Taggar Inlägg "Höst"

Höst

Med ljungvöxter kan du få en raffinerad framsida som gör grannarna avundsjuka. Detta är Brita Johanssons egna. Foto: Brita Johansson ur boken "Odla ljung" .

Ljung är en växt som många har fördomar om, gammal skrock säger också att om man tar in ljung för den olycka med sig. Andra förknippar växten med kyrkogårdar, åter andra med kommunala enfärgade höstplanteringar. Men så finns det de som blivit hänförda, som Brita Johansson. Är du ännu inte det så blir du det efter att ha läst Brita Johansson senaste bok som just handlar om ljung. Har du en ”naturtomt” med näringsfattig jord och lågt pH i soligt läge så har du här en ypperlig inspirationskälla till att förnya din trädgård. För Brita visar upp ljungens färgsprakande sidor.

Boken börjar med en dikt av Björn Håkansson. Den handlar om ljung, förstås, om en liten risig buske med rosenröda honungsrika blommor. Själv skriver Brita att ljungen är den skönaste länken mellan sommar och höst. Men hon börjar inte med att berätta hur du använder dig av ljung i din trädgård. Som läsare får man hålla sig till tåls, boken börjar med bland annat om ljungens historia och hur den förr användes för invärtes bruk och i industriell användning. Men på sidan 22 kommer hon loss och berättar att man måste satsa på ljung för detta är ingen växt som man har enstaka exemplar av. Den lilla växten kräver storlek för dess egenart ska framträda. Och har du de rätta odlingsförhållandena rekommenderar Brita att du anlägger en ljungträdgård på huset framsida, för det kommer att väcka uppmärksamhet. Skönhet syns. Och det visar hon också i bild, boken är rikt illustrerad med hennes egna bilder. Vi får följa en planterings färgskiftningar från januari till november och enbart det är en spännande resa. Och hennes bildmaterial är unikt.

Att odla ljung är inte lätt, utbudet är dessutom stort. Brita har testat cirka 700 sorter i sin egen trädgård som ligger i växtzon 2 och bara det är en kulturgärning av stora mått. Av dem anser hon att ett trettiotal är värda att satsa på, de är av championklass. Tack för den ovärderliga kunskapen, precis detta man behöver en bok till! Och här märks det att det är en mästare som skrivit boken. Brita Johansson är nog mera känd utomlands än i Sverige, hennes gedigna erfarenhet och kärlek till ljung genomsyrar hela boken och generöst delar hon med sig av sina planteringar så för alla som vill prova är det ”bara” att kopiera.

Boken tar även upp sjukdomar, skötsel och hur man bäst förökar sina ljungväxter. Att en bok om enbart ljung baseras på författarens egna erfarenheter är oskattbart viktigt. Denna faktabok innehåller även verkligt kalla fakta, om vintern 1996 som bjöd på flera månader av frusen mark utan snötäcke och 800 av Britas ljungplantor torkade ihjäl. En erfarenhet som är ovärderlig för alla oss som nu trånar efter att anlägga en alldeles egen liten ljunghed. Erfarenhet märks också i språket, här finna inga märkliga ord, det behöver inte Brita för hon behärskar sitt ämne och då kan man beskriva det enkelt och vackert.

Brita Johansson är också mycket skicklig tecknare. Denna teckning av Erica carnea återfinns i dess original i British Museum i London.
Brita Johansson är också mycket skicklig tecknare. Denna teckning av Erica carnea återfinns i dess original i British Museum i London.

 

Kerstin Engstrand

wOdla-ljung

Foto: Kerstin Engstrand

De växter som Fergus använder i sin rabatt trivs i fullt soliga till halvskuggiga lägen och vill ha näringsrik väldränerad jord. Det intressanta är att dessa växter återfinns i plantskolor i Italien, i England och i Sverige! Dessutom, nästan alla har härdighetsangivelse C= Kan odlas i stora delar av landet på skyddat och väldränerat läge. 

I bakgrunden skymtar den vita höstblommande Anemone hybrida ‘Honorine Jobert’. Blir ca 100 cm hög och blommar hos oss i september – oktober.  Härdighet: C

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kinesisk blåblomma, Ceratostigma wilmottianum är en hög och synnerligen  blå blomma men hos oss är Blåblomma, Ceratostigma plumbaginiodes lättare att få tag på, den är lika blå men den blir bara 25 cm hög. Blommar i september – oktober. Vanligen odlar vi den som utplanteringsväxt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Japanskt blodgräs, Imperata cylindrical ‘Red Baron’ går i rödlila toner. Bli ca 80 cm i Italien, ca 50 cm i Sverige. Härdighet: C

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Lampborstgräs, Pennisetum alopecuroides, har blomax som liknar klassiska flaskborstar. Höjd 80 cm och blommar i augusti – september. Vill stå i full sol och väldränerat men i lätt fuktbindande jord. Härdighet: C

Jätteverbena skymtar bakom det japanska blodgräset. Foto: Kerstin Engstrand
Jätteverbena skymtar bakom det japanska blodgräset. Foto: Kerstin Engstrand

Jätteverbena, Verbena bonariensis, blommar i lilarosa i juli – oktober. Blir ca 120 cm hög och trivs i full sol. Vill växa väldränerat. Brukar övervintras hos oss som dahlior, frösår sig ofta. I de sydligaste delarna av vårt land händer det att jätteverbenan klarar vintern.

Och plötsligt skymtar drakblomman fram. Foto: Kerstin Engstrand
Och plötsligt skymtar drakmyntan fram. Foto: Kerstin Engstrand

Drakmynta, Physostegia virgniniana, här sorten  ‘Bouquet Rose’ är enligt några rosa, andra säger rödlila. Höjd 80 cm och blommar i augusti – september. Vill växa i full sol i väldränerad och näringsrik jord. Härdighet: C

Strålrubeckia och perovskia. Foto: Kerstin Engstrand
Strålrubeckia och perovskia. Foto: Kerstin Engstrand

Strålrudbeckia, Rudbeckia fulgida ´Goldsturm´ är lysande orangegul är nog den mest kaxiga växten i denna kombination. Har ett stabilt växtsätt. Blir 60 cm och blommar i juli – september. Trivs i fullt soliga lägen och väldränerad lätt fuktbindande jord. Härdighet: C.

Perovskia, Perovskia  ‘Blue Spire’  är egentligen en lövfällande halvbuske men odlas hos oss som perenn. Lavendelblå blommor, 80 – 100 cm hög och blommar augusti  – september. Växtplatsen ska vara full sol och jorden väldränerad. Härdighet: C

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kinesisk kärleksört,  Hylotelephium  (tidigare Sedum) spectabile  ‘Brillant’,  ca 40 cm hög och blommar i augusti – september. ’Brillant’ lär härstamma från USA, är ganska robust och har ganska starkt lysande nästan rosenröda blommor. Härdighet: C.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Arkansas–amsonia, Amsonia hubrichtii,  blommar i maj–juni i ljusblått med små stjärnlika blommor, är väldoftande och lockar till sig bin och fjärilar. Men det är på hösten man lägger märke till den. Då blir bladen guldgula. 70 cm hög. Vill växa i full solig men klarar även till halvskugga. Jorden ska vara näringsrik och lätt fuktbindande. Härdighet: C.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Röd snötussock, Chionochloa rubra ssp. Cuprea härstammar från Nya Zealand och är mycket svår att få tag på i Sverige. Kan antingen ersättas med kopparstarr eller Stipa tenuissima.

Kopparstarr, Carex buchananii, har vackert rostbrunt bladverk och blir ca 50 cm hög. Trivs i de flesta jordar i full sol till halvskugga. Härdighet: C

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Japanskt starr, Carex morrowi,  finns i flera namnsorter, 35 cm hög och trivs i halvskuggiga lägen, i dränerad lätt fuktbindande jord. Härdighet: C


Härdighetsangivelser för perenner:

A =Fullständigt härdig i hela landet utan extra åtgärder.

B= Kan odlas i hela landet på skyddat och väldränerat läge.

C= Kan odlas i stora delar av landet på skyddat och väldränerat läge. Hit hör även arter med sen blomning.

D= Kan bara odlas i landets gynnsamma delar. Krav på värme och dränering, även vinterskydd kan behövas.

 

Läs också om hur Fergus tänker när han skapar en rabatt.

Se Fergus in action när han på 7 minuter skapar grunden till sin höstrabatt.

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är nu tio år sedan Fergus Garrett tog över huvudansvaret för den legendariska brittiska trädgården Great Dixter. Trädgårdens tidigare ägare, den stora plantmannen Christopher Lloyd avled 2006. Han var världsberömd för sina oanade växtkombinationer och stora växtkunskap. Han vågade, och älskade också att chockera lite. Dessutom var en mycket omtyckt författare till trädgårdsböcker.

Great Dixter är framför allt känt för sina breda ”borders”, långa, och breda (oftast över 5 meter breda) rabatter där lejonparten av växterna utgörs av perenner.  Vi har haft förmånen att vara med när Fergus visar hur han tänker när han skapar Great Dixters nya rabatter. För det har visat sig att han har förvaltat och utvecklat arvet mycket bra. Inte undra på det när han är upplärd av inte mindre än både Beth Chatto och Christopher Lloyd!

Vi kommer att se hur Fergus tänker när han skapar en ny rabatt. Platsen är en plantskola i norra Italien, i slutet av september, så växterna är lite hösttrötta. Men det är tekniken, tankesättet vi ska fokusera på. Och lejonparten av de växter Fergus här använder sig av dras även upp av svenska plantskolor. Mer om växterna och hur Fergus på 7 minuter skapar rabatten (exklusive planteringstid förstås) kan du se i ett separat inlägg här.

Nu börjar vi. Foto: Kerstin Engstrand
Nu börjar vi. Foto: Kerstin Engstrand

Han har bland annat två bra käpphästar:

  1. På hösten, titta på dina rabatter och notera var det finns plats för höstblommande växter.
  2. På våren ser man bäst var man har plats för vårblommande lökväxter och tidigblommande perenner.

Det här fokuserar Fergus på:

  • Välj en växt som tar fram det bästa ur den andra, som ett bra äktenskap. Det handlar om att hitta just den växtpartnern.
  • Växters form och textur är viktiga för att skapa rytm och känsla i en rabatt.
  • Fröställningar är oerhört viktiga för senhösten och vinterns fägring.
Make music! Do not stop to improve!

Är två uttryck han ofta använder sig av. Fergus säger att viktigast är att aldrig sluta titta, aldrig sluta lära. Drivkraften, viljan och skarpa ögon är nyckelkraften bakom en bra rabatt. Han har, liksom sin läromästare Christopher Lloyd, en ständig hunger för nya kombinationer. Men du måste kunna din trädgård, dess jordmån, läge och dränering.

Glada växter, rätt växtplats och rätt sort, och du lyckas men kom ihåg att växterna måste ha armbågsrum! Titta i andra trädgårdar men tänk också på vad beror det på att just den växten trivs så bra där, sort, växtplats, klimat, skötsel.

Ha koll på vilka som tar död på varandra! I England kan man exempelvis inte plantera en stockros vid ett högväxande prydnadsgräs då stockrosen kommer att ta död på gräset, något som inte händer i Sverige.

 “Plant randomly, let the eye move”

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

”Fluid planting”, inga fyrkanter eller block. – de gäller att omfamna tankesättet hur växter växer i det vilda.

Vita växter är viktiga i de flesta rabatter, de ger stänk av glitter som är viktigt för att lyfta fram andra växters färger. Här skymtar i bakgrunden  den vita höstblommande Anemone hybrida ‘Honorine Jobert’. Blir ca 100 cm hög och blommar hos oss i september – oktober.  Härdighet: C

Vad vi kallar gardinväxter, växter som skapar ridåer är oerhört viktiga för en rabatts känsla. Prydnadsgräs är bra gardiner, likaså jätteverbena. De fungerar också bra att kombinera!

Fill the gaps

Spara mellanrum och fyll ut med tidigt blommande vårväxter, snödroppar, julrosor, allium. Här använder han tomma grå krukor för att visa var han tycker att julros platsar bäst:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förgätmigej och vallmo är bra ettåriga utfyllare men ha i åtanke att självsådda som förgätmigej gör att det är svårt att jordförbättra i rabatten. Därför rekommenderar han tre lager, perenner, lökar och en och annan buske. Eventuellt ettåringar som dalior, men vill du ha en lättskött rabatt ska du undvika ettåringar som frösår sig. Lökväxter ska finnas i mellanrummen, han praktiserar inte metoden att kasta ut lökarna för att se hur de landar. Det skapar endast problem, enda gången den metoden kan fungera är om du ska sätta lökarna i en gräsmatta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allium är mycket bra att fylla ut med, det finns de som blommar tidigt på våren som de som blommar på försommaren. Välj sorter som inte tar död andra växter, och undvik gärna de som sprider sig lite för välvilligt med frö. Då  bladen oftast vissnar ner just när blomningen börjar bör de skymmas av perenner. Och hur Fergus då tänker ser vi här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

w175907m
Den röda markeringen visar det medvetet sparade utrymmet för storblommiga allium. Foto: Kerstin Engstrand

 

Ett knep för att markera var exempelvis dalior finns är att lägga ut bambukäppar i rabatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Mer om växterna Fergus har använt kan du läsa här.

Av Kerstin Engstrand

Härlig höstrabatt mitt i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

2015 blev den årets perenn, den vita skogsastern. Och det var en utmärkelse som jag verkligen instämde i. I och med detta så blir den lättare att få tag på. Få höstblommande perenner har skänkt mig sådan glädje som just denna. Varför det? Jo, den är suverän som partner till prydnadsgräs. Dess mitt går i orangebrungult och matchar perfekt mångas gräs höstfärger. I Stockholmsområdet brukar den blomma från början av september i skuggigt läge och fortsätter så till långt in i oktober, ibland även i november om hösten är mild. Den är vän, trogen och med sin höjd av 50 cm en bra utfyllare. Trivs även i torr skugga.

Vit skogsaster i full blom. Foto: Kerstin Engstrand
Vit skogsaster i full blom. Foto: Kerstin Engstrand

Mitt första exemplar fick jag av Mr Clematis, Magnus Johnson. Han hade i sin tur fått sitt första exemplar från Bergianska trädgården i Stockholm. Jag blev så förälskad i de vita skyarna av stjärnformade blommor. Och kärleken består än idag och den är över 20 år gammal!

Halvskugga är det läge den föredrar. En annan klar fördel är att den klarar konkurrens av andra, som exempelvis prydnadsgräs som breder ut sig. Vild lär den växa i östra Nordamerikas och östra Kanadas lövskogar, ibland lär man där även se den där växa längs vägrenar.

Efter blomningen får den gosiga beigebruna fröställningar. Klipps ner på våren. Det kan vara bra att markera dess växtplats då bladverket på våren lätt kan förväxlas vid ogräs.

Kaniner, harar och rådjur brukar inte tycka om den vita skogsastern, däremot har det hänt att sniglar ätit av bladen.

Den vita skogsasterns fröställningar. Foto: Kerstin Engstrand
Den vita skogsasterns fröställningar. Foto: Kerstin Engstrand

 

Tidigare var dess vetenskapliga namn Aster divaricatus, under vilket den fortfarande förekommer i handeln, numera heter den Eurybia divaricata.

 

Höstanemon. Foto: Kerstin Engstrand
Höstanemon. Foto: Kerstin Engstrand

En annan favorit är höstanemon, Anemone hupehensis och stor höstanemon, Anemone hupehensis x hybrida som vajar graciöst med sina vackra blommor på halmeter respektive  meterhöga stänglar i augusti-september, ibland långt in i oktober. I södra delarna av landet och varma somrar slår den ut redan i juli. Jag föredrar den i vitt, men den finns även i ljuvt rosa enkelt formade blommor och i vinrött.  Blommar bäst i halvskugga och sprider sig sakta men säkert. Trivs bäst i lerhaltig jord. Kommer igång mycket sent på våren, så sent att man ibland tror att den är död men det är den inte. Kan behöva extra vintertäckning av granris de första vintrarna. Tvestjärtarna brukar besöka höstanemonen men gör i regel ingen större skada. Härdighet C, plantavstånd 35 cm.

 

Härlig höstrabatt mitt i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Härlig höstrabatt mitt i Stockholm. I bakgrunden skymtar blodomrot. Foto: Kerstin Engstrand

Blodomrot, Bistorta amplexicaulis ‘Firetail” sätter pricken över i:et i denna rabatt. Det är en storväxt perenn som upplevs som skir. Under sensommaren och hösten når den sin fulla prakt. Blommorna är som höga rödrosa streck i luften, varje ax brukar bli cirka 15 cm långt. Bladen är äggrunda. Blir ca  80 cm hög och trivs i de flesta jordar bara det inte är för torrt. Väldränerat är viktigt för övervintringsförmågan. Halvskuggigt läge föredrar den men många vittnar om att den även trivs i sol. Härdighet: C, planteringsavstånd 35 cm.

Arten växer vild i Himalaya.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Hårig skugglilja. Foto: Kerstin Engstrand

Är det en orkidée? Ja, det  brukar vara den första frågan som ställs när någon ser den håriga skuggliljan,Tricyrtis hirta, för första gången. Den andra frågan blir i i regel, är den härdig?

I Japan växer den vild, längs bergsluttningar och ibland hittar man den även växa i templen belägna på högre höjder. Blommorna lockar till att böja sig fram och titta dem i ögonen. De är fläckiga i lila och vitt. Lite fulsnygga och klart annorlunda. I sin vilda naturliga växtplats kan man se den växa i utkanten av bambulundar, i skuggigt till halvskuggigt läge. Här i Sverige finns flera som har lyckats med den även i lite soligare läge. Jorden ska vara bra, dvs. måttligt näringsrik. Väldränerat är ett måste, men jorden ska vara fuktighetshållande utan att vara våt.

Odlar du den där det sällan blir ett täckande snötäcke kan den behöva ett extra vinterskydd. I regel är det vintrar som bjuder på ömsom stark kyla och ömsom plusgrader som är farligast för dess överlevnad. Då brukar den helt enkelt ruttna, vilket många plantor gör under sådana vintrar. Den vill ha ett jämnt vinterklimat, antingen ett par plusgrader eller ett rejält snötäcke.

Knopparna är lätt håriga och ger skäl för den håriga skuggliljans namn.  Foto: Kerstin Engstrand
Knopparna är lätt håriga och ger skäl för den håriga skuggliljans namn. Foto: Kerstin Engstrand

Hårig skugglilja heter den på svenska, bladen och knopparna är nämligen lätt håriga. Blir ca 60 cm hög när den blommar, ibland hela 90 cm. Bladverket brukar hålla sig på 30 till 50 cm. Blommar från augusti och oftast, när vi får varma, fina höstar september ut.

Den håriga skuggliljan är också trevligt som snittblomma. Blommorna blir ca 2,5 cm stora och kommer i grupper om två till tre stycken.

Den brukar älskas av sniglar och snäckor, mycket beroende på att den vill växa i skuggigt läge där även dessa skadedjur trivs. Däremot brukar harar och kaniner undvika den.

Skuggliljan kan även förökas med frö. Bäst lyckas man med färska frön och med direktsådd, förutsatt att man har för skuggliljan ”bra” vintrar”. Annars kan man lyckas med att så inomhus, i krukor, på våren, beroende på var du bor i landet så är bästa såtiden i regel mars månad. Fröerna är mycket små och ska inte täckas, de ska sås på ytan. Vanligtvis gror de inom en månad. Om inte kan man ställa in sådden i kylskåpet i en månad för att därefter ställa ut sådden utomhus.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är något visst med ljus, det står för hopp och för glädje. Så varför inte ljussätta trädgården? Du kommer inte att ångra dig. Ljus är magi, får dig att upptäcka nya dimensioner, och nya detaljer helt olika än hur de ter sig under dygnets ljusa timmar. Och plötsligt har du inte längre en trädgård, utan två, – och det året runt!

I början av hösten, när det börjar bli härligt mörkt tidigt på kvällen och det fortfarande är hyfsat varmt för att gräva, är det perfekt att planera ljussättningen av din trädgård.

 

Billigare än man tror, och börja med ljusslingor
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Utbudet av utomhusbelysningar är stort, och de har blivit både smidigare, snyggare och billigare. Se bara på de klassiska ljusslingorna som vi köper inför julen. De är suveräna att börja med, som gjorda att leka med inför fester.

Ljusslingor med ljusdioder, som är pyttesmå lampor som knappt märks, har en mycket lång hållbarhet. De är som gjorda att få klättra i spaljén tillsammans med dina klätterväxter. Undvik att sätta dem som en rockring runt ett träd, vilket brukar ske när man sätter upp dem när kylan har kommit. Stela fingrar och ljusslingor är ingen bra kombination. Sätt upp dem så tidigt som möjligt på hösten, men trädet bör ha tappat bladen först. Oftast blir det snyggare att välja att sätta ljusslingan runt en eller par grenar istället för att klä in hela trädet. Gult ljus, stearingult, är snyggast när trädgården inte har någon snö medan isblått blir vackrast när det isblåa ljuset reflekteras av kritvit snö.

Ljusslingor säljs i princip enbart till första advent så hamstra några stycken i vinter för användning nästa sommar!

Lågvolt, 12V, kan dras med kabel för utomhusbruk ovan jord, likaså ljusslingor. Installera alltid en jordfelsbrytare. Armaturerna är idag mycket smäckra och sladdarna kan lätt döljas av perenner och buskar.  Man kan få mycket effekt med litet wattal bara spridningen, vinkeln av ljuset är den rätta. Allt annat ska installeras av behörig elektriker. En spotlight ska vara tät, alltför många billiga är inte det. En bra på spett kostar ca 600 kr.

Att anlita en ljuskonsult för en första kort konsultation kostar ca 1250 kronor.

Lusten ökar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nackdelen med julbelysningarna är att de snart blir tröttsamma. De är helt enkelt för pockande. Efter ett tag kommer lusten att prova på något mera sofistikerat, med längre livslängd och lägre driftskostnad, som man trivs med året runt. Ljus smittar, så snart man börjat vill man pröva mer! Det är nu man börjar upptäcka sin ”andra ” trädgård.  För det som är snyggt i dagsljus är inte alltid värt att belysa, oftast är det helt andra objekt som man under dagen knappt tänker på, som de nyplanterade buskarna.

Vill du se det belysta inifrån, enbart när du är ute eller rentav både och? Från vilket rum, om det finns fler möjligheter? Kanske är det från en speciell plats inomhus som effekten ska upplevas? Oftast har vi relativt små trädgårdar där kanske hela uteplatsen syns från vardagsrummets fönster − allt kan överblickas från en och samma punkt.

Ibland räcker det med att tända belysningen i friggeboden eller i andra byggnader med fönster. Eller att belysa dem. Då slår man två flugor i en smäll, praktisk belysning för att se bättre med en allmän, trevlig belysning av trädgården. För ljus i trädgården spelar också en viktig funktion om man känner obehag för mörker, den mörkaste vrå kan bli ljus. Och belyser du ett träd i trädgårdens fond, kanske med blått ljus, kommer trädgården att se större ut.

”Fickla”
  • Använd ficklampor, minst tre, det är det effektivaste sättet att förstå att det inte är styrkan som avgör, utan ljusets riktning som avgör effekten.
  • Tänd också upp inomhus, för då vet man hur mycket ströljus trädgården fylls med.
  • En person inne, och en ute. Personen ute i trädgården leker ljussättare med en vanlig ficklampa, prövar olika vinklar, går närmare, längre ifrån, prövar nerifrån och uppifrån medan den andra står inomhus. Mobiltelefonen fungerar här som sambandscentral, den inomhus berättar hur det ser ut från dennes håll.

 

Uteplatsen
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När uteplatsen ligger en bit bort från husväggen kan det vara svårt att få ljuset från fasadens armaturer att nå fram. Men det finns lösningar. Här har det vita parasollet fått fungera som reflektor. En spotlight med kalljus 35 W/38°, försedd med bikakeraster, är placerad på marken vid parasollets fot. Lampan har också fått en ”keps” så att man inte bländas även om man sitter i stolen bredvid. Resultatet blir ett finstämt ljus då det reflekterar parasollets ljusa färg. Ljuset blir varmt, det mjukar upp kontraster och skuggor från mer riktat ljus som finns runt om bordet. Uteplatsen ovan är ljussatt av Eric Desmeules, Brightside i en av Slottsträdgården Ulriksdals idéträdgårdar, Solna

Uteplatsens ljus ska skapa en lyxig atmosfär, ja rentav lite romantisk samtidigt som den ska vara tillräckligt belyst så att den inte blir potentiella inbrottstjuvars favorittillhåll. Vanligast är att vi har en armatur fästad ganska högt upp på väggen, över manshöjd, som sprider ljuset horisontellt utåt, alternativt en lampa som hänger i taket. Men bara genom att sänka placeringen blir effekten desto bättre.

På de uteplatser som används för måltider bör ljuspunkterna befinna sig maximalt i huvudhöjd, allra helst lägre. Bra höjd är 150 cm upp på väggen och ljuset ska riktas nedåt. Vanligtvis används här lampor på 20 W eller 35 W. För den riktigt stora terrassen räcker det i regel med 100 W, då monterad så att ljuset träffar området i 60° vinkel. Eller ännu bättre är två stycken 50-wattslampor med vid stråle som riktas nedåt. Det sistnämnda ger både bra säkerhetsljus och fin allmänbelysning till närliggande planteringar.

Prydnadsgräs, spaljéer och storbladiga gröna växter

wjapgrass

Det japanska gräsets silvertonade vippor är som gjorda för att reflektera ljus, såväl solens strålar som kvällens spotlight. Liksom solljuset på dagen är elefantgräset på kvällen ljussatt uppifrån. Armaturen är monterad i spaljéns överkant och har en monteringsbygel som gör att den lätt kan skruvas fast och sedan låsas. En annan ljuskälla ger ljus i vattentunnans bakkant för att den och vassen ska få lite mer volym än med enbart ljus uppifrån.

wspalje
Här syns spaljén från andra hållet, det japanska gräset och vattentunnan står bakom spaljén. Från denna sida är spaljén belyst med två stycken markspottar. Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Två stycken spotlighter på jordspett, riktade snett uppåt, har placerats framför de nyplanterade parasollbladen. Hade ljuset kommit uppifrån skulle bladen ha blivit platta och förlorat sin karaktär. I bakgrunden växer bambu. Plats: Slottsträdgården Ulriksdal, Solna. Foto: Kerstin Engstrand
Entrén viktig

Entrégången är den del vi använder året runt och under dygnets alla timmar så den är väl värd att lägga lite energi på. Är den längre än 20 meter behövs flera ljuspunkter än entrélampan och det gatljus som finns. Bra är då att belysa buskar eller ett träd i närheten, då får man en indirekt ljussättning som upplevs mycket lyxig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Även en liten, tanig, nyplanterad rododendronbuske, dem minsta bambu eller andra buskar med vackert bladverk blir stora om de belyses underifrån, till skillnad från om de skulle belysas ovanifrån, då blir de små och platta!

Foto: Kerstin Engstrand
Formklippt buxbom på uteplatsen belyst underifrån.  Foto: Kerstin Engstrand

Lågt placerade lampor som strålar upp i en formklippt buske eller ett träd underifrån ger en känsla av dagsljus. Armaturen ska allra helst placeras så att den inte syns och det är inga problem, dagens lågvoltsarmaturer är så små så det räcker med några perenner eller lägre buskar att dölja dem med. Spotlights monterade på spett är lätta att placera ut och kan t.o.m. gå ner i springan mellan uteplatsens stenplattor.

Och de större träden
Foto: Kerstin Engstrand
Att belysa den knotiga tallen blev extra intressant då den inte enbart ses från ytterdörren utan också från husets övervåning. Två stycken markspottar, med kalljus 20w/60° som är riktade underifrån. Foto: Kerstin Engstrand

Träd bjuder på oanade effekter beroende på vad för sorts träd du har, löv- eller barrträd, men också på viken årstid det är. Eller formen. För det behöver inte vara en gammal knotig ek utan vilket träd som helst duger.

Har du turen att ha ett högre träd så passa på att placera ljuspunkten uppe i trädet. Det ger ett månskensliknande ljus där trädets blad- och grenverk bildar ett vackert mönster på gången.

Tallens rostbruna bark är särskilt effektfull att ljussätta. Foto: Kerstin Engstrand

Tallens rostbruna bark är särskilt effektfull att ljussätta. Foto: Kerstin Engstrand

Ljumma sommarkvällar, ruskgrått dis eller gnistrande snö spelar ingen roll, för lika vackert blir det och du har fått en ny trädgård på köpet. Och med en lagom, rätt ljussatt trädgård så ökar värdet av din fastighet.

Av Kerstin Engstrand

Himmel och jord

Himmel och pannkaka, nej detta är faktiskt potatismos! Ett vanligt potatismos i Tyskland och Holland. Vi kanske skulle kalla det äppelpotatismos istället. Äpplena växer uppe i luften på grenarna strävar upp mot himmeln, och potatisen växer under jord, så visst är ”himmel och jord” ett mera poetiskt namn.  Den fräscha äppelsmaken passar bra till fisk, och lyfter den enklaste korvrätt.

Grundsats som lätt kan fördubblas:

3 potatisar

2 äpplen

0,5 tsk salt

0,5 dl mjölk

1 msk smält, avsvalnat smör

aktiv tid: 20 minuter                  passiv tid: 15 minuter                                            total tid: 35 minuter

 

Redskap:

  • stor kastrull med lock
  • potatisskalare
  • kniv
  • durkslag
  • ballongvisp
  1. Tvätta och skala potatisen.
  2. Skär varje potatis i 4–6 bitar beroende på storlek.
  3. Skala äpplena och skär dem i klyftor, 4–6 beroende på storlek.
  4. Lägg potatis och äpple i kastrullen.
  5. Häll på så lite vatten som möjligt, ca 0.5 dl.
  6. Salta
  7. Låt småkoka under lock i ca 15 minuter. Det ska småkoka tills såväl äpple som potatis är mjuka.
  8. Häll av kokvattnet.
  9. Tillsätt smält smör och mjölk. Blanda försiktigt i mjölken tills rätt konsistens har erhållits. Moset är färdigt när det är slätt och fint.

Foto: K Engstrand

Det är dags för Halloween och barnen får skrämma oss vuxna med hemska monster, fräsande katter och spöken, i pumpaformat.

Det är den 30 oktober som färgglada pumpalyktor med de mest skäck­injagande motiv lyser upp många trädgårdar. Seden att dekorera sina hem med utskurna pumpor kommer från USA. Pumporna ska vara så skäckinjagande som möjligt då de ska hålla onda andar borta. Där skapar oftast hela familjen, ibland till och med hela släkten, pumporna tillsammans. Hemmen dekoreras också med majskolvar vilket påminner om att man egentligen firar en skördefest. I Skåne gjorde man förr lyktor av betor.

Lyktornas egentliga namn är Jack O’ Lanternlyktor efter legenden om den irländske smeden Jack som hade varit så snål att han inte blev insläppt i himlen. Han lär också ha lurat så många att inte ens Djävulen ville veta av honom. I väntan på Domedagen fick han därför vandra runt för att finna en plats att få vila på. För att se vägen bättre gjorda han lyktor av de kålrötter han åt. Lyktorna fyllde han med glödande kol.

Just att tillsammans göra ruskiga lyktor av de vackra, trinda pumporna är något alldeles speciellt. Bara att gå till torget eller matvarubutiken och köpa pumpor är en höjdpunkt. Dessförinnan är det bra att först ha valt ut motiven så att man vet vilken form pumporna ska ha. För pumpor är inte lika, vissa är runda, andra plattare och återigen andra mera avlånga till formen.

Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand
Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand

Pumpalyktorna kan vara allt från de enklaste glada gubbar till de läskigaste skelett. Succén är given, oavsett vilket motiv man väljer. Nu behöver man inte ha högsta betyg i teckning. På internet finns många hemsidor där man kan hämta hem motiv. Det finns också färdiga set med mallar och verktyg att köpa i välsorterade leksaks- och skämtbutiker. Numera hittar man verktyg även i matvarubutiker.

Fina lyktor tar lite tid att göra. Först ska de gröpas ur innan motivet ska mejslas fram. En god idé är att gröpa ur dem en dag och göra motiven nästa dag. De färdiga pumporna faller ganska snabbt ihop. Räkna med att de håller 2–7 dagar, allt beroende på hur kalla nätterna blir. Sedan får de pryda komposten.

 

Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Vad behövs?
  • jättepumpor
  • kulspetspenna
  • matsked, grapefruktsked eller särskild skopa för just pumpor
  • färdiga mallar eller smörpapper och vattenfast tuschpenna
  • provsticka och lagom vass, smal tandad kniv eller färdiga pumpasetknivar
  • värmeljus till mindre pumpor, blockljus till större
  • långa tändstickor
Så här gör du:
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter "prickas"  motivet fram. Foto: K. Engstrand
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter “prickas” motivet fram. Foto: K. Engstrand

1. Först ska pumpan gröpas ur och detta är det moment som brukar ta mest tid och som barn tycker är tråkigast, klart vuxengöra alltså.

2. Rita upp ett sexkantigt lock runt pumpans skaft. Kulspetspenna fungerar bäst. Det ska inte vara för stort, då släcker vinden ut ljuset.

3. Gröp ur nästan allt fruktkött och alla kärnor. Pumporna brukar vara ganska tunnväggiga så det brukar inte vara alltför svårt. En vanlig matsked eller en grapefruktsked fungerar bra. Kärnor kan man rosta eller spara några för att så pumpor av nästa år. Av pumpaköttet kan man baka kakor.

4. Dags för det skräckinjagande motivet. Mallar görs av smörpapper som passar mot pumpans framsida. Tänk på att lämna 2 cm marginal mellan lockkanten och motivet. Rita motivet och färglägg de delar som ska skäras ut. De utskurna delarna kommer att bli upplysta av ljuset inuti pumpan. Använd vattenfast tuschpenna, annars smetar färgen lätt.

5.Tejpa fast mallen på pumpan.

6. Nu är det dags att punktera kanterna längs de delar av motivet som ska sågas/skäras bort. Detta är ett moment som de flesta barn brukar klara bra, även treåringar, bara inte motivet är för komplicerat. Punktera med en provsticka. Ganska tätt, tre– fyra punkter per centimeter brukar fungera bra.

Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand
Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand

7. Såga med en lätt tandad kniv loss de delar som ska bort. Lättast går det om man tar en liten bit i taget.  Fyra– fem åringar brukar vilja försöka såga ut en liten bit, sedan brukar orken tryta medan. Ett vakande öga behövs så att inte alltför mycket av motivet sågas bort för då brukar tårarna lätt falla!

 

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

 

 

Partyt kan börja!

Visst blev de fina! I pumporna har vi satt blockljus och stora värmeljus som lyser längre än vanliga, små värmeljus som det också brukar behövas tre per pumpa av. Långa tändstickor är lättast att tända ljusen med.

Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand
Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand

Tänk på brandrisken, ställ alltid pumporna på ett säkert ställe utomhus

 

 

'Waterlily' Foto: Kerstin Engstrand

Visst blommar det fortfarande!

I slutet av oktober, då nätterna börjar bli kalla och den första snön nästan står och stampar utanför dörren, ja då börjar min rabatt utanför entrén fyllas med vackra ljust lila krokus. På gängliga halsar slår de tunna, svagt lila blommorna ut och sträcker sig nästan desperat efter den lilla gnutta sol som visar sig. Grannar och vänner på besök blir paffa och tror att våren spelar oss ett spratt, kommentarerna om att klimatförändringarna har påverkar min krokus är vanliga. Att mina krokusar väcker förundran slår faktiskt aldrig fel. Höst efter höst blir reaktionen densamma.

För det är höstkrokus, Crocus speciosus, som blommar därute och de är lika välkomna som deras vårliga släktingar. Speciousus betyder faktiskt imponerande eller skön och det passar ju verkligen.

På förpackningen stod det att de skulle blomma september–oktober, men i zon tre där jag har i min trädgård, slår de aldrig ut förrän hösten nästan är slut. De verkar behöva riktigt kalla nätter för att komma igång. Varma höstar blommar de först i slutet av november, andra höstar kommer den första och oftast riktigt våta och tunga snön i början av november och täcker mina höstkrokusar. Stelfrusna av köld står de då i rabatten, jag brukar då ta in några, de tinar snabbt upp i köksvärmen och slår ut så fint där de står i sin lilla skål.  Men det finns andra höstkrokusar som blommar tidigare, redan i september, Septemberkrokusen, Crocus kotschyanus, är en sådan.

Höstkrokus. Foto: Kerstin Engstrand
Höstkrokus. Foto: Kerstin Engstrand

Höstkrokusen är, liksom sina andra släktingar, släkt med saffranskrokusen, Crocus sativus,  som  också blommar på hösten och fyller stora fält i bland annat Spanien och södra Italien.

Lökar finnas att köpa i slutet av augusti och sätter man dem då så blommar de i regel samma höst. Oftast ligger de i ganska anonyma papperspåsar som inte alls skvallrar om den fina fägring som finns därinne. De sprider sig sakta men säkert och de ska absolut sättas där man ser dem på hösten som exempelvis vid entrén, postlådan eller garageuppfarten. På våren kommer bladen och bildar täta små kvastar i rabatten. Därför är det bra att samplantera höstkrokusen med den tidigt blommande snökrokus, Crocus tommasinianus, som också är synnerligen odlingsvärd och snabbt förökar sig, tre gånger på tre år.

 

Näpna rosa prinsessor
Höstcyklamen. Foto: Kerstin Engstrand
Höstcyklamen. Foto: Kerstin Engstrand

Det är roligt att fortsätta att överraska i rabatterna när vintern står för dörren. Det finns blommor som syns oavsett storlek, och höstcyklamen, Cyclamen hederifolium, är en sådan. Den är inte många centimeter hög, men syns!

Den har ett rykte om sig att vara svårodlad och inte härdig, men det är fel. Höstcyklamen växer mycket nära marken, stjälken är bara några centimeter lång, men höstcyklamen syns tack vare sin starkt rosa färg. Det finns också vita, och de har en bländande skönhet men det har också priset, de vita kostar oftast två till tre gånger mer.  Beroende på hur kall hösten är brukar höstcyklamen börja blomma ibland i september, ibland i mitten av oktober. Bladen är vackert marmorerade.

Knepet är att de ska sättas djupt, 10 cm, och i skydd under en buske, en ros, eller stora perenner (däremot inga perenner som sprider sig), så kommer de sakta men säkert föröka sig. Jag har aldrig gett dem särskild jord, inte heller extra vintertäckning och jag bor i zon 3.

Men en höstcyklamen gör ingen trädgård. Troligen drömmer du, liksom jag, om stora mattor, rejäla som hav, kanske ett helt skogsparti fullt. Själv började jag för några år sedan blygsamt med tre, nu är de 10, men de syns tack vare sin starka färg. När jag en höst avundsjukt beundrade cyklamenmattorna i en fransk slottsträdgård, fick jag av ägaren svaret att också de en gång började med några stycken – men för 50 år sedan. Så cyklamen sätter man inte bara för sin egen skull, utan också i hög grad för kommande generationer.

Att låta de i vårt klimat växa i skydd under en buske gör också att de blommar längre, busken skyddar mot frosten.

Köp bara cyklamenknölar som är som en 5-krona i storlek. De tefatsstora är nästan till hundraprocent säkerhet skördade ute i naturen och skövling av Turkiets bergstrakter ska inte uppmuntras.

Det finns också vårcyklamen som planteras på samma sätt som höstcyklamen.

 

Och nakna jungfrur
Tidlösa Foto: Kerstin Engstrand
Tidlösa
Foto: Kerstin Engstrand

Hennes blomning sägs förvarna om att de första rejäla frostnätterna är nära förestående. Redan i september började tidlösan blomma, och trots att oktober månad började med två veckor med nattfrost, ner till minus fyra grader flera nätter i rad, så står hon där och blommar – fortfarande. Mina växer precis i utkanten av rosbuskarna, och många tittar upp bland nävornas blad.

Tidlösan är en annorlunda växt, hon blommar på hösten utan blad, hon har en ”naken” blomning, kanske därför hon också kallas för den nakna jungfrun. Bladen, och fruktkapslarna, kommer på våren, och vissnar sedan ner. Bladen är mycket kraftiga.

Hon finns i rosa, rosalila, vitt och starkt ceriserosa. Och kanske på grund av sin nakenhet så trivs hon i fuktig och näringsrik mark. Även i gräsmattor.

Prakttidlösa och vanlig tidlösa lyser upp i gräsmattan. Foto: Kerstin Engstrand
Prakttidlösa och vanlig tidlösa lyser upp i gräsmattan.
Foto: Kerstin Engstrand

Tidlösa klarar även att blomma utan jord, lägg knölen på ett fat så kan du beundra skådespelet.

Tidlösa, Colchicum autumnale, är den tidlösa som mest påminner om krokus. Men de är inte nära släkt. Tidlösa har en knöl. Och har sex ståndare, krokus har tre.

Prakttidlösa, Colchicum speciosum, har lite kraftigare blomma än den vanliga tidlösan.

'Waterlily' Foto: Kerstin Engstrand
‘Waterlily’
Foto: Kerstin Engstrand

Tidlösa ‘Waterlily’ har som namnet anger en näckrosliknande, dubbel blomma. Varje blomma har över 20 kronblad. Blir 10-25 cm hög.

OBS! Hela växten är mycket giftig, gifthalten är störst i frön och knöl. Den innehåller alkaloider varav ett är cellgiftet colchicin.

Knölar av tidlösa 'Waterlily'. Foto: Kerstin Engstrand
Knölar av tidlösa ‘Waterlily’.
Foto: Kerstin Engstrand

 

Rosa kärlek
Kärleksört 'Matrona' får extra stjärnglans i höstljuset av silverhåriga fröställningar av alpklematis.  Foto: Kerstin Engstrand
Kärleksört ‘Matrona’ får extra stjärnglans i höstljuset av silverhåriga fröställningar av alpklematis.
Foto: Kerstin Engstrand

Två gånger har en kärleksört blivit årets perenn, millenniet startade med  ’Matrona’, och för 2016 har Perennagruppen valt ut liten kärleksört, Hylotelephium cauticola. Kärleksört är inte världens vackraste blomma, men den är trogen och lättodlad och har en kärv skönhet. Samt är synnerligen lätt att föröka, stick ner några skott i jord och den rotar sig snabbt. Båda börjar blomma redan i augusti och, Matrona,, som blir ca 60 cm hög, blommar långt in på hösten, oktober månad är en självklarhet för ’Matrona’ att blomma i, och klarar en hel del frost.

Liten kärleksört är ovanligt nog en lågväxande höstblommande perenn som trivs i stenparti och murar och passar utmärkt att bädda in fötterna på storvuxna perenner. Den blir ca 10 cm hög och bildar snabbt en liten rosa kudde.

Liten kärleksört blev utnämnd till Årets perenn 2016 vilket medför att den kommer att vara lätt att hitta i handeln. Foto: Kerstin Engstrand
Liten kärleksört blev utnämnd till Årets perenn 2016 vilket medför att den kommer att vara lätt att hitta i handeln.
Foto: Kerstin Engstrand

Alla kärleksörter vill växa i full sol och gärna torrt läge. De ska definitivt inte ha någon gödsel, utan de vill växa magert, då utvecklas de bäst och får extra vacker glans. Det gäller särskilt ’Matrona’ vars bladverk blir vackert svartbrunt om den växer torrt och soligt, annars blir bladverket grönt.

Klassiska astrar
Oktoberprakt i rabatten, höstastrar tillsammans med kopparstarr. Foto: Kerstin Engstrand
Oktoberprakt i rabatten, höstastrar tillsammans med kopparstarr.
Foto: Kerstin Engstrand

Astrar är fulsnygga, färgstarka och lite robusta. Jag tycker de är trädgårdens trasmattor, trygga, pålitliga, slitstarka och färgrika. På hösten säljs en hel del olika astrar i matbutikernas blomsortiment. Vanligen är det brittsommar eller oktoberastern som är knappt 15 cm i butik medan samma sorter som snart blommar i trädgården är mellan 30- 90 cm höga. Butikens blommande exemplar är oftast behandlade med retarderingsmedel. Medlets effekt avtar sakta och redat ett år efter utplanteringen så har plantan återfått sin rätta storlek.

Astrar är liksom kärleksörten tålmodiga blommare. Och de är suveräna i kombination med olika prydnadsgräs. Och de tål nattfrost, de blinkar till efter varje dag med frost men så fort solen når dem åter så strålar de med sin färgprakt igen. Visst kan man se att frosten sätter sina spår ,men det är bara i små fläckar i gult som inte förtar färgglädjen.

Oktoberaster Foto: Kerstin Engstrand
Oktoberaster
Foto: Kerstin Engstrand

Oktoberaster, Aster novi-belgii (Oktoberaster-Gruppen)

Brittsommarastern, Aster amellus, blommar även den i oktober. Blir ca 60 cm hög.

Luktaster 'Paul Gerber' Foto: Kerstin Engstrand
Luktaster ‘Paul Gerber’
Foto: Kerstin Engstrand

Luktaster, Aster novae-angliae, blir desto högre, 90–120 cm, men har en nackdel, de brukar bli kala nertill så de ska växa i den bakre delen av rabatten. Bildar liksom oktoberastern en mängd blommor.

Välj en solig växtplats, lätt skugga går också bra men viktigt är att jorden är väldränerad.

 

Av Kerstin Engstrand

 

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...