Av en liten knubbig grodd kan du få de bästa potatisplantorna. Foto: Kerstin Engstrand
Vill man ha potatis av extra fin kvalitet ska man dra upp potatisplantor av groddar.
Välj ut några fina potatisar. Bryt försiktigt av groddarna från dessa potatisar.
Foto: Kerstin Engstrand
Sätt groddarna, en och en, i små krukor med vanlig jord. Vattna.
Foto: Kerstin Engstrand
Efter ett par dagar har grodden slagit rot. Snart börjar den skjuta fram gröna skott. Plantera sedan ut plantorna när risken för nattfrost är över.
Här syns tre stycken nya potatisar, de är de vita runda knölarna. Foto: Kerstin Engstrand
Man kan även dela en stor potatis i flera delar, med en grodd på varje. Av en stor potatis kommer du få många små, av en liten potatis några men stora.
Foto: Kerstin Engstrand
Det går även att fröså, det tar lite längre tid och idag är det få sorter som blommar och sätter frö. Här ett exempel från Skansen:
Hur suger växten upp vattnet? Bland blomförädlare vill man oftast få fram nya, ovanliga färger på våra vanligaste blommor. Som svarta tulpaner och blå rosor. Vi gör det enklare för oss och skapar för engångsbruk en grön tulpan!
Till experimentet behövs:
En enkel vit tulpan (eller vit nejlika), en blomma som ska stå en vecka i vas
Vatten
Röd eller grön hushållsfärg
Häll lite hushållsfärg i vattnet. Ge tulpanen en ny snittyta och sätt ner den i det färgade vattnet. Vad händer? Jo, om en eller ett par dagar kan du se hur tulpanen sakta färgas av den färg som vattnet har. Vill man vara riktigt avancerad kan man dela stjälken i två delar och placera vardera delen i var sin burk med olika vattenfärger. Då får man en tvåfärgad blomma. En växt med smala rör gör att den färgas snabbare än en med tjockare rör. Det kan man också belysa med hjälp av två sugrör, ett tunt och ett tjockt. I det tunna stiger vattnet högre.
Vår tulpan har blivit grön i och med att tulpanen genom sina små tunna rör har sugit upp det grönfärgade vattnet. Vi kan också se att de gröna bladen nu även har fått tillskottsfärg av vår gröna hushållsfärg.
Huset som betydde ny livsstil, inte bara för ägarinnan utan också för hennes läsare, Villa Bramasole utanför Cortona. Foto: Kerstin Engstrand
Hon kom för att finna ett hus att renovera. Det var lusten att göra något nytt efter det att ett tjugo år långt äktenskap gick i krasch som gjorde att den amerikanska poeten och författarinnan Frances Mayes sökte sig till Italien. När hon 1990 köpte Bramasole utanför Cortona i Toscanas sydöstra hörn hade det stått obebott i över trettio år och var inte bara mycket förfallet, utan också bostad för tusentals skorpioner. Trädgården var minst lika förfallen.
Livet, med att renovera huset och skapa trädgården har Frances beskrivit i två av 1990-talets främsta livsstilsböcker, “Under Toscanas sol” och “Bella Toscana”. Här fann Frances Mayes funnit sitt andra liv. Och fick en ny kärlek, trädgårdsodling. Innan hon köpte huset var Frances trädgårdsintresserad, hon uppskattade vackra trädgårdar, men var inte särskilt intresserad av odlandet. Nu har det gått över 35 år sedan hon köpte huset med det vackra namnet, Bramasole. Kärleken har utökats, idag äger hon två hus.
Frances Mayes njuter av utsikten över sitt Toscana. Foto: Kerstin Engstrand
Att det blev Italien beror på att det är landet hon känner hon sig mera hemma än någon annanstans. Det kände hon redan när hon efter college besökte landet för första gången. Kulturen, språket, maten, landskapet gjorde att hon kände sig som hemma. Hon blev faktiskt arg på sina föräldrar att de hade undanhållit henne vetskapen att allt detta, att Italien, fanns.
Toscana, som är lika stort som Småland, är ett rikt landskap, det rymmer allt. Hennes Bramasole är ”bara” 200 år. I Italien brukar man säga att ett hus ska vara minst tusen år för att räknas som gammalt.
Hennes första bok, ”Under Toscanas sol”, som främst handlade om renoveringen av huset, sålde direkt i över två miljoner exemplar. Otaliga är de turister som kommer till staden. Och otaliga är de som tar taxi för att se hennes hus. De hörs, beundrarna. Som tur är ligger huset och därmed trädgården uppe på en hög mur. Så när vi sitter och äter lunch ute i trädgården hör vi bara att bildörrar slår igen. Vi hör dem prata, men ser dem inte. Och ingen ser vad vi äter, jo förutom de rika som hyr en helikopter och beskådar hennes trädgård uppifrån. Varför nämner jag då måltider? Jo, Frances kommer från en matroad familj där främst efterrätterna lär vara svåröverträffade. Och i Italien är måltiden nästan en ritual. Den komponeras ihop med stor kärlek, enkla och bra råvaror och efter säsongens skiftningar. I Italien njuter hon av överflödet. Små blåvioletta kronärtskockor, den vilda sparrisen, bönorna, jordgubbarna, persikorna, Karl Johansvampen, nötterna, allt har sin tid på året. Frances och maken Edward är medlemmar i Cortonas avdelning av Slow Food och Slow City, som bekämpar allt vad snabbmat m.m. heter.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Trädgården är terrasserad —förstås. Att terrassera en brant backe är i Italien samma självklarhet som om man odlar i Tunisien eller Spanien. Terrasserna fanns redan sedan tidigare, de behövde enbart restaureras. Ett jobb stort nog i sig. En vinter ödelade ett oväder dem och de fick göras om. Två av dem har blivit orto, köksträdgård. Fårgödsel brukas ner i jorden, och det ska sägas att Frances har trädgårdshjälp. Halva året tillbringar hon i USA.
Men redan ett av de första åren så odlade man ett tjugotal kronärtskocksplantor, över 80 bondbönsplantor och mängder av morötter, sallat, lök, vitlök och potatis. Och tomater, hinkvis av tomater.
Pelargoner klär in balkongen. Frances älskar Selma Lagerlöf och äger några Mårbackapelargoner. Foto: Kerstin Engstrand
En del av det toskanska köket är de vilda örterna. Marken som tillhör Bramasole är enorm. På de angränsade ägorna jagas i september månad vildsvin. Och på våren är kullarna gula, täckta av blommande narcisser, i april kläs de i lavendelblått –det är silveririsen som sprider sin färg och form och doft. Då doftar det violpastill i hela Toscana. Sedan kommer sabelliljan, en vild lilarosa gladiolus. Och även i Toscana så finns det nässlor. Ju högre upp över havet man är, desto regnigare, och desto fler nässlor. Det är mycket vanligt att man använder sig av nässelvatten som flytande gödselmedel. Fast man kallar det för nässelte! De är lika svåra att få bort som hos oss. Men i pastalandet nummer ett gör man förstås ingen nässelsoppa, utan en pastasås som liknar pesto. Att plocka vilda örter är mycket vanligt i Toscana. Samt vild sparris och fänkål. Även violblad används! Och stenkyndel, nepitella. Vilda örter är viktiga i en misticanza.
En gul krokus på hösten? Krokuslilja, Stenbergia lutea, blommar i Italien i september. Under samma tid, och långt in i oktober färgas också östra Toscanas kullar återigen blålila. Inte av glansiris, inte av lavendel men väl av saffranskrokus. Höstkrokus och oktoberkrokus är två släktingar till saffranskrokus som går utmärkt att odla i Sverige. Köp lökarna i augusti, så fort de börjar säljas i butikerna, ska de inhandlas. Sätt dem direkt på växtplatsen, eller i en kruka. Lökarna ska sättas på ett djup motsvarandet lökens höjd x tre. I oktober kommer oktoberkrokus en att blomma. Höstkrokusen blommar inte förrän det börjar bli kyligare, temperaturen måste gå ner till fem grader, då slår den ut! Hemma hos mig i zon 3 innebär det oftast i början av november!
Mördarsnigeln har tagit plats bland klassiska skräckattrapper färdig att skrämma föräldrar. Foto: Kerstin Engstrand
Vi frågade det anrika företaget Buttericks om varför de har mördarsniglar i sitt sortiment. Maria Lantz, Sortiment- och marknadschef svarade:
Vissa skämt har vi många och långa historier om, då vi har sålt skämt i 100 år. Gällande 313 Mördarsnigel så togs den in i vårt sortiment 2020 under pandemin. Många flyttade till hus och ut från stan. Vi tyckte att det var ett kul tillskott i vårt sortiment, då människor behövdes piggas upp!
Vi säger också grattis till företaget som kommer att fortsätta sitt arbete med att roa oss alla. I februari-25 kom beskedet att konkurshotet, pga av bl a höga hyror, var undanröjt. Så den 120-åriga eran kommer att fortsätta. Kommer då plattmasken att också hamna i sortimentet?
”En bukett av ting och händelser som kan göra livet lite vackrare, skönare och godare. En plats att leva med. Ett livsrum, det förlängda vardagsrummet.”
Design: Lars Krantz, Sam Stigsson, Anders Burman med flera
Storlek: 21 x 27 m, 567 kvm
Det finns ingen planteringsstil som är så rätt, som platsar i alla miljöer som torpartäppans, numera oftast kallad för mormorsträdgård eller för cottage garden. Det är helt enkelt en stil som passar in både till en ytterst moden omgivning som till en äldre. Men 1998 fick den svenska torpartäppan en rejäl uppfräschning. Lars Krantz, som 1984 var med att återuppliva Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm, skapade tillsammans med några andra inför kulturhuvudstadsåret-98 stora trädgårdsutställning en idéträdgård med täppan som utgångspunkt.
Lars Krantz, 1998. Foto: Kerstin Engstrand
Då, 1998, hade de drivit Rosendal sedan 1984. Det var antroposoferna som under ledning av Arne Klingborg och Lars Krantz som utvecklat platsen till en trädgård som fått mycket uppmärksamhet världen över. Verksamheten drivs än idag av Stiftelsen Rosendals Trädgård och ändamålet är att bedriva biodynamisk odling och pedagogisk verksamhet.
Vad är en täppa utan fruktträd?
Päron i flaska. Foto: Kerstin Engstrand
Det är fruktträden som ger platsen sin karaktär. Under ett är en sittbänk snickrad och omgärdar den solvarma stammen. En klar fördel hade man: de stora fruktträden – päron, äpple. I det gamla höga päronträdet omsluts päronen av glasflaskor; i dem ska de växa till sig och mogna för att i skördetid fyllas med alkohol och bli päronbrännvin. Nåväl, lite svinn kommer att ske på vägen; alla päron mognar inte i sina flaskor. I ”Täppan till nytta och nöje” är de gamla knotiga fruktträden ryggraden. Päron och äpple. I direkt anslutning till träden ligger rabatterna, som är mera stora odlingsbäddar än rabatter. De ligger upphöjd vilket väsentligt förbättrar odlingsklimatet.
En vacker flätad kant är ett smycke i sig. Just här är det sly, av ask, som är använd. Kanten runt grönsakslandet kan göras av pil eller annat lättböjligt material, som sly av hassel eller, som här, ask. Slanornas tjocklek bör vara 2–4 cm, tjockare går inte att böja. Tekniken är enkel; runt vertikala stolpar som står på 30 centimeters avstånd från varandra flätas de, varannan framför, varannan bakom. Används slanor som redan skjutit skott så måste de kvistas av innan. Kantstaketet är 25 cm högt och går 30 cm ner i backen. För att jorden inte ska rinna ut mellan slanorna har staketet fodrats med kokosmatta. Det behövs inte om man använder slanor av finare dimensioner.
Foto: Kerstin Engstrand
Det är en plats på jorden, en liten plats, en täppa, där människor som förälskat sig i det växande möts. Här doftar det, här stinker det. Rosor, violer, ringblommor, krasse möter hönsskit och mognande komposter. Men också dofter som får munnen att vattnas, här finns en utomhusgrill och förstås en sittplats, ett matbord under ett av fruktträden. Form och funktion i en livsgivande enhet, nytta och nöje. Självklarheten själv. En täppa i tiden, för tiden
Husen är byggda av gotländskt kärnvirke med liggande plankor som skjutits ner i spår mellan stående reglar. Kärnvirke är hållbart, det är mättat av hartser som fungerar som en naturlig impregnering. Fasaden är målad i oljelasyr i olika grå toner.
Den centrala odlingsbädden ligger upphöjd, vilket väsentligt förbättrar odlingsklimatet. En vacker flätad kant är ett smycke i sig. Just här är det sly av ask som har använts. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården ligger i nord-sydlig riktning, redskapsbod och växthus skyddar från isande vindar Linjeföringen är ganska rak, men formen känns mjuk, alla växter gör sitt till att mjuka upp intrycket och mittgången som likt Canal Grande i Venedig har en avgörande S-form. Och här finns också ett tak, ett grönt tak, inte av sedum men väl skapade av fruktträdens kronor. Genom dem strilar solljuset strålar och blir mjukt och spännande även en stekhet sommardag. Och här finns överraskningar, tittgluggen, stort som ett fönster, gjord av björk, som är en del av utsikten från en sittplats stor för en middag för två. Där sitter man tryggt mellan växthus och hönshus, tryggt som en katt.
Uteplatsens möbler är målade med järnvitriol. Järnvitriol, som till en början är mörkblått, oxiderar och får efter ett par veckor denna blyertsgrå ton, som sedan sakta falnar av väder och vind. Sandstenen på ena uteplatsen ger en känsla av finaste sand och därför passar de ömtåliga växterna som odlas i kruka extra bra här. Här får växterna som på vintern står inne i växthuset sitt sommarviste: lagerträd, ett citronträd, Afrikas blå lilja och ett olivträd.
Förförd av våren!
Foto: Kerstin Engstrand
Tulpaner, man blir glad av färg och ingen lökväxt är så tacksam som att leka med just färger med som tulpanen. Skapa som du har lust med, frossa i just din absoluta favoritfärg, gör något vilsamt i rogivande färger, sockersöta pasteller, sprakande kontraster som bjuder på fyrverkerier, gör som du vill. Det är din trädgård och det är du som ska trivas där. För färg är magiskt. En klar fördel med vårens rabatter är at det sällan finns något annat som konkurrerar. Buskarna står fortfarande ganska kala, gräsmattan är knappt grön och perennerna har knappt börjat skjuta upp sina gröna blad, än mindre blomma. Så tulpanerna får vara ganska ensamma på trädgårdsscenen.
Säkraste kombinationen är två färger, där den ena sorten tar upp en ton i den andra. Eller två toner av samma grundfärg, ton i ton. De kan sällan slå fel. Man kan också satsa på raka motsatser, Men att pröva med tre färger, där två går ton i ton och så bryta av med en tredje, är oerhört effektfullt. Det roliga med tulpaner att de klarar att blandas och det ganska vilt. Det är få växter som klarar att blandas i alla färger – och de klarar det med stor stil. Kanske är det just tulpanens självklara elegans som gör det. De trognaste sorterna av de storblommiga är darwintulpaner och de liljeblommande. Blommar i maj, Darwintulpanerna slår ut samtidigt som körsbärsträden. De liljeblommande, som ä den enda tulpan som är vacker i regn då de då böjer sina huvuden så graciöst, blommar någon vecka senare, ibland först i början av juni.
Hur många lökar går det åt? Dubbla tidiga tulpaner: Beräkna 50 stycken per kvadratmeter om enbart tulpaner sätt, kombineras de med undervegetation, som perenner, sätt 25 stycken per kvadratmeter. Senare enkla tulpaner: 70 stycken per kvadratmeter, eller 35 stycken om du kombinerar med undervegetation. Liljeblommande tulpaner: 100 stycken per kvadratmeter eller häften, 50 om du samplanterar. Bra underplanteringar är penséer, förgätmigej och andra vårblommor. Täppans färgkombinationer kan ibland tyckas omöjliga men är ändå hänförande. De bjuder också på en fräschör som enbart våren kan. Klara i färgerna pockar de på uppmärksamhet och inger också hopp, om en sommar som är på väg. Men först en lång härlig vår där noppar ska brista så att saven skvätter.
Utanför gärdsgården och häckarna fortsätter fruktträdgården. Träd efter träd växer där lugnt och harmoniskt. Det är äpplen, det är päron och det är plommon. Varje träd bär stolt upp sin skylt. ”Viktoria” står det på en, aha plommon tänker vi. Ursprungligen skapades fruktträdgården av Svenska trädgårdsföreningen som 1861 bland annat höll trädgårdsskola på platsen. Svenska trädgårdsföreningen var verksamt fram till 1911. Här har en gång över 400 träd vuxit. Idag finns det knappt hundra kvar, och dem är det runt 40 olika äppelsorter. Många av de fruktträd som växer i våra trädgårdar har en gång haft sin förälder här. Man delade då ut fruktträd, bärbuskar och även parkträd till folkskolor och lantbrukare. Över 24 500 fruktträd, och 30 000 bärbuskar blev det med åren.
Uppstammad vinbärsbuske, blommar tidigt på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Växthuset förlänger säsongen
Ett lättsamt hus i dubbel bemärkelse; den långsmala, smäckra konstruktionen stjäl inte förställningen från den övriga trädgården utan utgör ett nödvändigt komplement. Växthuset har två dörrar, en på vardera kortsidan. Här finns också en 50 cm bred odlingsbädd och plats för en skön stol. Växthus har en speciell doft. Tomater växer här så det knakar på sommaren; när det är vår är växthuset fyllt av ömtåliga växter i vinterförvaring och sådda nya plantor som ska fylla trädgårdens rabatter under sommaren. Hönshuset på andra sidan är en klar kontrast, gjord med inspiration från en bysantinsk kyrka!
Foto: Kerstin Engstrand
Designknep
I boken Trädgårdsdesign för alla, Norstedts förlag, som fick Svenska Publishingpriset för bästa fackbok, presenterades bland annat trädgården i ett utvikningsbart uppslag.
Design: Lars Krantz, Sam Stigsson, Anders Burman med flera
Storlek: 21 x 27 m, 567 kvm
Färger att fånga upp Det vita i växthusets konstruktion fångas upp av kalkstensplattorna; annars är det mest grönt och jordfärger i denna trädgård, och de matchar sig själva.
”Mjukgörare” Alla växter, särskilt kålen, men också det rika utbudet av konsthantverk, från det ljusblå klotet till kattmasken som sitter uppe i ett träd.
Linjer Mest raka linjer, ytterst breda men också smalare än smala, riktigt trånga passager, men den svagt svängda mittgången är centralpunkten och anger tillsammans med den upphöjda odlingsbädden tonen på hela trädgården och gör att man upplever den som mjuk. Här finns också ett tak, i form av fruktträdens kronor.
Överraskning Att öppna upp för en vy på ett annorlunda sätt: i mellanrummet som sittplatsen mellan redskapsbod och hönshus utgör skapades ett fönster där björkgrenar bildar spröjsarna.
Speglingar och skuggningar Solen, som kastar ljus och långa skuggor, är viktig. Här spelar solen med trädens bladverk. Regnvattnet som stannar kvar en stund i kalkstenen gör att minsta lilla solstråle som dyker upp efter regnet glittrar som silver. I torrt väder reflekterar den vita ytan ljuset.
Växtlighet Teman fungerar överallt. ”Häxans blomstergata” är en lång, smal gång som kantas av medicinalväxter. Som kronan på verket hänger i trädet som delvis går över blomstergatan en fasansfull fågelskrämma, som ett flygande häxhuvud. På andra sidan finns en kortare, avlång rabatt med en gotländsk vägren som förebild, där cikoria och blåeld har samma färg som sommarhimlen. Det kalkrika Gotland är de blå blommornas ö.
I grönsakslandet Kronärtskocka ’Green Globe’ Purpurkål Grönkål Broccoli ’Violet Queen’
Kalksten formgiven av Karin Tyrefors Växthuset av Rosenberg och Wase
Ichendorf Milano använder sig av snäckor i olika former. Föto: produktbild.
Letar du efter en snackis! Då ska du duka bordet med glas, tillbringare och dekorationer där man direkt börjar prata om att kanske få en snigel på ögat.
Trendigaste utbudet har italienska Ichendorf Milano som riktigt frossat i snäckor i alla de former. Läs även vad de hittade på när det gällde julgranskulor, klicka här.
Ichendorf Milano har denna unika serien där snäckor används. Foto: produktbilder från Ichendorf.
De har även en kopp men fat.
Ichendorf Milano produktbild. Även snäckans ägg finns med.
Utbudet av kakformar är stort. I julas var det faktiskt just formar som var som snäckor som snabbast såldes ut!
Tysk kakformAnn Clark Cookie Cutters
Mördarsniglar i Björnzone 2.0
Och ingen jul utan julmusik. Succén från Mello-24, Björnzone kom till julen-24 tillbaka med – just det – en julsång. Inspelad i Los Angeles. “A Christmas Song”, där överskottet gick till Radiohjälpen Till Björnzone 2.0 fanns även extramaterial där Filip Berg visade oss runt i huset där de bodde. och gissa vad, jo efter lite mer än 50 sekunder, mera exakt 53 sekunder in i det extramaterialet så kommenterade han att deras stök, som burkar, fimpar med mera – var som mördarsniglar! I torkans och hettans LA!
Ja, mördarsniglar – det kallar vi för bonusmaterial! Tack SVT för det!
Snäckmetoden är en smart såmetod för lite större frön. Foto: Kerstin Engstrand
En snäckas skals form är ett litet underverk. Troligen är det just skalet som gett denna såmetod sitt namn. Första gången jag hörde talas om den var vid ett besök i Estland runt milleniumskiftet men metoden har funnits längre än så. Och på senare år har den fått spridning även här i Sverige. Detta tack vara Youtubekanalen och Facebookkontot “En plats under solen” som drivs av Tatiana Henriksson.
På engelska brukar den anges som ” Seed Snail”. Metoden passar bäst för sorter som man vill ha många plantor av. Solrosor, rödbetor, zinnia, rosenskära, tagetes med flera är några som jag brukar så så här.
Du behöver:
Tunn skumplast eller typ plasten från en brödpåse. Plasten går att återanvända i många år.
Toalett- eller hushållspapper
Jord, inte kraftigt gödslad utan typ kaktusjord, även kallad såjord. Jag brukar mest använda mig av jord av kokosfiber.
Frön
Gummisnoddar
En plastburk eller liknande där “såfrösnäckorna” kan stå upp i.
Gör så här
1. Klipp till plasten. Foto: Kerstin Engstrand
Klipp till plasten så att den är lika bred som pappret. Jag tycker att bredden som toalettpapper har är bäst. Plasten ska vara så lång att du med god marginal får plats med det antal frön du tänkt att så.
2. Lägg ut pappret på plasten, se bilden här ovan.
3. Fukta pappret lätt. Det räcker att du fuktar den översta delen. Foto: Kerstin Engstrand4. Lägg ut fröna på det fuktade pappret. Placera ut fröna med jämna mellanrum. Foto: Kerstin Engstrand5. Strö över lite jord. Foto: Kerstin Engstrand
Bred ut lite jord cirka 1-2 cm från översta kanten. Avståndet beror på vilken typ av frö du ska så. men metoden passar bäst för lite större frön. Pyttesmå frön som petunia vill sås på ytan och passar därför inte. Men vill du ha ett fält av solrosor så är snäckan suverän. 6.
6. Rulla ihop till en rulle. Håll ihop rullen med en gummisnodd, tejp eller ett snöre.
7. Märk rullarna och placera dem i en burk där de står stadigt. Foto: Kerstin Engstrand
Ställ snäckan i en burk så att den står stadigt. Det går utmärkt att ha flera tillsammans.
Håll sådden fuktig, antingen genom att spraya lite vatten ovanifrån eller att hälla vatten i botten på burken.
Vänta och se!
Snäckmetoden är en smart såmetod för lite större frön. Foto: Kerstin Engstrand
En snabblagad lasagne som alltid lyckas, finns det? Jo men visst! Denna lasagne gör vi i en ungsfast form med innermåttet 16 x 17 cm och en höjd av 4,5 cm (yttre mått 23 x 23 cm). Eller enklare, två lasagneplattor per lager ska få plats, var annat lager på bredden, var annat på längden.
16 – 20 lasagneplattor, torkade gula eller gröna, en förpackning brukar rymma 24 till 26 plattor. Räkna med minst 8 lager om två plattor vardera.
Smör eller margarin till stekningen av löken.
250 gram mascarpone, dvs en ask
Ett halvt paket, ca 185 – 200 gram stuvad fryst spenat
1 liten purjolök, vi använder både det vita och det gröna. Även ramslök blir bra, en annan god lökkombination är ramslök och silverlök.
Malen, eller nyriven muskotnöt
Salt, peppar
200 gram mozzarella (vikten är ostvikten) så en mozzarella brukar bli bra. Det gör inget om osten väger lite mer.
1,5 dl mjölk
Vitlök, två till tre större klyftor
1 tsk finhackad ingefära (höjer faktiskt smaken men går att utesluta).
Först såsen, blir ca 10 dl:
Foto: Kerstin Engstrand
Finhacka purjolök, vitlök och ingefära.
Smält fettet i en kastrull.
Fräs all lök och ingefära i fettet.
Tillsätt mjölk, mascarpone och spenat i denna ordning. Det går att tillsätta frusen spenat.
Rör om tills eventuell frusen spenat är tinad och att såsen inte har några klumpar. Men med dagens elpriser är det bättre om spenaten redan är tinad.
Krydda med muskot, salt och peppar. Här kan du om du vill tillsätta lite färsk pesto men lasagnen blir lika god utan. Vi tycker att ingefära ger mer piff än pesto.
Därefter fylls formen:
Fyll formen med lasagneplattor. Två åt gången, häll på sås så att såsen täcker plattorna, därefter ytterligare två plattor och sås o.s.v. Cirka 1 dl sås per lager brukar gå åt, dvs ca 0,5 dl per platta. Det brukar bli minst åtta lager plus ett topplager, ibland tio lager. Även det översta lagret ska ha ett lager sås över sig.
Toppa med mozzarella i skivor så att hela lasagnen täcks.
Grädda i ugn i 225 grader i cirka 25 minuter.
Inte den vackraste, men så god. Grön lasagne med spenat, purjolök och mozzarella. Särskilt viktig är även mascarpone. Foto: Kerstin Engstrand
Denna räcker bra till minst fyra personer. Och den blir ännu godare dag två. Går förstås utmärkt att frysa in i portioner.
Morot är en härlig rotsak, god både rå och kokt. Dessutom ganska billig och lättodlad. Numera kan man även finna både gula och svartröda morötter.
Morotsbil
Foto: Kerstin Engstrand
Morötter brukar gillas i alla former och färger. Denna morotsbil är dessutom mycket lättare att göra än man tror. Morot är ett spänstigt material att skulptera i. Använd ångtillsats när den kokas så förblir den intakt.
1 ganska stor och fin morot
lite citronsaft
tandpetare
1. Ta bort blasten på moroten.
2. Tvätta moroten men skala den inte.
3. Skär av en bit där blasten har suttit. Denna del ska bli bilens ratt.
4. Skär dessutom, i samma del av moroten, av fyra jämnstora och jämntjocka skivor. Dessa ska bli bilens hjul.
5. Snygga till bilens bakre del.
6. Gröp ur för förarsätet. Det bör vara ganska rymligt så att det finns plats för en ratt.
7. Sätt fast ratten med hjälp av en bit tandpetare. OBS! Innan man äter bilen ska man ta bort ratten och tandpetaren.
8. Sätt fast de fyra hjulen med hjälp av tandpetare. Här gäller samma som med ratten, ta bort tandpetarna innan bilen äts upp.
9. Pensla skapelsen med lite citronsaft.
10. Koka morotsbilen i en ångtillsats, det brukar ta cirka 10 minuter.
Hasselbacksmorötter
Foto: Kerstin Engstrand
Hasselbackspotatis är känt. Men varför inte göra morötter på samma sätt?
morötter
smör
salt
peppar
1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Tvätta och skala morötterna.
3. Skär fina, täta, djupa hack i morötterna. Morötterna ska skäras djupt men inte helt igenom.
4. Lägg ordentligt med smör i en ugnsfast form.
5. Sätt in formen, med smör, men utan morötter i ugnen. Låt smöret smälta.
6. Ta ut formen ur ugnen. Pensla morötterna med smöret. OBS! Akta fingrarna så de inte vidrör den varma formen.
7. Lägg morötterna i formen med den skivade sidan uppåt.
8. Salta och peppra.
9. Stek morötterna mitt i ugnen i ca 40 minuter.
10. Pröva med provsticka om morötterna är färdiga. De ska vara mjuka men ändå hålla ihop.
Om man vill kan man strö över lite riven ost, som parmesan, när halva tiden har gått.
Morotsband
Långa band av morötter som liknar mycket bred pasta.
morötter, stora kraftiga, breda
smör
socker
salt
mejram
1. Tvätta och skala morötterna
2. Hyvla tunna, breda skivor längs morötterna.
3. Lägg lite smör i en kastrull. Låt smöret smälta.
4. Lägg försiktigt i morotsbanden.
5. Salta och tillsätt ytterst lite socker.
6. Rör om så att morortsbanden täcks av smöret.
7. Tillsätt lite vatten, ca 0,5 dl för 2 – 3 morötter.
Rosemary Verey, brittisk trädgårdsdesigner, odlare, visionär och matematiker. Hon var “”stor”, dvs världsberömd och gav ut flera böcker. Ännu mera populär blev hon när hon i mitten av 1990-talet skapade sin köksträdgård. Då hon dessutom visade en modern variant av den franska potagern på världens mest anrika trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, då ville alla ha en likadan.
Köksträdgården var den del av trädgården som mest påverkade andra. Bakom klassiska höga murar möttes man av luktärter i mängd, och blommande lavendel växte tillsammans med − mörkbladig huvudsallat! Den kombinationen var en typisk Verey-kombination. Och hon tillät både kungsljus och silvermartorn att fröså sig.
Foto: Kerstin Engstrand
Uppstammade krusbär och rosor var också självklara i hennes köksträdgård. Hon hade lärt sig vikten av såväl vertikala som horisontella linjer och påtalade ständigt att linjeföringen var särskilt viktig i just köksträdgården. Uppstammade bärbuskar och spaljerade fruktträd stod för höjden vid sidan av formklippt buxbom. Stramt mötte mjukt. När hon skapade kombinationer var det som om hon målade med växterna i nyttoträdgården. Och överallt fann man sittplatser – hon framhöll gång på gång vikten av att ta sig tid att njuta av det man skapat. Humor hade hon som sagt i mängd, så självklart hade hennes köksträdgård flera fågelskrämmor.
Foto: Kerstin Engstrand
Inspirationskällan till omdaningen av köksträdgården var William Lawson, som var verksam som kyrkoherde − i början av 1600-talet. Det var hans böcker som fick henne att sluta odla brysselkål i långa rader och låta smultron och jordgubbar täcka marken under fruktträden. Han sådde fröet till hennes kombination av lavendel och sallat och att låta vallmo fröså sig vilt.
Våren 2000, en stilla pratstund på hennes favoritbänk. Rosemary uppmuntrade mig att sälja mina bilder även utomlands och tack vare hennes uppmuntran skrev jag bland annat en artikel i The Garden om Göteborgs Botaniska trädgårds fantastiska ettårskombinationer. Foto: Gerd Berg
Rosemary var lika generös med idéer som med goda råd. Hon introducerade kakaoflis som marktäckning för mig. Det har visat sig ha avskräckande effekt på mördarsniglar. Antecknade gjorde hon alltid, och hon skrev direkt i handflatan med bläck. Ofta hade hon sonens hund i sällskap och alltid bar hon sitt älskade pärlhalsband, som de som inte kände henne brukade reta sig på. Och då människor som aldrig hade träffat henne! Särskilt flera kända svenska kvinnliga kulturskribenter höll på med detta. Då hade de inte mött Kamela Harris som använder pärlor varje dag. Eller Mary-Anne på Cothay Manor.
Foto: Kerstin Engstrand
Det verkliga genombrottet för Rosemarys nydaning av den franska köksträdgården kom 1992 då hon designade en liten stadsträdgård för den anrika trädgårdsutställningen Chelsea Flower Show. Där kombinerade Rosemary bågar av klätterrosor som ramade in uppstammade krusbärsbuskar och spaljerade fruktträd. Och besökarna suckade längtansfullt efter att få kopiera hennes stil. Rosemary hade uppnått den effekt William Lawson anbefallde:
På kvällen, i den egna trädgården, ska ens sinnen svämma över av välbehag.
Lavendel i ny kombination
Foto: Kerstin Engstrand
Lavendel och rosor är väl det säkraste kortet, men håll med om att Rosemarys kombination med mörkbladig sallat ligger i tiden. Man talar ofta om lavendelblått och det är en ljust blålila ton som också kallas engelsk lavendel. Rosemary föredrog sorter med starkare och mörkare blålila färg. Det finns faktiskt ett 30-tal olika sorter. ’Dwarf Blue’ är den härdigaste sorten i vårt klimat. Den intensivaste färgen har ’Hidcote’. ’Munstead’ är så nära färgtonen engelsk lavendel man kan komma. Idag är det lätt att få tag på lavendelplantor.
All lavendel doftar, såväl blad som blomma. Lavendeldoft är mycket rogivande. Detta påverkar dock inte humlor, bin och fjärilar som ivrigt flockas kring blommorna. Lavendeln blommar som bäst från mitten av juli till början av augusti. Beroende på sort blir den 35−60 cm hög. I soligt, väldränerat läge och gärna kalkrik jord trivs den bäst. Med åren blir de träiga och mer buskliknande. Därför bör man beskära dem och det rejält, 10−15 cm kan klippas bort. Det görs på våren, just när de nya skotten börjar skjuta fart. Äldre plantor får silvergråa blad, nyligen beskurnas blad är gröna.
Det går utmärkt att torka lavendel. Plocka dem en tidig, torr, solig morgon, just när blommorna börjat slå ut. Bind ihop till buketter som får hänga uppochner tills de torkat.
Smultron och jordgubbar
Jordgubbsblommor. Foto: Kerstin Engstrand
Jordgubbar är vid sidan av smultron sommarens rödaste guld. Solvarma, nyplockade jordgubbar är en av de största delikatesserna man kan ha i sin trädgård. Jordgubben är ett bär som helt och hållet skapats av människan, resultatet av flera smultronsorter som odlades i Sydamerika och kom till Sverige redan på 1700-talet via England. Nyttiga fiberrika gubbar, som hjälper till att hålla kolesterolet på en bra nivå. De innehåller faktiskt mer C-vitamin än apelsiner och är dessutom rika på järn. Över 400 olika aromer består smaken av, inte undra på att den är så svår att kopiera artificiellt!
Foto: Kerstin Engstrand
Inte bara vi som odlar jordgubbarna älskar dem, det gör fåglarna också. Bästa skyddet enligt yrkesodlare är nät. Det räcker med att man lägger nätet direkt över jordgubbslandet för att hålla fåglarna borta. Man kan också odla dem i kryddlandet. Varva jordgubbsplantorna med exempelvis isop som blommar i blått, rosa eller vitt, och du har det vackraste jordgubbslandet på jorden. Jordgubbar vill ha sol precis som rosor, och den kombinationen är inte heller dum! Rosemary planterade sina jordgubbar bakom de spaljerade fruktträden och hon hade också nätburar över sina bär. Burar så höga så att man kan gå in i dem vilket är vanligt i England.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Läs också om Rosemarys smarta knep att odla potatis på elegant sätt och på en och samma gång få tidig potatis.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK