Taggar Inlägg "Japan"

Japan

Foto: Kerstin Engstrand

Det finns mycket att se på Chelsea Flower Show. Man kan tillbringa en vecka där utan att hinna se allt. Mängder med intressanta växter, detaljer, kombinationer och all kunskap som finns bland de som ställer ut. 8000 personer är engagerade att skapa denna utställning.

Bland de mindre trädgårdarna, de som kallas för Sanctuary Gardens, var det fyra som väckte mitt intresse. En finns presenterad i artikeln om vilda trädgårdar och de tre andra kommer här.

The Biophilic Garden Otsu – Hanare

Foto: Kerstin Engstrand

Chelseas mest älskade designer, japanen Kazuyuki Ishihara var tillbaka. Ingen blir så glad för sin medalj som han. Det blev guld – förstås igen. Jag håller längre inte räkningen på alla hans guld med jag har följt honom sedan han först ställde ut. 2023 hade han även ett stort uppbåd japansk press med sig.

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Kazuyuki Ishihara

Konstruktion: Ishihara Kazuyuki Design Laboratory

Sponsor: Ishihara Kazuyuki Design Laboratory

Biophilia handlar om att interagera med andra av naturens livsformer. Här bland annat hur det känns att samverka när man är inne i det lilla huset, ‘hanare’, som är en liten byggnad avskild från huvudbyggnaden. En byggnad där du känner lugn.

Här är sol och skugga viktigt, de reflekteras via taket och man omges av det rofulla porlandet av vatten. Eller som mr Ishiharas tolk översatte till:

Accept the past, live in the present, and look forward.

Hamptons Mediterranean Garden

Foto: Kerstin Engstrand

Design: Filippo Dester

Konstruktion: Garden Club London

Sponsor: Hamptons

Fick förgylld silvermedalj.

En smart och trevlig tredelad trädgård. Entré, uteköksdel med matplats samt en stilla avskild plats med plats för bara två personer. Skulle även fungera som exklusivare takterrass.

Här var det onekligen medelhavet som inspirerade. Det var funktionellt och vackert.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand Lägg märke till mellanväggarna som är genombrutna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

London Square Community Garden

London Square Community Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Ännu en fräsch trädgård med stor plats för att äta mat och umgås på. Bordet i terrazzoteknik hade inlagda schackbräden. Även här hade man delat in ytan i rum där det innersta även rymde en hammock. pergolan var uppbyggd av en typ av armeringsjärn som även var dekorativt som tak trots att det ännu inte var klätt av växter. Trachelospermum jasminoides, stjärnjasmin växer längs stolparna. Den är inte vinterhärdig här i Sverige.

Design: James Smith

Konstruktion: The Landscaping Consultants

Sponsor: London Square

Fick guldmedalj. Här fanns fiffiga övergångar mellan högre odlingsbäddar och markvegetation. En avenbokshäck bildade fond.

Foto: Kerstin Engstrand

 Efter Chelsea kommer trädgården att byggas upp i Doddington & Rollo Community Roof Garden i Battersea, London.

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Agretti, italiensk sodaört. Foto: Kerstin Engstrand

Agretti, Salsola soda, italiensk sodaört, är på modet. Den ser ut som tjock kortvuxen gräslök eller som alger. Den har också ett smeknamn, barillaplanta, som även spanjorerna använder, och det har inte med att göra med den stora pastaproducenten. Men agretti liknas också vid grönfärgad spaghetti och anrättas som spaghetti. Barba di frate (munkskägg) är ett annat smeknamn eller roscano. På franska heter den Soude commune.

Klassiskt recept

Den säljs i tjocka buntar. I Italien säger man att den smakar vår. Vi skulle nog säga att smaken liknar spenat men vissa påstår sparris, andra hav. Och det gör den om den är anrättad. Rå är den avskyvärd. Agretti luktar inte gott när den är färsk, den måste anrättas. Den blir som bäst om man först kokar upp den, sedan fräser den i olivolja. Salt, svartpeppar, lite vitlök och några droppar citron över blir pricken över i:et och passar då utmärkt till grillad fisk.

Agretti al limone är ett klassiskt recept och en vanlig contorno, tillbehör, till kött och fisk från mars till maj. Man brukar beräkna cirka 300 gram färsk agretti till fyra personer.

  • Låt först agrettin koka i saltat vatten i cirka tre minuter. Ta upp den och skölj den i kallat vatten.
  • Värm lite olja i en panna med en vitlöksklyfta.
  • Tillsätt agrettin, salta och peppra och rör om. Tillsätt lite nypressad citron och rör om igen.
  • Nu är anrättningen färdig att servera.
  • Det finns även en annan version av denna klassiska rätt, då tar man olja, skivad vitlök, salt och peppar samt lite citronsaft och blandar väl i en skål. Denna blandning häller man sedan över den kokta men sköljda agrettin, det vill säga utan att hälls blandningen i pannan. Många anser att detta är en finare variant som bättre framhäver agrettins smak.

En frittata, en italiensk omelett fylld med agretti är också något entusiasterna gärna lagar. Den görs på samma mängd agretti och med fyra ägg och rejält med riven parmesan. Man vispar ut äggen med riven parmesan. Ingen vitlök i denna frittata men salt och peppar.

Lite svårodlad

Foto: Kerstin Engstrand

Nu är agretti inte lättodlad. Fröet har mycket låg grobarhet, runt 30 – 40%. Fröna måste vara färska, efter sex månader har de i regel tappat sin grobarhet. Men den går att odla överallt, även i saltvattenbemängd jord. I Italien kan man hitta den växa på sandstränder. Så fröna när vitsipporna blommar, de brukar gro bäst när jordtemperaturen är runt tio grader säger några av mina italienska vänner, andra säger att det ska vara minst 15 grader. Täck dem med 0,5 cm jord.  Om fröna gror så gror de inom 10 dagar.

Det är viktigt att hålla sådden fuktig. För runt fröet finns en hård hinna. Av de två sorter jag odlat så ser fröna i stort likadana ut när de är torra. Jag har testat att så gamla fröer, både från 2016/17 och med bäst före datum 12/2019. Det testet gjorde jag i två varianter, fröna liggandes i vatten och fröer i jord. Det tog längre för det yttersta skalet att lossna men när väl det har blötts upp och man kan få bort det, lättast att ta fröet mellan tummen och pekfingret, då ser man skillnad. Den ena, de äldsta hade ett hårdare frö som efter nästan en vecka i bland annat vatten inte ville släppa ytterhöljet så bra och innerfröet var då hårt och kändes dött. De “yngre” fröerna med bäst före-datum 2019, där släppte de större fröerna ytterskalet och de såg helt rätt ut. Det vill säga då ser de ut som en svart kanelbulle. Då kommer dessa frön att gro.

De två fröna till vänster, de svarta kanelbullarna, kommer att gro. De har under det yttersta skalet som en liten mask som rullat ihop sig, eller som en minikanelbulle. De till höger var från 2016/17 och även om det yttersta skalet efter lång blötläggningstid släppte så är det stenhårda och torra. Foto: Kerstin Engstrand

De frön som väl gror brukar växa bra. Från att fröna har grott brukar det ta 50 dagar innan man kan skörda. Bäst växer agretti när våren-sommaren bjuder på temperatur på mellan 15 till 30 grader. Soligt läge eller halvskugga är perfekt. När plantan är ca 15 – 20 cm hög kan man börja skörda, låter man den vara blir den som en enorm buske av gräslök, ca 70 cm hög och hälften så bred. En normal svensk sommar kan man få den att gå i blom och kunna skörda egna frön.

Italiensk sodaört går även bra att odla i kruka eller en varmbänk. Fröerna har kort hållbarhet och ska användas innevarande odlingssäsong.

Japansk sodaört

Japansk sodaört. Foto: Kerstin Engstrand

Liknar den italienska men den japanska, som även kallas för landsjögräs, okahijiki, har inte samma smak. Den japanska har lite saltare och pepprigare smak. Den anrättas på samma sätt som den italienska.  I Japan har jag främst fått den till fisk men även någon enstaka gång till kött. Den är liksom den italienska rik på vitaminer och mineraler, särskilt A-vitamin, kalcium och kalium. Därför kan man ibland se den i sallader eller i sushi. Lär även gå bra att grodda.

Japansk sodaört, Salsola komarovii, föredrar sandig jord. Att den kallas för landsjögräs beror på att den växer just på havsstränder inte bara i Japan men även i Korea och Kina.  Vanligen är grobarheten högre än den italienska.

Så tidigast i maj. Täck fröna med 0,5 cm jord. Viktigt att hålla sådden fuktig tills fröna grott.

Den japanska sodaörtens frön är betydligt mindre än den italienska. Dock gror i regel den japanska lättare än den italienska. Foto: Kerstin Engstrand

Varför heter då dessa två sodaört på svenska? Jo, sodaört för att man förr brände växten just för att göra natriumkarbonat, soda. Det har även vår svenska sodaört, Salsola kali, använts till.

Att sodaört är en suckulent syns tydligt på bladen, Oftast är den helt grön men den italienska kan ha röda stjälkar. Ett tips är att efter kokningen lägga den i kallt vatten så behålls den gröna färgen bättre.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Här vill man visa att man kan skapa en trädgårdsyta på en mycket liten yta och att det inte behöver vara en trädgård på marken. Fem nya och relativt unga designers var inbjudna.

Pop Street Garden

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pop Street Garden – en onekligen färgstark sådan skapades av för att symbolisera steget från lockdown till att kunna gå runt på stan. Storbritannien har haft hårdare Covid-restriktion än oss och många av mina utländska vänner har i långa perioder enbart fått röra sig runt 500 meter från hemmet och då för att gå till apoteket eller att köpa mat.

Detta är en plats för att hänga med kompisarna.  Och onekligen en snackis. Vem vill inte plantera en växt i en burk tomatsoppa? Och kanske spåna lite om vad Andy Warhol skulle ha sagt om det.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Denna lilla “containergarden” skapades av John McPherson som på bilden syns bli intervjuad av BBC Gardeners Worlds Mark Lane.  John är från Kanada, i botten dansare till yrket men för tre år sedan sadlade han om till att studera design och hortikultur. Att 1980-talets Pop Art var förebild var ju ingen tvekan om. Just Warhol var en av hans favoriter vid sidan av bland annat Keith Haring.

Han tipsade om att många behållare kan man få gratis då de är emballage för exempelvis tvättmedel.

Hans val av växter var enkelt, helt enkelt samma sorter som han har hemma i Brighton.

Gruset som syntes täcka jorden var samma sort man köper till akvarier. Eller som han uttryckte det: det gruset dödar inte mina fiskar så då borde det även fungera för mina växter. Huruvida det gruset är billigare att köpa än trädgårdsgrus eller annan typ av dekorativt smågrus är oklart.

Hans lösning för att få två plantor som egentligen villa ha olika jordtyper för att trivas är enkel, man planterar dem helt enkelt i olika krukor och sätter dem sedan tillsammans i en större. Om jorden sedan täcks med dekorativa stenar syns inte krukorna.

The Hot Tin Roof Garden

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett liv på stranden men inne i City? Går det? Ja, tyckte Ellie Edkins som tillsammans med Big Fish Landscapes och Topoforma Landscape skapade denna takterrass. Korrigerad plåt med matchande växter är valda för att ge ett coolt intryck samtidigt som man även ska få en känsla av het sand. Enligt Ellie var svängda former ett viktigt designelement, kanske hade hon inspirerats av de vågformade mönster som bildas på sanden?  Jag upplevde denna som lite väl sval.

Nåväl, inte riktigt my cup of tea.

A Tranquil Space in the City

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vilken harmoni!

Mika Misawa fångade elegansen i ett nötskal, här stod jag ofta och bara njöt och fångade hur dagsljusets skiftningar ändrade trädgårdens intryck.

Som vanligt när man ser japanska trädgårdar på utställning så var växtmaterialet sparsmakat. Ytterst sparsmakat. Bara fem växter, japansk lönn, Acer palmatum, bergtall,Pinus mugo, glansmiskantus Miscanthus sinensis, benved, Euonymus microphyllus – alla gröna som lyfte fram den brandröda blommande krukväxten nerine elegant placerad i en hålighet i stenen.

Den blommande nerinen symboliserade att vara här, i nuet.

Det var den. Och just den känslan fick man när man var i trädgården.

 

The IBC Pocket Forest

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk stort när du har liten yta var Sara Edwards budskap. Hon hade Milanos världsberömda höghus, Bosco Verticale, som förebild tillsammans med de allra minsta små skogsdungar. Med hjälp av IBC-tankar, vattentankar skulle denna trädgård vara ett eldorado för småkryp. Dessutom hade hon fyllt det lilla utrymmet med flera träd och buskar.

Varför då IBC-tankar? Jo, de är billiga och lätta att få tag på. Samt lätta att anpassa.

Men vackra? Nja…

Denna trädgård föll mig inte i smaken. Den var rörig och saknade harmoni, blev faktiskt stressad av den.

The Stolen Soul Garden

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta var nog den mest exklusiva av alla i gruppen containergardens. Anna Dabrowska-Jaudi valde att fokusera på osynlig mental ohälsa där rädsla, tomhet och andra känslor ersätts med hopp när man planterar växter.

Minidammen till höger med sitt svarta vatten symboliserar livet och vatten är det element som sammanbinder alla element samt att de reflekteras just vattnet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Varför var den då den mest exklusiva? Jo, i fonden, på väggens mitt var en stor rå ametist placerad.

Nu är de inte så dyra som man kan tro men det gav en härlig effekt! Så oväntat! Dock bör nog denna trädgård vara väl sluten så att inte vem som helst kan gå in i den.

Denna var också sinnebilden av hur effektfullt det blir när man låter runt möta rakt och olika strukturer får möta varandra. Se bara på trä(d)krukorna, av ek, det kliar  fingrarna- sådana vill man ha!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ametist lär vara symbol för att skydda mot stress.

Ett knep att ta till om man vill ha svart vatten är att använda sig av svart hushållsfärg.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Har du hört talas om kamelia, blomman? Säkerligen. Har du hört talas om teblomman? Kanske inte lika säkert. Annars finns det här på siten artiklar om båda.

Men har du hört talas om kameliaolja?

Det är en klar olja som framställs av pressade frön från kameliablommor. I Kina och Japan är kamelior, både av den dekorativa arten  och de av te vanliga och där hinner de oftast bilda frön. Jag känner privatpersoner med kameliasamlingar i England som där aldrig lyckats få mogna frön på sina kamelior.

Camellia oleifera är den art som används. Oljekamelia på svenska. Den växer som en låg buske/träd. Oljan anses vara den absolut främsta för just underhåll av verktyg gjorda av stål. Sekatörer, knivar, sågar. Den lägger sig som en film på ytan och bildar på så sätt ett skydd mot korrosion. Lagret skyddar mot fukt.

I Japan sägs det att just kameliaolja var flitigt använt av samurajerna.

Oftast rubriceras den som en  vegetabilisk tefröolja. Ska du köpa så köp en olja som har så hög halt av tefröolja som möjligt, 98% ska det vara.

Vanligen sprayar man lätt oljan på verktygen för att sedan med en liten duk smörja in verktyget med oljan.

Det säljs även kameliaolja som hudvårdsolja, även för håret men också som matolja.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Trendig och pepparstark bladväxt, särskilt om du gillar japansk mat. Med sina blanka rödgrönfläckiga blad är den en klar inspirationskälla. Smaken kan närmast beskrivas som skarp pepprik med värme och den fungerar utmärkt som substitut för chili men till skillnad mot chili så sitter inte styrkan kvar, du kan lätt ta ett blad till. Jag tycker även att den är ett bra och billigare substitut för wasabi. Bladen går utmärkt att torka. Malna fungerar de som ersättning för peppar. Det är svårt att beskriva dess smak, några säger att den inte har någon smak utan enbart styrka. Jag som inte gillar stark mat tycker om den och kan gärna nypa ett blad och knapra på. Snäll mot magen är den också.

Kärt barn har många namn. Japansk vattenpeppar har genom tiderna haft hela 16 olika svenska namn. Vad sägs om: jungfrutwåål, bitterblad, brudhtwåål, brudtvål, bränna, brännande pilört, brännknäa, jungfrutvål, jungfrutwål, loppegräs, loppgräs, skarp slidört, tvålnäfva, watnpepar, watnpepper, vattenpeppar och dagens bitterpilört som den enligt SKUD ska heta på svenska. Jag känner dock ingen som benämner den så utan de flesta säger japansk vattenpeppar. Det figurerar uppgifter om att den användes redan som smaksättare under bronsåldern. Fröna går att använda som ersättning för peppar.

Vattenpeppar kallas den för då den trivs i fuktig jord och jag har sett den växa som ogräs i japanska risfält.

frö, japansk vattenpeppar. Foto: Kerstin Engstrand
frö, japansk vattenpeppar. Foto: Kerstin Engstrand

Frön finns i flera välsorterade fröfirmors sortiment. Ibland hittar man även plantor till salu. Jag tycker fröna är lite svåra att få att gro, de är hårda och de gror lättare om man låtit dem dra i vatten i två dygn. De brukar gro vid en temperatur av 20 grader. Då man brukar förkultivera går det utmärkt även så sent som i april-maj. Räkna med att de kan ta minst 20 dagar på sig att gro, ibland hela två månader men när väl småplantorna börjar växa till sig så går det fort.

Självsår sig

Men de plantor jag haft har alla bjudit på självsådder: Plötsligt i slutet av juni dyker det upp plantor lite varstans i trädgården.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Höjden är upp till 100 cm. Jag odlar gärna vattenpilörten i kruka tillsammans med lägre tagetessorter som apelsintagetes.

Läge: Halvskugga och fuktig jord. Trivs även i soligt läge, till exempel i en kruka men pass på att då vattna den regelbundet.

Persicaria hydropiper är denna trevliga växts vetenskapliga namn. Tittar man närmare syns det tydligt att den tillhör pilörtsläktet. Den är även släkt med den vietnamesiska koriandern, Persicaria odorata som nu varit trendig ett tag här i Sverige.

Från midsommar och framåt brukar den blomma i röd-vitt och blommorna är som alla pilörter mycket små.  De går även att äta och är goda att blanda ner i kokt ris. I Japan är den en vanlig krydda i sushi.

Blomknoppar på väg att slå ut. Foto: Kerstin Engstrand
Blomknoppar på väg att slå ut. Foto: Kerstin Engstrand

Den lär kunna användas som färgväxt. Färgpilört (japansk indigo) Persicaria tinctoria är annars den vanligaste bland pilörterna och den ger en vacker blå färg.  Och går utmärkt att föröka med sticklingar, de rotar sig snabbt i vatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Wasabiplanta i april månad. Foto: Kerstin Engstrand

Älskar du wasabi? Har du hört att den är svårodlad? Får vi då bjuda på några härliga odlingsfakta som du säkert kommer att gilla.

Det är svårt att hitta äkta wasabi i matbutiken. På tub säljs wasabi men de riktiga gourmeterna anser att det inte är äkta vara, att den smakar och är gjord av mera vanlig pepparrot än äkta wasabi.

Sedan ett antal år tillbaka finns wasabiplantor, Wasabia japonica, att köpa, flera välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha den i sitt sortiment och oftast är de svenskodlade! Hela växten kan ätas, inte bara den tjocka jordstammen men även blommorna och bladen smakar pepprigt av just- wasabi. Dessutom är det en vacker, fräsch växt.

Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand
Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand

Så köp en planta på våren. Plantera den i halvskuggigt läge och i jord som håller fuktigheten. Wasabi är en perenn som officiellt ska klara ner till tio minusgrader. Den behöver inte växa i rinnande vatten! Det är bara ett knep för att få fram en extra fin kvalitet, japanerna har många knep för att få fram extra fina frukt och grönsaker. Just knepet att låta wasabi växa i rinnande vatten, till exempel längs en åkant, gör att roten får en mycket fin smak och den säljs då under namnet sawa.

Lejonparten av den japanska odlade wasabin odlas på fält.

Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand
Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat wasabi i flera år och hittills har den överlevt varje vinter. Den blommar på våren, ibland i redan i slutet av mars! Ibland i april. Blommorna är vackert vita och smakar även de wasabi.

Jag har också följt andra svenska råd att odla wasabi i växthus under sommaren – där trivdes den inte alls! När jag planterade ut den plantan i halvskuggigt läge fick den nytt liv!

Bladen går utmärkt att använda, de är vintergröna. Ingressbilden till denna artikel är tagen den 30 april.

Jordstam av Wasabi. Foto: Kerstin Engstrand
Jordstam av Wasabi. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du skörda “rötter”, som inte är jordrötter utan den uppsvällda jordstammen så får du vänta, tillväxttakten är långsam. Mycket långsam.

Såplanta av Wasabi, här har jordstammen blivit mellan 0,5 till 1 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta av Wasabi, här har jordstammen blivit mellan 0,5 till 1 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

En planta blir cirka 25 till 50 cm bred och ungefär 50 cm hög när den blommar.

Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm.  Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand
Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm. Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Japanen Kazuyuki Ishihara är numera en institution på Chelsea Flower Show, hans energi, glädje och oerhörda kunskap samt professionalism gör att man varje år är nyfiken på vad han har skapat denna gång. Något grönt är det alltid, mossa och japanska lönnar har han hittills inte svikit.

2019 blev det ”The Green Switch”. Han har alltid en tanke bakom sina trädgårdar, och med just denna ville han lyfta fram vikten av att koppla av från stressen som dagens moderna stadsliv bjuder på. Fokusera på vad du tycker om, som att vara i naturen och gör det när du är ledig framförde Kazuyuki Ishihara.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten en damm. Utsökt som alltid. Dammen symboliserade även öppenhet, den var den enda öppna ytan i denna lilla trädgård.

På vardera sidan fanns mindre byggnader där den ena, hör och häpna var en duschkabin! På taket sedum. I den andra kabinen fanns ett litet terum. Under det, parkeringsplats för motorcykeln! Kazuyuki Ishihara är alltid verklighetsnära och praktisk när han skapar. Han skapar gröna miljöer för stadsmiljö.

Porlande vatten tar bort lite av stadsbruset. De blommande irisarna bjuder på blickfång som gör att ögat och själen får ro.

Här en liten rundtur:

 

Och så här glad blir han alltid, i år blev det guld, igen!

Kazuyuki Ishihara  Foto: Kerstin Engstrand
Kazuyuki Ishihara Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blommor som liknar både passionsblomma och dahlia samt en färgkombination som är ovanlig så är ’Taiga’ en riktig publikfriare.

Och när hon 2017 lanserades som nyhet på Chelsea Flower Show så charmades besökarna, ”alla” ville ha ett exemplar. ’Taiga’ är utvecklad i Japan av Masataki Udagawa och tas nu fram av Shigeaki Ochiai, i  Nara, Japan.

Det var i en frösådd som ’Taiga’ ”hittades” år 2000. Idag är det en steril sort och kan enbart mikroförökas. Tyvärr hann Masataki Udagawa inte uppleva Taigas segertåg. Han är pappa till runt tusen klematis, och han hade särskild förkärlek till just floribunda. Nu har det också kommit en efterföljare, Kokonoe, som du kan läsa om här.

Namnet är japanska för stor flod, ett mycket passande namn då ’Taiga’ blommar glatt och gärna även bjuder på en andra, lite mindre blomning på senhösten. Varför Udagawa valde just det namnet är dock en väl förborgad hemlighet, men det är ett mycket passande namn.

'Taiga' , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
‘Taiga’ , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Här I Sverige får du räkna med att hon börjar blomma i mitten, slutet av juli och fortsätter att blomma till september, ibland med ett litet uppehåll

En annan fördel med Taiga är att hon passar suveränt bra i kruka. Med en höjd av 1,5 till 2 meter och en bredd av cirka en meter är hon elegant och en riktigt ögonmagnet.

Jag har odlat den sedan 2017 så det betyder att den överlevt två vintrar i zon 3, i Stockholm. Varje vinter har den vissnat ner men i april har den glatt skjutit nya skott från basen. Klematis indelas i olika beskärningsgrupper och ’Taiga’ tillhör grupp 3 vilket är en fördel, då är den enkel att beskära. Om den inte har vissnat ner helt så beskärs plantan på våren ner till ca 10 -20 cm, precis över ett bladpar. Men som sagt, i zon 3 har hon vissnat ner helt och skjutit nya skott.

’Taiga’ är en Clematis floribunda och trivs i soligt till halvskuggigt läge och som alla klematis vill hon ha fötterna dvs. rötterna i skuggan. Skugga dem med en högre perenn, varför inte lavendel, eller med en tegelpanna.

Lite extra benmjöl och bra trädgårdskompost uppskattas på våren men undvik att lägga det för nära plantans bas.

Plantering: Fötterna i skuggan och huvudet i solen, så vill klematis ha det. Gräv en rejäl grop, 60 cm bredd och 60 cm djup, minst 45 cm från husvägg eller annat som kan göra att regnvattnet inte når plantan. Bottna med allra helst hästgödsel, men kogödsel går också bra och fyll på med bra planteringsjord utblandat med några nävar benmjöl och väl uppblött torv. Vattna ordentligt de första sex veckorna. Jorden ska vara ordentligt våt, är den torr 10 cm under jordytan behöver plantan vatten.

Skötsel: På våren är klematis extra törstiga och hungriga. Genomvattna först plantan rejält, och ge hönsgödsel utblandat med vatten, två nävar till 10 liter vatten.

 

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Taiga’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Han gjorde det igen, Kazuyuki Ishihara, som numera är en riktig Chelsea veteran. Hans trädgård O-mo-te-na-shi no NIWA -The Hospitality Garden blev den mest fotograferade och fick utmärkelsen Best in Show i kategorin hantverksträdgårdar. Så här glad blev han när han fick utmärkelsen av det brittiska trädgårdsällskapets direktör, Sue Biggs:

 

Som alltid är hans trädgårdar perfekta in i minsta detalj. Vatten, lönnar och mossa är hans signum. och publiken står alltid stilla, länge, blixtstilla och njuter in i minsta detalj medan hans porlande bäck försöker överrösta Londons trafikbrus,

 

The Claims Guys: A Very English Garden blev publikens favorit

Här ett hantverk perfekt in i minsta detalj på ett helt annat sätt än den japanska. Hårdare men elegant.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Stenmurar gjorda utan gjutning, så kallade kallmurar, återfanns i flera trädgårdar i år. Jag har nog aldrig sett så många av denna typ som just i år. Och vilket hantverk!  Se den böjda formen,oerhört skickligt gjort av Andrew Loudon som byggt den. Trädgården hyllar  Arts and Crafts rörelsen, denna trädgård är skapad för hålla över tid, vara i tiden samt helt enkelt bara vara vacker. Design av Janine Crimmins och trädgården blev Publikens favorit i denna kategori.

Inspiration från Indien: British Council Garden – India: A Billion Dreams

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sarah Eberle är en annan veteran, och den enda designer som fått medalj, och då menar vi guld, i samtliga kategorier!  I år återfanns hon på tre ställen, den största trädgården gjorde hon för Hillier’s . I år var det cricket på menyn! Med inspiration från utsökt stenhantverk som du ser på bilden ovan skapade hon en trädgård som hyllade sport. Tekniken kallas för pietra dura, stenintarsia eller florentinsk mosaik efter staden Florens. Just dessa i trädgården är skapade i Jaipur, Indien.

Foto: Kerstin Engstrand
Bergvallmo har en sällsynt vacker turkosblå färgton. Foto: Kerstin Engstrand

Bergvallmo, Meconopsis var en av växterna och dessutom vald för att just denna sort hittades 1922 av en brittiskt växtexpedition ledd av George Leigh Mallroy. I träden hängde Vandaorkideer, Vanda coerulea som första gången samlades in av en britt uppe i Khasibergen. Rosor prydde även trädgården.Rosen är vanlig som motiv, även Taj Mahal har rosmotiv på fasaden.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Pietra dura Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Och Sarah snyggade till trädgården in i sista stund. Här strax innan de verkliga VIP:erna skulle komma, den brittiska kungafamiljen.  Foto: Kerstin Engstrand

The Supershoes, Laced With Hope Garden

Laura Anstiss gjorde debut på Chelsea med denna tankeväckande och färgstarka trädgård där graffiti drog ögonen till sig. Men särskilt ett par skor, ett par handmålade som symboliserade hur unga många är när de får en cancerdiagnos. Färg var ett självklart val för henne, för barn och ungdomar dras till färg och färg inger hopp.

 

The Viking Cruises Wellness Garden

Så gjorde en bastu entré på Chelsea Flower Show. Är det bara jag som tycker att byggnaden är väldig inspirerad av Hasselfors växthus? Nordiska växter, och vårt friska liv som vi lever i Sverige och Norge ska vara inspirationskällan men jag kände inte igen mig. Nåväl, trädgården fick en guldmedalj.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ginkgoträd i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

På väg in till Tokyo med tåget från flygplatsen så blinkar det plötsligt till i skärmen i taket. Guldgula blad mot blå himmel visas och så kommer texten:

Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag.  Foto: Kerstin Engstrand
Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag. Foto: Kerstin Engstrand

Det ni alla lokaltrafikbolag Sverige runt, när uppmärksammade ni att exempelvis magnoliaträden blommar i en park eller att påskliljorna har slagit ut? Vad säger exempelvis SL, det finns ju mängder av ginkgoträd på söder. Hela Hornsgatan är full. Över 250 träd som lyser som guld på hösten. Har ni uppmärksammat stockholmarna när träden fick gula blad? Det vore väl trevligt om vi kunde kopiera japanerna, vi sägs ju alla ha en liten bit av Linné inom oss. Carl von Linné, blomsterkungen är faktiskt mera känd utomlands än här hemma.

Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo brukar vi idag säga efter det vetenskapliga namnet Ginkgo biloba men det förekommer även som kinesiskt tempelträd.

Det är ett särdeles unikt träd. Dess närmaste släktingar lär vara barrträd och kotteplamer! Men det är ett lövfällande träd.

Kinesisk visdom:

Ha alltid ett ginkgoblad i plånboken,

för då blir du aldrig fattig.

Ovanstående lärde vi oss av Henrik Sjöman från Göteborgs Botaniska trädgård, Henrik är Sveriges Mr Träd. Och numera snart hela Europas Mr Tree, känd bland annat från Kew Gardens.

Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det lär härstamma från träd som växte för över 100 miljoner år sedan och kan ha funnits på vår jord långt innan vanliga blommande växter fanns.

Dinosaurier år dem. Trädet är ett unikum, det finns inget annat träd som liknar ginkgon.

Inte dumt, eller?

Och du kan ha ett ginkgoträd i din trädgård. Det klarar till och med att planteras när det är snö ute, förutsatt att trädet är i vila. Det gjorde man i Stockholm 2010, i december planterades träden på Hornsgatan. De står där än. Det är inte lätt att plantera träd längs Hornsgatan. Det finns mycket som konkurrerar under mark, en infrastruktur i sig finns därunder. Man fick bredda trottoarerna för att kunna plantera. 250 träd pryder nu gaturummet.

Ginkgo trivs i stadsmiljö, du har säkerligen sett det kanta gatorna i trafiktäta New York. Även på Skansen har man planterat en ginkgo. De första träden lär ha planterats i Sverige på mitten av 1940-talet, kanske till och med tidigare. Det ryktas att det ska finnas ett mycket gammal, ja i alla fall närmare 100 år gammalt på en innergård i Stockholm.

Det är ett elegant träd som kan bli mycket gammalt, det finns uppgifter att man kommit fram till att det finns träd i Kina som är över 1200 år gamla. I Hiroshima, Japan berättas det att några ginkgoträd som växte ett par kilometer från platsen där atombomben detonerade 1945 klarade sig. Jag har bara fått det berättas för mig, jag har inte sett dem och vet heller inte om de finns kvar.

Okej, en varning, det kan bli över 25 – 30 meter högt men risken att du ska få uppleva det är nog ganska liten. Det klarar bra att växa i vårt klimat men det växer inte lika fort som i exempelvis Japan. Här brukar det bli maximalt 15 meter högt. Börjar du drabbas av habegär?

De utsöktaste blad

Det är för de utsökt vackert formade bladen man främst odlar en ginkgo. Samt för dess svindlande historia förstås. Bladen är solfjäderformade och kan bli upp till 10 cm långa. Andra kanske skulle säga att de liknar en hjärna, biloba som återfinns i det vetenskapliga namnet, betyder just två lober.

Ginkgon färgar också marken med guld. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgon färgar också marken med bladguld. Foto: Kerstin Engstrand

1691 lär vara första gången en västerlänning fick se ett ginkgoträd. Det var Engelbert Kaempfer som såg dem planterade vid tempel i Japan. Trots sin ålder och härstamning finns bara en enda art, och den växer vilt i spridda delar av de kinesiska bergen. Den hittades på nytt 1989 av Peter Del Tredici från Harvard. Det är avkommor från dessa träd som kinesiska och japanska munkar i århundraden spritt ginkgon vidare. Därav att det oftast kallas för tempelträd.

Se upp för honträd

Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo lär betyda silveraprikos och det passar ju bra när man ser frukterna. Fröet ser ut som en rund honungsgul kula med en diameter på cirka 2 cm.

Våra kommuner planterar hanträd. Det är också hanträd som säljs i plantskolorna. Varför det? Jo, man vill inte ha honträd, För fröet stinker. Och ett honträd släpper mängder av frö. Om du någon gång känt doften av härsket smör så vet du hur det luktar. Stanken beror på att fröet innehåller smörsyra. Fröet går att äta, i många asiatiska länder avnjuts de skalade fröerna kokta. Inget man ska äta många av. Just för att undvika honträd så sticklingsförökas ginkgo. Är du intresserad av att få tag på frö så finns chansen i Trelleborg. På 1950-talet planterade man ett 70-tal träd längs Nygatan Och bland dem finns några honträd.

Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand

Satsa på ett så stort exemplar som möjligt

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk på att välja så stort träd som möjligt. Unga träd klarar inte kyla. Unga träd har också extra spröda grenar och gör att de lätt bryts av snömassor. Det kan i och för sig vara en fördel att grenarna just bryts av istället att fläkas av då fläkskador är svåra att läka.

Växtplats: Sol eller halvskugga, säkrast i skyddat läge.

Jorden ska vara näringsrik och fuktighetshållande.

Man anger att ginkgo är härdig i växtzon 1–2 men det finns exemplar i privata trädgårdar i växtzon 4 som växer ganska öppet och i förbättrad lerjord. Väl etablerat klarar det torrare förhållanden. Det finns även rapporter om ginkgoträd som klarat sig i zon 5-6, i ytterst väldränerad växtplats. Mitt exemplar växer i  zon 3 på gränsen till zon 4.

Idag finns det flera namnsorter, ‘Mariken’ är vanlig i Sverige och är svagväxande. Många träd importeras från Tyskland och Holland. Det finns också en miniatyrsort ’Troll’ som ser ut som en bonsai.

Ginkgo står stilla de första åren innan den sätter fart. Man kan täcka den med säckväv för att underlätta övervintringen. Ett rejält lager löv uppskattar den också.

Tål att beskäras

Att ginkgo tål beskärning och formklippning märks då det är ett populärt träd att skapa bonsaier av.

Denna bonsai av sorten 'Chi-Chi' är 45 år gammalt.  Den finns i Montreals botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Denna bonsai av sorten ‘Chi-Chi’ är 45 år gammalt. Den finns i Montreals botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ginkgoträd som är för tätt planterade så klarar större exemplar hårdbeskärning, ja de klarar att mejas ända ner till marken. Som här i Nyckelviken, Stockholm. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.

Har du ginkgoträd som  är för tätt planterade så klarar större exemplar hård beskärning. Som här i Nyckelviken, Nacka. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.  Foto: Kerstin Engstrand
.
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...