Sida 51

I Sydafrika blommar afrikas blå lilja samtidigt som hortensia. Foto: Kerstin Engstrand

Blå, blåare, blåast, den väcker habegär, Afrikas blå lilja, Agapanthus praecox, som också kallas för kärlekslilja. I England kallas den också för Nilens lilja. Varför väcker den ens habegär? Är det för den har de vackraste av blåa färger? Eller är det för att den blir så hög, och ser så obekymrad ut? Eller rent av för att den är så elegant? Eller för att den är dyr och svår att få i blom? Oavsett vad ditt svar är så är den en dröm som går att förverkliga.

Ju större planta desto bättre
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det finns en mängd namnsorter, de smalbladiga är härdigare och lättare att övervintra än de bredbladiga. För namnsorter,se längst ner i denna artikel.

'Enigma' är en av många spännande namnsorter. Foto: Kerstin Engstrand
‘Enigma’ är en av många spännande namnsorter. Foto: Kerstin Engstrand

Köp allra helst plantor som är odlade i 2,5 liters krukor, de kommer i regel blomma samma år eller året efter. De är självfallet dyrare i inköp, upp till dubbla priset gentemot 9 cm krukor men när det gäller agapanthus så lönar det sig. Plantor som vid köpetillfället är odlade i mindre krukor, 9 cm, ska direkt omplanteras till en större kruka och ska få växa i denna över minst ett år, en sommar och en vinter.

Blomningstid: Blommar i juli–augusti och oftast en bra bit in i september. Det finns även sorter som börjar blomma redan i juni.

Köp stora plantor med stora kraftiga rötter om du önskar snabb blomning.

Färger: Finns i blått, vitt, blå-vitt och olika blålila toner.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

De vitblommande gör sig bra mot en mörk bakgrund, som mörkbladig perukbuske eller en mörk mur och varför inte svarta konstrottingmöbler.

Afrikas blå lilja är som gjord att få titta upp bland andra växter. Foto: Kerstin Engstrand
Afrikas blå lilja är som gjord att få titta upp bland andra växter. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ha många planterade på lite avstånd, för att skapa en känsla av en blå hägring, passar de mellanblå bäst:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Höjd: Beroende på sort, 45–120 cm.

En bra tumregel är att en planta brukar med åren bli lika bred som hög och att det tar två till fem år innan plantan når sin maxhöjd.

Växtplats
Agapanthus i Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand
Agapanthus i Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand

Det allra bästa soligaste läget, söder eller sydväst. Lättast är att odla dem i kruka, då är de lätta att lyfta fram när de blommar och lätta att flytta undan för vintern. För när de inte blommar är de lite tråkiga.

w114756bd

Experterna rekommenderar en jordblandning bestående av 1/3 smågrus och 2/3 jord. PH-värdet spelar ingen roll. Plantorna ska stå så trångt som möjligt, och inte omplanteras varje år. Ställ ut krukorna när risken för nattfrost är över.

Vanligen blommar plantan bra tre år i följd, därefter brukar det bli dags att plantera om.

Härdighet
Småbladiga sorter är härdigare än de bredbladiga. Foto: Kerstin Engstrand
Smalbladiga är härdigare än de bredbladiga. Foto: Kerstin Engstrand

De smalbladiga sorterna går att övervintra i rabatten de sydligare delarna av Sverige om platsen är väldränerad samt att ett rejält (minst 30 cm, gärna mer) lager vintertäckning av torra löv och ris läggs på. ”Kronan” ska vara 5 cm under jord.

Annars får man övervintra plantorna frostfritt, svalt (ca 5 till 10 grader) och ljust.

I Sydafrika, där den sprider sig som ett ogräs, växer den i sydsluttningarna längs vägarna. Där blommar den som bäst under vår vinter, dvs. deras sommar, runt jul. Då är temperaturen runt 25 till 30 dagar på dagen och runt 18 grader på natten. Under denna tid är det mycket torrt. Viloperioden inträffar under vår sommar, så vintertemperatur innebär mellan 5 och 10 grader på natten och 23 grader i skuggan på dagen.

Väl etablerade plantor tål fuktigare odlingsvillkor än nya.

Skötsel
Agapanthus gillar liksom rosor rosgödsel. Foto: Kerstin Engstrand
Agapanthus gillar liksom rosor rosgödsel. Foto: Kerstin Engstrand

Ge näring, gärna flytande, vid varje vattning tills knopparna börjar visa färg. Rosgödsel gillar de.

Ge rikligt med vatten särskilt efter det att de har blommat fram till hösten men låt jorden torka upp mellan vattningarna.

I knopp. Foto: Kerstin Engstrand
I knopp. Foto: Kerstin Engstrand

 

Omplantering och delning

Görs antingen i maj eller på hösten efter avslutad blomning. När rötterna tränger ut ur krukans botten och ingen jord finns kvar i krukans ovandel, dvs. när du ser rötterna som nästan försöker klättra ut ur krukan, då är det dags att plantera om till en kruka som bara är en storlek större än den gamla. Testa storleken genom att sätta den gamla krukan i den nya, ett finger ska du kunna få mellan krukorna, inte mera.

 

De klarar även med att delas, men det ska man inte göra oftare än vart fjärde till sjätte år. Enklast är att dela den med en vass spade, eller kniv, mitt i plantan. Ja, rötterna klarar det.

 

 

Hösten och vintern
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ta in krukorna så fort nattfrosten närmar sig. De klarar enstaka natt med minus fem grader, det finns även de som anger att de klarat enstaka ännu kallare nätter men det är inget man ska räkna med. Minusgrader påverkar nästa års blomning.

De smalbladiga sorterna vissnar ner helt under vintervilan. Bäst är om de får stå svalt, under 10 grader under vintern. Står de för varmt under vintern kommer inga nya blommor nästa sommar.

På våren får de smalbladiga fart när det är dags att vattna igen.

Eller gräv ner krukorna i rabatten, täck med ett lager ris, som björkris så att det blir luftigt över plantorna. Täck därefter över med löv. Och glöm inte att sätta ner en skylt med uppgift om vad du har grävt ner.

De bredbladiga sorterna behåller sina blad över vintern, och ska också övervintras svalt, i 5-10 grader men de vill också stå ljust under hela vintern.

 

Fröförökning
Frökapslar som ännu är omogna. Foto: Kerstin Engstrand
Frökapslar som ännu är omogna. Foto: Kerstin Engstrand

Fröplantor av namnsorter kommer inte att bli identiska med originalet. Det tar i regel minst tre år för en fröplanta att komma i blom. Samla in frökapslarna när de blivit bruna.

Agapanthusfrön. Foto: Kerstin Engstrand
Agapanthusfrön. Foto: Kerstin Engstrand

Agapanthusfrön är ganska små så det är bäst att kapslarna får spricka upp inomhus. Fröna förvaras i kylskåpet tills de sås på våren. Groningstemperaturen är 15 grader.

Fröplantor på tillväxt. Foto: Kerstin Engstrand
Fröplantor på tillväxt. Foto: Kerstin Engstrand

De flesta plantor vi köper är mikroförökade. Så här ser en mikroförökad babyplanta ut:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Namnsorter
’Double Diamond’ Foto: Kerstin Engstrand
’Double Diamond’ Foto: Kerstin Engstrand

 

Peter Pan är en lägre sort, blir ca 40 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand
‘Peter Pan’ är en lägre sort, blir ca 40 cm hög.
Foto: Kerstin Engstrand

 

Indigo Dreams är den som har de djupaste lila blommor, och blommorna är mera klockformade än andra sorter. Foto: Kerstin Engstrand
‘Indigo Dreams’ är den som har de djupaste lila blommor, och blommorna är mera klockformade än andra sorter. Foto: Kerstin Engstrand

 

Twister, Foto: Kerstin Engstrand
‘Twister’, Foto: Kerstin Engstrand

 

 

Flower of Love, ny. Foto: Kerstin Engstrand
‘Flower of Love’, ny. Foto: Kerstin Engstrand

 

 

Megan’s Mauve, är en riktigt iögonfallande, blommor i lila och vitt. Vintergröna blad. Foto: Kerstin Engstrand
‘Megan’s Mauve’, är en riktigt iögonfallande, blommor i lila och vitt. Vintergröna blad. Foto: Kerstin Engstrand

 

 

Gold Drops är ny, brokbladig och behåller sina blad hela vintern. Blir ca 40 cm hög och en planta kan med tiden få en omkrets av ca 45 cm. Foto: Kerstin Engstrand
‘Gold Drops’ är ny, brokbladig och behåller sina blad hela vintern. Blir ca 40 cm hög och en planta kan med tiden få en omkrets av ca 45 cm. Foto: Kerstin Engstrand

 

Enigma var troligen den allra första vita med blå bas. Senblommande, från juli och framåt. 50­­ till 75 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand
‘Enigma’ var troligen den allra första vita med blå bas. Senblommande, från juli och framåt. 50­­ till 75 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

 

Jacaranda är en tidigblommande sort, blommar i regel redan i slutet av juni. Foto: Kerstin Engstrand
‘Jacaranda’ är en tidigblommande sort, blommar i regel redan i slutet av juni. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Påfågelsögat uppskattar tistelväxter. Foto: Kerstin Engstrand

Augusti är den verkliga fjärilsmånaden. Varma, soliga och vindstilla dagar, då trängs fjärilarna i perennrabatterna som står i sitt högflor. De besöker flitigt ängsvädd och klippstånds liksom rudbeckia, rosenstav, kärleksört, rosenflockel och bolltistel. En månad tidigare svärmade de över kryddrabattens lavendel, oregano och myntor. Och i våras flockades de över nektarrika växter som den låga, kuddblommande aubretian, krokusar med olika blomningstid och jordvivan och andra primulor som tittar upp lite blygt är på våren lika oumbärliga som tussilagon i dikesrenarna.

Så tycker du att du saknar fjärilsfladder i din trädgård så kan det bero på att trädgården behöver fler nektarrika växter som de ovan nämnda. De nektarautomater som finns att köpa fungerar dock mindre bra, bättre är att lägga ut lite färsk frukt i skivor på ett fat. Ett plommonträd som ger frukt redan i augusti, som ‘Czar’, är ett måste för alla fjärilsvänner, för högst upp i trädet, där ivriga händer inte nått att plocka, sitter stinna plommon som de ståtliga amiralerna mer än gärna dricker sig otörstiga på. Amiralerna brukar faktiskt kallas för trädgårdens fyllkajor. Fallfrukten får gärna ligga kvar, även den besöks av fjärilar, bin och fåglar.

En amiral skymtar uppe i äppelträdet. Foto: Kerstin Engstrand
En amiral skymtar uppe i äppelträdet. Foto: Kerstin Engstrand

När dagarna blir kyligare avtar fjärilarnas aktivitet. Varma septemberdagar brukar fortfarande bjuda på någon enstaka fjäril, men när hösten på allvar drar in över landet söker sig några arter söderut medan andra letar upp en övervintringsplats i närheten av dig, på vinden, i källaren eller i fönsterkarmen, eller också dör de.

Påfågelöga i kryddrabatten, bland blommande oregano har den landat på en kantlök som gått i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Påfågelöga i kryddrabatten, bland blommande oregano har den landat på en kantlök som gått i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Fjärilar trivs i en doftande, blommande miljö där det är vindstilla och soligt. Så har du inte gjort det förut, är det nu dags att skapa en fjärilsvänlig hörna. Sedan är det bara att njuta av deras skönhet och som det tycks obekymrade sätt att flyga omkring, för bättre avstressningsmedel finns knappast.

Fjärilens livscykel går från ägg, larv och puppa till färdig fjäril. Fjärilarna har olika matväxter, nektarväxter, och värdväxter, de växter de lägger sina ägg på och som sedan blir larvernas födokälla. De fjärilar som är lättast att få att trivas är nässelfjäril, påfågelöga och den kanske inte allra populäraste, kålfjärilen. Nässelfjäril och påfågelöga har vanliga nässlor som sin värdväxt och kålfjärilen har som namnet säger kål. Tursamt är det lätt att få nässlor att trivas.

 

 

 

 

 

 

En vanlig trädgårdskompost i ett lugnt och inte för soligt hörn räcker och efter en säsong kommer nässlor att växa i den feta jorden som omger komposten. Har nässelbladen stora hål är det troligen nässelfjäril eller påfågelsöga som lagt sina ägg där och vars larver nu ivrigt tuggar i sig de färska bladen.

Nässelfjärilens larver växer snabbt till sig. Äggen är så små så de brukar man sällan se. De här larverna är ganska nykläckta och bara 5 mm långa. Foto: Kerstin Engstrand
Nässelfjärilens larver växer snabbt till sig. Äggen är så små så de brukar man sällan se. De här larverna är ganska nykläckta och bara 5 mm långa. Foto: Kerstin Engstrand

Skulle det vara ont om fjärilar där du bor kan du försiktigt transportera några larver från ett annat nässelställe i en burk med några nässlor i. Att några försvinner får man räkna med för de kryper förvånansvärt raskt fram. Även i naturen sker ett visst svinn, många larver blir till fågelföda.

På några veckor kommer larverna att utvecklas från knappt 5 mm stora larver till färdig fjäril. Nässlorna går åt i rask takt, tio larver äter upp minst lika många nässlor innan de har växt till sig tillräckligt stora för att inträda i puppstadiet.

Nässelfjärilslarven har gått in i puppstadiet. Guldglänsande hänger den under bladet och snart kommer skalet att brytas sönder och en fullt utvecklad nässelfjäril kommer fram. Foto: Kerstin Engstrand
Nässelfjärilslarven har gått in i puppstadiet. Guldglänsande hänger den under bladet och snart kommer skalet att brytas sönder och en fullt utvecklad nässelfjäril kommer fram. Foto: Kerstin Engstrand

Under nässelblad och längs stjälkar kan man sedan se de vackra guldgrönglänsande pupporna hänga. Bara vetskapen att de finns där gör nässelbeståndet riktigt vackert. Från slutet av juni och sedan i omgångar fram till mitten av augusti kan man försiktigt föryngra nässelbeståndet genom att klippa ner delar av det. Då kan fler generationer födas upp.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken, Allium cristophii, blommar i juni/juli med stjärnbeströdda bollar upp till 20 cm i diameter. Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande violetta blommor. Man kan verkligen tala om blommor i blomman! Blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har den i norra Iran och på Centralasiens sluttningar upp till 2 200 meter över havet och är därför lättodlad på soliga platser med kraftig och väldränerad jord. Fin också i kryddlandet. Fröställningen är magnifik och står länge. Här samsas den med stjärnflocka, Astrantia major, som har många goda egenskaper, är ett pålitligt sällskap i rabatten och lättplacerad men även fin som snittblomma. Den är en utmärkt s k vävarväxt, då den är lätt att blanda med andra växter, ettåringar, perenner eller dekorativa gräs. Pröva den exempelvis med det ettåriga sirliga svansfjädergräset. Eller kombinera den med rosor. Den ser nästan ut som tårtpapper, när man kommer riktigt nära ser man hur utsökt den är. Varje blomstjälk är förgrenad och bär flera blomflockar. Stjärnflockan finns i vitt, gräddfärgat, rosa och vinrött och vitgrönt. ’Claret’, ’Lars’ och ’Hadspen Blood’ är mörkt röda med mörka stjälkar och blad. ’Roma’, som är trädgårdsdesignern Piet Oudolfs favorit, har starkt rosafärgade blommor. Den rika huvudblomningen infaller i juli. Sedan kan man få några enstaka blommor ända in i september. Klipp bort vissna blomstjälkar efterhand, det lockar plantan att bilda nya blommor. Beroende på sort blir stjärnflockan 40−70 cm hög. Bladen är flikiga och i de flesta fall friskt gröna och glänsande. Brokbladig stjärnflocka förekommer också. Vackrast blir den om den får växa i soligt eller halvskuggigt läge. Den trivs i de flesta mullrika jordar, särskilt om de är näringsrika och fuktighetshållande.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är de små detaljerna som gör det! I juli matchas det vita mörka kungsljusets rosa öga av rosa näva i bakgrunden. Detta är bara ett av otaliga exempel på hur kungsljus kan matchas.

Men pass på när du köper det mörka kungsljuset, det ska ha ’Alba’ i sortnamnet annars får du det vanliga gula. Verbascum nigrum ‘Alba’ ska det stå på etiketten.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kombination skapad av Ulf Nordfjell/Hedens Lustgård i Göteborg. Foto: Kerstin Engstrand

Dagens växt är kungsliljan och vi har valt ut två kombinationer skapade av Ulf Nordfjell. Kungsliljan, Lillium regale, intar scenen oavsett vem den sällskapar med. Doften är så stark att en enda blomma fyller ett helt hus, men utomhus ska man ha flera av den. I mitten av juli reser sig dess meterhöga stängel mitt i rabatten med sina stora trumpetformade blommor, som inuti är bländande vita med ett intensivt gult öga men utanpå är ytterst sofistikerat randiga i brunrött. Man kan tänka sig vilken känsla som fyllde den brittiske växtjägaren Ernest Wilson år 1903 när han fann tiotusentals kungsliljor blommande i Kina. Kungsliljan klarar såväl hetta som sträng kyla för så är dess naturliga växtförhållanden. Den är härdig gott och väl upp till zon 4 och finns även i gult och mörkt rosa. Sätts lökarna på 25 cm djup så störs de inte när man rensar ogräs. Den trivs med huvudet i solen och fötterna i skuggan och passar fint bland rododendron. Kungsliljan är rabattens primadonna även om man klär in henne i en slöja av svansfjädergräs, Nassella tenuissima ‘Ponytails’ ett halvhärdigt prydnadsgräs som är lättsått.

Kombination skapad av Ulf Nordfjell/Rosendals trädgårdar/Kulturhuvudstadsåret 1998. Foto: Kerstin Engstrand
Kombination skapad av Ulf Nordfjell/Rosendals trädgårdar/Kulturhuvudstadsåret 1998. Foto: Kerstin Engstrand

En annan härligt doftande kombination blir det om man låter ettårig sommarlövkoja,Matthiola incana var. annua, ta upp kungsliljans ytterfärger. Lövkojan blommar länge och doftar sött − och mycket. Köp plantor på våren eller dra upp egna som frösås inomhus i april.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Den har fått ett uppsving under senare år, växten som ser ut som ett mellanting mellan prydnadsallium och en mini agapanthus. Ibland dyker den upp i butiker under beteckningen ”vild vitlök”.  Men det svenska namnet är tulbaghia. Dess vetenskapliga namn,Tulbaghia violacea, har den fått efter Ryk Tulbagh som var verksam som guvernör i Sydafrika på slutet av 1700-talet. För det är där, i Sydafrika den växer vild.

Har du turen att finna den i en välsorterad plantskola så slå till!  Vanligen finner man den ”vanliga” med grågröna blad och ljust lila blommor. I år har ’Silver Lace’ med vitkantade blad blivit vanligare och om man har riktigt tur så fyndar man ’Tricolor’ vars blad går i vitt, grönt samt får svagt rosa ton på våren.

I Sydafrika återfinns den i de flesta trädgårdar. Foto: Kerstin Engstrand
I Sydafrika återfinns den i de flesta trädgårdar. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika och i England är den vintergrön. Hos oss i Stockholmsområdet vissnar den ner under vintern men kommer snällt tillbaka varje vår.

Och glöm det där med att den kallas för vild vitlök. Visserligen går bladen och blommorna att äta, de smakar lätt av vitlök, men man har den främst för att den är vacker. Den bildar definitivt inga vitlökar. Liknande vitlökar bildar däremot Tulbaghia alliacea.  Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus och då skulle vi vilja lägga att det i så fall borde vara mini pink agapanthus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blommorna liknar enklare, pyttesmå amaryllis, och då oftast rosa eller rosa-lila. Andra året efter en delning brukar en planta blomma. De slår ut i juni, ibland redan i maj, och blommar sedan ända in i september om man håller efter de vissna. Och de doftar ljuvligt, särskilt tidigt på morgonen och sena kvällen då de använder doften att locka till sig nattfjärilar.

Väldränerad, solig växtplats och en bra humusrik jord gillar tulbaghian men även sandjord. Och den trivs bäst om den slipper stå alltför torrt under  när den blommar, dock när den på hösten ska gå i vila så vill den stå torrt och väldränerat. Det rekommenderas att man inför vintern klipper ner bladen till cirka tre cm och ger en extra giva torv men det har vi aldrig gjort och de har klarat flera högst varierade vintrar i zon 3.

Vackrast blir den i kryddrabatten eller mot en fond av mörkt rödsvarta blad. Foto: Kerstin Engstrand
Vackrast blir den i kryddrabatten eller mot en fond av mörkt rödsvarta blad. Här sorten ‘Silver Lace’. Foto: Kerstin Engstrand

Vi har hört att många britter har sluppit mullvadar när de planterat tulbaghia. Ett rykte som kan vara värt att testa om du bor i våra sydligare delar där mullvadar finns.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Varningstecken: Knubbiga knoppar på dagliljor. Foto: Kerstin Engstrand

Så dök den upp, dagliljegallmyggan. den har funnits i granntrakterna länge men jag har hittills sluppit. Hur vet jag det? Jo plötsligt nu i juli är många av mina dagliljors knoppar märkligt korta och bulliga i formen. Inte alls långa och slanka som det ska vara. När jag öppnar dem så är de fulla av pyttesmå vita larver som badar i en klar vätska. Larverna är bara cirka två millimeter långa.

Dagliljegallmyggan (Contarinia quinquenotata) är en mycket liten mygga, bara två millimeter lång så den har jag aldrig lyckats se. Den övervintrar som puppa i jorden.  En generation per år utvecklas, äggen läggs  i regel från mitten till slutet av maj månad till början av juli så det är vanligen enbart de tidigt blommande sorterna som drabbats. Sällan läggs ägg i alla knoppar utan vanligen enbart i en eller två per blomstjälk. Så sena sorter brukar slippa angrepp.

Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand
Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand

Larverna är först genomskinliga för att senare bli vita till gulvita i färgen. Det är då man brukar upptäcka angreppet för då har det bildats så mycket vätska i knoppen att den svullnar upp. En angripen knopp slår aldrig ut. Larverna ligger i vätskan och en knopp kan rymma bara ett par larver till otaliga att man slutar räkna dem vid 50, ja i sådana fall så kryllar det verkligen av larver i knoppen.

 

En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand
En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand

Plocka bort alla angripna knoppar, lägg dem i en plastpåse, tillslut väl och låt dem ligga en vecka i frysen innan du slänger påsen i soporna. Eller bränn upp knopparna. Annars kommer larverna att förpuppas i jorden där de övervintrar. Det första dagliljegallmyggan är på våren är att para sig. Nästa vår lägger de nya ägg i nya dagliljeknoppar

Man brukar säga att det finns två verkliga fiender till dagliljan, dagliljegallmyggan och rådjur. Vi föredrar dagliljegallmyggan för den kan vi lättare hålla i schack samt den brukar skona några knoppar så vi få se några blommor varje år. Rådjuren äter upp samtliga knoppar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

I år har många kontaktat oss om ”fynd” i rabatten. Har vi en unik växt i vår trädgård är oftast frågan. Särskilt krolliljor har många hittat nya varianter av. Vad har då hänt? Är det en ny unik sort på g eller?

Mitt i ett hav av kransveronikaväxer en som avviker från de andra. Blomaxet är inte smalt och spetsformat utan brett, liknar mera en slickepott. Eller som ett brett band.

Där, mitt bland alla "normala" kransveronikor skymtar en som avviker från alla andra. Foto: Kerstin Engstrand
Där, mitt bland alla “normala” kransveronikor skymtar en som avviker från alla andra. Foto: Kerstin Engstrand

Just ordet band är nyckelordet här. Detta fenomen som många i år har upptäckt heter på svenska förbandning eller cristation. Tittar man riktigt noga ser det ut som någon har plattat till växten, eller som om flera stjälkar vuxit sig samman samtidigt som någon har suttit på den. I själva verket är det en skada, växtens tillväxtpunkt har skadats på något sätt, av bakterier eller virus, kanske av insektsangrepp men det finns även växter som exempelvis tuppkam som har denna förändring genetiskt. På våren kan man i blombutikerna köpa drakvidekvistar som visar på samma förändring. Och kaktusar, vilka oftast som tuppkam har ”cristata” i namnet. Celosia cristata är det vetenskapliga namnet för tuppkam.

I år är det många som har just hittat krolliljor som påvisar förbandning. Föränddringen påverkar inte blomvilligheten, den påverkade krolliljans alla knoppar kommer att slå ut.

På engelska säger man fasciation, av det latinska ordet fascia som just betyder band. Denna ovanliga celldelning brukar inte återkomma, nästa år kommer växten se helt vanlig och normal ut igen.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Gult i gult men i mildare toner. Mot stäppsalvians blåa fond reser sig den grekiska fingerborgsblomman upp ur ett hav av blekgul pastellröllika. Den grekiska fingerborgsblomman görs sig bäst en och en, till skillnad mot den vanliga som gör sig bäst i täta grupper. Med sin gulbrunbeige färgton och lite luddiga utseende signalerar den ”jag är intressant”. Blir ca 80 cm och blommar i juli–augusti. Den är ganska anspråkslös men känslig för väta. Vill övervintra torrt och blir därför sällan långlivad. Räknas mer som tvåårig än som perenn men brukar fröså sig.

 

Foto: Kerstin Engstrand

Vad är det som blommar?” blir alltid reaktionen när buskkålen står i blom. Buskkålen kan nästan sägas vara Nordens agave, för plötsligt skjuter flera enorma stänglar upp. Länge står de nästan två meter höga stänglarna där med en mängd blågröna knoppar. Så plötsligt slår alla knoppar ut och ett fantastiskt flor av stjärnformade små vita blommor pryder dem. Man stannar automatiskt upp inför den, en verklig ”full stop plant” som växtexperten Beth Chatto kallar den. Som vita skyar skymtar trädgårdsirisen och vid foten står låga vita aklejor.

Plantera buskkålen en bit in i rabatten, för när blomningen väl är över är den knappast någon vacker syn. Vill ha soligt läge och kraftig jord. Den har en tendens att blomma vartannat år, men detsamma gäller många lökväxter som den är så vacker tillsammans med. Blommar i juni/juli. Buskkålen är också en härlig syn mot orange brandlilja. En ljuslila sensommarvariant på samma tema: kransveronika och aklejruta.

En lägre ettårig vit utfyllare är blomsterkörvel, som ser ut som en spetsnäsduk. Sås den direkt på växtplatsen i maj kommer den att blomma från juli och hela hösten. Ca 90 cm hög. Utmärkt snittblomma. Fröställningarna kan torkas.

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...