2015 hölls i Milano världsutställningen som fokuserade på världens framtida mat- och energiförsörjning. Milano överträffade förväntningarna vilket bland annat antalet besökare vittnade om, över 20 miljoner besökte mässområdet under de sex månader den pågick (maj t.o.m. oktober). Bland de enskilda utställarna har många noterat egna rekord, ett flertal hade över 3 miljoner besökare i sina paviljonger.

Över 5000 event hölls under den 184 dagar långa utställningen. Antalet yrkesseminarier var många. Milano blev ett självklart centrum runt detta allvarliga tema som engagerar även vanliga människor. Mat och energi är något som står oss alla nära. Det är ett ämne vi kan ta till oss.Humor och allvar blandades, allt för att få fram det viktiga budskapet. Så här såg det bland annat ut när agronomer hade en seminariedag:

Men Norden fanns inte med, inte heller Sverige. Vad det berodde på finns flera uppgifter om. En är att man ansåg att Italien redan var en säker marknad för Sverige. Då hade man nog underskattat besökarna, för de var från hela världen. Dessutom lär man ha underskattat aktualiteten i temat. Åter andra skäl som nått oss var att Sverige ansåg sig inte ha något att visa upp! Ja, man upphör aldrig att förvånas. Därefter nåddes vi av ett tredje skäl, att Sverige kräver att industrin ska stå för en paviljongs halva kostnad, vilket indirekt anger att industrin inte var intresserad. Skämskudde till Sverige och Norden.

Rekord var det också i antalet länder, hela 54 stycken som alla följde temat ”Feeding the Planet – Energy for Life”. Här fanns en mängd intressanta lösningar på framtidens mat- och energiförsörjning.

Läs också om bikupan som älskades av besökarna.

Odling var i fokus. Inte i en endaste utställning var lösningen ett piller om dagen. Nej, här var bland annat ris i fokus. Italien är även en stor risproducent och en mängd olika rissorter kunde beskådas växandes på området. Det var ”live”, och det berör. För hur många har egentligen sett en risplanta i vitögat?

Israel demonstrerade i sin paviljong hur de i samarbete med Indien tagit fram en teknik där man kan odla ris med knappt någon bevattning alls. 50 %, i vissa fall till och med 90 % mindre vatten behövs för risodling enligt denna nya teknik. 2,8 miljarder av jordens befolkning lever i områden där vattenbrist är ett ständigt dagligt problem. Om 14 år, 2030, tror FN att denna siffra har ökat till omfatta hälften av jordens befolkning. Idag är vi ca 9 miljarder. Konstbevattning står för 70 % av användandet av färskvatten. Där finns även ett annat problem, läckage och avdunstning som FN-organet FAO beräknar att det i sin tur står för 60 % av vattenanvändande i odlingar. Israels tema, framtidens odlingsfält syntes vida omkring.

Risfälten fanns även på fasaden där de samsades med majs- och vetefält. Ja, det var äkta vara. Arkitekten David Knafo hade skapat en vertikal odling, 70 meter lång och 12 meter hög.

Läs också om USA:s vertikala odling.

Mycket odling som sagt, Belgien lärde ut hur man kan odla svamp av kaffesump. Deras paviljong var som ett laboratorium där hydrokultur, akvaponik samt alg- och insektsodling var i fokus medan Polen valde att framhålla landets äppelodlingar. Ska tilläggas att stånden som sålde belgisk pommes frites med majonnäs hade de längsta köerna medan Japan kunde stoltsera med längsta väntelistan för bord i deras restaurang, tre timmar väntetid var vanligt.

Frankrike hade skapat en hel fransk potager, köksträdgård, som besökarna fick kryssa sig igenom innan de kom in i byggnaden. Där möttes de av High Tech och brödbak. Blandningen var oerhört charmfull och uppskattad, i taket hängde enorma kastruller som spelade sin sällsamma melodi i vinddraget. Här kunde man också lära sig hur en pizza skapas, från ax till pizza. Fokus var på energiförbrukningen. Traktorerna körde i rekordfart över pizzalandets odlingar.

Men de visade även upp det franska modeundret, självklart kläder skapade av återvunna material, som rödbetor, majs, polymerer, äggskal och bomull. Just denna svartvita läckerhet är designad av Geneviève Levivier och heter “The Fairy Godmother” och har även visats på lille3000.

Läs också om nya PET-flaskan.

I ett hörn fanns Slow Food som pedagogisk hade utställning dels ute i det fria, odling förstås men även inomhus. FAO:s fakta, att 60% av vårt dagliga kaloriintag kommer från vete, ris och majs var en av utgångspunkten när de visade upp svällande kålland och rotfruktsodlingar. Gröngödsling fanns självklart med. Dessutom hade de varje vecka nya matteman, som man  kunde provsmaka. Ett av de mera uppskattade delarna var informationen om hur lätt det är att odla sin egen sallat. Naturligtvis fick de med hur mycket energi det går att transportera färdigskuren sallat i påse, samt hur den behandlas.

1 of 4

Kakao är en annan stor gröda, odlad i många länder som viktig exportråvara och älskad i desto fler. Vatikanstaten hade tagit fasta på Bibeln och fokuserad på brödets betydelse. Bröd och vatten. Att orent vatten orsakar många sjukdomar och död är allmänt känt men som en representant sade så är färskt matbröd säkert att äta.

Däremot var vi med i Shanghai 2010. Frågan är nu om Sverige eller Norden kommer att vara med 2020 i Förenade Arabemiraten. Den kommer att hållas oktober 2020 till april 2021.

Läs också om framtidens matbutik.

Av Kerstin Engstrand

Storbritanniens bidrag var helt fokuserat på bin, och det hade de gjort magnifikt! Fokus var på honungsbiets roll för pollineringen och hur det påverkar matproduktionen.

Och som det surrade i denna paviljong! Av ljud och besökare. Fast några levande bin såg jag inte, det var för blåsigt för dem att visa sig de dagar jag besökte mässan.

Bikupan vara ”bara” 14 meter hög. Men innan man kom till målet (och ja det fanns en bar med engelskt te därinne) gick vägen längs en liten labyrint där titthål bjöd på spännande animationer om bins nytta och nöje. Därefter gick man nästan under jorden, omgiven av högt belägna ängar, det var som ett litet Narnialand.

Det var minst sagt maffigt och effekten förstärkte den vördnad man upplevde för bins enorma nytta. 90 % av all världens mat kommer från 100 grödor, varav 70% av dem pollineras av bin. Allt detta visades upp på 1910 kvm.

The Hive var designad av Wolfgang Buttress. Ledstjärnan var den vetenskapliga forskningen runt bins välmående.

På kvällen lystes den 40 ton tunga konstruktionen upp av LED-lampor. Kupan var tillverkad av Stage One i York, av 169 300 aluminiumdelar, hopsatta i 32 horisontella lager.  Och man fick verkligen uppleva hur det kändes att vara inne i en riktigt bikupa. Dels på grund av alla besökare, men också att ljus- och ljudeffekterna fjärrstyrdes efter aktiviteten i en äkta bikupa belägen i Nottingham!

Kontakt med levande bikupa

Inte undra på att paviljongen belönades med totalt fem utmärkelser, bland annat BIE Gold Award for Architecture and Landscape,  tidskriften Blueprints  ‘Best Public Use Project with Public Funding’ och  Italian Association of Architects utmärkelse ‘Best Pavilion Architecture’. Under EXPO 2015 sex månaders öppethållande besökte 3,3 miljoner just Storbritanniens bidrag, vilket gjorde att den hamnade bland landets tio främsta besökattraktioner och hamnade allstå i klass med Towern i London och Stonehenge.  För den intresserade är även en bok utgiven om projektet, pris GBP 32, BE•HIVE Limited Edition Book.

Nyligen kom det glädjande beskedet att The Hive kommer att byggas upp permanent i Kew Gardens i Londons utkanter. När den kommer att återinvigas är just nu inte klart, troligen sommaren 2016, eventuellt i mitten av juni 2016.

Text och foto: Kerstin Engstrand

En modern form av torghandel, det var arkitekten Carlo Rattis intention med COOP:s butik som var belägen i utställningens The Future Food District (FFD).

Torghandel är i högsta grad interaktiv, man frågar, pekar och man får tomaterna eller apelsinerna snittade, allt för att se varans kvalitet. I COOP:s butik pekade man också, på skärmar som anger allt om just den juice du är intresserad av. Vips kom uppgifter om näringsinnehåll och var apelsinerna är odlade. Frågan är bara om man tar sig tid att läsa, för det kommer upp mycket information.

Ratti ville även undersöka om all denna digitala information påverkar kundens val. Butiken, som inte kändes stor, men sval och helt utan doft, var på 7000 kvm.

Han ville berätta varje varas hela historia, och inte i fragment som vi får den idag. Och han hoppades att vi i framtiden även till och med ska få veta exakt vilket träd som äpplet har vuxit på!

Samt förstås få fakta som klimatpåverkan, om äpplet blivit behandlat, vilken väg det har färdats o.s.v.

Man fick handla i detta supersnabbköp, men jag måste säga att jag fick ingen lust. Det var för kliniskt. Utbudet var hyfsat, 1500 olika varor. Priserna desamma som inne i stan.

Det var ett experiment, men det var inte enbart torget som var inspirationskälla. Utan även en bok, Italo Calvinos bok med titeln Palomar. Herr Palomar som träder in i ostbutiken i Paris och tror att butiken är ett museum. Palomar upplever att han kan se bakom varje objekt, att han kan se allt som har skett med objektet.

Kanske det är det som robotarna gör åt oss, ser bakom varje äpple som de plockar upp och likt en Shiva danserska lägger dem ett och ett i en förpackning. ABB stod det på robotarna, Asea Brown Boveri. Ja svenska ASEA som 1988 gick ihop med Brown Boveri och numera är en schweizisk multinationell koncern. ABB har som slogan ”power and productivity for a better world”.

Jag som annars älskar teknik, och robotar, föredrar att en torghandlare sträcker sig efter mina äpplen. Eller att jag själv noga väljer dem, kanske direkt på trädet, för att själv lägga dem i en påse.

­– Kan själv, säger jag till roboten.

Jag hade hellre sett ABBs ”Big Hanna”, komposteringsmaskinen som omvandlar matavfall till kompost. Den finns ute på Rosendals Trädgårdar i Stockholm, Där finns också äppelträd.

En masse.

Med humlor och bin, och dofter. Och så kan man köpa deras lokalodlade äpplen, så nära trädet man kan komma.

Läs också om bikupan som gjorde dundersuccé.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Taket till Coca-Colas paviljong på Expo 2015 var täckt med växter, torktåliga som skulle klara Milanos sommarhetta. Växter valdes då de bidrar till att inomhustemperaturen blir lägre, och därmed krävdes mindre energi att kyla ner deras paviljong, sommaren i Milano är varm och 2015 bjöd även hösten på verklig hetta.

Och inomhus fanns en grön nyhet, säkert placerad i en låst monter. 2015 firade den klassiska Coca-Cola flaskan 100 år. En flaska som bland annat har haft en svensk designer. En svensk från Kungälv har spelat en viktig roll i den välkända flaskans design. 1915 fick Coca-Cola-flaskan sin unika kurviga form. Det var glasingenjören Alexander Samuelsson som samma år fick patent på flaskan. Som förebild för formen hade han kakaofrukten.

Och på Expo 2015 passade man på att visa upp sin senaste miljölösning, ”100 % PlantBottle”, den första helt återvinningsbara PET-flaskan gjord helt av växtmaterial.

Att drycker säljs i PET-flaskor tar vi idag för givet. PET har ersatt glas, och flaskorna är både billigare att tillverka och transportera. Lika självklart är det att lämna in flaskorna för pant. De insamlade PET-flaskorna mals ner till flingor, som förstås rengörs noga innan användning. Därefter används flingorna för att tillverka nya plastprodukter. Plasten upphettas till en temperatur över 300 °C och när den smält formas den genom formblåsning till nya flaskor.

PET, det är en förkortning av polyetylentereftalat, flaskorna görs av en blandning av syra och alkohol.

Sedan miljömötet 2009 i Köpenhamn, där den första delvis ekologiska Coca-Cola-flaskan presenterades, har Coca-Cola tillverkat plastflaskor där materialet delvis kommer från sockerrör. Det är i Brasilien, som vanligen associeras främst kanske till köttproduktion, kaffe, färsk mango och apelsiner, som sockerrören odlas men även restprodukter från sockerrörsodlingar i Indien lär användas. I framtiden hoppas Coca-Cola att även andra restprodukter som fruktskal och bark kanske kan användas. Redan från start 2010 fanns den första ”PlantBottle” i nio länder, och sedan dess har mer än 2,5 miljarder ”PlantBottle”- flaskor tillverkas. I Sverige finns Coca-Cola i 0,5 liter flaskor i denna första “PlantBottle”. Men de flaskorna innehåller enbart till 22,5 viktprocent växtersatt del, målet är att ersätta resterande 77,5 %, men att helt tillverka en 100 % återvinningsbar av växter producerad flaska är inte lätt.

Men nu är den gjord!

Flaskan ser ut som en helt vanlig PET-flaska. Det är etanol man framställt ur sockerrören. Den trånga sektorn har varit syran, och hur en 100 % av växter producerad flaska ska kunna återvinnas på bästa sätt då den idag inte bör återvinnas med ”vanliga” PET-flaskor.

Att man valt sockerrör från Brasilien beror på att etanolen som framställs där, av EPA (Environmental Protection Agency) har klassats som ”Advanced Renewable Fuel”. De brasilianska odlingarna kräver mycket mindre bevattning än andra platser. Det räcker i stort sett med det regnvatten som erhålls. Viktigt är också att odlingen inte konkurrerar med andra odlingar för föda, och att odlingarna gödslas med organiska ämnen. I dag får man även elektricitet när man bränner restprodukterna.

De brasilianska myndigheterna har infört ett program där det är olagligt att odla sockerrör i exempelvis Amazonas. Man har även begränsat andelen brasiliansk mark som får användas till sockerrörsodling till 7,5 %. Växtföljd används, varje år ersätts ca en femtedel av sockerrörsodlingen med andra grödor, som bönor och jordnötter.

Läs också om Expo 2015:s chickaste klänning.

Och inte bara Coca-Cola verkar för denna utveckling, företaget har också hjälpt Heinz med framställandet av växtbaserade ketchupflaskor och bilfabrikanten Ford som använder materialet i bilsäten.

Av Kerstin Engstrand

Läs också om vertikala odlingar på EXP0 2015.