Smörgåskrasse har väl de flesta av oss sått inomhus. Men den går utmärkt också att så ute redan från mitten av maj. Den blir betydligt högre än när man odlar den inomhus, där den blir cirka 4 cm hög. Ute kan den bli 40 cm. Den skördas innan den gått i blom.
Gör en enkel mall av stadig kartong. Foto: Kerstin Engstrand
Och så det verkligt roliga med att så krasse utomhus, det går så enkelt att skapa en extra rolig odling! Så krassen i form av ditt namn, en tulpan eller andra roliga motiv, antingen genom att med ljus sand rita upp konturerna eller klippa ut en schablon i kartong som läggs på jorden. Bredså tätt och lägg bara ett litet lager jord ovan fröna, knappt 0,5 cm. Du kan fortsätta att så till mitten eller slutet av augusti om sådden täcks med fiberduk. Vattna regelbundet, slokar de är det hög tid att vattna.
Rosa rosor och lime är tufft! Om man är osäker på om limegrönt platsar i rabatten kan man testa med ettårig limefärgad tobak, antingen den vanliga blomstertobaken som på bilden eller klocktobak som har smala tubformade blommor. Båda blommar länge, från slutet av juni och en bit in på hösten.
Har man väl upplevt krolliljan brukar man ha ett högst personligt förhållande till den. Den förvildas lätt och trivs i skuggan under ett äppelträd eller på en äng där dess vita eller rosarödbruna blommor passar så väl in. Blommorna liknar små turbaner och bidrar till krolliljans lite blyga, tillbakadragna intryck. Den accepterar alla jordar och växer över nästan hela landet. Den vita krolliljan är en perfekt partner till den vita honungsrosen ’Helenae’ och den är raffinerad som ridå framför röda hybridliljor. Självsår sig mer än gärna men det brukar ta sju år innan ett frö blir en blommande lök.
Jättedaggkåpan tar plats då den snabbt bildar stora ruggar. Med sina gulgröna, diffust formade blommor kan man nog kalla den fulsnygg. Den är utmärkt att samplantera med andra växter då dess limegröna blommor fint framhäver andra färger. Här tillsammans med aprikosfärgad daglilja som ännu är i knopp och med sommmarviva. Pröva blommande daggkåpa som snittblomma, exempelvis i en bukett med pioner. Men daggkåpan har man också för det fina bladverkets skull. Som namnet antyder så samlas morgonens dagg i de stora skålformade bladen. Den vill växa i halvskugga och i lätt fuktig jord. Blommar i juni och blir 30–50 cm hög.
Funkia passar också tillsammans med nävor, blåa, vita eller cerise beroende på funkiasortens bladfärg, med daggkåpa och stor rosablommande ormrot, en kombination skapad av lundens mästarinna Beth Chatto. Skuggiga lägen är den perfekta växtplatsen för funkia och det finns ett sådant stort utbud av olika sorter att det kan vara svårt att välja. Bladfärgerna är härligt varierande − de kan gå i limegrönt, vara vita med grön kant, gröna med vit kant eller blågröna. Tyvärr är funkia också uppskattad av sniglar.
Foto: Kerstin Engstrand
Den vitbrokbladiga brokfunkian lyser upp och passar i olika samplanteringar, här tillsammans med blommande japansk iris. Japansk iris blommar i juli och trivs planterad på 5 cm djup i kalkfri, humusrik jord som inte får torka ut. Den kan också stå vid kanten av en damm i upp till 5 cm vatten. Den bör delas vart tredje år.
Även tillsammans med överblommad eldtörel blir vitbrokbladiga funkior något alldeles extra.
Den brokbladiga kirskålen används i Monets trädgårdsom kantväxt, här tillsammans med trädgårdsiris. Den har skira vita blommor som passar fint ihop med pioner, inte minst i en bukett. Den brokbladiga kirskålen sprider sig som den vanliga med rotskott, dock inte lika intensivt. Man ska akta sig för att ha alltför många brokbladiga växter i trädgården − effekten förtas då helt och hållet. På enstaka håll i trädgården ska de finnas.
När muren byggdes lämnades plats för blommorna. Nu prunkar skrevorna av lavendel, murbinka och kantnepeta. Nedanför växer kinarosor. Foto: Kerstin Engstrand
Många drömmer om ett stenparti men det har man inte alltid möjlighet att skapa. Då är en blommande mur perfekt. Den smälter lätt in i de flesta trädgårdsmiljöer, extra naturligt blir det om den markerar en nivåskillnad, och passar oftast bra som en vacker avgränsning. Kanske kan den rentav bli din romantiska ruinmur (din ”follia”). Så skapade på 1930- och 40-talen Emma Lundberg sina stenpartier som murar. Hon kallade dem för planteringsmurar och inspirationen kom från Gertrude Jekyll som hade blommande murar i flera av sina trädgårdar. De brittiska var oftast över tre meter höga, det är vårt klimat för tufft för, men hon gjorde även dem som bara var 60–100 cm och de passar utmärkt här hemma.
Emma Lundberg var konstnär, självlärd trädgårdsarkitekt och författare till flera trädgårdsböcker. Hennes livsverk var den egna trädgården på Bullerbacken på Lidingö utanför Stockholm och hennes främsta inspirationskälla var barndomens skånska trädgårdar och sekelskiftets engelska Arts and Crafts-rörelses arkitektur.
I en planterad mur är det växterna och inte stenen som ska spela första fiolen. Därför är det viktigt att välja sten som inte är för dominant till sin karaktär och växter som klarar sig under magra och torra förhållanden, eftersom det är svårt att gödsla och vattna. I soligt läge trivs silverarv, karpaterklocka, hängslöja och lavendel liksom pipört. I skuggigt läge passar ormbunksväxter som stensöta och mossor som bildar en vacker, mjuk patina av grönska. I de svala springorna trivs också grodor, fler stenmurar skulle bidra till deras överlevnad.
Gertrude Jekylls Hestercombe Gardens är än idag en mycket modern trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Gertrude Jekyll använde färgerna för att skapa en känsla av överflöd. Färgmässigt var det pipört och nepeta som dominerade hennes murar under försommaren. Senare tog lavendel över. Hon var noga med att det skulle se ut som om planteringarna kommit till utan synbar ansträngning. Helheten var alltid viktigare än detaljerna. Växterna skulle ”rinna ner” från murens överkant mot marken. På likartat sätt kunde hon låta en trappa bli en blommande trappa. Nejlika, olika ljungarter samt aubrietia, timjan och taklök passar också in. Några har ett hängande växtsätt, andra bildar mjuka kuddar medan återigen andra, till exempel lavendel och kantnepeta, strävar uppåt. Kombinationen är viktig för helhetsintrycket. En blommande stengärdsgård skulle vi väl kunna kalla vår egen variant. Lite mossbelupen ska den allt vara och får mer än gärna flankeras av björnbär, kaprifol eller klematis.
Leta efter sprickor och skrevor
Har du redan en mur så skatta dig lycklig och leta efter skrevor och sprickor, möjligen kan du försiktigt knacka bort några enstaka stenar. I en ny mur lämnas hål för plantering. Fyll hålen och sprickorna med jord av bra och fuktighetshållande kvalitet. I nödfall får du blanda in torv som håller fukten bra, men den måste vara ordentligt blötlagd först. Att Gertrude Jekyll valde många gråbladiga växter beror inte bara på deras harmoniska utseende, utan också på att de oftast är ovanligt torktåliga. I en mur blir det mycket väldränerat vilket gör att även växter på gränsen till härdiga i våra svenska trädgårdar (som helgonört och kaktusväxten opuntia) klarar vintern bättre än i fukten nere på marken. En annan fördel är att stenarna fungerar som värmemagasin under sommaren, de samlar solvärme under dagen och avger den på natten.
Vit näva och murbinka Foto: Kerstin Engstrand
I solmuren trivs
Aubrietia, Aubrieta × cultorum. Blommar med starkt rosa, röda eller blåvioletta blommor i maj–juni. 5–15 cm hög. Halvhärdig.
Backnejlika, Dianthus deltoides. Blommar i juni–juli med rosa, röda eller vita blommor. 10–20 cm hög. Härdig.
Backtimjan, Thymus serpyllum. Blommar i juni–juli med rosalila blommor. Ca 5 cm hög. Härdig.
ul nunneört, se skuggmuren.
Hjärtbergenia, se skuggmuren.
Hängslöja, Gypsophila repens. Vit eller rosa, blommar i juni–augusti. 10–25 cm hög beroende på sort. Härdig.
Kantnepeta
Karpaterklocka, Campanula carpatica. Blommar i juni/juli med blå eller vita blommor. 20–30 cm hög. Sol–halvskugga. Härdig.
Kattfot, Antennaria dioica. Små vita, rosa eller röda blommor i maj–juni. Ca 20 cm hög. Mycket härdig.
Kuddflox, Phlox douglasii. Vit, rosa, röd eller blålila, blommar i maj–juni. 10–15 cm hög. Halvhärdig.
Lavendel, Lavandula angustifolia
Murbinka, Erigeron karvinskianus. Ser ut som en gracil bellis men blir lite högre, ca 20–25 cm. Självsår sig mer än gärna. Så på växtplatsen direkt i april–maj, fröet ska inte täckas. Blommar i juni–juli och vill inte flyttas. Är knappt härdig.
Murklocka, Campanula portenschlagiana. Blå blommor i juni–juli. 10–15 cm hög. Klarar även lätt skugga. Halvhärdig.
Murreva, Cymbalaria muralis. Blommar i juni–september med ljust lila blommor. Det finns en sort med små blommor och en med lite större. Revorna blir lätt halvmeterlånga. 10 cm hög. Sol–halvskugga. Härdig.
Pipört, Centranthus ruber. Röd, rosa eller vit, blommar i juni–juli. 60–90 cm hög. Har pålrot varför planteringsfickan måste vara djup. Halvhärdig.
Silverarv, Cerastium Tomentosum-gruppen. Mattbildande växtsätt, vita blommor i maj-juni. 10–15 cm hög. Härdig.
Stor bergnejlika, Dianthus Gratianopolitanus-gruppen. Blommar med rosa eller röda blommor i juni–augusti beroende på sort. 10–20 cm hög. Härdig.
Trädgårdstrift, Armeria Maritima-gruppen. Vintergrön. Blommar med rosa eller vita blommor i maj–juni. 10–30 cm hög. Halvhärdig.
I skuggmuren trivs
Hjärtbergenia, Bergenia cordifolia. Vintergrön. Starka, glänsande blad. Blommar i april–juni med rosa, röda eller vita blommor som sitter på en 40 cm hög stängel. Klarar både sol och skugga. Härdig.
Gul nunneört, Pseudofumaria lutea. Blommar i maj med ett andra flor på sensommaren. Bildar fina kuddar och självsår sig flitigt. Trivs även i sol. 20–30 cm hög. Härdig.
Svartbräken, Asplenium trichomanes. Grönflikiga blad. Ser ut som ett mellanting mellan en liten ormbunke och stensöta. 10–20 cm hög. Vill ha fuktighetshållande jord. Härdig.
Vintergröna, Vinca minor. Blommar med blå eller vita blommor i maj–juni. Revande, egentligen en marktäckare. 10–20 cm hög. Halvskugga–skugga.
Rosor och lavendel, klassiskt sköna tillsammans. ’Bonica 82’ är en av de mest odlingsvärda rosorna, frisk, härdig och ytterst blomvillig i juli månad. En högre kombination i rosa och blått är klematisen ’Nelly Moser’ och lavendel.
Pumpor har blivit populära, mycket tack vare Halloweenfirandet, men pumpa är också nyttig mat. Pumpaodling är odlarglädje i ett nötskal och det finns heller ingen bättre växt om man vill lära sig odlandets grunder.
Pumpor kan se ut nästan hur som helst. Avlånga, runda, knottriga, små, gigantiskt stora eller som spaghettipumpor vars trådiga fruktkött liknar spaghetti. Vissa odlar man för att ha som prydnad, andra passar utmärkt att använda i olika maträtter. Odlar man jättepumpor hör det till att man vill att de ska växa sig så stora som möjligt. Anlaget till storleken finns i det frö du väljer. Ett frö från en 30-kilospumpa kommer inte att ge en rekordpumpa på ett par hundra kilo, chanserna är i alla fall mycket små. Sorten ’Baby Bear’ är en minipumpa på knappt 1 kg. Av den kan man göra fina minilyktor som precis rymmer ett värmeljus. Av de större pumpasorterna brukar ’Rocket’ ge pumpor på 5–10 kg, ’Connecticut Field’ 5–15 kg medan ’Atlantic Giant’ kan ge pumpor på mer än 50 kg. Det finns frön från prisbelönade jättepumpor att köpa, bland andra ’Dills Atlantic Giant’.
En jättepumpa kräver ett utrymme om minst 1,5 × 5 meter, eftersom frukterna växer längs en lång reva, därav växtplatsens avlånga form. Pumpor av busktyp behöver en yta på en kvadratmeter medan småfruktiga sorter, som minipumpor, kan växa uppför en spaljé. Växtplatsen ska vara så solig och vindskyddad som möjligt. Pumpaplantorna är sköra och de stora bladen blir lätt ett vindfång. Stark vind kommer också att påverka pumpans växtkraft. I de norra delarna av Sverige kan man lyckas med pumpa om de odlas i varmbänk eller på en komposthög som ligger soligt.
Jordförberedelse
Varm, mullrik, fuktig och näringsrik jord vill pumpan ha. Jorddjupet ska vara 60 cm och väl dränerat. Längs rankan kommer sedan ganska ytliga rötter att bildas varför ett lager av 30 cm mycket bra jord under revan räcker. Lägg vanlig jord, löv och kompost blandat med hönsgödsel ovanpå jorden istället för att gräva ner det. 60 cm högt på planteringsstället och längs rankan 30 cm. Man kan spara cirka en halv meter på längden genom att göra bädden en meter hög och formad som en kulle. På dess topp planterar man sedan pumpaplantan som får växa nerför kullen och vidare längs rankbädden.
Så inomhus
rätt sida upp! Foto: Kerstin Engstrand
Beroende på sort brukar pumpor behöva 100–110 dagar, det vill säga drygt tre månader, från sådd till skörd. Antal dagar brukar anges på förpackningen eller i frökatalogen. I slutet av maj, omkring den 20:e, kan man fortfarande så 100-dagarspumpor som ska vara färdiga i slutet av augusti. Sår man för tidigt blir resultatet oftast veka eller för stora plantor som ger sämre frukt.
Pumpafrö sås bäst inomhus. Direktsådd utomhus kräver en jordtemperatur på minst 15 grader, vilket i södra Sverige brukar inträffa runt månadsskiftet maj–juni. Pumpans rötter är sköra och ogillar att bli störda. Därför ska pumpafrön sås direkt i en stor kruka, allra helst jiffy- eller pappkruka som förmultnar i jorden. Krukan bör vara minst 10 cm i diameter men allra helst 20–22 cm. Fyll krukan med vanlig planteringsjord av bra kvalitet, gärna blandad med lite vermiculit. Vermiculit är gjort av lerskiffer och fungerar som struktur- och fuktighetshållare. Vattna sedan rejält och låt vattnet rinna av.
Pumpafrön har en grobarhet på 60–80 procent. För att vara på den säkra sidan ska minst dubbelt så många frön som antalet önskade plantor sås. Gör ett 4 cm djupt hål och så fröet med den svagt rundade sidan upp. Fyll igen hålet med jord och placera en såsticka med sort och sådatum angivet i krukan. Täck med plastpåse försedd med lufthål. Placera sedan sådden på en varm plats, i 20–24 graders värme gror fröna bäst.
Efter sju dagar har fröet grott och en groddplanta sticker upp. Ta bort plastpåsen och placera sådden svalare, i cirka 15 grader, och så ljust som möjligt men inte i söderläge med gassande sol. Närmast fönsterrutan brukar det vara svalast. Står de för varmt och mörkt blir plantorna rangliga och kommer att få svårt att etablera sig ute. När plantorna har utvecklat ett tredje blad klipps den sämre, tanigare plantan av de två i varje kruka bort. Ryck inte bort den för då kan den kvarvarande plantans rötter skadas.
Utplantering
Bergianska trädgården i Stockholm skyddar sina jättepumpor med plastbackar. Foto: Kerstin Engstrand
14 dagar före beräknat utplanteringsdatum, normalt i mitten av juni, ska jorden värmas upp. Det gör man genom att täcka den förberedda planteringsplatsen med svart plast, till exempel en uppklippt soppsäck. Hela växtområdet behöver inte värmas upp men väl själva planteringsplatsen.
Nu är det också dags att avhärda plantorna. De ska helt enkelt vänja sig vid att vara ute och det innebär mycket bärande. På morgonen tas plantorna ut för att stå ute under dagen på ett vindskyddat och inte alltför soligt ställe. På kvällen tas plantorna in igen. Så fortsätter man tills det är dags att plantera ut. De bör ha 4–5 blad vid utplanteringen, helst inte fler, för då klarar de omställningen bäst.
Pumpabladen är ytterst frostkänsliga. När risken för järnnätterna är över, det vill säga den plötsliga, oväntade nattfrosten som brukar komma i början av juni, är det tid att plantera ut. Oftast är det när häggen blommar eller asken har slagit ut sina blad. Men även om frostrisken verkar vara över ska nattemperaturen inte vara under 4–5 grader. Då är det bättre att vänta en extra vecka. Det går att få fina skördar även de år som plantorna planteras ut så sent som efter midsommar.
Bäst är att göra det en molnig dag. Genomvattna plantorna ett par timmar innan och ta bort den svarta täckplasten från jorden. Är plantorna sådda i plastkrukor lossar du krukan försiktigt från plantan genom att knacka på den underifrån, dra inte ut plantan. Tryck sedan inte till jorden för hårt, pumpor trivs i lucker jord. Vattningen underlättas om plantan sätts i en liten fördjupning.
Första veckan och kanske nästa bör plantorna skyddas mot gassande sol och kyla med fiberduk. Man kan också täcka jorden med svart täckväv som släpper igenom vattnet men värmer jorden lite extra och håller ogräs borta. Klipp bara upp ett ordentligt hål runt plantan.
Vattna!
Foto: Kerstin Engstrand
Efter en till två veckor har plantan etablerat sig på sin nya plats och tillväxten kommer igång igen. Nu gäller det att se till att den växer i den riktning man har förberett för rankan. Ibland får man ge den lite hjälp på vägen. Rankorna kan bli mycket långa och lite bångstyriga, upp till 18 meter om de trivs.
Plantorna behöver mer och mer vatten allt eftersom bladmassan blir större och frukterna bildas. Vattna ordentligt med en ordentlig rotblöta var femte dag. Cirka 10 liter per vecka kan plantorna behöva. Låt dem aldrig torka ut för då får de lätt mjöldagg. Nu kan man nästan se hur pumpans rankor växer, kanske upp till 20–30 cm på en natt. Längs huvudrankan kommer snart flera sidorankor att växa fram. Dessa kan få växa inom det förberedda planteringsområdet men inte utanför.
Pollinering
Hanblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Pumpablommorna blommar inte särskilt länge. De första sex till åtta blommorna brukar vara hanblommor, därefter dyker den första honblomman upp. Honblomman är lätt att känna igen med sitt tydliga fruktämne, som en minipumpa, under blomman. Efter en vecka syns det tydligt om befruktningen lyckats. Då brukar fruktämnet under blomman ha växt till sig och vara stort som en apelsin. Om frukten börjar ruttna i toppen är det ett tecken på dålig befruktning. Sådana frukter tas omedelbart bort. Även de nästa två eller tre honblommorna bör bli pollinerade. Honblommor som växer med en vinkel på 90 grader i förhållande till revan anses klara belastningen av en stor pumpa bäst. Är inte vinkeln den rätta kan man försiktigt ge den någon form av stöd. Låt varje pumpa vila på en planka, tegelpanna eller bit liggunderlag så skyddas det ömtåliga skalet från att bli fult av jordens fuktighet och från hungriga sniglar. Vill man odla fram en verklig jättepumpa är det dags att ta bort alla utom en när det finns två till tre grapefruktstora pumpor på rankan. Ta bort dem som ser missformade ut, de brukar inte resultera i stora pumpor.
Äntligen, en honblomma! Foto: Kerstin Engstrand
Gödsling
När revande sorter har fått sin första befruktade honblomma är det dags att täcka revan lätt med jord, framför allt vid bladskaften men akta bladen. Det ska vara en blandning av jord, ordentligt med både nya och förmultnade löv samt gräsklipp så att fler rötter bildas vid bladfästena längs rankan. Via de extra sidorötterna får plantan möjlighet att dra upp mer näring. Den blir också stabilare och klarar blåst bättre. Börjar man täcka och gödsla för tidigt kommer plantan att sluta producera honblommor. En planta som har det för bra känner inget större behov av att fortplanta sig.
Foto: Kerstin Engstrand
Fosfor är viktigt för rötternas utveckling och den förhöjda fosforhalt som pumpan nu behöver kan den få av lövkompost. Nu är det också dags att ge lite extra hönsgödsel som är rik på kväve. Det är bättre att gödsla lite och ofta än mycket några enstaka gånger. Tillsätt ingen näring direkt i torr jord utan vattna plantan en timme innan. En stor näve hönsgödsel som löses upp i en kanna med 10 liter vatten är bra flytande näring.
Det är viktigt att fortsätta gödsla och vattna tills det är skördedags. Ibland börjar pumporna inte växa till ordentligt förrän i mitten av augusti, och även när de inte verkar växa mera så ska de ändå mogna inuti. Tyngre pumpor blir resultatet.
Spaghettipumpan ska vara av en handbolls storlek när man skördar den. Om sommaren har varit bra är det skördedags i mitten av augusti. Prydnadspumpor mognar bäst på plantan. De bör ha fått ett hårt skal innan de skördas. Känn med nageln. En enstaka frostnatt klarar de men då bör de täckas med fiberduk.
När skaftet börjar gulna på jättepumpan brukar det vara tecken på att den är skördemogen. Pumpan ska skäras loss med en vass kniv, vrid inte av den. Skaftet ska sitta kvar på pumpan och vara så långt som möjligt. Om skaftet lossnar försämras pumpans hållbarhet. Mindre matpumpor förvaras först varmt, allra helst i 25–30 grader, men rumstemperatur går också bra. Skalet kommer då att eftermogna. Därefter förvaras de svalt, i 15 grader, torrt och med god luftcirkulation. Det ska vara luft mellan pumporna och de ska absolut inte vara travade på varandra. Låt dem ligga på ett mjukt underlag typ wellpapp. De brukar hålla högst ett par månader i rumstemperatur, svalare i cirka ett halvår. De dekorativa frukterna pryder väl sin plats i köket. Där har man också bra uppsikt över dem. Första möglet brukar visa sig vid skaftet och då är det hög tid att tillaga dem. Jättepumpor tänkta för Halloweenlyktor bör förvaras svalt.
Grönt blir mer än spännande när man blandar mjuka och raka bladformer och olika strukturer. I framkanten bäddar jättedaggkåpan in planteringen som i bakgrunden rymmer elefantgräs och törel. Jättelökens bollar svävar ovanför som pricken över i:et. Lagom till midsommar brukar den slå ut. Med sina en och en halv meter är den högst av alla allium. När blommorna dyker upp brukar bladen ha vissnat ner och den är den enda av alliumväxterna som kan vara svår att få att blomma på nytt. Vintertäckning är nödvändig liksom soligt läge och näringsrik jord. Rabatten är gjord avBeth Chatto.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK