'Lemon drop' säljs även under namnet 'Hot Lemon' . Foto: Kerstin Engstrand
Chili blev ”inne” på slutet av 1990-talet. Men chili är ingen nyhet, aztekerna odlade den redan år 6000 f.Kr och på 1700-talet berättade Linné att man odlade chili i Malmö. Idag går det lätt att få tag på frön och plantor. Det finns hundratals sorter att välja mellan, tre favoriter går alla i gult.
Lemon Drop, säljs också som Hot Lemon är en Capsicum baccatum, har en scovillestyrka på 15 000 – 30 000. Namnet kommer från att den smakar svagt av citrus. Dock blir inte alla frukter gula, de kan även bli röda, orange och lila samt även vita. Frukten blir ca 6 cm lång och ca 1,5 cm bred.
Från det att frukten har bildats tar det cirka 65 dagar till skörd.
Odlad i växthus blir en planta ca 90 cm hög, utomhus ca 60 cm.
Mycket god till fisk och i salsa. Ska även vara suverän till västerbottenost!
Gul körsbärspaprika. Den är gul som omogen, röd som mogen! Foto: Kerstin Engstrand
Gul körsbärspaprika, Capsicum annuum, lär ha en scovillestyrka på 1000 – 3500. Namnet är ett smeknamn, något officiellt svenskt namn har vi inte hittat. Köper man frö från utländska firmor så brukar den på engelska heta Yellow Cherry Large Sweet Pepper alternativt Yellow Cherry Pepper.
En fördel med gul körsbärspaprika är att den sätter frukt tidigt. Den är gul som omogen och röd som mogen! Frukterna blir gula redan i juni och skördemogna i augusti. Mycket god i grytor.
‘Sweet Banana’ på väg att mogna. Foto: Kerstin Engstrand
Sweet Banana, Capsicum annuum, lär ha odlats redan på 1940-talet. Smaken är mild och aromatisk, den har en scovillestyrka på ca 500 och som mogen är den rödorange. Frukterna blir ca 15 cm långa, ibland hela 20 cm!
OBS! Sweet Banana är ljusgroende, fröna ska inte täckas med jord. Säljs också under namnet ’Big Banana’.
Blir ca 80 cm hög om den odlas i växthus.
Odlingsråd
Foto: Kerstin Engstrand
Alla sorter kan odlas i kruka utomhus under sommaren men man bör förså inomhus i början på året.
Förodling: Så i fuktad såjord. Håll fuktigt, täck med plast eller ställ odlingen i minidrivhus.
Så inomhus, så tidigt som möjligt, det vill säga i januari eller i februari. Det går även att så inomhus i april men då får man vänta på skörden. det går självklart även att så i december men all förkultivering under perioden november till mars kräver extraljus.
Täck fröna med ca 0,5 cm jord, inte mer. Sätt sådden i ett minidrivhus eller täck med plast. Förgroningen sker bäst i rumstemperatur på 20 till 22 grader. När fröna har grott och fått sina första par hjärtblad ska sådden ställas ljust och svalare.
Tillskottsbelysning behövs fram till utplanteringen, annars blir plantorna veka och gängliga.
Foto: Kerstin Engstrand
Chili ska krukas om flera gånger, minst tre, men öka bara med en krukstorlek åt gången.
Omplantera första gången när plantorna är 5 till 10 cm höga. Sätt en planta per kruka. Nästa omplantering sker när krukan är fylld med rötter. Vid midsommar krukas de om till minst 5-liters krukor, gärna 10 liters.
Toppa gärna, då blir plantorna täta och fina. Stödpinnar till varje planta behövs.
När dygnsminitemperaturen är 8 grader kan krukorna stå utomhus, i skyddat läge mot en vägg. Allra bäst trivs de med runt 20 grader dygnet runt men de trivs även utmärkt på balkongen.
Var noga med vatten och gödning. Grunda gärna de stora krukorna med 0,5 dl hönsgödsel. Svag, flytande gödning bör ges vid varje vattning. Chili gillar inte att torka ut men vill heller inte bli stående i vatten
Ta in krukorna när risk för frost föreligger. Chilipeppar kan övervintra inomhus om det är ljust och 18-22 grader.
Smaka på ordet kaki, visst låter det som uniformsbyxor? Du vet de där khakifärgade, sandfärgade som man även har på chicka safariturer. Men det är kaki med h, kaki utan h är en frukt, en gyllene orangeröd sådan. Kaki mognar på hösten, ganska sent i november och då lyser de mogna frukterna upp trädet. För då har trädet nästan fällt alla sina blad. Och innan dess har trädet klätt sig i härliga höstfärger.
Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand
Kärt barn har många namn, kaki, Diospyros kaki, säljs också under beteckningen sharon eller persimon. Hur smakar då kaki? Lite kryddigt, mycket aromatiskt, suveränt god till ost eller burrata (se vårt salladsrecept!). Kanske är den perfekta smakbeskrivningen som ett kryddigt päron.
Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand
Kan man odla kaki i Sverige? Ja, om du har möjlighet att odla mycket skyddat eller i ett växthus. Blomningen sker i juni men frukterna ska inte skördas förrän sent på hösten och där har vi oftast problemet hos oss. Därav rådet att odla kaki i växthus. Det anses klara enstaka kalla dagar med åtskilliga minusgrader men garanterat är enbart några enstaka minusgrader.
Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand
I Japan växer kaki på Fujis sluttningar. En fördel är att det fäller sina blad på vintern, men föredrar en vintertemperatur på runt fem grader som kallast. Köp ett så stort träd du kan få tag på, större träd klarar sig bättre än mindre. Ett fullvuxet kaki blir i regel 10 meter högt, kan bli hela 15, men är ett nätt träd. Och det växer långsamt. Man kan skörd frukterna omogna och låta de eftermogna inomhus.
Kärna från kakifrukt, de brukar gro bra. Foto: Kerstin Engstrand
Plötsligt så finns det i mäklarnas bostadsannonser, i försäljningsmontrarna på inredningsdesignmässan Formex och i blomsterbutikerna, ett högt och mycket luddigt gräs. När man tar på de jättestora vipporna känns det nästan som päls. Pampasgräset har kommit in i våra hem. Torkade sådana.
Att det heter pampasgräs är för att det växer vilt på den sydamerikanska pampas, i Argentina, Uruguay och Brasilien. På många håll i världen räknas pampasgräset som invasiv, dock inte i vårt klimat. I varmare länder räknas den även som en brandrisk! Här är det en utmaning att få det att övervintra.
Pampasgräset , Cortaderia selloana, ser vi ofta i trädgårdar runt medelhavet, i England och i Danmark. Här i Sverige är det få som har lyckats få det att övervintra. Kanske du blir en av de lyckliga att få det både i blom och att övervintra flera år i rad?
Vanligast är vita vippor men det finns även sorter som går i svagt rosa. En välmående planta blir ca 2,5 meter hög. Det finns även lägre namnsorter som ’Pumila’ som bara blir ca 1,5 meter högt och troligen lättare att hantera här i Sverige.
På hösten, från september och framåt blommar pampasgräset.
Torkade blomax av pampasgräs. Foto: Kerstin Engstrand
Så här vill pampasgräset växa:
Läge: Full sol, jorden ska vara väldränerad. Bra trädgårdsjord trivs den i.
Skötsel:
Den stora bladmassan gör att pampasgräset är ganska törstig.
Ge extra näring under växtsäsongens första del, fram till mitten av juli.
I vårt klimat vissnar pampasgräset ner under senhösten och vintern. Så ska den få vara, först till våren när nya blad börjar springa fram är det dags att klippa bort det vissna. För att underlätta övervintringen kan man binda ihop plantan med grovt snöre och klä in den i odlingsduk. När du skär ner din övervintrade planta så var försiktig, gräset är mycket vasst, minst sagt rakbladsvasst! Det är därför det har fått släktnamnet Cortaderia, från spanska cortadera som betyder huggjärn. Klipps pampasgräset ner på hösten är det stor risk att plantan ruttnar.
Ett annat alternativ är att odla det i stora krukor och låta plantan övervintra frostfritt.
Vattenkrasse. Lägg märke till de små vita blommorna. de går också att äta. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenkrasse/ källfräne, Nasturtium officinale (hette tidigare Rorippa nasturtium aquatium) är god till allt där den kan avnjutas nyskördad fräsch men aldrig ihop med något kladdigt som en sås. Lägg den på en bit grillat kött, på fisk eller i salladen. Ju mer man plockar, desto mer växer den!
I större delen av landet får vi odla den som ettårig, skörda skotten när de är späda och har friskt gröna blad. Den får pepprigare smak när den blommar. Blommorna är vita.
Lättförökad med sticklingar som får bilda rötter i ett glas med vatten. Trivs bra i halvskugga och skugga. Går även lätt att dra upp från frö. En påse frö räcker till hundratals plantor. Så fröna på ett djup av 0,5 cm. Sådden får inte torka ut!
Tidig vår och under hösten kan den med fördel odlas i växthus/odlingstunnel.
Blir ca 20 cm hög så välj en vid kruka. Du kan börja skörda när plantan blivit ca 5 cm hög. Till skillnad mot kryddor (som ska skördas i torrt och varmt väder) blir vattenkrasse godast om bladen skördas när det är svalt ute.
Och som sagt, ju mer du plockar desto fler skott bildar den!
Vill inte torka ut, odla den i balkongjord med krukan ståendes i ett djupt fat där vattennivån alltid är ca 2-3 cm eller med vattenkristaller inblandade i jorden. Gödselvattna en gång per månad.
Trivs utmärkt i halvskugga.
Den kan också i zon 1 odlas på friland, i kanten av en bäck eller en damm/sjö.
Färska nyskördade skott förvaras i 4°, går utmärkt i en plastpåse.
De brukar blandas ihop de två, troll- och ormhasseln. Oftast är det ormhasseln som blir kallad för trollhassel. Troligen för att få har sett trollhasseln blomma, de flesta har sett ormhasseln som är vanligare i våra trädgårdar. Ändå är det svårare att se en ormhassels blommor! Krångligt?
Trollhasseln blommar tidigt, oftast redan i januari i Skåne och i februari eller mars längre upp i landet. Foto: Kerstin Engstrand
Trollhasseln är en buske som man brukar säga blommar med snö på huvudet. Den blommar vanligen redan i februari, men man kan också få uppleva att den blommar redan i december. Skulle det komma en period av kallare väder så tar den bara paus och fortsätter att blomma när det blir mildare igen.
Vild växer den i centrala och östra Kina. I England kallas den för trettondagsblomma då den där oftast blommar på trettondagen efter jul. Den anses frambringa de tre vice männens gåvor, guld, rökelse och myrra. Blommornas gula färg symboliserar guldet, doften som känns om man tar in en kvist symboliserar rökelse och barkens bittra ämnen myrra.
Blommorna ser lustiga ut, som små gula rufsiga bollar. De är inte stora, ca 2 cm men så här tidigt på året syns de väl. Trollhassel rivs i humusrik, fuktighetshållande och något sur jord. Trollhasseln är lättskött, ingen beskärning behövs och trivs den blir den med tiden som ett litet träd. Den är också fin att driva några kvistar av på våren. I värme känner man att blommorna doftar lätt.
Trollhasselns blad får fina höstfärger. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns tre varianter av trollhassel som är vanliga i våra trädgårdar, kinesisk (Hamamelis mollis), japansk (Hamamelis japonica) samt hybridtrollhassel, Hamamelis x intermedia, som är en korsning av H. japonica och H. mollis, och brukar rekommenderas av trädgårdsbutikerna för dess extra stora blommors skull.
Kan bli upp till fyra meter hög. Bladen får fina höstfärger. Så det är på vintern/våren och på hösten man lägger märke till trollhasseln.
Det händer att trollhasseln till och med blommar i oktober, för att sedan återkomma med ännu en blomning när vintern är på väg att bli vår. Foto: Kerstin Engstrand
Vanligen är det en av hybriderna som säljs. Det finns ett tjugotal sortnamn av hybridtrollhasseln där de som har rödorange blommor, som sorten ’Jelena’, hör till de populäraste. Den är till utseendet mycket lik den vanliga kinesiska, Hamamelis mollis, i stort sett kan man säga att hybridtrollhasseln har större blommor och finns i flera färger, från blekt gula blommor till lysande orange. I kulturväxtdatabasen SKUD kan du hitta namnen på de vanligaste sorterna.
Välj allra helt den japanska eller hybridtrolhasseln då de är härdigare (allra minst zon 3, det finns de som har fått dem att blomma i zon 6) än den kinesiska som bara är härdig till zon 2, eventuellt 3.
Ormhassel, Corylus avellana ’Contorta’ är en buske med vridna grenar, den ormar sig fram. Den väcker uppmärksamhet, särskilt på vintern men är vacker året runt. Extra vacker är den på vintern när de kala ormliknande grenarna verkligen kommer till sin rätt. Särskilt i rimfrost! Så ormhasseln ska planteras på ett ställe där man kan avnjuta den vintertid.
Ormhassel Foto: Kerstin EngstrandRotskott på ormhassel. Foto: Kerstin Engstrand
Fråga i butiken om ormhasseln är rotäkta. Om den inte är det, dvs. om den är ympad på vanlig hassel kommer efter ett par år rotskott, de syns tydligt, raka grenar som skjuter upp från plantans bas. De skär man bort med en sekatör, annars tar de snart över hela busken.
Honblomma, ormhassel. Foto: Kerstin Engstrand
Ormhassel blommar tidigt på våren, i april. Med pyttesmå röda honblommor. De är knappt en knappnål stora. Får också gula hanblomställningar som producerar rikligt med pollen. Blomningen sker före bladen spricker fram.
Ormhassel i april. Foto: Kerstin Engstrand
Läge: Sol till skugga
Härdighet: zon 4
Kan bli hela 4 meter hög men vanligen cirka 2 meter.
Kan också beskäras så att det blir ett upstammat exemplar, mycket läckert. Beskärningstid i så fall är JAS-perioden, juli till september.
Japansk nicktistel tillsammans med anisisop. Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgård
Tistelväxter förknippar vi främst med vägrenar och ogräs. Vid millenniumskiftet fickbäcktistelnstatus som ”high fashion” inom trädgårdsvärlden och nu är en ny på väg att träda in på trädgårdsscenen, japansk nicktistel, Cirsium purpuratum. Jämfört med bäcktisteln är nicktisteln grövre och mera rustik. Den tar plats, och ska få ta plats! Och allra bäst blir den om den får sällskap, då får den sin stjärnstatus. Växer den ensam ser den lite tråkig och glanslös ut men i sällskap med andra blommande växter får den ett fantastiskt vacker skimmer. Den ger ordet synergieffekt en ny betydelse. Vackrast blir den samplanterad med blåblommande växter, som anisisop eller gentiana.
Foto: Kerstin Engstrand
I regel slår blommorna ut i mitten av augusti. Plantan blir cirka en meter hög och ganska bred, den förgrenar sig och bär i regel flera stora blommor.
På väg att bli stor. den japanska nicktisteln tar det lite lugnt på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Frösår sig villigt. På hösten får den japanska nicktisteln skägg, det är fröna som sticker fram och de sprider sig lätt med vinden. Nästföljande år hittar man en mängd småplantor. Var rädd om dem för än så länge är den japanska nicktistel svår att få tag på. De flesta plantor som finns i svenska trädgårdar härstammar från Göteborg Botaniska trädgård, sedan den tid då de botaniska trädgårdarna fick sälja frön och plantor. Fröplantorna är lätta att känna igen, bladen har taggar redan som små.
I enbart grönt sällskap blir den japanska nicktisteln lite dyster. Den behöver sällskap! Foto: Kerstin Engstrand
I Japan växer den vild, bland annat på sydöstra sidan av vulkanen Fuji och i andra bergsområden, oftast på en höjd av 600 till 1800 meter över havet. I Japan benämns den också som pionjärväxt. Vi använder oss vanligen inte av detta begrepp i Sverige, däremot begreppet pionjärträd, ljuskrävande träd som snabbt etablerar sig på öppen mark men som oftast förlorar mot mer skuggtåliga trädslag när andra trädslag får fäste. I Japan växer den på soliga väldränerade bergssluttningar i områden rika på scoria, ett pimpstensliknande material. Här i Sverige har många har dock lyckats bra i vanlig mullrik trädgårdsjord.
Den japanska nicktisteln kan lätt dras upp från frö. Groningstid i en temperatur av 20 grader är cirka två veckor.
1 of 3
Japansk nicktistel i sällskap med ståtlig rosenflockel. Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgård
Och i sällskap med purpurrudbeckia. Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgårf
Japansk nicktistel tillsammans med anisisop. Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgård
Finns det växter som har blomningstid under våra vintermånader? Jo men visst, särskilt om vintern bjuder på mildväder. Det finns även växter som bjuder på doftande blommor. Just nu möts vi på några håll i landet av kejsarolvonets svaga doft och i det tunna vinterljuset tänds de utsökta små blomknipporna. Det är vardagslyx för en trädgårdsälskare!
Kejsarolvonet, Viburnum farreri, är en växt som verkar som länk mellan höst och vår. Den kan börja blomma redan i november men vanligen i januari om läget är gynnsamt. Den kan också vänta på våren innan den slår ut, eller välja att avsluta hösten med sin blomning. Oavsett när den väljer att blomma så är det alltid när det inte finns annat som bjuder på väldoftande blommor. Så ett kejsarolvon är ett måste, i alla fall om du bor upp till växtzon 4 och kan erbjuda ett skyddat läge. Fast i zon 3 eller 4 får du oftast vänta till april innan du kan njuta av blomningen. Artnamnet farreri är efter den brittiska växtsamlaren R.J. Farrer som var verksam runt år 1900. I centrala Kina växer kejsarolvonet vild.
Foto: Kerstin Engstrand
Satsa på “Dawn”. I våra trädgårdar är ’Dawn’, hybridkejsarolvon,Viburnum ×bodnantense, en hybrid mellan kejsarolvon och storblommigt kejsarolvon, Viburnum grandiflorum, vanligast och bäst, det är västra Kina och Himalaya i en bra kombo. Bodnant Garden i norra Wales är platsen där korsningen år 1935 en gång skapades, därav artnamnet bodnantense. “Dawn” har varit en mycket odlingsvärd växt i över 80 år! Under sommaren gör den inget väsen av sig men under hösten bjuder bladen på vackra höstfärger. Sedan kommer då den lågmilda fanfaren, de blekrosa blommorna som tänds i det svaga vinterljuset.
Hur klarar blommorna minusgrader? En natt runt nollan klarar de utslagna blommorna bra men de brukar bli lätt ljusbruna i kanten. Knopparna är ”skapade” för att klara kyla. De avvaktar bättre tider och slår ut så fort det blir plusgrader igen. Sorten ’Dawn’ brukar därför i zon 1 och 2 blomma med spridda skurar från november för att blomma som bäst i februari och mars.
Hybridkejsarolvon 'Dawn'
1 of 5
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Växtplats: Soligt läge till halvskugga föredrar den och bra trädgårdsjord och väldränerat.
Höjd: Blir som en nätt upprätt buske eller mindre träd, 150 – 200 cm
Beskärning: Ta bort risiga, äldre grenar nere vid basen. Detta görs bäst under juli till september, den så kallade JAS-perioden.
Då hybridkejsarolvonet är lite tråkig under sommaren rekommenderar vi att låta en klematis klättra upp i den.
Tomteröda, då är de mogna! Foto: Kerstin Engstrand
Nyfikenhet är nog en av de bästa egenskaperna hos vi som odlar. När man då får se en märklig växt som liknar tomat men som i så fall är en mycket taggig tomat, dessutom när man kommer närmare så är plantan bredare än dess höjd, då börjar det pirra av nyfikenhet. Och när man kommer ännu närmare så upptäcker man att den är minst sagt ogästvänligt taggig. Ja, då måste man bara få tag på frön och odla den själv.
Vad heter då växten? Blek taggborre på svenska, även rött sodomsäpple lär förekomma som svenskt namn. I Frankrike är den vanlig och det var också där jag först stiftade bekantskap med den. Där heter den så vackert som Morelle de Balbis. Att personen som satte det svenska namnet inte var särskilt förtjust i den verkar vara uppenbart. Visserligen har den taggar precis överallt, och man måste ha både tjocka handskar och rossax eller sekatör när man ska skörda, taggarna är inte att leka med, men nog är den värd ett vackrare namn.
Taggar, taggar ständigt dessa taggar. Tjocka läderhandskar och sax behövs när man ska skörda. Foto: Kerstin Engstrand
Morelle är det franska namnet för nattskattor. Balbis är egentligen en form, ett stort h, H, är en balbis. En triangel som saknar en sida är också en balbis. Nog skulle denna växt ha fått sitt namn efter taggarnas form men det är italienaren Giovanni Battista Balbis som i början av 1800-talet bland annat var chef över Turinos botaniska trädgård,som fått äras av denna växt. Det lär dock vara den franska biologen Jean-Baptiste de Lamarck som först beskrev den. Han var verksam vid Jardin des Plantes i Paris. Vild växer den i Paraguay.
Att det är en växt i potatissläktet syns tydligt på blommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Blommorna ser ut som potatisblommor, en och samma planta kan ha både vita och blåvioletta blommor. Blek taggborre ingår i potatissläktet vilket anges i dess vetenskapliga namn: Solanum sisymbriifolium
Hur smakar den? Som ett mellanting mellan litchifrukt, som jag älskar, och tomat, som jag också älskar. En win-win smak alltså. På engelska kallas den också för just Litchi Tomato. Andra tycker den smakar av körsbär, den har en blandning av sött och surt. Frukten är ätlig men inte resten av plantan.
Litchitiomat, som jag föredrar som namn, är också en populär frukt bland franska kockar. Jag har fått den som rolig snacks. Man tror att man får en tomat och så upptäcker man att den smakar något annat. En klar snackis vid matbordet. Man kan även göra juice av den. Och säkerligen blir det även en god sylt eller marmelad om man vill göra det.
En planta tar plats, och är kanske inte den vackraste men onekligen kommer den att väcka uppmärksamhet. Foto: Kerstin Engstrand
Fröna är större än en tomats, och perfekt runda. Litchitomat odlas precis som tomat, fröna gror snabbt. Cirka 100 cm hög brukar en planta bli, och cirka 150 till 200 cm bred.
Fröplanta av litchitomat. Foto: Kerstin Engstrand
Det går ett rykte om att man måste ha flera plantor för att få frukt, vilket låter märkligt men jag kan inte bekräfta detta rykte då jag alltid har odlat flera plantor samtidigt. Men någon gång ska jag testa med att enbart odla en.
I Frankrike har jag även fått höra att blek taggborre är bra att odla tillsammans med potatis, detta för att hålla potatiscystnematoder på avstånd. De är mikroskopiska rundmaskar som lever i och skadar rötterna hos potatisen. Onekligen kan en häck av blek taggborre troligen vara bra runt trädgårdslandet i ett försök att hålla inkräktare borta.
Tomteröda, då är de mogna! Foto: Kerstin Engstrand
Den är mogen när frukten är tomteröd och börjar bli mjuk. Samtidigt släpper höljet fram frukten som du ser på bilden ovan. En mogen frukt brukar bli cirka två centimeter i diameter. Är sommaren bra, med en medeltemperatur lite över det normala kan man skörda redan i augusti. Skördeperioden är lång, även i oktober har jag skördat men då har heller ingen frost hunnit komma.
Innan de moderna treglasfönstren gjorde entré lade man vadd mellan fönstrets dubbla glas. Och pyntade vadden med rosa jätteeterneller, sommaren varade på så sätt hela vintern.
Eterneller, evighetsblommor, det är växter som genom vanlig lufttorkning blir tidlösa. De hör till det som kommer och går bland trenderna och nu är de på väg tillbaka. På slottet i Stockholm återfinns de, där skapar slottsmästaren Claes Carlsson och floristen Fredrik Larsson estetiska vaser av eterneller. Fredrik Larsson skapar även blomklot av just det, eterneller, förstås.
Arrangemang skapade av en av Sveriges skickligaste florister, Fredrik Larsson, Bloem.se. Foto: Fredrik Larsson på Instagram
Att odla och torka eterneller är ett sätt att förlänga sommarens blomsterprakt. De flesta växter går att torka och teknikerna är många. En del är lättare att torka än andra, speciellt när det gäller att bevara blommornas färg och form. Och man kan göra så mycket med dem − några enkla buketter som hänger i taket, stora avancerade arrangemang, spröda kombinationer eller kraftfulla … Dessutom går alla eterneller utmärkt att odla i rabatter eller i grönsakslandet. Väldränerad växtplats är ett måste för de flesta. Mer om hur du lyckas att odla eterneller och hur de bäst torkar dem kan du läsa här.
Romantiska pasteller och mustiga jordiga toner
Blåaste blått, dimblå toner, silvergrågrönt, gult som guld, docksött rosa, vitaste vitt, jordnära brungult eller lysande citrongult − allt från mild pastell till intensiv färgprakt går att få. Det finns ett tjugofemtal ettåringar och ett antal tvååringar och perenner som lämpar sig särskilt väl. Vanligast är roseneternell, brudslöja och romerska riddarsporrar. De flesta fröfirmor brukar ha minst ett femtontal olika sorter i sortimentet. Några brukar man också kunna finna som plantor.
Praktröllika. Foto: Kerstin Engstrand
Praktröllika ser ut som en jätteröllika med stora, guldgula blommor. Den ska förkultiveras i mars−april och sådden ska ske ytligt, praktröllikans frön är ytgroende. Efter ca två veckor har de grott. Släktingen pastellröllika ‘Summer Pastels F2’ är också mycket odlingsvärd. Båda är fleråriga och härdiga.
Bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand
Blå bolltistel är en flerårig växt som första året bildar en grön bladrosett. Andra året kommer blommorna i juli−augusti. Bolltistel är mycket härdig och klarar sig bra ända upp till de södra delarna av Norrland. Ska skördas när blomhuvudet fortfarande är hårt och runt som ett klot. Har blomman slagit ut faller den sönder vid torkningen. Ståtlig, 150 cm hög, och platsar längst bak i rabatten. Blommorna älskas av både bin och fjärilar.
Bolltistlar som dekoration. Nyckelvikens trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Guldeternell är intensivt lysande gul. De luddiga bladen skvallrar om att den är mycket torktålig och den härstammar också från Australien. Förkultiveras i april eller direktsås i maj. Bäst utvecklas den om plantavståndet är 20 cm. Guldeternell blir 30−40 cm hög och blommar redan 60 dagar efter sådd, från juli till långt in i september. Är lite ömtålig som torkad.
Sideneternell är med sina silverfärgade yttre fjäll en mycket graciös eternell, som dessutom doftar som honung. Den sås på friland med ett plantavstånd på 10 cm. Lätt sandblandad jord ska det vara, på styva jordar kan den drabbas av mögelangrepp. Den blir ca 30 cm hög och har som de flesta eterneller en lång blomningstid, från juli till september. Blommorna är i olika toner av rosa. Sideneternellen måste kollas varje dag för skörd. Plocka den när två, tre blommor har slagit ut. Måste hanteras varsamt vid torkning.
Vit roseneternell. Foto: Kerstin Engstrand
Roseneternell är otroligt rikblommig, så det räcker med en löpmeter av den. Trots namnet finns roseneternellen med sina stora dubbla blommor inte enbart i rosa nyanser utan även i vitt, rött och i vitrosa toner med gul mitt. Den blir 40 cm hög och har en lite kortare blomningstid än de andra, juli−augusti.
Jungfrun i det gröna. Foto: Kerstin Engstrand
Jungfrun i det gröna är en oerhört tacksam växt. Med sina blå eller vita blommor passar den in överallt och kan också sås i omgångar direkt på växtplatsen under hela säsongen, från april till långt in i oktober. Den kan ta upp till 14 dagar på sig att gro. Vid höstsådd brukar den blomma i slutet av juni nästa år och då kan man en månad senare skörda de första vackra fröställningarna. Blir ca 45 cm hög.
Jungfrun i det gröna har två släktingar som också odlas för sina fröställningar: Spanska jungfrun blir ca 45 cm, har himmelsblå blommor och långa, hornliknande fröställningar. Det finns även vita sorter. Orientaliska jungfrun blir 60 cm hög och blommar i juli−september med små, gula blommor. De avlånga fröställningarna liknar skålformade horn. Orientaliska jungfrun tar oftast tre veckor på sig att gro.
Romersk riddarsporre. Foto: Kerstin Engstrand
Romersk riddarsporre finns med både enkla och dubbla blommor och alla är de ljuvligt romantiska. Djupblå, milt ljusblå, vita eller godisrosa brukar de vara. De är härliga i rabatten och även vackra som snittblommor. Romersk riddarsporre direktsås i april och blommar i juli−september. Den är ganska lättodlad men behöver under växtsäsongen mer vatten än de andra eternellerna. Blir vanligen ca 80 cm hög, men det finns också lägre sorter på ca 35 cm. Romersk riddarsporre skördas när de nedersta blommorna slår ut medan de översta fortfarande är i knopp. Låter man några stå kvar och bilda fröställningar självsår den sig och kommer tillbaka år efter år.
Jätteeternell. Foto: Kerstin Engstrand
Jätteeternell doftar gott och lite jordigt. Den lär höra hemma i Australien och är väl den mest kända eternell som finns. Det finns vit, lila, gul, röd, orange, brungul, till och med äppelblomsrosa jätteeternell och både höga och låga sorter. Den blommar i juli−september med sina 5 cm stora blommor. Kan direktsås i maj men förkultivering rekommenderas. Tar upp till 15 dagar på sig att gro. Jätteeternellen är nog den mest lättodlade av alla eterneller. Plantorna blir stora med många blommor. Stjälkarna kan vara svaga, men mullhaltig, näringsrik jord, soligt läge och stort radavstånd brukar ge kraftigare stjälkar. Blommorna skördas när de två första raderna av kronbladen har slagit ut. Bladen ska tas bort från stjälkarna. Torkas hängande, snabb torkning i värme ger stadigare stjälkar.
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant har små, runda blommor på korta stjälkar. Den trivs också inomhus som krukväxt om placeringen är ljus. Som alla amaranter bör den förkultiveras och tar oftast upp till två veckor på sig att gro. Klotamaranten blir 30 cm hög, blommar i juli−september och klarar de flesta jordar. Om de första knopparna plockas bort blir blomningen rikare. Den ska skördas i full blom men kan vara lite svår att torka. Den är mycket frostkänslig. Har man tur kan man finna frön av de ovanligare släktingarna guld- och silveramarant.
Harsvans. Foto: Kerstin Engstrand
Harsvansen är mjuk, gullig och gosig. Sås direkt på växtplatsen, som ska vara mager. 90 dagar efter sådd slår axen ut. Harsvansen blir 30 cm hög.
Av eterneller kan man göra mycket, kransar, buketter och varför inte som på kungliga slottet i Stockholm, där Claes Carlsson från hovet och Fredrik Larsson från Bloem, skapade vaser av eterneller. Mer om dessa kan du läsa här.
1 of 2
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Sådd
De flesta sorter sås direkt på växtplatsen så fort jorden kan bearbetas, dvs. i april−maj. Tidig sådd är viktig för att växterna ska hinna i blom innan frosten slår till. Täck gärna sådden med odlingsväv. Från odlingszon 3−4 och uppåt kan det vara en fördel att förkultivera inomhus för senare utplantering. Det gäller speciellt amarant och risp. Växtplatsen ska vara torr och solig med väldränerad jord. De flesta sorter vill ha mer näring än man tror. På våren, ca tre veckor före sådd, kan man gödsla växtplatsen med kogödsel och gödning med NPK-förhållande (kväve, fosfor, kalium) 7-5-9. Någon mer gödsel behöver inte tillföras. Vattning är bara nödvändig om sommaren blir mycket torr. Om man undviker att så fröna för tätt behövs ingen gallring av sådden. Många sorter skördas också under en längre tid och på så sätt sker gallringen naturligt.
Skörd och torkning
Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand
Skörd Just när nattens dagg har torkat upp är rätta tiden för skörd. Det är mycket viktigt att växterna är helt torra när man plockar dem. Grundregeln är att de flesta sorter ska plockas innan de är fullt utslagna. Sprickfärdiga knoppar kommer att slå ut under torkningen. Ta bort överflödiga blad och bunta ihop till buketter som hålls samman med vanliga gummisnoddar.
Torkning Torrt, mörkt och luftigt ska knipporna sedan hänga, och då upp och ner. Solljus får dem att blekna. Några bambukäppar vilande på krokar i taket brukar fungera bra. När eternellerna väl är torra är det bara att frossa i arrangemang. Enklast och bäst är att begränsa antalet sorter till tre eller fem. Välj gärna blommor vars färg och form kontrasterar.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK