorna. Foto: Kerstin Engstrand
Även trädgårdens finare jordvivor blommar samtidigt som gullvivorna. Foto: Kerstin Engstrand

 

Farfar Gunnar var guldsmed och äkta gotlänning ( dvs tre generationer födda på Gotland). Han älskade god mat .

Av Kerstin Engstrand

Snödroppslök. Foto: Kerstin Engstrand

Gillar du snödroppar? Gillar du liljekonvalj? Då är denna eleganta lilla lökväxt något att satsa på. Den blommar i början av maj, och ser ut som ett mellanting mellan snödroppe och liljekonvalj. Dessutom blommar den efter snödropparna men före liljekonvaljen!

Och inte nog med det, rådjur och harar ratar den!.

Snödroppslök, Allium paradoxum var. normale blir 25 – 30 cm hög och gör sig bäst mot en grön bakgrund. Jag har noterat att den alltid blommar samtidigt som körsbärsträden, och det även om den växer i ett mera skuggigt läge.

Vild växer den i Kaukasus. Ibland kan man hitta drivna lökar i kruka nu på våren, annars får du köpa lökar som sätts på hösten. Sätt den på en plats där du ofta passerar på våren, exempelvis vid entrén, vid bilen eller postlådan. Den är inte förtjust att torka ut varför halvskuggigt läge är bäst.

Men var lite uppmärksam om du köper lökar på nätet. När man googlar snödroppslök får man träffar som syftar på lökar av snödroppar, Galanthus  medan snödroppslökens vetenskapliga namn är  Allium paradoxum var. normale. Räkna med att en lök kostar cirka 10 kr. Sätt lökarna i små grupper om tre till fem.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Bladlössangrepp på inomhusodlad sallat. Foto: Kerstin Engstrand

Så har det hänt, jag har fått bladlöss på mina frösådda plantor! Detta är första gången i min odlingshistoria jag drabbats av bladlöss på mina frösådder. Och jag har odlat sedan barnsben vilket betyder nästan sex decennier! Och odlat under en mängd olika förhållanden. Först nu, just i år (2019) så fick jag bladlöss.

En tröst i bedrövelsen är att många med mig är drabbade i år.

Vad beror min invasion av? Ingen aning. När de dök upp hade jag inte tillfört något nytt mer än frösådder gjorda i olika odlingsmedia som pluggar av kokos och mineralull. Ingen ny gjord hade då kommit in i huset, inte heller några nya krukväxter och utomhus var det fortfarande minusgrader. Inomhus var det samma temperatur som vanligt, 22 grader.

Jag upptäckte dem först på mina sallatsplantor som odlades hydroponiskt. Usch, och så synd om de fina plantorna men insåg direkt att bladsallatshuvudens fina veck och skrymslen bjuder på optimala bladlusförhållanden så det blev till att ta bort dem helt.

Bladlöss på kronärtskocksblad. Foto: Kerstin Engstrand
Bladlöss på kronärtskocksblad. Foto: Kerstin Engstrand

Därefter blev det en mera noggrann okulär besiktning. Man känner verkligen att ögonnerven tränas när man är på bladlusspaning. Kletet från bladlössen är ju lätt att hitta men de plantor som bara hade några enstaka löss på sig var ju svårare att granska. Kronärtskockplantorna gillar de, några chiliplantor likaså samt någon enstaka aubergine. Men citrongräset nej. En planta kan vara omgiven av bladlusangripna och stå där helt fri och stolt.

Blad som knottrat sig och har inböjda kanter synar jag först. Bladlössen sitter då i regel på undersidan men kan också påträffas på bladens översida. Bladen är vänliga nog att rulla in kanterna så det bildar ett skydd mot den lilla koloni som slagit fäste där.

De trivs också längs stjälkarna.

 

Vad gör jag då?
Liten bladlusfamilj på en äggplantas blad (översidan). Foto: Kerstin Engstrand
Liten bladlusfamilj på en äggplantas blad (översidan). Foto: Kerstin Engstrand

Jo, jag klämmer ihjäl dem, fingrarna är ett bra vapen, men försiktigt för att inte skada plantorna.

Och jag ökar luftfuktigheten med hjälp av luftfuktare och sprayar växterna med vatten. samt jag har en fläkt som går igång med jämna mellanrum. Bladlöss älskar nämligen torr inomhusluft och vindstilla.

Samt jag håller avstånd mellan plantorna.

Det finns mängder av knep och recept på behandlingar mot bladlöss men min far, som var ostmästare, talade om att grädde var ett effektivt medel. Och det är det!

Gräddspray! Grädde med en fetthalt på 35-40% späds ut med vatten ( 1/3 dl grädde till 2/3 dl vatten). Gräddblandningen sprayas ut. Spraya även på lössen på jorden. I regel sitter bladlössen på toppskottet och på de nedersta bladens undersida. När lössen får gräddblandningen på sig blir det samma effekt som såpsprit. Spraya enbart när växten är i skugga. Jorden kommer att se lite grå ut men det påverkar inte växten.

Man kan också blanda till såpsprit, och sprayar bladen med.

Såpsprit mot bladlöss: Blanda 10 dl vatten med 20 cl såpa (gul eller grön) och 10 cl T-röd.

Bladlöss andas genom huden och både gräddspray och såpsprit tar bort deras förmåga att andas.

Efter ett dygn av bekämpning och petig granskning hade angreppet lugnat ner sig.

Vecka 1: Nu var det också dags att plantera om alla pluggplantor till små krukor med jord. Det blev köpt blomjord. Jag fortsatte min dagliga granskning, morgon, middag, sen kväll, tidig gryning, frukostdags, lunchtid, middagstid och sen kväll, så rullade den okulära besiktningen på. Det var lugnt i en vecka, vilket jag visste det skulle bli. Visserligen föder en bladlushona 4-6 levande ungar per dag men jag hade ju rensat rejält.  Ungarna är vuxna redan efter en vecka!

Vecka 2: Var det ett nytt, men väsentligt mindre utbrott, cirka en tiondel från ursprunget, troligen också för att den goda sallaten nu var borta. Men jag fortsatte med fingrar och med gräddspray och såpsprit samt sprayade även på jordytorna. Några plantor fick även gammalt nässelpulver som extra jordtäckning. Det lär vara bra sägs det och jag hade en burk hemma.

En bladlushona föder 4- 6 levande ungar per dag! Och efter en vecka är det dags för barnen att föda egna. Här en liten familj på undersidan av en äggplantas blad. Foto: Kerstin Engstrand
En bladlushona föder 4- 6 levande ungar per dag! Och efter en vecka är det dags för barnen att föda egna. Här en liten familj på undersidan av en äggplantas blad. Foto: Kerstin Engstrand

Vecka 3: Antalet var nu minimalt men inte helt borta. Det är fortfarande samma växter som är angripna. Samma sorter och samma växtexemplar. De är snälla de små liven som inte hoppar över till grannen. De växer ju mycket tätt, bara cirka 8 cm mellan varandra så det är lätt för dem att byta bostad. Det sägs att om bladlössen tycker det är för trångt om utrymmet så byter de plats. Uppenbarligen tycker de att jag berett dem lagom med plats då de inte hoppar vidare till de andra, mycket närliggande växterna.eller så är de närliggande mera motståndskraftiga och inte så attraktiva.

Vecka 4: Nu känns det som om de är borta men det är de nog inte. Det räcker med att en är kvar så kommer en ny invasion om jag inte håller efter. Och hålla efter kommer jag att göra. Det är god träning av finmotoriken och närsyntheten! Och jag undrar så varför jag drabbades i år. Det sägs att bladlöss kan transportera sig på jetströmmar och på så sätt lätt ta sig fram hela 100 mil.

Inrullade bladkanter och fläckiga blad är tydliga tecken på bladlusangrepp. Foto: Kerstin Engstrand

Inrullade bladkanter och fläckiga blad är tydliga tecken på bladlusangrepp. Foto: Kerstin Engstrand

Läs också:

Om nyttodjur som bekämpning av bladlöss: Nyttodjur mot bladlöss (länken öppnas i nytt fönster)

Om sorgmygg och bananflugor: Slipp bananflugor och sorgmygg  (länken öppnas i nytt fönster)

Om bladlöss ute i trädgården: Fingrarna bästa vapnet mot trädgårdens vanligaste angrepp (länken öppnas i nytt fönster)

Om sköldlöss: Hjälp, mina krukväxter har fått sköldlöss! (länken öppnas i nytt fönster)

Om ullöss och rotlöss: Ullöss och rotlöss, så bekämpar du dem (länken öppnas i nytt fönster)

Om nyckelpigor:  Nyckelpigor – specialister på bladlöss (länken öppnas i nytt fönster)

Man kan också köpa biologisk bekämpning. Enda nackdelen med dem är att inte sänds när det är minusgrader ute.

Ibland hittar man guldögonsländor inomhus. Var snäll mot dem, larverna äter mer än gärna bladlöss och de äter alla sorter av bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland hittar man guldögonsländor inomhus. Var snäll mot dem, larverna äter mer än gärna bladlöss och de äter alla sorter av bladlöss samt mjöllöss (vita flygare). Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mitsumatabusken blommar på bar kvist från februari till april. Foto: Kerstin Engstrand

Har du använt washitejp så kanske den var gjord av barken från denna väldoftande och spektakulära buske vars bark även används till rispapper, och som bland annat återfinns i japanska sedlar!

Varför ska du då odla denna?

  • Jo, för att den är så fint härligt citrongul
  • För att den har sådan spännande form på knoppar och blommor.
  • För att den doftar så gott, en behaglig sötaktig doft som av klöverhonung.
  • Och barken är kanelfärgad.

Den lyser verkligen som en sol, den blommar från februari till april så detta är en buske för zonknäckare. Har du ett uterum eller växthus så anser jag att matsumatabusken är ett måste! Eller om du bor i växzon 1 eller 0, låt den växa mot en vägg eller mur som vetter mot söder eller väster. Denna buske ska inte växa i österläge då den tidiga förmiddagssolen lätt skadar den.

Mitsumatabuskens gyllene blommor.  Detta är 'Grandiflora'. Foto: Kerstin Engstrand
Mitsumatabuskens gyllene blommor. Detta är ‘Grandiflora’. Foto: Kerstin Engstrand

Den härstammar från Himalaya och Kina där mängder av våra mest attraktiva växter en gång har hittats av så kallade växtjägare. Klimatet och odlingsbetingelserna där verkar trigga fram de vackraste av växter.

Edgeworthia chrysantha är dess vetenskapliga namn men den återfinns även under namnet Edgeworthia papyrifera. Den är släkt med tibast. Edgeworthia har den fått efter dess upptäckare, Michael Pakenham Edgeworth, som var en trädgårdsamatör och tillika amatörbotanist och arbetade för East India Company och det var hans syster, Maria Edgeworth, han tänkte på när namnet gavs. Han samlade in den under ett av sina besök i Himalaya. Tack vare honom kom den till Storbritannien någon gång i mitten av 1800-talet. Chrysantha från grekiska chrusos som betyder gyllene, och ‘anthos’ som syftar på blomma. Gyllene blomma alltså och det stämmer ju mycket bra. Den lyser som guld i motljus och blir extra spektakulär om busken växer mot en mörk bakgrund.

Det är sorten ’Grandiflora’ som är lättast att få tag på. det finns även en rödblommande, ‘Ruby Splash’, som dock är svår att få tag på.

Bark från mitsumata används till papper.  dessa visas på Östasiatiska museet  i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Bark från mitsumata används till papper. Dessa visas på Östasiatiska museet i Stockholm, i utställningen Paper Stories.  Foto: Kerstin Engstrand

Barken används till pappersframställning, så kallat rispapper (som inte behöver vara gjort av ris) och sedan 1879 görs japanska sedlar av papper från just mitsumatans bark. På engelska kallas busken också för orientalisk pappersbuske. Den har långa fibrer vilket gör det extra smidigt och hanterbart. i regel använder man sig bara av bark från unga buskar. När de blivit sju år brukar man sluta avverkningen.

Detta exemplar är från 1999 och växer i Kew i London, världens främsta botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Detta exemplar är från 1999 och växer i Kew i London, världens främsta botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Storlek: Med tiden, och om den får optimala växtförhållanden, kan den bli en 150 cm hög och lika bred buske.

Växtplats: Solig till halvskugga. Bör inte växa i österläge då den blommar tidigt på säsongen. Ska klara temperaturer ner till minus fem grader.

Blomning: Den tidiga blomningen gör den attraktiv för vårpigga insekter. Blomställningarna blir som gula bollar, och vanligen har de en diameter på cirka 5-6 cm. Blomställningarna är vita på utsidan, lite luddigt vita som ger intryck av lätt frost.

 

 

Förökning: Den går att föröka med frö men jag har inte hört någon som lyckats med det. I regel tar det ett år innan fröna gror. Man kan även rota rotskott tagna under sommaren.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Växtfynd på lantbruksmässa i Sankt Petersburg. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av de första som dyker upp på våren. Lite försiktigt, redan i de första dagarna mars – om det är barmark – visar den sina breda gröna blad mitt ute i en av min trädgårds rabatter. Det var på en lantbruksmässa i Sankt Petersburg 2001 jag fann en bredbladig lök. När jag frågade min ryska tolk, Ludmila, om den, sken hon upp som en sol. Den var hennes favoritlök! Slizun kallade hon den för, sibirisk kantlök på svenska. Den återfinns även i Linnés herbarium!

Glad säljare, vi förstod varandra utan att tala varandras språk.  Foto: Kerstin Engstrand
Glad säljare, vi förstod varandra utan att tala varandras språk. Foto: Kerstin Engstrand

Och numera är den även min favorit. Den odlar jag och använder som klippgrönt i omeletter istället för purjolök. För fördelen med den att den är trogen, år ut och år in kommer den. Mina plantor har jag nu haft sedan 2001 och de har fått flytta några gånger. Smaken påminner om ett mellanting mellan purjolök och gräslök. Utmärkt att göra soppa på och blomklasarna älskas av bin, humlor och fjärilar.

Behöver jag säga att mina kollegor som var med på resan efter att sett mitt fynd rusade och köpte de lökar som var kvar? Och en, som kom för sent till säljaren, fick några lökar av oss andra?

Början av mars och barmark, min ryska sibiriska kantlök är redan på gång. Foto: Kerstin Engstrand
Början av mars och barmark, min ryska sibiriska kantlök är redan på gång. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är 2 cm breda, saftiga och har en svagt nötaktig vitlökssmak. Beroende på växtförhållanden blir bladen mellan 30 och 50 cm höga.

Blomningstid: Slutet av juli – mitten av augusti. Sibirisk kantlök blommar andra året med ljust vitrosa blombollar. Tillväxten minskar då men den dör inte ut. Även blommorna är ätliga. Låt inte alla plantor gå i blom, några bör man låta blomma då de är riktiga insektsmagneter!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats: Väldränerad, lätt jord. Trivs med andra örter som timjan. Väl etablerad klarar sig den utan vintertäckning, bara den växer väldränerat.

Härdighet: Mycket härdig, sibirisk kantlök är flerårig.

Förökning: Man kan hitta lökar och frö hos firmor med lite exklusivare sortiment. Så direkt på växtplatsen i april månad, eller på hösten. Markera sådden, fröna behöver oftast en köldperiod för att gro.

Lökar kan sättas både på hösten och på våren.

Plantavstånd: 10 cm.

Skötsel: Ingen extra gödsel eller vattning behövs. Dela plantan vart tredje, fjärde år. Och dela då med dig till andra som älskar purjolök!

Skörd: Smaken är bäst på våren och försommaren. Den är tidig, i zon tre visar den sig redan i början av mars, och i regel innan de första krokusarna blommar.  Skörda inte den första sommaren.

Även blomknopparna smakar bra. Foto: Kerstin Engstrand
Även blomknopparna smakar bra. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sir Winston Churchill. Foto: Kerstin Engstrand

Personen som fått låna ut sitt namn till vår favorit var känd för att röka cigarrer, många sådana och tjocka. Sir Winston Churchill var mycket trädgårdsintresserad och det finns flera växter som fått hans namn. Men denna är vår favorit, doften, doften och återigen doften! Samt den är trogen.

I växtzon 3 blommar den i mitten av maj. Blir ca 40 cm hög och varje stjälk bjuder på flera blommor, oftast fyra och varje är cirka fyra cm bred. Unna dig många, lökarna sätts tidigt på hösten, allra helst i slutet av augusti eller början av september. En enda blomma på köksbordet bjuder dig på en doft som påminner om liljekonvalj, eller syren, nåväl den doftar varm sofistikerad vår!

Sir Winston Churchill är en pingstlilja, Narcissus x medioluteus och är en mutation (sport) utvecklad från en annan trevlig pingstlilja, Geranium men Sir Winston Churchill är bättre. Man får mycket för pengarna, både när det gäller doft och blomvillighet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Visst får man leka lite? Vi fyndade på loppis några vaser som såg ut som glasstrutar. De i sin tur födde idéen...