Att föröka vin är roligt och enkelt
Vad gör man av allt som blir över när man beskurit vinrankorna? Jo, nya plantor – förstås!
Att själv föröka vin är roligt och enkelt. I princip så rotar de sig bara de får stå varmt och i fuktig jord, eller i vatten. Att får pyssla med vinsticklingar mitt i vintern gör att den mörka årstiden går fortare!
En fördel är att sticklingarna, de avklippta grenarna från beskärningen är smala och därmed föga utrymmeskrävande. En hög smal vas, gärna mörk eller en hög smal kruka med jord räcker för att börja rotningen av tio sticklingar. En stickling blir en ny planta.
Vilka sticklingar ska man då välja?
De korta, de mellanlånga eller de riktigt långa? Vid första anblicken känns det omöjligt att välja ut.
Först ska du välja de som är penntjocka, de smala, tunna kommer inte att fungera. De kan du istället spara för att använda som kransmaterial eller annat stöd.
Är du osäker på om det är liv i sticklingarna kan du skrapa lite lätt med tumnageln på barken, skymtar du grönt under den bruna barken lever sticklingen.
Några av de bästa sticklingar får man från riktigt långa rankor, de som är över 150 cm långa. De delar man upp i flera. En sekatör är ett bra hjälpmedel när dessa långa rankor ska delas upp. Man vill ha rena snitt.
Klipp så att varje stickling har minst två knoppar (noder), allra helst fyra. Proffsen anger att fyra är ett måste, jag har fått fram fina plantor av sticklingar med färre än fyra knoppar.
Klipp så att du vet vilken del som är upp! Många väljer att markera den översta delen med ett rakt snitt.
Har du flera olika sorter så märk dem, det går annars inte att se skillnad på dem.
Ha en vas med vatten i närheten så att du direkt kan sätta de nyklippta sticklingar i vatten.
2 metoder
Därefter finns det två alternativ:
- Fortsätt att låta sticklingar stå i vatten.
- Sätta sticklingar i en kruka med jord.
Oavsett metod så kommer rötter att bildas. Allmänt anses rötter bildade i jord är bättre, de är mindre sköra det vill säga livskraftigare.
Många anser att man ska beskära precis under en nod, att sticklingen då bildar rötter fortare, särskilt om man rispar upp barken lite. Det sistnämnda, att barken luckras upp lite sker med tiden när sticklingen står i jord eller i vatten men att man rispar upp barken i förväg underlättar rotbildandet.
Sticklingarna trivs förträffligt i vanlig rumstemperatur, runt 22 grader. Har du svalare kan undervärme från element eller en värmematta vara bra.
Plastpåsar att trä över är också bra, då torkar sticklingar inte så lätt.
I vatten: Ställ sticklingarna i en hög, mörk vas fylld med rumstempererat vatten. Det kommer även att bildas rötter om vasen är genomskinlig men det tar lite längre tid.
I jord: Även här bör krukan vara hög och smal, och av plast. Jorden kan vara såjord eller en lätt porös krukväxtjord. Stick ner sticklingarna längs krukans kant, där utvecklar de rötter snabbare. Proffsen sticker ner sticklingen så att bara en noder(knopp) är över jord. Jorden ska hela tiden hållas fuktig men inte våt.
Först kommer bladknopparna att svälla. Det går ganska fort. Ibland redan efter en vecka, ibland efter två. Efter ytterligare cirka 10 dagar kan det hända att även blomknoppar skymtar! Efter en månad brukar bladen ha vecklat ut sig.
Det går att få vindruvor inomhus på en stickling. Vin är självfertila. Det är roligt men inget du ska sukta efter. Det är bättre att ta bort blomknopparna. Sticklingen ska använda sin kraft att rota sig.
Dags att plantera om
Hur vet man att sticklingarna har bildat rötter? Det brukar synas när man lyfter upp krukan, de små tunna rötterna börjar sticka ut ur krukans bottenhål. Vanligen sker det cirka två månader efter sticklingarna sattes, ibland går det lite snabbare, typ sex eller sju veckor.
I vatten syns de bra, snabbt har de bildat avlånga vita rötter om cirka 2,5 cm.
När rötterna har bildats är det dags att plantera om. Sätt sticklingarna en och en i en hög plastkruka. Plast för att plast håller fukten bättre. Låt odlingen stå ljust, och över 10 grader, jag har mina i vanlig rumstemperatur tills det är dags att avhärda dem i maj7juni. Det vill säga vänja dem vid att stå ute.
Låt aldrig sticklingarna torka ut.
Under sommaren får de växa vidare i sina krukor. De står då ute på en halvskuggig plats. I augusti planterar jag ut dem på den tilltänkta växtplatsen. Markera de spröda plantorna, särskilt om du har katt eller hund i närheten då dessa unga plantor inte klarar en katts tyngd, än mindre en hunds. Jag brukar sätta metallbur, typ gammal klädback över dem som skydd.
Därefter ä det bara att se till att de får vatten, rötterna ska nu växa rakt neråt. Vin har en förmåga att gå djupt ner i backen, sex eller sju meter ner går rötterna lätt. På följande år, år två får de fortsätta växa i lugna och ro och år 3 kan du börja beskära dem.
Sticklingarna på bilderna är av sorten Zilga, mer om den och hur du lyckas odla vin på friland kan du läsa HÄR.
Text och foto: Kerstin Engstrand
