Taggar Inlägg "Höst"

Höst

Foto: Kerstin Engstrand

Så är det dags igen. Hösten blir allt svalare, frosten kommer på snabbbesök allt oftare och snart är vintern här. Vad gör vi med våra växter som står där så fint i kruka? Kan vi vinterförvara några inomhus?

Ja, det går utmärkt. En sådan “lätt” växt är fikon. Växter som tappar bladen under vinterhalvåret kan lätt vinterförvaras i ett mörkt och svalt utrymme, helst inte under 5 plusgrader.

Två saker ska du tänka på innan du ställer undan ditt krukodlade fikonträd:

  1. Jorden ska vara torr
  2. Växten ska ha fällt sina blad.

Jag förbereder plantorna genom att från slutet av september, början av oktober ställa dem under tak så att de inte drabbas av höstregnen. Jorden ska vara torr när plantorna ställs undan.

När respektive fikon börjar fälla bladen beror dels på sorten, några är härdigare än andra men också hur hösten artar sig. De tål att stå i skyddat läge även om det skulle bli några minusgrader. Bor du i växtzon 1 eller 2 kan du troligen övervintra dina fikon utomhus och låta dem växa på friland.

Jag bor i växtzon 3 så jag har inte chansat. Jag har fem fikonträd, mindre sådana, som är uppdragna från sticklingar och de har stått vinterförvarade i flera vintrar i ett ouppvärmt men isolerat förråd. De har stått där i sina krukor. Beroende på hur våren sedan utvecklar sig har jag tagit ut dem igen sen vår. Jag brukar ta ut dem när väderprognosen visar att tio dagar framöver så ligger medeldygnstemperaturen på 5 grader och då förstås inga minusgrader. Då ställs de först i skuggigt läge så att de successivt vänjer sig vid att stå ute och att få ljus. Efter några dagar får de ytterst lite vatten. Bäst är att ta ut dem från mörkret innan bladanlagen börjar svälla men det fungerar även om de har börjat svälla lite.

Vintern 20/21 var fram till och med januari ganska mild. I februari blev det kallare, rejält kallare och det medförde några minusgrader även i förrådet men det påverkade knappt mina fikon. Det var bara en sort som såg lite tråkig ut men det var också det exemplar som var det sämsta redan innan vinterförvaringen. Just det exemplaret levde men några grenar hade fått lite kylskador.

Jag vattnar inte mina fikon under vintern. Vinterförvaras de varmare, runt 10 till 15 grader behöver de få en skvätt vatten då och då under vintern.

Undvik att skada trädet när det ställs in för vintern. Det är först tidig vår man beskär ett fikonträd.  Det vill säga när det är dags att ta fram det ur vintervintermörkret. Då får man också fina sticklingar. Fikon är lätt att sticklingsföröka.

Andra exempel
Foto: Kerstin Engstrand
Japansk lönn. Foto: Kerstin Engstrand

Andra växter som klarar att övervintra mörkt och svalt i kruka är fuchsia och änglatrumpet. Det finns även möjlighet att övervintra margeriter på samma sätt.

Skulle du odla klematis eller rosor i kruka kan även de övervintra svalt och mörkt. Huvudregeln är växter som fäller sina blad och att de ska ha fällt dem innan de ställs mörkt.

Japanska lönnar är det också många som odlar i kruka. De klarar sig fint utomhus växandes i jord men krukodlade exemplar kan du även ställa det mörkt och svalt som fikon.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Det är tidig höst och plötsligt så står jag framför ett hav av de vackraste formade blommor. I raka rader växer de och varje enskild blomma har begåvats med den utsöktaste symmetri. Rader som hänför! Rader som skapar habegär och man kan inte sluta titta.

Att använda ordet häftig för tofsliljan är ingen underdrift. Den är spektakulär och har en otrolig skönhet i sin symmetri även med sin lite udda attribut, tofsen som pryder dess topp.

Eucomis comosa är tofsliljans vetenskapliga namn. Eucomis kommer från grekiska euckomos som lär betyda vackert hår eller tofs.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Stjälkarna är mycket stadiga, ändå upplevs tofsliljan som elegant och gracil. Det är en märklig kombination. Vild växer den i Sydafrika, den vilda tofsliljan har vita blommor.

Här hemma blommar den på sensommaren, tidig höst. Blommorna liknar små stjärnor och på en blomstängel finns det hundratals blommor. Fröställningarna är minst lika vackra – och de är chokladbruna!

Vacker i kruka och i rabatt
Rosa blommor och liasvarta frön samt en liten grön tofs, inte undra på att man älskar tofsliljan!  Foto: Kerstin Engstrand
Rosa blommor och vinrödsvarta frön samt en liten grön tofs, inte undra på att man älskar tofsliljan! Foto: Kerstin Engstrand

Den klarar inte att övervintra på friland i vårt klimat men knölarna övervintras som dahlior. Eller så komposterar man dem på hösten och köper nya nästa vår.

Tofsliljan blir ca 70 cm hög.  Den vill växa i soligt läge och i mullrik jord. Knölarna köps på våren och sätts också på våren. Numera är flera namnsorter lätta att få tag på, flera nätbutiker säljer tofslilja.

Några sorter:
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sorten ‘Aloha Kona’ är en av de vackraste. Den blir lite lägre än den vanliga som härstammar från den vilda som är vitblommande.

’Sparkling Burgundy’ blir rejält stor och behöver stöd för att hålla sig upprätt.

‘Sparkling Beauty’ går i vinrött, både blad och stjälkar är vinröda. Blommorna är först vita men övergår när de är på väg att vissna till rosa färg. 70 cm hög.

‘Sparkling Rosy’ kallas också för Pineapple Lily och tillhör de som blir lite högre, ca 80 cm hög.

’Leia’ blir ca 35 cm hög, blommar i rosa och har lätt tandade blad. Vid varmt väder doftar blommorna lätt av kokos.

‘Pink Gin’ är en riktig långblommare och skönheten börjar med de vackra röda blomknopparna. Denna har liksom alla tofsliljor en så kallad “pineapple top”, ananastopp, det vi på svenska kallar för tofs som egentligen är brakteer. Är en suverän snittblomma! Blir ca 100 cm hög.

Gör så här:

Knölarna förkultiveras på våren, gör som med dahlior och planteras ut när risken för frost är över. I en rabatt sätts de på ett djup av 25 cm och med ett avstånd på 15 till 20 cm mellan varandra. Den spetsiga sidan ska vara uppåt.

Räkna med att betala runt 50 kr per knöl.

Ovanligare
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Eucomis humilis är en annan tofslilja. Den saknar svenskt namn och blir betydligt lägre, ca 40 cm hög. Den är en klar samlarväxt. Här syns den i Kews, Royal Botanic Garden i London fina alpin- och lökväxthus. Humilis anses ha en inte så angenäm doft, dvs den lite luktar illa men inget som jag reagerade på. Att den doftar illa gör att den attraherar flugor som därmed pollinerar blommorna. Blomningstiden är under sommaren, vilket i hemlandet Sydafrika är i perioden december till februari medan den här i Kew blommade i juli månad. I Kew kan de driva många växter så att de blommar mera anpassningsbart, dvs under vår sommar. Humilis ska till skillnad mot andra tofsliljor planteras grunt, halva knölen är ovan jord,  vilket märks på bilden, knölarna syns tydligt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Önskar du dig ett litet tulpanhav? Varför då inte fylla en pallkrage med tulpanlökar? Det är en härlig lyxig känsla att i vår dels följa utvecklingen från knopp till blomma men också att plocka stora fång av de mest unika tulpaner. Samt att ge bort förstås!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag brukar odla i två pallkragar som ligger lite olika solmässigt. Det resulterar i att jag får en längre skördesäsong. Den ena ligger i direkt öppet söderläge där inget skymmer solen och jag plockar de första tulpanerna i mitten av april.  Den andra ligger lite mera skuggigt vilket gör att jag skördar de sista tulpanerna i början av juni.

Den ena är en pallkrage hög och ligger i bästa solläge samt i en svag nerförsbacke vilket underlättar dräneringen.

I den andra som är två pallkragar hög sätts tulpanerna djupare medan den första. I den som är en pallkrage hög fyller jag på ett extra lager med jord när sättningen är klar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tulpanlökar sätts i september eller oktober men de klarar faktiskt att sättas även senare än så, de kan spettas ner i frusen jord men det är inget vi rekommenderar.  Ett riktmått är att lökarna sätts minst 10 – 15 cm djupt, minst 3 x lökens höjd. Men mitt tips är att sätta dem djupare än så. Det blir kraftigare lökar och bättre blomning om de sätts djupt, jag brukar sätta dem på ett djup av 20 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När man odlar tulpaner för snitt så kan man sätta lökarna så tätt som 8 cm. I en rabatt brukar man hålla ett avstånd mellan lökarna på 10 till 15 cm där 12 cm brukar vara ett bra avstånd.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växtplatsen ska vara väldränerad, vårblommande lökväxter vill ha en våt vår och en torr sommar.

Foto: Kerstin Engstrand
10 lökar på bredden i en pallkrage som är 80 x 120 cm. Innermåttet brukar vara 75 x 115 cm. Foto: Kerstin Engstrand

Strö ut benmjöl på orden där lökarna ska sättas, detta för att främja rottillväxten. Vattna på jorden och låt vattnet sjunka undan innan lökarna sätts ner. Tryck till dem så att de får bra kontakt med jorden. Täck därefter med den bortgrävda jorden eller fyll på med ny jord så att lökarna har 20 cm jord över sig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På våren är det bra att skydda lökarna från hungriga harar och rådjur. Säkrast är att lägga över ett nät. Ett nät är även bra på hösten så att inga katter får upp lökarna. Blodmjöl kan strös på bladen, dess doft brukar verka avskräckande, dessutom fungerar blodmjöl som extra gödsel. TRICO Garden är ett annat medel som är mycket effektivt. Det sprayas på växterna varför en sprayflaska behövs och medlet måste även sprayas på igen efter regn.

Foto: Kerstin Engstrand
En av vårens många färgstarka buketter. Foto: Kerstin Engstrand

Efter blomningen, när nästan alla kronblad har fallit, nyps eventuella kvarlämnade blommor av. Detta för att kraften ska gå till löken och inte för att bilda fröställning. En giva gödsel är nu också bra.  Blasten ska få vissna ner i sin egen takt. Tycker du det ser skräpigt ut kan man plantera tulpanerna i närheten av fleråriga växter, perenner som skyler de vissnande tulpanerna. Jag brukar odla bönor eller sojabönor bland lökarna- Även ringblommor och andra ettåringar är fina att så.

Mer om de 18 sorter vi odlade 2020/2021 kan du läsa om här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Blommande höstanemon hittade i Battery park. Denna bild är dock tagen i Sverige, den 11 september 2021. Foto: Kerstin Engstrand

2001: New York Times rapporterar att under allt bråte och all aska i World Trade Centers närhet hittas rosa höstanemoner med svällande knoppar och blommande blå salvia. Det var i den närbelägna parken Battery Park som trädgårdsarbetare iklädda gasmasker fann de strävsamma blommorna.

Kärleksört. Foto: Kerstin Engstrand
Kärleksört. Foto: Kerstin Engstrand

Just när attacken skedde arbetade 15 trädgårdsmästare i parken med att beskära träden. Två dagar efter den 11 september var de tillbaka, 25 trädgårdsmästare och underhållsarbetare, för att rensa upp i det djupa asklagret. De började med polisernas minnesplats som var täckt med ett meterdjupt ask- och bråtlager. Två dagar tog det att gräva fram platsen och det första man gjorde var att plantera en rosablommande kärleksört. Allt för att hjälpa de hundratals sörjande till saknade polismän som sökte sig till platsen. Kärleksört är även en vanlig växt på svenska kyrkogårdar.

Höstanemon.  Foto: Kerstin Engstrand
Höstanemon. Foto: Kerstin Engstrand

Battery Park är till stor del planterad av jordmassor från när World Trade Center en gång byggdes. Idag är den fylld av planteringar skapade av Piet Oudolf.

Utsikt mot Frihetsgudinnan från Battery Park. Foto: Kerstin Engstrand
Utsikt mot Frihetsgudinnan från Battery Park. Foto: Kerstin Engstrand

New Yorkborna var, liksom många andra av oss, eniga om att moder jord och dess blommor är extra viktiga efter stora tragedier som denna.

Ekorrar finns överallt i New York och de stormtrivs i Piet Oudolfs planteringar. Foto: Kerstin Engstrand
Ekorrar finns överallt i New York och de stormtrivs i Piet Oudolfs planteringar. Foto: Kerstin Engstrand

Naturen, parkerna och trädgårdarna får en djupare betydelse och läkande verkan. Många New Yorkbor sökte sig också till den då nyligen restaurerade bibliska trädgården vid St. Johnkatedralen. Många träd klarade sig förvånansvärt bra men denna tysklönn fick en skada:

New Yorkbilderna är tagna hösten 2007.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Krollilja 'Norrland' Foto: Kerstin Engstrand

Den finns inte att köpa i vanliga trädgårdsbutiker utan här är det kontakter eller besök på lokala växtmarknader som gäller. *Norrland’ är den svarta krolliljan alla talar om.

Beroende på hur ljuset faller så varierar svartheten, i gyllene kvällssol blir den mera rubinröd, annars är den purpursvart.

Lilium martagon v cattaniae ’Norrland’.  Foto: Kerstin Engstrand
Lilium martagon v cattaniae ’Norrland’. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen blommar den lite senare än de vanliga krolliljorna med det beror självklart även på odlingsläger. I mera halvskuggigt läge blommar den senare än i full sol. Men vanligen blommar den en normal sommar i juli. Blir ca 70 till 100 cm hög.

Om vita krolliljor är dyra så kan du räkna med att för en svart så får du betala 2,5 till tre gånger mer. Vanligen förökas Lilium martagon v cattaniae ’Norrland’ genom lökfjällsdelning. Köp inte frösådda exemplar. Men du behöver bara en, för när ‘Norrland’ blommar så drar den blickarna till sig.

' Norrland' . Foto: Kerstin Engstrand
‘ Norrland’ . Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Wasabiplanta i april månad. Foto: Kerstin Engstrand

Älskar du wasabi? Har du hört att den är svårodlad? Får vi då bjuda på några härliga odlingsfakta som du säkert kommer att gilla.

Det är svårt att hitta äkta wasabi i matbutiken. På tub säljs wasabi men de riktiga gourmeterna anser att det inte är äkta vara, att den smakar och är gjord av mera vanlig pepparrot än äkta wasabi.

Sedan ett antal år tillbaka finns wasabiplantor, Wasabia japonica, att köpa, flera välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha den i sitt sortiment och oftast är de svenskodlade! Hela växten kan ätas, inte bara den tjocka jordstammen men även blommorna och bladen smakar pepprigt av just- wasabi. Dessutom är det en vacker, fräsch växt.

Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand
Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand

Så köp en planta på våren. Plantera den i halvskuggigt läge och i jord som håller fuktigheten. Wasabi är en perenn som officiellt ska klara ner till tio minusgrader. Den behöver inte växa i rinnande vatten! Det är bara ett knep för att få fram en extra fin kvalitet, japanerna har många knep för att få fram extra fina frukt och grönsaker. Just knepet att låta wasabi växa i rinnande vatten, till exempel längs en åkant, gör att roten får en mycket fin smak och den säljs då under namnet sawa.

Lejonparten av den japanska odlade wasabin odlas på fält.

Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand
Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat wasabi i flera år och hittills har den överlevt varje vinter. Den blommar på våren, ibland i redan i slutet av mars! Ibland i april. Blommorna är vackert vita och smakar även de wasabi.

Jag har också följt andra svenska råd att odla wasabi i växthus under sommaren – där trivdes den inte alls! När jag planterade ut den plantan i halvskuggigt läge fick den nytt liv!

Bladen går utmärkt att använda, de är vintergröna. Ingressbilden till denna artikel är tagen den 30 april.

Jordstam av Wasabi. Foto: Kerstin Engstrand
Jordstam av Wasabi. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du skörda “rötter”, som inte är jordrötter utan den uppsvällda jordstammen så får du vänta, tillväxttakten är långsam. Mycket långsam.

Såplanta av Wasabi, här har jordstammen blivit mellan 0,5 till 1 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta av Wasabi, här har jordstammen blivit mellan 0,5 till 1 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

En planta blir cirka 25 till 50 cm bred och ungefär 50 cm hög när den blommar.

Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm.  Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand
Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm. Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Slingerstormhatt. Foto: Kerstin Engstrand

En svävande stormhatt, kan det vara något nu när höstens kraftiga vindar gör entré?

Slingerstormhatten gör sig bäst i närheten av ett träd, då ett som inte är starkväxande. Där i halvskuggan kommer den att försöka nå upp till trädets topp, nåväl i alla fall upp till två till tre meters höjd. Blommorna växer längs de tunna och mycket slingrande stjälkarna vilket gör slingerstormhatten ännu mera intressant, blommorna synes sväva i luften.

Just så, att den bara plötsligt finns där, liksom svävande i luften är en effekt som få blommor bjuder på.

Odlingsplatsen ska alltså vara i halvskugga och jorden näringsrik och väldränerad. Den kan även trivas i mera soligt läge.

Slingerstormhatt i sitt rätta element, här i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Slingerstormhatt i sitt rätta element, här i Göteborgs botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Slingerstormhatten, Aconitum hemsleyanum, tillhör släktet Aconitum som omfattar mer än 300 arter. Namnet, slingerstormhatt är delvis självklart, slinger för att den just slingrar sig fram och det mycket graciöst. Man ser knappt stjälkarna, bara blommorna eller fröställningarna. Stormhatt syftar på den hjälmformade blomman. I folkmun har stormhatt även över tiden kallats för häst och vagn och de lite märkligare duvvagn och lushatt!

Vanligast är att man hittar namnsorten ‘Red Wine’ i välsorterade trädgårdsbutiker, framför allt på nätet men även på lokala växtmarknader där medlemmar i olika trädgårdsföreningar säljer eller byter växter de själva dragit upp. Man kan ibland även hitta frö, dock är den lite knepig att fröså. Red Wine’ blommar från augusti till september ut.

På väg upp! Foto: Kerstin Engstrand
På väg upp! Foto: Kerstin Engstrand

OBS! Stormhatt är mycket giftig! Det är främst roten men även fröna som innehåller ämnet aconitin, därav stormhattens vetenskapliga namn Aconitum. Aconitin är ett nervgift. Det finns uppgifter om en hund (land okänt) drabbades efter att ha lekt med en stormhatts rötter. Enligt Giftinformationscentralen har allvarliga förgiftningar och även dödsfall inträffat vid medicinsk användning och vid förväxling med ätliga rötter. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga.

Symtom: Kan komma plötsligt, inom en timme, med brännande känsla i mun och svalg, kräkningar, diarré, salivavsöndring, kallsvettighet, myrkrypningar, hjärtrytmrubbningar, muskelsvaghet och andningsförlamning.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand

Imponerande stor och väcker habegär, elefantvitlök blir vanligen mer än en handfull stor! En enda klyfta kan väga mer än 50 gram!

Men vad? En vitlök som inte är en vitlök?

Jo, du läste rätt. Nu är den populär, på sociala media kryllar det av frågor om hur man får tag i denna numera mycket attraktiva växt. Vilket medfört att från och med hösten 2020 är det lättare att få tag på den

Första gången jag såg den var i Turkiet på 1970-talet. Där, på en marknad låg de och lyste, vita gigantiska “vitlökar”. De var populära även på 1980-talet och man kunde då även hitta dem i välsorterade grönsaksbutiker. Dess ursprung lär vara just det östra medelhavsområdet.

En klyfta kan lätt väga 30 till 60 gram. Vanligen har en färdigutvecklad lök fyra till sex klyftor vilket gör att en hel lök kan väga 120 gram, ja rentav upp till 300 gram. Jämför då med en stor vitlök som brukar väga runt 80 till 100 gram.

Men den är ju ingen vitlök!

Men den smakar lätt av vitlök. Bästa smaken får den om man har varit noggrann med vattningen. Står den för torrt blir den faddare i smaken och kan även bli lite besk.

Elefantvitlökens vetenskapliga namn är Allium ampeloprasum ’Elephant’ eller ’Elephant Garlic’  Vanlig vitlök heter Allium sativum.

Till Allium ampeloprasum hör även purjolök, Allium ampeloprasum (Porrumgruppen). Så egentligen är elefantvitlök närmare purjolök än vitlök men till utseendet ser den mera ut som en vitlök. För att förvirra lite mer så finns det även en purjolök med sortnamnet ’Elephant’. Plus att ibland benämns den även som en perenn vitlök.

utsäde av elefantvitlök säljs sällan som hela lökar utan i klyftor.  Foto: Kerstin Engstrand
Utsäde av elefantvitlök säljs sällan som hela lökar utan i klyftor. Foto: Kerstin Engstrand

Elefantvitlök odlas på samma sätt som vitlök. Klyftor sätt på hösten vid samma tidpunkt som du sätter vanliga vitlöksklyftor. Då klyftorna är stora ska de sättas lite djupare, beräkna att en klyfta ska sättas på ett djup så att klyftan har två gånger sin höjd med jord över sig.

Elefantvitlökens blommor är mycket vackra och de blommar länge.  Foto: Kerstin Engstrand
Elefantvitlökens blommor är mycket vackra och de blommar länge. Foto: Kerstin Engstrand

Nästa sommar är det skördetid. Det är dags att skörda när elefantvitlöken är på väg att blomma. Det gör den med vackra ljuslila, syrenlila blombollar. Och de blommar länge! Till skillnad mot vitlök gör det inget direkt att den blommar. Humlor och bin älskar blommorna! Blommorna är lätta att torka men de är sterila, du får inga frön av dem. Och blommorna syns, blomstänglarna blir i regel runt en meter höga! Så det är värt att odla elefantvitlök som blomma!

Foto: Kerstin Engstrand
Elefantvitlök med groddlökar (markerade med rött). Foto: Kerstin Engstrand

Om vissa vitlökssorter sätter groddar upp i toppen så sätter istället elefantvitlöken små groddlökar på löken, dvs under jord. Ibland sitter de fast på en klyfta, ibland hänger de ner från löken. Dessa groddlökar är små, fasta och guldbruna. De går utmärkt att sätta men det tar förstås några år innan de bildar rejält stora elefantvitlökar. Och gå igenom jorden ordentligt när du skördar, det är lätt att missa de små groddlökarna, vilket du inom ett år eller två kommer att märka om du har gjort. Efter ett år brukar de ha bildat en sololök, dvs en stor klyfta.

På våren ser man tydligt att elefantvitlöken inte är en vitlök. De första vårskotten är kraftigare, mera kompakta och liknar mera de dekorativa alliumlökarna än vitlök.  Foto: Kerstin Engstrand
På våren ser man tydligt att elefantvitlöken inte är en vitlök. De första vårskotten är kraftigare, mera kompakta och liknar mera de dekorativa alliumlökarna än vitlök. Foto: Kerstin Engstrand

Om du inte skördar elefantvitlöken kommer allt ovan jord att vissna ner och det sker i augusti eller i början av september. Därefter kommer de kvarvarande elefantvitlökarna att spira nästa vår igen. Man kan alltså odla elefantvitlök som en vacker perenn. Samma teknik kan du använda med lökar som inte hunnit växa till sig ordentligt. Lökarna kan också vara kvar i jorden för skörd i vår. Bor du i södra Sverige kan du även få bra skörd om du sätter elefantvitlöken på senvintern.

Insekter älskar elefantvitlökens vackra och långa blomning. Foto: Kerstin Engstrand
Insekter älskar elefantvitlökens vackra och långa blomning. Foto: Kerstin Engstrand

Odlingsplatsen: Pallkragar fungerar utmärkt, då allra helst i pallkragar som är två våningar höga. Det ger varmare jord. Upphöjd bädd och väldränerat i soligt läge vill elefantvitlöken ha.

Soligt läge, gärna i direkt söderläge eller i sydväst.

Sättdjup: För mindre klyftor 5 till 7 cm djupt, för större något djupare om du bor i zon 4 och uppåt. Tumregeln är att klyftan ska ha minst dess höjd x 2 av jord över sig.

Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand
Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand

Det är den platta sidan man sätter ner i jorden.

Sättning: Det är klyftor man sätter, en och en och det görs innan frosten kommit på allvar vilket betyder att du i zon 1 i regel kan sätta elefantvitlök så sent som i november, början av december. I zon tre vanligen i slutet av oktober och så vidare allt tidigare desto längre norrut i landet. Att man väntar tills jordtemperaturen är låg är helt enkelt för att man ska undvika att lökarnas klyftor börjar skjuta gröna skott innan vinterkylan. De ska hinna rota sig men inte börja växa.

redan tidigt på våren är bladen riktigt kraftiga och går utmärkt att skörda lita av som bladgrönt. Här mellan lökarna  syns också vårsådd spenat som börjar gro.  Foto: Kerstin Engstrand
Redan tidigt på våren är bladen riktigt kraftiga och går utmärkt att skörda lita av som bladgrönt. Här mellan lökarna syns också vårsådd spenat som börjar gro. På våren får odlingen extra skydd av fiberduk, inte för att elefantvitlöken behöver det utan fiberduken är skydd mot fåglar som gärna vill ta av spenatfröna. Foto: Kerstin Engstrand

I en pallkrage bör du ha 20 cm mellan klyftorna, då får du lätt plats med 24 klyftor i en stor pallkrage på 80 x 120 cm. Vill du samodla med annan gröda, som exempelvis spenat på våren kan du hålla 20 cm mellan klyftorna i raden och sätta nästa rad på ett avstånd av 30 cm, då får du plats med 16 klyftor. Sätt klyftorna inte så nära ytterkanterna i pallkragen, minst 10 cm från ytterkanten ska det vara, detta då ytterkanten är kallare än längre in i pallkragen.

Dra upp fårorna, vattna i fårorna och sätt klyftorna. Tryck ner klyftorna så att de får kontakt med jorden, att de sitter stadigt, innan du täcker dem med jord.

Jord: Elefantvitlök odlas i samma typ av jord som vitlök. Den ska vara en väldränerad, porös, mullrik trädgårdsjord. Tillsätt gärna lite benmjöl i samband med sättningen, benmjölet kan du strö i sättfåran.

Näring: Under våren och fram till början av juni behöver elefantvitlöken vattnas regelbundet och det är effektivt att vattna med flytande näring eller ”guldvatten”, dvs utspädd urin, en liter urin till nio liter vatten i en 10-liters vattenkanna. Man kan även gödsla med höns- eller kogödsel som då myllas försiktigt ner mellan lökarna. Observera att kogödsel på påse i regel inte är ren kogödsel utan oftast har extra näring tillsatt, i regel i form av hönsgödsel.

Att några gånger täcka jorden mellan lökarna med färskt, alldeles nyklippt gräsklipp är också bra. Lägg ut gräsklippet när jorden är fuktig, det är särskilt bra om det är en torr vår. Gräsklippet hjälper då till att hålla fukten kvar i jorden.

Vattning: Elefantvitlök behöver jämn tillgång på vatten för att utvecklas till fina och goda lökar. De vill ha vatten men inte hela tiden växa i fuktig jord. Växer de för torrt blir de, förutom mindre, även lätt lite beska i smaken.

Skörd: Man kan skörda några redan i juni, då för omgående konsumtion. För lagring är skördeförfarandet lika som för vitlök, skörda lökarna försiktigt, oftast kan man dra upp dem utan att använda spade eller grep.

Skörden sker lite beroende på vilken del av landet du bor i men man brukar börja skörda från mitten, slutet av juli i södra delen av Sverige. Skaka av jorden och låt lökarna torka hängandes på en varm, torr och luftig plats. Har du en torr och solig plats utomhus kan det fungera, annars är inomhus bra. Efter ett par veckor är de torra för förvaring. Lökarna brukar gå utmärkt att lagra till följande vår.

Som en del andra alliumväxter får elefantvitlökens blommor en liten mössa när de slår ut. Foto: Kerstin Engstrand
Som en del andra alliumväxter får elefantvitlökens blommor en liten mössa när de slår ut. Foto: Kerstin Engstrand

För utsäde till sättning samma år tar du de största klyftorna. Desto större klyftor desto bättre skörd. Gör som med alla andra grödor, välj en ny växtplats där det inte har odlats lökväxter de senaste tre åren.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Nyskördat, nygräddat och klart! Foto: Kerstin Engstrand

Det är alltså ett vanligt focacciabröd som innan det gräddas i ugnen dekoreras med färska grönsaker. Att grönsakerna och kryddorna är färska är viktigt.

Ta vad du har och låt sedan din skapandeådra blomma ut. Ordet focaccia betyder av hjärtat. En utförlig artikel om hur denna underbara trend började och hur mästarinnan Teri själv skapar kan du läsa i artikeln Teris härliga skördebröd (klicka på länken så öppnas artikeln i ett nytt fönster).

Innan gräddning. Foto: Kerstin Engstrand
Innan gräddning. Gurkörtsblommor, basilikablad, gräslöksstrån och tomater. Basilikan glänser, inte av olja utan för att de är doppade i citronvatten. Foto: Kerstin Engstrand

Små tomater eller stora, spelar ingen roll men små tomater blir bäst i halvor, stora ska däremot skäras i tunna skivor. Effekten blir olika, en stor tomatskiva kan lätt föreställa en stor vallmo, komplettera med en svart urkärnad oliv i dess mitt och blomeffekten blir ett snäpp bättre. Tomater blir också väldigt gott när man äter brödet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Är tomaterna mycket saftiga är det bra att låta dem torka lite på en bit papper.

Stjälkar passar gräslöksstrån bra till, även slätbladig persilja med blad blir suverän grönska.

Basilikablad bli snygga och smakrika men alla tunna bladkryddor ska först få dra en stund i kallt vatten med lite citron tillsatt så klarar de bättre tiden i ugnen.

Gurkörtsblommor och gurkblommor är vackert himmelsblå respektive gula innan bakningen men tiden i ugnen förändrar dem, de ändrar färg och etsar sig in i degskorpan. De liknar sedan små blomfossiler!

Tillhöger skymtar en gurkblomma. de mindre runda är blommor från elefantvitlök. Foto: Kerstin Engstrand
Tillhöger skymtar en gurkblomma. de mindre runda är blommor från elefantvitlök. Foto: Kerstin Engstrand

Lök, särskilt röd lök är lätt att forma till blommor och annat.

Paprika, särskilt små snackspaprikor skärs bäst i ringar och blir då automatiskt som en blomma.

Leta inspiration
Googla, och du hittar mängder av vackra bröd att inspireras av.
Googla, och du hittar mängder av vackra bröd att inspireras av.

Du behöver inta ha Instagram för att hitta inspirationsbilder, googla focacciaart så kommer mängder med bilder upp, det ena brödet vackrare än det andra.

På Instagram kan man hitta mycket, vad sägs om en påfågel?

wfocacciagardeninsta

Har du redan ett bra focacciarecept så använd det eller den franska motsvarigheten fougasse, den spanska hogaza eller den grekiska Ladenia.

Recept
Degen jäser, gärna under en fuktad bakduk. Foto: Kerstin Engstrand
Degen jäser, gärna under en fuktad bakduk. Foto: Kerstin Engstrand

På nätet finns det flera focacciarecept men ett bra grundrecept är ett från Zetas som finns i flera variationer. Det finns på matproducenten Zetas hemsida. Det går utmärkt att göra två parallella satser, alltså två satser, en i var sin bunke. Detta då det görs lätt utan maskiner, bara en bunke och en slev behövs.

En sats deg täcker en långpanna av formatet 32 x 40 cm. Bunken behöver vara 2-liters.

Jag har modifierat Zetas recept lite för att passa till focacciaart.

Deg:

25 g jäst

5 dl vatten, ljummet, ska vara cirka 36 grader (en glassked med inbyggd termometer är en bra investering). Ett alternativ är 3,5 dl vatten och 1,5 dl torrt vitt vin. Om du ersätter delar av vattnet med torrt vitt vin så lös först upp jästen i det ljumna vattnet innan du tillsätter vinet.

1 dl olivolja

1 msk salt, vanligt salt, finmalet

1 msk honung, fast eller flytande spelar ingen roll. Fast honung blir snabbt flytande när det blandas ner i det ljumna vattnet.

900 g (ca 15 dl) vetemjöl, allra helst Tipo 00 som Manitoba Cream eller Specialvetemjöl men  vanligt vetemjöl fungerar också.

Till smörjning av plåten behövs olivolja, grovsalt och gärna någon torkad krydda som basilika, rosmarin eller oregano. Använder du bakplåtspapper smörjer du det med olivolja, detta för smakens skull.Man behöver inte ha kryddor på brödets undersida men de ger en extra touch till smaken.

Saltet som finns i degen, liksom honungen kommer inte att kännas, de behövs för att få jästen att jobba bra.

Du behöver också rejält med flingsalt som ska strös över konstverket när du har dekorerat klart med grönsakerna samt extra olivolja, minst 1 dl.

Degen går utmärkt att göra i en bunke som rymmer 2 liter.

Gör så här:

  1. Blanda alla ingredienser till degen, förutom vetemjölet, direkt i en bunke. Rör ordentligt så att jästen löser sig ordentligt. Har du fast honung se även till att den har löst sig.
  2. Rör ner vetemjölet pö om pö. När degen börjar bli som en klump knådar du den till en jämn deg. Degen ska få formen som en boll. Knåda rejält, gärna i15 minuter.
  3. Jag låter alltid degen nu jäsa till dubbel storlek, brukar ta 45 till 60 minuter beroende på rumstemperatur. I Italien brukar man lägga över en fuktad bakduk men en ren, fuktad kökshandduk går lika bra. Ännu bättre fungerar plastfolie.
  4. Under jäsningen förbereds långpannan, smörj rikligt med olivolja. Det går även utmärkt att använda bakplåtspapper men smörj även det med olivolja, för smakens skull.
  5. För extra smak, strö över lite flingsalt och någon krydda som matchar toppingen över plåten så att dessa smaker kommer på brödets undersida. Går bra med torkad basilika, rosmarin eller oregano, salvia eller annan lämplig krydda.
  6. Nu under jäsningen ska konstverket förberedas. Klyfta tomater, lägg färska örter i vatten med lite citron i, skiva paprikor, lök etc.
  7. Sätt ugnen på 225 grader.
  8. Häll upp den färdigjästa degen direkt i långpannan. Tryck ut degen så att den täcker så gott som hela långpannan. Det går att dra lite lätt i degen. Trycker gör du med tre fingrar á la Italianstyle, pekfinger, långfinger och ringfinger. Det går att använda kavel förstås men resultatet blir inte detsamma.
  9. Pensla hela brödytan, det brukar gå åt cirka 1 dl olivolja men pensla inte där du har tänkt ha färska kryddor. Lättast fungerar det att hälla ut olivoljan över brödet för att därefter använda en brödpensel.
  10. Om det hade varit en normal focaccia hade vi låtit degen jäsa på plåten helt orörd i cirka 30 minuter men nu används denna jästid med att först dekorera degen. Man måste trycka till grönsakerna ner i degen.
  11. Under dekoreringstiden kommer degen att börja jäsa, det kommer att bildas små bubblor och det är helt normalt. När du är klar med ditt ätbara trädgårdskonstverk så strör du över flingsalt och låter degen jäsa lite till innan du sätter in plåten i ugnen.
  12. Grädda i 225 grader, först 15 minuter i den nedersta delen av ugnen, därefter cirka 15 minuter i den översta delen. Skulle du göra tvärtom, alltså börja med att grädda i den översta delen så fungerar det också.
  13. Låt svalna, allra helst på galler. Njut av de första bitarna direkt när focaccian är ljummen, gärna då med lite olivolja. Känn hur härligt den smakar av dina solmogna tomater, paprika och annat gott du skördat. Och njut av det vackra bröd du skapat!

Foccacia är mycket god med en bit ost, vällagrad svensk herrgårdost, lagrad minst 18 veckor, en ost som då har smak av nöt, av mandel och en torrhet som börjar påminna om parmesan, passar utmärkt.

Jag gör alltid två satser parallellt, det fungerar bra men då gör jag inga superkonstverk. Om du ska göra en riktigt väldekorerad focaccia så tar det tid. Då är det bra att ha en plan, en skiss och ha förberett grönsakerna innan degen påbörjas.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Många tulpaner tar plats, både när det gäller utrymme och när det gäller uppmärksamhet. men det finns också tulpaner som nästan kryper längs marken och ändå fångar ens uppmärksamhet. Och som skapar habegär.

Tulipa humilis ‘Rosea Caerulea Oculata’ är en sådan. Så mjukt rosavit, så vänlig i sitt växtsätt och så utsökt fast hon beskrivs ibland att ha ett hjärta av stål! Det vill säga, det vi i regel kallar för öga, det blåa i mitten, är till färgen stålblått. Därav ett hjärta av stål.

10 till 15 cm hög är hon och trivs allra bäst i soligt läge, gärna med några stenar i närheten. Blommar i april. Lökarna, som är små, sätt på hösten på ett djup motsvarande lökens höjd x 3 och alltid med spetsen uppåt.

Lökar av Tulipa humilis 'Rosea Caerulea Oculata'. Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av Tulipa humilis ‘Rosea Caerulea Oculata’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...