Första sidan

Foto: Kerstin Engstrand

Har du hört talas om att odla grönsaker som ”tre systrar”?  Här i Sverige anges det ofta att majs, pumpa eller zucchini och bönor odlas samtidigt och tillsammans på en liten yta, vi talar om 3 x 3 meter. Det är pumporna som kräver lite mer utrymme. Väljer du zucchini/squash i stället för pumpa så går det att odla tre systrar på mindre yta. Fördelen med pumpa är dock att pumpor är mycket lagringståliga. 

Ofta anges detta vara ett nordamerikanskt odlingssätt, att ursprunget kommer från inkaindianerna. Då beskrivs odlingen att höga bönorna ska växa upp runt majsen som verkar som bönornas klätterstöd och att zucchinin ska växa längs marken mellan dem. Finessen med att odla zucchini mellan majsen är att zucchinins blad skuggar jorden och på så sätt behålls fukten lättare. Samtidigt så håller de stora tjocka bladen undan ogräset. Zucchinin kommer att växa bra och rymmer inte i väg som pumpor. Men bönor runt majs brukar knappt fungera i vårt klimat. Antingen slingrar sig bönorna runt majsen så att majsen kvävs, eller så växer majsen så långsamt så att bönorna inte får något att växa mot.

”La triada mesoamericana”

Foto: Kerstin Engstrand

De odlare i Mexiko jag talat med kallar denna teknik för ”la triada mesoamericana” och har angett att man där börjar med att direktså majsen. När majsplantorna nått en höjd av 15 cm sår man bönor runt majsplantorna samt även pumpor. De har ett lite bättre odlingsklimat än oss, vi brukar i regel behöva förkultivera både majs och pumpa. 

Men oavsett Sverige eller Mexiko, det blir ett litet och komplett ”ecosystem” där behovet av ljus, vatten och näring används på bästa sätt.

Odlingsbädden brukar vara upphöjd, en välgödslad bädd som är minst 30 cm hög. För varje plantgrupp räknar man en längd om en meter. På denna meter odlar man enligt mina källor i Mexiko:

  1. Man sår minst fem, eller om man vet om att majsen har dålig grobarhet, sju majsfrön i en ring uppe på denna jordkulle. Såavstånd mellan varje majskorn 15 cm. Så djup 3 – 4 cm. När majsen grott och vuxit till sig, till runt 10 cm höjd, rensas de svagaste bort. Man behåller tre starka plantor. Siffran tre är denna odlings magiska siffra.  
  2. Runt varje majsplanta sås nu fyra högväxande bönor. Det kan vara brytbönor, blomsterböna eller kokbönor, det spelar ingen roll men de ska vara högväxande. Självklart kan du även så låga brytbönor men då blir skörden väsentligt mindre och du får ingen nytta av majsplantorna som stöd. Bönorna ska sättas i en ring runt majsen på cirka 20 cm avstånd från majsplantan. För tittar man riktigt nära ser man att majsen bildar luftrötter som tar plats, därav avståndet till bönorna.
  3. När bönorna grott och bildat småplantor med två karaktärsblad är det dags att så pumpa/zucchini. Avståndet från bönorna ska var en fot långt, dvs ca 30 cm och det i riktning från kullen, dvs där jorden är plan. 

Det var den mexikanska varianten. Nu till den bästa varianten jag någonsin sett, Bergianska trädgårdens plantering sommaren 2019.

Bergianskas version av tre systrar

Foto: Kerstin Engstrand

Bergianska är en av Sveriges botaniska trädgårdar och ligger i Stockholms utkant.  Där innanför granhäcken växte det bra. Och det är den absolut bästa tre systrar jag någonsin sett!

Majsen växte i klungor. Och solrosor bjöd på färg växandes längst bak medan gul zucchini fyllde upp mellanrummen. Men var hade man då planterat bönorna? Jo, de växte i samma rad som majsen och de var väl stöttade av rejäla bambupinnar som de fick växa upp längs. Man hade även kompletterat med en horisontell bambukäpp så att de högväxande bönorna lätt kunde växa vidare.

Foto: Kerstin Engstrand

Längst fram längst framkanten fick blomsterkrasse slingra sig fram. Denna version var alltså en vackrare version då både solrosor och blomsterkrasse hade lagts till. Men solrosor ger frön till fåglar och blomsterkrassens blad kan användas i sallad så allt kan användas.

Foto: Kerstin Engstrand

På kortsidorna växte zucchini och blomsterkrasse så att hela planteringen blev balanserad. Den liksom växte fram! Att zucchini/squashen är gigantisk beror på att som botanisk trädgård skördar man inte för att äta.

Foto: Kerstin Engstrand

Majsen hade också stöd av rejäla bambupinnar. Visserligen låg köksträdgården 2019 innanför den skyddande granhäcken men stöd är ändå nödvändigt. Titta också riktigt noga så ser du att majsen även fått extra stöd av snören som band ihop stammarna.

Alla bilder är tagna den 16 augusti 2019.   

Även gurka

Foto: Kerstin Engstrand

I en del länder är bönorna utbytta mot gurka. Det i länder där man kan få upp till tre skördar per år, där det är vanligt att man har majs som första gröda. När majskolvarna är skördade låter man stockarna stå kvar och fungera som klätterstöd till bönor. Även då har man en planta zucchini mellan dem. Ofta kan man då se planteringen på en liten yta i anslutning till boningshuset, oftast i formen av en triangel. Talet tre är genomgående i denna plantering.

Rätt väderstreck

Foto: Kerstin Engstrand

Platsen ska vara solig, minst sex timmars full sol per dag. Viktigt är att tänka på att majsen planteras i rätt väderstreck så att de inte skuggar den övriga odlingen. Majs ska växa tätt tillsammans så att pollineringen fungerar.

Foto: Kerstin Engstrand

Att just solrosor får komplettera odlingen, för runt dem slingrar sig gärna både bönor och ärter, är ganska vanligt. Finessen med solrosor är att blommorna drar till sig humlor och bin. Man kan även se att även amarant och andra blommande växter planteras i ytterkanten, oftast för att de anses hålla skadedjur borta. 

Foto: Kerstin Engstrand

Både bönor och ärter binder kväve till jorden – förutsatt att man låter rotsystemet vara kvar och förmultna. När skörden är färdig så grävs allt grönt ner i jorden. 

Fiskmjöl lär vara ett vanligt förekommande gödselmedel i odlingar i Central- och Sydamerika. Men hela odlingen kräver en hel del vatten.

Väljer du pumpa så gäller det att hålla koll på åt vilket håll den växer. Pumpan måste ledas från majsen.

Och även om vi känner detta odlingssätt som tre systrar, tres hermanas, så anges det i regel i Mexiko som El sistema Milpa. Det är helt enkelt ett odlingssätt där flera olika grödor kombineras. Majsen är huvudgrödan, sedan kombineras den med bönor, pumpa, tomat eller paprika/peppar.

Och självklart finns det en saga om dessa tre systrar, en berättelse som anses var flera tusen år gammal!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth Nilsson är en välkänd person i odlarkretsar. Många känner till honom sedan hans tid på Allt om Trädgård där han mycket skickligt var deras webbredaktör – den första – och höll i tidningens då mycket aktiva odlarforum. Ett forum som Kenneth fick igenom efter idogt tjatande. Det blev en supersuccé! Han är också författare tillsammans med Ingrid Nordwall till boken Koloniträdgården som utkom 2004.

Idag är det många som efterfrågar en italiensk potatisbladig evighetstomat, den kan lagras i minst tio månader, som kallas för Kenneths Piennolo. Otaliga är det som efterfrågar den i alla de olika odlargrupper som finns på Facebook. En tomat som är bördig från NK:s matvaruavdelning, ett fynd han gjorde för väldigt många år sedan, runt milleniumskiftet. De var dyra – och skrynkliga – och kostade runt 200 kronor kilot. Självklart så sparade han frön och denna tomat lever vidare och har ännu inte visat sig blir försämrad. Dock är exakt sort fortfarande okänt trots idoga efterforskningar.   

Kenneth Nilsson bredvid en av sina berömda tomatpålar. Foto: Kerstin Engstrand

Hängiven kolonist är han också. Kenneth odlar i ett koloniområde som nog får anses ha Stockholms bästa läge. Med utsikt över vatten ligger det där och hela området är en stark sluttning.  Där är Kenneth kung. Hans kolonilott är ett verkligt hav av växter som jag kommer att återkomma till i en annan artikel. Där mot sluttningen i söder odlas det vindruvor, fuchsior som övervintrar på friland och hibiskus. Här växer även ett stort område av kaktusar. Han är nästan kung i baren också, vi arrangerade en gång i en italiensk afton för våra journalistkollegor. Hans förkläde den kvällen kommer jag än idag ihåg.

På koloniträdgårdens dag händer det att man kan få en specialvisning av Kenneths berömda tomatodling. Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth är även duktig på att skapa egna lösningar. En sådan är han numera nästan världsberömda Kenneths tomatpåle. Han klurade på en tålig, stabil och lätt flyttbar konstruktion för sina högväxande tomater för ett problem i detta område är bland annat tidvis starka vindar. En lösning för fyra till sex högväxande tomater utan som han säger ”bli vansinnig på första blåsiga dagen”. 2015 gjorde han sin första tomatpåle. Nu har ett byggvaruhus en egen variant – dock inte lika bra som Kenneths.

 

Foto: Kerstin Engstrand

Vi odlare älskar smarta lösningar. Kanske har Kenneth ärvt sin förmåga att skapa smarta lösningar efter sin morfar som var finsnickare och ”klurig som bara den”.

Kenneths tomatpåle är helt enkelt en hög smal stolpe som står stadigt i marken med hjälp av ett jordankare, ett för varje påle.  Stolpen är klädd med vad vi kallar för hönsnät men säljs även under namnet sexkantsnät och är galvaniserat. Numera finns det även i grönt.

Stolparna – som på byggspråk kallas för två tum två är 45 mm x 45 mm breda och fyrkantiga. Oftast säljs de i längder om fyra till fem meter vilket låter långt, dock finns det många som får verkligt höga tomatplantor då en högväxande tomatplanta vid rätta odlingsförhållande kan bli över tio meter hög! Men en femmeters kan du lätt kapa på mitten så får du två på 2,5 m. Den höjden fungerar för mina odlingsförhållanden. Dessutom är den höjden lättare att hantera när man ska byta plats på tomatpålen. För detta är ytterligare en stark fördel med Kenneths tomatpåle. Det går relativt lätt att vicka upp stolpen med jordankaret och flytta den till annan plats.

När det gäller jordankare så finns det flera olika storlekar, Kenneth brukar säga ta det smalaste vilket är 47 x 47 mm brett. Det passar suveränt till 2 tums 2.

Hönsnät är lätt att forma. Här på en regel, dvs en tomatpåle som inte är liksidig. Tomaterna på bilden går under benämningen “Annas japanska” och är odlade från frö han fått från – Anna. Den är en av hans favoritsorter när det gäller smak. Foto: Kerstin Engstrand

Hönsnätet kläms lätt fast runt pålen. Tomatringar eller andra band behövs för att leda tomaterna på rätt spår. Se gärna till att hjälpa blommorna utåt.

Hönsnätet sätts på innan pålen sätts på plats. Klipp en långsmal remsa och kläm fast den runt pålen. Lite luft mellan pålen och hönsnätet underlättar.  

Jordankaret bankas ner i jorden, det går lätt med en gummiklubba.

Platsen ska självklart vara bästa solläge med den bästa jorden. Här kommer ännu en fördel med Kenneths tomatpåle, den kräver liten yta så du kan lätt placera den i en rabatt eller i en pallkrage.

Och skulle jorden inte vara den allra bästa kan du jordförbättra runt pålen. Gräv en stor grop och blanda i bra jord med gödsel och sätt pålen i mitten. Eller gräv ett dike runt pålen och jordförbättra där. Ännu en fördel, tomatplantornas rötter kommer att dra nytta av den omgivande jorden och söka sig både ut i rabatten/pallkragen/grönsakslandet och rak ner i jorden. Så då får de ännu bättre växtvillkor.

När den nätklädda pålen är på plats i jordankaret så är det dags att plantera. Nu ännu en fördel! Denna smala påle med 45 mm sida klarar galant att ha fyra högväxande tomatplantor runt sig, en på varje sida!

‘Alice’s Dream’. Foto: Kerstin Engstrand

Tomatrankorna behöver lite hjälp att fästa vid nätet. Det finns så kallade tomatringar att köpa men du kan ta bindtråd eller liknande och göra egna ringar. En bra tumregel är att fästen behövs på ungefär var 50 cm så räkna med minst fem per sida och planta om tomatpålen är 250 cm hög.  

Därefter är det bara att vänta på skörden, och vattna och underhållsgödsla förstås.

16 plantor i en pallkrage!

Foto: Kerstin Engstrand

Kenneth tipsar även om att sätta fyra pålar i en stor pallkrage som har måtten 80 x 120 cm. En påle per sida. Pålarna rekommenderar han att de sätts i backen precis utanför pallkragens fyra sidor medan tomaterna planteras i pallkragen.   

Jag har även kopierat Kenneths idé till klematis. På hans lott har han även svartöga runt en påle.

Foto: Kerstin Engstrand

Dessutom är hans tomatpåle extra smart då de fungerar ypperligt på hans mycket branta kolonilott. Ytan de upptar blir minimal, Kenneth utnyttjar höjden och plantorna står stadigt vilket gör att de blir mindre utrymmeskrävande.

OBS! Högväxta tomatsorter ska ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska nypas bort. Det går att odla utan att ta bort dessa ”tjyvar” men då får du en hög yvig buske och risken finns att för mycket blad gör att plantorna lättare drabbas av angrepp.

Kenneths andra tomatodlartips:

Faten över vattenkannornas öppningar är till för att hindra insekter att drunkna. Kenneth samlar vatten, överallt står det vattenkannor. Foto: Kerstin Engstrand

Tomatburar, Gitas tomatburar (efter Gita Thorström) som de oftast nämns som på Facebook. Ett lättare stängselnät, svetsat, förzinkad och plastbelagt, som formas till en rund bur med en stödpinne för plantan i mitten. Fungerar utmärkt i krukor. De kan också sättas utanför krukan!

Samma typ av nät går det också att forma till tomatstaket. Kenneth stöttar staketet med armeringsjärn.

Foto: Kerstin Engstrand

Samtliga bilder är tagna i slutet av augusti 2019.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

När vitsippan blommar är det dags att börja faga trädgården. Det vill säga klippa ner allt fjolårsvisset. Lejonparten av perennerna bjuder då på en hel del torrt växtmaterial. Rester av vackra fröställningar och bladstrån som gjort sitt. Det finns en växts vissna, torra blad som jag ömmar särskilt för och det är strandirisens. På våren ligger de ofta som en krans runt plantorna, kaffebruna till färgen. Eller är de konjaksfärgade?

Nåväl, färg kan man alltid diskutera en dessa är ovanligt sega och tåliga! Så jag spar dem. De kommer till användning att binda upp vissa växter och för att knyta ihop bladen över blomkålen så att den blir vit och fin.

Pröva, du kommer att gilla det!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det finns fakta om det mesta! Kanske mest fascinerande är de skalor som finns för fruktträd. Försök i USA har resulterat i spännande scheman där knopparnas och blommornas olika stadier anges och risken för skador vid olika temperaturer. Skalorna är i Farenheit, en lathund finns längst ner i denna artikel.

• Risk vid mycket låg temperatur vid BBCH 56-59 äpple

• Risk vid låg temperatur vid BBCH 59-69

• Vanligt med klart väder innan frostnätter på både vår och tidig höst

Mer om frost kan du läsa om i artikeln När inträffar frost, vårfrost?

Körsbär, sötkörsbär och sura:

Stenfruktträd, aprikos,persika och plommon:
Äpple och päron:

Frost inträffar när temperaturen går under noll grader, ja det kan vi väl alla, i alla fall vi som bor i Norden.  Under vinterhalvåret är frost inget problem, då vet vi att det ska vara kallt.

Utan det är under våren och sensommaren samt hösten som frost blir ett problem. Eller som i maj 2020 då frostnätter i mitten av maj hotade äppelskörden. Den frostknäppen resulterade i dålig körd av både äpple, päron, körsbär och persikor. April hade 2020 bjudit på ovanligt varmt väder och maj blev kylig.  Året därpå, 2021, var april den kallaste på 18 år. Frankrike och Italien drabbades av plötslig frost i början av april, samtidigt som vinplantorna blommade. Vinet hade 2021 kommit i gång med blomningen ovanligt tidigt på grund av en värmebölja i mars. Samma mönster alltså, ovanligt tidig värme som har följts av ovanlig hård och sen frost.

Vårfrost!

Magnolians knoppar är inbäddade i päls! Men kommer frost när de slagit ut så får blommorna bruna kanter. Foto: Kerstin Engstrand

Det är under den period som växter är i gång att växa, under växtens vegetationsperiod, som frost är skadligt och rentav farligt för dina växter. Frost kan ge lätta frostskador, liksom nypa växterna, man brukar ibland höra att en växt blivit frostnupen och då oftast fått bruna kanter. Men frost kan också medföra så stora skador att en växt dör.  I regel är frost farligast för ettåriga växter eller växter som inte är härdiga för vårt klimat. Potatis, tomat, zucchini/squash är några växter vars bladverk direkt reagerar på även lätt frost.

Men frukt- och bär får andra skador, det är årets skörd som påverkas. Mer om olika fruktträds känslighet kan du läsa i artikeln Fruktträdens temperaturkänslighet.

Större och/eller äldre plantor klarar sig bättre

Granhäck. Foto: Kerstin Engstrand

Därför talar vi mycket om vikten av att fleråriga växter ska vara väl invintrade. Det för en väl invintrad växt som köldhärdigheten anges. Ta exempelvis en gran, vi har enorma granskogar i Sverige för en vanlig gran kan klara -50°C. Men de färska granskotten, som i regel är röda eller ljusgröna, de skadas lätt vid bara någon enstaka minusgrad. Det är alltid bättre att köpa stora exemplar av fleråriga växter än mindre och yngre då de äldre klarar sig bättre.

Att storleken har betydelse gäller även för potatisplantor. En stor planta är mer frosttålig än en mindre beroende på att unga plantor skjuter skott tidigare än äldre.

Jordgubbsblomma skadad av frost. Foto: Kerstin Engstrand

Jordgubbar är också frostkänsliga. Blommorna tål bara en halv minusgrad. Om en jordgubbsblomma blivit frostskadad brukar det synas att den är svart i mitten. Är karten mogna tål de ner till två minusgrader, större kart är tåligare än mindre.

Risk för nattfrost

Vattenkedjan visar på en kall natt har inträffat. Foto: Kerstin Engstrand

Numera kollar vi vädret i en app, det finns hur många väderappar som helst. SMHI har slutat varna för frost men ibland dyker det upp kommentarer från jourvarande meteorolog att det föreligger risk för frost eller till och med mera preciserat som risk för markfrost. Särskilda frostvarningar slutade SMHI med 2009.

Källa SMHI app

Men när SMHI anger minusgrader en natt i april eller i maj, vad betyder det? SMHI anger beräknad lufttemperatur på två meters höjd. Beräknad lufttemperatur. Och på en höjd av två meter. Detta kan betyda att det kan vara betydligt kallare nere vid marken, eller varmare. Det kan också bli betydligt kallare eller varmare lokalt.

Markfrost

Frost på tulpanblad. Foto: Kerstin Engstrand

Sker när markytan är betydligt kallare än vad luften på två meters höjd är. Begreppet markfrost används om det är minusgrader endast vid markytan.

Vanlig frost

Rejäl frost i gräsmattan. Foto: Kerstin Engstrand

Något de flesta lärt oss är att det är vanligare med frost om det är klart väder, stjärnklart. Vissa anger också att det i regel sker vid fullmåne, i alla fall att det skulle vara vanligare med väderomslag vid fullmåne. Att det blir frost om det är ett högtryck som medför klart väder är alltså vanligt men även vid nästan klart väder kan frost ske vilket många upplevt i början av maj 2021. Är det samtidigt vindstilla eller ganska vindstilla så ökar risken för frost. Är det blåsigt så virvlas varm luft runt och minskar frostrisken. Frosten sker alltså då värme strålar från markytan och från luftskiktet närmast marken uppåt, mot rymden som meteorologerna säger.

OBS! Om det blåser så är risken mindre! Då kan vinden röra om i de lägsta luftskikten, det betyder att det inte blir lika kallt.

Därför brukar professionella fruktodlare sätta igång vindmaskiner om det varnas för frost när fruktträdens knoppar är i olika känsliga stadier.

Risken för frost är därför i regel större på platser där luften samlas, stillastående luft ska man ha koll på. Kanske inte lätt för en enskild trädgårdsägare men alla platser brukar ha sina frostfickor.

Den iskalla luften lägger sig närmast markytan och då i svackor och på plana partier. Att odla i en sluttning är bättre än på ett slätt område.

Men frostrisken minskar också med ökad höjd på plantorna! Det gäller främst fleråriga växter, som träd. Man pratar om att en ungskog vars träd blivit 1,5 – 2 meter höga sällan drabbas av frostskador. En faktor som självklart påverkar i en ungskog är att träden står ganska tätt tillsammans. Det är också därför man rekommenderar att man köper så stora exemplar av växter man kan, särskilt när man köper växter som normalt inte är avsedda för vårt klimat.  I skog hålls dagens värme kvar bättre än på en åker. Har du din trädgård omgiven av tät skog minskar frostrisken något, i alla fall nära skogen.

Kan variera stort lokalt

Frost på postlådan. En annan bra indikator är om man måste skrapa bilens rutor. Foto: Kerstin Engstrand

Varje egendom har sina frostfickor och varje landsdel har områden som oftare drabbas av frost än andra. Dessa lokala variationer är viktiga att ha koll på. En kylig dag kan man gå runt i trädgården och känna var den kyliga luften finns. Det brukar kännas i knähöjd, pröva en dag, du kommer att känna skillnaden! Och du behöver inte gå barbent, de kyligare stråken känns även om man har jeans på sig.

Några svenska områden som är väl dokumenterade för att vara köldhärdar är det sydsvenska höglandet där det småländska höglandet ingår samt norra Uppland. För Norrland och i nordvästra Svealand anges ofta att områden som ligger högre än 500 meter över havet är särskilt utsatta.

Kolmården är ett annat område samt även Gotland, då vår och försommar när havet är kalla. På hösten värmer havet ön så Gotland har sällan höstfrost. Vill du odla med minimum av frostrisk så är det syd- och västkusten samt runt våra stora sjöar som är bra val.

”Frostplatser”

1. Plan mark. Yrkesodlare anger oftast att torvrik jord är extra utsatt.

2. Gropar och svackor, där bildas kalluft och den ligger kvar.

3. Våtmarker ligger ofta lågt i terrängen och är oftast mycket frostlänta.

Dessa faktorer minskar frostrisken:
  • Sluttningar och markkrön, där rör sig luften lättare vilket medför att frostrisken minskar.
  • Nära sjöar, uppvärmt vatten värmer luften under natten. Har du en sluttning ner mot en sjö är det varmast längst ner vid sjön.
  • Om odlingar ligger i upphöjda bäddar så medför det att temperaturen närmast jordytan ökar.

Två svåra ord: Advektionsfrost och strålningsfrost

Det är vid tillströmning av kalla luftmassor som advektionsfrost uppkommer.  Det är en luftburen frost, helt enkelt en kall luftmassa som kommer in i odlingen.

• Vind

• Molntäcke på himlen

• Liten skillnad i temperaturen i luftlagren från marken och upp fem meter

Strålningsfrost bildas när stora mängder värme strålar ut från marken och ut i luften. Strålningsfrost är vanligast på försommaren. Intressant är att dagar som bjudit på soligt och torrt väder samt vindstilla, då är risken för frost under natten stor. Att lufttemperaturen kan sjunka mycket snabbt under natten har vi nog alla sett på väderleksprognosen. Oftast är det som kallast vid klockan fyra på morgonen, när vi sover som bäst. Just strålningsfrost kan man skydda sig mot genom att bevattning vilket är en vanlig metod bland exempelvis vinodlare.

Strålningsfrost kallas också för utstrålningsfrost. Det är helt enkelt att värmen strålar ut från odlingen och det blir vad man kallar för negativ nettostrålning. Den börjar nere vid gräset!

• Liten till inget molntäcke på himlen

• Ingen vind

• Luftlagret närmast jorden har lägre temperatur

Sådan frost kan man minska genom att hålla gräset kortklippt och att vattna jorden! Det fungerar i regel om det ska bli runt minus två grader. Vatten håller 2 till 3 gånger mer värme och blir på så sätt en värmebuffert. Liknande effekt blir det på hösten på Gotland när havet är uppvärmt.

Att vattna jorden är ett gammalt knep, men det bör göras i god tid, rådet yrkesodlare får är upp mot fem dagar innan förväntad frostnatt. Det gäller dock att jorden är väldränerad.

Aj, mina persikoträd blommar och det ska bli frost!

Persikoblom som tar skydd mot husväggen. Foto: Kerstin Engstrand

Yrkesodlare, som vinodlare, brukar sätta på vattenspridarna när det vankas en frostnatt. Cirka en vecka kan man försena blomningen genom att bevattna knopparna. Ett skyddande tak, kanske till och med enbart gjort av väv skyddar också. Ibland räcker takutsprånget till för att skydda ett enstaka träd som växer vid en husvägg.

• Strålningsfrost: klar himmel, ingen vind, något kallare närmare marken

• Luftburen frost: mycket moln, blåser mycket och kallt

I de områden som är mest utsatta uppträder ibland frost eller markfrost under den period då växterna är som mest aktiva, vegetationsperioden.

Järnnätter

Är enstaka frostnätter som kan förekomma ända in på försommaren och under sensommaren eller tidigt på hösten. Oftast tänker man på frost i juni när man pratar om järnnätter. Förr var en säker tidpunkt för att plantera ut sina köldkänsliga växter att iaktta när kommunerna planterade ut sina sommarblommor. Det knepet fungerar rätt bra än idag.

Att dessa frostnätter kallas för järnnätter är gammalt och man tror att det är en mindre bra översättning från ett begrepp som finns i den tyska bondepraktikan. I tyskan finns begreppet ”eisheilige” för deras järnnätter mellan 11 och 15 maj. Troligen har tyska orden Eis för is blandats ihop med Eisen för järn. Så isnätter blev då järnnätter på svenska. Det talas om första veckan i juni, oftast natten till den 2 juni men även om nätterna mellan 13 och 18 juni. Medan man i Norrland talar om 28 – 31 juli och 11 – 19 augusti. Jag har inte funnit några belagda fakta om just dessa datum men sedan barnsben har jag hört talas om nätterna runt 6-10 juni och då i Östergötland.

SMHI anger inte järnnätter utan anger genomsnittliga datum för sista vårfrosten:

https://www.smhi.se/data/meteorologi/temperatur/genomsnittliga-datum-for-den-sista-varfrosten-1.4072

https://www.smhi.se/data/meteorologi/temperatur/genomsnittliga-datum-for-den-forsta-hostfrosten-1.4074

Text och foto: Kerstin Engstrand

Den var min mors favoritblomma. Idag är den supertrendig, alla vill odla den och ha den som snittblomma. Och röda bukettanemoner till jul lanserade Gunnar Kaj för så där 15 till 20 år sedan. Kan de trivas i trädgården`? Ja! I min trädgård i växtzon 3 slog årets första slog ut i början av maj. Årets sista brukar blomma i oktober och även bli nätt frostnupen!

Foto: Kerstin Engstrand

Man kan ibland finna plantor att köpa men vanligen så driver man fram bukettanemonerna från knölar.

Ja, de är verkligen knölar, de ser ut som knaggliga små stenar!

Jag har både testat att förkultivera dem så att de hinner bilda plantor innan de planteras ut samt att först förkultivera dem inomhus och så snart knölarna börjat bilda rötter satt ut dem i en pallkrage. Båda sätten fungerar.

Jag har dessutom satt knölar på hösten och på våren. Båda fungerar. Dock är det färre som blommar i maj av de som satts på hösten och fått genomlida en svensk vinter.

De vanliga sorterna i de Caen-serien är lättare än de mera exklusiva italienska i Mistralserien. Anemoner i Mistralserien bör man förkultivera tills de växt till sig till plantor innan de planteras ut.

Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen blommar knölarna cirka tre månader efter plantering om de sätts ut på våren. Mina satta på hösten blommar i början av maj. En knöl kan ge allt från en, tre, fem, kanske till och med tolv och riktigt stora knölar kan under en säsong ge hela 30 blommor. Med säsong menar jag från maj till och med oktober.

Foto: Kerstin Engstrand

Knölarna är som sagt stenhårda. Och fula. Man kan knappast tro att det ur en sådan kan springa ut de vackraste av blommor. Just hårdheten gör att man därför brukar man låta dem dra i vatten. Rumstempererat vatten rekommenderas. Jag har testat flera olika sätt:

Foto: Kerstin Engstrand
  1. Det klassiska rådet att bara låta dem dra i vatten i sex till åtta timmar. Har också glömt bort dem så de har legat över natten i vatten, i tolv timmar och det har också gått bra. Risk finns dock att om de ligger för länge i vatten och därefter i blöt jord att knölarna ruttnar.
  2. Yrkesodlartricket jag en gång lärt mig av, har för mig av en odlare i San Remo, en stad där sluttningarna är fulla av växthus för där odlar man snittblommor!  Och det är att låta dem dra i rinnande vatten, eller i alla fall vatten som cirkulerar. Så jag använde mig av en liten akvariepump som jag lade i en stor bunke. Fyra timmar räcker och fungerar lika bra, särskilt om knölarna är färska. Jag lägger dem i nätpåsar, täta sådana som jag fått andra lökar i då jag oftast har flera olika sorter som jag vill hålla åtskilda. Annars är det väldigt vackert att låta anemoner i olika färger växa tillsammans. Det är en oemotståndlig syn!

Men en sak är viktig, sätt knölarna så fort du får dem! Eller förvara dem i kylskåpets svaldel tills det är dags.

Vanligen brukar man börja förkultivera dem i mars, april månad.

När knölarna legat ett par timmar i vatten har de svällt upp lite och blivit lite mjukare. Då kan du sätta dem i krukor eller utomhus om jordtemperaturen är runt tio grader. Inomhus brukar de visa gröna blad efter cirka 10 dagar.

Man brukar rekommendera ett avstånd på 10 cm mellan knölarna och på minst 10 cm djup. De jag vill övervintra på friland sätter jag oftast på ett djup av 15 cm – då kommer de tillbaka. Hade det var i till exempel Italien hade rådet varit 5 cm djupt och 10 – 15 cm mellan varandra då man där oftast har tillgång till större knölar.

Viktigt är att växtplatsen är solig men också att jorden är fuktig men inte blöt. och det ska vara väldränerat.

Foto: Kerstin Engstrand

En del anemonknölar är plattare än andra. De flesta är lite konformiga och man ska sätt dem med toppen nedåt.

Man kan också förkultivera dem lite längre, så att rötter syns innan de sätts i jord. Jag lägger ut mina på en djupare bricka som har ett lager jord, fördelar över de vattendragna knölarna och sedan täcker dem med jord. Det tar en till två veckor innan alla knölar har grott.

När de börjar skjuta gröna skott är det dags att vattna igen.

När varje knöl har fått två blad så sätter jag ut dem, antingen i krukor eller ut på friland, i en pallkrage i soligt läge till exempel.

Foto: Kerstin Engstrand

Sedan är det bara att vänta, plötsligt händer det! Som snittblomma håller bukettanemoner länge, i över en vecka, ibland till och med i två.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Kallsådd, stratifiering, vintersådd, kärt barn har många namn. Denna vinter har sociala media översvämmats av så kallade kallsådder. Det handlar helt enkelt om att kopiera fröets naturliga groning och att få ett helt okej resultat med minsta möjliga arbetsinsats och därmed också minsta möjliga krav på att fylla upp hela hemmet med kruksådder.

Inget växthus behövs!

Vi som inte har några växthus alls klarar oss mycket bra med att odla i plastlådor ute på balkongen eller ute i trädgården, bara att sådden kan ställas i skugga. Västerläge eller norrläge är här helt förträffligt.

Sådd utomhus i krukor är i princip samma teknik som att så inomhus i krukor. Enda skillnaden är att utomhus finns ingen artificiell värme. Därför kommer fröerna att grå långsammare.

Att så ettåringar, tvååringar och perenner utomhus är särskilt vanligt om man behöver ett stort antal plantor. Eller om man bor trångt.

I växtzon 3 går det utmärkt att börja kallså i burkar redan i januari men också lika bra i slutet av februari eller i mars.

Detta är som sagt ingen nyhet även om man kan få intrycket av det när man följer sociala media. Det har gjorts länge, min mormor gjorde det och min mor. Det finns i deras trädgårdsböcker från början av 1900-talet. Och de hade säkerligen lärt sig av någon annan. Man sa att man sådde i kallbänk. Mormor odlade utanför Söderhamn.

Det handlar helt enkelt om att kopiera naturen men att kopiera naturen i mera ordnande former. Då var växthus ovanliga, än mindre fanns det odlingstunnlar i plast. Men man gjorde upphöjda bäddar med en ram runt, idag använder vi pallkragar. Ibland lade man över ett gammalt fönster som lock. Då fick man en kallbänk.

Perenner och buskar, halvhärdiga ettåringar, särskilt sommarblommor hör också till samt vissa grönsaker har alltid varit vanliga att kallså. Min mormor var välkänd odlare, bland annat för hon skördade färskpotatis på julafton i Stugsund utanför Söderhamn.

Bland trädgårdsamatörer är det vanligt att ha egen kallsådd frösådd om man vill ha lite ovanligare växter – och därmed särskilt åtråvärda växter. Som fleråriga växter, perenner. Visserligen finns just dessa säkerligen någonstans att köpa uppdragna som plantor men då till en betydligt högre kostnad, arbetet att dra upp dem- det tar ett par år för att fram säljbara storlekar. Plus transporten kostar, växter i krukor väger. Dessutom så säljer många utländska firmor inte krukade växter utanför sitt eget verksamhetsland. Men fröer är lätta att sända, om det är inom EU.

Garanterat snigelfritt! Foto: Kerstin Engstrand
Garanterat snigelfritt! Foto: Kerstin Engstrand

Man kan kallså/vinterså perenner direkt i rabatten eller i grönsakslandet men har man mördarsniglar, trädgårdssnäckor och andra så har de en speciell radar för goda, fräscha småplantor och då kan det vara extra bra att så i krukor eller plastlådor som ställs på en plats där sniglarna inte kommer åt dem.

Även fåglar kan picka i sig fröer och myror kan vandra iväg med dem. Då är återigen kallsådd i burkar ypperligt att ta till.

Öhmans porslinsveronika

Porslinsveronika. Foto: Kerstin Engstrand
Porslinsveronika. Foto: Kerstin Engstrand

Lennart Öhman, blötbäddens mästare som hade egen plantskola i Sörmland var en av många superodlare. Han var verksam i Sällskapet Blomstervännerna och höll odlingskurser på slutet av 1980-talet och början på 1990-talet i Midsommarkransen. Han väckte mångas intresse för vackra perenner. Som porlinsveronikan. Eller buskpion. För att inte tala om hans rododendron.

Och hur lärde han ut frösådd av perenner? Jo, att så dem i krukor som fick stå utomhus. I krukor för att det är lättare att ha koll på sådderna. Krukorna skulle i sin tur stå i en annan bytta. Sådderna fick inte torka ut så han toppade med snö och fyllde på med vatten i underkärlet när vårens torka trädde in på scenen. Och hela kalaset stod i skuggigt läge.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På 1990-talet kom det även flera böcker i ämnet, särskilt världen över. Här hemma var det ont om kallsåddsbeskrivningar. Den amerikanska kemiprofessorn Deno kom ut med en bok där han publicerade sina mycket omfattande resultat.  Han var rationell och delade in växter efter två bästa groningstemperaturer, 5 och 20 grader, vilket passar utmärkt även här i Sverige, både utomhus och inomhus. 5 grader är vanlig kylskåpstemperatur eller en gräns som man ställer in frostvakten för om man har uterum eller inglasad veranda eller rentav ett förråd med fönster. 20 grader är en vanlig inomhustemperatur. Så hans uppdelning är ganska fenomenal. Han dokumenterade tusentals växter.

Den amerikanska kemiprofessorn Deno var även rationell på ännu ett sätt, han rationaliserade bort jord och krukor och sådde på papper- även det en metod som nu nylanseras på Internet. Mer om pappersmetoden kan du läsa i vår artikel som du hittar här.

En annan person känd i svenska amatörkretsar är Ingemar Björk som även han författade ett intressant kompendium, Optimal frösådd som finns att läsa på Trädgårdsamatörernas hemsida. Även Ingemar sådde på papper. Mer om Ingemar kan du läsa i artikeln om pappersmetoden,se ovan.

Kopiera naturen

Det handlar helt enkelt om att kopiera fröets naturliga groning och att få ett helt okej resultat med minsta möjliga arbetsinsats och därmed också minsta möjliga krav på att fylla upp hela hemmet med kruksådder.

Att ”tjuvså” fleråriga växter under lite ordnade former, att lura sig till ett försprång har ”keen gardeners”, trädgårdsamatörer gjort länge. När det gäller dyrare och mera åtråvärda fröer brukar de verkliga superamatörerna förstås säkra upp genom att så på flera olika sätt och platser. Det är som med en aktieportfölj, ha inte alla äggen i samma korg, sprid riskerna.

Enklast är det att börja med ettåriga så kallade sommarblommor.

Så i kruka, plastflaska eller plastbox utomhus under vintern

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vanliga plastkrukor, godislådor eller lådor från Ikea, Clas Ohlson, Rusta, Jula, ja vad varuhuset än heter spelar ingen roll, dessa plastlådor finns numera överallt att köpa och de är bra, de håller i väldigt många år trots att de utsätts för både kyla, isande vindar och solens stekheta strålar. Dessutom har de bra snäpplock. Varuhusens håller bättre än godislådor men å andra sidan kan man få godislådor gratis i vissa butiker.

Det kan även vara sålådor eller såbrätten som idag oftast kallas för pluggbrätten. Pluggbrätten har alltid använts av proffessionella. Jag köpte mina första från Lindbloms Frö när de fanns på Gotland. De använder jag än idag.

Bra grönsaker att kallså är:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kål av alla de sorter

Sallat

Gräslök

Persilja

Dill

Rädisor

Läs mer om vår 1 mars sådd med bland annat morot i kruka, klicka här.

Blommor:

Fingerborgsblomma Foto: Kerstin Engstrand
Fingerborgsblomma Foto: Kerstin Engstrand

Fingerborgsblomma

Jätteverbena

Borstnejlika

Stockros

Ringblomma

 

Förbered lådorna

Vanliga plastlådor med snäpplock är suveräna och håller att stå utomhus året runt i många år.

Börja med att göra hål i botten. Två hål, en på vardera sidan går lätt att göra med sax.

Därefter gör du två hål i locket.

Bottna lådan med lite pelleterat gödsel, men observera bara lite.

Fyll därefter på med bra jord, krukväxtjord eller planteringsjord.

Vattna och så!

Sätt på locket.

Och glöm inte att markera dina sådder!

Hålen behöver inte vara stora, även locken ska ha två hål. Jorden ska hållas fuktig och det sker mestadels via kondens. Om du har för många och för stora hål i locket riskerar sådden och jorden bli plaskvåt och det är det få växter som gillar. Då kommer fröna att ruttna.

Samtidigt är det viktigt att jorden inte torkar ut. Men med burkar, plastlådor med lock har det aldrig skett för mig, inte heller att sådderna blivit genomblöta.

Många frön vill ha en period av kallare temperatur- och då talar vi om just 5 grader – för att gro.  Frysgrader är det ytterst få växtfrön som kräver. Ännu färre kräver flera köldperioder för att gro, det är oftast för verkliga rariteter.

OBS! Detta med frysgrader och frön. Frön går i vila när de förvaras i minusgrader. Därför har genbankerna dem i frysar, i minus 18 grader förvarar de fröerna får då ligger de i vila. Så kan även du långtidsförvara dina överskottsfröer.

Men vi kopiera en vinter i det klimat där växten hör hemma. Nu talar vi om frön som vill ha värme efter en period av kallare väder, av kyla.

Att ha utesådderna i boxar med lock skyddar sådderna för slagregn. Vid slagregn flyter sådderna bort och det vill vi inte.

Metoden är också bra då plantorna blir knubbigare, de får lagom med värme och ljus som kan vara svårt att få till det inomhus utan extrabelysning

Tomater går exempelvis att så ute i slutet av mars, om man vill. Läs mera om kallsådd av tomater i vårt omfattande test, klicka här.

Mjölk/saft-/juiceflaskor i plast

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen hittar men tvåliters flaskor i Sverige medan mina vänner i Kanada använder sig av gallonflaskor, ca 4,5 liter. Det går lika bra med tvåliters! Dock blir förstås ytan mindre men tekniken fungerar lika bra.

  1. Klipp två hål i botten, ta och klipp av två hörn, det fungerar bra. Dessa är för dräneringens skull.
  2. Skär därefter upp, alternativt klipp upp flaskan cirka 10 cm från botten. Men lämna en bit kvar under handtaget så att flaskan kan förslutas.
  3. Lägg lite näring i botten, jag brukar använda mig av finkornigt pelleterat hönsgödsel. OBS! betoningen ligger på lite – gödsel ska inte täcka botten.
  4. Fyll på med jord upp till den avskurna kanten.
  5. Vattna lätt, jorden ska vara fuktig men inte plaskvåt.
  6. Nu har jorden sjunkit ihop lite så att det är cirka 1,5 cm kvar till kanten där du skar av flaskan.
  7. Så på jordytan.
  8. Täck sådden med jord, så mycket jord som just den arten behöver. Läs på fröpåsen om sådjup.
  9. Spraya lätt lite vatten på jordytan och lägg över ”locket” om det är plusgrader ute. Är det minusgrader så lägg på ett lager snö.
  10. Tejpa ihop delarna. Silvertejp fungerar finfint.
  11. Sätt inte på locket! Det är ett bra luftningshål men ställ odlingen på ett skuggigt ställe och där inga skyfall kommer åt.
  12. Vänta och se!

 

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Att först så frön, särskilt större frön, på fuktat papper är ett bra sätt att rationalisera bort jord och krukor. Dels går det snabbt, papper har de flesta av oss hemma – toalettpapper till exempel.

Man kan även lätt studera grobarheten varför denna teknik passar även mycket bra till för att testa grobarheten hos gamla frön samt det tar lite plats. Jag förgror många frön på en tallrik som står på köksbordet. Där har jag bra koll på vad som sker och det är lika roligt varje morgon att se om det har hänt något. Ja, det händer att jag tittar flera gånger per dag – man är född nyfiken!

Känns det igen?

Tror det jag, vi är många som ivrigt letar efter liv bland våra fröer.

Professorns metod

När och av vem jag lärde mig denna teknik kommer jag inte ihåg men det är roligt att förvalta något som en kemiprofessor är känd för. Professor Norman Deno var verksam vid Penn State University och han hann under sin karriär som kemist publicera runt 150 “papers”, dvs vetenskapliga artiklar, men också ytterligare 20 till under hans andra karriär, inom hortikultur – och de handlade just om fröers optimala groningstemperaturer.

vv0507

Professor Denos sådde på papper – för att när fröna har grott flytta över dem till krukor – även det, liksom kallsådd, en metod som nu nylanseras på Internet.  Han första bok utkom 1993 och i den publicerade han resultatet av hans experiment – håll i dig nu – ett experiment gällandes fröer som inkluderade över 2500 arter, i 805 släkter, från 145 växtfamiljer. Detta lilla ”hobbyprojekt” var hans andra karriär efter tiden som kemiprofessor. Då blev det hortikultur för hela slanten. Som ung hade han fått ett brinnande intresse för fyrverkerier och växter. Han delade intresset för fyrverkerier med sin far. Så han blev kemist och där specialiserade sig för liknande effekter som fyrverkerier ger. Därefter odlade han sitt andra intresse, botanik!

Och Ingemars optimala frösådd

En annan person känd i amatörkretsar är Ingemar Björk som även författade ett intressant pm, Optimal frösådd, som finns att läsa på STA:s, trädgårdsamatörernas, hemsida. Det sägs att Ingemar Björk alltid använde tvättservetter. Inte våtservetter utan Grummes högabsorberande allduk som finns än idag att köpa i varenda matbutik. Ingemar ansåg att de var bättre då de inte luddar men det gör t ex inte Edit Extra hushållspapper heller. En fördel med papper som inte luddar är att rötterna inte lika lätt biter sig fast i pappret.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har testat allduken men jag föredrar Edit Extra hushållspapper – det fungerar i mitt tycke bättre och det har jag alltid hemma. ”Finare” hushålls- och toalettpapper fungerar också, och de ser snyggare ut men som sagt de ovan nämnda är bättre.

Allduk till vänster, hushållspapper till höger. Foto: Kerstin Engstrand
Allduk till vänster, hushållspapper till höger. Foto: Kerstin Engstrand

Pappersmetoden är ett bra och snabbt knep särskilt för större frön. Det sparar tid och man får en bra överblick över fröernas grobarhet.

Ingemar Björk använde allduk som han först markerade frösorterna på med vattensfast tuschpenna. Därefter vek han allduken i tre delar. Den i tre delar vikta allduken la han därefter på en tallrik och fuktade allduken väl. Allduken kramade han sedan överflödigt vatten ur. Därefter vecklade han ut allduken och nu syns det tre fält. I det mittersta sådde han fröna. De två yttre fälten vek han in över frösådden och sist de båda kortändarna så att fröna inte kan rinna ur. Det blir då till ett paket som han angav måtten på; ca 7 x 15 cm. Ingemar testade mängder av frön och han hade behov att ha en teknik där han kunde stapla sådderna på varandra.  Han angav att upp till tio paket lätt kunde travas på varandra och läggas i en försluten en-liters plastpåse – OBS! vanlig tunn plastpåse, inte av fryskvalité som han ansåg vara för täta!

Grumme Allduk tyckte han dock ha ett minus: Den kan visserligen delas i två dubbla såpapper men den har en begränsad livslängd – troligen behöver en allduk bytas efter sex månader som han sa. Detta med tanke på att han testade fröer som kunde behöver mycket lång tid på sig att gro.

Sa Ingemar Björk, som de sista åren i livet hade en revolutionerande kaktusbalkong!

Så här gör du:

Pumpafrön. Foto: Kerstin Engstrand
Pumpafrön. Foto: Kerstin Engstrand

Metoden innebär alltså att du sår fröna ovanpå ett fuktat papper, ett papper som är våtstarkt. Tidningspapper eller skrivarpapper duger inte.

Fuktat kaffefilter lär också fungera.

Så här gör jag:

  1. Ta en tallrik, bricka eller en bytta med plan botten.
  2. Lägg över allduk eller dubbelvikt Edit Extra.
  3. Fukta pappret lätt, det ska vara fuktigt men inte plaskvått.
  4. Strö ut de fröer du vill gro. Ha avstånd mellan fröerna för först växer rötterna fram och de kan snabbt ta plats, särskilt bönor utvecklar snabbt bra rötter.
  5. OBS! Om du tänker så flera olika sorter på ett och samma papper är det bra att rita upp områdena med blyerts eller vattenfast tusch. Samt skriv ner vad du har sått och antalet fröer.
  6. Lägg över en bit plast, dock inte så att det blir för lufttätt för då kommer fröerna att mögla. Jag brukar bara lägga över en plastpåse, dvs jag trär inte över den.
  7. Vänta och kontrollera att pappret inte torkar ut.
  8. När fröerna gror kan du successivt plocka över dem och sätta dem i krukor med jord.

Bra fröer att börja så med pappersmetoden är:

Bönor

Majs

Pumpafrön

Sojabönor

Kikärter

Bondbönor

Denna metod innebär att du även lätt, allt eftersom fröna gror, kan flytta över fröerna till krukor med jord. Och att man snabbt kommer igång, särskilt om du saknar krukor och jord hemma.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Rädisor är vackra och går att odla på litet utrymme. Foto: Kerstin Engstrand

Våren väcker odlingslust och medan du väntar på att kunna plantera ut dina värmeälskande tomater, aubergine (äggplanta) och paprikor kan du utnyttja ytan som krukorna bjuder på. Dessutom är det skönt att ha krukorna förberedda när det stora utplanteringsslaget går i början av juni.

Vanligen planterar man ut tomater och andra värmeälskande grönsaker i börja av juni. Bor du i växtzon 1, som i Skåne eller på Gotland kanske du kan plantera ut tomaterna redan i slutet av maj och bor du i våra nordligaste delar troligen i slutet av juni. Risken för nattfrost ska vara över.

Tomater som odlas i kruka ute i trädgården eller på balkongen eller på friland blir enormt goda. Betydligt godare än om de odlas i växthus. Dessutom betydligt billigare, ett växthus oavsett om det är en tunnel i plast eller ett mera husliknande i glas kostar en rejäl slant.

Och här finns yta att utnyttja! För handen på hjärtat, visst har du sått betydligt fler tomater än vad du först tänkte dig? Och visst har du ett antal stora krukor som väntar på dina fina plantor?

Jag brukar odla tomater, chili, paprikor och aubergine i rosgjord eller i Hasselsfors U-jord (u står för urna) och krukorna är stora på minst 20 liter jord, några även rymmer 30 liter jord men jag har även 10-liters krukor. Jag har minst 30 krukor, det blir lätt så med åren. Men obs! det går lika bra att odla dessa fem snabba grönsaker även i mindre krukor.

Snabba växter är bland annat:

Plocksallat av röd ekbladssort. Foto: Kerstin Engstrand
Plocksallat av röd ekbladssort. Foto: Kerstin Engstrand

  1. Rucola, den lite peppriga bladväxten som vi köper för dyra pengar i matbutiken.
  2. Rädisor, en härlig vårprimör.
  3. Spenat, färsk bladspenat brukar lysa med sin frånvaro i handeln, enbart fryst brukar finnas.
  4. Låga ärter, roliga att odla, du kan både äta dem som gröna skott eller vänta tills de bildat ärtskidor.
  5. Sallat, roligare och godare att äta hemma odlad än att köpa blandad sallad i påse.

Om du kombinerar med några vackra vårblommor, som låga påskliljor eller penséer som finns att köpa nu blir krukorna än fröjd att skåda. Dessutom kan du efter blomningens slut plantera ut både påskliljorna och penséerna i trädgården så kommer de fortsätta att ge ögonfröjd i många år.

Plus att krukorna är väl förberedda när det är dags att plantera ut tomater, aubergine och paprika.  Det blir lugnare, allt behöver inte göras på en och samma gång. Jag har minst 30 krukor i olika storlekar och att fylla dem med jord kräver lite kraft. Och det blir lätt att man slarvar när allt ska göras på en och samma gång. Kanske får då inte varje planta den omsorgsfulla plantering och vattning de behöver. Så jag börjar fylla dem nu, sakta men säkert och passar på att odla en förodling.

Dessutom är det mycket roligt att följa fröernas utveckling! Har det hänt något är det första jag titter efter varje morgon.

Och som sagt, jag odlar tomater, aubergine och paprika utomhus. Inget växthus här inte!

Förbered krukorna som när du ska plantera ut. Använd den jord du tycker är bäst. Om jag använder påsjord så köper jag rosjord. Eller vanlig planteringsjord som jag blandar ut med extra gödsel.

Då jag odlar tomater i 30-liters krukor så blandar jag ut jorden i krukan botten, de nedersta 10 – 15 cm med några nävar pelleterad hönsgödsel. Tomater är näringskrävande.

En fördel med att nyttja ytan på våren är att de snabba vår- och försommargrödorna inte går på djupet. Du kan även odla exempelvis rädisor i grunda krukor.

Man kan i zon 3 även en kall vår som våren 2021 även med mycket bra resultat så i krukor så tidigt som i mars. Visserligen tar grödorna lite längre tid på sig att gro men gror gör de. De låga ärter av sorten Norli som jag sådde den 1 mars har alla kommit upp och börjar skjuta fart i mitten av april. Men jag kunde lika gärna ha satt dem 1 april, eller som nu i mitten av april. Den extra tidiga sådden är mera rolig att göra för att se hur mycket kyla frön klarar, de jag sår nu kommer snabbt ikapp.

Min egentliga favorit bland låga ärter är Bingo men då den numera pga Brexit är svår att få tag på riskerar jag inte att så den nu. De åtråvärda fröerna sparar jag till senare.

Låg sockerärta

Ärtiga ärtor på gång! De gror snabbt. Foto: Kerstin Engstrand
Ärtiga ärtor på gång! De gror snabbt. Foto: Kerstin Engstrand

Norli är en sockerärta som skördas när skidorna blivit cirka 7 cm långa. Skidorna är platta och äts antingen råa eller lätt kokta och doppade i smält smör, som släpärter. Blir som högst 50 – 60 cm och kan behöva lite stöd, jag brukar sticka ner lite ris från min björk. Har vita blommor och ger en bra skörd av 7 cm långa, söta baljor med fin kvalité. En fördel med att så den i krukor är att ärterna sås tätt och därmed så kommer plantorna att stödja varandra. Som alla ärtväxter så ger Norli mer skörd desto mer du skördar. Man brukar säga att Norlia har en utvecklingstid på cirka 54 dagar, och här menas då från sådd till skörd. Sår du i mitten av april så kan du skörda i cirka den 8 juni, troligen tidigare om krukorna står skyddade mot en husvägg. Så 3 cm djupt och 5 – 8 cm mellan ärterna. Ärter gror bäst när jordtemperaturen är mellan 15 och 24 grader.

Rädisa

Rädisorna behöver gallras, klipp bort varannan planta så utvecklas rädisorna fint. Foto: Kerstin Engstrand
Rädisorna behöver gallras, klipp bort varannan planta så utvecklas rädisorna fint. Foto: Kerstin Engstrand

Ungefär samma jordtemperatur som ärtor gror rädisan vid. Sorten French Breakfast är en gammal avlång sort från 1885 och är snabb, 24 dagar från groning till skörd. Det finns även en sort som ska ta 18 dagar på sig och följaktligen så heter den också ”18 dagar”. 18 dagar är en rund rädisa.

Rädisa ska egentligen sås glest men oftast är det så gott om fröer i en fröpåse så de blir lätt en rejäl bredsådd. Gallra i så fall, dvs klipp bort överskott med sax, så att avståndet mellan plantorna blir runt 2 cm för avlånga och 3 cm för runda sorter. Fröet ska sås på ett djup av 1 till 2 cm. Rädisa kan man gärna så i omgångar med en vecka mellan varje sådd så har man regelbunden tillgång till läckra primörer.

Skulle nu alla rädisor blir färdiga på en och samma gång håller de sig i cirka en vecka i kylskåp om de sätts i ett glas vatten.

Rucola

Rucola är en av de första att gro. Foto: Kerstin Engstrand
Rucola är en av de första att gro. Foto: Kerstin Engstrand

Sallat gror bra redan vid en jordtemperatur runt 15-18 grader, rucola likaså, om inte ännu bättre. Rucola är inte lika känslig ifall fröna skulle vara lite äldre.

Jag föredrar rucola då jag kan välja mellan den kultiverade, som är lite mildare, eller den vilda som har en tydligare rucolasmak. Allra bäst tycker jag om wasabirucolan som dock tar lite längre tid på sig att utvecklas. På friland brukar man beräkna att det tar 40 dagar från sådd till skörd av rucola. I kruka brukar det gå lite fortare. Rucola är dessutom en växt som ska sås på våren eller hösten då den annars lätt går i blom.

Man kan lätt reglera rucolans smak, vattnar du mycket blir den mildare, mindre vatten och den blir skarpare i smaken. Även blommorna går att äta, de är typiskt korsblommiga och svagt vita med en lätt gul ton. Så rucola 0,5 cm djupt och bredså.

Spenat

Spenat växer snabbt. Foto: Kerstin Engstrand
Spenat växer snabbt. Foto: Kerstin Engstrand

I Italien är spenat en verklig vårprimör, färsk bladspenat är där obligatoriskt tillbehör till maten, då lätt fräst i olja, smör och vitlök.

Sorten Matador, som även säljs under namnet Viking är en bra sort. Palco en annan. Gror snabbt och växer snabbt. Vid sådd i april hinner du skörda rejält innan början av juni. Och tur det för i juni brukar spenaten gå i blom, där blir den bitter och inte god. Utvecklingstiden brukar räknas till 45 dagar.

Så fröna 2 cm djupt. De kan bredsås, dvs sås tätt och gallras allt eftersom helt automatiskt när man börjar skörda av bladen. Man väljer de lägsta, de nedersta bladen först och de brukar också vara störst.

Plocksallat

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När plocksallatssorterna lanserades som begrepp så blev det för många en mindre revolution för sallatsodlingen. Innan dess så var det många som sådde en hel påse frö och fick hur många sallatshuvuden som helst, som i regel alla var skördeklara samtidigt. Det kommer jag så väl ihåg från odlingslotten i Uppsala. De enda som var glada var harar och rådjur och sniglarna förstås.

Det finns inget som egentligen heter plocksallat men det finns mängder med sallatsorterna som inte bildar huvuden och därför passar att skörda enstaka blad av, och då skördar man alltid utifrån och in. Dessa sorter var vanliga utomlands innan de slog igenom här hemma. Plocksallater finns i en mängd olika färger, former och smaker och passar också att bredså. Det finns också suveräna fröblandningar med just sorter som passar extra bra att skörda bladvis. Betydligt roligare än att köpa färdigskuren sallat på påse.

Sallat ska sås glest på ett djup av 0,5 cm. Jordtemperaturen ska vara minst 5°C, vid 18°C gror sallat mycket bra men även vid rumstemperatur av 22. Vattna jorden väl innan du sår.

Efter fem till åtta dagar brukar sallatsfrön gro. Dock ett men, frönas måste vara färska, är de för gamla brukar grobarheten vara betydligt sämre.

Man brukar räkna med att det tar cirka 40 dagar från sådd till skörd.

Och självklart kan du så även i mindre krukor, som de på bilden. Då blir varje skörd mindre men lika god!

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Fröer av jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt!

Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att fröet grott, så den måste sås tidigt på året. den har fått ett rykte om sig at  vara svårsådd men det håller jag inte med om! Det går utmärkt att förkultivera inomhus i januari till mars. När väl fröet grott är jätteverbenan först lite långsam i tillväxten innan den sätter fart. Och då talar vi verkligen om fart, i augusti är den lätt nästan två meter hög!

Sår du tidigt på året har du även möjlighet att ta sticklingar av dina frösådda plantor. Ett utmärkt sätt att få fler plantor för en och samma arbetsinsats.

Länge var det regel att jätteverbenafrö skulle kylbehandlas, stratifieras, det vill säga sådden skulle antingen stå i kylskåp eller utomhus ett par veckor innan den togs in i värmen. Idag finns det preparerade jätteverbenafrön som inte behöver kylbehandlas. Läs på fröpåsen om just de frön du köpt är preparerade. Men även om de inte är förpreparerade går de att så utan extra kylperiod.

Test

Jag har testat att så inomhus frön som både var angivna som behandlade och de som inte varit det. Och det går utmärkt att så inomhus. Bland annat har jag testat frön från Nelsons och Impecta. Impectas frön angavs vara preparerade, om Nelsons fanns det ingen uppgift om eventuell behandling. Jag sådde dem på ytan, jorden var vanlig krukväxtjord. Båda grodde utan problem. Jag har jag gjort om testet och kompletterat med frön från Lindbloms, även de grodde inomhus utan problem. Noteras ska att även 2021 har jag sått igen, fröerna 2021 var från samma fröpåsar som de som såddes tidigare år. Och de har alla grott mycket bra. Lindbloms fröer grodde till och med lite snabbare än de övriga.

OBS! Jätteverbenafrön har i regel dålig grobarhet, titta på fröpåsen vad som anges. En grobarhet på 60% eller 70% är inte ovanligt. Så vill du ha sju plantor måste du i regel så tio frön.

Foto: Kerstin Engstrand
Små frön blir pyttesmå plantor, i alla fall i början. Ser du de små gröna plantorna? Det guldfärgade materialet som ligger på jorden är vermikulit. Foto: Kerstin Engstrand

Sådjup: Täck fröet med ytterst lite jord, jag föredrar att täcka dem lätt med vermikulit. Fröna är mycket små så bäst är att bredså, dvs strö ut fröna över hela jordytan. Här på bilden är de sådda i en tomatask fylld med vanlig blomjord.

Både Impectas och Nelsons fröer grodde på tio dagar. Fröna är små, och de första fröplantorna är pyttesmå så de är lätta att missa. Det betyder också att de är känsliga, vattna underifrån och skydda småplantorna från stark sol.

Men de växer snart till sig och blir riktigt tuffa små plantor, tre veckor efter sådd:

En månad efter sådd:

Och 50 dagar efter sådd:

När småplantorna har blivit några centimeter ska de stå ljust och svalt, allra helst i 10–15 grader. Där är det många av oss som stöter på problem, vi har inget svalt rum att tillgå. Jag brukar ställa ut plantorna på balkongen, i en plastlåda där plantorna får ett skyddande lager av fiberduk, ett dubbelt lager av fiberduk. Där får de stå på dagarna och lådan tas in över natten.

Plantorna får stå svalt utomhus under dagen, då täckta med ett dubbelt lager av fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand
Plantorna får stå svalt utomhus under dagen, då täckta med ett dubbelt lager av fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand

Ta sticklingar

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det går utmärkt att ta sticklingar av de plantor som är rejält höga. Klipp av toppskotten, sätt dem direkt i jord och de kommer snabbt att rota sig.

 

Stratifiera, låt sådden stå kallt

53 dagar efter sådd, dessa har stått ute, fröerna har stratifieras. Foto: Kerstin Engstrand

53 dagar efter sådd, dessa har stått ute. De är efter 53 dagar ungefär lika stora som de inomhussådda var 30 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Det traditionella sättet att så jätteverbena har varit att låta sådden stå en till två dagar i vanlig rumstemperatur så att fröna sväller upp, för att därefter flyttas till ett ställe som håller betydligt kyligare temperatur, exempelvis kylskåpet i två veckor. Eller låt stå utomhus, jätteverbenans frön tål några minusgrader men låt sådden inte stå ute om det blir minus tre grader eller kallare. Därefter är det återigen dags att låta sådden stå i rumstemperatur, gärna på en värmematta. Då brukar de gro utan problem. Allt som allt så tar det för denna variant 3–6 veckor innan fröerna har grott.

Man kan också “kallså”, vinterså fröerna, då blir plantorna knubbigare.

Läs också:

Skapa en oas av jätteverbena

Jätteverbena, stjärna och trogen minglare i augustirabatten

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Visst får man leka lite? Vi fyndade på loppis några vaser som såg ut som glasstrutar. De i sin tur födde idéen...