Av en äldre fransk gentleman lärde jag mig detta knep. Att skriva sitt namn på sin pumpa är onekligen en kul idé. Och varför inte också rista in namnen på hela familjen eller de som du tänkt ge bort en pumpa till?
Cirka två månader före skördedags ristas namnet in med vass kniv, cirka 0,5 cm djupt, i skalet. Och resultatet blir en upphöjd skrift.
Eller varför inte göra ett vackert mönster i pumpan på samma sätt?
Av Kerstin Engstrand
Vissa saker går i arv, i vår familj är det att varje sommar göra floreller. Det är den sköna konsten att måla med blommor, inte i rabatten utan på papper. Min mor, som lärde det sig av sin mor, lärde mig och jag har fört det vidare till mina barn som i sin tur lär ut florellkonsten till sina vänner. Det är härligt att se dem springa runt och upptäcka de skatter som trädgården erbjuder.
Blåklockor har den absolut rätta blå himmelsfärgen, maskrosorna är perfekta att måla de gulaste solar med och favoritpionen, den liljekonvaljdoftande ’White Cap’:s röda till vinröda kronblad blir vinrött på det vitaste, finaste akvarellpapper. Gräsmattans gröna saftiga gräs blir lika fint när man gnuggar det mot pappret. Men alla blommor ger inte samma färg som de har.
Blodnävans rosaröda ton blir blå och johannesörtens starkt gula små knoppar ger en intensiv röd färg. Och brunt får man genom att ta lite fuktig jord. Att måla floreller blir alltid en succé.
Och på hösten kan man använda sig av bläcksvampen som dyker upp i välgödslade gräsmattor. Plocka några stycken och lägg dem i en skål. Efter ett tag börjar svampen bli blöt och riktigt svart, bläckig. En fjäder, kanske från en skata, passar bra att rita med.
Av Kerstin Engstrand
Smörgåskrasse har väl de flesta av oss sått inomhus. Men den går utmärkt också att så ute redan från mitten av maj. Den blir betydligt högre än när man odlar den inomhus, där den blir cirka 4 cm hög. Ute kan den bli 40 cm. Den skördas innan den gått i blom.
Och så det verkligt roliga med att så krasse utomhus, det går så enkelt att skapa en extra rolig odling! Så krassen i form av ditt namn, en tulpan eller andra roliga motiv, antingen genom att med ljus sand rita upp konturerna eller klippa ut en schablon i kartong som läggs på jorden. Bredså tätt och lägg bara ett litet lager jord ovan fröna, knappt 0,5 cm. Du kan fortsätta att så till mitten eller slutet av augusti om sådden täcks med fiberduk. Vattna regelbundet, slokar de är det hög tid att vattna.
Av Kerstin Engstrand
Många drömmer om ett stenparti men det har man inte alltid möjlighet att skapa. Då är en blommande mur perfekt. Den smälter lätt in i de flesta trädgårdsmiljöer, extra naturligt blir det om den markerar en nivåskillnad, och passar oftast bra som en vacker avgränsning. Kanske kan den rentav bli din romantiska ruinmur (din ”follia”). Så skapade på 1930- och 40-talen Emma Lundberg sina stenpartier som murar. Hon kallade dem för planteringsmurar och inspirationen kom från Gertrude Jekyll som hade blommande murar i flera av sina trädgårdar. De brittiska var oftast över tre meter höga, det är vårt klimat för tufft för, men hon gjorde även dem som bara var 60–100 cm och de passar utmärkt här hemma.
Emma Lundberg var konstnär, självlärd trädgårdsarkitekt och författare till flera trädgårdsböcker. Hennes livsverk var den egna trädgården på Bullerbacken på Lidingö utanför Stockholm och hennes främsta inspirationskälla var barndomens skånska trädgårdar och sekelskiftets engelska Arts and Crafts-rörelses arkitektur.
I en planterad mur är det växterna och inte stenen som ska spela första fiolen. Därför är det viktigt att välja sten som inte är för dominant till sin karaktär och växter som klarar sig under magra och torra förhållanden, eftersom det är svårt att gödsla och vattna. I soligt läge trivs silverarv, karpaterklocka, hängslöja och lavendel liksom pipört. I skuggigt läge passar ormbunksväxter som stensöta och mossor som bildar en vacker, mjuk patina av grönska. I de svala springorna trivs också grodor, fler stenmurar skulle bidra till deras överlevnad.
Gertrude Jekyll använde färgerna för att skapa en känsla av överflöd. Färgmässigt var det pipört och nepeta som dominerade hennes murar under försommaren. Senare tog lavendel över. Hon var noga med att det skulle se ut som om planteringarna kommit till utan synbar ansträngning. Helheten var alltid viktigare än detaljerna. Växterna skulle ”rinna ner” från murens överkant mot marken. På likartat sätt kunde hon låta en trappa bli en blommande trappa. Nejlika, olika ljungarter samt aubrietia, timjan och taklök passar också in. Några har ett hängande växtsätt, andra bildar mjuka kuddar medan återigen andra, till exempel lavendel och kantnepeta, strävar uppåt. Kombinationen är viktig för helhetsintrycket. En blommande stengärdsgård skulle vi väl kunna kalla vår egen variant. Lite mossbelupen ska den allt vara och får mer än gärna flankeras av björnbär, kaprifol eller klematis.
Har du redan en mur så skatta dig lycklig och leta efter skrevor och sprickor, möjligen kan du försiktigt knacka bort några enstaka stenar. I en ny mur lämnas hål för plantering. Fyll hålen och sprickorna med jord av bra och fuktighetshållande kvalitet. I nödfall får du blanda in torv som håller fukten bra, men den måste vara ordentligt blötlagd först. Att Gertrude Jekyll valde många gråbladiga växter beror inte bara på deras harmoniska utseende, utan också på att de oftast är ovanligt torktåliga. I en mur blir det mycket väldränerat vilket gör att även växter på gränsen till härdiga i våra svenska trädgårdar (som helgonört och kaktusväxten opuntia) klarar vintern bättre än i fukten nere på marken. En annan fördel är att stenarna fungerar som värmemagasin under sommaren, de samlar solvärme under dagen och avger den på natten.
Pumpor har blivit populära, mycket tack vare Halloweenfirandet, men pumpa är också nyttig mat. Pumpaodling är odlarglädje i ett nötskal och det finns heller ingen bättre växt om man vill lära sig odlandets grunder.
Pumpor kan se ut nästan hur som helst. Avlånga, runda, knottriga, små, gigantiskt stora eller som spaghettipumpor vars trådiga fruktkött liknar spaghetti. Vissa odlar man för att ha som prydnad, andra passar utmärkt att använda i olika maträtter. Odlar man jättepumpor hör det till att man vill att de ska växa sig så stora som möjligt. Anlaget till storleken finns i det frö du väljer. Ett frö från en 30-kilospumpa kommer inte att ge en rekordpumpa på ett par hundra kilo, chanserna är i alla fall mycket små. Sorten ’Baby Bear’ är en minipumpa på knappt 1 kg. Av den kan man göra fina minilyktor som precis rymmer ett värmeljus. Av de större pumpasorterna brukar ’Rocket’ ge pumpor på 5–10 kg, ’Connecticut Field’ 5–15 kg medan ’Atlantic Giant’ kan ge pumpor på mer än 50 kg. Det finns frön från prisbelönade jättepumpor att köpa, bland andra ’Dills Atlantic Giant’.
En jättepumpa kräver ett utrymme om minst 1,5 × 5 meter, eftersom frukterna växer längs en lång reva, därav växtplatsens avlånga form. Pumpor av busktyp behöver en yta på en kvadratmeter medan småfruktiga sorter, som minipumpor, kan växa uppför en spaljé. Växtplatsen ska vara så solig och vindskyddad som möjligt. Pumpaplantorna är sköra och de stora bladen blir lätt ett vindfång. Stark vind kommer också att påverka pumpans växtkraft. I de norra delarna av Sverige kan man lyckas med pumpa om de odlas i varmbänk eller på en komposthög som ligger soligt.
Varm, mullrik, fuktig och näringsrik jord vill pumpan ha. Jorddjupet ska vara 60 cm och väl dränerat. Längs rankan kommer sedan ganska ytliga rötter att bildas varför ett lager av 30 cm mycket bra jord under revan räcker. Lägg vanlig jord, löv och kompost blandat med hönsgödsel ovanpå jorden istället för att gräva ner det. 60 cm högt på planteringsstället och längs rankan 30 cm. Man kan spara cirka en halv meter på längden genom att göra bädden en meter hög och formad som en kulle. På dess topp planterar man sedan pumpaplantan som får växa nerför kullen och vidare längs rankbädden.
Beroende på sort brukar pumpor behöva 100–110 dagar, det vill säga drygt tre månader, från sådd till skörd. Antal dagar brukar anges på förpackningen eller i frökatalogen. I slutet av maj, omkring den 20:e, kan man fortfarande så 100-dagarspumpor som ska vara färdiga i slutet av augusti. Sår man för tidigt blir resultatet oftast veka eller för stora plantor som ger sämre frukt.
Pumpafrö sås bäst inomhus. Direktsådd utomhus kräver en jordtemperatur på minst 15 grader, vilket i södra Sverige brukar inträffa runt månadsskiftet maj–juni. Pumpans rötter är sköra och ogillar att bli störda. Därför ska pumpafrön sås direkt i en stor kruka, allra helst jiffy- eller pappkruka som förmultnar i jorden. Krukan bör vara minst 10 cm i diameter men allra helst 20–22 cm. Fyll krukan med vanlig planteringsjord av bra kvalitet, gärna blandad med lite vermiculit. Vermiculit är gjort av lerskiffer och fungerar som struktur- och fuktighetshållare. Vattna sedan rejält och låt vattnet rinna av.
Pumpafrön har en grobarhet på 60–80 procent. För att vara på den säkra sidan ska minst dubbelt så många frön som antalet önskade plantor sås. Gör ett 4 cm djupt hål och så fröet med den svagt rundade sidan upp. Fyll igen hålet med jord och placera en såsticka med sort och sådatum angivet i krukan. Täck med plastpåse försedd med lufthål. Placera sedan sådden på en varm plats, i 20–24 graders värme gror fröna bäst.
Efter sju dagar har fröet grott och en groddplanta sticker upp. Ta bort plastpåsen och placera sådden svalare, i cirka 15 grader, och så ljust som möjligt men inte i söderläge med gassande sol. Närmast fönsterrutan brukar det vara svalast. Står de för varmt och mörkt blir plantorna rangliga och kommer att få svårt att etablera sig ute. När plantorna har utvecklat ett tredje blad klipps den sämre, tanigare plantan av de två i varje kruka bort. Ryck inte bort den för då kan den kvarvarande plantans rötter skadas.
14 dagar före beräknat utplanteringsdatum, normalt i mitten av juni, ska jorden värmas upp. Det gör man genom att täcka den förberedda planteringsplatsen med svart plast, till exempel en uppklippt soppsäck. Hela växtområdet behöver inte värmas upp men väl själva planteringsplatsen.
Nu är det också dags att avhärda plantorna. De ska helt enkelt vänja sig vid att vara ute och det innebär mycket bärande. På morgonen tas plantorna ut för att stå ute under dagen på ett vindskyddat och inte alltför soligt ställe. På kvällen tas plantorna in igen. Så fortsätter man tills det är dags att plantera ut. De bör ha 4–5 blad vid utplanteringen, helst inte fler, för då klarar de omställningen bäst.
Pumpabladen är ytterst frostkänsliga. När risken för järnnätterna är över, det vill säga den plötsliga, oväntade nattfrosten som brukar komma i början av juni, är det tid att plantera ut. Oftast är det när häggen blommar eller asken har slagit ut sina blad. Men även om frostrisken verkar vara över ska nattemperaturen inte vara under 4–5 grader. Då är det bättre att vänta en extra vecka. Det går att få fina skördar även de år som plantorna planteras ut så sent som efter midsommar.
Bäst är att göra det en molnig dag. Genomvattna plantorna ett par timmar innan och ta bort den svarta täckplasten från jorden. Är plantorna sådda i plastkrukor lossar du krukan försiktigt från plantan genom att knacka på den underifrån, dra inte ut plantan. Tryck sedan inte till jorden för hårt, pumpor trivs i lucker jord. Vattningen underlättas om plantan sätts i en liten fördjupning.
Första veckan och kanske nästa bör plantorna skyddas mot gassande sol och kyla med fiberduk. Man kan också täcka jorden med svart täckväv som släpper igenom vattnet men värmer jorden lite extra och håller ogräs borta. Klipp bara upp ett ordentligt hål runt plantan.
Efter en till två veckor har plantan etablerat sig på sin nya plats och tillväxten kommer igång igen. Nu gäller det att se till att den växer i den riktning man har förberett för rankan. Ibland får man ge den lite hjälp på vägen. Rankorna kan bli mycket långa och lite bångstyriga, upp till 18 meter om de trivs.
Plantorna behöver mer och mer vatten allt eftersom bladmassan blir större och frukterna bildas. Vattna ordentligt med en ordentlig rotblöta var femte dag. Cirka 10 liter per vecka kan plantorna behöva. Låt dem aldrig torka ut för då får de lätt mjöldagg. Nu kan man nästan se hur pumpans rankor växer, kanske upp till 20–30 cm på en natt. Längs huvudrankan kommer snart flera sidorankor att växa fram. Dessa kan få växa inom det förberedda planteringsområdet men inte utanför.
Pumpablommorna blommar inte särskilt länge. De första sex till åtta blommorna brukar vara hanblommor, därefter dyker den första honblomman upp. Honblomman är lätt att känna igen med sitt tydliga fruktämne, som en minipumpa, under blomman. Efter en vecka syns det tydligt om befruktningen lyckats. Då brukar fruktämnet under blomman ha växt till sig och vara stort som en apelsin. Om frukten börjar ruttna i toppen är det ett tecken på dålig befruktning. Sådana frukter tas omedelbart bort. Även de nästa två eller tre honblommorna bör bli pollinerade. Honblommor som växer med en vinkel på 90 grader i förhållande till revan anses klara belastningen av en stor pumpa bäst. Är inte vinkeln den rätta kan man försiktigt ge den någon form av stöd. Låt varje pumpa vila på en planka, tegelpanna eller bit liggunderlag så skyddas det ömtåliga skalet från att bli fult av jordens fuktighet och från hungriga sniglar. Vill man odla fram en verklig jättepumpa är det dags att ta bort alla utom en när det finns två till tre grapefruktstora pumpor på rankan. Ta bort dem som ser missformade ut, de brukar inte resultera i stora pumpor.
När revande sorter har fått sin första befruktade honblomma är det dags att täcka revan lätt med jord, framför allt vid bladskaften men akta bladen. Det ska vara en blandning av jord, ordentligt med både nya och förmultnade löv samt gräsklipp så att fler rötter bildas vid bladfästena längs rankan. Via de extra sidorötterna får plantan möjlighet att dra upp mer näring. Den blir också stabilare och klarar blåst bättre. Börjar man täcka och gödsla för tidigt kommer plantan att sluta producera honblommor. En planta som har det för bra känner inget större behov av att fortplanta sig.
Fosfor är viktigt för rötternas utveckling och den förhöjda fosforhalt som pumpan nu behöver kan den få av lövkompost. Nu är det också dags att ge lite extra hönsgödsel som är rik på kväve. Det är bättre att gödsla lite och ofta än mycket några enstaka gånger. Tillsätt ingen näring direkt i torr jord utan vattna plantan en timme innan. En stor näve hönsgödsel som löses upp i en kanna med 10 liter vatten är bra flytande näring.
Det är viktigt att fortsätta gödsla och vattna tills det är skördedags. Ibland börjar pumporna inte växa till ordentligt förrän i mitten av augusti, och även när de inte verkar växa mera så ska de ändå mogna inuti. Tyngre pumpor blir resultatet.
Spaghettipumpan ska vara av en handbolls storlek när man skördar den. Om sommaren har varit bra är det skördedags i mitten av augusti. Prydnadspumpor mognar bäst på plantan. De bör ha fått ett hårt skal innan de skördas. Känn med nageln. En enstaka frostnatt klarar de men då bör de täckas med fiberduk.
När skaftet börjar gulna på jättepumpan brukar det vara tecken på att den är skördemogen. Pumpan ska skäras loss med en vass kniv, vrid inte av den. Skaftet ska sitta kvar på pumpan och vara så långt som möjligt. Om skaftet lossnar försämras pumpans hållbarhet. Mindre matpumpor förvaras först varmt, allra helst i 25–30 grader, men rumstemperatur går också bra. Skalet kommer då att eftermogna. Därefter förvaras de svalt, i 15 grader, torrt och med god luftcirkulation. Det ska vara luft mellan pumporna och de ska absolut inte vara travade på varandra. Låt dem ligga på ett mjukt underlag typ wellpapp. De brukar hålla högst ett par månader i rumstemperatur, svalare i cirka ett halvår. De dekorativa frukterna pryder väl sin plats i köket. Där har man också bra uppsikt över dem. Första möglet brukar visa sig vid skaftet och då är det hög tid att tillaga dem. Jättepumpor tänkta för Halloweenlyktor bör förvaras svalt.
Av Kerstin Engstrand
Bergsbambu, Fargeisa muriale är ett gräs, bambu är det största gräset som finns. Dessutom vintergrönt. Utmärkt att skapa ridåer av grönt med, eller dela av trädgården med.
Och har du glasbambu,Fargesia nitida så får du även en bambu som sprider sig, ja ordet bambuskott förstår man om man har en glansbambu i trädgården.
Glansbambun är vackrare än bergsbambun men kan släppa bladen om den inte skyddas för den starka vintersolen. Då gäller det att ha is i magen för inte förrän i början till mitten av juni brukar de nya bladen bryta fram.
Bland bergsbambun är sorterna ’Bimbo’, 100-150 cm hög, lätt skugga, ’Hareskov’ 200-300 cm hög och ’Jumbo’ ,250-400 cm hög extra bra.
Bambu ska inte blomma, då dör den. Bambu brukar blomma vart 100:e år. De sorter som nu finns i handeln ska vara blomningssäkra.
Höjd: 2- 4 meter, vid fullvuxet tillstånd och beroende på sort.
I halvskugga och i näringsrik, väldränerad och fuktighetshållande jord trivs den. Och bambu kräver gott om utrymme.
Köp gärna stora exemplar. Plantavstånd ska vara 1-1,5 meter, ju högre sort desto större plantavstånd. Bambu sprider sig med jordskott, några sorter breder ut sig snabbare än andra och det beror även på hur lucker jord växtplatsen har. Ska planteras djupare än vad den står i krukan. Bäst etablerar sig plantorna om de planteras på våren.
Vattna vid torka. Om bladen rullat ihop sig börjar plantan visa att den börjar bli stressad av torkan. Den drar ihop bladen för att minska avdunstningen.
Vattna rejält på hösten, och var vaksam på våren, när vårens starka vindar snabbt torkar ut jorden. Lättast är att vattna genom att sticka ner rotbevattnaren mitt i plantan.
Men någon gödsling behövs inte, skulle bladen bli ljust gröna, vattna med lita flytande hönsgödsel. Däremot är det viktigt att de vissna bladen och bladslidorna får ligga kvar på marken. Bladslidorna innehåller kisel vilket bambu har behov av.
Om bambun har lidit hårt av vårsolen kan det vissna behöva ansas. Men gör inte det förrän du ser att stjälkarna verkligen är vissna. Oftast bryter bambun ut med nya blad i slutet av maj, och i år , 2017 så sent som nu i mitten av juni. Om plantan blivit för tät kan du glesa ut den genom att klippa bort de tjockaste rören. Dessa kan du torka och ha som stödpinnar. Inte dumt att ha tillgång till egna bambupinnar!
Om plantan efter några år blivit för bred kan del delas. Gör det på våren. Antingen genom att gräva upp hela plantan och dela den. Eller vilket oftast är lättare, gräva bort runt hela plantan, av en bredd av 3-5 rör. Det borttagna kan sedan planteras på ny växtplats.
Bambu är vintergrön, den kan behöva skydd mot vårsolens starka stråla. Vårsolen tinar upp bladen på vintergröna växter, som rododendron, tujor och bambu. Särskilt de som står i öster eller söderläge. Bladen vill ha vatten, men rötterna är fortfarande omgivna av frusen gjord. Följden blir ”solbänna”, rötterna kan inte ta upp vatten och resultatet blir att blad och barr torkar ut. Men detta syns inte direkt, utan någon eller några månader senare, när den verkliga våren har kommit och marken har tinat. Växter som har ett par år på backen brukar klara sig, men de som är under fem år, bör redan i januari – februari få en ytterkappa av säckväv. Andra växter som kan må bra av en vinterkappa är klätterväxter och persika i söderläge. De luras annars lätt att börja växa för tidigt. Täckmaterial måste andas, bäst är vanlig juteväv. Skyddet behöver inte täcka hela växten, en öppning i toppen fungerar utmärkt. En hög och bred bambu lindas skyddat runt den, mindre kan man hänga väven över växten. Skyddet ska vara kvar tills tjälen gått ur jorden. När tussilagon blommar är det dags att ta bort det.
Av Kerstin Engstrand
Säg stamros och många får något drömskt i blicken. Visst finns de att köpa, men de flesta är okulerade, ympade på en annan stam och därmed mycket känsliga för kyla. De måste vintertäckas, kläs in med halm till exempel, eller tas in för vintern. Och finner man härdiga stamrosor i butiken så kostar de. Gör därför din egen så får du en både billig och dessutom härdig stamros. Till priset av en köpt får du minst fyra, kanske fem egna. Och stamrosor passar in överallt, på den lilla uteplatsen likaväl som i den större trädgården och i kökslandet. De drar alltid ögat till sig. Stamrosor ger också en extra dimension av höjd till trädgårdsrummet. Som tur är är det lätt att göra egna stamrosor. Men du får vänta något år innan den är färdig, fast det kanske det är värt.
I gamla trädgårdsböcker kallas stamrosor oftast för hängrosor, trädrosor eller till och med rosenträd, och de två sista namnen är väl en bättre och vackrare benämning än de uppstammade rosor vi talar om idag. En stamros kan vara så hög eller låg som du önskar – en minivariant med bonsaikänsla där stammen är så låg som 40–50 cm eller ett blommande träd på två meter. Effekten beror på vilken typ av ros du väljer som grundmaterial.
Alla rosor kan bli en uppstammad ros, alltså stamrosor som växer på egen rot, det vill säga inte är okulerade. Välj en sort som anges vara starkväxande och sorter som har långa, tunna grenar. De blir de vackraste stamrosorna med grenar som hänger lätt böjda i en svag båge.
Låga, 80 cm
År 1, våren
Den nyköpta rosplantan planteras, uppstamningen börjar först nästa vår. Välj en frisk planta som har tre kraftiga skott.
Gräv en rejäl grop, minst 50 cm djup, gärna 60 cm. Viktigt är att det är väldränerat och att jorden är lucker. Trädgårdsjord uppblandad med kompost och lite naturgödsel är bättre än så kallad rosjord som innehåller lera. I zon 4 och uppåt gör leran att jorden blir för kall varvid rosen får svårare att övervintra. De flesta rosor är ympade på en annan rossort som bildar rötterna, oftast vildros, Rosa canina, vilket gör rosen vinterhärdigare. Se till att ympstället hamnar minst 10 cm, gärna 15 cm, under jordytan.
År 2, på försommaren när häggen blommar
Välj den kraftigaste, rakaste och längsta grenen på den uppvuxna plantan. Det är den grenen som ska bli rosens stam. Slå ner en kraftig pinne som stöd och fäst grenen mot denna. Klipp sedan, med sekatör, bort alla andra grenar, allra helst under marknivå annars börjar rosen snart sända ut nya skott. Om grenen har nått lite mer än den höjd som du önskar att din stamros ska ha kan du nu toppa den på önskad höjd. Om tillväxten mot alla odds skulle vara dålig kan du vänta med att toppa plantan till slutet av juni. Har den då inte nått önskad höjd får du göra det nästa säsong.
År 2, sommaren
Under sommaren kommer sidoskott att skjuta ut från toppen. De ska bilda kronan på stamrosen. Låt fem upp till sju av de bästa och kraftigaste skotten växa vidare. Skulle antalet skott inte vara tillräckligt kan du fortsätta att bygga upp kronan under ännu en sommar. Alla skott som växer ut vid marken och längs stammen ska tas bort. Skulle någon gren hellre vilja växa uppåt kan du rikta den nedåt genom att böja den lätt och fästa toppen i ett snöre som förankras i marken eller sätta en liten tyngd typ för bordsduk i den.
År 3 och därefter
Följande vårar behöver du bara ansa vid behov. Ta bort döda grenspetsar om vintern har varit tuff eller glesa ut försiktigt
Av Kerstin Engstrand
Nu är det högsäsong för Sydafrikas nationalblomma, protea. Länge har den funnits som snittblomma men det är nog först i år den har blivit trendig. I butikerna säljs den oftast i buketter om tre för cirka 298 kr. Dyrt? Ja, kanske vid första anblicken men protean står sig länge, och kan också torkas. Så det blir många dagar med blomfägring för pengarna. Hela två månader som snittblomma i vas är det få blommor som klarar. Och inte nog med det, en enda blomma kan bli hela 30 cm i diameter!
Väl hemma med din exotiska bukett ska du klippa av ett par centimeter av stjälkarna samt ge varje stjälk ett diagonalt snitt. Ta bort blad som hamnar i vattnet, tillsätt den snittblomnäring som du fick med vid köpet och byt vatten ofta.
När den känns lite överblommad kan den lätt torkas. Låt den stå kvar i sin vas, fast utan vatten, eller häng den upp och ner. Låt den inte torka liggandes, då tappar den sin form.
I Sydafrika växer den i riktigt torra områden, och de tjocka bladen visar att den är ytterst torktålig. Ibland kan man även hitta den som krukväxt och då gäller det att låta den torka upp ordentligt mellan vattningarna. Samt ge den sol, vilket kan vara svårt i vårt klimat. En extra växtlampa kan då vara bra att investera i.
Även torkade blombottnar används, se tavlan som föreställer Nelson Mandela.
Dave Goulson är professor i biologi och författare till boken “A Sting in the Tale” som just utkommit på svenska (Galen i humlor, Volante förlag). Här berättar han om de faror och hot som finns mot humlorna idag.
Filmen är inspelad ute på Rosendals trädgård (Djurgården, Stockholm) en mycket blåsig aprildag 2015. Så blåsig att inte en endaste humla ville visa sig.
Foto: Kerstin Engstrand
Läs om våra fantastiska humlor och om vilka växter de föredrar.
Du kan även lyssna på Dave Goulson när han berättar om vad han tycker att Rabarbers läsare ska tänka på.
Han är gränslöst förälskad i humlor och bin, biologiprofessorn Dave Goulson, som har skrivit två böcker i ämnet. För Rabarbers läsare berättar han om tre saker vad vi ska tänka på i våra trädgårdar.
Inspelningen är gjord utomhus, i Rosendal trädgårds fruktträdgård.
Hans bok “Galen i humlor” är utgiven av Volante förlag.
Fler artiklar om humlor, om hoten kan du titta på här, läs om vilka växter som är viktiga, och om humlors liv.
Föregående