Taggar Inlägg "Buskar"

Buskar

Foto: Kerstin Engstrand

Flädersaft som görs av den vanliga äkta flädern, Sambucus nigra, brukar vara champagnefärgad men varför inte satsa på en rosablommande fläder som ger rosa saft?  Som flikbladiga med mörkt purpurröda blad och rosa blommor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blodfläder, Sambucus nigra ‘Purpurea’, börjar först med att bjuda på gröna blad som sedan övergår till djupaste purpursvart.  Inte nog med det, på hösten blir dess blad flammande röda. Och självklart bjuder den på de klassiska spetsformade blommorna  i  juni. Blodfläder är härdig upp till växtzon 3. Den blir 2,5 meter hög.

‘Black Lace’ har visat sig klara växtzon 4 utan problem. Den anses vara den mörkaste av alla. Förekommer även under namnet ‘Eva’. Har mycket smala flikiga blad. Får även den svarta ätliga bär.

'Black Beauty'.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Beauty’. Foto: Kerstin Engstrand

’Black Beauty’ säljs också under namnet Gerda. Låter du den växa som en buske blir den med tiden tre meter hög och lika bred. Och den är snabbväxande. Får på hösten svarta bär som också är ätliga. Bladen är som alla mörkbladiga fläder först gröna innan de antar den mörkt purpurfärgade bladen. Härdig upp till växtzon 3.

'Black Tower'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Tower’. Foto: Kerstin Engstrand

Nu finns en ny som heter Black Tower som växer mera upprätt, mera som en pelare. Även denna har de nya skotten grön färg. Svarta bär. Blir cirka två meter hög. Klarar växtzon 4.

Brokbladig fläder.  Foto: Kerstin Engstrand
Brokbladig fläder. Foto: Kerstin Engstrand

Albovariegata’, vitbrokig fläder, har vitbrokiga blad. Blir upp till tre meter hög. Härdig upp till växtzon 4.

‘Aurea’, gulbladig fläder, gula blad och röda bladskaft. Växtzon 4.

Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand
Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand

‘Golden Tower’ har vita blommor och gulgröna flikiga blad. På hösten svarta bär som är ätliga, Blir cirka tre meter hög och härdig upp till växtzon 4.

‘Marginata’, som även förekommer under namn som  ‘Variegata’ och  ‘Aureavariegata’, brokig fläder,  har gulbrokiga blad. Zon 5.

Allmänt om fläder
  • Vill växa i sol till halvskugga, bäst blir den dock i full sol.
  • Är ingen törstig buske.
  • Växtsätt: Buske eller mindre flerstammigt träd, du kan forma din buske som du vill ha den.
  • Beskärningstid: På senvintern eller tidig vår. Fläder tål hård beskärning. Man brukar också behöva gallra ut äldre grenar, särskilt längst ner.
  • Fläder vill ha näringsrik, mullrik jord och det ska vara väldränerat.
  • Oavsett sort så brukar fläder få bladlöss. Detta undviks om man istället gör saft på bären.
  • OBS! Förväxla inte den äkta flädern med druvfläder, som är giftig. Druvflädern liknar mera rönn.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Ton i ton är ett säkert och raffinerat sätt att skapa minirabatter i din trädgård på. Tänk tre växter som trivs i samma växtförhållanden, tänkt tre färgtoner som matchar varandra, tänk tre som avbyter varandra i blomning så har du en succékombination!

Daggros, ett stycke Pattys Plum och så en stäpplök, det är min favoritkombination i juni. Ton i ton, sammanbundna men ändå solitärer, så har jag skapat en del av min trädgård. Grundidén att en färg ska vara sammanhållande och tas upp av olika växter som avlöser varandra i blomning. Då blir det som om färgen hoppar över till nästa växt.Men just denna har väldigt korta mellanrum i blomningen mellan de olika växterna. Lite senare, när stäpplöken och vallmon har blommat över, men då daggrosen fortfarande blommar, så träder honungslöken in på scenen.

Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand
Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen är den verkliga dominanta i denna del. Det är en snabbväxande ros!  Daggros, Rosa glauca, är huvudaktören vars vackra rödtonade och gråblådaggigt bladverk är fin från tidig vår till sen höst. I en månad, från början av juni till början av juli, bjuder den på en mycket riklig och svagt doftande blomning och blommorna fylls tidigt på morgonen av humlor och bin som älskar daggrosens enkla blommor.  Blommorna är mörkt ros med vit mitt. På hösten kommer nyponen som matchar bladverket, de är först brunröda för att senare gå över till mera orange. Daggrosen blir upp till tre meter hög och är alla gånger härdig upp till växtzon 6.

'Pattys Plum'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Patty’s Plum’, till höger skymtar daggrosens blad. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum träder in på scenen i juni. Det räcker med en planta, Patty syns! Sedan Patty’s Plum gjorde entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London 1998 så är hon nummer ett. Alla drabbades då och än idag av habegär. Hon blev trend, hon blev mode.  Mer om ’Patty’s Plum’ och historien bakom kan du läsa i vår specialartikel (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster).

 

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand
Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken vars metalliskt ljust lila blombollar gör att man syns titta in i en stjärnhimmel blommar också i juni. Blombollarna kan bli upp till 20 cm stora! Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande, purpurvioletta blommor. Här kan man verkligen tala om blommor i blomman! Den blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har stäpplöken i norra Iran och på Centralasiens sluttningar på en höjd av 1 000−2 200 meter över havet. Därför är den mycket lättodlad bara växtplatsen är väldränerad och solig.

Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand
Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand

Honungslöken, Allium siculum men förekommer i handelns under det vetenskapliga namnet Nectaroscordum siculum, är humlornas favorit och intressant från knopp till fröställning. Den är denna kombinations utropstecken. Färgen som utslagen blomma är mellan beige, puderrosa och grönt! Knopparna ser ut att vara inslagna i papper och efter blomningen bildas fröställningar som ser ut som små raketer! Blir 60-70 cm hög och blommar i slutet av juni.

Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand
Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand

Senare under sommaren inträder en rudbeckia, en solhatt, mer om denna trevliga växt kan du läsa här (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vacker, väldoftande och frisk, rosen Louise Bugnet är en verklig stjärna. Foto: Kerstin Engstrand

En ros vars blomma ser ut som en konstnär gått förbi och skvätt lite akvarellfärg på den, kan det vara något? En ros vars knoppar är polkagrisrandiga? En ros vars doft är precis lagom stark? En ros som blommar redan i början av juni i zon 3, i zon 1 oftast i slutet av maj, och bjuder på en andra omgång blommor i augusti?  En ros som får vackra orange bulliga nypon på hösten och är härdig upp till zon 6, i gynnsamma lägen även zon 7? Som dessutom är mycket frisk?

En mer än femstjärnig ros alltså. Jag talar om Louise Bugnet.

Louise Bugnet är en av många kanadensiska rosor som finns att köpa i Sverige. Mina exemplar är bland de första som kom till Sverige och jag tror att det var Cedergrens plantskola som tog in dem men mitt minne kan svika mig där. Hur som helst så stänger förresten denna anrika plantskola för gott nu i juni 2019. Synd då tack vare dem har jag fått tag på många fina och ovanliga växter.

Knopp. Foto: Kerstin Engstrand
Knopp. Foto: Kerstin Engstrand

Louise Bugnet blir vanligen cirka 120 cm hög, tät och fin men en brasklapp här, mina exemplar som är drygt 30 år gamla är nu runt två meter höga och runt 120 cm breda. De har aldrig fått extra gödsel, bara sol och vatten. De växer i västerläge i växtzon 3. Louise Bugnet är en skuggtålig ros! Och nästan taggfri, den har inga långa vassa taggar.

OBS! Länge såldes Louise Bugnet i Sverige under namnet Louis Bugnet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Buskar är billiga rabatter på ”höjden”. Utmärkta som bas i de breda rabatterna då de förutom att snabbt ge både vacker blomning och spännande former ger välbehövlig höjd till din trädgård. Buskar säljs numera nästan alltid krukodlade vilket gör att de kan planteras hela sommaren.

Ett absolut måste för försommarträdgården är liten pärlbuske, Exochorda ’The Bride’ (zon 4), som beroende på hur varm våren har varit slår ut som tidigast i andra halvdelen  av maj men oftast i början‒mitten av juni. När man ser de vackert formade vita knopparna förstår man hur den har fått sitt namn.

Dessutom får den vackra stjärnformade fröställningar som blir extra vackra vintertid när frost och snö klär dem.

‘The Bride’ väcker uppmärksamhet och alla som ser den i blom får ett habegär!

Med åren blir ‘The Bride’ upp till två meter hög men det det är en gracil buske. Den behöver inte beskäras!

Ibland kan man se uppgift om att den vill växa i lätt sur jord men det stämmer inte. den trivs utmärkt i helt vanlig trädgårdsjord. men läget bör vara soligt till halvskuggigt. Mitt exemplar växter i västerläge.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Tom Stuart Smith skapad en unik trädgård inne i det stora tältet. Foto: Kerstin Engstrand

Säg ordet återbruk och jag tror du tänker på pallkragar, gamla badkar, petflaskor och annat. Men tänker du på växter? Det gör i alla fall det brittiska trädgårdssällskapet som på flera utställningar just skapar trädgårdar där växter och andra material har använts tidigare.

 

Och som alltid när Tom skapar något så blir det utsökt. Skönt och grönt! Well done, RHS och Tom! Det var åtta år sedan Tom senast skapade en trädgård på Chelsea. Men han brukar vara domare. I trädgården ”The Weston Garden” fokuserade han på olika texturer, mellan tradition och framtid, det skulle vara en ”retreat”.

Lejonparten av växterna har faktiskt varit med på Chelsea tidigare, och de var inlånade. Samt det var en trädgård som alla fick gå in i. Och Tom tyckte det var skönt att den var utom tävlan!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Toms design av trädgården.
Toms design av trädgården.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Mitsumatabusken blommar på bar kvist från februari till april. Foto: Kerstin Engstrand

Har du använt washitejp så kanske den var gjord av barken från denna väldoftande och spektakulära buske vars bark även används till rispapper, och som bland annat återfinns i japanska sedlar!

Varför ska du då odla denna?

  • Jo, för att den är så fint härligt citrongul
  • För att den har sådan spännande form på knoppar och blommor.
  • För att den doftar så gott, en behaglig sötaktig doft som av klöverhonung.
  • Och barken är kanelfärgad.

Den lyser verkligen som en sol, den blommar från februari till april så detta är en buske för zonknäckare. Har du ett uterum eller växthus så anser jag att matsumatabusken är ett måste! Eller om du bor i växzon 1 eller 0, låt den växa mot en vägg eller mur som vetter mot söder eller väster. Denna buske ska inte växa i österläge då den tidiga förmiddagssolen lätt skadar den.

Mitsumatabuskens gyllene blommor.  Detta är 'Grandiflora'. Foto: Kerstin Engstrand
Mitsumatabuskens gyllene blommor. Detta är ‘Grandiflora’. Foto: Kerstin Engstrand

Den härstammar från Himalaya och Kina där mängder av våra mest attraktiva växter en gång har hittats av så kallade växtjägare. Klimatet och odlingsbetingelserna där verkar trigga fram de vackraste av växter.

Edgeworthia chrysantha är dess vetenskapliga namn men den återfinns även under namnet Edgeworthia papyrifera. Den är släkt med tibast. Edgeworthia har den fått efter dess upptäckare, Michael Pakenham Edgeworth, som var en trädgårdsamatör och tillika amatörbotanist och arbetade för East India Company och det var hans syster, Maria Edgeworth, han tänkte på när namnet gavs. Han samlade in den under ett av sina besök i Himalaya. Tack vare honom kom den till Storbritannien någon gång i mitten av 1800-talet. Chrysantha från grekiska chrusos som betyder gyllene, och ‘anthos’ som syftar på blomma. Gyllene blomma alltså och det stämmer ju mycket bra. Den lyser som guld i motljus och blir extra spektakulär om busken växer mot en mörk bakgrund.

Det är sorten ’Grandiflora’ som är lättast att få tag på. det finns även en rödblommande, ‘Ruby Splash’, som dock är svår att få tag på.

Bark från mitsumata används till papper.  dessa visas på Östasiatiska museet  i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Bark från mitsumata används till papper. Dessa visas på Östasiatiska museet i Stockholm, i utställningen Paper Stories.  Foto: Kerstin Engstrand

Barken används till pappersframställning, så kallat rispapper (som inte behöver vara gjort av ris) och sedan 1879 görs japanska sedlar av papper från just mitsumatans bark. På engelska kallas busken också för orientalisk pappersbuske. Den har långa fibrer vilket gör det extra smidigt och hanterbart. i regel använder man sig bara av bark från unga buskar. När de blivit sju år brukar man sluta avverkningen.

Detta exemplar är från 1999 och växer i Kew i London, världens främsta botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Detta exemplar är från 1999 och växer i Kew i London, världens främsta botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Storlek: Med tiden, och om den får optimala växtförhållanden, kan den bli en 150 cm hög och lika bred buske.

Växtplats: Solig till halvskugga. Bör inte växa i österläge då den blommar tidigt på säsongen. Ska klara temperaturer ner till minus fem grader.

Blomning: Den tidiga blomningen gör den attraktiv för vårpigga insekter. Blomställningarna blir som gula bollar, och vanligen har de en diameter på cirka 5-6 cm. Blomställningarna är vita på utsidan, lite luddigt vita som ger intryck av lätt frost.

 

 

Förökning: Den går att föröka med frö men jag har inte hört någon som lyckats med det. I regel tar det ett år innan fröna gror. Man kan även rota rotskott tagna under sommaren.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Bären sitter kvar länge även om bladen håller på att vissna, just dessa av torka. Foto: Kerstin Engstrand

De lyser som små ametister, bären som sitter i små grupper, ofta i par mellan bladen. Går den att odla här i Sverige är den andra frågan vi får.  Och sitter bären kvar på vintern?

Busken med de iögonfallande bären är glasbär, Callicarpa bodinieri var giraldii, och oftast är det sorten ‘Profusion’ man ser.  Det är en nätt, ganska luftig buske som brukar bli 150 cm hög. Ser du den i en trädgårdsbutik på hösten med bären som dragplåster då brukar man falla för den. Gör det säger vi!

På våren blommar den med svagt lilarosa blommor och den är helt okej på våren men det är på hösten och vintern man tycker som bäst om glasbäret. Då är den beroendeframkallande, bären har så fin lyster!

Med åren så ändrar den sitt växtsätt, för att ha vuxit rakt uppåt så börjar grenarna när de blir längre böja sig i vackra bågar. Som om de verkligen vill försäkra att vi ser bären. Bären sitter kvar länge, jag har aldrig sett att fåglarna brukar ta dem.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På engelska kallas den för beutyberry eller American beatyberry och det är onekligen ett kanske mera beskrivande namn än glasbär.  Man kan även hitta den under namnet västkinesisk glaspärlebuske.

Den är absolut härdig i växtzon 3 om den får växa i soligt och skyddat läge.  Den luras lite, bladen slår ut sent på våren så ge inte upp hoppet!  Oftast anges att den vill växa i svagt sur jord men min erfarenhet är att den trivs bra i vanlig trädgårdsjord, samma erfarenhet har mina brittiska vänner. Att växtplatsen ska vara väldränerad är däremot ett måste.  Och medan du väntar på bären kan du njuta av de vackra bladen. Vanligtvis blommar den i juli, ibland i början av augusti och älskas av fjärilar, humlor och bin. En fin höst bjuder den även på nästan guldfärgade blad som är oemotståndliga ihop med de lila bären.

Vanligen räcker det med en buske, särskilt om du passerar den ofta då räcker en för att man ska lägga märke till de lila bären. Vill du ha en verklig effekt planterar du tre tillsammans.

Det finns inga uppgifter om att bären ska var giftiga, inte heller att någon smakat på dem. Fåglarna brukar inte ta dem. Blommar på de nya årsskotten. Glasbär bör därför ansas regelbundet. Den går utmärkt att föröka med sticklingar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Tebuske i blom, redan som tvåårig låg planta blommar den. Foto: Kerstin Engstrand

På 1700-talet försökte blomsterkungen Carl von Linné att odla te i Sverige. Hur det gick för honom vet jag inte, troligen bra om han hade plantorna i ett orangeri. Te är världens vanligaste dryck efter vatten.  Det sägs att det bara behövs vatten och lite tålamod för att få möjlighet att avnjuta denna utsökta dryck. Tålamodet syftar på att man måsta klara av att vänta några minuter medan bladen drar. Vi tipsar dig om ytterligare ett tålamod, ett roligt sådant, att själv odla några plantor te!  Och som tack för din nyfikenhet kan du få njuta av det finaste av alla teer, vitt te.

Vitt te finast
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vitt te görs på de översta bladen på busken, det finaste teet och det ska vara de två toppbladen och en bladknopp! Det skördeförfarandet kallas för ”two leaves and a bud”. Tar du tre blad och en knopp anses teet vara av sämre kvalitet då det tredje bladet på varje topp är lite större. Tebladen ska vid framställande av vitt te torkas vid låg temperatur direkt efter att de har skördats. De behandlas inte alls, vilket gör att de behåller stor del av de nyttiga ämnena. Vitt te innehåller mer antioxidanter än andra tesorter. Och smaken är mild, mycket mild. Delikat skulle nog en kännare säga. Svart te görs på jästa och torkade blad. Grönt te görs på ojästa blad.

Torkade teblad innehåller 2- 5 % koffein och 13-15% garvsyra

De finaste bladen ska skördas tidigt på morgonen, i morgondagg. Vill du skapa ett verkligt fint vitt te ska du bara skörda de nyaste skotten. Bara de minsta bladen. Så skapas ett te som kallas för Silver needles. Vanligen skördas dessa skott på våren och kännare säger att detta te just smakar – vår. Andra säger att det får en smak av honung och melon. Bladen torkas vanligen i utomhus i solsken i fyra dagar och bladen ska då även dofta av honung och melon. Och vilken färg får vitt te? Jo, nästan som guld!

I vårt klimat kan det vara svårt att torka bladen i solen i fyra dagar. Då finns en genväg, låt bladen bara torka i en kvart i solen, och hetta därefter upp dem i en torr stekpanna i några minuter, max sex minuter. Bladen ska då vara mjuka.

De torra, mjuka bladen ska sedan delas alternativ rullas. Väljer du att rulla dem kan du roa dig med en viktig tradition, att rulla bladen i en form som blir just ditt signum! Lättast är förstås att rulla dem så att de ser ut som smala barr, som Silver needles, men det kända teet Gunpowder är rullat som små oregelbundna kulor.  Därefter får de torka i vanlig rumstemperatur i 24 timmar. Sedan är de färdiga att avnjuta!

Man behöver en tesked torkade teblad till en kopp te på 2,5 dl vatten. Vattnet ska ha en temperatur av 80 grader, vattnet ska bort från värmen så fort det har kokat upp, och bladen ska dra i tre minuter. Vanligen kan bladen användas flera gånger efter varandra, upp till tre om de är av hög kvalitet. Självklart använder man sig att så friskt och mjukt vatten som möjligt.

Hur många buskar behöver jag då till min teodling?

Te, Camellia sinensis, odlas kommersiellt som en buske men egentligen är den ett träd som kan bli över tio meter högt och kan uppnå den hedervärda åldern av 100 år! Som du noterat heter te Camelia sinensis och är alltså släkt med den vackraste av alla blommor, kamelian (Camellia japonica). Det finns en mängd namnsorter av te.

Te odlas i över hela världen, i England och numera sedan ett par år tillbaka även på Gotland! De största teproducenterna ligger i Asien, som Kina, Indien och Sri Lanka. Kenya är världens tredje teodlarnation. Oftast anges att te trivs bäst i lätt sur jord med ett pH-värdet på 4,5–5,5. Jag odlar mina i vanlig såjord och det har gått utmärkt. Plantor finns ibland att köpa i välsorterade trädgårdsbutiker och på trädgårdsmässor. Jag brukar vattna med regnvatten.

En annan fördel med te är att den trivs på hög höjd, där den växer långsammare och blir mera smakrik. Den trivs i hög luftfuktighet. Te vill växa i fuktig men inte blöt jord, därför är sluttningar extra bra. Frost är inte heller bra, då skadas de värdefulla bladen. Övervintras bäst i 15 grader men den botaniska trädgården i London, Kew, har ett antal plantor som har klarat minus sju grader. Jag tar in min planta när frostnätterna är på väg. Den klarar sig bra inomhus i vanlig rumstemperatur bara den får några lätta duschar av blomvattenflaskan. Men pass på när du tar in plantan, i regel får den då spinn som syns som mycket tunt och fint spindelväv på plantan. Duscha med såpvatten kan då få bukt med problemet, ta 0,5 dl vanlig såpa (gul eller grön) till 10 dl vatten. Duscha även plantan ofta med vanligt vatten, glöm inte bladens undersida.

Spindelväv tyder på spinnangrepp. Foto: Kerstin Engstrand
Spindelväv tyder på spinnangrepp. Foto: Kerstin Engstrand

Sol, skugga och värme. För att bladen ska utveckla de viktiga eteriska oljorna som finns behövs sol och skugga, därför ser man i Asien ofta träd planterade bland teodlingarna.

Sticklingförökas
Te tål beskärning. Foto: Kerstin Engstrand
Te tål beskärning. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligast är att föröka te med sticklingar. Te tål beskärning, därför brukar man beskära plantorna så att de blir maximalt 150 cm höga, det vill säga lagom skördehöjd. En 30 cm hög planta är i regel två år gammal.

Har du tur kan din planta sätta frö. Mogna frön är ganska stora, ljusbruna och runda. Du märker när de är mogna, då faller de av plantan. Om du vill så dem är ett bra knep att först blötlägga dem i ett dygn. Det vill säga lägg dem i ett glas vatten. I regel flyter de, man kan då putta på dem så kommer de att sjunka ner. Därefter läggs fröna på hushållspapper som ska vara fuktigt. Lägg hushållspappret med fröna i en plastpåse och där du kan hålla daglig uppsikt över dem. När fröna börjar se lite spruckna ut är det dags att så dem. Fyll en kruka med såjord och täck fröna med cirka 2 cm jord. Håll jorden fuktig men den ska inte vara blöt. Efter ett par månader brukar fröna ha grott. Har de inte grott efter två månader kan du ställa sådden i kylskåpet ett par veckor för att därefter återigen ställa sådden i rumstemperatur.

Och sist men inte minst, det gör inget om busken inte blir så stor att det räcker att skörda blad till en kopp te. Varför inte det? Jo, blommorna, tebusken blommar på hösten, oftast är den i full blom i oktober. De är vackra små vita blommor som doftar friskt och gott! De är en ynnest att få uppleva.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Hasselfrukter från ormhasssel. Foto: Kerstin Engstrand

2018 har varit ett ovanligt givmilt år. Bärbuskarna gav mer än rikligt. Äpple-, päron- och persikoträden dignade under sin frukt. Vi slutade räkna persikor när vi kommit till nummer 150, på ett litet träd. Skatorna orkade inte äta upp alla körsbär, i år hade alla körsbärsträden i även grannarnas trädgårdar för mycket bär.

Det var fantastiskt, nästan overkligt. Men vad gladde mig mest? Jo, att både troll- och ormhasseln i år plötsligt givit nötter.

Oftast sitter nötterna skymda under bladen. Just dessa sitter på en kinesisk trollhassel. I mitten av augusti är de fortfarande gröna. Foto: Kerstin Engstrand
Oftast sitter nötterna skymda under bladen. Just dessa sitter på en kinesisk trollhassel. I mitten av augusti är de fortfarande gröna. Foto: Kerstin Engstrand

De går att äta, de knäcks på samma sätt som de du köper till jul. Men de är betydligt godare, de här är ju färska. Pinfärska. Och lokalodlade. De har utvecklas från honblommorna som är pyttesmå, de ser ut som små rufsiga röda knappnålshuvuden.

Ibland kan man även se nötterna skymta fram på bladens ovansida. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland kan man även se nötterna skymta fram på bladens ovansida, här fortfarande gröna. Foto: Kerstin Engstrand

Nötterna blir en till två centimeter långa och sitter oftast fyra tillsammans. Enligt traditionen är hasselnötter mogna i slutet av september, till skördedagen Mickelsmäss (29 september då Mickael har namnsdag) och det stämmer än idag, i alla fall i Stockholmstrakten.

Hasselfrukter från ormhasssel. Foto: Kerstin Engstrand
Hasselfrukter från ormhasssel. Foto: Kerstin Engstrand

Du kan även leka ekorre, och sätta dem i jorden. Gror de så blir det dock i regel ingen trollhassel, och inte heller en ormhassel. Utan en vanlig hassel. Ormhassel är vanligtvis ympad på vanlig hassel.

Vill du veta mer om orm- och trollhassel? Läs då vår artikel som noga berättar om skillnaden mellan de båda.Klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Papegojbuske. Foto: Kerstin Engstrand

Flammar stolt gör den, papegojbusken. Så här vacker är den i början av november månad. Blir inte så hög, är riktigt nätt och fin, mera litet träd än en buske. Har du möjlighet så ska du ha en papegojbuske i din trädgård!

Vad kräver den? Skyddat läge, gärna växtzon 1, eller 2. I växtzon 3 kan den trivas om den får växa i skydd av huset, eller på en innergård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Parrotia persica är dess vetenskapliga namn. Det finns en mängd olika med sortnamn som ’Bella’ ’Burgundy’. ’ Vanessa’ säljs även som häckväxt och som växtkub. Blir 4 – 6 meter hög, växer vild i norra Iran. Papegojbusken växer långsamt så den fungerar även att odla i stor kruka. Den är lite tråkig innan den får sina höstfärger, därför kan det vara en bra idé att odla den just i kruka så man kan lyfta fram den när den klär sig i gult, orange och rött.

Papegojbusken på bilderna i denna artikel växer i Göteborgs Botaniska trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och tycker du att bladen liknar trollhasselns så stämmer det, de tillhör samma familj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och. Honungsrosen, Rosa helenae hybrida,...