Ettåringar/sommarblommor

Låt drömmen bli verklighet! Foto: Kerstin Engstrand

Kliar det i de gröna fingrarna? Då rekommenderar vi att så pelargoner. Det är enkelt och roligt och de ska sås nu i februari.

Det finns frö till rosa, vita, röda och spräckliga. Fröutbudet är inte jättestort som när det gäller sticklingar men ändå helt okej.

Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand

Pelargonen som växt kan man ha som krukväxt inomhus och utomhus på sommaren. Den tål sol och torka bra. I Medelhavsländerna ser man ofta pelargoner på terrasser och trappor. Dessutom får de sällan ohyra. För att de ska hinna börja blomma till sommarens början måste de sås tidigt, redan i februari. Jag har valt att så vanlig pelargon som saluförs av de flesta fröfirmor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ännu en fördel är att nästa år kan du ta sticklingar av årets frösådda. Vilken glädje att få två till tre gånger fler pelargoner, så många att man kan ge bort några stycken. Att kunna ge bort det man har själv drivit upp är kanske den största glädjen med att odla. Läs vår artikel om hur du tar sticklingar, klicka här.

Pelargonerna låter du övervintra på ett svalt och mörkt ställe, även bakom en gardin går utmärkt. Viktigast är att de får minimalt med vatten under vintern.

Pelargonfrön är lite dyra, ca 40 till 50 kronor brukar en påse kosta. Cirka fem till sex plantor kan du räkna med att få från en påse. I början av juni kan du ställa ut dem. Men de är även vackra inomhus.

Här sår vi i jiffybriketter, gjorda av sammanpressad torv, enkelt och bra och man slipper att få in sorgmygg.

Du behöver:

  • pelargonfrön
  • jiffybriketter, en till varje planta
  • plastburk; glass- eller frysburk t ex
  • blyertzpenna
  • plastpåse
  • sticketikett/glasspinne
  1. Ta fram lika många briketter som plantor som ska odlas.
  2. Lägg briketterna med hålet uppåt i en plastburk. Häll lite ljummet vatten på dem och låt dem svälla upp tills de blir ca 4 cm höga. Till en brikett brukar det gå åt ca 0,5 dl vatten och det brukar ta tre till fem minuter för dem att svälla.
  3. En blyertspennas udd brukar vara ett bra verktyg att peta undan lite torv från brikettens mitt. Ca 1/2 cm djup ska gropen vara.
  4. Då pelargonfrön brukar ha en grobarhet på 90% räcker det i regel med ett frö i varje.
  5. När samtliga briketter har erhållit frön tar du fram plastpåsen. I denna gör du på påsens ena långsida sex hål, lufthål, ungefär så stora att en blyertspenna kan träs igenom hålen.
  6. Märk sådderna med sort och sådatum! Skriv med blyets på en glasspinne eller annan typ av såetikett.
  7. Dra plastpåsen över sådden. Nu är pelargonsådden färdig. Ställ sådden varmt, minst 20 graders rumstemperatur och gärna över ett element.

Nu är det bara att följa denna årets första sådd morgon, eftermiddag och kväll.  Har det hänt något? Jo, efter 5 – 10 dagar har till 90% säkerhet dina pelargonfrön grott. Nu kan man lätta på plasten, kondens är förödande för småplantor.

5 dagar efter sådd har det första fröet grott! Foto: Kerstin Engstrand
6 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Låt dina små pelargonplantor stå i ett ljust fönster, västerfönster är bra men undvik söderläge då vårsolen kan vara starkt och bränna sönder de sköra små plantorna.  Har du möjlighet att ge dem extra tillskottsljus så trivs de under lysrör, ledlampa eller lågenergilampa.

14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand
14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt är dock att briketterna inte torkar ut. Vattna direkt i plastburken, då kan du lätt se hur snabbt briketterna suger upp vattnet.

När fröplantorna växt till sig och rötterna genomborrar hela briketten är det dags att plantera om i mindre krukor. Använd planteringsjord och öka succesivt krukstorleken, från jiffybrikett till 7 cm kruka, till 9 cm till 11 cm. Med 7, 9 och 11 cm menas för runda krukor dess diagonal, eller sida om du använder fyrkantiga krukor.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten 2018 är evighetsblommornas och gräsen tid. De är supertrendiga i all inredning och vi har naturligtvis redan skrivit om dem. Här få du en samlad bild av alla våra artiklar, de är sex i antalet. Om hur du torkar dem, hur du odlar dem och hur du bäst använder dem! Klicka på länkarna så kan du läsa respektive artikel. Och som vanligt är det helt gratis att läsa.

Om pampasgräs

Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand
Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand

Glansmiskantus

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Eterneller, sommaren som varar hela vintern

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Slottet blommar upp, och sätter en trend

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så lyckas du, skörd och torkning av eterneller

Klotamarant.  Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand

Life in Death, en stark upplevelse (om utställning i Kew gardens vintern 2017/2018 där 300 000 evighetsblommor användes.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

10 augusti gick mitt startskott för att avrunda årets tomatsäsong.

Avbladning, ska man blada av eller inte har varit en stor fråga på nätet i år. Tidigare under odlingssäsongen har jag tagit bort de lägst tre till fyra sittande bladen, de som växte precis framför den första fruktklasen. De bladen brukar också ganska snabbt bli gula. Växer plantan dock långsamt så är jag mycket försiktig med att ta bort de nedersta bladen. Varför? Jo, de nedersta bladen försörjer toppen av plantan. De övre bladen försörjer rötterna och frukterna.

Jag bladar alltid av på förmiddagen en dag som bjuder på torrt och fint väder. Allt för att undvika att få ingångsmöjligheter för angrepp. Av en yrkesodlare lärde jag mig att efter klockan 14 ska man inte blada av. Men han odlade i växthus. Jag odlar på friland och har min egen regel, inte efter klockan 11. Jag klipper även bort resterna av de skördade fruktklasarna. De är nämligen en bra grogrund till gråmögel.

Resterna från skördade fruktklasar klipps bort. Foto: Kerstin Engstrand
Resterna från skördade fruktklasar klipps bort. Foto: Kerstin Engstrand

Men ska man då blada av ännu mer? Proffsodlare har en regel att en högväxande tomatplanta ska ha 18 stora fina blad kvar fram till första skörd, därefter några fler, runt 20. Men de är proffs, de har i regel koll på hur många blad plantan hade innan de började blada av. Dessutom odlar de mängder av plantor av samma sort, de kan sina sorter. De brukar efter första avbladningen ta tre blad per vecka och planta. Det är via bladen som sockret bildas.

Blad som skyler frukterna tar jag i augusti bort.   Foto: Kerstin Engstrand
Blad som skyler frukterna tar jag i augusti bort. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, jag bladar av successivt, när det blir för tätt. Täta bladverk är i regel ett perfekt sätt att få angrepp, särskilt i augusti då nätterna blir kyligare och morgonen bjuder på dagg. Ett tomatblad är i regel minst 20 cm långt, och de riktigt välutvecklade kan ha över 40 cm långa blad. Jag tar oftast av halva bladen, de klipps helt enkelt av på mitten.

Men i början av augusti så tar jag betydligt fler blad per gång, då talar jag om tre eller fler per planta, och mina plantor klarar det bra. I snitt låter jag 15-20 blad vara kvar. Och jag är alltid noga med att det finns blad kvar i toppen.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Toppar, den 10 augusti börjar jag varje år toppa mina plantor som inte är av minityp. Minitomater behöver ingen toppning. Men alla busk- och högväxande tomater börjar jag då toppa. Varför? Jo, för det brukar, vid optimala förhållande, ta åtta veckor för en blomma att bilda mogen frukt. De blommor som finns på plantorna den 10 augusti skulle då – vid optimala förhållanden – ge frukt runt den 10 oktober,  I september är även mina tomatplantor mycket trötta. Troligen har heller inte augusti och september bjudit på medelhavsvärme, men vem vet, väder kan man inte sia om. De blomklasar som ännu inte bildat frukt får nu lämna sitt jobb. De klipps helt sonika av. Och särskilt noga är jag med att toppblomman klipps av. Det sägs att toppningen gör att plantan kan fokusera på de frukter den redan har bildat och hittills har jag inte funnit några belägg för motsatsen, det fungerar. Det är för mina tomater på friland. I växthus kan man toppa plantan över en blommande klase och då ska två till tre blad vara kvar över den blommande klasen.

Pincering. Foto: Kerstin Engstrand
Pincering. Foto: Kerstin Engstrand

Det händer att jag också pincerar några klasar. Jag klipper helt enkelt bort några blommor och/eller pyttesmå nybildade fruktämnen på klasar av sorter som ger stora tomater. Det brukar resultera i att frukterna som är kvar blir större.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Men det är tidskrävande att sköta om tomaterna! Mycket tidskrävande!

Jag har också testat att ta bort betydligt fler blad, och då verkligen i slutet av säsongen, strippat plantan helt. Det fungerar om tomaterna har utvecklats ganska långt men jag rekommenderar att i alla fall behålla de tre översta toppbladen.Kom ihåg att frukterna mognar även om du klipper av hela plantan och hänger den upp och ner!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Läs också: Rabarber har testat: Bästa sättet att eftermogna gröna tomater

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Detalj från "Life in Death" av Rebecca Louise Law. Foto: Kerstin Engstrand

375 000 torkade evighetsblommor (eterneller), frökapslar och gräs- samt sädesstrån, vad bli det om man lägger till koppartråd i okänt antal meter? Det blev installationen Life in Death, en känslosam unik upplevelse skapad av Rebecca Louise Law. Det var i perioden 7 oktober 2017 – 11 mars 2018 som installationen kunde upplevas i Shirley Sherwood Gallery of Botanical Art som är en del av världens främsta botaniska trädgård, Kew Gardens, i Londons utkant.

Det var vackert, suggestivt och tänkvärt. Ett paradis i ett rum där allt rörde på sig. Växterna var vackert surrade på koppartråd som gick från golv till tak. Fint grupperade efter form och färg samt en hel del oanade effekter! Jag ville aldrig gå ut! Men till slut blev jag tvungen, galleriet skulle stänga för dagen. Och ut kom jag till en kylig januarikväll där mörkret redan hade omslutet Kew. Men jag var kvar i känslan som Life in Death hade skapat inom mig.

Och när jag återigen tittar på bilderna från installationen kommer samma känsla tillbaka. Av lätthet och av förgängelse men också hopp.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sex år hade det tagit Law att få ihop tillräckligt med material. Totalt blev det 1000 girlanger. En viktig del för hela effekten var skuggorna som blommorna bildade, på väggarna och golvet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Law skapade en installation som kittlade ens sinnen! Jag kommer för alltid att bära med mig denna underbara lättsamma känsla och eftertanke som hennes konstverk gav mig. Law är ett namn att hålla utkik efter, och det vore underbart om hennes verk kunde visas här hemma i Sverige. På Waldemarsudde kanske?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken på att odla egna eterneller? Läs våra två artiklar, den ena om hur du skördar dem och den andra om några sorter som vi rekommenderar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Varje dag tittar några nya just utslagna blommor på mig, och ja jag blir bara mer förälskad för varje dag. Sedan slutet av juli blommar den för fullt, växten som ser ut som en graciös hibiskus, Hibiscus trionum av sorten ’ Simple Love’. Den som givit den detta sortnamn visste vad den gjorde!

På svenska heter den inget alls med hibiskus, utan timvisare! Varför detta svenska namn? Det sägs att det kommer från att blommorna bara är utslagna ett fåtal timmar, upp till tre. Det är under dessa timmar man blir så förförd. Blommorna liknar hibiskus. ’Simple Love’ har cremevita blommor med en svag ljust lila ring. Men innan dess har man fått skåda tuffa blomknoppar som liknar lite kantiga ballonger. Då är det svårt att förstå att det snart ur dem ska födas en så ljuvlig blomma.

Timvisare är en ettårig växt som är lätt att få tag på frön till. Och den är lätt att dra fram egna plantor av. Den trivs utmärkt i kruka!

Fröna förkultiveras inomhus, i mars eller i april, eller redan i februari om du har möjlighet att ge tillskottsljus. Redan efter två dagar brukar de ha grott. Dock brukar fröfirmorna ta det säkra före det osäkra och ange att det kan ta hela 40 dagar innan de gror. Jag täcker inte fröna med någon jord, jag sår fröna på ytan. Dvs. jag ytsår dem. Efter fyra veckor brukar det vara dags att omplantera plantorna, ibland hinner man med ännu en omplantering innan det är dags att sätta ut dem när risken för nattfrost är över. Det går även att så dem på friland men det har jag ännu inte prövat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Simple Love’ blir 50 cm hög. Blommar från juli till långt in i september om inte frosten kommer tidigare. Den tillhör de blommor som enbart slår ut i sol. Mulna dagar sluter den sig.

På engelska kallas den för ”Flower-of-an-Hour” som syftar på den dagliga korta blomningstiden men den kallas även för ”Bladder hibiscus”, då med tanke på frökapslarnas utseende.

Humlor och bin älskar timvisaren.

Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand

Och du kan lätt samla in dina egna frön. Lär mer om september månads skatter i vår artikel om frö, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Nemsia 'Wisley Vanilla'. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har ett behov av uppleva en plötslig doft av något oväntat, dofter som sprider välbehag. Som ger en aha-känsla. Du vet, doften av något som man känner igen men förväntar sig inte att få uppleva just där, och just då, Dofter som träffar en när man just passerar. En sådan är nemesia, sorten Wisley Vanilla. Varför? Jo, för den är gullig, helt fylld med väna små vita blommor och de doftar vanilj!

Köper alltid en planta i maj och den blommar sedan hela sommaren. Den får en ny plats för varje sommar, i år finns den vid min italienska terrass. Förra året vid entrén, året dessförinnan vid frukostuteplatsen. Lite ansning i form av att klippa bort vissna blommor behöver den men bara den hålls fuktig håller varje blomma länge. Jag har hittills i år sedan maj bara behövt ansa den två gånger.

Tidigare köpte jag alltid en annan vanliljdoftande nemesia, som var svagt rosa i färgen, ‘Vanilla Mist’ som blir lite högre, ca 40 cm. Men som sagt, nu är det vita som gäller.

Nemesia trivs i halvskugga och det finns otaliga namnsorter, dock är det bara ett fåtal som doftar. Av någon underlig anledning så är de doftande svåra att få tag i Sverige. Jag hoppas att det snart blir bättring på den punkten, men jag har hoppats i över 15 år nu, minst.

Nemesia 'Rhubard  Custard'. Foto: Kerstin Engstrand
Nemesia ‘Rhubard Custard’. Foto: Kerstin Engstrand

Den kallas också för karnevalsblomma. Det finns roliga namn på flera sorter, som ’Rhubarb & Custard’ och ’Berries & Cream’ som funnits på marknaden ett par år nu, de doftar dock inget särskilt men har tuffa färgkombinationer och är roliga att ha i krukplanteringar.

Nemesia kan om de skyddas övervintra i mycket gynnsamma lägen men vanligen betraktar man den som ettåring. Det är en tålig sommarblomma bara den får vatten och en av de få som blommar minst september ut, oftast om hösten är varm även oktober ut.

Nemesia 'Berries & Cream'. Foto: Kerstin Engstrand
Nemesia ‘Berries & Cream’. Foto: Kerstin Engstrand

De flesta sorter är namnsorter och skyddade. De går inte att köpa frön till. Namnsorter får man heller inte föröka med sticklingar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Petunia 'LightningSky' är vackrast i halvskugga. Foto: Kerstin Engstrand

Petunian är en av sommarens mest spännande blomma. Perfekt i kruka och i balkonglåda. Samt mycket torktålig vilket passar bra så som sommaren har börjat.

'Phantom'  Foto: Kerstin Engstrand
‘Phantom’ . Egentligen ska den ha gula fält på varje kronblad. Foto: Kerstin Engstrand

 

Petunia, Petunia x hybrida, i början av 2000-talet sade man att petunior fanns i alla färger utom svart.

Happy Magic Giant Velvet Wash. Foto: Kerstin Engstrand
Happy Magic Giant Velvet Wash. Foto: Kerstin Engstrand

Idag finns den defintivt i alla färger och svarta har blivit riktigt populära.

'Pinstripe' Foto: Kerstin Engstrand
‘Pinstripe’ Foto: Kerstin Engstrand

Den trivs i sol till  halvskugga, blommar från juni till långt in i september och blir ca 20–30 cm hög.

Årets “hetaste” petunia är ‘LightningSky’. Som alla mörka petunior får den lite olika färgnyans om den ses i skugga eller i sol eller i motljus. Varje blomma förändras också under tiden den är utslagen.

Det finns stora, små, hängande, enkla, fyllda eller med formen av en snäcka. Det är nog minst sagt omöjligt att inte finna en petunia som man inte gillar.

'Moonstruck'. Foto: Kerstin Engstrand
Crazytunia ‘Moonstruck’ passar bra med vanliga rosa petunior. Foto: Kerstin Engstrand

Utbudet är enormt och vi har valt elva favoriter, elva som sticker ut. Det finns en hel serie, Amore Halo,  där kronbladets mönster bildar hjärtan! Se själv här på bilden nedan:

wpa125343

När ‘Night Sky’ presenterades 2015 föll hela världen i trans. Och som några säger, Han Solo i StarWars skulle nog tycka den är värd en stjärna i Galaxen. ‘Night Sky’ är framtagen av Selecta och den italienska växtförädlaren Antonella Capo. Den skapade snabbt habegär!

Petunia 'Night Sky' är så iögonfallande att man inte lägger märkte till plastampeln den växer i.  Foto: Kerstin Engstrand
Petunia ‘Night Sky’ är så iögonfallande att man inte lägger märkte till plastampeln den växer i. Foto: Kerstin Engstrand

Petunia är en så kallad sommarblomma. Det vill säga den är hos oss ettårig, man köper den i regel uppdragen men kan också sås. Fröna är pyttesmå och ska ytsås i slutet av februari eller början av mars.  Dock de sorter som vi visar här är alla sticklingsförökade, de är sorter som är licenserade.

'BabyDoll' Foto: Kerstin Engstrand
‘BabyDoll’ Foto: Kerstin Engstrand

Efter ‘Night Sky’ kom den rosa ‘Baby Doll’ som i folkmun oftast kallas för Pink Sky. Dessa passar också bra i ampel eller varför inte låta den lysa upp sallatslandet?

I år har vi också fallit för en riktigt ceriserosa, Surfinia Hot Pink:

'Hot Pink'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Hot Pink’. Foto: Kerstin Engstrand

 

Petunia är en bra sommarblomma. Du kan lätt hitta en som matchar något annat du har i trädgården.

Crazytunia 'Kermit Rose'. Foto: Kerstin Engstrand
Crazytunia ‘Kermit Rose’. Foto: Kerstin Engstrand

Bland dess bättre egenskaper är att den är mycket torktålig. Enda nackdelen är de vissna, klibbiga blommorna. De vissna blommorna ska man ta bort, annars hindrar de växten att sätta nya blomknoppar. Lättast är att antingen dra av den helt  vissna blomman om den verkligen är kruttorr eller ansa med en liten sax.

Sweetunia 'Amethyst Halo' .Foto: Kerstin Engstrand
Sweetunia ‘Amethyst Halo’ .Foto: Kerstin Engstrand

Och kom ihåg, bästa sättet att få ett bättre utbud i butikerna är att fråga efter spännande sorter!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Beth's vallmo i RHS:s "Fell Good" trädgård . Foto: Kerstin Engstrand

Varje år är det några växter som plötsligt får en mer framträdande roll än andra i idéträdgårdarna. På årets Chelsea Flower Show 2018 var det tre som tog ”ledningen”. Med ledningen menar jag inte i antal, de flesta växter i trädgårdarna är sådana som är lätta att få fram i fina blommande exemplar till andra häften av maj. Som lupiner och iris. De finns alltid, även om de i år var ovanligt många, då gärna i en kombination med varandra och då skulle det vara mörkt lila toner. Färre var det däremot av stora prydnadsallium som vissa år syns i varje trädgård.

Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand
Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand

I år var det tre mindre växter som gjorde storslagen entré. Två rosa och en mörkt blålila.

Beth’s vallmo, strax innan Chelsea Flower Show lämnade Beth Chatto jordelivet vid en ålder av 94 år. Hon var en av trädgårdsvärldens absolut främsta och om hennes spännande experiment med grusträdgården som inte vattnas kan du läsa om här på Rabarber. Du kan även lyssna till Beth Chatto och höra hennes underbara språk. Det var därför extra glädjande att i många trädgårdar, som RHS:s och  Matt Keightley:s  ”Feel Good Garden”, Sarah Price och M&G Investments ”A romanticised Mediterranean haven”, i Tom Massey:s ”The Lemon Tree Trust Garden” samt några till fanns hennes väna och nästan självlysande lilla vallmo, Beth’s vallmo,  Papaver dubium ssp lecoqii. Det var Crocus som hade levererat plantorna. De hade planerat och dragit upp dem långt före Beth’s bortgång.

Beth's vallmo i RHS:s  "Fell Good" trädgård .  Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i RHS:s “Fell Good” trädgård, här med salvia och hästsvansgräs. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo är också känd för att växa i Great Dixter, som en gång fick just denna vallmo av just Beth Chatto. På Great Dixter visar den sig oftast med mörka fält i botten men här på Chelsea hade den vita fält. Åsa Gregers Warg, som är första trädgårdsmästare i Beth Chatto Gardens, anger att de har den i båda varianterna, den odlas ju från frö och därmed en viss variation. Vissa får vita fält, andra för mörkt rubinröda till lila fält i botten.

Beth's vallmo i Sara Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo blir ca 50 cm hög och blommar i Sverige vanligen i juni. Vill växa i väldränerad jord i full sol. Som all vallmon vill den inte flyttas utan den ska sås på växtplatsen. Sådd kan ske antingen i april eller på hösten. Nyp bort fröställningarna om du vill att plantan ska blomma länge. Och låt fröställningarna mogna och spricka upp om du vill att den ska självså sig, då får du flera Beth’s vallmo i din trädgård och som själva väljer sin växtplats. Och det brukar den göra bra!.

Thulbagia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård. Foto: Kerstin Engstrand

Tulbaghia var den andra, och också den rosa. Flest i antal fanns i den sydafrikanska trädgården ”The Trailfinders South African Wine Estate” designed av Jonathan Snow, men den återfanns även i Sarah Price:s och flera andra, samt bland plantskolorna i det stora tältet. Den är utsökt och har en sällsynt förmåga att lysa upp de växter som finns i dess närhet.

I Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus Det var med just agapanthus som den växte i den sydafrikanska trädgården. Vi har en stor artikel om Tulbaghia här på Rabarber.

Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.  Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma, Cerinthe major, som går i blått nu var ”tillbaka”.  Första gången den var en trendblomma var runt år 1995, sedan ”vilade” den lite till år 2010 och så nu, 2018, är den tillbaka igen! Men runt Medelhavet fortsätter både den stora och den lilla vaxblomman helt oberörda av trender att växa på ängarna och dikesslänterna. Den lilla går i mörkt gult och brunsvart.

Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma blir som vildväxande vanligen 50 cm hög, i sin odlade form i en trädgård kan den ibland bli meterhög och faktiskt hela 150 cm bred! Vaxblomma gör sig bäst i grupp. Den sås i början av april direkt på växtplatsen och blommar då i juli−augusti. Räkna alltså med 90 dagar från sådd till blomning. Blommorna nickar blygt ner mot marken. Bladverket är gråblått. Är ettårig, trivs i alla jordar och är mycket omtyckta av bin. Flest stor vaxblomma fanns i ”The Lemon Tree Trust Garden” och i  ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.

Stor vaxblomma i "The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma i “The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vita buskrosor i Ninfa. Foto: Kerstin Engstrand

2017 kom den nersänkta trädgården som tillhör Kensington Palace i London att få en ansiktslyftning, i form av vita blommor. Det var fräscht och elegant. Lika elegant som den kvinna planteringen hedrade, prinsessan Diana, och den utställning om hennes kläder som hölls. Hon var mamma till prins Harry som den 19 maj 2018 nu gifter sig. Och var träffade prins Harry och Meghan Markle pressen i samband med förlovningen om inte just i denna trädgård! Vi gillar när trädgårdar får extra uppmärksamhet, och det fick den, mediauppbådet var enormt! Harry och Meghan bor alldeles bredvid.

The Sunken Garden sommaren 2017. Foto: Kerstin Engstrand
The Sunken Garden sommaren 2017. Foto: Kerstin Engstrand

Bland de blommor som kanske besökarna i Kensington Gardens 2017 mest lade märkte till var den vita rosenskäran ’Cupcakes White’. Trädgården går inte att gå in i, om man inte bor där, men som vanlig besökare kan man titta in i den.

Vit rosenskära. Foto: Kerstin Engstrand
Vit rosenskära. Foto: Kerstin Engstrand

Mer om denna mycket odlingsvärda blomma kan du läsa här.

'Cupcake White'  Foto: Kerstin Engstrand
‘Cupcakes White’ Foto: Kerstin Engstrand

Diana dog den 31 augusti 1997 endast 36 år gammal. Vita blommor, främst trädgårdsrosor lär ha varit en av hennes favoritblommor och det ryktas nu att just vita trädgårdsrosor kommer bli en del av blomarrangemangen på Harrys bröllop. Vad jag vet är att Diana och prins Charles i Italien besökte  världens mest romantiska trädgård, Ninfa. Kanske åker Harry och Meghan också dit?

Ninfa. Foto: Kerstin Engstrand
Ninfa. Foto: Kerstin Engstrand
Ninfa  Foto: Kerstin Engstrand
Ninfa Foto: Kerstin Engstrand

Där hade de förmånen att få övernatta. Ninfa är en ruinstad och dit in når inga paparazzikameror. Det tyckte de båda var skönt, och enligt min källa i Ninfa så gick Diana ut barfota tidigt på morgonen och njöt av det daggvåta gräset. Jag förstår henne, daggvått gräs är härligt och Ninfa ska upplevas barfota.

Jag tror att Charles, som är duktig akvarellist, passade på att måla.

Diana kallas numera även för Englands ros och det blev också titeln på den sång som Elton John (Sir Elton John) sjöng på hennes begravning. Det var hans hit ”Like a Candle in the Wind” som hade fått ny text och titel.

Vita buskrosor i Ninfa.  Foto: Kerstin Engstrand
Vita buskrosor i Ninfa. Foto: Kerstin Engstrand

Det ryktas om att Meghan Marple har vita pioner som sin favoritblomma.

White Wings, enkelblommande pion. Foto: Kerstin Engstrand
White Wings, enkelblommande pion. Foto: Kerstin Engstrand

Elton John är mycket trädgårdsintresserad och har bland annat anlitat Rosemary Verey som trädgårdsdesigner till sin trädgård i Windsor. Även prins Charles anlitade henne till Highgrove. Charles har flera gånger varit med att uppföra trädgårdar på Chelsea Flower Show genom hans välgörenhetsorganisation Prince’s trust. Det har även Harry gjort, via hans egen välgörenhetsorganisation, senast 2015, och den trädgården kan du se i vår artikel här. Den blev publikens favorit 2015.

Harry och Dan diskuterar trädgård, bådas ögon lyser!   Foto: Kerstin Engstrand
Harry och Dan diskuterar trädgård, bådas ögon lyser! Foto: Kerstin Engstrand

Den brittiska kungafamiljen besöker alltid Chelsea Flower Show, och det gör de alltid dagen innan utställningen öppnar för allmänheten, på måndag tidig kväll. Jag stötte ihop med prins Harry lite innan när han gick runt och beundrade andras trädgårdar. Särskilt då den unika Chatsworthträdgården som Dan Pearson hade skapat. Den blev 2015 års Best in Show. Och ja, han var mycket trevlig om än lite jetlaggad då han hade just landat från ”down under”.

Harry beundrar Dans trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Harry beundrar Dans trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

När Harrys bror, William gifte sig med Catherine var det Sean Collony som ansvarade för blomarrangemang och brudbuketten. Mer om Sean och hans tankar om brudbuketter som han berättade för oss kan du läsa här. Harry och Meghan lär ha valt floristen Philippa Craddock för sitt bröllop. Craddock har länge arbetat för Kensington Palace och är självlärd.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Parakrasse. Foto: Kerstin Engstrand

I matbutiken säljs den som ’Szechuan buttoms’, de knappt tumnagelstora gula blommorna med ett trådigt inre. Dessa små tunna trådar, bara två tre stycken, blandar man in i maten och effekten blir elektrisk! Det känns faktiskt som om man får små stötar i munnen, först på tungan för att sedan gå vidare till kinderna, ungefär som en lättare bedövning. En av världens mest kända restauranger, den trestjärniga El Bulli i Barcelona, lät lura sina gäster till att tro att maten var tillagad med elektrisk chockverkan, det var just några trådar av denna lilla frukt man hade blandat i.

Vilt växer parakrassen i Sydamerika där den anses döda eventuella parasiter i blodet. Den kallas också för tandvärksplanta då tandvärk lär motverkas om man tuggar på bladen. Odla den i ampel, i en kruka på terrassen eller i växthus. Jag brukar samodla den med djungelgurka i en stor 40-literskruka som står i sydvästläge på terrassen i Stockholm.

Parakrasse och djungelgurka trivs bra tillsammans. Foto: Kerstin Engstrand
Parakrasse och djungelgurka trivs bra tillsammans. Foto: Kerstin Engstrand

Förkultivera inomhus i mars. Fröna är små och och ska sås på ytan, de ska inte täckas med jord. Fukta såjorden, strö ut fröna och duscha lätt med sprayflaska.  Vanligen tar det 5-15 dagar för fröna att gro.

Utplantera när risken för nattfrost är över. Utvecklas mycket bra i soligt läge och är mycket lättskött. Vid sådd i mars blommar den redan i slutet av juni och fortsätter så tills frosten tar den.

Inte den vackraste växten men definitivt rolig att odla! Och visst liknar den ett öga, utomlands namnges den ibland som Peek-A-Boo, Electric Daisy, Toothache Plant och Australian Cress.

Ur parakrasse kan spilanthol utvinnas som lär förekomma i skönhetsmedel, även kallat naturens egen botox. Parakrassen, Acmella oleracea, förekommer även under andra vetenskapliga namn som Bidens fervida  Lam och Spilanthes olerace. Jag har inte prövat dess antirynkeffekt, däremot sägs det att både Michelle Obama och Kate, hertiginnan av Cambridge använder det.

Läs om hur du odlar djungelgurka, klicka här (länken öppnas i nytt fönster).

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...