Kryddsalvian finns i flera olika varianter. Den vitbrokiga med en aning av rosa i det vita är tacksam att kombinera med främst aprikosrosa toner, som här hos den rosa ölandstoken. Rosa solvända är ett alternativ. Samtliga trivs i torrt och soligt läge.
Praktbetonika är en kraftfull växt som bjuder på mängder av rödvioletta blommor i juni – juli som är som gjorda att få daggkåpans till sällskap. Än så länge är den tyvärr ganska ovanlig i trädgårdarna. Bladen är lätt håriga vilket bidrar till det rustika utseendet. Trivs i både sol och skugga och blir 20–40 cm hög. Bjuder ibland på en andra blomning på höstkanten. Praktbetonikan sprider sig ganska fort. det göra även daggkåpan så denna kombination ska man börja försiktigt med.
Av Kerstin Engstrand
Bergsbambu, Fargeisa muriale är ett gräs, bambu är det största gräset som finns. Dessutom vintergrönt. Utmärkt att skapa ridåer av grönt med, eller dela av trädgården med.
Och har du glasbambu,Fargesia nitida så får du även en bambu som sprider sig, ja ordet bambuskott förstår man om man har en glansbambu i trädgården.
Glansbambun är vackrare än bergsbambun men kan släppa bladen om den inte skyddas för den starka vintersolen. Då gäller det att ha is i magen för inte förrän i början till mitten av juni brukar de nya bladen bryta fram.
Bland bergsbambun är sorterna ’Bimbo’, 100-150 cm hög, lätt skugga, ’Hareskov’ 200-300 cm hög och ’Jumbo’ ,250-400 cm hög extra bra.
Bambu ska inte blomma, då dör den. Bambu brukar blomma vart 100:e år. De sorter som nu finns i handeln ska vara blomningssäkra.
Höjd: 2- 4 meter, vid fullvuxet tillstånd och beroende på sort.
I halvskugga och i näringsrik, väldränerad och fuktighetshållande jord trivs den. Och bambu kräver gott om utrymme.
Köp gärna stora exemplar. Plantavstånd ska vara 1-1,5 meter, ju högre sort desto större plantavstånd. Bambu sprider sig med jordskott, några sorter breder ut sig snabbare än andra och det beror även på hur lucker jord växtplatsen har. Ska planteras djupare än vad den står i krukan. Bäst etablerar sig plantorna om de planteras på våren.
Vattna vid torka. Om bladen rullat ihop sig börjar plantan visa att den börjar bli stressad av torkan. Den drar ihop bladen för att minska avdunstningen.
Vattna rejält på hösten, och var vaksam på våren, när vårens starka vindar snabbt torkar ut jorden. Lättast är att vattna genom att sticka ner rotbevattnaren mitt i plantan.
Men någon gödsling behövs inte, skulle bladen bli ljust gröna, vattna med lita flytande hönsgödsel. Däremot är det viktigt att de vissna bladen och bladslidorna får ligga kvar på marken. Bladslidorna innehåller kisel vilket bambu har behov av.
Om bambun har lidit hårt av vårsolen kan det vissna behöva ansas. Men gör inte det förrän du ser att stjälkarna verkligen är vissna. Oftast bryter bambun ut med nya blad i slutet av maj, och i år , 2017 så sent som nu i mitten av juni. Om plantan blivit för tät kan du glesa ut den genom att klippa bort de tjockaste rören. Dessa kan du torka och ha som stödpinnar. Inte dumt att ha tillgång till egna bambupinnar!
Om plantan efter några år blivit för bred kan del delas. Gör det på våren. Antingen genom att gräva upp hela plantan och dela den. Eller vilket oftast är lättare, gräva bort runt hela plantan, av en bredd av 3-5 rör. Det borttagna kan sedan planteras på ny växtplats.
Bambu är vintergrön, den kan behöva skydd mot vårsolens starka stråla. Vårsolen tinar upp bladen på vintergröna växter, som rododendron, tujor och bambu. Särskilt de som står i öster eller söderläge. Bladen vill ha vatten, men rötterna är fortfarande omgivna av frusen gjord. Följden blir ”solbänna”, rötterna kan inte ta upp vatten och resultatet blir att blad och barr torkar ut. Men detta syns inte direkt, utan någon eller några månader senare, när den verkliga våren har kommit och marken har tinat. Växter som har ett par år på backen brukar klara sig, men de som är under fem år, bör redan i januari – februari få en ytterkappa av säckväv. Andra växter som kan må bra av en vinterkappa är klätterväxter och persika i söderläge. De luras annars lätt att börja växa för tidigt. Täckmaterial måste andas, bäst är vanlig juteväv. Skyddet behöver inte täcka hela växten, en öppning i toppen fungerar utmärkt. En hög och bred bambu lindas skyddat runt den, mindre kan man hänga väven över växten. Skyddet ska vara kvar tills tjälen gått ur jorden. När tussilagon blommar är det dags att ta bort det.
Av Kerstin Engstrand
Liljor, perfekta och svala som de är oavsett färg, får man akta sig att ha i stora grupper. Orange liljor gör sig bäst då de får mingla med ganska klart blåa blommor eller med lila. Det finns många odlingsvärda hybrider. Den varmt orangefärgade flockliljan ’Enchantment’, som blommar med sina uppåtriktade blommor i juli, är mycket vacker tillsammans med lavendel. Flocklilja finns också i mörkt rött, rosa och gult.
Lavendel finns i mängder av varianter numera, men alla är inte härdiga. Den vanliga klassiska står sig väl i konkurrensen. Lavendel behöver ansas varje vår för att inte bli hög och träig, och det ska göras när de nya gröna skotten börjar bryta fram, inte tidigare. Vintrar med ömsom varmt, ömsom kallt väder kan ta kål på lavendeln. Doftar starkt så den bör kombineras med en icke doftande lilja som just ’Enchantment’.
Av Kerstin Engstrand
Trädgårdsiris är som gjord att kombinera med blå näva, särskilt kungsnäva.
“Den blommar ju bara en kort tid” brukar vara mångas argument mot iris. Javisst, varje blomma vissnar snart och ofta blommar bara två åt gången, men på varje stjälk finns flera knoppar vilket gör att blomningstiden för den höga trädgårdsirisen är längre än för pioner och lupiner, som den så väl passar ihop med. Dessutom är de vackert spjutformade knopparna fina i sig. Beroende på sortval kan man ha blommande iris i sin trädgård från april till juli – augusti. En enkel tumregel: ju kortare iris desto tidigare blommar den. Det är inte svårt att hitta en iris som passar i rabatten eftersom den finns i en mängd olika färger som kan matcha andra växters, exempelvis blå trädgårdsiris mot blå klematis. Modern känns den i alla fall, speciellt när en avvikande färg får bryta av.
Av Kerstin Engstrand
Säg stamros och många får något drömskt i blicken. Visst finns de att köpa, men de flesta är okulerade, ympade på en annan stam och därmed mycket känsliga för kyla. De måste vintertäckas, kläs in med halm till exempel, eller tas in för vintern. Och finner man härdiga stamrosor i butiken så kostar de. Gör därför din egen så får du en både billig och dessutom härdig stamros. Till priset av en köpt får du minst fyra, kanske fem egna. Och stamrosor passar in överallt, på den lilla uteplatsen likaväl som i den större trädgården och i kökslandet. De drar alltid ögat till sig. Stamrosor ger också en extra dimension av höjd till trädgårdsrummet. Som tur är är det lätt att göra egna stamrosor. Men du får vänta något år innan den är färdig, fast det kanske det är värt.
I gamla trädgårdsböcker kallas stamrosor oftast för hängrosor, trädrosor eller till och med rosenträd, och de två sista namnen är väl en bättre och vackrare benämning än de uppstammade rosor vi talar om idag. En stamros kan vara så hög eller låg som du önskar – en minivariant med bonsaikänsla där stammen är så låg som 40–50 cm eller ett blommande träd på två meter. Effekten beror på vilken typ av ros du väljer som grundmaterial.
Alla rosor kan bli en uppstammad ros, alltså stamrosor som växer på egen rot, det vill säga inte är okulerade. Välj en sort som anges vara starkväxande och sorter som har långa, tunna grenar. De blir de vackraste stamrosorna med grenar som hänger lätt böjda i en svag båge.
Låga, 80 cm
År 1, våren
Den nyköpta rosplantan planteras, uppstamningen börjar först nästa vår. Välj en frisk planta som har tre kraftiga skott.
Gräv en rejäl grop, minst 50 cm djup, gärna 60 cm. Viktigt är att det är väldränerat och att jorden är lucker. Trädgårdsjord uppblandad med kompost och lite naturgödsel är bättre än så kallad rosjord som innehåller lera. I zon 4 och uppåt gör leran att jorden blir för kall varvid rosen får svårare att övervintra. De flesta rosor är ympade på en annan rossort som bildar rötterna, oftast vildros, Rosa canina, vilket gör rosen vinterhärdigare. Se till att ympstället hamnar minst 10 cm, gärna 15 cm, under jordytan.
År 2, på försommaren när häggen blommar
Välj den kraftigaste, rakaste och längsta grenen på den uppvuxna plantan. Det är den grenen som ska bli rosens stam. Slå ner en kraftig pinne som stöd och fäst grenen mot denna. Klipp sedan, med sekatör, bort alla andra grenar, allra helst under marknivå annars börjar rosen snart sända ut nya skott. Om grenen har nått lite mer än den höjd som du önskar att din stamros ska ha kan du nu toppa den på önskad höjd. Om tillväxten mot alla odds skulle vara dålig kan du vänta med att toppa plantan till slutet av juni. Har den då inte nått önskad höjd får du göra det nästa säsong.
År 2, sommaren
Under sommaren kommer sidoskott att skjuta ut från toppen. De ska bilda kronan på stamrosen. Låt fem upp till sju av de bästa och kraftigaste skotten växa vidare. Skulle antalet skott inte vara tillräckligt kan du fortsätta att bygga upp kronan under ännu en sommar. Alla skott som växer ut vid marken och längs stammen ska tas bort. Skulle någon gren hellre vilja växa uppåt kan du rikta den nedåt genom att böja den lätt och fästa toppen i ett snöre som förankras i marken eller sätta en liten tyngd typ för bordsduk i den.
År 3 och därefter
Följande vårar behöver du bara ansa vid behov. Ta bort döda grenspetsar om vintern har varit tuff eller glesa ut försiktigt
Av Kerstin Engstrand
Holländsk iris är inte lika rakryggad som andra irissorter. De lätta stjälkarna gör att den gärna dansar lite i rabatten. Då är det bra att sätta den tillsammans med höstflox, som när den holländska irisen blommar i juli ännu står som gröna täta tuvor och ger stöd till irisens tunna stjälkar. Vit trädgårdsnattviol och en enstaka vit trädgårdsiris ger extra lyskraft till den holländska irisens härliga klara safirblå färg.
Lammöronen har fått gå i blom i sällskap med den ryska martornen som dansar fram i rabatten. Den småblommiga ryska martornen har små runda blåa blommor och blir ca 80 cm hög. Den blommar i juli–augusti och vill ha soligt och torrt läge.
Stäppsalvia är en kär partner i rabatten. Den finns numera i en mängd blå toner, i vitt, rosa och så denna lila ’Amethyst’. Grekvädden blir snabbt en favorit, vanligast är den vinröda men den finns också i rosa. Den är en riktig långblommare i juni – juli, mycket anspråkslös och trivs liksom stäppsalvian bäst i soligt läge med sandblandad jord.
En betydligt tuffare kombination blir det om den vinröda grekvädden matchas med rosa stäppsalvia.
av Kerstin Engstrand
Brokbladiga växter går också utmärkt ihop med rosa. Klart annorlunda och härligt fräscht blir det om rosa nävor blandas med brokbladig ananasmynta. Den rosa röllikan sätter extra piff. Alla tre trivs i torrt och soligt läge och gärna sandblandad jord.
Föregående