Gentiana 'Berrybank Star' (bilden är ett montage). Foto: Kerstin Engstrand
Gentianablått är ett begrepp i modevärlden. Gentiana kan också vara ett kvinnonamn vilket många numera känner till via Final Fantasy. Där är dock Gentiana klätt i svart, och i läder. Men i trädgården är gentianan höstens blåaste ädelsten.
Höstgentianans färg gör en glad. Att få mötas av hennes starkt blåa blommor en kulen höstdag gör att det är definitivt en växt som är väl värd att pröva. Trivs den bildar den små täta mattor, och då är man lycklig! Blomningen brukar börja i slutet av september, och beroende på hur hösten utvecklar sig kan man numera ofta njuta av dess undersköna blommor en bit in i november.
‘Berrybank Star’ Foto: Kerstin Engstrand
Inte nog med blommorna färg, de flesta sorter har också ett mycket vackert bladverk, oftast vårgrönt. En härlig länk mellan höst och vår.
Misslyckas man med höstgentiana så beror det i regel på att de fått växa för torrt och i kalkjord. Sur jord, väldränerat och fuktigt under växtsäsongen vill den ha. Samt sol. Inte det lättaste men försök efterlikna en fuktig bergslänt där vattnet sakna rinner nerför slänten, passerar plantan och rinner vidare, så trivs den och sakta men säker breder ut sig till blåa mattor. Skulle din trädgård inte bjuda naturligt på de bästa förutsättningarna är en jordblandning med mycket torv och väldränerat med grovt grus lätt att åstadkomma. Samt vattning förstås, en höstblommande gentiana får aldrig torka ut under växtsäsongen.
Mulna dagar bjuder höstgentianan på vackra knoppar. Foto: Kerstin Engstrand
Gentianan vill också ha sol, så fort det blir mulet sluter den sina blommor. Å andra sidan är knopparna så vackra i sig att det bara är trevligt att få avnjuta både och. Den passar mycket bra som samplantering till rododendron, gärna lågvuxna sådana växandes i rododendronens framkant.
Trots höststormar och nattfrost lyser höstgentianan förhoppningsfullt blå. Foto: Kerstin Engstrand
Första frosten brukar bara nagga kronbladen lite lätt i kanterna. Höstblommande gentiana brukar repa sig snabbt så fort lufttemperaturen går över till plusgrader igen. Kalla, fuktiga vintrar som ömsom bjuder på minusgrader, ömsom på plusgrader gillar den inte. Då ruttnar oftast plantorna, inte bara gentianor utan även en mängd andra som exempelvis kryddsalvia. Kall vinter med snötäcke är däremot inget problem.
Det påstår att de mörkare ska vara lättare att övervintra men det har vi inte funnit belägg för.
Gentiana passar också mycket bra att odla i kruka där den elegant brer ut sig över krukkanten. Så kallad rododendronjord passar då bra att fylla krukan med. Och kom ihåg vattningen.
Dr Ian McNaughton från Skottland är välkänd för just sina höstblommande sorter, han har särskilt fokuserat på att få fram tidigtblommande sorter. Här några av våra favoriter:
Gentiana ’Berrybank Star’, blå med vita tecken är en av Ian McNaughtons hybrider. Blir ca 8 cm hög.
‘Berrybank Dome’ i knopp. Foto: Kerstin Engstrand
Även knopparna är små skönheter. Gentiana ‘Berrybank Dome’ har såtts och selekterats av Ian McNaughton från Macplants, Skottland. Denna är också en av Zetas, finsmakarens trädgårds favoriter.
Gentiana ’Alex Duguid’, tidigare G. farreri ‘Duguid Form’, har en unik turkosblå färg.
1 of 3
'Burrybank Sky' Foto: Kerstin Engstrand
'Burrybank Sky' Foto: Kerstin Engstrand
'Burrybank Sky' Foto: Kerstin Engstrand
Gentiana ’Berrybank Sky’ har ett lite mörkare grönt bladverk än andra gentianor. Men det är blomman man faller för, den är blå med stråk av purpur. Blir ca 8 cm hög.
Höstblommande gentiana planteras bäst på våren men det brukar vara på hösten man lägger märke till dem i trädgårdsbutikerna.
Vi låter Kenneth Lorentzon, välkänd dendrolog och f.d. forskningsledare vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, förklara hur det ligger till:
Kenneth Lorentzon berättar för deltagarna i ett seminarium i Uppsala, arrangerat av Uppsalakretsen av Sällskapet Trädgårdsamatörerna om fåglar äter vita rönnbär eller ej.
Blev du nu sugen på en vit rönnbär så rekommenderar vi:
Foto: E-planta
Liten pärlrönn,Sorbus frutescens fk Ås E (fd S. koehneana) är oerhörd vacker och ett måste att ha i sin trädgård. Härdig alla gånger upp till zon 5 men kan troligen även klara zon 6. Förutom de vackra bären, som verkligen ser ut som pärlor, blir liten pärlrönn ett nätt litet graciöst träd på två till tre meter. Bladen får också starka höstfärger i rött/orange. E står för E-planta.
Pärlrönnen trivs även i torr, sandig jord. Har sitt ursprung i Norge, en frökälla från Norges Lantbrukshöskola på Ås.
Foto: Kerstin Engstrand
För den sanna växtjägaren är kanske Nepalrönn, Sorbus foliolosa, som växer i Göteborgs Botaniska trädgård något att leta efter. Vild växer den i Himalaya, Butan och Nepal. Första gången beskriven av Wallich 1831, han hittade ett exemplar i närheten av Kathmandu i Nepal, där av dess svenska namn.
Vill du ha en rönn i din trädgård som bjuder på vackra höstfärger finns det några säkra kort, samtliga är så kallade E-plantor. För den vanliga rönnen, den vi ser växa vild bjuder sällan på vackra höstfärger söder om norra Småland.
E-planta är en kvalitetsmärkning av träd och buskar utvalda för svenskt klimat vilket minskar risken för vinterskador. De är provodlade på flera platser i Sverige vilket ger säkra zonangivelser och korrekta växtbeskrivningar. E-plantor är också svenskproducerade, vägen från producent till konsument blir kortare och i takt med klimatet där de ska planteras.
En klar fördel med rönn är att de är sirliga träd, och ganska små. Rönnar vill växa i soligt läge men kan också utvecklas bra i halvskugga och idag finns det också en mängd olika som dessutom bjuder på bär i nya spännande färger.
1. ‘Birgitta E’
Bär från ‘Birgitta’ lyser upp höstmörkret. Foto: Kerstin Engstrand
Commixtarönn Birgitta E, Sorbus (Commixta) ’Birgitta E’ är alla gånger härdig upp till och med växtzon 4. ’Birgitta’ är ett kompakt,smalt och upprätt växande träd som blir 5-6 meter högt. Blommar i maj med vita blommor. Bären blir riktigt gula och brukar sitta kvar länge. Under sommaren är bladen blågröna för att på hösten övergå till gulorange.
Vill som alla rönnar växa i sol till halvskugga, har inga direkta krav på jorden mer än att den inte trivs i våta jordar.
Birgitta har tagits fram med material som erhållits av Karl Evert Flinck i Bjuv. I mitten på 1960-talet fick Flinck frön från en rönn i världens främste botaniska trädgård, Kew i London märkt som Sorbus matsumurana. Av de fröplantor han fick fram i sin trädgård i Bjuv kom en att ha mycket vackra gula bär. Sorten bär drag av japansk rönn (Sorbus commixta) och därför anser man ha skäl att tro att ursprungsplantan i Kew var felmärkt.
2. ‘Carmencita E’
‘Carmencita’ Foto: E-planta
Japansk rönn ’Carmencita E’, Sorbus commixta ’Carmencita E’ är trots sitt spanskklingande namn en mycket härdig rönn, upp till zon 6 klarar den. Den är ympad på vanlig rönn. Vackrast blir ’Carmencita’ om den får växa i jord med god tillgång till fukt och att det är väldränerat. Den trivs också bra på torra marker men bör inte planteras i tät lerjord. Med sin höjd av två till fyra meter kan den mera rubriceras som en kompakt liten buske. Tillväxten är cirka 20 cm per år. Blommorna är vita och slår ut i maj-juni.
Att den fått namnet Carmencita förstår man när man får avnjuta frukterna, de är vackert lysande klarröda, bildar stora klasar men varje enskilt bär är mindre än de hos vanlig rönn. På hösten blir bladen rostbruna och grenarna får stora vinröda glänsande kloformiga vinterknoppar.
Ursprungsplantan växer i Alnarpsparken i Skåne.
3. ‘Astrid E’
‘Astrid’ växande på parkeringen till Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Prydnadsrönn Astrid E, Sorbus Astrid E, klarar sig bra i växtzon 4 blir ett mindre träd på fyra till fem meter och får en vacker pyramidal krona med lätt hängande horisontella grenar. Blir dock bredare än andra prydnadsrönnar, vanligen lite över tre meter bred. Blommar i maj, juni och får centimeterstora bär som först är brunröda för att senare över gå till varmt aprikosgult.
Är en anspråkslös rönn när det gäller jord, trivs i både soligt och skuggigt läge. Kommer ursprungligen från frösådd av bär från Uppsala Botaniska Trädgård.
4. ‘Rosmarie E’
‘Rosmarie E’ lyser upp parkeringen till Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Prydnadsrönn, eller rosmarirönn, ’Rosmarie E’, Sorbus ’Rosmari E’ är en mycket härdig rönn, zon 1- 4(5). Blir fem till sex meter högt och får en vacker ovalt rundad och tät krona.
5. ‘Dodong E’
‘Dodong E’ Foto: E-planta
Prydnadsrönn ’Dodong E’ (ullungrönn), Sorbus Dodong E är härdig upp till zon 4 och odlas för dessa fantastiska höstfärgers skull. Blir ganska stor, i regel åtta till tio meter hög. Blommorna är till skillnad mot många andra rönnar gulvita istället för vita. Och bären blir orange och svagt päronformade. Utvecklas bäst i ljusa lägen. Härstammar från material insamlat av Tor Nitzelius i Sydkorea. Det var 1976 som Nitzelius under en expedition till Japan gjorde en avstickare till den sydkoreanska ön Ullung-do som ligger långt ute i havet öster om Sydkorea. Där såg han en mängd rönnar som liknade japansk rönn men var större. I boken “Träd i när och fjärrran” anger han att den kanske är en ny art vilket man numera anger den som, Sorbus ulleungensis.
Jag har sett mängder av fantastiska trädgårdar som alla har påverkat och inspirerat mig. En novemberdag hade jag glädjen att få uppleva Martin Lönnebos lilla radhusträdgård i ett av Linköpings villakvarter. Nu finns inte denna trädgård mer, Martin fyller snart 88 år och radhuset har ersatts av en lägenhet. Hans trädgård var unikt, följ med på en liten rundtur en tidig frostnupen morgon.
Det är tidig morgon. Frosten har lagt sin hinna över ett sotsvart glasklot som berättar om tidernas begynnelse, den första dagen. Mitt i det svarta tränger ett guldklot undan mörkret. Sakta men säker tinar solen upp denna lilla radhusträdgård, en meditativ trädgård som har skapelseberättelsen som grund.
– Gud finns också i det svarta, i mörkret, säger Martin Lönnebo, sedan 1995 biskop emeritus i Linköping.
För det är i biskopens trädgård vi befinner oss. Här är talet sju nyckeltalet. Maria nyckelpigas sju prickar möts man av vid grinden, sedan av sju glasklot. Namnet han gett trädgården är: Himmelsk belysning, från evigheten till tiden och åter.
Nyckelpigan är ett tecken på Marias närvaro i den nordiska sommaren. Foto: Kerstin Engstrand
En morgon som denna är ljuset både värmande, skapande, brännande och renande. Sju glaskupor på grova granitpelare bildar stommen. Var och en fylld med ett budskap som följer de sex dagar Gud skapade jorden och den sjunde då han vilade. Skapade av kända glaskonstnärer, skapade i östgötska Vadstena och Murano, den kända italienska glasblåsarön utanför Venedig, efter Martins idéer. Glaskloten och allt annat står faktiskt ute året runt.
På platsen fanns redan en liten sommaräng, skön som en örtagård. Med grannars och vänners hjälp släpades all sten på plats. Sedan inbjöd han hela universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner på den gröna plätten. För plätt är det, trädgården är inte större än husets vardagsrum. Men en plätt nog att genom bön och meditation skapa relationen till Gud.
När man hör ordet meditativ trädgård kanske många tänker på en japanskinspirerad med krattat grus, mossa och stora stenar. När Martin Lönnebo bjöd in universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner i den lilla radhusträdgården blev sju glaskupor stommen. Längst till höger hans favorit, varde ljus. Foto: Kerstin Engstrand
Jämtländsk skiffer, 488 storgatstenar och sju granitpelare från Mjölby ger den nödvändiga kärva kontrasten till glasets skörhet. Hans syn på sig själv som ”dålig” trädgårdsmästare, eller lat, kanske, han anser att en trädgård ska i mångt och mycket sköta sig själv, gjorde att trädgården delvis blev som den blev. Detta trots att han och ena brodern i sin ungdom fick pris för bästa morötterna när de som barn odlade hemma i Västerbotten.
Stjärnornas kraft
Foto: Kerstin Engstrand
Den börjar, förstås, med skapelseberättelsens första dag: ”Och Gud sade: Varde ljus och det vart ljus – skilde ljuset från mörkret, kallade ljuset dag och mörkret natt den första dagen.” Det kan ju tänkas vara självklart att en kyrkans man skapar en trädgård med skapelseberättelsen som tema. Men Martin är en överraskningens man, det fanns också en annan, mera nutida drivkraft när det gäller trädgårdens tema. Hör honom själv berätta:
Familjens katt har fått sin grav under paradisäppelträdet, narcisser pryder den på våren och i trädet basunerar en ängel i plåt, gjord efter de klassiska ljusänglaspelen som förebild, sin melodi. Foto: Kerstin Engstrand
I trädgården förenas hans lust att hålla på med det jordiska, som att släpa tunga stenar, och det filosofiska. Överallt finns dikter och visdomsord ingraverade på små skyltar, ord av Fröding, Tomas Tranströmer, Harry Martinsson och T.S Eliot. Själv har han skrivit flera böcker varav ”Frälsarkransen”, om hur man på egen hand hittar vägen till Gud, fortfarande är en verklig storsäljare. Och i dagarna har han just utkommit med en ny bok, Grundglädjen (Verbum), där bilder från trädgården illustrerar hans insiktsfulla texter. Jag är inte religiös men Martin Lönnebos texter ger mig nya perspektiv, han har en driven penna samt en stor portion humor och självinsikt.
Kluriga tankar
Ormar förknippar vi med paradiset. Men dinosaurier? Detta är Martin Lönnebos tolkning av den sjätte dagen, dagen innan fullbordan, då djuren och människan skapades och vi fick örter till föda. Glaskupornas fästen är tolvkantiga för att hedra solens skenbara promenad genom stjärnhimlen. Foto: Kerstin Engstrand
Det var år 2002 som trädgården stod ”färdig”. Detta efter år av kluriga tankar för Martin Lönnebo är känd för att behärska det sinnliga i både ord och tanke. För vem annars skulle komma på idén att ha en drake, av glas, i sin trädgård? Och det i ”mogen” ålder! Livet är inte sockersött, det vet Martin som bland annat arbetat som fängelsepräst men starkast har nog sonen Jonas präglat honom. Jonas som vid födseln bara vägde 2,5 kilo och visade det sig ha en hjärnskada. Men Jonas har också ett skratt som Martin beskriver ”som får hela hans kropp att lysa”.
Det finns hotande företeelser i livet, därför har draken och också ormen sin naturliga plats i trädgården. Ormen är tjock och starkt koboltblå. Den ligger noga bevakande runt det sista glasklotet som berättar om den sjätte dagen då Gud skapade alla levande varelser. Tittar man riktigt noga ser man att där inne, på en bit spegelglas, ligger ett litet barn i genomskinligt glas med armarna utsträckta.
Själv kallar han sig för ”den dålige trädgårdsmästaren” – hans egen underskattning av sin egen kapacitet. Men han har haft hjälp av en annan mästare som enligt honom skapat skönheten. I naturen finns en kraft utan like, i minsta lilla frö som gror och blir en praktfull växt, som sedan vissnar och dör. Ett skeende som delvis upprepar sig varje år. Och han betonar att ingen predikant kan överträffa naturen. Ja, han säger att ibland kan även pelargonerna i köket berätta bättre om den gudomliga mångfalden.
Våren en favorit
På femte dagen flyger fåglarna och fjärilarna. Jorden består av ett vimmel av levande varelser. Rödhaken, barmhärtighetens fågel fyller kupan med innehåll. Och en dikt av R.S. Thomas finns ingraverad på pelaren: …rödhaken, som en värmande eld; och likt Kristus; kommer till oss i sin svaghet, men med en genomträngande sång. Foto: Kerstin Engstrand
Ena dagen sätter han vårlökar, nästa dag skriver han en text om sorgen. Favoritårstiden är våren, då tycker han trädgården är som vackrast när alla tulpaner står i blom. Krokuslökarna beskriver han sinnligt som små gyllene kupoler, något tillbucklade och nötta av tiden. Vårens tidiga lökväxter sätter han gärna i grupper framför dörren, allt för att inte missa den allra första vårhälsningen.
Men som så många andra har han problem med blomningen på sensommaren och hösten. Där önskar han sig mer blomprakt.
– Utan naturen och skönheten kan vi inte leva. Den dagen man som människa främjar sig ifrån skönheten och naturens värden förloras man.
Värdet av naturen, skönheten, sanningen och godheten lärde han sig av sin ”idol”, Albert Schweitzer, som hans doktorsavhandling handlade om. Schweitzer var både teologie-, medicine- och filosofisk doktor samt mycket skicklig musiker, särskilt att spela Bach på orgel. Han lär även ha varit förespråkare av vegetarisk livshållning. Så här berättar Martin Lönnebo om det intryck Schweitzer gjort på hans syn på naturen:
Ta livet på allvar och var glad
1 of 2
Tiger, barnbarnets Elins katt, tittar fram på brevlådan. På lådans framsida finns en bild av dottern Lovisas mops Larry. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
En trädgård utan humor är nog ingen sann trädgård. Här finns det gott om humoristiska, underfundiga inslag som gör att alla mina fördomar om hur en biskops trädgård ska se ut får sig en knäck. Första nöten man ska knäcka innan man får göra entré är att tyda symbolen på garageporten. Huset heter Lönnebo och har förstås ett steriliserat lönnblad på porten. Han kan också snickra och måla ikoner. Hans egna ikoner fanns inomhus. Länge fanns även en som prydde grinden, skapad av hans lärare, Robert de Caluwe, men den blev stulen. Där får man också en vägledning till vad som komma skall, Maria nyckelpiga i en glaslykta och orden ” Et in terra pacem”, och frid på jorden. Här möts naturen, trädgårdskonsten, den bibliska historien, ett skönhetsbudskap, en stor nypa humor och sann kärlek med glaskonst av högsta klass. Tänk att en minimal radhusträdgård kan bli en sådan sann plats för kontemplation där himmel och jord är i symbios. Sådant kan bara skapas av sanna mästare.
Från sin plats på grinden vakar ärkeängeln Uriel. Han sägs vara tillförordnad chef i universum för planeter och stjärnor och passar därför enligt Martin Lönnebo bra för uppgiften att vaka över trädgården. Foto: Kerstin Engstrand
Han har alltid tyckt om att berätta i bilder och det märks i trädgården. Den är stark. Trädgården har stora likheter med grundglädjen. Och när han och hustrun Britt-Louise inte längre orkade med sommarstället i Roslagen planterade de blåa låga blåklockor mot gatan, som om det vore en strandlinje, ett annat sätt att visa lusten att skapa med ögon och stark känsla.
Och ett gyllene klot symboliserar den åttonde dagen, och evigheten. Och Martin avslutar med orden: Jag tror på blommornas och trädens glädje.
Martin Lönnebos tre trädgårdstips
Foto: Kerstin Engstrand
Börja med en liten trädgård, trädgården får inte bli en börda.
Det är blommorna som drar till sig ens intresse. Fulsnygga, lite märkligt formade och tittar man riktigt nära så kan man, med en liten gnutta fantasi, se en liten docka i dess mitt. Vad heter växten? Jo namnsorten är ’Gelbes Monster’ och det är ju ett passande namn så här i slutet av oktober när halloween står utanför dörren.
Stor höstbräcka, Saxifraga fortunei, är bland kännare en populär växt. Det finns mängder av namnsorter och många fungerar också bra att ta in som krukväxt på hösten Höstblommande är den, börjar i regel i september och fortsätter sedan tills frosten tar den. Och skulle den inte välja att blomma, eller hinna slå ut sina blommor, så är den även odlingsvärd för sina äppelgröna blads skull. Äpplen verkar vara populärt när det gäller höstbräckor, en annan namnsort heter ’Blackberry and Apple Pie’ som har ett utsökt bladverk, lika grönt som ett Granny Smith äpple och med röda inslag, av symboliska björnbär.
Blomställningarna på ’Gelbes Monster’ blir cirka 30 cm höga.
Foto: Kerstin Engstrand
I Japan och Korea hittar man höstbräcka växandes längs halvskuggiga bergssidor. En känd sådan bergssida är Daimonji Yama i Kyotos utkant. 376 meter över havet och är det berg där Silvettemplet ligger. Dai betyder stor och blommans form passar in i det japanska tecknet för just stor. Det japanska namnet för stor höstbräcka lär vara daimonjiso. Det är i Japan som de flesta nya namnsorter tas fram, de har oftast japanska namn medan de brittiska och amerikanska har engelska. Dess vetenskapliga namn, Saxifraga fortunei, är efter Robert Fortune som i mitten av 1800-talet upptäckte stor höstbräckas mycket odlingsvärda egenskaper och introducerade den på marknaden. Det är för övrigt samma Robert Fortune som lär ha tagit med sig de första teplantorna från Kina till Indien och Sri lanka.
Foto: Kerstin Engstrand
Väldränerat men också fuktigt vill höstbräckan växa. Den miljön får man lättast genom att imitera en halvskuggig bergssida. Låt höstbräckan växa som underplantering på en upphöjd eller stark sluttande växtplats. Samt imitera bevattningen som om det vore vatten som sakta rinner nedför ett berg. Jorden ska svagt sur, mullrik, kompost gjord av höstens löv är suveränt.
Vi har bra erfarenhet av ’Gelbes Monster’ i zon 3. Ibland tar vi in något exemplar som krukväxt på hösten, som idag till halloween.
Som en tårta! Flocktulpan i gräsmattan. Foto: Kerstin Engstrand
Man måste ha lite roligt i trädgården, och något vackert att se på. I Bergianska trädgården i Stockholm har trädgårdens vänförening, Bergianska Trädgårdens Vänner, sponsrat fruktträdsallén vid parkeringen med lökväxter. Och vi föll för planteringen med flocktulpan, Tulipa tarda, en låg, 15 cm, väldoftande tulpan som gärna självsår sig. Dessutom är den flerblommig, minst tre upp till sju blommor på varje stjälk. Färgen är gul och vit, som stekta ägg. Och som alla tulpaner slår den enbart ut när solen lyser.
Blommande gräsmatta. Foto: Kerstin Engstrand
Flocktulpanen blommar tidigt, i början av april är bilderna tagna. Den är mycket långlivad och sprider sig, om den trivs, både med frö och med utlöpare.
Försommarängen med prästkragar blir extra vacker när sommartulpanen slår ut. Foto: Kerstin Engstrand
Smaka på namnet, sommartulpan. Namnet antyder att denna tulpan är något alldeles extra. Sommar, ja, den blommar på försommaren, i juni, samtidigt som prästkragen. Bladen är smala, blomsterstjälken hög och tunn och bär upp en nätt blomma som går i olika nyanser av rött mot orange, scharlakansröd. Cirka 40 cm hög brukar den bli.
Sommartulpan. Foto: Kerstin Engstrand
Den är som gjord att mingla med prästkragar vars vita blommor ger sommartulpanens röda färgtoner extra lyster. Den ger försommarängen en modern touch!
Dessutom trivs den både i torrt och halvskuggigt läge. Vi har även noterat att den klarar regnvåta somrar bra. Och inte minst, den är lättförökad från frö. Vilket är tur för en lök kan kosta 149 kronor. Släng ut lite frö där prästkragarna trivs och om några år, mellan fyra och fem, ibland har de hunnit bilda blombara lökar redan efter tre år, kommer ängen att prydas av sommartulpanens röda elegans.
Sommartulpanen trivs även med iris. Här i irisexperten Alan McMurtrie:s trädgård i Kanada. Foto: Kerstin Engstrand
Lökpriset gör att många inte vågar satsa på den. Men som sagt, den är mycket odlingsvärd så vill du inte vänta på att fröna ska bilda blombara lökar kan en bra start vara tre lökar som får sätta frö. Men pass på, märk ut din sådd för det är lätt att förväxla småplantorna med grässtrån.
Vild växer den återigen i Turkiet, i dess nordvästra del och det lär ha varit John Baker från Kew som upptäckte den i slutet av 1800-talet. Det vetenskapliga namnet Tulipa sprengeri har den fått av plantskolemannen Karl Sprenger. Återigen? Ja, det är tack vare Kew, världens främsta botaniska trädgård, som den fortfarande finns kvar. I början av 1900-talet hade man skattat dess vilda växtplatser i sådan omfattning att den borta från sina naturliga ståndorter.
Sommartulpan sådda från frö för fem år sedan. Foto: Kerstin Engstrand
Sommartulpanen föredrar att växa djupt, minst 10 cm ner i marken, så sätt gärna lökarna lite djupare än det sedvanliga måttet lökens höjd gånger tre. Lökarna sätts på hösten och på en växtplats där de kan få växa i fred. Den har erhållit Award of Garden Merit av det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, just för dess ypperliga odlingsegenskaper så den är väl värd pengarna!
Odlingsvärda perenner, växter som troget blommar år efter år, gärna utan att kräva allt för stora insatser, ja det är drömmen för många. Superväxter kallar den holländska plantskolisten Hans Kramer dem för. Han är känd för vara en av flera som ligger bakom de vad vi kallar för moderna perenner. Bland hans mest kända kunder finns trädgården Great Dixter. Vi har valt ut nio av hans bästa perenner som vi har svenska erfarenheter av.
Noga urvalt är filosofin
Hans Kramer är en av många unika plantskoleägare . Foto: Hans Kramer
Hans Kramer är ovanlig. I 35 år har han drivit sin plantskola, ja han började redan som 20-åring. I liten skala, och liten är den fortfarande, plantskolan växer långsamt men säkert. Två hektar och 6000 plantor, inte ens postorder, han är ljusår från de holländska giganterna. Liten men naggande god är hans koncept. Och i framkant. Men han har en hemsida, www.hessenhof.nl.
Plantskolan är helt ekologisk. 98 % är eget material, resterande licensväxter. Att få fram nya odlingsvärda sorter är hans drivkraft. Varje år odlar han fram ett stort antal nya men bara 20% av dem passerar hans första nålsöga. Av dessa kommer i sin tur enbart 15 % med i katalogen. Så av 100 provodlade kommer i regel maximalt tre med i katalogen. Och provodlingen tar tid, först tre år i hans testbäddar där de planteras i bra jord men sedan får de klara sig själva. Inget daltande här inte. Tredje året granskas de, är de då bra, ja då behåller han dem.
Det finns även en visningsträdgård med bl. a. ett woodland och en skuggträdgård. Och de växter han vill besökarna ska få upp ögonen för, ja de planterar han några exemplar av – inte vid kassan – utan vid toaletterna! Det tricket fungerar.
Förökningskoncept
Hans Kramers plantskola. Foto: Hans Kramer
Moderbäddarna är hans hjärta, 50 % av hans växter är sticklingsförökade, 20 % förökade genom delning och 30 % uppdragna från frö. Och det är i moderbäddarna som en hel del spontan hybridisering sker, och just så har han fått fram flera nya spännande sorter, eller ”hittat” som han själv säger:
Jag har en dröm, att inte längre behöva odla Brunnera macrophylla ‘Jack Frost’, jag vill vara helt fri från licensodlade växter.
Om två år hoppas han det inträffar och ser mycket lycklig ut. Och säger vidare: ”Jag anser att licensväxterna skapar problem för alla unga som vill starta plantskola.”
9 ”superväxter” för svenska förhållanden
MISSOURI-RUDBECKIA
Foto: Hans Kramer
Rudbeckia missouriensis är Hans Kramer rekommendation som alternativ till gula solhattar, Echinacea, som han tycker för är artificiella i sitt utseende och mestadels för kortlivade. Missouri-rudbeckian växer vild i USA, i Missouritrakten där den också kallas för ”Missouri Black-eyed Susan”.
Blir cirka 50 cm hög och sprider sig inte. Blommar från juli till en bit in på hösten. Trivs i torrt, väldränerat soligt läge, gärna bland kalksten som i det vilda men fungerar lika bra i vanlig trädgårdsjord. Omtyckt av fjärilar, däremot lär rådjur inte vara attraherad av den. Fick sitt svenska namn 2007. Missouri–rudbeckian används också flitigt av prärieekologen Neil Diboll och i slutet av 2000-talet anlade i Alnarp framlidne Peter Gaunitz en prärieäng med missouri-rudbeckia och rosenstav, Liatris spicata.
Missouri-rudbeckian är också ett bra lägre alternativ till strålrudbeckian, Rudbeckia fulgida var. sullivantii ‘Goldsturm’ som den för övrigt liknar.
STOR RIDDARSPORRE
Foto: Hans Kramer
Delphinium elatum (ex GORK 043), trädgårdsriddarsporrar, eller som Hans uttrycker det “de gamla förädlade namnsorterna” (Elatum-hybriderna) är mycket omtyckta men han anser att de nu efter för lång tid av förökning “tappat figuren”. Så det var dags att tänka i nya banor, hur såg den stora riddarsporren egentligen ut? Resultatet blev att han började odla fram stor riddarsporre från frön insamlade i Ukraina. De gav upp till 225 cm höga plantor, och kan bli hela 300 cm, en höjd som de flesta moderna odlare inte vill ha då den storleken helt enkelt är för kostsamt att hantera. Inte undra på att den har fått artnamnet elatum, från latinets elatus (=hög).
Dess naturliga utbredningsområde är bland annat i Öst-Karelen och den europeiska delen av Ryssland (den västra delen av landet). Stor riddarsporre har i jämförelse med hybriderna små blommor men angrips inte av mjöldagg, något som man annars alltid får räkna med. Den behöver heller inte skäras ner, den fortsätter att blomma samtidigt som den sätter frö. Växer bra i humusrik, normal fuktigt jord på en väldränerad växtplats och gärna i full sol. Är också mycket långlivad, även i mager sandjord .
Ett av Hans Kramers exemplar har nu växt bra på samma plats i 10–12 år. Stor riddarsporre är nu en av hans mest sålda riddarsporrar, och ofta får han kommentarer som varför visste vi inte om denna tidigare? Inte undra på det, när den blommar fylld med jämt fördelade ljusblå blommor på en daggblå stadig stjälk, och man ser dess prakt mot en blå molnfri sommarhimmel, ja då är man fast. Blir vanligen 180 cm hög och blommar med sina himmelsblå blommor i juli–augusti.
Allas favorit! Foto: Hans Kramer
SKÄGGSOLÖRT
Som limegula solar lyser skäggsolörten upp höstrabatten. Foto: Hans kramer
Silphium mohrii har i och med denna artikel nu fått sitt officiella svenska namn i SKUD (Svensk Kulturväxtdatabas), för övrigt samma namn som Albrunna perenner redan angivet i sin katalog. Den kallas i USA för ”shaggy rosinweed” och har långa vita hår så det svenska namnet var ganska självklart. Är en gigant, blir 140–160 cm hög och bjuder i juli till oktober på en sky av ljusgula till krämgula blommor på mörka stjälkar. Trots de håriga bladen ger skäggsolörten ett gracilt intryck. Vild växer den i sydöstra USA där den återträffas i steniga kalkstensområden. Även fröställningarna är mycket vackra, de liknar gröna rosor och de sitter kvar länge, något som fåglarna också uppskattar.
Skäggsolörten är också enligt många ett vackrare och lägre alternativ till skålörten, Silphium perfoliatum. Jeliitto säljer frö till skäggsolört.
ELBRUSNEPETA
Foto: Hans Kramer
Nepeta cyanea är en fylligare och högre nepeta än de vi är vana vid, cirka 80 till 100 cm hög, och en utmärkt kantväxt. Färgen är djupt blåviolett och som överblommad övergår den till en mörkt lila ton, en färg som den behåller även när den börjar vissna. Mycket trevlig men kan sprida sig. Delas lämpligen på våren och föredrar torrt och soligt läge. Slår vanligen ut i juni och fortsätter så till långt in på hösten.
Även elbrusnepeta fick i och med denna artikel sitt svenska namn. Den förekommer i svenska plantskolors sortiment som Nepetea kubanica, kaukasisk nepeta och ängsnepeta. Enligt Björn Aldén ( Göteborgs botaniska trädgård), Mats Hjertson (Evolutionsmuseet, Uppsala universitet) och Svengunnar Ryman (Evolutionsmuseet, Uppsala universitet) kommer synonymen N. kubanicas namn från att elbrusnepetan växer i Kuban i S Ryssland – en del av västra Kaukasus. Där, vid Kubanflodens övre delar som rinner upp i Elbrusbergen, det högsta berget i Ryssland och en del av V Kaukasus, växer den och därför blev det svenska namnet elbrusnepeta mycket bättre, det ger oss ett helt nytt prefix inom kulturväxterna. Vi slipper på så vis använda det ganska nötta kaukasisk som prefix.
Hans Kramers elbrusnepeta är uppdragen från frö insamlat i Krimområdet.
SKOGSFROSSÖRT
Skogsfrossört. Foto: Hans Kramer
Scutellaria serrata, frossörterna är trevliga blåa utfyllare men används förvånansvärt lite här i Sverige, detta trots att Piet Oudolf är en av dess främsta förespråkare av både skogsfrossörten och grå frossört, Scutellaria incana. Den sistnämnde återfinns i hans parker både i Enköping och i Skärholmen, Stockholm.
Skogsfrossörten beskrevs 1807 av den engelska botanisten Henry Charles Andrews. Den börjar oftast blomma i juni och fortsätter fram till och med augusti. Blir 30 – 40 cm hög. Och färgen är vackert blå, nästan Cambridgeblå, andra säger lavendelblå, ja detta med färger är svårt. Vild växer den i östra USA, fram till Illinois. Det svenska namnet tillkom i och med denna artikel, skogsfrossört då den så uppenbart är en skogsart.
Och Hans Kramer säger, en växt som man planterar och sedan växer den troget där. Min står kvar på samma ställe, nu i 15 år.
Idag är det sällan man ser frossörter i svenska trädgårdsbutiker , vi på Rabarber hoppas nu på en förbättring och att svenskodlade exemplar tas fram.
NICKSALVIA
Nicksalvia. Foto: Hans Kramer
Salvia nutans, växten som ger den rumänska pustan färg och höjd. Och som får besökarna i Kramers plantskola att uttrycka: Men vad är det! Och många oh! blev det också när Hans visade den hösten 2016 på ett lök-och knölseminarium i Uppsala, arrangerat av lokalkretsen av Sveriges Trädgårdsamatörer. Den skapar habegär!
Men redan Linné beskrev nicksalvian. Hans tror att droppsalvian kommer att bli en utmärkt växt att korsa med andra. Får stora bladrosetter, därefter en långa kal stjälk innan de droppformade axen slår ut. Blir 100–120 cm hög. Blommorna går i violett och blommar från juni till en bit in i september.
Jelitto har frö.
JÄTTEPATRINIA
Jättepatrinia. Foto: Hans Kramer
Patrinia monandra (punctiflora), dvs. P. punctiflora indraget under monandra är en av de absolut mest högvuxna arterna och ännu en växt som i och med denna artikel fått sitt svenska namn. Hans Kramers exemplar kommer från frön ursprungligen insamlade av hehehe, dvs. Henrik Sjöman (Alnarp), Henning Pettersson (GBT) och Henrik Zetterlund (GBT). Idag är den en mycket populär växt som bland annat väcker stor uppmärksamt i en av världens främsta trädgårdar, engelska Great Dixter. Blir minst 70 cm hög.
Blommorna är ljusgula men oftast är det de stora fröställningarna som gör att man lägger märke till den. På hösten är den Great Dixters stjärna, just när fröställningarna har utvecklat sig och de kontrasterar effektfullt mot en mörkgrön idegranshäck. Det känns som om den aldrig slutar att blomma, den är även en bland florister populär snittblomma och som pricken på i:et får den de vackra fröställningarna. Blomningstid: juli-augusti.
BERGVERBENA
Bergverbena Foto: Hans Kramer
De flesta härdiga verbenor har sitt ursprung i USA, som den populära prärieverbenan, Verbena stricta, ca 50 cm hög. De är typiska s.k. prärieväxter och så också bergverbenan, Verbenamacdougalii ‘Lavender Spires’ som blir 120–200 cm hög och även har verkligen mycket långa blomspiror. Inte nog med det, den blommar hela sommaren och när de sista äntligen når toppen, ja då vet man att sommaren är över och vintern på g. En utmärkt växt för att tillföra höjd i en plantering.
PRAKTVIOLRUTA
Praktviolruta. Foto: Hans Kramer
Thalictrum delavayi var.decorum blir 120 cm hög och de lila blommorna upplevs som intensivare än många andra växters, de synes rusa omkring och vara precis överallt, andra anser att den bildar moln av små violetta blommor. Växtplats: lätt skugga eller i full sol. Låt den gärna växa upp bland buskar som stöd, som rododendron, Rhododendron, eller rödbladig smällspirea, Physocarpus opulifolius ’Red baron’ eller ’Diabolo. Det lär vara Bledwyn Wynn-Jones/ Crug Farm Plants som först fick ett antal från Kina. Violrutan växer i Yunnan längs sluttningar och i skogarnas utkanter. Att praktviolrutan är en ”superväxt” är ingen tvekan, den har en längre och intensivare blomning än den vanliga och den får allt bättre egenskaper för varje år.
Många har i år vaknat och upptäckt att trädgårdens gräsmatta plötsligt ser ut som någon under natten har plöjt upp den. Vildsvin är nu på många håll i landet i våra trädgårdar. De var borta i 200 år, nu har de fått nytt och rejält fäste, över 300 000 tros härja i våra skogar. De som idag är vilda lär vara ättlingar efter rymningar under 1970-talen i trakterna runt sörmländska Trosa och Björkvik. Och när de varit i ens trädgård finns det ingen tvekan, till skillnad mot andra djur behöver man inte leta efter spillning för att förstå vad som röjt runt i trädgården.
Ligger trädgården i närheten av en större allmänning eller ett skogsområde är risken större att man får oväntat besök i sin trädgård. Några som en sommar råkade ut för vildsvin var Åkersberga trädgårdssällskaps visningsträdgård. Över en natt var barnens odlingar i vackert faluröda pallkragar ett minne blott. Pallkragarna hade vildsvinen snabbt fått bort, allt för att komma åt potatisen.
1 of 4
Foto: Lennart Froby
Så här fint hade barnet sått vid invigningen av barnens trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Fiberduk skyddar mot kålfjärilar men inte mot vildsvin. Foto: Kerstin Engstrand
Som små pansarvagnar
Foto: Kerstin Engstrand
En sugga kan väga 100 kilo, en galt oftast runt 255 kilo. De är kompakta, de som råkat krocka med ett vildsvin brukar likna det som att krocka med en betongsugga eller pansarvagn.
Ett bra ekollonår som 2016, och de senaste årens milda vintrar, hjälper dem. Och de lär sig snabbt om människan är farlig för dem eller inte. De är aktiva från skymning till gryning. Under dagen vilar de, oftast i små klungor under träd.
Vad gör de då under natten? Jo, de bökar runt. De har mycket bra luktsinne och hörsel men dålig syn. Det är i regel deras ivriga och idoga bökande som skadar mest. På några minuter har de förstört en fin gräsmatta. Eller potatislandet. Ett vuxet vildsvin behöver äta ca fyra kilo per dag. Det sägs att de har svårt att behärska sig, finns det gott om mat på ett ställe så äter de tills de knappt kan röra sig.
Även under vintern letar de mat. Här syns det tydligt hur de bökat runt i marken utanför Trosa. Foto: Kerstin Engstrand
De kan lätt böka upp stora stenar i storlek banankartong. Det är med de stora hörntänderna, som sticker fram ur underkäken, de letar fram godsaker som potatis och mask samt andra växtdelar.
Detalj vildsvinshuvud, gap. Från Naturhistoriska museet, Bergamo. Foto: Kerstin Engstrand
Hörntänderna, de liknar mera betar än tänder, växer under vildsvinets hela livstid. De hålls knivskarpa, de vässas naturligt mot överkäkens tänder.
Allätare
Vildsvinsskinka är populärt i Italien och många andra länder i södra Europa. Här driver de även med att vildsvin har dålig syn. Foto: Kerstin Engstrand
Vildsvin föredrar växter men är faktiskt allätare. Under hösten är det fallfrukt och nötter som hasselnötter och ekollon de gärna äter. När vintern kommer söker de efter rötter. Bland några favoriter kan nämnas vitsippa och rams men även kabbeleka lär vara en favorit.
Under sommaren är det gröna blad och tistlar som de föredrar samt havre, raps och potatis. I våra gräsmattor och i våra öppna komposter hittar de feta daggmaskar och insektslarver. De kan även äta mindre djur som fågelungar och smågnagare.
Att ta bort fallfrukt och använd slutna komposter är ett måste om du har problem med vildsvin.
Skrubbar sig
Foto: Kerstin Engstrand
Som alla svin gillar de att ligga i lera och skrubba sig mot träd. På träden syns det tydligt, oftast blir barken på trädets nedre del helt avskrubbat. Ja, vildsvinspäls är strävt och slitstarkt. Och ett vuxet vildsvin har tyngd att jobba med.
Parningstiden är augusti till november, i februari till maj brukar de flesta kultingar födas. När kultingarna är lite mer än en månad börjar de äta fast föda. Kultingarna har randig päls, faktiskt har de liknande färgteckning som mördarsnigelungar!
Staket skyddar
Ett lågt staket skyddar markerna. Staket som syns till vänster i bild skyddade grannens ägor, det måste vara elstängsel. Foto: Kerstin Engstrand
Vildsvin är inga viga djur. De hoppar inte så gärna och gör de det så ska hindret vara lågt för att de ska kunna ta sig över. Det räcker oftast med ett 90 cm högt stängsel. Bäst är starka stängsel, som Gunnebo. Elstängsel säger de som är mest drabbade är ett måste.Dock får man i regel inte sätta upp elstängsel i tätbebyggda områden, hör med din kommun vad sim gäller där du bor. Trästaket kan de, om de verkligen vill fram, lätt med hjälp av sin kraftfulla kroppshydda trycka undan, ja ett enklare sådant kan de till och med trycka undan med hjälp av nosen!
Färist. Foto: Kerstin Engstrand
Golfbanor använder sig av elstängsel och färist, vildsvin är klövdjur och en klar fördel med färist är att risten inte behöver spärras med grind eller bom. Klövdjur går ogärna går på risten. Elstängsel är ingen lösning som kommunerna brukar rekommendera i tätbebyggda områden där barn och tamdjur rör sig.
Har du upptäckt vildsvin i eller nära din trädgård, anmäl direkt till kommunen. Många kommuner börjar nu med nolltolerans mot vildsvin i tätbebyggda områden. Har du drabbats så kräv av kommunen att de inför nolltolerans.
Det finns populära vildsvin, som il porcellino i Florens. Taccos bronsskulptur är från början av 1600-talet och traditionen säger att man ska klappa dess nos för att vara säker på att återse Florens. Foto: Kerstin Engstrand
Blomflugor, bananflugor och sorgmygg. Hjälp, jag har mängder med blom- och vattenflugor inomhus, vad ska jag göra? är en fråga vi ofta får. Vi har förstås testat olika knep men vi börjar med att reda ut vilka insekter du har inomhus.
Blomflugor har vi sällan problem med inomhus, inte heller utomhus. De lever utomhus och ser ut som en snällare variant av geting och är nyttodjur. Deras föda är bladlöss och de är mycket aktiva pollinerare. Och är du rädd för getingar så är denna tumregel lätt att komma ihåg: En blomfluga har två vingar, en geting fyra. Och jämfört med bananfluga och sorgmygg är den gigantiskt så den har du med stor säkerhet inte inomhus.
1 of 3
Blomflugan är lätt att känna igen då den ofta hovrar i luften. Foto: Kerstin Engstrand
Blomflugan har två vingar. Foto: Kerstin Engstrand
Även en blomfluga lockas till köttätande växter. Foto: Kerstin Engstrand
Bananflugan, som även kallas för ättiksfluga (den dras till sura ämnen) eller fruktfluga (från engelskans fruit fly), är den pyttelilla 2,5 mm ”stora” flugan som plötsligt surrar runt frukten i köket, runt kvarglömda vinslattar, runt soppåsen eller i vasken. Och den återfinns i matbutikernas frukt- och grönsaksdiskar. Den skadar inte växterna utan är mest bara irriterande och dess förekomst har inget med dålig städning att göra. Dess livslängd är ca 30 dagar. På 12 dagar utvecklas den från ägg till fluga. Och efter ett dygn som nykläckt fluga är den könsmogen. Den trivs i frukt och i matrester så enklast att undvika den är att inte ha någon frukt liggandes framme. Bananflugan lär ha varit det första djuret i rymden, 1946 ska amerikanarna skjutit upp dem i raketer. Dock är den inte så lätt att få inomhus i mängd när man som vi ville ha den för att testa har vi märkt.
Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenflugans larver lever av alger i stillastående vatten. Det är mycket ovanligt att få in den, och om den skulle komma in så skadar den inte dina växter. Den liknar sorgmyggan men har korta antenner.
Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Sorgmygg är vanligen de lite större flugorna som surrar runt jorden i växterna. Den känns lätt igen på sitt lite ryckiga sätt att flyga. Den flyger liksom i zick zack. I förstoring ser man att de långa antennerna ser ut som små pärlband. Sticks inte men som alla andra mygg gillar den fukt. Larverna kan skada växternas rötter, som de äter på, särskilt småplantor och frösådder som nyligen grott.
Larver av sorgmygg är oftast genomskinliga, de syns i de inringade områdena. Foto: Kerstin Engstrand
Vanligen märker vi av dem på våren när nya plantor dras upp eller om vi planterat om några krukväxter. Eller när krukväxter som stått ute under sommaren tas in. Sorgmyggor trivs i färskfuktig jord där de lägger sina ägg. Vi har noterat att många, som håller sina sådder mycket blöta och har mycket svalt inomhus, verkar få större angrepp än de som har 20-22 grader inomhus och låter jorden torka upp mellan vattningarna. Under sin levnadsperiod av upp till fem veckor lägger en sorgmygga 100 ägg.Låt jorden torka upp mellan vattningarna, vattna alltid underifrån och strö gärna över ett lager av vermikulit. Det tricket fungerar dock inte för frön som ska ytsås. Vermikulit är ett guldskimrande mineral som finns att köpa i trädgårdsbutiker och som gör det svårare för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden. Mycket fin sand kan också fylla samma funktion.
Älskar gult!
Foto: Kerstin Engstrand
Både bananflugor och sorgmygg dras till gult. Bananflugor älskar också sötsura vätskor.
Det vanligaste rådet är att sätta fram en låg, vid gul eller vit skål i vilken en blandning av lite vinäger (balsamvinäger fungerar även utmärkt) eller vin, fin whisky gillar de också, lite vatten och något sött som lite honung eller sirap hälls i. Samt en droppe diskmedel för att minska ytspänningen så att de små liven drunknar. Vi tycker dessa fällor fungerar ganska bra, de behöver dock viss passning, efter ett par dagar måste ny vätskeblandning tillsättas.
Klisterskivor, denna heter “Catch-it” och gör verkligen namnet rättvisa. Foto: Kerstin Engstrand
Gula klisterskivor är oerhört effektiva och har i våra tester alltid varit klara vinnare. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Vi har testat flera olika klisterskivor och bäst är de som är avsedda för växthus. Vi klipper av små remsor som vi lägger på krukorna. Dock är klistret mycket starkt, man fastnar lätt själv med fingrarna!
Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna. Vi saknar dock de klisterskivor som fanns för ett par år sedan som var avsedda att sättas på en liten pinne. Just pinnen, att klisterskivan lätt kunde sättas ner i en kruka, den modellen skulle vi gärna se igen.
Även så kallade flugtejp fungerar. Och en stark lampa:
En starklampa fungerar också som “fångare”. Foto: Kerstin Engstrand
Trevligare med köttätande växter
En fördel med att ha köttätande växter som fällor är att de inte behöver tömmas. Det fixar växten själv, de enzymer som växten utsöndrar bryter helt enkelt ner insekten.
Alla växter som fångar insekter vill växa i hög luftfuktighet och soligt. Vi brukar ställa dem i en ytterkruka som är bottnad med lecakulor och vatten.
Drosera Foto: Kerstin Engstrand
Absolut bäst på att fånga olika insekter är droseraväxter som tyvärr kan vara lite svåra att få tag på. De har långa, smala och mycket håriga blad som liknar bläckfiskarmar som de fångar sitt byte med.
Flugtrumpeter, Sarracenia, är en grupp ”köttätare” som är mycket effektiva. Dock kan de, om en trumpet får för många insekter i sig, få som om de har satt i halsen och just den trumpeten kan då dö.
1 of 2
Foto: Kerstin Engstrand
Bra fångst i en trumpet. Foto: Kerstin Engstrand
Tätört, Pinguicula, är en liten elegant växt vars skålformade och mycket kletiga blad den ivrigt fångar både bananflugor och sorgmygg med. Kan ses blomma med ljust lila blommor. Placeras i soligt läge. Tätört är lättodlade och finner du en sådan i butiken så köp!
Tätört. Foto: Kerstin Engstrand
Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand
Venus flugfälla,Dionaea muscipula, är den klassiska köttätaren som nog de flesta har köt någon gång. I våra tester har vi funnit att den är mycket bra på att fånga spindlar men varken sorgmyggor eller bananflugor har vi lyckats få den att fånga. Detta beror på att Venus flugfälla är så konstruerad att insekten måste träffa växten två gånger på de strån som kantar gapet. Vid första gången får växten en signal att det är nog dags att få ett skrovmål och vid andra träffen slår gapet igen.
Säkraste sättet att undvika sorgmygg
Ställ dina nyinköpta växter separat med en klisterskiva och du vet mycket snart om det finns oinbjudna gäster i jorden.
Man kan även sterilisera såjord eller plantjord. Då steriliserar du den jord du ska använda just nu. Alltså inte hela säckar. Enklast är att hälla kokande hett vatten i jorden, det vill säga den jord man lagt i krukor som man tänkt plantera/så i. Krukorna klarar värmen, i alla fall de plastkrukor och frukt- och tomatförpackningar vi använder oss av. När jorden svalnat kan du så/plantera som vanligt. Det kokheta vattnet dödar ägg, larver och flugor. Sorgmygg verkar dock överleva i fryst jord som tinas. det förekommer tips på Internet att “baka” jorden i ugn, i en gammal långpanna och i 30 minuter i en temperatur av 100 grader, men det är inget vi rekommenderar. Jord och matugnar hör inte ihop. Hettvattenmetoden är bättre. Dessutom blir jorden mycket torr om den bakas och måste återfuktas rejält. Med hettvattenmetoden så får du både en steriliserad jord och en fuktig jord som du kan så direkt i när den svalnat.
Vi använder oss ofta för sådder av så kallad kokosjord som köps i briketter, man tillsätter vatten och får då “jord”. De har alltid fungerat mycket bra, inga påhälsningar alls.
Pluggar av kokos, samt jiffybriketter är också bra att så i.
Vid omplantering av fröplantor till krukor är det bra att behandla orden med hettvattenmetoden innan småplantorna får ny kruka.
Jord som “värmebehandlats” måste i regel få näring tidigare än icke behandlad jord.
Man kan även behandla krukade växter med nematoder, biologisk bekämpning. Nackdelen är att produkten inte levereras per post när det är minusgrader ute. Välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha produkten i lager ståendes i svalskåp i butiken. Nemablom som produkten heter håller länge i kylskåp även när förpackningen en gång har öppnats så det kan löna sig att köpa hem en på hösten så att den finns hemma när eventuell attack kommer!
Och glöm inte att låta jorden torka upp mellan vattningarna, om det inte är en växt som gillar blöt jord förstås.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK
Föregående
