Jätteliljan väcker habegär

Jätteliljan väcker habegär

"Alla" faller för jätteliljan. Foto: Kerstin Engstrand

Katmandu år 1821. En växt pockar på uppmärksamhet. Framför den står den danskfödde botanikern och kirurgen Nathaniel Wallich. Det var jätteliljan som han hade fått syn på.  Den har fått sitt namn för dess höjd, den är en av världens högsta liljeväxter och beskrivs som manshög. I Sverige blir den runt 200 cm hög, ståtligt i sig men dess vilda växtplats i Nepal, Himalaya och Tibet, på en höjd av 1500 till 3600 meter, kan den bli hela fyra meter.

Wallich var även verksam i skapandet av Calcuttas botaniska trädgård och tre år efter upptäckten av jätteliljan beskrev han sitt fynd. Cardiocrinum giganteum är dess vetenskapliga namn, och är man så här ståtlig så får man ha ett svåruttalat namn. Giganteum för att den är enormt hög, och Cardiocrinum efter det grekiska ordet för hjärta (cardo) och lilja (crinium). De över 30 cm breda bladen är hjärtformade. Förresten, Wallich gav aldrig den sitt namn, utan dagens namn är givet av den japanska botanisten Tomitaro Makino. Makino klassificerade japanska växter efter Carl von Linnés system, och vid hans död vid ansedda 94 års ålder hade han namngivit över 2500 växter. Hans födelsedag, den 24 april firas än i dag i Japan som Botanikens dag.

I Storbritannien introducerades den kommersiellt i mitten av 1850-talet. 1852 visades för första gången en blommande planta  på en brittisk växtutställning.  Det var en lök som hade dragits upp från frö av den brittiska botanisten Thomas Lobb. Året dessförinnan hade en annan från frö uppdragen lök blommat i Edinburgh, av frön från den irländske majoren Edward Madden och sedan dess har den odlats i Europa och förför nog trädgårdsälskare lika mycket idag som Wallich blev 1821.

Jätteliljans blommor blir minst 20 cm långa. Foto: Kerstin Engstrand
Jätteliljans blommor blir minst 20 cm långa. Foto: Kerstin Engstrand

Och när den behagar blomma, vilket många odlare vittnar om brukar ske ungefär vart tredje år, så blir man andaktsfull. Varje enskild trumpetformad blomma blir 20 cm lång, och en enda planta brukar ge tio blommor, i extremt bra förhållanden till och med hela 25! När den blommar så är det början av juli som är dess festmånad. Knopparna slår ut oftast en och en, sakta underifrån och upp vilket förlänger intrycket av en lång blomningstid. Även bladen är vackra, stora, blanka och fyller ut bra. Blomningen förebås av att de uppåtriktade knopparna börjar böja sig nedåt. Det går inte över en natt, ett par dagar brukar denna process pågå så man har lite tid på sig att vara beredd att njuta!  Och hoppas på varma, vindstilla kvällar för då doftar den som mest. Det är då läge att sitta på en stol under den och bara njuta.

Flera arter ingår i jätteliljesläktet. Kinesisk jättelilja, Cardiocrinum giganteum var. yunnanense växer vild i centrala och västra Kina medan den japanska jätteliljan, Cardiocrinum cordatum, återfinns i Japan och på ön Sachalin. De är lite lägre än C.giganteum och anses vara frostkänsligare. Deras blommor är i stort sett enfärgade i en beigevit färgton, några definierar dem som krämfärgade. C. cathayanum saknar än så länge svenskt namn, den växer vild i Kina, blommar tidigare, i juni, och lär även vara den som blir lägst. Den får även färre blommor per stjälk. Linnélärljungen Thunberg placerade dock den japanska i Hemerocallissläktet men han förstod när han såg den blomma att det var felaktigt. Jätteliljan har gröna stjälkar medan den kinesiska har purpurfärgade.

Överblommade kinesiska jätteliljor i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Överblommade kinesiska jätteliljor i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

I Göteborgs Botaniska trädgård växer den kinesiska jätteliljan främst i bambulunden men även i klippträdgården och ”Smithska”. Deras plantor härstammar från frön insamlade i Shaanxi 2008. 2015 blommade de första plantorna och i år, i början av juni 2016, slog de till med rejäl blomning. Väldränerat med lätt fuktig humusrik jord, halvskugga och vindskyddat läge stormtrivs den med. Bland rododendron trivs den också. Den vill absolut inte stå torrt och varmt men gärna snigelfritt. Och även liljebaggarna tycker om jätteliljan. De brukar dock sällan helt ödelägga en planta, skadorna brukar mera bli skönhetsfläckar.

I Skottland rekommenderar man lätt vintertäckning men odlare i Sveriges lägsta zoner (I-II) anger att de än så länge har klarat den utan extra skydd. Botaniska trädgården i Edinburghs kinesiska jätteliljor härstammar från Cangshan 1981, Yunnan och Sichuan i syd-västra Kina där jätteliljan växer på en höjd av ca 2500 meter. I Edinburgh brukar exemplaren bli ca tre meter höga, dvs. lika höga som på dess naturliga växtplats.

Jätteliljan är liksom bland annat tulpanen monokarp och dör efter blomningen men innan dess har den bildat sidolökar. Den ska klara temperaturer ner till minus tio grader.

Plantering
Kinesisk jättelillja på väg att bilda knopp. Den har mörka stjälkar jämfört med den vanliga jätteliljans ljusgröna. Foto: Kerstin Engstrand
Kinesisk jättelillja på väg att bilda knopp. Den har mörka stjälkar jämfört med den vanliga jätteliljans ljusgröna. Foto: Kerstin Engstrand

Höstplantering är att föredra. Och den ska sättas ytligt, man brukar säga att lökens topp ska nätt och jämnt synas. Sätter du flera lökar tillsammans så sätt dem med ett rejält avstånd mellan varandra. De ska ha plats att bilda sidolökar och en enda lök brukar bli ca 20 cm i diameter. Att den kan breda ut sig om den trivs vittnar beståndet i området Dandenong Ranges utanför Melbourne i Australien. Där lär jätteliljan ha planterats i slutet på 1800-talet och idag lär det där finnas totalt flera hundra tusen plantor i området.

Ja den klarar en vinter i zon 3. I maj börjar den visa att den lever. Då brukar sniglar och snäckor också upptäcka den.  Foto: Kerstin Engstrand
Ja den klarar en vinter i zon 3. I maj börjar den visa att den lever. Då brukar sniglar och snäckor också upptäcka den. Foto: Kerstin Engstrand

Har du tur att få mogna frön så lär frösådda plantor ge kraftigare plantor. Sådd ska ske så fort frökapslarna öppnar sig, och som många andra liljeväxter kan det ta sju till nio år innan frösådda plantor blommar medan sidolökarna brukar ta tre år på sig. Man får även räkna med att det kan ta tre år innan fröet gror. Men åren går fortare än man tror, plötsligt så har man några fler jätteliljor i sin trädgård! I och med att den är monokarp bör så frön varje år.

Årets blomning i Göteborgs Botaniska kan du se här:

Text och foto: Kerstin Engstrand