Augusti är den verkliga fjärilsmånaden. Varma, soliga och vindstilla dagar, då trängs fjärilarna i perennrabatterna som står i sitt högflor. De besöker flitigt ängsvädd och klippstånds liksom rudbeckia, rosenstav, kärleksört, rosenflockel och bolltistel. En månad tidigare svärmade de över kryddrabattens lavendel, oregano och myntor. Och i våras flockades de över nektarrika växter som den låga, kuddblommande aubretian, krokusar med olika blomningstid och jordvivan och andra primulor som tittar upp lite blygt är på våren lika oumbärliga som tussilagon i dikesrenarna.

Så tycker du att du saknar fjärilsfladder i din trädgård så kan det bero på att trädgården behöver fler nektarrika växter som de ovan nämnda. De nektarautomater som finns att köpa fungerar dock mindre bra, bättre är att lägga ut lite färsk frukt i skivor på ett fat. Ett plommonträd som ger frukt redan i augusti, som ‘Czar’, är ett måste för alla fjärilsvänner, för högst upp i trädet, där ivriga händer inte nått att plocka, sitter stinna plommon som de ståtliga amiralerna mer än gärna dricker sig otörstiga på. Amiralerna brukar faktiskt kallas för trädgårdens fyllkajor. Fallfrukten får gärna ligga kvar, även den besöks av fjärilar, bin och fåglar.

När dagarna blir kyligare avtar fjärilarnas aktivitet. Varma septemberdagar brukar fortfarande bjuda på någon enstaka fjäril, men när hösten på allvar drar in över landet söker sig några arter söderut medan andra letar upp en övervintringsplats i närheten av dig, på vinden, i källaren eller i fönsterkarmen, eller också dör de.

Fjärilar trivs i en doftande, blommande miljö där det är vindstilla och soligt. Så har du inte gjort det förut, är det nu dags att skapa en fjärilsvänlig hörna. Sedan är det bara att njuta av deras skönhet och som det tycks obekymrade sätt att flyga omkring, för bättre avstressningsmedel finns knappast.

Fjärilens livscykel går från ägg, larv och puppa till färdig fjäril. Fjärilarna har olika matväxter, nektarväxter, och värdväxter, de växter de lägger sina ägg på och som sedan blir larvernas födokälla. De fjärilar som är lättast att få att trivas är nässelfjäril, påfågelöga och den kanske inte allra populäraste, kålfjärilen. Nässelfjäril och påfågelöga har vanliga nässlor som sin värdväxt och kålfjärilen har som namnet säger kål. Tursamt är det lätt att få nässlor att trivas.

En vanlig trädgårdskompost i ett lugnt och inte för soligt hörn räcker och efter en säsong kommer nässlor att växa i den feta jorden som omger komposten. Har nässelbladen stora hål är det troligen nässelfjäril eller påfågelsöga som lagt sina ägg där och vars larver nu ivrigt tuggar i sig de färska bladen.

Skulle det vara ont om fjärilar där du bor kan du försiktigt transportera några larver från ett annat nässelställe i en burk med några nässlor i. Att några försvinner får man räkna med för de kryper förvånansvärt raskt fram. Även i naturen sker ett visst svinn, många larver blir till fågelföda.

På några veckor kommer larverna att utvecklas från knappt 5 mm stora larver till färdig fjäril. Nässlorna går åt i rask takt, tio larver äter upp minst lika många nässlor innan de har växt till sig tillräckligt stora för att inträda i puppstadiet.

Under nässelblad och längs stjälkar kan man sedan se de vackra guldgrönglänsande pupporna hänga. Bara vetskapen att de finns där gör nässelbeståndet riktigt vackert. Från slutet av juni och sedan i omgångar fram till mitten av augusti kan man försiktigt föryngra nässelbeståndet genom att klippa ner delar av det. Då kan fler generationer födas upp.

Text och foto: Kerstin Engstrand