Sommaren börjar med syrendoft

Mmm, det doftar syren, skolavslutning, försommar och sköna stunder. När hela trädgården är insvept i förförisk syrendoft, vems hjärta klappar inte lite extra då? Syren är dessutom användbar på många sätt − den kan växa som häck, buske eller träd och sorterna är fler än man anar.

I välsorterade trädgårdsbutiker finns minst ett tiotal olika färgvarianter av den gamla bondsyrenen. Rent bländande vita, nästan crèmevita, rosa, äppelblomsrosa, rosaröda, purpurfärgade … och så kanske den mest sofistikerade av dem alla, ’Sensation’, vars purpurvioletta blommor med sin vita kant verkligen gör skäl för namnet. Den klassiska, blekt lila syrenen finns förstås kvar. de blommar samtidigt som den Äkta kaprifolen som har gräddvita blommor.

Det finns flera fördelar med syrener. De är lätta att föryngra med rotskott, de tål hård beskärning och de flesta sorter har vackra, lite blanka, spänstiga blad. Efter blomningen kommer frökapslarna som inte alls behöver tas bort. De ger småfåglarna mat under vintern.

Syren finns att köpa som buskar eller häckplantor. Som vanligt när det gäller växter beror priset på storlek och ovanlighet. Buskar ger snabbare effekt och säljs antingen med jordklump eller i kruka. Syren har en tendens att stå stilla de första tre åren efter plantering och därför vinner du tid om du köper buskplantor istället för de mindre häckplantorna. Häckplantor brukar säljas i storleken 30/50 cm höga. Syren finns också som stamträd.

Syrensläktet omfattar ett 20-tal arter samt ett antal underarter. Det finns idag över 2 000 sorter. Favoriten är förstås den klassiska bondsyrenen som idag finns att få i en mängd färger. Den är också mycket härdig och inte ett dugg bonnig, snarare elegant! Här följer ett urval bondsyrensorter som vanligen kallas ädelsyrener:

‘Andenken an Ludwig Späth’, fortfarande en av de mest populära sorterna. Den lanserades 1883 av plantskolan Späth i Berlin. Purpurlila blommor, zon 5.

’Beauty of Moscow’ (’Krasavitsa Moskvy’), fyllda, lätt rosakantade blommor, zon 5−6. Blomman är enormt vacker men busken har ett lite trist växtsätt.

’’George Bellair’, dubbel lila, framtagen i Frankrike 1900, zon 4.

‘Michel Buchner’, dubbel ljust lilarosa, blir renare rosa i motljus, zon 3.

‘Madame/Mme Lemoine’, fylld crèmevit−vit, en sort förädlad av Victor Lemoine 1896, zon 4−5.

’President Viger’, dubbel lila, framtagen i Frankrike 1900, zon 4.

’Reaumur’, stora rödlila blommor, fransk sort från 1904, zon 3−4.

‘Sensation’, purpurviolett med vit kant, zon 4.

Bland de vita rekommenderar vi särskilt ‘Veberöd E’, vit, E-planta = särskilt odlingsvärd i vårt klimat, zon 6 och ‘Alba’, vit, zon 5−6.

Syrenen tillhör växtfamiljen Oleaceae där även olivträdet, forsythia och jasmin ingår. 

Skötsel

Efter tio år brukar syrenen ha växt till 2−3 meters höjd och den kan bli lika bred som hög. Soligt läge ger bäst blomning, men halvskugga tolererar den också. Syrenen är inte det minsta kinkig och klarar de flesta jordar, men jorden får gärna vara lätt fuktig och näringsrik lerjord.

Nyplanterade plantor ska vattnas ordentligt den första säsongen. Håll jorden runt plantorna fri från gräs och ogräs de första två somrarna. Om man efter fem år börjar skära av en av de äldsta grenarna per buske och fortsätter så vart tredje år blir bersån fin och spänstig och behöver sällan någon drastisk föryngringskur.

Lite gödsel på våren när tillväxten börjar ta fart uppskattar den, men det är inte nödvändigt. Trivs dina syrener skjuter en mängd rotskott upp alldeles intill plantan. De kan behöva hållas efter, i all synnerhet om de växer i en syrenberså.

Föryngring, skulle din häck eller berså ändå bli vildvuxen och träig är syren mästare på föryngring. Den tål att skäras ner till knappa decimetern och skjuter sedan snabbt nya skott. Men vill du behålla insynsskyddet är bästa beskärningstipset att ta halva bredden åt gången. Om det är en häck så beskär du på din sida först, och låter grannen ta sin sida efter ett par år. Det vill säga, efter ett par år, när den beskurna delen har vuxit upp till insynskyddshöjd, skär du ner den andra halvan.

Syrenhistoria

Ursvensk anses syrenen vara, men så vidare svensk är den faktiskt inte utan en gäst fjärran ifrån. Den härstammar från Persien och kom till Europa på 1500-talet, först till Wien via Konstantinopel. Här i Sverige har vi odlat den sedan 1600-talet. Det lär ha varit Olof Rudbeck som förde den till Uppsala 1635. Förr i tiden använde man syrenträ till krattor.

Vårt svenska namn syren kommer från dess latinska namn Syringa, som Linné en gång gav den. För länge sedan gjorde man små flöjter av grenarna och det lär ha varit inspirationen för Linné − syrinx är ett latinskt ord för flöjt. Turkarna kallade den populära busken för lilak, men det gillade inte wienarna som döpte den till turkisk fläder och det namnet lever kvar i tyskans Flieder. Men engelsmän och fransmän höll fast vid dess turkiska namn, så än idag heter syren lilac på engelska och lilas på franska.

Text och foto: Kerstin Engstrand